SNS sprider myter om valfrihet

Tribell och Cooper är utskickade för att utföra operation Nu Talar Vi Om Något Annat. Vi ska inte tala om bristen på empiriskt stöd för högerns mångårigt upprepade tes att privata verksamheter har högre kvalitet och billigare.

Vi ska istället tala om valfrihet.

Man kan ifrågasätta det historiskt korrekta i att påstå att valfrihet var ett viktigt värde när privatiseringarna igångsattes. Jag citerar alliansfritt:

"Marika Lindgren Åsbrink har, som vanligt, undersökt hur det ligger till med saker och ting. Friskolereformen för 20 år sedan handlade inte i första hand om valfrihet - det var inte så det motiverades. Regeringen Bildts proposition lyfte fram kvalitet och kostnader som huvudargument. Svenskt Näringsliv hade inte med valfriheten alls när de viktigaste argumenten sammanställdes."

Källa:http://www.alliansfrittsverige.nu/2011/09/kvalitet-och-kostnader-motiverar-inte.html

Se närmare på de källor som finns vid länken.

Sedan tycker jag att författarna själva använder Nirvana-argumentet. Den teoretiskt perfekta konkurrensen antas finnas även när verkligheten i många fall säger annorlunda.

Det helt fria valet antas finnas även när verkligheten säger annorlunda. Ett exempel:

Om man ska diskutera valfrihet så måste man diskutera nettoeffekten.

Den som vill ha privat sjukförsäkring kan själv välja om han vill teckna någon. Så långt har högern rätt att individen är fri. Men sedan gör de sitt stora misstag, det tror och hävdar att hela relationen mellan individen och försäkringsbolaget HELT OCH HÅLLET präglas av frivillighet. Men det är inte sant.

Försäkringsbolaget har tolkningsföreträde om a) sjukdomen täcks av villkoren eller inte. b) vilken behandling som försäkringsvillkoren täcker. Man kan också konstatera att ju fler behandlingar, särskilt dyra sådana, som man säger nej till desto större vinst gör vårdbolaget.

Vid tvister kan individen se fram mot en långdragen rättstvist i domstol. Det privata vårdbolaget får rätt att bestämma i frågor som kan avgöra om individen överlever eller dör. I Michael Moores film Sicko där finns faktiskt ett exempel på att försäkringsbolaget säger nej till benmärgstransplantation eftersom de säger att behandlingen är experimentell. Patienten dör i sin cancer, han får aldrig den av läkarna rekommenderade transplantationen.

Försäkringsbolaget utövar stor makt över denna individ, så stor att denne avlider. En anställd i ett försäkringsbolag vittnar sedan om att de som säger nej till flest behandlingar stiger i graderna. Hon beklagar sedan alla patienter hon sagt nej till.

Om det så svenska folket vill ha det så vassego, men ingen ska inbilla mig att den totala friheten för individen har ökat. Den har minskat.

Jag försökte ta del av Tribbell och Coopers rapport men ser ingen länk. Var är den?

Den här artikeln visar ändå två saker.
Dels att ideologisk övertygelse leder till att man resonerar om hur det borde fungera istället för att ta reda på eller erkänna hur det fungerar i verkligheten.
Dels att man innerst inne vet hur fel man har men också att det egentligen inte spelar någon roll. Målet var inte det man låtsades, bättre kvalitet och lägre kostnad. Målet var förändringen i sig själv, oavsett konsekvenser.

Mycket bra artikel. Monopol är alltid av onda. Har kommunen monopol på till exempel äldreboende så har man inte samma incitament att förbättra vård och service. Kunderna kommer ju ändå. Ett privat vårdhem är däremot beroende av ett gott rykte för sin överlevnad. Ofattbart att vi accepterat monopol inom vård och omsorg så länge.
Och argumentet att våra skattemedel inte ska gå till privata vinster är märkligt. Det argumentet dyker ju aldrig upp när kommunen anlitar privata byggföretag,konsultfirmor, städfirmor, parkförvaltare etc. Märkligt att det bara är i kvinnodominerande branscher som vinst inte ska få tas ut.

#1 Olof Lindberg,
Väl talat. Ibland finner du formuleringar som få.

Iden att forskare som framför obekväma resultat ska avskedas förknippas normalt med stater som Sovjetunionen.

Uppebarligen inser inte Timbro hur lågt dom har sjunkit.

Ibland upplever jag att jag blivit påtvingad valfrihet. Går den att välja bort på något sätt?

Det blir lite som Bambi ute på hal is när författarna prövar sig fram på nya okända vägar.

Övergivet är HMS Kvalitetsskeppet, och nu seglar HMS Valfriheten fram som det nya flaggskeppet I Timbros armada.
När det skeppet torpederas så återstår bara HMS Girigheten.

Vad är det som förhindrar att de verksamheter som bedrivs i skola vård och omsorg bedrivs inom tidigare ramar men man låter kunderna välja vart man går men utan att man tillåter vinstintressen ?

Det finns inget.

Problemet som har varit är att man inte har tillämpat kraftfulla sanktionsåtgärder mot de företag som misskött sig, då först då kan man få en marknad som fungerar. Man ska få betala höga böter direkt om man bryter mot de kvalitetskrav som man är förpliktigad att svara upp mot. Då först då, får man en kvalitetssäkring på de tjänster som de olika företagen levererar och konkurrensen fungerar.

Som det är nu premieras företag som levererar en halvdan produkt.

@Olof Lindberg: Man kan väl egentligen tycka vad man vill om Timbro och fortfarande beakta deras poänger? Det är faktiskt ett argumentationsfel att förkasta ett argument bara för att någon viss person står bakom det. Skulle du tycka det var okej att säga "Men det var ju en blatte som sa det, så..."? Du säger exakt samma sak. Du kan aldrig avfärda ett argument så enkelt. Bemöt sakpåståenden istället. Man påpekar bland annat att vare sig statlig, annan offentlig drift eller privat drift i sig garanterar att allting sker felfritt. Men i och med valfriheten kan människor välja att överge systemen som skadar och välja system som fungerar bättre för dem. Och tekniskt sett är ju den tesen applicerbar oavsett om privata aktörer finns. Trivs man inte på vårdcentralen i x-torp, får dålig vård eller liknande kan man alltid byta till vårdcentral i ett system med valfrihet.

Ska man vara den som är den kan man ju börja plocka teser och fundera på sanningshalt. Det görs enklast genom lite frågeställningar:

Är offentlig drift garanti för att inga fel begås? (ekvivalent med "sker inga fel inom offentligt driftad verksamhet)

Är valfrihet gynnande eller missgynnande för kunden?

Är politiker bättre köpare av tjänster än brukaren? Varför i så fall?

För de axiomatiska sanningar jag ser florera bland vänsterivrande politiker och debattörer är 1. Politiker vet bättre än folket. 2. Valfrihet missgynnar alltid "svaga". 3. Offentlig drift är alltid bäst. Stämmer dessa axiomatiska sanningar?

#4 Tobias Bäckström: Jag brukar då och då ställa frågan "vad är skillnaden på att göra vinst?" Det verkar vara så att en uppfattning inom socialdemokratin/vänsterblocket är att så länge fasaden är offentlig så är allt bra och i sin ordning. Att man hyrt ut städningen till en privat firma, matlagningen till en annan, byggjobben till en tredje och säkerheten till en fjärde vinstdrivande aktör bekommer inte. Bara fasaden är offentlig så är ju allt i sin ordning.

Men ve den onda kapitalist som vill ha fasaden! Han gör ju vinst på våra skattepengar!!! ONDSKA. Som om inte de andra firmorna gör det, plus alla privata underleverantörer som inte jobbar på entreprenad utan som bara levererar grejer.

Så på tråden:
Vad är egentligen skillnaden på att göra vinst? Kan någon förklara det för mig.

#10 Johannes Westlund

Du har helt rätt i din antagande att fasaden betyder allt.

Men kravet som man måste ställa är att dom uppfyller sina skyldigheter utan att kompensera med en betygsinflation i tex skolan.

Skribenterna jämför välfärdstjänster med att sälja tandkrämstuber. Det är så man baxnar över denna syn på välfärden. Om en åldring missköts eller om en privat skola inte gör det den ska är ju avsevärt allvarligare än om jag som konsument köper en tandkräm jag inte gillar.

Konsekvenserna av sådant leder oftast till mänskligt lidande som naturligtvis inte kan gottgöras med att "rösta med fötterna".

Väl skrivet Tibell & Cooper!

Valfrihet bör och skall premieras, om något är det tragiskt att det inte finns större frihet i samhället. Kanske går jag förstås också i Rothsteins Nirvana-fälla, fast jag tar mig gärna friheten att inte tänka för mycket på det.
Oh, förresten, bestäm er för att testa nya tändkrämer varje gång tills ni fått en faktisk preferens. Om inte annat så förnöjer omväxlingen. :)

Timbro sprider myter om valfrihet. Det finns ingen riktig valfrihet.
Vårdcentraler: Jag har visserligen tre stycken vårdcentraler nära mig men alla har lika usla öppettider och har en halvtimme till en timmes telefontid. Själva vården är lika bra/dålig på alla.

Förskola: Här tar man vad man får, det finns inte tillräckligt med förskolor så man är glad bara man får en plats. Skillnaden mellan förskolor är minimal.

Skolor: Liknande situation som förskolan, vill man dessutom att ens barn ska ryckas ifrån sina kompisar bara för att man inte gillar en lärare?

Det finns en anledning till att Sveriges skola och sjukvård har sjunkit från bland Europas bästa till bland Europas sämsta. Den största orsaken är kommunaliseringen av skolan och privatiseringen av sjukvården.

#12 Hans-Olof Nilsson,

Du har uppenbarligen inte läst artikeln.

Det bästa är ju att elephanten och andra livrädda slipper välja.

Vi som inte är livrädda, vill gärna fortsätta att välja, är det OK?

Nehej, tänkte väl det....

Tack för underhållande artikel!

Skarpögda kommentatorer har redan dragit mattan under fötterna på de här två utkommenderade renhållningsarbetarna.

Det krävs avsevärd allmän intelligens att som novis och på flygande fot dechiffrera astrologins sätt att se på det näringsliv som fått alltför stort utrymme i Sverige under många år. Men den som känner sig kallad att knäcka en rebus kan pröva följande filosofiska moralitet:

http://siderisk.blogspot.com/2011/09/sns-lobbyism-for-simpel-profitjakt....

(Newsmill svartlistar via sitt inhyrda bolag alla mina blogglänkar sedan ett år. Troligen för att medioker intelligens inte ser undertexter. Därmed kan allt dömas ut som inte ligger på moderns och spädbarnets "call and response"-nivå. Bara som förklaring till denna aningen irrelevanta kommentar.)

Timbros resonemang är helt orealistiskt. Ställ er följande fråga: vad är det som säger att mitt bar får en bättre utbildning eller bättre vård för att någon tjänar pengar på verksamheten. Inget! Det ligger nämligen i företagsekonomins natur att maximera avkastningen, i synnerhet om det står riskkapitalbolag bakom. Det innebär att det inte investeras mer än absolut nödvändigt i dessa verksamheter. Istället har man lockat med fri körkortsutbildning, egen laptop och annat trams för att locka den så viktiga kunden, dvs. eleven, patienten, etc.

Den s.k. fria konkurrensen som Timbo hänvisar till är totalt verkningslös så länge segregationen och inkomstklyftorna i vårt land kvarstår. Alla har inte tex. privat sjukförsäkring och tvingas vänta betydligt längre på vård. Hur kan ni få det till ökad valfrihet. Många har inte ekonomisk möjlighet att skjutsa sina barn till en avlägsen skola, utan måste ta den som är närmast. Inte heller detta innebär någon valfrihet för den utan resurser.
Nej, valfrihet kan vi börja tala om först när det frikopplas från ekonomi och ekonomi och pengar.

Med facit i hand kan vi se att den största effekt som avregleringarna medfört är att den koncentrerar kapitalet till ännu färre individer och bolag. Det anmärkningsvärda med detta är att det talar direkt emot visionen med ökad konkurrens och valfrihet, motsatsen till monopol. När dom stora aktörerna inom olika branscher växer allt snabbare så distanserar dom konkurrensen och närmar sig just denna för dom våta dröm, monopolet. Fast det kanske var statligt monopol som var så förhatligt enligt Timbro, företagsmonopol är kanske helt ok?!?!
En annan förfärlig konsekvens av avregleringarna är att godbitarna säljs ut till privat girighet medan staten och samhället står kvar med svarte petter, som vi antingen får driva vidare med skattemedel eller lägga ner. Inte heller någon vinst för valfriheten eller hur?

Jag kan inte låta bli att tänka på uttrycket "det är som att välja mellan pest och kolera". Vad är det för valfrihet? Man vill ju inte ha något av dem.

Som fler har varit inne på här så känns det som artikelförfattarna själva hänger sig år "nirvana-tänkande". Att valfrihet alltid är bäst kan man tycka i teorin men att det i praktiken inte alltid blir så lyckat. Att det finns 30 olika sorters tandkräm i större matvarubutiker innebär inte att de kommer från 30 olika tillverkare som konkurerar med varandra. Jag kan endast komma på två tillverkare som dominerar utbudet. Butikerna de befinner sig i är heller inte så värst många. Vi har två dominerande butikskedjor för matvaror i Sverige. Deras sortiment är snarlika. Att konkurrensutsätta skola och omsorg låter som det kunde vara en bra idé men hur fungerar det i praktiken? När kortsiktigheten i samhället på alla områden mer och mer rättar sig efter den otåliga kvartalsekonomin där vinsten vid varje kvartal ska maximeras. Lämpar sig dessa verksamheter för en sådan kortsiktighet? Att offentlig sektor inte är någon garanti för att fel och brister inte uppstår är väl mer än uppenbart men rättas dessa brister till genom att konkurrensutsätta dem? Den uppenbara konkurrens som uppstår är väl att det blir bättre för de som har råd att betala. De kan välja ett dyrare och mer exklusivt alternativ. Det i sin tur betyder transferering av tillgångar så det offentliga alternativet får mindre medel vilket rimligen borde resultera i än sämre kvalité. En större segregering av samhället torde då följa och den önskade valfriheten blir i slutändan inte någon valfrihet alls. Stora hälsovårdsföretag tar över istället för komun och stat. Samma valfrihet vi har när vi ska välja TV-kanaler, El-leverantörer, Banker, Besnsinmackar, etc, kommer att inträffa, dvs det är bara en teoretisk valfrihet när oligopol och storföretag styr. Vad är det för valfrihet om det enda vi kan välja är namnet på leverantören när innehåll och pris är nästan identiska? Finns det något sätt på vilken en sund konkurrens och sann valfrihet kan genomföras i praktiken?

#17 Martin Palmgren,

Jag ser att du skrev ett liknande inlägg då jag skrev mitt. Vi verkar vara överens om att det inte alls handlar om valfrihet och konkurrens utan om en transferering av tillgångar till ett annat slags monopol än det gemensamma.

Tyvärr så delar jag Martin Palmgrens och Lux Interiors farhågor rörande problemet att ersätta ett statligt monopol med motsvarande privata (oftast oligopol).

Företag strävar, av såväl stordriftsfördelar som av konkurrensskäl, att försöka erhålla så stor marknadsandel som möjligt. Samhällets motmekanismer för att stävja dessa tendenser får sägas vara otillräckliga.

Privat sjukvård har vi i USA. Det skulle vara ironiskt om Sverige gick den vägen, som USA nu försöker lämna.

USA:s sjukvård är ungefär dubbelt så dyr som det kanadensiska systemet som liksom Sverige har ett så kallat single payer system.

USA:s sjukvård har dåliga resultat enligt WHO.

Enligt 16 opinionsundersökningar i rad vill amerikanerna ha ett single payer system.

Om jag ska haka på på Lux och Martin med flera så: Inom det offentliga får man välja det som ryms inom budget. Alla verksamheter både privata och offentliga har en budget så det finns alltid begränsningar.

Men det privata vårdföretaget tjänar mer ju fler och dyrare behandlingar som patienten INTE får välja. Det är så incitamenten ser ut.

Så jag tror effekten blir att när man ligger på sjukhus får man välja på tio olika maträtter (billigt) men man får inte välja det val som man egentligen skulle behövt.

...och ni som inte vill slipper välja och jag som vill får det? OK?

Just det, ni vill begränsa min frihet för att jag kanske väljer bättre än ni gör.

Och inställt för att sätta er in och anstränga er vill ni begränsa min rätt att göra det.

Inget konstigt, ni är såssar och drivs av avund.

Rätta mig gärna!

Dvs, erkänn mig rätten att välja och lova att aldrig använda friskolor om där finns en offentlig dito.

*tystnaden är öronbedövande*

#23. Tom, de som inte är födda igår kommer ihåg att det var den dåligt fungerande offentliga sektorn som ledde till att socialdemokraterna ville införa en "blandekonomisk" lösning med privata marknadsinslag, även för den offentliga sektorn.

SNS-rapporten lyfte fram behovet av bättre kontroll och uppföljning vilket ju är en pragmatisk slutsats. Det vore också välgörande med en debatt rörande vilken marknadskoncentration som är acceptabel ur samhällsekonomisk effektivitetssynpunkt.

Ända sedan jag fick möjligheten att själv välja om jag vill anlita en privatläkare eller vara tvungen till att gå via den offentliga vården så har jag absolut alltid valt det privata alternativet.

Att kunna ha den möjligheten att välja en läkare som i 1:a hand ser mig som patient i motsats till den offentliga "vården" som oftast ser en som ett eller annat kolli är en utveckling som gagnar de flesta "normala" individer.

Att sedan privatläkarna kan göra vissa ekonomiska vinster, som oppositionen ofta anmärker på, samtidigt som den offentliga sektorn ofta går med förlust.
Kan troligtvis förklaras med alla de onödiga adminstrationskostnader som den offentliga sektorn dras med.

Efter det att jag har fått denna möjlighet så kommer jag aldrig att anlita det offentliga igen så länge som alternativ erbjudes.

Om vi tar en titt på tex. Danmark där de privata alternativen har en betydligt längre historia och acceptans än i Sverige.
Så framgår det klart att de flesta föredrar att låta sina barn gå i privata skolor
Mycket pga. att de där uppnår bättre studieresultat än i de skolor som står under statlig adminstration (tyvärr så har jag inte denna länk tillgänglig fn. men detta faktum finns i de flesta Danska medier)

även vad som betingar sjukvården så är denna otroligt mycket bättre, med bla. hembesök, husläkare olkn. i förhållande till den Svenska
Detta mycket tack vare den konkurens som den offentliga sektorn där har blivit utsatt för från de privata alternativen.

Självklart så skall vi ha möjlighet att välja de alternativ som finns och inte tvingas att enbart matas med den socialistiska propaganda som vi har blivit itutade i över 50 års tid.

En helt annan sak som saknas i Svensk (bostads)politik är frågan om ÄGARlägenheter.
Varför är Sverige det enda landet i Europa (som jag har kännedom om) som saknar detta alternativ?

Även renodlade lärlingsplatser med en låg ingångs/lärlingslön borde återinföras å det snaraste.

Jag håller med en hel del av det som sagts hittils i debatten.
Valfrihet kan ha ett positivt egenvärde men det beror helt och hållet på hur individen själv tänker. I P1 tidigare i år hörde jag ett inslag där en italiensk forskare intervjuades om just valfriheten och konsumentmakten alltigenom var positiv. Han sa att delvis var det naturligtvis så, men vid en punkt så får den enskilde så mycket valfrihetsmakt att det blir överväldigande. Med valfriheten kommer också skyldigheten att hålla sig informerad om marknaden, konkurrerande företag, priser osv. Risken finns att en plats så tröttnar medborgaren på att behöva sitta timme ut och timme in framför datorn och leta elleverantörer, tv-företag, vatten, vårdgivare, skolor m.fl. för att hitta det som för stunden ser bäst ut.

I privatiseringens barndom sågs privatiseringar som en garantist för en effektivisering av offentlig verksamhet och högre kvalitet. Att Timbro, som varit en av pådrivarna för denna privatiseringsvåg och som burit fram kvalitet som huvudargument, nu vänder blad och pratar om valfrihet är inte märkvärdigt. När man brustit i sitt utredningsansvar och aldrig lyckats forska på kvalitetshöjningar så blundar man och väljer ett argument som knappast går att mäta. För att säga att "det har säkert ett positivt resultat, jag lovar!"

Säg det till dom ressurssvaga som inte har resurser att välja det bästa alternativet. För dom har förmodligen valfriheten inte inneburit något positivt egenvärde.

Håkan Tribell och Eva Cooper skriver: ”Låt oss illustrera med ett trivialt exempel. Det finns i en välsorterad butik säkert fler än 30 olika sorters tandkräm att väja mellan. De allra flesta människor använder dock alltid samma sort som de gjorde senast. Att det ändå finns 30 sorter beror på att folk väljer olika - men sedan håller fast vid sitt val. Skulle man ta bort 29 sorter skulle missnöjet jäsa, även om varje individ tycker att det kunde räcka med en sort. Det är helt enkelt omöjligt att komma överens om vilken sort som är ’bäst’ och som ’alla borde ha’.”

Systembolaget har 2300 produkter i sitt sortiment. Om Systembolaget skulle avskaffas och alkoholförsäljningen tas över av privata aktörer så så hade utbudet minskat. Så är alltid fallet med privatisering. Det finns inte 30 sorters koladrycker. Det finns en stor aktör och ett fåtal mindre och möjligen pyttesmå lokala aktörer.

Konsekvenserna av detta kan man se i avregleringen av apoteken.

”Den så kallade apoteksreformen har ännu inte sett till att alla apoteksföretag kan tillhandahålla all medicin som läkaren utskriver. Vid sjukdom ska alla medikament kunna köpas när man man kommer till apoteket. Som sjuk har man inte tid att invänta att apoteket ska ta hem densamma.”
http://www.ystadsallehanda.se/tycktill/article1407700/Apoteken-har-inte-...

Med ”apoteksreformen” visar Alliansen att de sätter företagens intressen före medborgarnas. I Alliansens Sverige har individen inget värde. (Det hade varit enkelt för Alliansen att se till att apoteken alltid har ett fullt sortiment i lager. Men det hade inte uppskattats av de privata aktörerna.)

Konkurrens är inget de privata aktörerna strävar efter. Tvärtom. Få saker skrämmer iväg en kapitalist fortare än hotet om konkurrens. Företag köps upp eller slår sig samman.

Den enda som sprider myter och lögner är Timbro. Det är också Timbros arbetsbeskrivning. Timbro är en attackhund för de privata aktörerna.

Kapitalismen är värdelös i vissa avseenden, enastående i andra.

Exempelvis så är kapitalismen enastående när det gäller elitskolor, elituniversitet, etc.

Kapitalismen är värdelös på bredd och mångfald, så som offentliga skolor.

På samma sätt så skulle den privata aktören välja bort så många av de 30 tandkrämssorterna han bara kan.

I det kapitalistiska samhället är pengar den enda måttstocken. Inga värden existerar vid sidan om priset någon är villig att betala för en vara eller tjänst. På denna sida tar man upp homeopatiska produkter och att eventuellt sälja dessa på apotek: http://www.dagensmedicin.se/dagensapotek/nyheter/2010/11/09/diskussion-o...

På marknaden suddas gränsen mellan kvacksalveri och medicin ut. Det finns inget rätt eller fel, sant eller falskt. Kunskap är en fråga för frågeprogramsledare. Detta är givetvis det postmodernistiska organisationer som Timbro och The Discovery Institute strävar efter.

Johannes Westlund#9
Oavsett vilka geniala argument och teorier man har för att övertyga sig själv och andra måste vi kräva att makthavare utvärderar verkligheten.
Det SNS-rapporten gjorde och som TIMBRO kritiserar den för är att de letade efter empiriskt stöd för avregleringens fördelar. Man hittade inget.
Det är som vajerräcken eller övergångsställen. Man kan teoretisera över faran för motorcyklister eller falsk trygghet för fotgängare men när empirisk utvärdering visar att olyckorna minskar så är det ett faktum. Om fördelarna däremot uteblir är kostnaden för åtgärderna bortkastade, eller hur? Om olyckorna ökar vore det nästan brottsligt att framhärda med åtgärderna.
Avreglering är, utom möjligen för en nyliberal, inte märkvärdigare än vajerräcken. Om fördelarna uteblir är det bortkastad möda. Ökar kostnaderna dessutom så är det förslösade pengar. Visar det sig ge nackdelar är det nästan brottsligt att framhärda med ideologiska argument som enda försvar.

Tribell är chef för "Timbro idé". Det säger väl det mesta - idéerna är viktigare än utfallet i verkligheten.

I verkligheten är sjukvårdskostnaderna i ett land med privat sjukvård som USA flera gånger högre än i Sverige (en fjärdedel av BNP), trots att stora delar av befolkningen saknar sjukförsäkring. I Tyskland, där man har offentliga försäkringar och privata utförare (som många i högern vill se i Sverige) också mycket högre kostnader.

Varför ? Jo, för läkarna maximerar för vinst och överbehandlar. Massor av röntgen, ultraljud, remisser, osv. Det är inte för patienternas bästa, även om de känner sig ompysslade. Effektivt? Definitivt inte!

Vinnarna är de gigantiska vårdbolagen, förlorarna är medborgarna som på ett eller annat sätt alltid står för notan. Men det är väl så Timbros idealsamhälle ser ut?

Varför ska kommunen eller skattebetalarna garantera att jag har flera alternativ att gå till?

Privata entreprenörer kan med storkapitalet i ryggen etablera sig var dom vill.

Dom kan köra verksamheten ner i botten för att bli av med konkurrenter men det är väldigt vad svårt det är att bli av med dom.

Även om konkurrensen mellan de olika privata alternativen minskar pga ökad ägarkoncentration måste kommunen föda dessa gökungar.

Varför i he-vete ska vi hålla igång en massa företag med skattepengar?

Kommunen kan inte lägga ner sin verksamhet, den kan inte flytta.

Den ständiga debatten med ideologiska förtecken om vilken form som verksamheten ska bedrivas leder ingenstans. Det finns inga garantier att offentlig eller privat huvudman ger det bästa resultatet i förhållande till kostnaden.

Som "kund" i offentlig verksamhet är jag hänvisad till den skola, förskola eller vårdcentral som anvisats. Verksamheten styrs av politiska beslut och jag som individ har inget inflytande.

Den privata verksamheten är beroende av sitt rykte. Där har jag som individ ett inflytande på verksamheten. För gillar jag inte skolan, förskolan eller vårdcentralen så byter jag. Och den privata förlorar pengar och ansikte.

Den privata modellen med vinstmaximering eller den offentliga med kostnadsminimering ger i slutändan samma resultat för "kunden". Men det finns också en skillnad. De privata kan använda vinsten till att utöka verksamheten. Om det finns behov. Det offentliga är slav under budgeten som fastställs av politiker. Oavsett vilka behov som finns.

Jag förstår inte iden med att vara "kund" hos vårdbolaget eller skolan. För att ta ett exempel: Kan någon vara kund hos socialförvaltningen och försäkringskassan. Nej det förefaller helt orimligt.
När det gäller myndighetsutövning som skolan, försäkringskassan eller eller läkare gör när dom tar beslut som kan vara helt livsavgörande är man aldrig kund.

Att göra aktiva val och rösta med fötterna utgår från en verklighet som inte existerar.

Ska man stiga upp ur sin sjukbedd och säga att "jag drar till konkurrenten om ni inte ger mig medicin A".

Ska man ta sin Mats ur skolan om han får dåliga betyg av lärare B.