Destruktivt att kritisera KD-ledningen

Vilket kvalificerat trams !
Kontentan är tydligen att idiotförklara väljare - inget annat !
Det är altför mycket demokratiskt representantskap i KD som ständigt påvisar plattfota eller inkompetent handläggning.
Och etter värre är att K:et tydligt tappat sin innebörd.
Att ni som påstår er främja utveckling enbart har det som pamflett utan substans uppfattas tydligt av potentiella väljare.
Då återstår enbart för väljare att ställa sig frågan:
Behövs KD ?
eller Vad tillför KD som inte andra partier klarar av ?

Själv tror jag det skulle vara en nyttig process om KD ramlade ur Riksdagen...
- kanske skulle Kd-rennovering ha bättre chans att utmynna till reell KristDemokrati ?

Är det av en händelse som ingen från Uppsala skrivit under ?

Skärpning, Penilla m.fl! Den här artikeln tillför verkligen ingenting alls! Följande citat är rena floskler:

"att bygga ett demokratiskt samhälle (...) vilket leder fram till allas lika, unika och okränkbara människovärde. Det handlar om att se den enskilda människan inför alla politiska beslut; att vara solidarisk med de svaga oavsett nära eller i andra länder. Genom att arbeta för en social marknadsekonomi som ger företag och verksamheter möjlighet att växa tillsammans med människorna, ges intäkter till samhällets gemensamma angelägenheter som vård och omsorg, skola, rättsväsende och infrastruktur."

Ovanstående citat skulle kunna vara hämtat ur ett program för vilket som helst av riksdagspartierna , till och med V och SD. Det är idel självklarheter som vem som helst ställer upp på. Vad är det i detta som är kristdemokrati, och var finns den "ideologiska kärnan",som artikelförfattarna talar sig så varma för?

Är kristna officiella värderingar för goda för politiken? Godhet, tolerans, förståelse och förlåtelse kännetecknar ju kristendomen. Men vår nuvarande Kyrka strävar efter att anpassa sig till rådande politiska värderingar och KD har, kanske mera naturligt, också anammat synsättet. I sin officiella kristna strävan har dess ärliga utövare såväl inom politiken som inom Kyrkan tappat sin identitet. Man har svårt att hävda sig i det rävspel som kännetecknar politiken vars arbetsmetod är falskhet och mobbning dess verktyg.
Under tiden utvecklas f d Broderskapsrörelsen inom socialdemokratin till att anpassa vår riksdag till islam. Allt medan detta sker ställs KD – och Kyrkan – sakta men säkert vid sidan av. Kyrkan, och dess politiska motsvarighet är, medan tiden går, så oändligt förstående och tolerant med sina samhällskorrekta värderingar att man förlorar spelet och utplånar sig själva. Men islam vinner mark genom att spela ”utsatt religion” vars märkliga handlingar och uppfattningar ofta ändå ter sig helt främmande för oss. Men gud nåde den som angriper islam för dess värderingar. Fast där skulle Kyrkan kunna spela en roll, men den agerar tvärt om.
Sveriges kristna är goda människor, men är de t o m för goda för den tuffa omvärlden? I sin iver att förstå alla och tolerera alla står man inte ens fast vid Kyrkans ursprungliga övertygelse. Vart tog ”varumärket kristendomen” vägen när det ersätts med rådande politiska floskler? Har KD blivit grundlurad av demokratins s k spelregler till den grad att man inte längre kan hävda vad KD står för? Och eftersom Kyrkan har politiserats driver man inte heller där en övertygande och klar linje som borde bottna i sina utsprungliga kristna identitet. Så vem ska en kristen, som söker annat än klyschor, rådfråga om sin hemmahörighet. Visserligen omfattas vi ju alla av FN:s deklartion av de mänskliga rättigheterna (och det är inga dåliga grejer i sammanhanget) så det kristna budskapet är kanske överspelat men det borde ju också vara fallet för islam.
Den politiska såväl som den kristna religiösa ledningen har ju anpassat sig till rådande värderingar (eller brist på sådana) i omvärlden. Enligt kristendomens historiska strävan borde det ju faktiskt vara tvärt om! Men detta sätter inte ens ett spår av dåligt samvete i svenska kristna som föredrar att inte ens se den växande skogen för bara trän.