Feminism hindrar kvinnors politiska karriär

Bra debattartikel.

Pressmeddelandet ligger fortfarande kvar på Socialdemokraternas hemsida

"En enig valberedning presenterar Mona Sahlin som sin kandidat till partiledarposten.
Så här kommenterar Mona Sahlin:
- Det är ett beslut som har vuxit fram i samband med att jag har ställt tre frågor till mig själv. För det första känner jag en stolthet över att det socialdemokratiska partiet så tydligt har sagt att det är dags för en kvinna som partiordförande".
http://www.socialdemokraterna.se/Media/Pressarkivet/Nyhetsarkivet-2001--...

På valnatten den 19/9 2010 då rösterna räknades så infann sig dock eftertankens kranka blekhet.

Jag tror det här är den första artikeln skriven av en politiker på ämnet jämställdhet som jag faktiskt håller med om. Fantastiskt att det finns någon politiker som representerar ungefär min åsikt i jämställdhetsfrågan. Den dagen vi väljer en kvinna till stadsminister hoppas jag att det inte blir för att hon är kvinna utan för att hon representerar det just då bäst ansedda regeringsalternativet.

Helt grymt bra artikel!

Kristna tror ju på mirakel, såsom jämställdhet mellan kvinnor och män utan kvotering.

Hur då? Nä, det bara händer, kvinnorna får äta som det brukade heta "pie in the sky". Behåll tron.

Bra Ebba!

Kan KD visa upp mer av detta, då börjar de faktiskt bli intressanta som ett valbart parti.

Det är sådant här KD bör fokusera på istället för civilkuragelagar och domstolsplikt. Mycket bra artikel!

Feminismens andemening kan rubriceras i sin enkelhet: ”Om du inte är med oss så är du mot oss”. Den korrekta beskrivningen hur den här världen fungerar har endast feminister enligt sin logik och där råder det inget tvivel.

Man kan fortvarande säga ”so far so good” men det handlar inte om olikheter i synen på vilken verklighet vi lever i utan feminismen är starkt fokuserad på att med tolkningsföreträde få definiera kvinnans roll kollektivt. Det är inte bara män som bryter mot den feministiska synen på samhället utan kvinnor klassas som svikare när de inte följer den feministiska definitionen på kvinnans roll. Detta har man ju gjort i det forna Sovjet när man definierade kommunister som medborgare och oliktänkande som fiende och hur lyckat var det?

Varför följande rubrik verkligen är sant: ”Feminism hindrar kvinnors politiska karriär”, motiverar jag med att man utdelar tjänsten eller förtroendet uppdraget till könet och inte till individen. Det är endast könet som är ödesmättat i den bemärkelsen att det krävs avancerad medicinsk behandling att kunna byta kön, när kvinna däremot kan mycket väl leva livet på samma premisser som en man. Frågan är bara hur mycket hon vill offra av sin kvinnlighet och ersätta med manlighet i sin sociala roll.

Att vissa kvinnor gör det även när det gäller deras yttre är ingen tvekan om och fenomenet kallas transvestism.

Det sorgliga är att feminismen i själva verket inte handlar om kvinnors sätt utan hur män ska kompensera kvinnors sociala roll och dess påstådda tillkortakommanden i samhället. Feminismen vill skapa en man som för visso till det yttre tycks vara en man men en kvinna till det inre med så kallade ”feminina intressen”…som mentala transvestiter med andra ord.

När kvinnor sinsemellan är lika olika som män är så är könet kollektivt och identiskt i det avseendet. Vi har knappt några andra alternativ än män och kvinnor att välja mellan när det gäller kön. Lite sarkastiskt kan man säga att de danska socialdemokraterna fick ett kvinnligt kön som sin partiledare och Danmark får ett kvinnligt kön som statsminister. Hennes merit är just nämligen ett kön som många gläds åt och då är det mindre viktigt vad hon verkligen kan.

Åh, så bra du är Ebba Busch, du är en ung färgstark politiker som verkar ärlig, klok, tydlig, och har en utsttrålning av äkta god vilja, som få eller ingen av dina kollegor har idag.
Att du nu tar ner de gnälliga och tjötiga tanterna som använder sitt kön som, om, och när det passar dem, det är bara glimrande. Så rätt.
Byt ut Göran mot Ebba - och det kommer att äntligen att lyfta KD.
http://soldatmamma.blogspot.com

Bravo Ebba Busch!! Mycket väl talat.

Speciellt det här med "kuttersmycke" var intressant. Vem vill bli kallad "kuttersmycke" efter att ha kvoterats in i maktens korridorer? Får man inte ett uppdrag på den egna skickligheten, utan kvoteras in pga sitt kön, ja då är man väl ett "kuttersmycke"

Klart vi ska ha kvotering! Män väljer män. Känner sig trygga när inga kvinnor är med och spelar ut sina attribut. Det finns många kompetenta kvinnor som aldrig får chansen. In med kvinnorna överallt! Kvotera! Kvotera! Kvinnor har alla meriter som behövs. Det enda som saknas är kontakter och som sagt chansen. Punkt. Slut.

Hoppas du blir KD's nästa partiledare - men media kommer hata Dig, och det gör dom troligen redan.

Jadå Ebba. Men det räcker inte, så här: "Den jämställdhetskamp jag för tar sin utgångspunkt i att män och kvinnor ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter. Det är inte självklart idag och där måste ett aktivt arbete föras."
Vad avses? Hur är intresset i KD för männens rätt till jämställdhet? Inte mycket. Många väntar på att liksom i Danmark, även mäns frågor skall bli värda politisk uppmärksamhet.
Det är VI som diskrimineras idag, pojkar, pappor och män i allmänhet, mannen som kön. I lagstiftning, i debatt i politik i undervisning, osv osv.
"Det är inte självklart idag", nej just det.
Hade varit ännu snyggare om du insett och tagit upp detta!
Vilket danska jämo gjort, och där det händer lite.

En bra artikel av Ebba Busch, vars värderingar jag annars sällan delar.

Mona Sahlin säger att hon förlorade "som kvinna", men jag undrar om inte uttalanden som detta också kan ha spelat stor roll:

"Jag har ofta fått den frågan men jag kan inte komma på vad svensk kultur är. Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana ”töntiga” saker."

( http://sv.wikiquote.org/wiki/Mona_Sahlin )

Alltså, vem vill vara representerad av en person som ser ner på sin egen kultur på det här sättet, oavsett om det är en man eller en kvinna som står för åsikten? Det finns ju mycket att vara stolt över eller tacksam för att man får ha i sitt arv som svensk, och den som inte kan se eller vill erkänna det, kanske inte passar så bra som ledare för, eller som någon som kan "binda ihop", Sverige?

Jag är gärna med och röstar fram en kvinna, som jag får ett genuint förtroende för, till statsministerposten i Sverige. Men det räcker inte med att en politiker är kvinna för att jag ska få förtroende för den. Det måste finnas något mer. När jag lägger en röst på någon, gör jag det utifrån den politik han eller hon företräder, och huruvida jag uppfattar den personen som trovärdig eller ej. Mona Sahlin har av den anledningen aldrig fått min röst, och det fick för den delen inte Göran Persson heller, när det begav sig.

Mycket bra!

Feminism och annan galenskap har inget med jämställdhet att göra.

Mona Sahlin förlorade "som kvinna" eftersom hon ville vinna "som kvinna". Svårare än så är det inte, och det är det som Ebba Busch visar så bra med sin artikel.

"Med genusglasögonen på, ser allt ut som ett könskrig."

Fritt efter:
http://en.wiktionary.org/wiki/if_all_you_have_is_a_hammer,_everything_lo...

Med ett kommunalråd med en så fördelaktig nuna tror jag att inflyttningen till Uppsala är säkrad. (OK, kanske ingen professionell kommentar, men om det händelsevis betyder något för denna kloka kvinna och det dessutom kan göra någon feminist irriterad så varför inte bjuda på mina tankar?)

Skönt med mentalt sunda kvinnor som inser att det inte finns någon manlig konspiration mot en kvinnlig statsminister. Folk i gemen struntar i könet på statsministern - utom de som lider av feminism, som har tappat förmågan att betrakta verkligheten som den är.

Att nu alla nordiska länder utom Sverige har eller har haft kvinnliga nationsledare bekräftar bara att kön (genus) nuförtiden är irrelevant i sammanhanget. För övrigt: Kvinnor styr eller har styrt i alla tänkbara kulturer utanför arabvärlden.

Kvinnor leder idag de tre största länderna i Sydamerika, europas största ekonomi Tyskland, världens största demokrati Indien (presidenten, men inte statsministern), Australien, Thailand, Irland, Finland, Liberia, Bangladesh, Island, Kroatien, Litauen (presidenten, men inte statsministern), Kirgizistan (presidenten, men inte statsministern), Costa Rica, Trinidad och Tobago, Slovakien, Schweiz, Kosovo och Danmark. Vet inte hur många ytterligare jag kan ha missat.

Det skulle bara skada kvinnor - och landet, alltså även män och barn - att göra kön till en faktor i valet av statsminister. När den bästa kandidaten råkar vara en kvinna så är det dags. Inte förr. Till skillnad mot feminister så har jag fullt förtroende för det täcka könets förmåga att på egna meriter och kompetens ta sig fram i samhället. Det är en läskig tanke att något annat än kompetens ska spela in. Seriöst, hur många vill ha en statsminister speciellt framtagen för att vederbörande råkar vara av ett visst kön?

Jag vet ingenting om Ebba Busch, men denna artikel är bra. Om Ebba Busch händelsevis ligger nära Moderaterna kanske hon skulle kunna byta parti och i framtiden bli statsminister.

Artikelförfattaren har skrivt en av de mesigaste artiklar jag läst om jämställdhet. Politik är att vilja och fatta beslut därefter, men jag ser inget konkret som kan föräbttra jämställdheten. så varför, som politiker, skriva artikeln överhuvudtaget?

Kvotering funkar i världen och har lett till en enorm ökning av kvinnlig politsk presentation i världens folkvalda församlingar. Det förändrar kvlaitetn på besluten och har breddat det politiska fokuset i världens länder. Därför är det oerhört viktigt att lyfta fram kvinnor som blir statgsministrar. De fungerar som modeller för andra kvinnor att ta plats. Det finns absolut INGET som visar att politiska beslut har fått sämre kvalitet på grund av kvotering.
Det finns ganska många tecken på bättre beslut när nya frågor lyfts in i politiken på grind av kvinnors närvaro i debatten. Jag ser det i mitt arbete hela tiden.

Mona Sahlin har blivit yttrest orättvist behandlad på grund av en Toblerone. Domstol visade att inget fel begåtts (frågan är om det ens skulle ha prövats i domstol) eftersom hon varit helt ärlig med hur kreditkortet använts och Riksdagens regler var oklara. Hela affären startade partiets gubbmaiffa som inte alls gillade Mona Sahlin. En samtida näringslivsminister gick på porrklubb och hyrde vit hallicklimousine för TCO-pengar några år tidigare. När drevet var över var han välkommen igen utan reservation.

Artikelförfattaren är för ung att minnas och alltför många NM-kommentatorer minns endast tidningsrubrikerna . Men summan är att som politker måste man vilja något och ha förslag - så var är förslagen?

En liten brakslapp till #11 Joakim Steneberg som ojar sig över männens ojmäställdhet. Det är bara att aätta igång och jobba. Det är inte många män som arbetat för jämställdhet. Men alltför många av dem verka vänta på att kvinnorna skall ta hand om "deras" jämställdhet också? Så jag undrar varför så många kommentarsglada feminismkritiska män verkar vara så passiva och vegeterande? Gör som feministerna, börja driva opinion. Men ni kommer inte attl yckas om inte er analys är grundad på fakta och vetenskap. Många verkar tro att genusvetenskap är något svenskt påhitt: Men den finns i hela världen och är den teoretiska underbyggnaden för många av de reformer som nu görs i snabb takt runt om i världen och som bidragit till både tilväxt och bättre livskvalitet i många av världens fattigare länder.

#15 Peter Andersson 2 – Kommentar: ”Jag vet ingenting om Ebba Busch, men denna artikel är bra.”

Så är det ju!

Av principskäl avstår jag bedöma folks utseende eftersom det inte hör till debatten men man får väl göra ett undantag ibland:

Ebba Busch ser frisk ut som hälsan själv och hon tänker lika friskt och skriver välgörande hälsosamt för alla kvinnors vidkommande.

#16 Mister J: Vad gäller Mona Sahlin så framstår hon som mycket känslokall och osympatisk, åtminstone får jag det intrycket. Jag skulle inte för mitt liv anförtro Sverige till en människa jag får det intrycket av. Dessutom gjorde hon ett dåligt jobb under valrörelsen. Hon hade inte koll på faktauppgifter så som Sveriges befolkning i ungefärliga miljoner och så vidare. Hon och Reinfeldt spelade aldrig någonsin i samma division och det märktes. Reinfeldt var påläst, kunnig och hade en vision. Sahlin var dåligt påläst och spelade på att hon är kvinna. Detta tror jag är viktigare faktorer än tobleroneaffären. Sahlin förmådde inte att samla tillräckligt förtroende för sig själv och sin politiska linje. Det berodde inte på att hon är kvinna. Wetterstrand lyckades betydligt bättre till den grad att man var noga med att framhålla att en röst på MP är en röst på Sahlin från alliansens sida. Valet avgjordes på att alliansen överlag erbjöd ett bättre, bärkraftigare och mer kompetent alternativ. Inte för att Reinfelt är man utan för att Reinfeldt helt enkelt hade satt ihop ett bättre alternativ.

Så sluta tjafsa toblerone. Det var inte toblerone som sänkte Sahlin. Hon hade kunnat vara fläckfri och man och samma sak hade hänt. Hon företrädde inte ett trovärdigt alternativ och var själv inte trovärdig, så enkelt är det.

Jag tror att jag är kär!

Problemet med Busch och alla hennes tillskyndare är precis som vanligt i kvoteringsfrågan att de tror (eller låtsas) att så länge man inte tillämpar officiell kvotering så sker alla utnämningar och tillsättningar utifrån kompetens. De flesta som själva har nåt toppen vet nog mycket väl att för att ta sig dit så gäller det att få mycket annat att falla på plats för att lyckas. Kompetens i form av sakkunskap eller yrkeskunnighet är inte särskilt ofta ekvivalent med makt och inflytande. Det här är säkerligen också något Busch redan har blivit medveten om på sin väg i karriären.

Män är män och kvinnor kvinnor på i stort sett samma sätt som för hundra år sedan. Det som har förändrats är inte vår biologi eller våra hjärnor utan det som har gjort det möjligt för Ebba Busch att nå den position hon har idag med rösträtt och möjlighet till ett politiskt ämbete är ett aktivt och ofta feministiskt drivet politiskt arbete.

Feminismen har en enorm frigörande potential för individen, inte bara för kvinnor. På samma sätt som politiskt arbete har banat väg för Ebbas möjlighet att rösta och jobba som politiker har det gjort det möjligt för många män göra tvärtom, ta ett steg tillbaka från karriären, varva ner och satsa på barnen. Vara föräldraledig, krama, bära, mata och knyta an till våra barn på ett sätt som för pappor i Italien, Spanien eller USA inte ens är möjligt att föreställa sig. Inte för att dessa pappor älskar sina barn mindre än svenska pappor utan på grund av avsaknaden av aktiv och framgångsrik feministisk politik i dessa länder. Sen kanske just dessa nya möjligheter är ett mardrömsscenario för den Livets Ord-del av den kristna högern som Ebba Busch tillhör men jag och många med mig tycker nog ändå att feministisk politik ger både män och kvinnor ett större spektra av valmöjligheter i livet, om de kan ta vara på dem. Mentala transvestiter för vissa är fria och trygga individer för andra.

I övrigt kan man bara hålla med Mister J. Alla män som nu inte ser några möjligheter till frigörelse i feminismen. Vad väntar ni på? sätt igång och jobba! Ingen annan kommer att sköta er frigörelse åt er. Börja forska, undersök och skriv böcker, engagera er politiskt eller hitta andra sätt att få världen att växa för era bröder, men sitt för allt i världen inte bara och gnäll.

Bra skriven artikel Ebba. Danmark val är ett gott exempel
Kompetens och erfarenhet måste alltid gälla
Hoppas att du får med dig några fler i politikerleden.

Det är inte vi som röstar på ett parti pga deras politik som ska skämmas.Det är feminister som anser att vi ska rösta på ett parti pga partiledarens kön som ska skämmas

Bra skrivet Ebba Busch!
Normalt sett brukar jag inte hålla med varken dig eller KD om mycket.
Vi kan väl säga såhär, att om du och jag ska gå och äta middag någon gång så pratar vi om feminism. Om vi pratar om något annat riskerar det nog att bli mindre trevligt...

Statskramande feminister som tror att världen är deras sociala experiment och att de har rätt till andras liv, frihet och egendom för att de har läst 7,5hp genus står inte högt i kurs hos mig...

Många feminister resonerar såhär: vi har en maktstruktur alltså måste staten använda våldsmonopolet för att tvinga människor att leva på ett sätt som bryter sönder maktstrukturen. Jag tycker att människor ska ha möjlighet att välja själva hur de vill leva sitt liv. Om en kvinna har möjligheten att förvärvsarbeta men väljer att städa hela dagarna kan jag tycka att det är ett otroligt dumt val men jag har inte rätt att använda våld för att tvinga henne att göra annorlunda. Eftersom jag inte har rätt att hota min fru med våld om hon inte jobbar utan istället städar så kan jag inte ge den privilegiet till staten, man kan inte ge någon annan en rättighet man inte har. All form av piska/morot från staten är en form av våldshot eftersom den som inte lever enligt dessa regler bestraffas. Oftast i form av ekonomisk bestraffning som då är en form av väpnat rån - betala eller lid ytterligare konsekvenser...
Felet med feminismen är alltså enligt mig inte varken det historiska eller viljan att förändra utan istället viljan att ta till statligt våld för att uppnå en förändring.

Visstja, att Mona Sahlin förlorade för att hon är kvinna är rent skitsnack. Precis lika troligt som att Håkan Juholt kommer förlora för att han är man och inte för att han är ett ekonomiskt analfabet och en skojfrisk drömmare.

Jag är rätt säker på att vi skulle haft en kvinna som regeringschef och statsminister redan efter valet 2006 om inte en gravt missanpassad individ hade fått för sig av ge sig på en politiker. Anna Lindh var den mest lysande politikern av sin generation oavsett kön och politisk hemvist.

Genom positiv särbehandling utsätter vi kvinnor som tagit sig fram på egna meriter för misstankar om motsatsen från de som tycker att kvinnor är mindre värda.

Väldigt bra och klokt skrivet!

Den som tror att det är en merit att ha ett specifikt kön vilket Sahlin antytt flera gånger diskvalificerar sig själv. Hade Sahlin haft en sund inställning i dessa frågor istället för att konstant framställa sig som ett offer hade hon mycket väl kunnat vara Sveriges statsminister nu.

Skulle gärna se Ebba Busch som partiledare för Folkpartiet. Synd att hon är med i "fel" parti.

Vilken bra och rak artikel!
När man ser centerns kampanj och val av ny partiledare rörande Annie Lööf kan man inte undvika att misstänka att de försöker ta genvägen genom att utnämna en "rätt" kvinna för att locka väljare och inte för att alla internt håller med om hennes åsikter. Kollar man närmare på hennes åsikter så verkar hon vara mer moderat än självaste "Reinfeld" själv..
Heja Ebba!

Ebba Busch som själv placerades främst på KD:s EU-åarlamentarikerlist bara för att hon är kvinna. Sedan såg ju naturligtvis KD till att också placera Alf Svensson på listan, så att inte väljarna av misstag skulle få för sig att verkligen skicka Ebba Busch till Bryssel, för det hade ju blivit katastrof!

Ebba Busch skriver precis det som jag funderat på under lång tid. Jag konstaterar att förutom Danmark så har Storbritannien, Tyskland och Israel haft / har kvinnor som ledare. Däremot har jag aldrig hört dem kandidera just som kvinnor utan de kandiderade utifrån sin kompetens. Mycket bra artikel Busch.

#20 Max – Kommentar: ”De flesta som själva har nått toppen vet nog mycket väl att för att ta sig dit så gäller det att få mycket annat att falla på plats för att lyckas.”

Men själva ”maktens anatomi” i bemärkelse att nå toppen är ju inte viktigt i detta sammanhang ty det är inget som könsperspektiv rättar till utan fenomenet blir kvar men kvotering kan utsätta den kvoterade för påfrestningar som inte vederbörande var beredd att bemöta.

Ett tag sedan publicerades en artikel av två kvinnliga forskare i NewScientist vilket handlade ju om detta fenomen hur kvinnor var överrepresenterade bland dem som började akademiska studier men kvinnor hoppade av sin karriär trots bra resultat allt oftare ju högre upp i den akademiska hierarkin man kom, dvs män var överlägset överrepresenterade bland gruppen professorer. Båda konstaterade att kvinnor hade mycket bra förutsättningar för forskning med tanke på att kunna tänka ”brett”.

Dock prioriterade kvinnor andra saker ju äldre de blev, dvs de var personliga preferenser som avstyrde deras karriär inom toppen i den akademiska världen. Dessa två forskare fann inga andra formella hinder eller svårigheter för kvinnor att nå toppen utom att män och kvinnor tycktes prioritera olika saker. Detta dikterar ju inte alla kvinnors öden utan det finns kvinnor som väl kan prioritera sin forskarkarriär men de är bara mer sällsynta än manliga dito.

När man ideologiskt och politiskt styr kvinnor till samma prioriteringar som män så är det inte män som betalar priset utan kvinnorna själva. Jag är helt säker att det ökar stressen och vantrivsel för kvinnor ty många kvinnor motiverade sitt beslut att avstå från högre akademiska befattningar med att de inte fann det meningsfullt för deras vidkommande här i livet.

Bra Ebba!
Äntligen en förnuftig genusanalys, utan feministiskt religiösa övertoner. Syd bara att jag hör till den stora och röststarka minoritet som ni kristdemokrater förföljer med ekonomisk, diskriminerande särlagstiftning av konfiskativ karaktär (precis som med judarna i det tidiga trettiotalets Tyskland) och att jag därför inte kan rösta på er. Den som blir förföljd röstar inte på förföljaren!
Jag gjorde det i valet -06 och jag röstade KD egentligen enbart för att Göran Hägglund vägrade kalla sig feminist. Det var rätt ovanligt då, och ganska modigt. Som tack fick jag en extrabeskattning på 5000:- om året, utan hållbara sakskäl. Jag blev inte glad!
Ert partis främsta akilleshäl är inte er partiledare, han är bättre än sitt rykte, utan den besinningslösa och omdömeslösa Maria Larsson. Hon ägnar sig i folkhälsans namn åt trakasserier av en minoritet som är så stor att det egentligen bara är dumt att ge sig på den och detta syns också på KD:s opinionssiffror.
Ibland är sambandet mellan orsak och verkan ganska enkel.
Förstår Du inte vad jag menar?
Då skall Du nog ägna Dig lite åt politisk analys, så kommer Du säkert på det. Men Din artikel var bra.

#30 Christoffer Catilan,

Precis så. Jag är ett typexempel på det du skriver. Allteftersom åren gått har maktens korridorer fått mindre och mindre lyskraft och vad som Harry Schein uttryckte som det "lilla livet" fått allt större betydelse.

# 30 Christofer Catilan

Självfallet påverkas makten anatomi av könsperspektivet. Så länge att vara man räknas som en kompetens i sig och att anspela på manliga attribut bedöms som kompetens så kan maktens anatomi förändras och öppnas upp för fler individer med andra kompetenser med hjälp av ett könsperspektiv. När vår statsminister odlar sin landsfadersroll och, visserligen något bekymrad och allvarsam, tar ansvar (och ansvar och ansvar) så är det ingen som tycker att han går till val som en man utan bara med sin kompetens. Läser du kommentarerna här ovan inser du snart att när Ebba Busch stormar fram mot nya mål så bedöms hon inte bara utifrån sin kompetens utan hon vägs och mäts och godkänns även som kvinna i samma kontext.

Problemet med att använda preferenser som du gör är ungefär detsamma som med kvoteringsdiskussionen. Avsaknaden av påverkan i jämställdhetsinriktning är inte detsamma som avsaknad av påverkan överhuvudtaget.

För det första så handlar nästan all politik om att styra och påverka människors preferenser och prioriteringar och där politikerna inte vill påverka kan du lita på att någon annan gärna vill. Den som vill sälja sand i Sahara måste få folk i Sahara att vilja ha mer sand.

För det andra så kan du vara säker på att det finns få saker som är så nödvändiga för individens överlevnad som att se sig själv i spegeln och säga "Det här har jag valt själv". Ingen ska komma och påstå att vi köper samma tvättmedel som alla andra för att vi har sett den lustiga reklamen lika lite som de ska påstå att vi jobbar 8 timmar om dagen på grund av den ekonomiska politikens utformning. Varför inte ta mitt exempel om pappors föräldraledighet i olika länder som exempel? Frågar du pappor som tar långa föräldraledigheter från jobbet i Sverige om de har valt det själva så får du troligen ett jakande svar. Frågar du män i Italien som inte är hemma med sina barn om de har valt det själva så får du sannolikt även där ett jakande svar. Så vari ligger den biologiska skillnad som skapar dessa olika preferenser? Ingenstans så klart utan skillnaden ligger i politiken och samhällets traditioner. Preferenser är inte av Gud eller naturen givna och orsaken till att andelen pojkar som spelar hockey i Solna är större än andelen i Sudan med samma fritidssysselsättning är inte så enkel som svaret du kommer få om du frågar pojkarna själva - För att jag vill det!

Det som man också måste komma ihåg när man pratar om människors preferenser av den typen som du hänvisar till är att priset för att göra olika val är olika för olika personer, bland annat beroende på kön. Att män och kvinnor väljer att prioritera olika saker påverkas inte bara av den (av Gud givna?) fria viljan utan också av vilket pris vi får betala för våra val.

En man som väljer barnen och familjen framför karriären är en hjälte. En man som väljer karriären framför barnen är det på sin höjd lite synd om. En kvinna som väljer att ta hand om barn och familj gör bara det hon förväntas. En kvinna som väljer karriären och låter någon annan ta hand om barnen blir offentligt hängd. Det är ganska lätt att märka i vardagens småsaker om man är uppmärksam. När jag själv kommer till dagis med ungar i omärkta kläder och utan matsäck är jag ändå en duktig farsa som gör så gott han kan. Skulle min fru göra samma sak kan du vara säker på att hon får en lektion i betydelsen av att märka kläder och komma ihåg utflykter.

Det är kvinnorna själva som betalar priset skriver du och där har du säkert rätt i dagsläget i alla fall. Problemet löses dock inte av att kvinnorna drar sig tillbaka från styrelserummen utan att vi män, pappor och familjefäder börjar bidra till den gemensamma "kassan" i andra änden.

#33 Max, 2011-09-21 – Svar: ”Så länge att vara man räknas som en kompetens i sig och att anspela på manliga attribut bedöms som kompetens så kan maktens anatomi förändras och öppnas upp för fler individer med andra kompetenser med hjälp av ett könsperspektiv.”

Då har du missförstått något helt kapitalt!

Om vi ska hålla oss till medicinska metaforer så handlar detta om fysiologi och närmare bestämt patofysiologi när saker om ting inte fungerar som de ska.

Ty kvotering är ett motsvarande anatomiskt ingrepp i makten men att ändra kriterier är dito fysiologiskt. Kriterier är nämligen något som vi hela tiden ändrar så att de passar i de krav som ställs på oss medborgare och samhället i sin helhet.

Men kvinnors meningsfullhet kontra männens är just sådan skillnad som inga kriterier ändrar i sig. Vi har nämligen inte kunnat lista vad som skapar någons känsla av meningsfullhet och det var detta som gav utslag i den undersökning som de två kvinnliga forskare hade gjort. Här i den akademiska världen fanns det nämligen ingen könspatologi närvarande som man skulle ha konstaterat utan endast en skillnad i manliga och kvinnliga prioriteringar.

#32 Christina Lundqvist – Kommentar: ”Allteftersom åren gått har maktens korridorer fått mindre och mindre lyskraft och vad som Harry Schein uttryckte som det lilla livet fått allt större betydelse.”

Precis, och dess andemening kan inte följas om man inte värnar om ens rätt att få finna sin egen meningsfullhet. Att bidra till jämställdhetsstatistikens rätta balans är knappast något meningsfullt för någon av oss oavsett ens kön utom möjligen för troende feminister.

#33 Max:
"Preferenser är inte av Gud eller naturen givna och orsaken till att andelen pojkar som spelar hockey i Solna är större än andelen i Sudan med samma fritidssysselsättning är inte så enkel som svaret du kommer få om du frågar pojkarna själva - För att jag vill det!"

I det här fallet tror jag faktiskt att naturen har en hel del med saken att göra, eftersom tillgången på is i Solna historiskt sett torde ha varit större än dito i Sudan. Sannolikheten för att ishockey skulle ha kunnat utvecklats som en betydelsefull fritidssysselsättning i Sudan, bedömer jag därför som närmast obefintlig, just mot bakgrund av det av "naturen givna". (Jag gissar att det även idag skulle kosta betydligt mera (åtminstone i energitermer) att driva en ishall i Sudan, jämfört med vad det skulle kosta i Solna).

Men är detta verkligen ett problem? Är det ett problem att Solnabor spelar mera ishockey än Sudaneser? Är det ett problem att Hawaiibor surfar mer än människorna i Inre Mongoliet? Är det ett problem att Sudaneser gör något mer av det dom nu gör som fritidssysselsättningar, än någon annan grupp?

Menar du att Sudaneserna är förtryckta, för att de inte spelar lika mycket ishockey som Solnaborna? Så vad skulle då den lämpliga "hockey-kvoten" i en population vara? Hur många unga pojkar "bör" spela hockey i en population, för att den inte ska kunna anses vara förtryckt? Och hur många i Solnapopulationen "bör" ägna sig åt sådana lekar som Sudanesiska pojkar ägnar sig åt, för att inte de ska anses vara förtryckta i sin tur? Ska vi kanske införa en schackkvot, en stickningskvot, en snickarkvot, en sy kläder-kvot, en Monopolkvot, en Pokerkvot, en baka bullar-kvot, en odla potatiskvot, en måla naglar-kvot, en supa skallen i bitar-kvot, en läsa genuskurser-kvot.... etc etc Är målet att vi alla skall bli exakta kopior av varandra? Det vore onekligen det mest "jämlika", men det vore också det mest urbota tråkiga och själsdödande, tycker jag.

Och om nu vi inte behöver fastställa en önskad hockeyspelarkvot, eller en önskad surfarkvot, eftersom de naturliga förutsättningarna för dessa sysselsättningar varierar så beroende av geografi, varför måste vi då eftersträva en könskvot på 50/50 för alla sysselsättningar och arbeten? Kan inte också här naturgivna förutsättningar tillåtas påverka utfallet, och här hänvisar jag till forskningen om mäns och kvinnors olika hjärnstrukturer:

http://sv.wikipedia.org/wiki/K%C3%B6n#Hj.C3.A4rnan

Eller ska vi fortsätta att "kräva surfstränder i Inre Mongoliet", för att det ska vara "rättvist"?

*
Sen stämmer inte det du skriver om att:
"En kvinna som väljer att ta hand om barn och familj gör bara det hon förväntas. En kvinna som väljer karriären och låter någon annan ta hand om barnen blir offentligt hängd."

Är det några kvinnor som blir "hängda", åtminstone i den offentliga debatten och i synnerhet i TV:s olika debattprogram, så är det ju kvinnor som säger att de gärna vill vara hemma och ta hand om barnen - de betraktas ju som könsförrädare, mer eller mindre:

http://www.newsmill.se/artikel/2011/09/08/kvinnor-som-prioriterar-familj...
http://www.newsmill.se/artikel/2011/08/29/kvinnor-som-inte-lyfter-blicke...

Från 15:58:
http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/kvallsoppet_med_ekdal?title=kva...

#34 Jaha ja, ja då föll ju hela min argumentation. Den kvinnliga underpresentationen på ledande poster beror bara på att kvinnor är inkompetenta och inte vill. Min människosyn fick sig visserligen en liten törn, men det är väl bara att tugga i sig.

Nu sköt du visserligen lite över huvudet på mig i din senaste kommentar men om kvotering kan ses som ett anatomiskt ingrepp är väl inte samma sak som att det bara syftar till att lösa patologiska problem. Kanske är det metaforen som missleder men formella hinder tolkar jag som regler, lagstiftning och även vissa kriterier (patologiska problem?). Om det hade funnits sådana hinder för kvinnorna i studien för att bli professorer så hade väl det snarast lösts med hjälp av förändringar i regelverket, inte kvotering. Kvoteringens syfte är som jag ser det snarare att genom att ändra den ursprungliga gruppens struktur också öppna upp den inför framtidens intressenters prioriteringar och val. Om män är överlägset mest representerade i gruppen professorer så kommer det att påverka många kvinnors prioriteringar när det gäller att närma sig den gruppen. Vem vet om det är ens kompetens de är ute efter när gubbarna vill hålla möte i bastun?

Kvoteringens syfte är inte att undanröja formella hinder utan att öppna upp slutna rum och minska utrymmet för dunkla kompetenskriterier. På samma sätt som kvinnor och män prioriterade annorlunda innan kvinnor fick rösträtt och rätt att väljas till statsminister så kommer framtidens män och kvinnor att prioritera annorlunda i en värld där kvinnor är lika vanligt förekommande i ledande positioner som män och där mäns föräldraledighet och familjeansvar är lika självklart som kvinnors.

# 38 JHN

Just det jag glömde ju hjärnstrukturen! Hemskt ledsen, den är vi ju alla slavar under.

Det måste dock ha hänt en väldig massa med detta detiministiska system av beteendestyrning under de senaste 100 åren eftersom de val och prioriteringar för män och kvinnor som är möjliga idag var otänkbara på den tiden.

Och hur ska man egentligen se på skillnaden i italienska och svenska mäns vilja att vara hemma med sina små barn? Är det fråga om en evolutionär utveckling (eller regression?) som egendomligt nog sammanfaller med det svenska införandet av den delade föräldraförsäkringen?

#25 Beg Differ

Vi kunde ha haft en kvinnlig statsminister redan 1991 - Ingegerd Troedsson.

"Troedsson kandiderade till posten som partiledare för Moderaterna 1986 men förlorade mot Carl Bildt, hon valdes istället till andre vice ordförande en post som hon hade fram tills 1993." (http://sv.wikipedia.org/wiki/Ingegerd_Troedsson)

#29 Mats Börjesson

"Jag konstaterar att förutom Danmark så har Storbritannien, Tyskland och Israel haft / har kvinnor som ledare."

Du har uppenbarligen missat kommentar #15 där 21 länder som just NU leds av kvinnor radas upp. Till det kommer en lång rad länder som HAR letts av kvinnor.

#33 Max

"När vår statsminister odlar sin landsfadersroll och, visserligen något bekymrad och allvarsam, tar ansvar (och ansvar och ansvar) så är det ingen som tycker att han går till val som en man utan bara med sin kompetens."

Hade det varit en kvinna så hade hon lika gärna kunnat odla sin landsmodersroll som flera kvinnor framgångsrikt tidigare gjort och då hyllats till skyarna, t.ex. Indira Gandhi (Indien) eller Golda Meir (Israel). Vill du ha en nyans hårdare så tänk Margaret Thatcher, även om vi kanske kan glömma epitetet "landsmoder" där, men däremot fanns mycket av "bekymrad och allvarsam" samt "ansvar".

Ledsen, men din analys bygger på myter och nonsens.

UPPENBARLIGEN är det åtminstone i dagens Norden ingen nackdel att vara kvinna om man vill bli statsminister eftersom de flesta nordiska statsministrar nu är kvinnor.

Säg är det inte ironiskt att endast i just de två nordiska länder med störst tendens att anamma feminismens nonsens så är statsministern INTE en kvinna? Endast i Sverige och Norge skulle en kvinnlig statsminister idag kunna kvoteras fram..., men eftersom Norge redan haft en kvinnlig statsminister finns inte det trycket i Norge.

Modern feminism skadar hela samhället, inte minst kvinnor.

Vad tycker ni anti-feminister då om den tvingade pappaledigheten som på 70-talet gjorde att andelen kvinnor som arbetade blev lika stor som andelen män?

Ja, jag tycker fokuseringen på kön i alla debatter är otroligt ensidig. Jag är emot allt vad kvotering heter och tycker inte att det är självklart att det skall vara 50/50 överallt! Det handlar om rätt kompetens på rätt plats, och inte med eller utan....Jämställdhet är väl bra, men är faktiskt inte min topprioritering i världen, det finns andra saker som är viktigare att ta tag i, t.ex utbildning för världens kvinnor, men det handlar inte om jämställdhet, utan om rättighet!

Ja, jag tycker fokuseringen på kön i alla debatter är otroligt ensidig. Jag är emot allt vad kvotering heter och tycker inte att det är självklart att det skall vara 50/50 överallt! Det handlar om rätt kompetens på rätt plats, och inte med eller utan....Jämställdhet är väl bra, men är faktiskt inte min topprioritering i världen, det finns andra saker som är viktigare att ta tag i, t.ex utbildning för världens kvinnor, men det handlar inte om jämställdhet, utan om rättighet!

#38 Max:
"Just det jag glömde ju hjärnstrukturen! Hemskt ledsen, den är vi ju alla slavar under."

Nej, det är vi ju inte, inga slavar alls, "my bad"... Det är naturligtvis helt orimligt att ens våga tänka tanken att hjärnor som organiserats olika också kommer att fungera olika. Totalt vansinnig hypotes, erkännes...

Tacka vet jag den faktamässigt gediget underbyggda, och helt ideologiskt och aktivistiskt opåverkade, genusvetenskapen, som genom sitt idoga forskande kommit fram till att män och kvinnor är exakt likadana och därför vill samma saker, och bör återfinnas i 50/50 fördelning inom varje syssla och arbete. Ledsen att jag förbisåg detta.

Max:
"Och hur ska man egentligen se på skillnaden i italienska och svenska mäns vilja att vara hemma med sina små barn? Är det fråga om en evolutionär utveckling (eller regression?) som egendomligt nog sammanfaller med det svenska införandet av den delade föräldraförsäkringen?"

Naturligtvis påverkar de kulturella förväntningarna och de ekonomiska förutsättningarna människors beslut, men vilket stöd har du och andra feminister för att 50/50 är den önskade eller den "naturliga" fördelningen mellan könen i alla sammanhang, och att avvikelser från denna feministiska norm måste innebära att orättvisa eller förtryck föreligger?

Erich Fromm skriver i essän "Medicine and the Ethical Problem of Modern Man":

"We have distorted the notion of equality into the notion of sameness. What did the concept of "equality" mean in the great humanistic tradition? It meant that we were equal in one sense: that every man is an end in himself and must not be a means for the end of anyone else. Equality is the condition in which no man must be a means, but every man is an end in himself, regardless of age, color, sex. This was the humanistic definition of equality which was the basis, indeed, for the development of differences. Only if we are permitted to be different without being threatened with being treated as unequal, only then we are equal."

Varför "gillar" feminister inte "olika", när det kommer till kön? Och varför protesterar inte feminister mot de förväntningar som fortfarande finns på män att ta de mest riskfyllda och farliga "jobben":

http://genusnytt.wordpress.com/2010/10/25/den-ultimata-symbolen-for-mans...

Jo, så är det. Om man börjar framhålla att man är smålänning, homosexuell, eller, som i detta fallet, kvinna, så börjar man ju undra varför det? Kan den personen inget? Och detta är nog ett större problem än vad feminister förstår (utanför deras egen grupp vill säga)

#38 Max,
Om du vill ha ett färskare exempel på att män uppenbarligen tilldelas de mest riskfyllda och farliga jobben, kanske denna statistik om dödsfall bland arbetstagare under tiden 1955-2009 kan vara till "glädje":

http://www.av.se/dokument/statistik/dodsfall/2009/Dodsfall_kon_arbtagare...

Trots "den tvingade pappaledigheten som på 70-talet gjorde att andelen kvinnor som arbetade blev lika stor som andelen män", som #42 Johan Lindberg skriver om, verkar det fortfarande ändå alltså vara mest män som mister sitt liv i arbetet. Men det kanske inte betyder så mycket?

Att män oftare hamnar i kriminalitet och missbruk är väl heller inget man behöver bekymra sig om? Den där feministiska tesen om att "det personliga är politiskt" gäller väl inte heller för män, förresten? När pojkar och män får problem, då handlar det om "antipluggkultur" och andra former av "problematiska maskuliniteter" eller liknande. Kort sagt: det är deras eget fel. Hur män mår och klarar sig i samhället är tydligen inget som behöver diskuteras politiskt. Riktiga män lider i det tysta och bryr sig inte om att de betraktas som umbärliga.
- Be a man! Yeah, right. :-I

#47 John

Att Ebba har haft möjlighet att nå den position hon har idag och därigenom också kunnat skriva den artikel vi diskuterar har sin grund i flera generationers kvinnors (och mäns) kamp för kvinnlig frigörelse. Mycket av det som begränsade valmöjligheterna för en människa med Ebbas hjärnstruktur för hundra år sedan är bortrensade idag. Sen finns det mycket jämställdhetsarbete kvar att göra. När Ebba Busch presenterar sin politiska ståndpunkt så bedöms hon inte bara utifrån den utan först ska hon också mätas, vägas, bedömas och godkännas som kvinna av männen ovan innan hennes åsikt även den godkänns (se exempelvis kommentarerna #15 och #17 ovan).

Feminismen har en frigörande effekt. Kvinnans roll har vidgats av årens politiska arbete och möjligheterna och rättigheterna är större idag än för hundra år sedan, det är bara hjärnstrukturen som förblir densamma. Många män kan också ta vara på denna frigörande effekt och också utvidga ramarna för sin identitet. Men inte alla tyvärr. När världen växer och kraven för att lyckas förändras så hamnar den som inte kan eller orkar anpassa sig på efterkälken. Då är det lätt att som du skriver känna sig "umbärlig". Att som man leva i samhälle där män väljer andra män i sin väg mot toppen och sen inte ens bli vald själv känns säkert jättejobbigt.

Men som signaturen Mister J beskrev det så bra redan i kommentar #16. Kvinnor har kämpat för sin frigörelse, ofta med feministiska metoder och i hård kamp mot konservativa män som inte gillar förändring, under lång tid. Om du nu inte själv kan dra nytta av feminismens frigörande potential så ska du absolut inte "lida i det tysta" och ta det som en man. Tvärtom, släpp folkölen, res dig ur tipsextrasoffan och ta det som en kvinna! Skapa frigörelse för dig och dina bröder, bygg ett forskningscenter, bilda ett politiskt parti, starta en tv-kanal (nej fan, det har ju Vanheden redan tagit patent på), och börja jobba! Sitt för allt i världen inte bara och gnäll.

#48 Max

"Att Ebba har haft möjlighet att nå den position hon har idag och därigenom också kunnat skriva den artikel vi diskuterar har sin grund i flera generationers kvinnors (och mäns) kamp för kvinnlig frigörelse."

För det första har det inte ett skvatt att göra med modern feminism och dess galenskaper. För det andra tror jag du överskattar "kamp" och "frigörelse". Kvinnans ställning har åtminstone sedan vikingatiden varit stark i Norden - men visst har kyrkan gjort sitt bästa för att kvinnan ska lyda mannen.

Tidig feminism, om man i det räknar t.ex. kampen för kvinnlig rösträtt, var förstås viktig på sitt sätt - men sanningen för de allra flesta kvinnor på den tiden var nog att det var fullständigt ointressant, utan snarare en lyx som välbärgade borgarkvinnor kunde ha tid att fundera över. Den genomsnittlige mannen kunde inte heller rösta speciellt många årtionden tidigare.

En rollfördelning när det gäller sysslor har man haft av praktiska skäl, inte för att förtrycka vare sig män eller kvinnor, utan för att det innan kondomer, p-piller, nappflaskor, bröstpumpar, barnmat, motorsågar, skogsmaskiner och traktorer lämpade sig bäst för ofta gravida kvinnor att ta huvudansvaret för små barn i stora barnkullar och för män att ta huvudansvaret för de fysiskt mest krävande arbetena.

Den fattiga familj som på 1850-talet hade försökt tillämpa någon slags modern sysslomålskvotering hade dukat under. Män kan inte amma. Modersmjölk var nödvändigt för små barns överlevnad. Den överväldigande majoriteten av män är väsentligt fysiskt starkare än den övervädligande majoriteten av kvinnor.

Det hade nog inte varit någon lysande idé om gravida kvinnor var borta hela dagen och försökte såga ner träd för hand i skogen och dra fram timmerstockar medan männen mjölkade korna, lagade mat och matade spädbarn med hemmagjord välling i hemmagjorda trädkärl... Färre - om några - timmerstockar hade dragits fram, varvid lönen därför hade blivit en bråkdel. Hade inte familjen svultit ihjäl bara pga. det så hade samtliga barn dött långt innan ett års ålder.

Kvinnor och män har också ofta arbetat tillsammans, t.ex. i skördetider. Även då har man förstås inte varit dummare än att man fördelat sysslor efter lämplighet. Ofta lämpade det sig nog bättre för en kvinna att räfsa höet och för en man att lasta det på vagnen, utan att någon nödvändigtvis sa att det måste vara så eller att det alltid var så.

Det är så enkelt för moderna människor att snacka om "kvinnlig frigörelse", medan det på den tiden handlade om att på det mest effektiva sättet lyckas få mat på bodet. Jag tvivlar på att männen kände sig så mycket friare än kvinnorna, som åtminstone slapp bli beordrade att dra ut i krig och med stor sannolikhet där dö.

"Feminismen har en frigörande effekt."

Det kanske den hade en gång i tiden, men modern feminism verkar snarare förtryckande på såväl kvinnor som män, där fria val ersätts med kvoteringar, gliringar och politiskt korrekta åsikter om att det är fel att vara, säg, hemmafru (men rätt att vara hemmaman!).

Kvinnor anses av feminister vara oförmögna att ta ansvar för sina egna handlingar och oförmögna att med egen kompetens visa framfötterna och kvinnor är oskyldiga "offer" för stygga män. Par kan absolut inte själva bestämma hur de vill ha det...

Modern feminism är direkt människofientlig och kvinnoförnedrande!

#48 Max:
..."När Ebba Busch presenterar sin politiska ståndpunkt så bedöms hon inte bara utifrån den utan först ska hon också mätas, vägas, bedömas och godkännas som kvinna"...

Ja, och när Håkan Juholt valdes till socialdemokraternas partiledare skulle han "mätas, vägas, bedömas och godkännas" som man (precis som alla andra manliga politiker), och i synnerhet utifrån sin mustasch och frispråkiga stil:

http://www.expressen.se/nyheter/1.2492743/ylva-johanssons-kritik-mot-hak...
http://skaggbloggen.se/2011/03/alla-pratar-om-juholts-mustasch/

Vi kan ju leka med tanken att en potentiell manlig statsministerkandidat skulle komma ut som homosexuell. Skulle då inte han komma att bedömas "som man", och troligen tappa ett ganska stort antal röster beroende av att han inte skulle anses uppfylla "kraven"? Man kan tycka att detta vore fel, men nog tusan bedöms manliga politiker också utifrån hur de är som män?

Sen förminskar du det jag skriver om att män förväntas ta på sig de riskfyllda och farliga jobben i arbetsliv och försvar, och att de dör i större utsträckning i dessa sammanhang, när du reducerar det hela till att "känna sig" umbärlig. Det handlar ju om en de facto-umbärlighet, när män dör i större utsträckning kvinnor, och det blir en genusfråga när det sker utifrån ett ridderlighetsideal som endast läggs på män. Vill du förstå mer hur jag menar, kan du läsa vad Pelle Billing har skrivit i detta ärende (och en del annat):

http://www.pellebilling.se/2011/01/vad-hander-nar-man-borjar-tala/

..."Skapa frigörelse för dig och dina bröder, bygg ett forskningscenter, bilda ett politiskt parti"...

Jo, så kanske det blir. Men det skulle vara lättare om staten också skulle stötta mäns organisering, på samma sätt som kvinnors organisering stöds med statsbidrag:

https://lagen.nu/2005:1089

Rättvist? Jämlikt? Jämställt? Inte i mina ögon, men väl f-e-m-i-n-i-s-t-i-s-k-t... :-I