Medborgarna bör inte betala bankernas misstag

Det är märkligt att den modell som Syll förespråkar inte vunnit gehör i Europa, speciellt då Bo Lundgren tidigare åkt världen runt och talat om hur Sverige hanterade sin bank- och finanskris under 90-talet. I det fallet gick svenska staten in i utbyte mot säkerheter. När tiderna blev bättre såldes dessa tillbaka till marknaden. Inget underligt, utan rent marknadstänkande.

Paul Krugman hänvisar till Kash Mansoris förklaring, som går ut på - tväremot den gängse visdomen - att krisen främst inte har lokal orsak i tex Grekland utan har systemorsaker:

"An alternative point of view is that, while the crisis may have had some peculiarly local triggers (the Greek government's admission that it fudged some official statistics certainly didn't help), much of the current mess is the result of forces and decisions outside the control of peripheral Europe's governments. In other words, the crisis could have non-local, systemic causes.

For example, suppose that the adoption of the euro suddenly made it more attractive for investors in the rest of Europe to buy assets in the periphery. This could have caused a large, exuberant capital flow from Europe's core to periphery, much like NAFTA helped to spark a surge in capital flows from the US to Mexico in the early 1990s. In theory, that's a good thing, and should help the process of economic convergence. But we know that such "capital flow bonanzas" (so named by Reinhart and Reinhart) are notoriously susceptible to changes in investor attitudes, and can come to an abrupt halt. These sudden stops in capital flows, as they are referred to in the literature, typically trigger a financial crisis. (See this paper by Calvo, Izquierdo, and Mejia for much more about sudden stops.) As noted by Rudi Dornbusch in the context of the Mexico crisis of 1994, it's not speed that kills; it's the sudden stop."

Källa: http://streetlightblog.blogspot.com/2011/09/what-really-caused-eurozone-...

Skulle vara intressant om LPS eller någon annan kan förklara lite närmare vad som menas? Och hur förhåller sig denna förklaring till LPS?

OK tack.

Anders Lindfors har rätt.
Det finns inget egenvärde att staten skall äga banker.

Bättre att staten går in när det krisar och köper upp poster till marknadspris i bankerna genom en nyemission till ett bra pris, säg 30-50% av börskursen, finns ingen anledning att betala mer för alternativet brukar vara att banken går i konkurs.

Det skulle vara en bra affär på sikt för staten och sedan när banken är likvid så säljs den ut igen då kommer vinsten till skattebetalarna i form av tex lägre skatt.

Skulle nog skärpa upp banksektorn betydligt om dom hade klart för sig att staten inte var en kassako som man vänder sig till och hämtar pengar ifrån när man gjort för vidlyftiga affärer för att hypa de egna bonusarna.

Vidare skulle staten vid ett dyligt förfarande kräva att alla fallskärmsavtal skule sägas upp eller införa en lagstiftning att de inte gäller vid tillfällen som dessa. Finns ingen anledning att lägga fingrarna imellan för medelmåttor med gigantisk hyberis som kostar staten långt mer än den organiserade brottsligheten.

#5
Men skulle inte mycket av det du beskriver kunna underlättas just av att staten går in som delägare? Resultaten i form av minst tre kraftiga finanskriser bara i vårt land sedan avregleringen av bank- och finanssektorn imponerar ju inte speciellt. Ett kraftfullt ägande kan ju också undvika behovet av framtida brandkårsuttryckningar av Bo Lundgren et consores.

Bankerna är redan halvstatliga. Förlusterna tas av staten. Vinsten tas privat av ägarna. Detta kan inte fortgå och kommer att brytas. Det finns 2 sätt att bryta det: Den politikska vägen där politikerna kräver övertagande av delar av, eller hela, banken för att rädda den. I annat fall ställer man ägarna ansvariga (en hake med det senare är att statliga pensionsfonder ofta har ägande i bankerna).
En annan väg att bryta det är med våld. Revolutioner har vi haft förut i europa och det finns inget som säger att det inte kommer fler.

Men allt är inte bara pengar, det finns ju högre värden här i livet. Och eftersom det är söndag idag och själen skall ha sitt så postar jag i inlägget en länk till lite passande kultur. Var så god och njut:
http://www.youtube.com/watch?v=Ya6z54IHdu0

Jag skulle vilja att någon kunde göra begripligt för mig varför sparandet inte är nödvändigt. Istället tycks en del förståsigpåare (typ "sjunkande efterfrågekurvor") förskriva ökad skuldsättning. Men sunda förnuftet säger mig att ett land som är skuldsatt till 100% av BNP inte kan fortsätta till 120%, 140% i all oändlighet. Någon gång måste väl ändå verkligheten komma ifatt alla upplåningsförespråkare. OK. Jag vet att sunda förnuftet inte alltid är att lita på i nationalekonomin. Men ändå...

Här är den osminkade politiskt inkorrekta beskrivningen av finanskrisen, 100% odestillerad sanning.

Den finansiella krisen 2008 hade ingenting med regeringar eller allmänheten att göra. Den skapades till 100% av bankerna och de finansiella institutionerna.

Räddningspaketen till bankerna var världens största skattesänkningar för de rika. Man tog från de fattiga och gav till de rika, som annars riskerade att bli en av de fattiga.

Det är till stor del detta krisen i Grekland och andra EU-länder handlar om. De rika var i panik. De riskerade att tvingas byta ner från Ferrari och Bentley till Porsche och Mercedez-Benz. Tänk vilken skam att bli sedd i en Porsche eller Mercedes! Så de fattiga var tvungna att skjuta till pengar så de rika kan upprätthålla den livstil de arbetat så hårt för att uppnå och rättmätigt förtjänar.

Nu har de fattiga har inga pengar kvar. De kan inte betala de lån ”de” tog för att rädda de rika från fattigdomen. De lån de fattiga tog ut togs i verkligheten av de rika, med de fattiga som borgenärer.

#6 Lars P Syll

Jag har ju liberala värderingar gränsande till konservativa så jag tycker inte i grunden att staten ska äga verksamhet som inte är vital för samhället. Men med det sagt så har vi i Sverige en mycket naiv syn på privat ägande från politikernas sida. Från borgeligt håll är den alltid rätt och ska tillåtas att i princip reglera sig själv. Och från S och VP är den ifrågasatt av princip, på flera områden.

En mycket dålig privatisering är tex elmarknaden och där har borgeliga politiker drabbas av en politisk förlamning, man saknar en strategi och framför allt en tradition av hur fri företagsamhet ska skapas på en marknad. Man kan inte bara släppa marknadskrafterna helt fria och hoppas på det bästa utan man måste ha mycket kraftfulla sanktionsmöjligheter mot aktörer som beter sig som ett "run away train". Den traditionen saknar vi här i Sverige utav skäl som Joakim Nergelius så otroligt väl beskriver i tråden om vanvårdnadsutredningen. (De evt förlängda slutsatserna av hans resonemang är mina och ska inte lastas honom).

Problemet som uppkommer med betydande statligt ägande är att bankerna kan komma att fungera som politiska verktyg snarare än aktörer som skall svara upp mot det faktiska ekonomiska klimatet.
Det brukar omvärlden se med misstro på och jag misstänker att det kan kosta oss högre räntor på sikt. Överbevisa mig gärna.

Men du har helt rätt i att bank och finanssektorns agerande under de senaste decennierna inte varit direkt imponerande med den passusen att jag imponeras starkt över hur mycket dom lyckas pungslå oss kunder efteråt på, utan att konkurensmyndigheten reagerat och krävt att en utredning skall göras om att dom missbrukar sin dominerande ställning. Men det är nog snarare en kritik mot KM och pga faktorer som beskrivits ovan, vi saknar en tradition av att tillämpa kraftfulla sanktioner.

Sedan jag tycker inte att så kallade brandkårsutryckningar är något att direkt oroas över. Ser det bara som sund marknadsekonomi OM och endast OM man gör rent hus med ansvariga chefer tar ifrån dom bonusar mm gärna åtala och hålla dom skadeståndsskyldiga mot banken, där saknas i princip en fungerande laagstiftning idag.
Och att ägarna verkligen får betala för att man underlåtit att ha ett aktivt ägande i banken. Då blir det i förlängningen en bra affär för oss skattebetalare.

Att som nu på sin höjd peta en eller två dirrar åt sidan med någon eller några hundra miljoner i fallskärm och pensionsförsäkringar samtidigt som man i princip håller ägarna skadelösa, det håller inte.
Det är inte en sund marknadsekonomi hur man än vrider och vänder på det, det är snarare en form av parasitism.

Ja, vi har en lång och mödosam väg tillbaka från finansindustrins tidsepok. Men jag tror ändå att det inte behöver sluta i krig som efter 20 och 30 talets utsugning av tyska löntagare. Folk har mer kunskap idag och vår demokrati är stabilare än för hundra år sedan.
Det räcker kanske med att avslöja sanningen om det stora pyramidspelet. Redovisa hur bluffen går till. Få småfolket att kräva tillbaka pengarna.

Det övergår som Pålsson Syll säger hans vildaste fantasi, men inte min, att lånekarusellen har fortsatt efter 2008. Att låta bankerna gå i konkurs en efter en och ganska tätt i tiden är mer komplicerat och ger mer turbulens än att låna ut som förut och sätta nya papperlappar i omlopp. Hade det senare inte gjorts hade det varit närmast konstigt och det finns ingen konspiration. Lite konstigt dock att man som amatör ska behöva påpeka detta för en professor.

Pålsson Syll säger att bara låta bankerna gå i konkurs inte håller och så kanske det är. Men han har ingen förklaring och det kan ses som ett utslag av ett politiskt tyckande. Inom den så kallade ekonomiska vetenskapen finns inget säkert och så är det i högsta grad här.

Om något politiskt ska göras så tror jag på en nedskrivning av skulder och en motsvarandra inflation. Säg att alla plötsligt får flera års taxerade inkomster av staten att sätta sprätt på och att inget annat görs. Resultatet blir en mer balanserad ekonomi. En konsekvens av en sådan blåsning av skulderna, eller rättare sagt av papperslapparna, blir att pensionssystemet förloras. Passar det inte med en åldersstyrd, villkorsfri socialhjälp? Undrar vad röstboskapen över 65 tycker.

Något ljus i tunneln, som Pålsson Syll tror, finns inte. Ekonomins och pengarnas betydelse har kraftigt överskattats. Det finns inga enkla fixar och det är naturen med sina resurser som styr. Marx hade ett budskap och det funkade en tid. Med Keynes var ett samma. Nu väntas det på en ny bluffgubbe, lämpligen en utan mustasch och skrikig tysk röst. Inom den ekonomiska vetenskapen verkar det inte tillföras så mycket.

Jag föslår att ni ser på det här klippet.

http://www.youtube.com/watch?v=NOzR3UAyXao&feature=related

Ni kan bortse från rekommendationen av USA det är 1,5 år gammalt.

Sen kan ni läsa den här artikeln.

http://donaldclarkplanb.blogspot.com/2008/09/banks-junkies-and-methodone...

Och sen kan ni frklara för mej. Hur hör den här lånecirkusen ihop med euron.

Om ni anger euron som felkällan istället för bankernas oförmåga att ge riktiga krediter så kommer vi att förlora ytterligare fem år som kunde ha använts till att rädda Sverige. Euron är inte felkällan , avregleringen är. Och så länge ni inte vågar ta tag i den delen så kommer vi inte att ha en trovärdig finansmarknad.

Jag skulle gärna ha några saker förklarade för mig.
1. Den kris som håller på att blomma upp i Europa just nu, grundar sig på att ett eller flera länder har svårigheter att betala enligt uppgjorda planer till sina borgenärer. Detta i sin tur driver upp räntorna på de nya krediter som man måste ta för att rulla skulden och även öka den för att kunna betala löner mm. Man befinner sig på ett sluttande plan. Att låna ut kapital till ett land har traditionellt alltid ansetts som det riskfriaste en bank kan syssla med eftersom hela skattebetalarkollektivet så att säga går i borgen för krediterna. Ändå benäms detta som "bankernas vilda spekulationer" när det borde heta "populistiska politikers tillkortakommanden" för ingen har väl tvingat dem till att låna pengar eller?

2. "det går inte längre att pressa grekland till sista blodsdroppen" säger Syll. Jaha - 25 % av den grekiska ekonomin är svart, det är 3 ggr så mycket som genomsnittet i övriga europa. Man kanske skulle börja i den ändan i stället för att bara tycka synd om grekerna.

3.. Jag råkar äga några enstaka aktier i en svensk bank som fick stora problem 2008. Aktiekursen föll med 90% på några månader. Jag tvingades gå med i två nyemissioner för att inte bli "utspädd" och förlora ännu mer kapital. Ingen utdelning har lämnats på mitt riskkapital på två år och kursen har nu återigen dykt med typ 30%. Ändå säger alla att ägarna hålls skadeslösa och att vinsterna privatiseras och skulderna socialiseras. Så känns det i alla fall inte i min börs, men ni vet kanske bättre.

Återigen en av dessa kvalitetsmässigt så undermåliga artiklar av Syll som egentligen inte är värd att kommenteras. Men jag skall vara lite generösare än Syll och kommentera hans artikel.

"Att sänka priser (inflationen) och löner riskerar då att resultera i ännu lägre efterfrågan på varor och tjänster, öka arbetslösheten och bromsa ekonomins hjul ytterligare."

Teorin om att sänkta priser och löner är kännetecknet för inflation borde revolutionera nationalekonomin och borde snarast meddelas såväl Riksbanken som professorskollegorna inom nationalekonomin. Enligt förhärskande teori kännetecknas inflation av höjda priser som förorsakar lönehöjningar när det finns för mycket pengar på marknaden. Det är denna tillgång till pengar som Riksbanken försöker att reglera medels sin räntesättning. Dessutom borde en sänkning av priser OCH löner - i värsta fall - endast förskjuta marknadens eqilibrium nedåt och inte resultera i arbetslöshet och bromsa ekonomin, utan snarare förstärka exporten och därmed bidra till en starkare ekonomi (herr professor i nationalekonomi).

Sedan kommer ett raljerande om att finansinstitut och banker är medskyldiga till statsskulderna. Naturligtvis en medveten desinformation. Man kan ha många åsikter om finansinstitut och banker men finansinstitut och banker lånar ut pengar p.g.a. den riskbedömning som kreditvärderingsinstituten tillhandahåller. Det är inte bankerna som kontaktar staterna för att de vill låna ut pengar till dem - det är staternas politiker som beslutar om statliga lån och utgivningen av statsobligationer. Finansinstitut och banker lyser med sin frånvaro i denna del av den politiska beslutsprocessen. Det man kan beskyller finansinstitut och banker för är att de är alltför villiga att låna ut sina pengar till staterna i tron att det är en säker investering. (Trots bättre vetande vill man inte lägga sig i populistiska politikers lånevanor.) Så ansvaret för ALLA statsskulder är politikernas - det är de som handlat ansvarslös.

Sedan fortsätter Syll i sitt resonemang med att han inte förstår varför staterna inte köper ägarandelar i finansinstitut och banker i stället för att enbart låna ut pengarna. Syll, med sina socialistiska värderingar och den svaga svenska grundlagen i tankarna är tydligen totalt omedveten om att andra länders - som t.ex. Tysklands - grundlagar är långt mer explicita och förbjuder staten att helt enkelt överta delar av näringslivet. Det hade aldrig varit ett grundlagsproblem för den svenska staten att överta näringslivet genom t.ex. löntagarfonderna - men andra länders grundlagar uteslutar den typen av statligt agerande.

Sedan betecknar Syll Italien som ett "europeriferiland"! Italien som ett av de sex grundarländerna för EEC får i Sylls tolkning helt plötsligt en perifer status. Insinuant eller okunnig?

Sedan kommer Sylls iterativa sedvanliga dödförklarande av euron. Ett förenad Europa med en tydlig lagstiftning och en gemensam valuta är i Sylls ögon ett hot mot eventuella framtida svenska socialistiska ambitioner.

#6 LPS

Det är inte ägandeförhållanden i finanssektorn som är problemet utan vissa delar av verksamheten. Därför vore det angeläget att lyssna på den engelska bankkommissionen som vill avskärma konventionell bankverksamhet från den finansiella spelmarknaden.

Men för en socialist är staten lösningen på ALLT.

#14 Rolf Ericsson, du undviker problematiken.

1. De fattiga är borgenärerna. De rika är förmånstagarna.

2. De fattiga i Grekland har inga pengar kvar. De har redan skinnats för något som de inte var delaktiga i.

3. Bankerna bär all skuld. Inte 99%. Inte 99,9%. Utan 100%. Att du personligen har drabbats ändrar inte det. Det finns människor i USA som förlorat i princip allt.

Den enklaste lösningen, som Lars Pålsson Syll säger, hade varit om staterna hade förstatligat alla krisande banker och institutioner. När krisen är över skulle sen bankerna och institutionerna säljas ut på marknaden.

De enda som hade drabbats av detta är de skyldiga. Dvs bankerna och de finansiella instituten. Sedan när började vi tycka att alla andra utom de skyldiga ska ställas till svars?

Men det hade varit omöjligt att genomföra. Högern hade satt stop för det genom att skrika socialism, som man gjorde i USA.

Någon var tvungen till att betala för de rikas livsstil. Så man gav sig på de fattiga, de maktlösa, de utan röst.

#17

Hör, hör den liberale sturmarkhumanisten.

LPS svarade ju på min fråga # 3 men den är nu struken. Konstigt den innehöll ju bara en länk. LPS ångrade väl sitt svar då kanske.

Hur som helst, det som Mansori och Krugman är inne på tyder ju på att euro-krisen främst har en annan förklaring än både än slösaktiga lokala regeringar men även att finanssektorns kris och ansvar är sekundär som förklaring.

När Euron trädde ikraft blev det attraktivt att investera i perifera länder i Europa. Denna kapitalinflödesbonanza skapade sedan finanskrisen.

De lokala regeringarna i Europa tex Grekland var alltså inte främst slösaktiga per se.

Men när de lokala regeringarna i de perifera länderna såg att ett snabbt kapitalinflöde borde de stramat åt sina budgetar som anpassning till kapitalinflödet.

Jfr the Economist:

http://www.economist.com/node/12304702

Jag medger att jag skriver lite tentativt om det här. Men jag tror att jag resonerar ungefär i rätt riktning i alla fall. Men rätta mig gärna om jag har fel.

#14 Rolf Ericsson

1 Det är båda alternativen som är korrekta.
Bankerna har skyldighet att försäkra sig om betalningsförmågan hos lånetagaren. Man lånar inte ut tio mille till en kille som går på soc och hämtar stålar för han skall köpa en kåk på Lidingö tex.

Politikerna, ja vad ska man säga...
Det är bara att konstatera att i vissa länder är det säkrare att umgås med kåkfarare än med politiker.

2. Jo Leif Pagrovsky var nog inne på samma linje när han var där nere och försökte hjälpa dom.

3 Om 2-3 år har dina aktier återhämtat sig, och troligen stigit i värde för att staten stått som garant för billiga lån.

Vi testar det andra alternativet, konkurs.

Det som gör diskussionen kring bank- och finanssektorn så deprimerande är att bankernas nyckelfunktion, dvs risk- och kredbedömning är satt ur spel. De franska bankerna som nu fortsätter låna ut till 20% ränta till Grekland lever ju i den bästa av världar. Riskpremien är extremt högt satt då risken för Greklandskonkurs är diskonterad i räntenivån. I det fall Grekland går i konkurs förutsätts franska staten (skattebetalarna) lik förbaskat rädda de franska bankerna från konkurs då banksektorn är systemviktig.

Alla vet det men ingen gör något. Den reala ekonomin skadas djupt av detta då riskkapital till verklig, industriell och annan verksamhet inte erhåller finansieringsmöjligheter (det är snudd på omöjligt att ha en långsiktig räntabilitet på 20%).

#19 Doktor Eleph@nt

Grekland är ett ekonomiskt gungfly.

# 17 Peter H

1. Svårt det där med borgenär och gäldenär. Kolla på Wikipedia t ex är mitt råd.

2. Om dom fattiga i Grekland har skinnats, så är det väl i så fall av sina egna politiker. och som jag sa tidigare - en svart sekor som är 25% av ekonomin! Klart att dom fattiga är fattiga när 25% av ekonomin går utanför skattesystemet.

3. Intressant slutsats eller vad man ska kalla det utan någon som helst antydan till vad den grundar sig på. Blir inte riktigt trovärdigt då tycker jag!
Förövrigt var det inte för att beklaga mig som jag tog mig själv som exempel och min privatekonomi är totalt irrelevant, utan det var för att belysa att verkligheten inte är så svart eller vit som vissa gärna vill tro/påstå.

#20
För det första har det gått 2-3 år och aktierna har inte återhämtat sig och inte gett någon utdelning. Hur det ser ut om ytterligare 3 år är det väl ändå ingen som kan veta, men nog om det. Staten stod som garant för dyra lån menar du väl. Enligt riksgälden har stödet genererat en nettointäkt till statskassan på 5 miljarder!

#19
Vet faktiskt inte riktigt vad som hände med länken.
Men vad jag skrev var att jag delar Krugmans/Mansoris grundhållning och att jag skrivit flera inlägg på temat under hösten på min blogg http://larspsyll.wordpress.com/

Bra, Lars P Syll. Den kris som utspelar sig idag kan inte sluta på annat sätt än att bankerna socialiseras helt.

Under expansiva perioder är det bäst att privatisera verksamheter. För perioder med sjunkande aktivitet är det bäst att socialisera.

Den ekonomiska expansionen i Asien tillsammans med peak-oil tvingar fram en långvarig recession i västvärlden. Det är alltså läge för storskaliga socialiseringar för att undvika sektoriell deflation och att reducera verksamheterna kontrollerat.

I dagsläget är det också uppenbart att banksystemet inte fungerar så frågan om socialisering är i högsta grad aktuell.

Du får gärna publicera ovanstående som din idé, Lars P, och ta Nobelpriset, men glöm inte vem som sa det först!

#23 Rolf Ericsson, borgenär var över huvud taget fel använt.

Vad som hände i Grekland och andra länder var att staten gick in och garanterade att bankerna inte förlorar några pengar. Man gjorde detta genom att låta de som inte hade någonting med kreditförlusterna att göra. De fattiga.

Politikerna har ingenting att göra med den ekonomiska krisen att göra. Krisen 2008 orsakades av bankerna och de finansiella instituten och ingen annan. Det enda de grekiska politikerna kan anklagas för, och det är samma sak som alla politiker i alla länder kan anklagas för. Avreglering.

The Bush administration backed off proposed crackdowns on no-money-down, interest-only mortgages years before the economy collapsed, buckling to pressure from some of the same banks that have now failed. It ignored remarkably prescient warnings that foretold the financial meltdown, according to an Associated Press review of regulatory documents.

"Expect fallout, expect foreclosures, expect horror stories," California mortgage lender Paris Welch wrote to U.S. regulators in January 2006, about one year before the housing implosion cost her a job.

Bowing to aggressive lobbying — along with assurances from banks that the troubled mortgages were OK — regulators delayed action for nearly one year. By the time new rules were released late in 2006, the toughest of the proposed provisions were gone and the meltdown was under way.

"These mortgages have been considered more safe and sound for portfolio lenders than many fixed rate mortgages," David Schneider, home loan president of Washington Mutual, told federal regulators in early 2006. Two years later, WaMu became the largest bank failure in U.S. history.

The administration's blind eye to the impending crisis is emblematic of its governing philosophy, which trusted market forces and discounted the value of government intervention in the economy. Its belief ironically has ushered in the most massive government intervention since the 1930s.
http://abclocal.go.com/wpvi/story?section=news/business&id=6533020

Den svarta sektorn i Grekland är ett villospår. Det har ingenting med den nuvarande krisen att göra (Jag kan inte förstå att EU accepterar den nivå av korruption som existerar i Grekland och Italien. Men det är en annan fråga.)

Jag håller med om att verkligheten inte är svart och vit. Men att låtsas som om vi inte vet vem de skyldiga är i detta fall är självbedrägeri. Kan vi inte peka ut dessa så kan vi aldrig peka ut någon skyldig någonsin. Då kan vi stänga våra domstolar eftersom ingen skyldig kommer någonsin att hittas.

Det svåra börjar med hur vi löser problemet. Jag tillhörde själv de som tyckte att Bush, Obama med flera agerade ansvarsfullt och rätt. Jag försöker inte utmåla mig själv som någon sanningssägare här. Jag kunde helt enkelt inte se de långtgående konsekvenserna. Och eftersom det hade varit omöjligt att förstatliga bankerna temporärt (högern hade skrikit som skållade grisar) så fanns det bara ett alternativ kvar. De skulle låtit bankerna och de finansiella instituten gå omkull.

På ett ellar annat sätt måste skulderna minskas och det gäller även inom överprissatta fastigheter i svenska storstäder. Jag kan omöjligt tänka mig något annat. Det betyder att många med värdefulla papperslappar märkta med kronor måste förlora stort. En större tryckning av sådana papperslappar kan göras av staten, men den drar sig för detta, vilket torde vara än mer bortom Pålsson Sylls ”vildaste fantasi”.

När folk förstår att skulderna måste bort på ett liknande osunt sätt som de uppkom så vill de bli av med sina värdefulla papperslappar och de kommer att skynda sig. Staten blir en observatör som alla andra och kan eventuellt fylla på med mer värdefulla papperslappar, som inte längre är värda så mycket. På ett eller annat sätt kommer problemet med papperslapparna att stabiliseras. Men det är ett mindre problem än fysiken och inte minst inom fallande produktivitet i naturrresursernas utvinning.

Det enda som är möjligt är en accelererad tryckning av papperslappar och ju snabbare desto bättre. Så mitt förslag till finansdepartementet är att ge alla svenskar de senare tre senare årens taxerade inkomst i julklapp i december. Det räcker att bara ryktet om något sådant kommer ut så flyr investerarna från papperslapparna. Det är svårt att se någon annan utgång. Att det redan inte har skett beror nog mest på att ekonomerna inte har så stor fantasi.

Om folk tar ut sina pengar för att köpa något så lär bankerna klappa ihop, om inte reglerna ändras förstås. Vem som äger bankerna har ingen större betydelse.

1) Namnet på en ekonom som haft rätt någonsin - någon?

2) Var är den vanligtvis tvärsäkre Bo T? Han brukar veta att överbefolkningen och invandringen är skuld till allt - om det inte rent av är bögarnas fel!

Nej, allvarligt, i dagens Svd ger Nordeas ordförande Björn Wahlroos sin syn på den europeiska situationen. Han lägger skulden på europeiska politikers hantering av krisen.

- "De har schabblat. Det finns ingen som skulle säga att krisen skötts väl. Beslutet för ett och ett halvt år sedan att springa in med ett stödpaket till Grekland var helt fel. I stället skulle man ha låtit valutafonden IMF sköta det hela. De skulle ha försökt uppnå någon sorts arrangemang med Greklands fordringsägare i stället för att bara ösa in pengar. Nu är alla pinsamt medvetna om att vi har stoppat in 600–800 miljarder euro utan att komma någonvart, säger Björn Wahlroos och fortsätter:

–Vi är precis där vi startade. Det hade varit betydligt bättre om en liten del av de här pengarna i stället hade stoppats in i svaga tyska, franska och även italienska banker. Det hade kanske kostat en tiondel. Då hade vi haft ett betydligt bättre fungerande finanssystem med mindre osäkerhet, säger han". Så långt Björn Wahlroos.

Detta stödjer Lars Pålsson Sylls resonemang. Om 600 - 800 miljarder euro pumpats in enbart i Grekland utan några garantier om återbetalning så har dessa pengar inte försvunnit utan finns i någras fickor och på deras konton nu. Det är troligt att det är i den rikaste percentilens fickor pengarna hamnat, precis som Syll skriver. I vilket fall är det förskräckligt. En förmögenhetsöverföring utan motstycke är i full gång och än värre är det i USA. Vart ska detta sluta? Man kan som Syll skriver bli lite skrämd.

En europeisk bankakut enligt gammal svensk modell hade varit att föredra. De pengarna kom ändå tillbaka till statskassan.

Fel av mig. Bo T är förstås med i matchen, hur kunde jag tro något annat? Nu med den gamla käpphästen peak oil.

@ #14

1. Det är inte den utlåningen det handlar om. Det är utlåningen till framför allt bostadsrätter som är problemet. Bankerna lånar ut så stora summor att låntagaren inte kommer att kunna betala tillbaka lånet under sin livstid och nästa ägare till bostadsrätten övertar lånet som då är större på grund av "marknadens" ökade värdering av lägenheten. Lägenheten i sig har inte ökat i värde, utan det är snarare bristen på andra bra bostäder och den FÖRVÄNTADE värdeökningen som bidrar till prisökningen. För övrigt så är bostadsbidrag till överbelånade bostadsrättsägare ytterligare en faktor som påverkar både pris och utlåning.

2. Det är ungefär som i Sverige. Småföretagare gör svartjobb och försvarar det med att skatten är så hög. De begriper inte att för varje skattekrona de undanhåller så tvingas staten höja skatten. Så gör de ännu ett svartjobb och gnäller vidare. Storföretagen betalar begränsat med skatt om än någon. Privatpersoner med viss förmögenhet gömmer pengar utomlands för att slippa betala skatt och därigenom även de bidrar till ökat skattetryck. Ett antal avdankade politiker med riksdagspension och eget företag tar ut vinst ur företaget istället för lön för att undvika avdrag på pensionen påverkar skattetrycket. Det är inte den vanlige arbetaren, sjukskrivne, arbetslöse eller socialbidragstagaren som är orsaken. Skulden till krisen hittar du i samma kretsar, de giriga rika.

3. Det jag skriver nu vet ju alla men jag kan inte låta bli. Avsikten med aktier VAR att köparen blev ägare till en del av företaget och fick genom aktieutdelningen del av vinsten. Pengarna som betalades för aktierna såg till att företaget fick in de pengar det behövde för att starta eller utöka verksamheten. Ägandet var långsiktigt. Idag är det inte utdelningen som är viktig utan själva handeln med aktier. Här är det ju faktiskt aktieägarna själva som helt och hållet är orsaken till cirkusen. Eftersom du genom dina aktier är ägare till banken så har du möjlighet att påverka hur banken sköter sina affärer. Så att du som ägare betalar för att inte bli "utspädd" är väll en självklarhet. Lika självklart är det att du som ägare på stämman kan besluta om styrelse och utdelning. Att satsa pengar i ett företag genom köp av aktier är givetvis en risk. När du köpte akter i ett redan etablerat företag så gjorde du det antingen för att få del av utdelningen eller för att du satsade på att kunna sälja aktierna med vinst. Det är därför en självklarhet att du som ägare tar smällen när företaget eller aktien går dåligt.

När det idag oftast felaktigt talas om ägarna, så avser man oftast styrelsemedlemmar, direktörer fondhandlare och andra med höga löner, pensionsinbetalningar och bonusar. Åter igen. Det är du som ägare som kan ändra på detta. En sak är dock klart. Det är inte jag som skattebetalare som skall låna ut pengar till krisande banker utan att få del av vinsten!

Jag får väl citera mig själv i denna förvirrade debatt som blandar ihop Sverige och Grekland, lån till stater och lån till bostadsrätter, gör bankledníngarna till ägare osv.
" Enligt riksgälden har stödet genererat en nettointäkt till statskassan på 5 miljarder"

Mycket ordbajs från alla håll.
Hur svårt kan det vara att förstå att det är den ekonomiska grundstrukturen som är fel.
Nr 1: Ett system med papperspengar med förtroende som enda uppbackning är predestinerat att haverera.
Försök att lär er av historien!
Guldmyntfot = stabilitet och välstånd
Kommandovaluta (fiat-valuta) = oro, krig och fattigdom. Exempel är krigsåren i Europa och det vi nu har inför dörren.
Nr 2: Bankerna måste förbjudas att skapa krediter ur tomma luften.
De enda pengar som ska få lånas ut är riktiga redan existerande pengar. Detta har man haft kläm på tidigare och är inget konstigt.
Det handlar bara om att man inte får låna ut sånt som man inte redan har. Det förstår till och med barn.
NR: 3 Centalplanera inte räntan. På samma sätt som det inte går att centralplanera priset på mat eller andra varor (sovjet försökte) går det heller inte att centralplanera priset på pengar (för pengar är också en vara). Så stäng ner alla riksbanker och släpp räntan fri.
Men nu då, när vi har kört utan dessa enkla regler i över 40 år?
Hur löser vi detta så att alla blir glada och nöjda?
Det enkla svaret är att det inte går att lösa på ett smidigt sätt. Hela vår ekonomiska infrastruktur har under decennier byggts upp av groteskt uppsvällda krediter och urholkade papperspengar. Därför har vi nu ett ekonomiskt armangeddon framför oss. Försöker vi mota detta genom ytterligare krediter och värdelösa papperslappar drar vi bara ut på eländet, precis som på 30-talet då den ekonomiska deppresionen bröts först efter 15 år och ett världskrig. Ledarna vid krigets slut förstod att endast ett återinförande av guldmyntfoten (Bretton-Woods, visserligen ingen helt rättvis guldmyntfot men hundra gånger bättre än pappersskräp) kunde skapa fred, tillväxt och stabilitet, vilket det också gjorde ända fram till 70-talet, när kopplingen till guld återigen släptes.
Så det vi har framför oss är en återupprepning av 30-talet (fast troligtvis mycket värre, för den här gången är skulderna minst dubbelt så stora jämfört med BNP).
Så återinför guldmyntfot (vilket redan gradvis håller på att ske), släpp räntan fri och tvinga bankerna att följa enkla och självklara morallagar, så kommer vi efter några år att resa oss ur ruinerna.

#29 Lennart K-man, det är de ”svaga” tyska, franska och även italienska banker som bär skulden för krisen.

Att ge pengar till bankerna är som att stoppa pengarna direkt i fickan på de rika och säga, ”Gå ut och köp en till Ferrari, som ni har gjort er förtjänta av. Det är de fattiga som står för notan. De idioterna, ha ha ha.”

Det är klart att Björn Wahlroos vill det.

Helt rätt. Risk och belöning ska hänga ihop och när skattebetalarna tar risker ska även där finnas en stor, fet belöning i andra änden. För bankdirektörerna rekommenderar jag tjära och fjädrar.

#33 Markus Eriksson

Håller i stort med ditt resonemang. Men det finns ytterligare en aspekt på det som sker idag. Man gör helt enkelt en katastrofalt dålig politisk prioritering när man felallokerar så enorma resurser.

Först och främst måste nämligen finanssektorn regleras politiskt om dessa enorma summor skall ha en chans att fylla sin funktion och verkligen rädda bankerna och inte hamna i ett stort svart hål samt i fel fickor.

Den i Storbritannien nyligen tillsatta "independent banking commission" föreslår i sin rekommendation till regeringen i sin slutrapport att den konventionella bankverksamheten med sin uppgift att förse realekonomin och medborgarna med nödvändiga finansiella resurser bör skiljas från övrig (mer gamblingbetonad) finansiell verksamhet och att oöverstigliga gränser bör byggas upp dem emellan. (Själv har jag uttryckt liknande tankegångar i en artikel här på NM maj 10)

Först när denna reglering är gjort kan alla dessa hundratals miljarder euro komma till sin rätt och skydda den konventionella bankverksamheten. Gör man inte detta i rätt ordning missar man sin målsättning och dessa resurser hamnar i fel percentils fickor samt gör inte heller någon nytta om man skulle stödja dagens banksektor (utan nödvändig sanering) direkt så som Wahlroos vill - men han talar å andra sidan i egen sak.

Å andra sidan kan man förstå varför politiker drar sig för en nödvändig reglering. Bankernas lobbyverksamhet är inte oansenlig och teorilåsta akademiker är oförmögna att låta det sunda förnuftet komma till sin rätt (om Keynes, Friedman eller Krugman har sagt något då MÅSTE det vara rätt) i sina förslag till politikerna samt sist men inte minst så vill politikerna ha goda relationer till bankerna för framtida låne"behov".

Sylls förslag på statsägda banker bör snarare ses utifrån hans socialistiska samhällssyn men bidrar med absolut ingenting för att lösa finanssektorns kris och i förlängningen även Greklands kris.

I det skuldbaserade ekonomiska allt mer urspårade systemet finns tankar om allt större värden. Pengar skapas från ingenting genom så kallad Fractional reserve banking. Skulderna kan i många fall inte betalas tillbaka. Kulturens kanske viktigaste instrument har kommit i otakt med verkligheten och till vägs ände. Riktigt kallar Pålsson Syll detta en likviditetsfällekris och han ser en åtstramningspolitik som omöjlig. Det är verkligen en fälla för människan.

Snart kommer utvinningen av olja och många naturresurser ur jordskorpan att falla med några procent om året. Inte långt efter faller industi- och jordbruksproduktionen. När detta sker, om 5-10 år och högst 20 år, kommer den kollektiva döden att upptäckas. Dagens omfattande investeringar och speciellt lån blir historia. Land efter land kommer att duka under och leva på rester. Världen kommer att avglobaliseras. På lång sikt med resterna slut blir det en återgång till något som liknar stenåldern. Jag kan bara komma fram till detta genom mina studier av produktivitetsfallet i utvinningen och de enorma prisökningarna på allt viktigt under de sista tio åren.

Sverige är mycket sårbart med en stor import av energi, jordbruksförnödenheter och livsmedel. Näringslivet är orienterat runt stora företag och det exporteras mycket. Av det som tas för givet idag kommer mycket inte att kunna köpas för pengar. Vid en snabb strypning kan en stor del av befolkningen svälta ihjäl inom ett år. När mat inte längre finns i affärerna så går det snabbt utför. Hela apparaten är beroende av tillförseln från utlandet. Om jag vore ung skulle jag inte vara kvar här.

Det kaos som uppstår om finansdepartementet plötsligt skulle ge en julklapp bestående av några års taxerad inkomst, så kallade helikopterpengar, är ingenting av vad som kommer i framtiden. I varje fall måste på något sätt skulderna minskas. Finanskrisen är ingen tillfällig sättning utan början på den permanenta nedgången. Naturresurserna har nått ungefär 15 procent av BNP och kan inte stiga mycket mer. Bara oljan står för 5 procent. När det stora flertalet förstår att stenåldeln återkommer och ser detta inom överskådlig tid blir det kanske något nytt. Även färre subventioner och att alla betalar för sig och för sitt vore lämpligt, inom vård, skola, omsorg och mycket annat. Pensionssystemet knäcker man med helikopterprincipen.

Den nödvändiga skuldavskrivningen gäller inom allt från den grekiska staten till svenska villaägare. Det finns ingen anledning att moralisera över att det blir ett lotteri med stora vinnare och förlorare. Millimeterrättvisa är omöjlig. Att fångas i likviditetsfällan är olämpligt. Ett osunt system måste elimineras på ett osunt sätt. Och situationen förvärras av euron, landets EU-medlemskap, massinvandring och miljöflum. In the long run we are all dead, sa Keynes och menade att man inte ska vara allt för långsiktig och det hade han rätt i. Keynes kunde naturligtvis inte förutse den fallade produktiviteten och naturresursernas begränsning.

Pålsson Syll är en populistisk professor med utbildningsapparaten som bas och korrumperad av tankar om socialism och ständig framgång. Vad finansmupparna tar är småpotatis i det hela. Att systemet havererar i grunden ingår inte i hans vildaste fantasi. Han klarar inte ens att se det logiska i utvecklingen sedan 2008. Hans förslag med ”större krav på kapitalkontroll, rekapitalisering och nationaliseringar av stora delar av bank- och finanssektorn” lär inte hjälpa, utan skulle snarare centralisera ännu mer. Helikopterprincipen ger annars lite av socialistens önskade omfördelning från rika till fattiga, vilket kan ses som en bieffekt för att få åtminstone ekonomin i balans.

#37 Urban Persson, du sätter bara upp villospår. Den enda som pratar om millimeterrättvisa är du. Du är populisten här. Fast populist är ditt minsta problem. Du tycks helt förvirrad. Du tycks leva i en fantasivärld.

Peter H du har kanske inte förstått vad populism är. Enligt Wikipedia:

”Kännetecknande för populism är att det rör sig om politik med förenklade lösningar på svåra politiska problem genom tunn ideologi som föreskriver två homogena, antagonistiska grupper; ett vi-mot-dom-tänkande (folket mot eliten, svenskar (eller annan nationalitet) mot invandrare, land mot land)”
http://sv.wikipedia.org/wiki/Populism

Det är faktiskt du står för populismen. Ditt påstånede i #9 att den finansiella krisen 2008 skapades till 100 % av bankerna och de finansiella institutionerna är ovanligt dumt. Var de mångdubblade priserna på naturresurserna bara de rikas spekulation?

#39 Urban Persson, jag vet vad populism är.

Försöker du påstå att de ”mångdubblade priserna på naturresurserna” orsakade Lehman Brothers fall?

Du sätter upp villospår igen.

Fakta: Finanskrisen 2008 orsakades till 100% av bankerna och de finansiella instituten.

Alternativt så orsakades den av politikerna som avreglerade de finansiella marknaderna. Men denna alternativa verklighetsbeskrivning förekommer bara bland de mest extremistiska idioterna på högern, vilket inkluderar de som skriver för och läser The Economist.

Detta betyder inte att bankerna och de finansiella instituten har begått några brott. Utan konsekvensen av deras handlande är konkurs. Och det är här problematiken början. Vi tillät dem inte att gå omkull.

Fakta: Regeringarna i USA och Europa gick in med statliga (folkets) pengar för att rädda bankerna och institutionerna.

Och det är här vi går isär. Istället för att skänka pengar till de rika borde staten istället tagit över bankerna. När bankerna åter var på fötter så ska de säljas ut på marknaden.

Konsekvensen av regeringarnas agerande i USA och Europa är att vi nu har socialism för de rika och kapitalism för de fattiga.

Nu finns det inte mer pengar att ta. De fattiga i Grekland, Italien, etc. är skinnade.

Där är vi i dag.

Frågan är, vad gör vi åt det NU? ”Fortsätta sparka på de fattiga i Grekland” är inget svar.

Peter H, jaså, nu det finns två verklighetsbeskrivningar och en är idiotisk, den till höger förstås. . .

Annars håller jag med dig och Pålsson Syll om att staten borde ha tagit ett ägande i bankerna. Nu tror jag i och för sig inte att bankerna kommer ur det här med så mycket kraft i varje fall. Men jag kan inte detaljerna. Dessutom tror att banklånens tid är förbi när det här har stabiliserats.

På din egen fråga om vad vi gör nu har du inget förslag. Man kan uppenbart inte lugga en flintskallig. Att jaga grekerna är ganska meningslöst. Med helikoptermetoden går det att få skulderna hanterbara på ett ganska enkelt sätt. Jag vet inte hur många kronor grekerna har lånat. Men det är toppen på isberget. Helikoptermetoden från Anders Borg & Co julen 2011 skulle sitta fint. Mitt råd är att hålla sig borta från värdefulla papperlappar som det står kronor på.

#41 Urban Persson, jag skrev ”de mest extremistiska idioterna på högern”. Jag åsyftade på de, som The Economist, har tre lösningar på alla problem. Privatisering. Avreglering. Liberalisering.

I detta fall så är det avreglering. Och dessa människor menar att problemet var att marknaden inte var tillräckligt avreglerad.

Det är som mitt citat ovan: ”The [Bush] administration's blind eye to the impending crisis is emblematic of its governing philosophy, which trusted market forces and discounted the value of government intervention in the economy. Its belief ironically has ushered in the most massive government intervention since the 1930s.”

Den finansiella krisen 2008 hade sin upprinnelse i politiska beslut under Bill Clintons regim. Man pressade då de halvstatliga instituten Fannie Mae och Freddie Mac till att låna ut pengar till familjer som egentligen inte borde låna pengar - s.k. subprimekrediter. Efter 9/11 sänktes räntorna kraftigt varvid huspriserna sköt i höjden. När sedan räntorna tickade uppåt under 2006-2007 eftersom inflationen öka vilket i sin tur berodde på att oljepriset sköt i höjden, blev situationen ohållbar för massor av hushåll och katastrofen blev ett faktum. För att undvika ett totalt finansiellt harmageddon i hela världen hade politikerna i detta läget inget annat val än att försöka rädda det finansiella systemet så gott det gick. För att ändå markera mot finansindustrin och inte ytterliga spä på problemet med moral hazard lät man, något överranskande säker för många aktörer, Lehman Brothers gå i konkurs med kända effekter för både den finansiell och den reala ekonomin i världen.
I detta sammanhang skall man tänka på att banker är affärsdrivande företag som enligt aktiebolagslagen har en skyldighet att maximera sin vinst. Det går därför inte att lägga moraliska aspekter på bankerna och påstå att sakernas tillstånd är bankernas "fel". Man agerar på en markand och försöker, i konkurrens, att tjäna så mycket pengar som möjligt åt sina ägare. För att göra det måste man ta risker, vilket är det normala i bankversamhet. Sedan är det en annan sak att staten och kapitalet alltid suttit i samma båt och försökt att sno åt sig folkets pengar.
Min poäng är alltså att; Jo råvarupriserna (oljan) steg kraftigt i pris och detta var den utlösan faktorn till krisen.
Politikerna hade, som vanligt, sina fingar alldeles för djupt ner i syltburken. Här kan man förövrigt dra paralleller till statliga SBAB:s agerande.
Alltså, ansvaret ligger hos politiker som är dom som sätter spelreglerna för bankerna och som utövar tillsyn. En vansinnig räntepolitik under många år samt en ovilja att ta tag i de nationella och globala obalanserna och att faktiskt ställa om ekonomierna bort från oljeberoendet.
Sedan är det en annan sak att vi får de politiker vi förtjänar samt att banker och finansinstitut inte varit sena att utnyttja moral hazard.
Jag är verkligen ingen vän av bankerna och storfinansens agerande, tvärtom, men jag tycker nog att politikerna, som vanligt, försöker smita ut köksvägen när det börjar hetta till och gärna skyller på någon annan trots att dom mycket väl inser vad som händer, varför det händer och var det troligtvis kommer att sluta, men då har dom ju sin statsrådspension tryggad.

#43 Rolf Ericsson, att den finansiella krisen 2008 hade någonting att göra med Clinton är en fabrikation från Fox News.

2006 visste man att husbubblan var ett faktum. Man valde att inte göra någonting för att bankerna försäkrade att subprimekrediterna var säkra.

The Bush administration backed off proposed crackdowns on no-money-down, interest-only mortgages years before the economy collapsed, buckling to pressure from some of the same banks that have now failed. It ignored remarkably prescient warnings that foretold the financial meltdown, according to an Associated Press review of regulatory documents.

"Expect fallout, expect foreclosures, expect horror stories," California mortgage lender Paris Welch wrote to U.S. regulators in January 2006, about one year before the housing implosion cost her a job.

Bowing to aggressive lobbying — along with assurances from banks that the troubled mortgages were OK — regulators delayed action for nearly one year. By the time new rules were released late in 2006, the toughest of the proposed provisions were gone and the meltdown was under way.

"These mortgages have been considered more safe and sound for portfolio lenders than many fixed rate mortgages," David Schneider, home loan president of Washington Mutual, told federal regulators in early 2006. Two years later, WaMu became the largest bank failure in U.S. history.

The administration's blind eye to the impending crisis is emblematic of its governing philosophy, which trusted market forces and discounted the value of government intervention in the economy. Its belief ironically has ushered in the most massive government intervention since the 1930s.
http://abclocal.go.com/wpvi/story?section=news/business&id=6533020

Du har givetvis rätt i att det inte finns några värderingar i ett kapitalistiskt samhälle. Pengar är den enda värdemätaren. Men självklart kan vi lägga moraliska aspekter på bankerna. Däremot har vi ett juridiskt problem. Aktiebolag står över de lagar och regler som medborgarna står under. Men inget av detta har med frågan att göra. Och, som jag skrev i ett tidigare inlägg, detta betyder inte att bankerna och de finansiella instituten har begått några brott. Moral och juridik har inte med varandra att göra.

Att dra in politikerna i detta är bortom all rim och reson. Som jag skrev i ett tidigare inlägg, så kan man skylla krisen politikerna för att avreglera den finansiella marknaden. Men då är politikernas roll i det hela att de lyssnade på bankerna. Det var bankerna som vill ha avregleringen.

Menar du att vi ska behandla bankerna och de finansiella instituten som småbarn som inte vet vad som är bäst för dem?

Vi har två alternativ:

1. Politikerna gjorde fel som lyssnade på bankerna och avreglerade marknaden. För detta att hålla så måste vi frita bankerna från deras roll i avregleringen. Vi måste helt enkelt omyndigförklara bankerna.

2. Bankerna och de finansiella instituten bär all skuld.

Som du själv säger så gick staten i USA och senare Europa in med pengar.

Det är här problemet börjar, i många avseendet.

Det var de fattiga som fick betala bankchefernas bonusar och lyxbilar och lyxvillor. Nu har de fattiga i Grekland inga pengar kvar.

Det kanske mest förolämpande är att inga regleringar för bankväsendet har införts i USA efter krisen. Jag vet inte hur det är i Europa. Men i USA är det business as usual.

#36 Jörgen Trauner

Det du skriver om gällande politisk reglering av bankverksamheten är precis det jag menar med att bankerna skall följa enkla och självklara morallagar, dvs skilja på att förvara folks pengar och låna ut folks pengar. Har man sina pengar för förvaring, skall man kunna ta ut dem närsom helst, dvs de skall inte vara utlånade för då har vi fractional banking. Däremot om man till ränta vill låna ut sina pengar till någon annan, kan banken förmedla detta och också kunna ta ut en en avgift för det. Dessa pengar får man tillbaka först på förfallodagen. Dagens problem är att bankerna blandar ihop dessa två helt skilda företeelser så att alla pengar (plus några till) är tillgängliga hela tiden med följden att penningmängden i samhället ökar med inflation och spekulationsbubblor som resultat.
Väldigt enkelt, men väldigt få verkar fatta detta.
Självklart skall staten aldrig äga banker. Det är stater och politikers fel att vi har hamnat där vi är. En fri helt kapitalistisk marknad skulle aldrig, och då menar jag aldrig, acceptera skuldkontrakt utan uppbackning (fiat-valuta) som pengar. En fri marknad skulle inte heller välja banker som de ser ut idag.
Politikernas enda roll är att se till att involverade aktörer följer lagen.
Idag har vi istället politiker som tillåter bankerna att bryta mot självklara regler. Förr i tiden halshögg man bankirer som sysslade med fractional banking för man visste vilket elände de skapade. Idag tillåter politiker detta bedrägeri och räddar dessa bankirer när det blir jobbigt för dem, och det blir det alltid förr eller senare med detta system.

#33 Markus Eriksson

"Mycket ordbajs från alla håll."
Och sedan tycker du guldmyntfot är något som ska införas...
Jag vet inte om man ska skratta eller gråta.

Vad är skillnaden i värderingen av en bit guld och en dollar ?
Tänk efter lite, det finns absolut ingen...

Båda har ett pris som reflekterar utbud och efterfrågan.
Man har funderat på att införa den i mordern tid i ett par länder i modern tid för att få den ekonomiska turbulensen att lugna ner sig men övergivit den tanken omgående, den är fullkomligt ogenomförbar i ett modernt samhälle.

Nu börjar det här bli roligt och svårt att hålla sig för skratt. På ett stort möte med de inblandade i karusellen lovar den grekiske finansministern att skulderna ska skötas oavsett politiskt pris. Grekland är ett så litet land att om det bara försvann så skulle det inte ha någon betydelse. Att allmänt stabilisera läget är omöjligt. Så fort det sparas så krymper ekonomin och det måste sparas ännu mer och så vidare. Pålsson Syll verkar vara medveten om detta. Den enda stabiliserande faktorn är nog trögheten i folks huvuden inom att förstå långsiktiga samband och vad som är orsak och verkan.

Nu är de bara att blåsa pengarna med helikoptrar, lokalt eller storskaligt, av vilket det senare är mer sannolikt. Vad är det då för likhet mellan kineser och svenska pensionärer? Jo både blir stående med papperslappar utan något större värde. Eller en jämförelse kan göras med den svenska neutraliteten, som alla insatta visste var en bluff. Men det problemet gick att snacka sig ur. Så när den grekiske finansministern försöker är det som en stand up comemy. Hur ska det gå med de kära pengarna? Alla vill ha dessa och det är en slags populism i kubik. Men helikoptrarna borde sättas in lokalt och snabbast möjligt.

Som många debattörer på Newsmill har Pålsson Syll mycket fritt tyckande och lite konkret. Jo, det ryms i en mening. Och det är ungefär som det går till idag. Någon som lånar ut pengar till ett företag kan om denna så vill ta över företaget när det egna kapitalet är förbrukat. Eftersom det är en bank måste eventuellt nödlångivaren konkurera med insättarna om pengarna. De utlånade pengarna är en faktor 10 större och det är staten genom Riksbanken som har lånat ut dessa. En bank blir alltså snabbt värdelös och kan då, om det skulle vara lämpligt, tas över av staten. Men det ligger utanför problemet, som ju är inom själva pengarna. Har Pålsson Syll med sin nationalekonomiska institution förläst sig på Kalla Anka och blandat ihop Joakim Von Anka badande i pengar med svenska bankdirektörer?

Ett allmänt ägande av bankerna har länge varit en käpphäst för vänsten. Det finns redan ett viss statligt bankägande och det fungerar bra. Problemet är mer om det missförstås och det uppstår populism typ att alla har rätt till billiga krediter och att det är någon slags medborgerlig rättighet. Jämför med flummet på energiområdet. Många tycker att Vattenfall bör satsa på så kallade förnybar energi. Andra tycker att vinsten är för hög av ett allt för högt elpris. Flumnissarna finns överallt. På byggområdet krävs billiga bostäder, speciellt för yngre och studenter, trots att staten inte äger byggindustrier. Och folk är till och med så dumma att de vill att tågen ska gå i tid och inte betala för detta.

När pengarna är gratis, vilket måste ses som en tidsfråga, kan man bara hoppas att alla idiotiska subventioner läggs ner och alla får betala för sitt. Därefter kommer populisterna att ”misslyckas” med naturresurserna. Deras soliditet är ju inte lika hög som deras solidaritet. Vänta bara så får ni se. Än så länge är det bara Finanskris 2.0.

##44

En av Clintons sista handlingar i ämbetet var att avreglera finanssektorn enligt lobbyns önskemål.

#48 Jörgen Trauner, visst gjorde han. Det är precis det som är poängen med, ”Menar du att vi ska behandla bankerna och de finansiella instituten som småbarn som inte vet vad som är bäst för dem?”

Om bankerna skyller på avregleringen så är det samma sak som att de säger att de inte är kapabla att sköta sitt jobb utan inblandning från politikerna.

Och det är bara halva problemet.

Om bankerna är inte hade någon del i saker som går dåligt så kan de heller inte ta äran när något går bra. Då spelar det ingen roll vem som sitter i ledningen. De kan alla ersättas av en schimpanser eftersom allt som sker är bortom deras kontroll.

Så vad fan betalar de ut bonusar för?

Tycks som om jag är en av de få här som tycker att människorna i ledningen förtjänar mer respekt än ett gäng schimpanser.

#46 Mats F Eriksson

"Jag vet inte om man ska skratta eller gråta."
Jag tror att du skall gråta!
För det är mycket sorligt att du och andra inte förstår skillnaden mellan guld och papperspengar.
Men deppa inte! Jag skall förklara för dig.
En av de största skillnaderna är gulds förmåga att bevara sitt värde.
Guld har sedan urminnes tider alltid haft ett högt värde. Denna egenskap har gjort att guld har accepterats som allmänt betalningsmedel i minst 5000 år. Pappersbaserade valutor har tidigare som mest fungerat i 17 år innan de har kollapsat i hyperinflation eller andra problem. Vårt pappersbaserade system har funnits i 40 år så det är inte så konstigt att det börjar knaka i fogarna. Problemet är nämligen att papperspengar kan tryckas upp i oändliga mängder. Detta lockas politiker att göra förr eller senare och berövar därmed medborgarna värdet på sina surt förvärvade pengar. Detta skrev Allan Greenspan i en uppsats innan han blev politikernas verktyg:

“I avsaknaden av en guldmyntfot finns det inget sätt att skydda sina besparingar från konfiskering genom inflation. Det finns inget säkert sätt att bevara sin egendom. Om det fanns skulle regeringen behöva göra det olagligt, vilket skedde i fallet med guld. Om alla exempelvis beslutade sig för att omvandla alla sina bankmedel till silver eller koppar eller någon annan vara, och därefter vägrade att ta emot checkar som betalning för varor, skulle alla banktillgodohavanden förlora sin köpkraft och statligt skapad bankkredit skulle helt sakna värde som en fordran på varor. Välfärdsstatens ekonomiska politik förutsätter att det inte finns något sätt för ägarna av en egendom att skydda sig.

Detta är den bistra hemligheten bakom välfärdsstatisternas tirader mot guld. Underskott i finanserna är helt enkelt ett system för konfiskering av egendom. Guld står i vägen för denna lömska process. Den står som en beskyddare av rättigheter till egendom. Den som begriper detta har inga svårigheter att förstå välfärdsstatisternas antagonism mot guldmyntfoten.”

Det finns ännu fler argument som talar för guldmyntfoten, men detta borde räcka.
Jag kan också rekommendera det här:
http://www.borjelindstrom.se/ladan/varldsspekulationen/slutspel.html

#50 Markus Eriksson

"Jag kan också rekommendera det här:
http://www.borjelindstrom.se/ladan/varldsspekulationen/slutspel.html"
Från hemsidan...
"Börje Lindström skriver pjäser, dikter och böcker, många för barn och ungdom"

Tror vi slutar där.