Regeringen gör det svårare att komma in på högskolan

Utbildning, utbildning, utbildning. Det går inflation i utbildning, fortsätter det i samma takt ska man väl ha en doktorsexamen i dammteori för att kunna få jobb som lokalvårdare inom 100 år!

Många yrken kräver inte, eller borde inte kräva, högskoleutbildning. Däremot krävs praktik för de flesta av dem, men det är en annan sak. Och praktik är något vi har för lite av i dag. Alla har inte plugghuvud utan föredrar praktiskt arbete. Och detta är inte "mindre fint", utan något som behövs lika mycket som teoretiska arbeten! Och även inom många teoretiska yrken är praktik överlägsen föreläsningssalen på högskolan!

Men all denna utbildning tjänar kanske ett annat syfte också - att snygga till arbetslöshetsstatistiken?

Minska ner på onödig utbildning istället, så kan fler personer arbeta under en längre tid, så kanske vi slipper höja pensionsåldern!

Vad är nu detta? Ska högre utbildning i Sverige avgiftsbeläggas?

#4 Fredric Nomael: Så som jag har förstått avgifterna så gäller det bara internationella studenter. Svenskar kommer fortfarande få plugga gratis medan studenter från andra länder (som allt som oftast har avgifter) kommer att få punga ut med motsvarande.

Jag tycker det är bra att man skalar ner antalet platser och börjar fokusera på det viktigaste med högre utbildning, kvalitet. Högskolan är idag delvis en metod att dölja arbetslöshet. Många studenter vill jobba men pluggar istället. Det är inte direkt optimalt. Genomströmningen inom högskolan i Sverige är en av världens sämsta. Kvaliteten på avhandlingarna är så låg att ansedda bibliotek inte längre köper in svenska avhandlingar.

Det finns kort sagt massor folk som är på högskolan men som inte har där att göra. Alla är inte läshuvuden. Alla är inte likadana. Vi är som människor olika. Det kan upplevas som en hisnande tanke, men så är det. Högskolan ska inte vara en plats "för alla". Om det vore så borde vi lagstifta om rätten till fil doktr för alla människor, så blir ju alla lika. Att vi måste sänka kraven för att disputera till nära noll spelar ju ingen roll... Högskolan ska vara en plats för akademiskt lagda människor. Praktiskt lagda människor trivs inte och kommer aldrig trivas bland abstrakta teoretiska satser och bevis, lika lite som akademiker i längden trivs inom praktiska yrken.

Alltfler lärare inom universitetsvärlden vittnar om hur studenters förkunskaper blir allt sämre, hur kraven måste sänkas allt mer. En åtstramning av högskolan löser detta. Det krävs ett visst mått av kunskap och ett visst mått av dedikation för att klara studierna. Har man det kommer man utan problem in. Har man det inte så har man ändå inte där att göra. Det är inte så att det är MVG-are som slås ut. Det är elever med svaga betyg som inte har kunskaper och färdigheter som krävs. Det är naturligt att så sker. Det är en förutsättning för att hålla nivån uppe på högskolan.

Det som istället är viktigt är att skapa jobb till alla människor som inte vill plugga men som tvingas till det av dagens tröga arbetsmarknad där magisterexamen krävs för enklare kassajobb.

Det kan inte vara så att det är antalet som kommer in på Högskolan som är avgörande utan hur många som går ut linjer och enstaka kurser med gott utbildningsresultat.

Det är inte mer än rätt att de som kommer utifrån och inte tillhör EU skall betala. De får göra det i övriga EU-länder och andra länder och det är vad svenska studeranden får göra om de läser i utlandet. Studeranden från länder som får bistånd kommer att ges möjlighet till stipendier.

Dock är det så att kvalitén inte blir högre av fler studeranden, utan av att fler studeranden klarar de utbildningar de kommit in på med gott resultat på så 'normal' studietid som möjligt.

Allt annat är nys. Det är ingen mänsklig rättighet att få läsa på Högskolor och Universitet.

Jag instämmer i stort med vad flera andra som kommenterat redan skrivit. Universitets- och högskoleutbildningar har i allt större utsträckning blivit ett sätt att dölja arbetslösheten. Folk ska utbilda sig in absurdum, oavsett kvaliteten på utbildningarna, och oavsett om utbildningarna i praktiken leder till arbete. På arbetsmarknaden trissas kraven på formell utbildning upp till rent löjliga nivåer. Även för förhållandevis enkla arbeten, sådana som förr kategoriserades som "okvalificerade", krävs numera i många fall akademisk utbildning och flerårig erfarenhet. Samtidigt har vi en enorm akademikerarbetslöshet, och bland de akademiker som har jobb uppger skrämmande många att deras arbetsuppgifter i praktiken ligger långt under deras utbildningsnivå.

Problematiken är komplex, och det finns givetvis inte någon enkel patentlösning att ta till. En alldeles uppenbar åtgärd borde dock vara att kraftigt höja kunskapskraven i grundskola och gymnasium.

På vilket sätt blir det svårare att komma in på högskolan av att staten inte längre betalar för utomeuropeiska studenters platser?

#8 Rolf Hansson: Det grundläggande problemet är kunskapsinflationen. Det som förr låg på högstadienivå ligger i senare delen av gymnasiet/inledande delen av universitetet (Fallstudie: Kortfattad engelsk grammatik (eller vad den heter)).

Det mesta av den utvecklingen härrör från att man i sann socialistisk anda beslutade att alla skulle genomföra samma utbildningsväg från högstadiet genom gymnasiet. Man tog bort uppdelningen med realskola och folkskola och studentexamen avskaffades också. Kraven sänktes drastiskt när man insåg att alla inte alls hade förmågan att klara de krav man tidigare ställde på gymnasister. Receptet var att om eleverna inte klarade det skulle kraven sänkas. Vita mössor skulle alla ha. Vi kan ju också se vad som hänt i arbetslivet. Förr var vita mössan nyckeln till världen. Idag är det ett ploj som ingen arbetsgivare tar på allvar.

Att kraftigt höja kraven på utbildningen idag skulle betyda att vi tvingades ta tag i ganska många problem. Dels måste vi göra upp med den ideologiska tanken att alla ska ha vita mössor. Den är befängd. Alla ska inte ha en teoretisk studentexamen. Lärlingsjobb, vägar ut i arbetslivet tidigare och liknande lösningar skulle gynna många akademiskt svaga ungdomar. Inte ens gymnasiet borde vara för alla därför att alla är inte akademiskt lagda. Varför ska de som vill arbeta praktiskt traggla teori i tre år?

Gymnasiet är för övrigt till stor del högstadiet fast med nytt namn. Detta beror på ett annat fenomen som brukar kallas "flummet". Lärarutbildningen ger inte lärare ämneskunskaper och tilltron till "didaktik" är total. Man förlägger alltmer ansvar på eleven för att lärarna inte klarar av att undervisa och förmedla kunskap. Det beror också på att man avvecklat konceptet med differentierade undervisningsgrupper. Alla ska ha samma. För annars kan ju någon bli bättre än någon annan, och det är djupt orättvist. Hela den delen av gymnasiet som är nödvändig för att klara sig i samhället har hamnat där för att den inte längre hinns med i högstadiet. Den delen av gymnasiet som skulle ge specialiserade kunskaper är kraftigt förminskad och i stort överflyttade till universitetets inledande kurser. Elementär bråkräkning klarar inte längre de som slutar gymnasiet. Och så vidare.

Det finns så mycket att det är svårt att veta vart man ska börja. För börjar man oklokt så kommer effekterna bli att man sätter upp formella krav som nästan ingen har en rimlig möjlighet att nå. Och då är kraven just formella och verkningslösa.

@ #10, Johannes Westlund:

Jag instämmer i praktiskt taget allt det du skriver. Mycket av det du säger i ditt inlägg är ungefär vad jag själv hade tänkt säga, men jag valde denna gång att hålla mig kort.

Och visst har du rätt i att de höjda krav jag förespråkar skulle blottlägga en mängd andra problem och tvinga fram rejäla systemförändringar. Men jag tror dessa systemförändringar är nödvändiga. Nuvarande system fungerar ju inte särskilt bra, så givetvis måste det förr eller senare komma en omfattande förändring.

Det är viktigt att ställa krav på kunskap, både inläst och verkligt förstådd kunskap i samtliga ämnen som man har redan i Grundskolan. Det är skillnad på att Cal lär Snobben och Snobben lär in.

Sedan är en annan sak om det inte vore dags för att återgå till att ta bort flumtimmar som Elevens val m.m. Det finns andra sätt att låta eleverna öka de ämnestimmar de själva trivs bäst med så att de trivs bättre i skolan.

Som en lärarpedagog här i Göteborg sa: Vi får mängder av nyfikna intresserade första klassare men några år senare har skolan av idag dödat deras intresse genom att inte stimulera det de är bra på för att få med det de har svårt i genom att låta dem få den hjälp de har rätt till. Både de som har lätt för sig, dvs blir understimulerade i dagens Grundskola och de som redan enligt lagar har rätt till att få hjälp i skolan.

#11 Rolf Hansson: Att en förändring är nödvändig, det tror jag ingen utom de mest inskränkta flumskolelaborerande socialistiska politikerproffstyckarna har insett. Statistik och jämförelser talar sitt tydliga språk. Frågan är hur man ändrar så att skolans anställda klarar av att implementera ändringarna, att de som går där nu inte plötsligt hamnar i ett läge där de förväntas prestera fem gånger bättre trots att de inte fått den solida grund som krävs för det, och samtidigt skapar förutsättningar för att nå det där målet, att flytta tillbaka det som idag ligger på universitet till gymnasier och det som ligger på gymnasier till grundskola. Samtidigt vill vi gärna göra det roligare och bättre och försöka hitta infallsvinklar som fördjupar elevens förståelse bättre (mängdlära-experimentet exempelvis). Vi måste hitta ett bra sätt att göra allt detta på och sedan låta bli att fortsätta pilla så att förändringarna hinner implementeras och ge effekt. Dessutom måste vi hålla proffstyckarna och politiker långt från skolan som bör baseras på vetenskap och fakta, inte vad folk tycker att den ska vara samt ledas av sakkunniga och inte politiker.

Jag ser att många debattörer visar sympati för tanken att enkla människors barn ska ärva sina enkla föräldrars sociala situation och magra inkomster.
Bakåtsträvande och tryggt. Jag gissar att flera av er är Sverigedemokrater.
Men vad har lågutbildade för frihet och alternativ idag? Arbetslöshet eller serviceyrken. De praktiska sysslor många skriver om utförs av datoriserade maskiner idag och dessa maskiner sköts av högskoleutbildad personal.
ROT, RUT, krogsväng och kroppsvård. Det är den lågutbildades lott. Och där konkurrerar man med arbetslösa, flyktingar och europeiska gästarbetare nästan utan lönekrav alls.
Inte är det empati eller omtanke bakom åsikten att vissa inte passar för att lära sig. Det är snarare cynism och brist på framtidstro.

Olof Lindberg,
antingen är du väldigt ung eller också har du växt upp med röda glasögon.

Själv 62 år gammal, så har jag inte alls din bild utan många av mina klasskamrater från högstadiet och gymnasiet hade vad du kallar enkla människors situation. Visst det fanns andra också som hade föräldrar med fina titlar och höga löner, men fler av den förra gruppen.

Av mina klasskamrater i 9:an kom de flesta in på gymnasiet (sista intaget till det gamla gymnasiet), några på tekniska gymnasiet och några på vad som kallas Fackskolan. Bland dem som du kallar enkla människors barn, föräldrar med låg inkomst oavsett titel och barn till ensamma föräldrar, så har Sverige fått en professor, en bitr. professor, tre Fil.dr, två lärare och en bankdirektör. Så var det tjejen som inte kom in någonstans men fick ett jobb i en växel. Hon var personalchef på ett större företag senast vi träffades för cirka 15 år sedan.

Det är inte vad dina föräldrar är som avgör vad du blir. Utan du själv utifrån vad du är beredd att satsa, offra och lägga ner tid på. Tro inte att alla de som jag räknat upp, och fler fanns i parallellklasser som också lyckade, fått det för att deras föräldrar tillhörde viss socialgrupp, viss yrkeskategori där akademiska examina var vanliga bland föräldrar. Sluta drömma och inse att för att nå någonstans, så gäller det att välja. Läsa och så vidare.

För övrigt är det så att flera av de uppräknade nästan alla akademiker idag, så är det flera av dem som tjänar mindre i månaden än vad en sophämtare gör. Så har de också stora studieskulder eftersom de liksom jag själv inte hade någon som kunde bekosta studierna.

Inger E#15
Jovisst finns det exempel som skiljer sig från statistiken. Självklart.
Men inkomst, sjuklighet, livslängd, utbildning och social status är kopplad till den situation man föds i. Inte för alla men för de flesta.
Att den genomsnittliga livslängden för en som föds i Danderyd jämfört med den som föds i Sundbyberg skiljer mer än 5 år beror inte på något sorts giftmoln över Sundbyberg. Och att den genomsnittliga livsinkomsten skiljer många miljoner beror inte på att människor i Danderyd är av en intelligentare ras.

Jag är lika gammal som du. Uppväxt i lågstatusförort med högskoleutbildade föräldrar. Själv högavlönad akademiker med statusyrke. Har gått i både förortsskolor och i privatgymnasium på Östermalm.
När jag nu kollar mina gamla skolkamrater på Stayfriends är mönstret otroligt tydligt. Förlorarna kommer från Rågsvedsskolan.
Vinnarna från Whitlockska samskolan. Med enstaka undantag.

Ett demokratisk och sunt samhälle ska kompensera barn som fötts av lågpresterande föräldrar genom att ge dom fler chanser och bättre utbildning. För hela samhällets skull.
Resurserna till det ska vi ta från dom som har onödigt mycket pengar. För hela samhällets skull.
Själv betalar jag fyrahundratusen per år i inkomstskatt och ca hundratusen i moms och skäms för att regeringen ger mig stora skattelättnader istället för att jämna ut befolkningens livsmöjligheter.
Jag har mer pengar än jag egentligen behöver.

#14 Olof Lindberg: Jag håller helt med dig om att det är hemskt när ens föräldrar begränsar. Därför är jag exempelvis helt emot läxor, som flyttar över skolans jobb på föräldrarna på barnets fritid. Av samma anledning är jag helt emot att återgå till systemet där kvaliteten på skolan man tvångsmässigt placeras i beror på hur dyrt hus ens föräldrar kan bekosta. Av exakt samma anledning blir jag också genuint orolig och nedstämd av dagens skola som inte rustar barn och ungdomar och tar vara på deras drömmar och visioner.

Jag skäms över en grundskola som alltmer får avslutas genom ett treårigt obligatoriskt frivilligt gymnasium. Jag skäms över att barn och ungdomar måste tillbringa alltfler år av sitt liv i skolbänken för att skolan inte förmår lära ut kunskaper längre. Jag skäms över ett gymnasium som delar ut mössor till ungdomar som inte behärskar vare sig tal, skrift, elementär matematik eller har någon som helst kunskap om samhället.

Allt detta skapades under socialdemokratin under parollen "alla ska med". För att uppnå detta sänkte man kraven i gymnasiet till den grad att det idag motsvarar dåvarande högstadiet. Man tvingade mer eller mindre in alla oavsett intresse och drömmar in i tre extra år i skolbänken. Man slog ihop realskolan med folkskolan och skapade därigenom riktigt heterogena grupper rent kunskapsmässigt. Detta ledde till att nivån fick sänkas för att alla skulle hinna med även där (här avses motsv högstadiet).

När man avvecklade det som kanske kan benämnas som "elitklasser" eller "elitskolformer" och gav "alla tillträde" till gymnasiet var det inte bara "eliten" som drabbades. Främst drabbades de svaga. Visst fick de lite roligare titlar och mössor, men att något egentligt "statushopp" eller "kunskapshopp" till någon högre nivå skett är en inbillning. Många lärare som varit med genom de här reformerna vittnar om hur kunskaperna gått i botten. De svaga blir ännu svagare, de starka än mer understimulerade och så måste nivån sänkas, kraven sänkas och kunskapen minskar. De svaga kan inte få den hjälp de behöver och de starka lämnas drivande. Visst kan alla bli lika. Men inte lika bra. Alla kan bli lika dåliga och det har socialdemokratin verkligen försökt implementera. Om inte alla kan bli genier så kan alla bli idioter, annars blir ju de som inte är genier kränkta över att nån lyckats bättre... På Gluefox skriver Krister Renard som varit med under större delen av den här tiden och undervisat på bland annat gymnasier och på KTH om detta ganska utförligt under rubriken: "Anstalt för utbildning eller inbillning?"

Att tvinga in alla i samma standardmall är inte en modell som fungerar. Vi är alla olika. Vissa människor är praktiskt lagda, andra är teoretiskt lagda. Vissas livskall är den akademiska världen, att lösa matematiska gåtor och komma på nya finurliga algoritmer. Andras livskall är att hjälpa människor med deras livspussel genom att städa eller genomföra renoveringen av huset. Alla jobb är viktiga och alla jobb behöver utföras. Det som behövs är vägar ut på arbetsmarknaden för de som inte vill tillbringa 9 + 3 + 5 år (ungefär 20%) av sitt liv i skolbänken. Visst är utbildning viktigt, men den utbildningen borde klaras av i grundskolan. Det är genomförbart om man slutar utgå ifrån att alla är lika och till varje pris ska bli kopior av varandra. Gymnasiet borde vara en verkligt frivillig skolform som ska finnas där för de mer teoretiskt lagda. Parallellt kan kortare, yrkesfokuserade utbildningar finnas. Universitetet borde på samma sätt inte befolkas av människor som inte vill plugga vidare men som tvingas för att skolan inte erbjuder vettiga vägar ut på arbetsmarknaden utan av de som är akademiskt lagda, teoretikerna.

Naturligtvis så tycker jag att alla när som helst ska kunna sadla om. Min mamma började som undersköterska inom äldreomsorgen innan hon av olika skäl tvangs att sluta. Idag har hon sadlat om och arbetar som präst. Vilken vändning! För det behövs en stark vuxenutbildning som ger möjlighet att plugga upp kompetenser man inte skaffade sig från början. Möjligheten att sadla om tror inte jag beror på om alla har högskolekompetens från gymnasiet utan på ifall alla har möjligheten att när som helst börja jobba till sig högskolekompetens via vuxenutbildningen. Det är ingen rolig väg, men att tvingas till 3 års teoretiska studier när man redan är skoltrött så det stinker om det är en än sämre väg.

Men mycket av det jag tagit upp nu har inte ens med universitetet att göra. För universitet ska inte vara folk-utbildare i den bemärkelsen, utan universitet ska syssla med att ge specialiserade kunskaper som syftar till antingen kunskapsintensiva yrken eller vidare akademisk gärning, en utbildning för de törstigaste teoretikerna med andra ord. Och det har inget med klass att göra. Jag är starkt emot att vi ska ta ut avgifter av studenter eller liknande. Det har med kunskap och kunskapstörst att göra. Man måste ha en viss nivå för att vara på ett universitet. Och har man inte den nivån så får man själv ta sig i kragen och skaffa det. Det ska vara de bästa som hamnar där. Att dessa idag ofta kommer från akademiska hem beror på misslyckanden tidigare i skolan, och det är det som måste ändras. Inte universitetet. För ändrar man där och säger att "alla har rätt att vara med" betyder det ytterligare kravsänkningar, ytterligare lägre undervisningstempo och ett land som kunskapsmässigt dalar allt djupare.

Johannes Westlund,
du är emot det som samtliga jag känt i mitt 62 åriga liv, och de är många, som kommer från den miljö som brukar kallas studiehämmande eller socialt från sk. arbetarklass (jag skriver sk. arbetarklass, för många av dem tjänade mer än de sk. medelinkomsttagarna) och lägre tjänstemannagrupper behövde ha för att kunna hävda sig.

Läxor är INTE skolans sak. Läxor är individens möjlighet att lära in det som aldrig någonsin hinns med ens i en mycket lugn klass, dvs att själv upptäcka samband mellan det man läst tidigare stadie och läser sedan. Samband mellan ämnen som matematik, historia och geografi som är viktiga pusselbitar att ha med när man diskuterar politik precis lika viktiga som en dagsaktuell eller en tidigare inkomstfördelningsstatistik. Läxor behövs och rätt använt, vilket det ofta var förr i tiden trots rykten idag om uttantill inlärning, vilket tyvärr de tysta tjejerna som får höga betyg idag missförstått se nedan, det som gjorde skillnaden. Det var inte de elever som hade akademiker till föräldrar som i flertalet ämnen utom språk hade ett försprång - det var de elever vars föräldrar hade egen livserfarenhet nog att vara beredda att lyssna på sina barn när de berättade vad de lärt sig i hemläxan oftast samtidigt som mamma eller pappa höll på och donade med mat eller att laga trasiga strumpor, skor eller att bara lyssna en stund innan tidning lästes eller tv sattes på.

De vars föräldrar hade hög akademisk examen hade försprång i språk. Det ifrågasätter jag inte. Men när det gäller basämnen som matematik och det som förr kallades Naturlära, så gick de övningsuppgifter som man från 3:an fick med sig hem ofta ut på läsuppgifter som man behövde prata med någon som hade praktisk erfarenhet av liknande exempel. När matematiken under flumskolans införande förlorade triangulitrin, finns inte ens som uppslagsord i wikipedia, där man t.ex. kunde ställa frågan om det tog 5 man si och så lång tid att gräva ett si och så långt dike, hur lång tid tog det för 7 man att gräva samma. Trigonometri vet väl knappast någon idag vad det är heller. Trots att det var det som man fick med sig genom de uppgifter man fick i hemläxa.

Det största felet idag är dock ett annat. När inte elever lär sig huvudräkning innan och utan, det var en av de bitar som var viktiga att lära in utantill, och sedan använder räknare i stället för att handräkna tal upp till åttan, så har mycket av de färdigheter som kom på köpet gått förlorade.

Sedan är det två andra bitar. Först och främst att det krävs betydligt bättre stöttning både av de elever som har svårt att läsa och de som har svårt att räkna, samt även de elever som behöver mer uppgifter för att stimuleras och inte bli frustrerade och störande element. De flesta sk. bokstavsbarnen är mycket smarta oavsett från vilken miljö de kommer. Men de behöver stimulering utifrån sin nivå, lugn och ro i klassrummet samt extra uppgifter utifrån varje elevs eget behov. Det krävs ämnes- och stadiebehöriga lärare för det. Aldrig så trevliga och populära icke behöriga lärare oavsett om de även läst ämnet har den kunskapsnivån och den didaktiska samt metodiska utbildningen för att klara detta. Då hade fler barn sluppit att få bokstavsbeteckning.

Sedan de sk. tysta tjejerna. Det finns många i svenska skolor, förmodligen utomlands också, som tror att det gäller att lära in utantill det som står i boken och eftersom många lärare, speciellt icke behöriga, drar sig för förståelseuppgifter, så finns det alternativsvar eller korta svar där läraren mer eller mindre är ute efter något kortfattat svar (lätt att rätta) från läroboken. När dessa tysta tjejer, för det är oftast tysta tjejer, sedan kommer till högre årskurser och sedan till gymnasiet, och studietekniken inte lärs ut ordentligt, så får de ofta problem för det är helt annat sätt att lära in som behövs i de senare årskurserna för att inte tala om på gymnasiet och högskolorna. Ju högre upp man kommer desto mer får elevens eget initiativ att läsa lite mer än hemläxan, slå upp i uppslagsbok eller på nätet för att lära mer, betydelse.

När man kommer på högskolan, skall man klara av att lära in inte bara 100-tals sidor utan på vissa kurser mer än 1000-sidor UTAN att mer än det viktigaste samlats ihop på några få föreläsningar eller diskuterats på seminarier. Kan man inte det, är det bättre att man slipper slå huvudet i väggen. Högskola är högskola och inte de lägre skolåren.