Tvångsdelad föräldraförsäkring är ett dödsdömt elitprojekt

Föräldraskapet i befintligt skick är i praktiken redan tvångsindelat. Kvinnorna måste vara hemma, männen måste jobba. Så säger traditionen.

Man behöver inte förhålla sig kritiskt till befintliga tanketraditioner. Men man kan göra det - därav förslaget om delad föräldraförsäkring.

Alla sådana förslag ska ligga under en begränsad tid.

Jag håller helt med artikelförfattaren. Det måste finnas en gräns. Klåfingrigheten i folks privatliv får mig att undra om politikerna tror att de spelar "The Sims" med befolkningen.

Ett större problem för övrigt är ju att familjebalken är ojämställd. Juridiskt är mannen en betydligt svagare part än kvinnan. I ett ogift par har inte mannen rätt att bli förälder till sin biologiska avkomma. Det får mamman besluta enväldigt om. Man har räknat på statistiken som finns och kommit fram till att exakt likadelning är omöjlig ens teoretisk för att många vårdnadstvister drar ut på tiden längre än föräldradagarna är tillgängliga. Pappor får helt enkelt inte i många fall kallas vårdnadshavare och förälder och därmed ges rätt till föräldraledighet innan månaderna brunnit inne. Pappamanualen har en del ytterst obekväma siffror om detta. Om man är intresserad av sann jämställdhet borde man intressera sig för att göra könet ointressant för en förälders ställning rent juridiskt och inte hålla på med den här typen av socialkonstruktivistiska klåfingriga och förtryckande maktprojekt. Sluta skylla på familjerna. Det är faktiskt lagstiftning som brister!

"Kvinnorna måste vara hemma, männen måste jobba. Så säger traditionen"
Vilket nonsens doktor Elefant! Det finns ingen kvinna idag som väljer att vara hemma för att "traditionen" bjuder det. Det finns ingen man som mobbas av sina vänner för att han väljer att vara hemma med sina barn, eller för att det skulle vara omanligt. Svenska män och kvinnor är vuxna människor som själva kan bestämma över sådana här saker.

#3 Tobias Bäckström: Fast ska sanningen fram så lönestraffas män hårdare generellt sett än kvinnor om de väljer att var hemma med barnen mycket, så det är väl snarare mäns rättigheter att vara hemma med barnen som är i fara och inte kvinnans rätt att jobba. Men man måste alltid vinkla frågor som kvinnofrågor om de ska få plats i den feministiska "jämställdhetsdebatten".

Delad föräldrapenning är nonsens. Rent nonsens!

Det är inte bara nonsens, det är även ett hån emot alla invånare i Sverige, på individnivå. Ett slags personligt påhopp på alla som påstår sig kunna ta hand om sig själv!

Skäms, Centern!!!

Jag tycker det är intressant och lite rörande att Timbro visar sådant engagemang för föräldraförsäkringen. Den är ju även i sin nuvarande utformning i grunden ett socialistiskt projekt, och skulle Magnus Uvell vara något sånär ideologiskt konsekvent borde han väl arbeta för dess avskaffande. Då skulle vi verkligen kunna snacka om ett dödfött elitprojekt.

Det vi måste göra oss av med är myten om att föräldraskapet skulle vara någonting frivilligt. Det handlar inte som Magnus Uvell förespråkar att varje förälder själv måste få välja om de vill ta hand om sina barn eller inte. Föräldraledigheten är det verktyg vi har för att kunna vara hemma och ta hand om våra barn. Att inte utnyttja den är inte detsamma som att du slipper undan ditt ansvar att vara hemma och bygga nära relationer med ditt barn.

En starkare individualiserad föräldraförsäkring tydliggör det individuella ansvaret och är en markering mot synen på föräldraansvar som något man kan ta om man har lust och inte för mycket att göra på jobbet.

Mycket bra analys av situationen. Tack!

Jag fattar inte att Centern kan göra bort sig så totalt. Det ska bli spännande att se om Federley får igenom sin kvotering och sitt nybyggarland på stämman i dagarna. I så fall ryker Centern. Var så säker!

Marcus Uvell är inte värdekonservativ utan nyliberal och därför talar han egentligen principiellt mer för dem som betraktar kärnfamiljen snarare än individen som en enhet. Det blir lite märkligt.

I sak tycker jag Uvell har rätt men principiellt har han ändå fel ur ett strikt nyliberalt individualistiskt perspektiv. Om man anser att rättigheter och skyldigheter mellan staten och individen ska få överlåtas lite hur som helst kan det få ganska märkliga konsekvenser.

För vi pratar inte här bara om att du får pytsa över en påse pengar på någon annan utan också om att överlåta en lagstadgad rätt att vara ledig från jobbet i flera månader. Frågor som inställer sig är om lagstadgad semester också bör få överlåtas på samma sätt eller för att ta ett extremexempel - bör man få överlåta till någon annan att avtjäna ens fängelsestraff?

För Marcus Uvell borde föräldraledighet ur ett ideologiskt perspektiv handla om ett kontrakt mellan staten och en individ. Det är inte alldeles självklart att sådana rättigheter och skyldigheter bör kunna överlåtas på någon annan. Och för en nyliberal borde det ta emot särskilt att motivera en sådan rätt med hänvisning till att kontraktet mellan staten och individen omvandlas till ett kontrakt mellan staten och en familj eller annat kollektiv av individer.

Den marknadsliberala teorin har också ett annat problem med föräldraskapet, nämligen att något som är grundläggande för ett samhälles fortbestånd - sörjandet för släktets fortbestånd - betraktas som tärande.

Frågan vid köksbordet borde inte vara hur mycket man förlorar på att vara hemma med barn utan hur mycket man kan tjäna på det. Sveriges demografiska utmaning som alla talar om handlar om att uppvärdera föräldraskapet, inte minst ekonomiskt. Med rejäla morötter till pappor som väljer att vara hemma slår man också ett slag för jämställdheten som är bättre än de piskor som individualiseringsivrarna vill använda som instrument.

Utmärkt bra, Uvell!

Som du skriver ligger i botten på frågan om föräldraledighetens eventuella kvotering frågan om politikens gränser, alltså vad ska våra förtroendevalda - egentligen - ägna sig åt & vad ska de ge fan i.

Maktförskjutningen i Sverige, från medborgarna till staten har gått så långt (i takt med att staten tillskansat sig dispositionsrätten till en allt större del av folks inkomster) att de flesta inte längre ser någon skillnad mellan "samhället" å ena sidan & "staten" å den andra.

Rimligtvis är det förra begreppet ett bra mkt större sådant än det senare, även i Sverige.

#1
"Föräldraskapet i befintligt skick är i praktiken redan tvångsindelat. Kvinnorna måste vara hemma, männen måste jobba. Så säger traditionen."

Det du kallar praktiken verkar snarare vara enligt radikalfeministisk teori, du måste förstå att det inte är samma.

Sen är hela tanken på att man blir tvingad till något på grund av att man ekonomiskt vill maximera ett bidrag befängt. En frivillig försäkring kan ju knappast tvinga dig till någonting. Endast din ekonomiska girighet kan det.

Sen kan man ju undra vad elephanten och hans åsiktsfränder kommer från för osunda familjeförhållanden där kvinnan verkar helt utelämnad till mannens vilja.

Det är sjukt komiskt att påstå att någon är tvingad till något för att det innebär en ekonomisk fördel, för att sedan försöka lösa problemet genom att ta bort möjligheten till fördelen.

Det är ungefär lika logiskt att förbjuda storpack med mat eftersom den ekonomiska fördelen gör att man blir tvingad att köpa den.
Det är alltid lika kul att se hur rädda socialisterna på Newsmill verkar vara för möjligheten att göra egna val.

#8 En riktig liberal borde självklart inte vara för föräldraförsäkring överhuvudtaget. Dock blir Uvell tvungen att arbeta utifrån de rådande förutsättningarna, vilket är att föräldrarförsäkringen inte kommer gå att bli av med.

Sen att en liberal i konsekvensens namn borde vara för en likabehandling på individnivå är såklart en poäng men det här fallet är väldigt speciellt, då det handlar om två individer som har ett barn och ett förhållande tillsammans och således borde ha ett gemensamt intresse att ta det beslut som gynnar de båda mest. Om så inte är fallet så är det deras relation det är fel på och inte systemets. Det är mycket troligare att en uppdelning kommer att försämra för båda föräldrarna än att dagens system ska gynna mannen.

Den stora problematiken för mig ur ett liberalistisk perspektiv är snarare orättvisan mot alla de individer som inte vill ha barn men som gärna hade tagit lite betald semester.

Givetvis skall varje familj få möjlighet att själva bestämma hur de vill dela upp sin föräldraförsäkring. Allt annat är vansinne.

Markus Uvell med flera i fältet har en förenklad syn på valfrihet.

Det finns kvinnor som kan och vill välja att sitta i bolagsstyrelse. Men det får de i lägre grad än männen. Det är ett empiriskt faktum.

Det finns kvinnor som kan och vill välja att bli hög chef men som inte får.

Kvinnor vill välja vård med lika hög kvalitet som männen får men det får de i lägre grad än män. Jfr rapporten ojämställdhet i hälsa och vård (2007)

Ska man fundera över hur individen ska få ökad valfrihet måste man fundera kritiskt över invanda idéer.

Svar till #1 Doktor Eleph@nt. Du skriver att: "

"Föräldraskapet i befintligt skick är i praktiken redan tvångsindelat. Kvinnorna måste vara hemma, männen måste jobba. Så säger traditionen."

Här begår du felet falsk analogi, det är en skillnad mellan att det finns invanda idéer (och dessutom är de inte så invanda längre) och att med ekonomiska medel *tvinga* människor att följa en viss ideologi. Traditioner kommer alltid att finnas eftersom människan är ett vanedjur, du byter bara ut en tradition mot en annan som du tycker är bättre. Skillnaden är att människor fritt kan och gör också ofta tvärtemot traditioner, medan delad föräldraförsäkring vill tvinga människor att välja det genuseliten tycker är rätt. Ditt argument håller alltså inte.

A. Juthe, du har en optimistisk syn på hur lätt det är att ändra traditioner. Det är inrotade, i många falla så inrotade att man inte är riktigt medveten om dem. Det är därför de är så svåra att ändra.

Får börja med att säga att jag precis som artikelförfattaren och en stor del av Sveriges befolkning är emot ett tvång där föräldrar tvingas att dela lika på föräldraledigheten. Detta bör vara en privat angelägenhet.
Men ett faktum är att vi har en stor ojämlikhet på höga positioner inom näringslivet.. Står valet mellan en man och en kvinna vid tillsättningen av en chefstjänst är min övertygelse att det alltför ofta är kvinnan som drar nitlotten, då arbetsgivaren ser en större risk för att kvinnan kommer ta ett större ansvar för barnen och därmed förutsätts ha mindre kraft och tid att lägga på sitt chefskap.
Ur ett rättviseperspektiv mellan könen är det därför eftersträvansvärt att få en ett mer jämt uttag av föräldradagar mellan män och kvinnor. Eftersom männens lön i dagsläget oftast är högre än kvinnans är det många gånger mer fördelaktigt för kvinnan att vara hemma. Därför borde det naturliga steget mot ett jämnare uttag av föräldradagar vara att göra det ekonomiskt neutralt, dvs det ska inte spela någon roll om det är den med högst eller lägst lön av föräldrarna som är hemma.
Jag är också övertygad om att många pappor skulle vilja vara hemma mer med barnen om de ekonomiska förutsättningarna fanns (detsamma gäller säkert för vissa kvinnor där inkomstförhållandena är de motsatta).
Detta borde vara ett alternativ som såväl det rödgröna blocket som alliansen kan anamma. Det är ett förslag som ger sann valfrihet och som på sikt kan ge en större jämlikhet inom näringslivet.
Så låt oss börja där, och slå ett slag för såväl potentiella hemmapappor som karriärsugna kvinnor.

#15 Doktor Eleph@nt,

Nej jag har ingen optimistisk syn på att det är lätt att ändra traditioner. Däremot anser jag att det vore ett motbjudande förmynderi att med tvång tvinga människor att välja något de inte vill med motiveringen att de annars skulle välja i enlighet med en tradition jag inte råkar gilla. Men du vet kanske bättre än föräldrarna själva varför de väljer som de gör? Du vill tydligen att staten ska se till att föräldrar inte väljer ”fel” för att det inte passar din uppfattning om jämnställdhet?

#16 Henrik Sandström

Jag har två frågor till dig: (1) är du säker på att anledningen till överrepresenteringen av manliga bolagstyrelser och högre löner avgörs av att de tog ut mindre föräldradagar? Finns det utförliga undersökningar som kan motivera en sådan uppfattning? Annars är ju det inget skäl till att ändra föräldrafsäkringen.

(2)Även om så är fallet, kan det verkligen väga tyngre än grundläggande mänskliga rättigheter som rätten att bestämma över sitt privatliv och andra tungt vägande skäl?
(Se gärna:
http://www.newsmill.se/artikel/2011/06/16/v-rdnasbidraget-borde-utveckla...
http://www.newsmill.se/artikel/2011/06/26/f-r-ldrar-b-r-ha-l-n-f-r-att-t...
Http://www.newsmill.se/artikel/2011/07/08/nonsens-att-f-r-ldral-n-r-en-k...

#16 Henrik Sandström

Jag har två frågor till dig: (1) är du säker på att anledningen till överrepresenteringen av manliga bolagstyrelser och högre löner avgörs av att de tog ut mindre föräldradagar? Finns det utförliga undersökningar som kan motivera en sådan uppfattning? Annars är ju det inget skäl till att ändra föräldrafsäkringen.

(2)Även om så är fallet, kan det verkligen väga tyngre än grundläggande mänskliga rättigheter som rätten att bestämma över sitt privatliv och andra tungt vägande skäl?
(Se gärna:
http://www.newsmill.se/artikel/2011/06/16/v-rdnasbidraget-borde-utveckla...
http://www.newsmill.se/artikel/2011/06/26/f-r-ldrar-b-r-ha-l-n-f-r-att-t...
Http://www.newsmill.se/artikel/2011/07/08/nonsens-att-f-r-ldral-n-r-en-k...

A Juthe, om vi tar de problem som finns i rapporten ojämställdhet i hälsa och vård (2007), så försvinner de inte bara därför att du inte vill tänka på dem.

Man kan lika gärna vända på resonmanget och säga att när kvinnor vill välja lika god vård så står du där med stopphanden och säger nej till det valet.

Vill du förneka den enskilda kvinnan att välja lika god vård som du får? Svaret är ja.

# Andre Juthe

Tack för dina frågor Andre.

1. Jag är ganska övertygad om att det inte är den enda anledningen, men jag vill inte glida över i en generell diskussion om jämställdhet utan vill hålla mig till ämnet. Med detta sagt är jag alltså av uppfattningen att en bidragande orsak till den ojämlikhet som finns inom näringslivet är att kvinnor förväntas stanna hemma mer med barnen, (men jag påstår inte att det är den enda). Men nej, jag har inte sett några undersökningar som styrker mitt resonemang och jag vet inte hur man kvantitativt eller kvalitativt skulle kunna leda det i bevis genom en undersökning. Men om jag var företagsledare och skulle anställa någon på en viktig position så skulle jag välja den som jag tror kommer ha minst frånvaro (förutsatt annan kompetens lika). Jag tror inte jag är unik i det resonemanget, tror du?

Därför tycker jag att ett konkret och rättvist sätt att skapa mer jämlika förutsättningar för män och kvinnor inom yrkesklivet är att införa en kostnadsneutral föräldraförsäkring, dvs det ska inte vara en ekonomisk fråga som styr vem som är hemma med barnen utan precis, som du själv också förespråkar, en privat angelägenhet.

2. Jag ställer mig oförstående till hur du kan anse att mitt förslag kränker rätten till självbestämmande över privatlivet. Det ger ju, tvärtemot av vad du påstår, föräldrar full frihet att själva bestämma vem som ska vara hemma med barnen. Dessutom utan att göra det till en ekonomisk fråga. Det är valfrihet i jämställdhetens tecken.

re#20 Doktor Eleph@nt

???

Så att tillåta familjen att bestämma själv över barnuppfostran leder till kvinnan inte får välja lika god vård . . .?

re #21
Henrik, (1), tack för svar, du skriver:

"om jag var företagsledare och skulle anställa någon på en viktig position så skulle jag välja den som jag tror kommer ha minst frånvaro (förutsatt annan kompetens lika). Jag tror inte jag är unik i det resonemanget, tror du?"

Nej du är inte unik, men om man ska inskränka en rätt så tycker jag det åtminstone bör finnas mer belägg än ett problematiskt resonemang om hur företagsledare hypotetiskt kommer att välja. Ett annat rimligt scenario är att en ej valfri föräldraförsäkring leder till att många föräldraförsäkringar brinner inne i de fall det är svårt att utnyttja dem för den ena parten. En konsekvens som ej är önskvärd.

(2) Efter ditt svar får jag intrycket att jag missförstått ditt första inlägg, du vill alltså inte ta bort rätten för familjen att själv bestämma över föräldraförsäkringen? Du får gärna förklara hur ditt förslag ser ut.

# re 23
Jag ger ett kortfatta exempel nedan, men bättre utformningar kan säkert åstadkommas.

Istället för att som idag basera summan i föräldraförsäkringen på den enskilde förälderns inkomstnivå vore en tänkbar lösning att det är föräldrarnas gemensamma inkomst som ligger till grund för ersättningen. Jag tar följande exempel.:

Förälder Hög och Låg har en bruttoinkomst om 25 respektive 40000:-/månad. Med nuvarande regelverk resulterar det i en alternativkostnad brutto på ca 8000:-/månad om förälder Hög är hemma med barnen istället för förälder Låg (beräknat på sjukpenningnivå och fullt uttag).

Mitt förslag är att ersättningsnivån istället ska kunna baseras på de båda föräldrarnas totala inkomst. T.ex. så här:

Den summerade bruttoinkomsten för Hög och Låg är 65000:-/månad. Multiplicera den med, exempelvis 0,9 och dela med 2 för att få fram maximal ersättningsnivå. Den maximala ersättningen blir då 29250:- vilken skulle utfalla under den tiden förälder Hög är hemma. Bruttoinkomstbortfallet under denna period blir då 10750:-, att jämföras med dagens 13500:-. Skulle istället förälder Låg vara hemma reduceras den maximala ersättningen till 14250:-/månad (maximal ersättningsnivå minus bruttoinkomstskillnad mellan förälder Hög och Låg) vilket alltså resulterar i samma bruttoinkomstbortfall per månad om 10750:-, vilket ska jämföras med dagens regelverk där inkomstbortfallet endast blir 5600:- då förälder låg är hemma.

Ovanstående är ett exempel och tar ej hänsyn till marginalskatte- och pensionseffekter vilket givetvis måste göras i ett fullständigt utformat förslag.

#14 och #17 André Juthe

"delad föräldraförsäkring vill tvinga människor att välja det genuseliten tycker är rätt"

"Däremot anser jag att det vore ett motbjudande förmynderi att med tvång tvinga människor att välja något de inte vill med motiveringen att de annars skulle välja i enlighet med en tradition jag inte råkar gilla."

Du bör iaktta något större försiktighet i din användning av begreppet tvång. Tvång innebär att du fråntas din individuella rätt att välja medan vid en strikt individuellt föräldraförsäkring har du fortfarande både rätt och möjlighet att välja hur du vill. Skillnaden är att du inte får betalt om du inte själv tar ansvar för dina barn. Jag tycker att det är särskilt viktigt att hålla ordning på denna skillnad mellan tvång och ekonomiska incitament när du anklagar signaturen Doktor Eleph@nt för att använda falska analogier.

Sen har vi ju också det här med valfriheten. Föräldraskap och föräräldraansvar handlar väldigt lite om din rätt till valfrihet. Din valfrihet utnyttjade du den där dagen när du bestämde dig för att sticka in den utan att använda gummihatt. Att ta hand om sina barn, att ge dem närhet, omsorg och tid är ett ansvar för varje förälder och det kan man inte välja eller välja bort.

Det är väldigt svårt att förstå och dessutom ganska sorgligt att den största frihetsfrågan för konservativa män i Sverige 2011 är rätten att välja bort sina barn.

#25 Max, 2011-09-2

Jag tolkar din första kommentar så att du inte ifrågasätter min bedömning att Doktor Eleph@nt använde en falsk analogi, utan att snarare invänder mot mitt ordval 'tvång'. Du hävdar att jag använder termen fel och att tvång inte beskriver en strikt individuell föräldraförsäkring eftersom det ”fortfarande har både rätt och möjlighet välja hur du vill” och att det är skillnad mellan ”tvång och ekonomiska incitament”.

Men i flera fall är det inte en fråga om bara ”ekonomiska incitament” utan snarare en fråga om ekonomisk överlevnad för många barnfamiljer, därför blir det ett synnerligen minskat handlingsutrymme. Med tillräckligt starka ekonomiska incitament (mat för dagen etc) skulle jag anse att sådana påtvingade incitament utgör en slags 'tvång' . Det är också så att strikt individuell föräldraförsäkring tar bort möjligheten att överföra sin del av föräldraförsäkringen som man själv vill, man tvingas alltså att antingen ta ut den eller inte göra det. Denna eventuellt minskad valmöjlighet vore utifrån påtvingade jämfört med hur det är idag. Begreppet 'tvång' används inte bara för yttre fysiskt tvång utan också för 'minskad valfrihet' av utifrån verkande makt där man fråntas valmöjligheter. Därför tycker jag att mina kommentarer varit helt riktiga. Det är motbjudande att ta bort människors valmöjligheter och rättigheter med motiveringen att det är för deras eget bästa. Men visst, har du ett begrepp bättre än tvång så får du gärna föreslå vad det är, men då vill jag ha en motivering till varför det är bättre.

Din andra kommentar om valfrihet ger intryck av att du missförstått problemet, grundfelet är att staten tar ut skattepengar och subventionerar 100 000/år/barn till dagis medan föräldrarna inte får någonting av detta. Systemet är sjukt i att föräldrar jobbar för att ha råd att ha låta någon annan uppfostra dem. Nu vill de inskränka ännu mer av föräldrars möjlighet att själva ta hand om sina barn och själva bestämma hur barnuppfostran ska se ut, vilket sker med individuell föräldraförsäkring. Skulle föräldrarna få ta del i subventioneringen + barnbidrag så blir det 12000 per barn och månad, vilket räcker för att själv ta hand om sitt barn. Läs gärna mina ariklar om detta. Se mitt svar till Henrik nedan.

#24 Henrik Sandström,

Tack för ditt svar. Då är vi inne på samma linje, det är en form av familjebeskattning som gäller vilket är logiskt eftersom i en familj så har man försörjningsbörda för varandra och inkomsterna utgör en helhet och därför bör man också beskattas som en helhet. Men jag tror att det är bättre att gå hela vägen, att låta familjerna bli helt självbestämmande. Kortsiktig föreslår jag en skattepliktig barnomsorgspeng som föräldrarna antingen kan stanna hemma för, eller köpa in barnomsorgstjänster för utifrån (”föräldralön”). Se mina artiklar:
http://www.newsmill.se/artikel/2011/06/16/v-rdnasbidraget-borde-utveckla...
http://www.newsmill.se/artikel/2011/06/26/f-r-ldrar-b-r-ha-l-n-f-r-att-t...
http://www.newsmill.se/artikel/2011/07/08/nonsens-att-f-r-ldral-n-r-en-k...

Långsiktigt föreslår jag dock det som vi kan kalla Fullständig familjebeskattning, som en frivillig möjlighet, d v s att familjen, inte de två föräldrarna var för sig, blir beskattade för skillnaden mellan inkomster och avdragbara utgifter, varav barnomsorgskostnader bör vara en sådan utgift. Med en sådan beskattningsmodell skulle familjerna bli behandlade som de familjeföretag de egentligen är eller borde vara & det skulle innebära många viktiga fördelar. Jag kommer i en kommande artikel skriva mer om detta.

Se gärna http://www.barnensratt.se/ för mer info om dessa tankar.

#26 André Juthe

Jag tog en titt på dina texter som du tipsade om. Wow, en fil.kand och fil.mag i filosofi som inte förstår den fundamentala skilladen mellan tvång och minskade valmöjligheter.

När det gäller de föräldrar som av ekonomiska skäl inte tar ut några föräldradagar i dagens system så är det inte i första hand deras valmöjlighet som påverkas av en regelförändring. Du skriver själv att det handlar om en situation av "ekonomisk överlevnad för många barnfamiljer, därför blir det ett synnerligen minskat handlingsutrymme." Men om dessa föräldrar är ekonomiskt "tvingade" att göra ett visst val när det gäller uttaget av föräldradagar så är de lika "tvingade" till sina val i dagens system som i ett system där man inte kan överlåta sina föräldradagar. Om deras ekonomiska situation "tvingar" dem att välja på ett visst sätt så har de inte fler valmöjligheter idag än de skulle ha i något annat system. Det skulle är möjligt att det skulle få andra konsekvenser, men inte när det gäller valmöjligheter. Sen återstår också för dig det gedigna arbetet att driva i bevis att det är ”tvingande” ekonomiska förutsättningar som är orsaken till att så många föräldrar idag överlåter sina föräldradagar till någon annan.

Nej, grundproblemet som bör vara vägledande för utformningen av föräldraförsäkringen handlar inte om hur vi har valt att organisera barnomsorgen. Grundfrågan är att föräldraskap inte handlar om din valfrihet utan om ditt ansvar. Man har som individuell förälder inte valfriheten att välja bort sina barn.

Re #29 Max,
Du skriver:
”Jag tog en titt på dina texter som du tipsade om. Wow, en fil.kand och fil.mag i filosofi som inte förstår den fundamentala skilladen mellan tvång och minskade valmöjligheter.”

Det är mer förvånade att du inte förstår skillnaden mellan hävda att någon inte förstår en skillnad och att ge ett sakligt argument för att så är fallet. Vill du vara trovärdig i debatten så får du ge ett argument för varför borttagande av valmöjlighet för familjen att själv bestämma över föräldradagarna inte är påtvingat förmynderi. Lycka till.

Du påstår vidare att dagens system inte har mer valfrihet än en individuell föräldraförsäkring, ett påstående som är uppenbart falskt: alla val som inte är en fördelning på precis 50% av föräldradagarna är valmöjligheter. Ganska många m a o.

Du påstår att jag har ett gediget arbete att bevisa att det är de”tvingande ekonomiska förutsättningarna som är orsaken till att familjer inte tar ut precis hälften var av deras föräldradagar. Men jag behöver inte bevisa något sådant, det jag är skyldig att ge belägg för är att individuell försäkring minskar valfriheten och är förmynderi, för det har jag hävdat. Jag har inte sett att du bemött de argumenten. Däremot hävdar jag att många familjer åtminstone delvis fördelar föräldradagarna av ekonomiska skäl, vilket är rimligare än att tro motsatsen. Åtminstone vad gäller familjer som är låginkomsttagare. Om du inte visste det, så är det faktiskt den som hävdar motsatsen till vad som är prima facie rimligt som har bevisbördan.

Dina påståenden om vad som är ”grundfrågan” tycks inte ens relevanta för diskussionen. Din ”titt på mina artiklar” verkar ha varit mycket snabb och ytlig. Du påstår att man som individuell förälder inte har valfriheten att välja bort sina barn, trots det så kan man ju hävda att de väljer bort sina barn till dagis, för att båda ”måste” arbeta. Hur kan du missa det? Problemet är alltså att individuell föräldraförsäkring går åt fel håll, man bör istället som jag skrivit i artiklarna göra familjerna mer självständiga och ge möjlighet för dem att själva ta hand om barnen (familjebeskattning). Jag tycker alltså att dagens system inte heller är bra, men att individuell föräldraförsäkring innebär ännu mer inskränkning på familjers möjlighet att själv ordna det som är bäst för dem.

# André Juthe

"att med tvång tvinga människor att välja något de inte vill" är dina egna ord om en delad föräldraförsäkring. Det går inte hur gärna du än vill att jämställa dessa ord med minskade valmöjligheter. "Att med tvång tvinga något att välja något de inte vill" innebär att de även fråntas rätten att slippa helt och hållet.

Individuella rättigheter och skyldigheter är grunden för det demokratiska samhället. Att göra försäkringssystemet individuellt är inte mer förmynderi än att män inte längre får lägga sina fruars röstsedlar i kuverten och lämna in dem å sin frus vägnar i allmänna val. Du får inte sjukersättning om du anmäler dig sjuk men låter din fru vara hemma medan du själv går till jobbet, du får inte arbetslöshetsersättning om du jobbar medan din fru är hemma och är arbetslös å dina vägnar. Inget av detta är förmynderi. Om du ser varje politisk förändring, som stärker de individuella rättigheterna och tydligör de individuella skyldigheterna samtidigt som de förändrar de praktiska valmöjligheterna för någon eller några i målgruppen, som tvång eller förmynderi så gör du bäst i att skaffa en Sancho Pancha som kan hålla ordning på alla besluten. Du kommer att ha mycket att göra.

Jag är medveten om att det finns de som hävdar att deltagande i de pedagogiska verksamheterna på förskolan är att jämställa med att "välja" bort sina barn. Det finns till och med de som vill hålla barnen i hemmet även under hela skolåldern, men då talar vi ofta om religiösa eller andra extremister som inte vill att deras barn ska påverkas av samhället utanför. I dessa kretsar råder det varken valfrihet eller finns särskilt många valmöjligheter (framförallt inte för fruar och barn) så jag vet inte om det är fruktbart att låta dem styra debatten.

Orsaken till att det i dagsläget inte är aktuellt med något annat än en ytlig och snabb titt på dina artiklar att du försöker lägga förslag med nationalekonomiska implikationer utan att använda nationalekonomiska beräkningar eller konsekvensanalyser. Ta dina tankar och ideér till natinonaleknomiska institutionen på universitetet där du doktorerar och be dem om hjälp innan du går vidare.

#31 Max: Det är alltså i din värld bättre att "dumpa" barnen på institution cirka 6 månader gamla istället för att "dumpa" barnen på mamman eller pappan övervägande del av tiden fram tills barnet åtminstone levt sitt första år?

Det vittnar ju om en unken syn på barnets individuella rätt till åtminstone en förälder. Du verkar också ha en ganska unken syn på familjen och föräldrar samt deras förmåga att välja det som passar dem bäst utifrån deras speciella situation. Bättre då att farbror staten sköter uppfostran så att ingen behöver utstå det hemska att bli uppfostrade i ett hem med kärlek och uppmärksamhet till en fritt tänkande och stabil individ med egna individuella åsikter. Så kan socialiststaten upprätthållas. Med indoktrination från födsel tills man fyllt 20.

# Johannes Westlund

"Du verkar också ha en ganska unken syn på familjen och föräldrar"

Du menar min syn på familjen som bestående av individer med eget ansvar, egna rättigheter och egna skyldigheter. Ja, den är verkligen unken. Bättre då med den gamla kollektiva synen med ett överhuvud som bestämde och styrde över underhuvudet och resten av kollektivet.

Men visst, ska vi köra på kollektiva rättigheter så måste vi väl anpassa dem utifrån moderna förhållanden. Många familjer är i dag inte alls organiserade i kärnfamiljer utan i klaner, det måste ju vara varje förälders rätt att själv bestämma vem i klanen som ska ta föräldraledigheten. Allt utifrån vad som är bäst för deras speciella situation.

Nej, oroa dig inte. jag har inte någon särskilt unken familjesyn, tvärtom. Jag tycker exempelvis att vårdnadsskapet för barnens bästa borde kunna utvecklas och föräldraförsäkringen spridas på även homosexuella par som skaffar barn tillsammans (fråga Juthe vad han tycker om dessa familjers rätt att välja).

Orsaken till att jag ibland ger mig in i sådana här psuedo-debatter är att vissa patriarkala män är så uppenbara. De slingrar sig runt snack om ekonomiska förutsättningar och valfrihet och det ena med det andra men i slutändan kokar det ner till deras personliga syn på sig själva som familjens överhuvud och att kvinnans plats är i hemmet med barnen. De vill under inga omständigheter vara hemma och ta hand om sina barn och det är beredda att slåss för livet för att slippa.

Re #31 Max,
Jag väntar fortfarande på ett sakligt argument för att 'tvång' inte kan användas för att beskriva fall när någon mot en annans vilja minskar dennes valmöjlighet. En tes blir inte berättigad bara av att man återupprepar den. Inte alls faktiskt.

Din egen orimligt snäva definition av 'tvång' har dessutom absurda konsekvenser, den innebär att även om vi tog bort en människas alla valmöjligheter utom ett så har vi enligt din definition inte ”tvingat” henne att välja detta alternativ, eftersom hon inte fråntagits rätten att välja detta alternativ. Låter det rimligt tycker du?

Dina jämförelser mellan att ta bort rätten att själv bestämma över föräldraförsäkringen med att rösta å sina fruars vägnar och sjukersättning och arbetslöshetsersättning är så dåliga att det är svårt att ta dem på allvar. I ditt fall med att rösta är det ju inte kvinnans röst som förmedlas, men i fallet med föräldraförsäkring har ju båda parter kommit överens, vilket i så fall motsvarar att rösta via ombud vilket man får göra. I fallen med sjukersättning och respektive arbetsförsäkringen får du inget därför att du inte är sjuk eller arbetslös, likaså får endast den som är hemma med barn ersättning. De motsvarar alltså varandra. Skillnaden är att familjen vill själv bestämma vem som ska vara hemma, och skulle man kunna ”bestämma” vem som är arbetslös eller sjuk så skulle denne också ersättning.(Detta är bra exempel på missledande analogiargument.)

Att ta bort en rättighet (dvs rätten att bestämma över hur man ska fördela föräldradagar) och säga att det ”stärker de individuella rättigheterna” är en omskrivning som passar bra in i en orwellisk dystopi. Intressant att ingen vill ha dessa ”rättigheter”, märkligt är det inte? Vad konstigt . . familjer vill inte ha ”rätten” att få mindre bestämmanderätt över sin familj. Verkligen konstigt . . .

En del barn är alltså från 1-6 års ålder 7.00-18.00 i förskolan, om inte det kan ses som att ”välja bort” barnet till en institution vad är det då?

Till sist, vill du hävda att mina förslag som har nationalekonomiska implikationer är orimliga så får du ge något belägg för det. Lycka till, vi får väl hoppas att det går bättre där än med ditt försök att definiera ”tvång”.

#34 André Juthe

"En tes blir inte berättigad bara av att man återupprepar den. Inte alls faktiskt."

Helt rätt, förhoppningsvis får vi i fortsättningen bara höra dig använda begreppet tvång när någon faktiskt blir tvingad.

"Dina jämförelser mellan att ta bort rätten att själv bestämma över föräldraförsäkringen med att rösta å sina fruars vägnar och sjukersättning och arbetslöshetsersättning är så dåliga att det är svårt att ta dem på allvar"

Om vi försöker utveckla åtminstone en av dem då. Du och din fru är båda sjuka, inte arbetsföra och går hemma. Eftersom din inkomst är hög så får du hög sjukersättning. Din fru har däremot aldrig förvärvsarbetat och får därför väldigt dålig ersättning. När dina ersättningsdagar är slut så innebär inte detta att du kan ta även hennes dagar (för att förlänga er tid hemma som sjukskrivna). Oavsett om exemplet är analogt eller inte så bygger det på samma kollektiva syn på försäkringssystemet som något man själv kan bestämma över hur och till vem man vill få ersättningen utbetald. Ännu ett "påtvingat förmynderi" alltså. Bäst att du slipar svärdet eftersom dessa väderkvarnar dessutom har snurrat ganska länge.

När ni får barn så får ni båda ersättningsdagar precis som när ni är sjuka, men det är DU som blir pappa och dina ersättningsdagar ska givetvis inte betalas ut om inte DU tar DITT ansvar. Sen må det vara jobbigt och kännas som ett tvång att vara hemma med sina barn men du får väl bita ihop.

Och slutligen, vet du vad. Om du har skrivit 3 artiklar, sida upp och sida ner så ligger faktiskt ansvaret på dig att försäkra dig om att argumentationen håller. Eller åtminstone att du har använt en korrekt metod för att kunna dra de slutsatser du hoppas på att kunna dra. Men visst, om nu självrannsakan inte är din starkaste sida (vi kan inte vara experter på allt) så skicka upp dina artiklar till någon av statssekreterarna på finansen och be dom titta på dom. Fråga om det är så det går till när man räknar fram underlag för den ekonomiska politiken och be dem (om de har tid) om en konsekvensanalys av dina förslag som du sen kan jämföra mot dina gissningar.

Re #35 Max,
”Helt rätt, förhoppningsvis får vi i fortsättningen bara höra dig använda begreppet tvång när någon faktiskt blir tvingad.”

Nu begår du två felslut: (1) du bortser helt från de argument jag gett, och (2) resonerar i en cirkel eftersom förutsätter att din definition av ”tvång” är riktig trots att jag visat att den t o m har absurda implikationer. Se mitt tidigare inlägg (Re #31). Om du själv medger att en tes inte blir berättigad av att bara upprepa den, varför fortsätter du då att göra det?

Låt oss ta en titt på ditt nya försök till argument gällande föräldraförsäkringen. Du verkar ha insett att ditt analogiargument var ett misslyckande. Nu försöker du istället argumentera från en generell princip:

(1) Jag och min fru är sjuka.
(2) Jag får inte ta hennes sjukersättningsdagar när mina är slut.
(3) Föräldraförsäkringen och sjukförsäkringen bygger på samma kollektiva syn
______
Alltså bör också föräldraförsäkringen vara individualiserad.

Om det inte är så här du resonerar får du förtydliga dig hur menar
Tycker detta är ett bra argument? Slutsatsen följer ju inte ens från premisserna. Dessutom är (3) mångtydig: är den normativ eller deskriptiv? Om den tolkas deskriptiv så är den falsk, vilket visas av det faktum att föräldraförsäkringen och sjukersättning inte hanteras på samma sätt i nuläget. Om den tolkas normativt så är det ju det som är ska bevisas och inte det som ska förutsättas. Frågan var ju huruvida föräldraföräkring måste vara individuell som sjukförsäkringen. Ett cirkelbevis med andra ord. Hur än den tolkas så kan den inte utgöra ett stöd i argumentationen.

När det gäller de tre artiklarna så har jag uppfyllt mitt ansvar att argumentationen håller genom att de följer principerna för korrekt argumentation. Menar du att de inte gör det får du precisera vad felet är och ge belägg för det, att försöka ge den uppgiften till någon annan duger inte, utan är ett sätt att försöka smita undan ansvar.

När det gäller självrannsakan så låter jag läsarna avgöra vem av oss som har mest av det, vem som har bästa argumenten, det torde vara uppenbart för envar.

#36 André Juthe

Oroa dig inte André, du har nog inte särskilt många läsare kvar i just den här tråden.

(1) Jag och min fru är sjuka.
(2) Jag får inte ta hennes sjukersättningsdagar när mina är slut.
(3) Föräldraförsäkringen och sjukförsäkringen bygger på samma kollektiva syn
__________________

Alla män är Sokrates.

Du använder mycket energi för att att undvika huvudpoängen. Det är DU som blir pappa. Ersättningsdagarna är dina (inte ens i dagens system är de utformade som en pott att fördela) och till för att du ska kunna vara hemma och ta ditt föräldraansvar.

Ditt stoiska motstånd mot vetenskaplig metod kanske jag dock bara ska glädja mig åt. Med tanke på svenska väljares vikt vid ekonomiskt ansvarstagande när de går till valurnorna så ska det nog till en statskupp från Haro eller Livets ord för att hemma-fru lobbyn ska få någon ökad representation i vår lagstiftande församling. "Jag förstår inte varför statsfinanserna kantrar, jag har ju låtit alla mina gissningar genomgå argumentations-teoretisk granskning?"

re 37

Jag citerar mig själv från förra inlägget eftersom du inte bemött det:

"(3) [är]mångtydig: är den normativ eller deskriptiv? Om den tolkas deskriptiv så är den falsk, vilket visas av det faktum att föräldraförsäkringen och sjukersättning inte hanteras på samma sätt i nuläget. Om den tolkas normativt så är det ju det som är ska bevisas och inte det som ska förutsättas. Frågan var ju huruvida föräldraföräkring måste vara individuell som sjukförsäkringen. Ett cirkelbevis med andra ord. Hur än den tolkas så kan den inte utgöra ett stöd i argumentationen. "

Håll dig till ämnet.

Mycket personangrepp och diskussioner om semantik här! Dock behöver man inte se längre än ursprungsartikeln och millningen ovan för att inse att svenska folket inte vill ha individuell föräldraförsäkring.