Därför är det offentliga bättre på att förvalta pensioner

I en tidigare artikel ("Hellre offentligt pensionssparande än frivilligt privat") försökte jag motivera varför ett offentligt pensionssparande skulle ge bättre pensioner än ett system med privat pensionssparande. Den efterföljande debatten visade på en hel del diffusa uppfattningar om privat pensionssparande, som jag tycker bör kommenteras.

En första fråga är om det privata pensionssparandet kan vara frivillig eller måste vara obligatorisk. Om avsättningen till den framtida pensionen görs helt frivilligt kommer det nog alltid att finnas ett antal individer som väljer omedelbar konsumtion framför ett långsiktigt pensionssparande. Dels finns det grupper, som har en sådan svag ekonomi att de inte har råd att avsätta sparande till sin pension. Dels finns det grupper som medvetet väljer hög konsumtion i dagsläget och förlitar sig på att samhället i en eller annan form kommer att sörja för dem under ålderdomen. All erfarenhet och forskning pekar också i riktningen att individer har svårare med långsiktiga planeringar än kortsiktiga ställningstaganden. Ett långsiktigt sparande till sin pension kanske inte upplevs lika viktig och nödvändig som kortsiktigt sparande till t.ex. en bostad. Vid ett frivilligt privat pensionssparande finns det en stor risk för att ett stort antal individer kommer att få otillräckliga pensioner på sin ålderdom - ett förhållande som leder till att samhället får gå in med stora bidrag. Dessa bidrag kommer då att få betalas av löntagare, som knappast kommer att vara motiverade att betala skatt för dessa. Av dessa skäl bör varje form av pensionssparande till grundpensioner vara obligatorisk

Även ett obligatoriskt privat sparande har nackdelar. Den första påtagliga nackdelen är att den enskilde pensionsspararen måste agera som en professionell kapitalförvaltare för att kunna få en tillräcklig avkastning på sitt sparande. Få har den kunskap, intresse eller tid att kunna ägna sig åt portföljförvaltning. Det innebär att de flesta lägger ut placeringen av pensionssparandet på just professionella kapitalförvaltare. Dessa kapitalförvaltare tar ut avgifter för sina tjänster, vilket reducerar avkastningen högst väsentligt.

För den enskilde placeraren är antalet placeringsmöjligheter näst intill det oändliga. De flesta pensionssparare är ovana placerare, som har svårt att orientera sig på kapitalmarknaderna utan professionellt stöd och hjälp. Erfarenheterna från det obligatoriska premiepensionssparandet visar på att valsituationen med över 800 olika fonder och fondbolag är näst intill oöverblickbar. Endast runt sex procent av premiepensionsspararna är aktiva, dvs. som ser över sin portfölj med jämna mellanrum och ändrar den vid behov.

Inaktiviteten hos den enskilde pensionsspararen medför en hel del svårigheter. Ett stort problem är risken för systematiskt negativa utfall. Många pensionssparare placerar sitt sparande i alltför få och riskfyllda alternativ. Premiepensionssparandet visar också på en benägenhet att investera i nischfonder, som endast förvaltar tillgångar i smala segment på kapitalmarknaden, som t.ex. Sverigefonder, Rysslandsfonder, IT-fonder etc. Dessa fonder lämpar sig inte för att långsiktigt placera hela sitt pensionskapital i, då de har en alltför hög risk. De flesta sparare är passiva och därmed gör misstag i sina investeringar. Det kan gälla att man inte sprider sina risker tillräckligt, investerar för mycket i det egna landet eller i en sektor, inte rebalanserar portföljen över tid när fonderna utvecklas olika eller justerar fördelningen mellan aktiesparande och räntesparande för att ta hänsyn till att risker bör ändras med stigande ålder - lägre risk vid högre ålder.

Det finns även de pensionssparare, som medvetet tar stora risker i sitt sparande. I ett system med högrisksparande skapas drivkrafter för grupper av sparare att ta högre risker än vad som är motiverat. Inom nationalekonomin kallas ett sådant beteende med en egen vetenskaplig term för moralisk risk ("moral hazard"). Ett sådant beteende reser vissa principiella synpunkter. Genom att ta höga risker i sina placeringar kan individen få stora vinster, som individen får behålla. Samtidigt kan samhället tvingas att genom andra bidragssystem kompensera andra individer för stora förluster i sitt pensionssparande - just det problemet som ett pensionssystem ska hantera.

Kapitalförvaltning är idag en industri med stora skalfördelar. Kostnaden för att förvalta en, tio, tjugo eller hundra miljarder kronor är i stort sett densamma. Om sparandet splitras upp i individuella andelar på ett stort antal portföljer och fonder får valfriheten ett orimligt högt pris när stordriftsfördelarna inte utnyttjas.

Dessutom får individuella placerare oftast betala en högre kostnad som "konsument" på värdepappersmarknaden till skillnad från stora institutionella placerare, som opererar som "grossister" på marknaden till betydligt lägre kostnader. Även vid aktiv kostnadsjakt visar exemplet med premiepensionen att trots framtvingade rabatter på kostnaderna ligger de efter rabatter högt över kostnaderna på "grossistmarknaden".

Dessa kapitalförvaltningskostnader ser små och harmlösa ut per år var för sig. Samtidigt redovisas de på olika sätt av olika kapitalförvaltare. För den enskilde blir det i brist på standardisering svårt att tränga igenom all information för att få en klar uppfattning om de totala kapitalkostnaderna. Många års sparande med uttag av kapitalförvaltningskostnader ger i slutändan en stor negativ effekt på den utgående pensionen. I många fall kan den utgående pensionen reduceras med upp till en fjärdedel pga. de debiterade kapitalförvaltningskostnaderna för alla åren.

Sammantaget resulterar ett privat pensionssparande i så gott som alla fall i en sämre pension än en offentlig förvaltning av samma sparande.

Sam Sandberg (12 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/39558

10 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Sandberg har trots att han redogör tydligt för situationen och har rätt i mycket missat helheten. Placeringar i åtminstone ett obligatoriskt system i aktier och obligationer utvecklas av hur ekonomin går i stort. Att någon betalar in något visst och får det tillbaka senare är en illusion.

Ett bättre offentligt system är att finansiera pensionerna direkt ur statskassan. Det ger mindre skulduppbyggnad enligt Keynes, färre finansmuppar och papperslappar som det står kronor på och mindre instabilitet i ekonomin. Om någon vill äga fastigheter, råvaror eller ett företag istället för att skicka pengarna till anonyma byråkrater så är detta möjligt och det blir mer valfrihet i det långsiktiga sparandet. Besluten i näringslivet tas då av mer aktiva investerare och blir bättre. Statens tar i princip pengarna upp till en viss nivå ändå genom skatter. Lösningen är alltså att upplösa AP-fonderna och låta staten betala ut en löpande garantipension åt alla, ett slags generöst socialbidrag.

Snart kommer ekonomin i världen att kollapsa och med detta faller börserna och många staters ekonomi och det blir så i varje fall. Man kan bara ligga lite före i tanken. Att tro att pensionssystemet har hamnat i en tillfällig svacka är bara fånigt. Den fallade produktiviteten i naturresursernas utvinning ligger mycket bakom. Många tycker att de har blivit lovade något och att montera ner systemet är inte enkelt, på liknande sätt som med Keynes.

Permalänk | Anmäl #1 Urban Persson, 2011-09-20, 17:21

Mycket märklig argumentation. Eftersom vissa människor inte har råd att pensionsspara måste staten tvinga alla att pensionsspara, även dessa stackare som egentligen inte har råd, och inte nog med det tvinga alla att pensionsspara kollektivt. Annars riskerar vi en situation där samhället måste betala ut bidrag till gamlingar som inte har sparat tillräckligt.
Vet artikelförfattaren om att den väsentliga delen av pensionerna finansieras via ett så kallat pay as you go-system? Det innebär att vi redan befinner oss i den situation som vi enligt Sandberg riskerar att hamna i om vi inte tvångsförvaltar pensionerna.

Moral hazard uppstår när någon kan ta en risk utan att bära (den fulla) kostnaden för risken. Om man riskerar sin pension får man bära kostnaden av den risken och det finns alltså ingen moral hazard.

Hela artikeln slår logiska kullerbyttor...

Permalänk | Anmäl #2 Benjamin W, 2011-09-20, 22:03

Ja, det är sunt att staten tar löntagarnas pengar och ger dem till fondförvaltare som tjänar 180.000 kr i månaden på att "förvalta" i decennier utan något som helst krav på avkastning.

Jättesunt!

Alla som tror att det kommer att finnas någon pension att betala ut om 30 år räcker upp handen.

Permalänk | Anmäl #3 Bo T, 2011-09-21, 08:05

..... och det som är bäst med den offentliga förvaltningen är att staten har tillgång till pensionärernas pengar och kan doppa fingrarna i syltburken. Hitintills har det offentliga stulit 300 - 400 miljarder ur pensionsfonderna.

Permalänk | Anmäl #4 Jörgen Trauner, 2011-09-21, 08:53

Bo. T: Jag korsar demonstrativt mina armar. Om man är under 50 år gammal och fortfarande tror att man kommer att få en pension med motsvarande köpkraft som idag är man lurad. Är man under 30 kommer pensionen med största sannolikhet vara växelpengar.

Permalänk | Anmäl #6 Benjamin W, 2011-09-21, 13:43

Jörgen Trauner; Lånat, inte stulit. Staten ska ju betala tillbaka, det har ju staten lovat...

Permalänk | Anmäl #7 Benjamin W, 2011-09-21, 13:45

Det här var en ganska bra artikel. Alla inlägg som ifrågasätter den nuvarande halleluja-kören till privatiseringarnas lov välkomnas.

Permalänk | Anmäl #8 Ann sidbrant, 2011-09-23, 04:50

#7 Benjamin W

Tror du på det själv???

Permalänk | Anmäl #9 Jörgen Trauner, 2011-09-23, 10:18

#8 Ann sidbrant

Men i "halleluja-kören" för den av den svenska statskyrkans gud givna starka staten som exploaterar och utplånar individen skall vi instämma i???

Det märks att du har gått i svensk skola, tittat på svenska statstelevisionen och lyssnat på husbondens röst i radion såväl som du läst vad 80% av de svenska journalisterna skrivit. För dig finns nämligen inga andra alternativ än de från ovan dikterade.

Permalänk | Anmäl #10 Jörgen Trauner, 2011-09-23, 10:28

#9 Jörgen Trauner

Tror du på att det existerar någon som tror på det?

Jag försökte bara skämta till det lite. Självklart kommer staten inte att betala tillbaka, så gör inte stater. Det skulle vara historiskt om det blev så.

Permalänk | Anmäl #11 Benjamin W, 2011-09-27, 23:10