Undermålig affärsmodell förhindrar effektiv privatisering av skolan

Begränsa vinsterna. Utöka den löpande insynen. Förändra betygssystemet. Inför lämplighetstester och rigorösa bakgrundskontroller. Dessa är några av de vanligaste övergripande förslagen på hur privatiseringen av skolan ska förbättras. Alla mildrar dock bara symptom. De botar inte sjukdomen. Problemet med friskolorna är inte att de drivs privat. Det är att de drivs privat ovanpå en bristfällig affärsmodell.

Jag vet inte om politiker generellt är naiva eller blev politiker för att deras aspirationer inom affärsvärlden inte föll väl ut. Något av det är det i alla fall. För nästan varenda gång en statlig eller kommunal egendom säljs ut eller en statlig verksamhet privatiseras så är det upplagt för guldrusch och vilda västern. Finns det verkligen inga slipade affärsutvecklare att hyra in?

Friskolereformen utgör ett utmärkt exempel på hur bristande affärslogik hotar att haverera fundamentala pelare i vår gemensamma samhällsapparat. Frågan, tycker jag som genomgår en kvalfylld dragkamp mellan att bli allt mer liberal i vissa frågor och samtidigt mer socialt konservativ i andra, borde aldrig vara huruvida någonting skall privatiseras eller inte. Frågan borde alltid vara huruvida privatiseringen kan genomföras på ett sätt som försäkrar att de privata aktörerna ser efter de kommunala och statliga intressena i verksamheten. Kan man det. Privatisera. Kan man inte det. Privatisera inte. Det förvånar mig hur lite av privatiseringsdebatten som handlar om hur istället för varför.

Problemet med utformningen av friskolereformen från nittiotalet som både Carl Bildt och Göran Persson bär ansvar för, ligger i skolpengsmodellen. Friskolornas intäktskälla består av en skolpeng/elev som beräknas med konkurrerande kommunala skolors utgifter som bas. Friskolans motprestation för att få denna skolpeng består i att rekrytera elever till skolan. Ju fler elever (från områden med kommunala skolor med stora utgifter helst) ju större intäkter. Sedan så måste friskolan... nej ,vänta. Det är allt. Skolresultat? Oväsentligt. Framtida framgång för eleverna? Oväsentligt. Så fort en elev är rekryterad är pengarna i hamn såvida en skola inte åker dit i en näst intill obefintlig kontrollapparat eller en elev slutar.

Vilken affärsman som ska leva på framtida skatteintäkter generade av dessa elevers kunskaper, initiativ och engagemang skulle föreslå det upplägget? Ingen som någonsin träffat en slipad entreprenör eller ett vinstdrivet investmentbolag i alla fall.

Det roliga med riskkapitalbolag och entreprenörer i allmänhet är att de har en säregen förmåga att göra det omöjliga om det går att tjäna pengar på det. Det tråkiga med dem är att de i allmänhet inte lyfter ett enda samhällsansvarigt finger efter att de räknat pengarna om det inte krävs av dem. I fallet med friskolorna har man från statens sida valt att kräva en lillfingernagel.

Att enkom belöna kundrekryteringsförmåga när det positiva utfallet för den betalande motparten, staten, ligger så långt fram i tiden är vansinnigt. Det är som att betala byggfirman fullt ut innan du ens har fått se en ritning.

Men sånt bekymrar inte vissa politiker tydligen. Lars Stålheim, moderat ledamot i kommunfullmäktige i Partille, skriver exempelvis följande på sin hemsida:

"Genom att som utomstående endast avläsa vinsten kan vi förstå verksamhetens kvalité. Därigenom har vi egentligen överlämnat att kvalitétsmäta på detaljerna till skolan själv. Vinst år efter år, och nöjda elever och lärare är allt jag behöver veta, inget annat." Om det är allt du behöver veta med den affärsmodellen så vill jag gärna göra affärer med dig, Lars.

Att definiera en bra skola om man bortser från dess mer komplexa sociala roll, är relativt enkelt:

Ju bättre den lyckas bidra till att säkra elevers, utifrån sociala och individuella förutsättningar, ekonomiska framtid genom jobb och företagande, ju bättre är den. Allt annat, återigen bortsett från dess sociala roll, är medel och inte mål. Betyg? Bara medel. Examen? En något mer påtagligt medel, men likväl ett medel. Behöriga lärare? Bara ett medel till ett annat medel.

När jag fick mitt första lönekuvert från ett relativt kvalificerat jobb i början på millenniet kom kvittot på att det uppdrag som Maria, Rutger och Macleanskolan i Skurup samt Österportgymnasiet i Ystad åtog sig när jag var sju lyckats. De lyckades tydligen putta mig tillräckligt långt på vägen för att jag skulle kunna åka slalom genom diverse utbildningar och gå i mål på ett (oväntat) ställe. Det är det som räknas för mig resten av livet. Inte huruvida jag älskade mina skolor varje dag. Det är det som räknas för staten och kommunen. Men det är inte det som räknas för dagens friskoleoperatörer.

För dem, så som affärsmodellen är konstruerad, räknas häftiga rekryteringsanbud presenterade via flådigt marknadsföringsmaterial och betygsinflation. Dessutom tvingas man föra ett ständigt kostnadskrig då man inte har någon möjlighet att öka sina intäkter bortom att samtidigt skala upp verksamheten genom att öka elevantalet.

Resultatet av det blir att man från friskolehåll, för att öka sina intäkter, lägger ner massvis av tid på att utmana den likabehandlingsprincipen som skall råda och se till att uträkningen av skolpengen är rättvis.

I maj i år släppte Friskolornas riksförbund exempelvis rapporten "Skolpeng - på lika villkor". Det är en form för mall för att hjälpa friskolor sätta press på kommuner så att de kan maximera skolpengen. Högre intäkter genereras genom att utmana kommuner i paragrafrytteri. Inte genom att utmana elevernas intellekt.

En till synes förvånad Jan Björklund uttryckte till dagens eko den 25:e februari i år angående stora vinster i friskolorna att...

"... det finns flera tecken på att vinst går före kvalité."

Sedan pratar han sig varm om ökat tillsyn och Statens Skolinspektion - den nya myndigheten som upprättats för att försöka täppa till hålen i hans allianskollegas Bildts läckande affärsmodell.

Om man inte vill att riskkapitalbolag skall sätta kvalité före vinst är det en mycket god idé att se till att kvalité ger vinst. Och faktisk kräva att kvalitativa resultat måste existera före vinst.

Det funkar inte att nöja sig med att mäta faktorer (som idag knappt mäts de heller) - antalet behöriga lärare, betygssnitt, närvaro exempelvis - som torde leda till det önskade resultatet. Det går bara att mäta det önskade resultatet - inkomstbringande kunskap. Entreprenör och riskkapitalister är alldeles för slipade för att inte kunna slingra sig ur det greppet annars.

På ämnet kvalitétsmätning konstaterade Friskolornas riksförbunds ordförande Gunvor Engström nyligen att det är svårt att mäta skolkvalitet. I ett debattinlägg här på Newsmill om den rapport från SNS, konkurrensens konsekvenser, som nyligen släppts konstaterar författarna till rapporten samma sak:

"Vidare så är det i allmänhet mycket svårt för beställare och kund att avgöra kvaliteten på de tjänster som erbjuds."

I den delen av debatten är det viktigt att komma ihåg att det är två olika parter som kan stå för kvalitetskontrollen. Konsumententen, eleven, och kunden som betalar, kommunen.

Skolpengsmodellen, genom att kvalitet inte påverkar skolpengens storlek, innebär dock att hela ansvaret ligger på konsumenten. Om en elev och dess förälder önskning är att maximera möjligheten att i framtiden bli självförsörjande, är det upp till dem själva att avgöra vilken skola som är rätt skola. Trots att detta borde vara ett rätt så universellt krav så finns det finns ingen naturlig direkt konkurrens som kan slå ut de skolor som inte lyckas leverera inkomstbringande kunskaper och färdigheter i slutändan. De skolor som är undermåliga på att göra reklamfilmer eller är strikta med betygen däremot riskerar att få gå om.

Redan i augusti förra året presenterade riksförbundets dåvarande ordförande, Kjell Olof Feldt, ett förslag på hur skolornas kvalité skulle kunna mätas.

"Friskolornas riksförbund vill se en oberoende funktion som kan utveckla relevanta mått, samla in fakta från alla skolor och presentera dessa fakta för elever, föräldrar och allmänheten i övrigt."

Ädelt förstås. Men egentligen bara ännu ett bevis på hur fel siktet är inställt.

Inom det moderna affärslivet är komplexa intäktsmodeller baserade på avancerad dataanalys vardagsmat. De är inte enkelt och riskfritt att tjäna pengar. Inom mitt område är det inte ovanligt att intjäningsmodellen baseras på en hel massa gratistjänster. Man bygger ett spel. Man ger bort det gratis. Sedan tar man betalt för annonsering inne i spelet. Eller ännu "värre". Man skapar en tjänst eller en produkt, förädlar den och profilerar sig själv. Sedan lever man på att kunderna är så nöjda och diggar ens person så mycket att de donerar pengar.

Har man bara tillgång till relevant data går det att skapa väldigt avancerade affärsmodeller. Det borde även en modern stadsapparat kunna klara av. Istället för stora investeringar i byråkrati ämnad att granska borde de pengarna investeras i affärsmodellering, dataanalys och utbetalningssystem. Folk med affärsansvar borde anställas istället för folk med kontrollansvar.

Det finns aktiviteter mellan mig och staten som mycket väl, i teorin åtminstone, skulle kunna använda för att skapa och driva en mer kvalitetsdriven affärsmodell för skolan. Arbetsgivaravgifter och skatt är bevis på att hela min skoltid lyckats med sitt slutmål. Studiemedel är ett bevis på att jag kommit en bit på vägen. Resultat i nationella prov som högskoleprovet bedömer rättvist min kunskapsutveckling kontra andra. Även min skolas sociala påverkan på mig kan "mätas" genom brottsregister och tonårsgraviditet för att spåna iväg väl långt.

Vad är bättre för att säkerställa kvalitén i skolan? Betala ett riskkapitalbolag en skolpeng för att jag som omyndig lockades att gå i deras skola och inte har bytt eller betala dem en summa som står i paritet till den skattesumma mitt arbete efter alla mina skolår genererar utifrån min sociala förtutsättningar?

Jag är givetvis inte rätt person att bedöma vad som är möjligt och vad som är realistiskt. Kan friskolor ens drivas utifrån en affärsmodell som till viss del bygger på framtida intäkter? Hur skall olika skolors del i en elevs ekonomiska framgång fördelas? Hur kan man väga in sociala aspekter utan att gå för långt? Hur viktar man olika skolelevers förutsättningar likt Skolverkets Salsa-värde i bedömningen av framgång?

Poängen kvartstår oavsett.

Frågan borde alltid vara huruvida privatiseringen kan genomföras på ett sätt som försäkrar att de privata aktörerna ser efter de kommunala och statliga intressena i verksamheten. Kan man det. Privatisera. Kan man inte det. Privatisera inte.

I det här fallet har man har skapat en affärsmodell som inte KAN fungera optimalt även om den faktiskt fungerade smärtfritt vilket den inte gör. Resultatet blir att friskolornas ägare sätter vinst för kvalitét inte bara för att de kan. Utan också för att det är ganska svårt att kombinera de två.

Ett sådant system ger åtminstone jag IG i betyg.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/39640

7 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Hej Kim
Ja visst är bristerna på kunskap skrämmande! Har du läst min artikel? http://www.newsmill.se/artikel/2011/09/19/politiseringen-av-kunskapsindu...

Med vänliga hälsningar,
AnnaReet

Permalänk | Anmäl #1 AnnaReet Gillblad, 2011-09-25, 11:14

Det största enskilda problemet är att skolor utvärderar sig själva. Varje lärare betygsätter i någon mån sig själv, varje skola betygsätter sig själv. Detta beror på att man använder betygssnitt som kvalitetsindikator, i alla fall från "kundsidan". Betygsinflation är nästan självklar. Det enklaste är väl att en oberoende myndighet ägnar sig åt myndighetsutövandet, dvs betygssättandet, utifrån normerade prov som exempelvis Storbritanniens AQA. Först då får kunden en vettig information om vad som händer på skolan. Då kommer datorer och plojgrejer betyda allt mindre, för man kommer se vilken skola som lyckas med att nå de fastställda kunskapsmålen. Att som i ditt modellförslag försöka hitta något slags sätt att mäta vad som kommer hända 20 år efter utbildningens start blir bara märkligt. Vi måste bryta ner det hela i delmål som syftar till målet. Det finns den typen av mål. Det är lätt att kolla på. Sedan låter man människor välja utifrån korrekt information vilken skola man vill att ens barn ska gå i. Det blir väldigt demokratiskt. Varje människa får välja själv om det är ploj eller högkvalitativ skolgång som önskas istället för att politiker ska hålla på och leka förmyndare.

Permalänk | Anmäl #2 Johannes Westlund, 2011-09-25, 14:54

Bara det faktum att friskolorna håvar in så mycket vinst borde oroa beställaren. Om det var ett byggbolag som byggde mitt hus skulle jag vara väldigt orolig.
Jag tror att någon utomstående måste verifiera resultatet innan ev vinst kan tas ut.

Permalänk | Anmäl #3 u_14418, 2011-09-25, 15:41

#1 Visst har jag det. En av mina favoritartiklar här på newsmill faktiskt. Befriande sakligt och konstruktivt.

#2 Visst kan ett centralt reglerad betygsystem vara en del av lösningen. Det nämner jag själv. Men även om viss kunskap, som läsa och skriva för att ta det enklaste exemplen, kan sägas ha ett egenvärde har resten inte det. Vi går bevisligen inte i skolan för att lära oss för sakens skull. Hade det varit så hade vi ju som medborgare belönats för vårt passiva kunnande senare i livet. Vi går i skolan för att lära oss saker som vi sedan kan dra nytta av för att bli arbetande och skattebetalanda medborgare.
Alltså finns det alltid problem med att mäta medel istället fär mål.
Finns ett aktuellt och klockrent exempel på detta i från USA. Efter finanskrisen fanns det givetvis ett stort behov för många amerikaner att skola om sig och leta arbete i branscher med stor arbetstrygghet och hög anställningsfaktor. Advokatbranschen, där kunskapen just kontrolleras stringent av staterna genom de så kallade ”bar exams”, utlovade just detta. Hög efterfrågan ledde till att advokatskolor startades till höger och vänster och nu när eleverna har börjat examineras finns det givetvis inte längre någon sanningshalt i de siffrorna som gällde för studentexplosionen. Så jättemånga går arbetslösa med dyra lån trots att det levt upp till de höga kunskapskrav som staterna ställer.
Nu har ett antal studentgrupper stämt ett antal skolor och haveriet är ett faktum. Vilken elev skulle rimligtvis kunna avgöra huruvida efterfrågan möts av tillgång tre år framåt i tiden? Är det ett rimligt att en blivande student på egen hand ska kunna bedöma hur marknaden för det yrket kommer att förändras inom en treårsperiod beroende på makroekonomiska faktorer, förändringar inom yrket och en ökad tillgång? Skolorna i det här fallet, precis som i Sverige, behöver inte bry sig. De kan bara hoppa på en trend och mjölka den till fullo.

Förstår inte riktigt vad du menar med ”märkligt”? Menar du att det är märkligt att bedöma resultat efter ekonomisk nytta? Menar du att kunskap aldrig ska bedömas utifrån annat än kvalitén på själva kunskapen oavsett vad det är för kunskap? Menar du att det är märkligt om företag ska göra någonting nu som ska resultera tio år in i framtiden? Det finns det en uppsjö med framgångsrika miljardföretag som inte tycker. Menar du att det är märkligt då det är svårt att se hur ett sådant system ska fungera? I så fall håller jag med. Det ÄR svårt. Men inte omöjligt.

#3 Precis. Visst hade du varit betydligt mindre orolig över de vinsterna om du visste att byggaren byggt ett exakt likadant hus till sig själv och sin familj?

Permalänk | Anmäl #4 Kim Lund, 2011-09-25, 16:19

Det är hög tid att förstatliga skolan innan de negativa konsekvenserna
blir för svåra att hantera. Alliansen jobbar stenhårt för att förvandla förorterna i de större städerna till social soptippar så jag antar att vi får vänta på att det sociala upproret tvingar politikerna att fatta nödvändiga beslut såväl inom skolan som resten av den skattefinansierade välfärden.

Permalänk | Anmäl #5 Jonas Öhström, 2011-09-25, 16:31

#5 Visst kan det vara så att staten i slutändan är den bästa kunskapsförmedlaren. Men jag vill nog hävda att diskussionen behöver ta ett par varv till för att dra den slutsatsen.

Vad exakt är det som gör staten till den bättre ansvarsbäraren? Att staten så att säga inte tar ut vinster känns ju rätt irrelevant för mig som skattebetalare. Om 10% av min skatt går till en statlig skola eller till att betala en friskola som i sin tur generar vinster åt sig själv spelar ju för sakens skull ingen roll för mig - allt annat lika.

Innan diskussionen handlar om huruvida man borde förstatliga skolan eller inte måste diskussionen om skolans roll, mål och bästa sätten att mäta , förändra och uppdatera dessa mål klargöras.

Finns det ingen rimlig affärsmodell som täcker in de krav och behov som vi som medborgare har på den tjänst eller verksamhet som diskuteras, då är det dumt att privatisera. Går det, förstår jag inte varför varken kommuner eller staten ska syssla med det när privata alternativ har mycket friare förutsättningar för att göra det bra, varierat och vågat.

Permalänk | Anmäl #6 Kim Lund, 2011-09-25, 17:31

Jag läste din artikel Kim Lund för jag blev konfunderad men också intresseradav titeln "Undermålig affärsmodell.förhindrar effektiv privatisering av skolan......"
Du kan mycket om företagsekonomi och hur affärsmodeller bör användas för att ge bra vinster och nöjda beställare. Nu är saken den att skolans uppdrag inte passar för gängse affärsmodeller. Skolans uppdrag är ett annat än vad företag har och det är därför som den alltid varit skattefinansierad och de första hundra åren statligt driven. Genom skolpeng och rätten att privatisera har modelltänkandet brett ut sig och trasslat till begreppen precis som din artikel beskriver..
Den pedagogiska forskningen visar att den enda riktigt säkra indikatorn på bra kvalitet i en skola är lärarenas kompetens. Läraren har samma anledning att vara bra pedagoger vare sig de skulle vara anställda i en privatiserad skola eller en kommunal/statlig. De har i princip samma förhållande till elever och arbetsgivare. Det som skiljer från förr är att elever och föräldrar i kraft at skolpengen, som ju tillhör eleven och blir inkomst för friskolan, får en starkare förhandlingsposition gentemot skolan. Man kan därmed sätta press på rektor och ägare som fortplantas till lärarna som ju sätter betygen. Nån som kommenterart din artikel påstod att betygen blir en kvalitetsmätare på såväl elev som lärare. Nej, indikatorn gäller eleven - läraren är den som läser av mätinstrumentet. Men om någon insinuerar att lärarens sätter för höga betyg för att skolan ska klara sig i konkurensen så blir det en kritik som faller tillbaka på skolledning och föräldrar i första hand men tyvärr också på en svag och ansvarslös lärare. Just precis det riskmomentet slipper man om man inte har en konkurrensutsatt skola. Bl a av detta skäl är en statlig skola bättre än en ängslig grupp privatskolor som är beroende av inkomsterna från skolpengen för att överleva.
. Än en gång - affärsmodeller ska inte användas på en verksamhet som är initierad av samhället och som per definition inte genererar pengar utan kunskap åt ungdomar inför en framtida livsgärning.
.

Permalänk | Anmäl #7 Gudmar Gustafsson, 2012-02-17, 11:34

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.