Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Publicerad: 2011-09-22 12:09, Uppdaterad: 2011-11-02 14:11
Frågan om könskvoterade börsbolagsstyrelser vägrar dö. Nu senast är det moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten som varit ute och småhotat om kvotering, skriver Maria Rankka, VD Stockholms Handelskammare.
Maria Rankka, VD Stockholms Handelskammare
Vissa debatter vägrar att dö. Den om könskvoterade börsbolagsstyrelser är en sådan. Nu senast är det moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten som varit ute och småhotat om kvotering, trots att hon själv tidigare framfört ungefär den typ av argument mot kvotering som jag gör här.
Man skulle lätt kunna göra sig lustig över att så mycket energi har ägnats åt en liten grupp privilegierade kvinnor, men det handlar givetvis om symboler. Frågan i sig är dock knappast ett samhällsproblem som engagerar runt köksborden, åtminstone om man undantar en radie på några kilometer runt Stureplan. Just köksbordet brukar ju annars vara den ultimata politiska temperaturmätaren på om någonting är viktigt. Missförstå mig rätt. Brist på jämställdhet, liksom orättvisor i samhället generellt, engagerar många, över generationsgränserna och förmodligen i hela landet. Men denna politiska fixering vid kvotering just av styrelser i börsnoterade bolag är märklig.
På vilket allvarligt samhällsproblem är den här åtgärden egentligen svaret? Den bidrar inte, vågar jag påstå, till att vi får fler kvinnor på exekutiva positioner, vilket är en mycket mer intressant aspekt av jämställdhet i näringslivet än just bolagsstyrelserna. Inte minst som att vägen till styrelserummet ofta går via dessa positioner. Om det finns få kvinnor som har exekutiv erfarenhet så kommer de bli underrepresenterade i styrelser där sådan erfarenhet tillmäts högt värde. Det har inget med diskriminering att göra, utan handlar om hur vi långsiktigt arbetar med en bredd av frågor: från unga flickors teknikintresse till uppmuntran att göra karriär och ta ansvar samt hur familje- och arbetsliv kan kombineras.
För att ha det sagt, det finns delar av näringslivet som inte är i takt med tiden. Det finns fortfarande sammanhang där män föreslår män. Men bara för att någonting är ett problem betyder det inte att lösningen är politisk. Kan och bör politiken lägga sig i allt? Och var börjar ansvaret för oss det civila samhället?
Det finns också mycket som är positivt, manliga och kvinnliga chefer i alla generationer som uppmuntrar kvinnor att ta för sig och en ökad medvetenhet om att blanda de grupper oftast är mer dynamiska och skapar mer värde. Dessutom så har vi den stora trenden i västvärlden, som verkar ha passerat obemärkt förbi i den svenska samhällsdebatten, nämligen att flickor presterar avsevärt bättre än pojkar i skolan och att kvinnor i dag dominerar på många akademiska prestigeutbildningar. I USA har unga kvinnor nått högre positioner och därmed också högre lönenivåer än deras manliga generationskamrater.
Allra tydligast är detta i storstäderna. Det helt avgörande för ökad jämställdhet i styrelserummen är att fler kvinnor gör karriär i näringslivet och tar på sig exekutiva positioner och på så sättskaffar den erfarenhet som behövs för att nå börsbolagens styrelser. Att toppstudenterna från prestigeutbildningarna nu ofta är kvinnor bådar gott, men jag tror det behövs ännu mer analys och diskussion kring vad som krävs för att fler kvinnor ska vilja ta tunga operativa jobb som linjechefer och andra exekutiva positioner medresultatansvar. Det är ju ofta det som krävs för att komma i fråga för styrelseuppdrag längre fram i den här typen av bolag. Eller varför kvinnor, i många sammanhang, oftare säger nej än ja när de får olika erbjudanden?
Här behövs förebilder och en diskussion om att kvinnor kanske behöver fortsätta sittarbete på att ta sig upp i samhället. Om problemet egentligen är för få kvinnor på tunga chefspositioner, varför är det inte där politiken lägger in sin stöt? Svaret är självklart, de politiker som föreslår kvotering vet att de är ute på principiellt djupt vatten. De vågar helt enkelt inte föreslå kvotering av ledningsgrupper och vid chefstillsättningar. Men vad är skillnaden egentligen, när dammluckorna redan är på vid gavel?
Låt oss lämna en destruktiv debatt bakom oss. Låt de som äger företagen bestämma vilka som ska styra och leda dem - äganderätten borde vara allt för viktig för att en ledande moderat skulle nedlåta sig till att mixtra med den på det här sättet. Och låt oss istället föra en diskussion om hur vi - genom uppmuntran, en bättre skola, goda förutsättningar och inspirerande förebilder - får fler kvinnor att göra karriär.
Det hade varit så oändligt mycket mer intressant och konstruktivt om vi istället sa att ambitionen är att alla kvinnor som har tillräcklig kompetens ska ta ett steg ytterligare i karriären. Då skulle vi få fler kvinnor på alla chefsnivåer och i slutändan fler kvinnor i styrelserna. Verklig förändring kommer underifrån. Inte genom principiellt tveksamma genvägar.

Vi kräver svar om manskvoteringen till bolagsstyrelserna

Varför skulle kvinnor vara farliga?

Kvoteringivrande politiker ska städa framför egen dörr

Lika, inte särskilda rättigheter, Arkelsten!

Bra att Sabuni vill stoppa kvoteringen av män

Dagens feminism är ett vänsterprojekt

Kvoteringsivraren Sabuni är socialist i en borgerlig regering

Kvotering är lika fel när det offentliga gör det

Därför bör vi införa könskvotering till offentliga bolagsstyrelser


Kvotera kvinnor - styrelsearbetet kommer att professionaliseras

Därför röstar jag nej till kvotering i dag

EU:s jämställdhetsplan tvingar Sverige att könskvotera

Debatten om könskvotering en politisk charad
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




12 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
"...från unga flickors teknikintresse till uppmuntran att göra karriär och ta ansvar samt hur familje- och arbetsliv kan kombineras."
Redan här spricker det, Maria Rankka.
INGEN klarar av att göra karriär och samtidigt vårda familjelivet utan ett antal underpriviliegierade människor som sköter marktjänsten.
Men eftersom nu världen redan är extremt överbefolkad så gör det inget om en del människor satsar på karriären och andra sysslar med familjebildningen.
Ska vi inte kvotera vårt hockeylandslag också, för att komma tillrätta med den sneda åldersfördelningen?
Ett lag på 23 personer borde ha åtminstone 5 personer i vardera åldersgrupperna 15-29, 30-44, 45-59, 60-74 och 3 personer 75+, som med sin levnadsvisdom kan bidra till att höja lagmoralen på ett bra sätt!
Alternativet är att fortsätta som nu, och låta de mest kompetenta få plats i landslaget. På samma sätt borde de mest kompetenta leda våra företag. Oavsett vilket kön de har!
Nu är det ju ingen som tar Arkelstens kvoteringstal på allvar, det är som alla andra Moderata löften bara tomma ord som skall locka specifika väljargrupper.
Jag förstår verkligen inte det här. Vi har redan byggt om både skola och universitet så att kvinnor presterar betydligt bättre än män, genomfört massiva stödinsatser för att "lyfta fram" kvinnor, näringslivet gör ständiga drivear för att inspirera och rekrytera kvinnor till teknikyrken, men när detta inte räcker så ska vi alltså göra mer?! Författaren ser det som positivt att män nästan är helt utslagna från akademiska utbildningar, är inte detta ett större jämställdhetsproblem än vilka som sitter i exekutiva ledningar och styrelser? Kvinnor anställs till högre löner inom teknikyrken både i Sverige och internationellt. Detta är alltså jämställt, men inte nog? Vi ser att företag damsuger marknaden efter kvinnliga mellanchefer och har seriösa rekryteringsproblem, till den grad att kvinnor som bara haft ansvar för ett fåtal personer premieras över män som haft femtio till hundra underställda och dessutom har 10 år längre yrkeserfarenhet. Är detta jämställt? Vi vet dessutom att de flesta större företagen är grundade och finansierade av män. Representationen av män/kvinnor jämfört med ägandet män/kvinnor lär överensstämma. Jag kan inte undvika att fråga mig om denna författare har jämställdhet eller Amazonia som mål.
Moderaterna håller på att förvandla Sverige till en ekonomisk ruin.
Är inte det ett mer angeläget ämne för er i "Stockholms Handelskammare"?
"Verklig förändring kommer underifrån. Inte genom principiellt tveksamma genvägar."
Mycket bra. Fler kvinnor i ledande ställning men på egna meriter utan politisk inblandning.
Den intresserade kan läsa mer i ämnet här:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/moderaterna-maste-ta-stallning-mot-...
och här
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/m-vill-att-kvinnor-representerar-kv...
Mycket märkligt att Maria Rankkas utmärkta artikel hitintills inte har rönt mer intresse från moderat håll.
Denna fråga handlar om att stå eller falla för moderaterna. Inte tusan lockar Sofia Arkelsten nya väljare genom att senkommet försöka göra en Gudrun Skyman.
Kvotering liksom genusperspektiv är lika kört som Sofias och Fredriks R:s lika populistiska som idiotiska tvågradersmål för något år sedan.
När politiker påstår att dom kan förutspå temperaturer om 40 år är det dags att dra öronen åt sig.
Arkelsten har varit moderaternas talesman i klimatfrågor. Säger allt.
Inkompetenta politiker styr Sverige idag.
Moderaterna har tidigare stått för sans och förnuft. Så är det tyvärr inte längre.
Observera att det inte är gräsrots Moderater som är för kvotering utan Partisekreteraren....
Maria Ludvigsson på torsdagens SvD-ledarsida: "Det är problematiskt om en kvinna varje gång hon uppenbarar sig i en vald församling antas representera just kvinnor. Då fråntas hon rätten att vara en person och tillskrivs istället såväl åsikter som färdigheter som kommer av hennes biologiska kön. Om resonemanget stämde skulle varje kvinna vara ersättlig med vilken annan kvinna som helst."
Jag håller med övriga.
Könskvotering till bolagsstyrelser utgör, precis som Rankka skriver, både en kränkning av den privata äganderätten och dessutom en smal symbolfråga som fått onödigt stor uppmärksamhet.
Man kan tillägga att styggelsen i fråga förnedrar och misstänkliggör duktiga kvinnor som tar sig fram på egna meriter, degraderar individer till att enbart bli utbytbara representanter för ett kollektiv, samt öppnar dörren för ytterligare kvotering av homosexuella, handikappade, invandrare, och mycket annat folk som borde behandlas som just individer snarare än företrädare för någon politrukiskt definierad grupp.
Tyvärr är jag inte alls förvånad över moderatföreträdarens principlöshet. Redan i FRA-striden såg vi att borgerliga politiker sätter kollektiv före individ, påtvingad anpassning före frihet, och (inbillad) pragmatism före ideologi.
Andra borgerliga politiker, som t ex Folkpartiets Nyamko Sabuni, har tidigare vacklat i det som borde vara ett benhårt försvar mot genusfeminismen. Jag ställer mig allt oftare frågan om borgerliga politiker över huvud taget är valbara eller om man som frihetlig individualist måste lägga sin röst på dark horses som Anna Troberg eller Alexander Bard.
Jag lutar tyvärr mot det sistnämnda.
För några år sedan hade jag en arbetskamrat som var på en kurs för småföretagare. Han fick då lära sig att inte omge sig enbart med män i styrelsen, eftersom de var mer risktagande. Kvinnor var mer försiktiga och eftertänksamma, och kunde då bidra genom att mana överoptimistiska män till vett och sans. Han blev alldeles vit i ansiktet när han insåg att han själv gjort det misstaget tidigare, och fått betala dyrt för det.
I dag så är den politiskt korrekta uppfattningen att det inte finns några skillnader mellan män och kvinnor över huvud taget, och det finns till och med förskolor som uppfostrar barnen i denna anda och kallar dem "hen" i stället för "han" och "hon". Om detta stämmer, så skulle kvinnor i så fall inte ha något speciellt att tillföra, som männen inte redan har. Och om det inte fanns någon skillnad, och man kvoterade in en kvinna trots att det fanns en man med bättre meriter, så har man ju försvagat företagets ledning!
Så det kanske är dags nu för radikalfeministerna och genusfolket att bestämma sig. Är det någon skillnad mellan män och kvinnor eller inte?
Självklart ska vi kvotera in kvinnor. Bra Arkelsten!