Thorning-Schmidt en del av den nya europeiska eliten

EU-expertis; receptet på framgång

I dag går Danmark till valurnorna, och alla prognoser förutspår att nästa statsminister blir socialdemokraternas Helle Thorning-Schmidt. Det danska valet är därmed banbrytande på många olika sätt. Thorning-Schmidt (HTS) ser ut att bli den första kvinnan att bli statsminister i Danmark. Mindre bekant, men lika uppseendeväckande, nytt och markant är det med HTS att hon delar samma europapolitiska utbildning som en rad ledande politiker i Europa idag både vicepremiärminister Nick Clegg i Storbritannien, tillika även vice partiledaren i Lib.Dem. Simon Huges, Finlands f.d. utrikesminister tillika nuvarande Europa-och utrikeshandelsminister Alex Stubb, Polens EU-minister Mikołaj Dowgielewicz, Österrikes f.d. utrikesminister Urusla Plassnik, samt Makedoniens utrikesminister Nikola Poposki har alla gått Europas äldsta EU-specialiserade Masters/Post-grad. utbildning: College of Europe. Därtill finns givetvis ett stort antal europarlamentariker, deras politiska rådgivare, nationella parlamentariker, och medlemmar i EU-kommissionärskabinetten som är s.k. Anciens (Alumni) från College of Europe. Slutsats: EU-kompetens ett krav för framgång.

Vad kan vi då dra för slutsatser för politiken i Europa av att i minst sex olika länder har alltså topp-politiker av olika kulörer formats med djupa kunskaper om den europapolitiska dimensionen. De har nått ministerposter, samt nu även har vittring på det högsta priset: statsministerposten. Deras EU-och språkkunskaper samt internationella kontakter har varit en fördel för dem, och inte en belastning för deras inrikespolitiska karriärer. Det har blivit ett blivit ett de facto förutsättning att ha dylika EU-expertkunskaper. De har visserligen även tidigare funnits ministrar som studerats vid College of Europe (t.ex Jon Ola Norbom i Norge, Adrien Zeller i Frankrike, Manuel Marin i Spanien, som även var EU-kommissionär, och Nigel Forman i Storbritannien). Men aldrig förr har så många" EU-experter" blivit ministrar i så många länder, under samma historiska tidsera.

Den nya stortens politiker; politico europeus
Det nya med Thorning-Schmidt och hennes gelikar är alltså att de inte har setts som "svikare", eller avfällingar för att de har varit borta från det nationella partiarbetet i några år. Detta var möjligen tidigare varit fallet, eller i vart fall ofta ett praktiskt hinder för partipolitisk karriär. Dessa nya "EU-politiker" har istället byggt upp en parallell, icke-nationell bas för sina politiska nätverk och även i sin kunskapsinhämtning. De fördjupade kunskaperna om den historiska utvecklingen av EU, juridiken som "kittet" i samarbetet, nätverksbyggande inom EU-kretsar, de vidgade insikterna och kultursfärerna över nationsgränserna, osv, har tvärtom varit till stor nytta. Kompetensen har till och med varit en förutsättning för dessa politiker i deras politiska karriärer.

De har bemästrat svårigheten att lyckas förena den europeiska dimensionen med det nationella frågorna, samt att de likväl har kommit in i partiarbetet. Det är anmärkningsvärt. Inte bara för att strukturerna i partierna ofta är stela, cementerade och svårgenomträngliga. Dessa "EU-politiker" på nationella nivå har lyckats slå sig fram i kraft av sina EU-kunskaper, som är oundgängliga idag på politikens toppnivå. Dessa kunskaper har visat sig nödvändiga för att ta sig an och möta de moderna utmaningarna för dagens samhälle, som alltsomoftast har både en nationell, EU samt internationell dimension. Vi ser alltså födelsen av en ny sorts politiker; politico europeus, som kombinerar EU-dimensionen av språk och EU-kunskaper, som ett absolut nödvändigt verktyg på den nationella arenan. De har därtill lyckats överkomma den gamla interna partibarriäreren mellan nationalstats- och EU-frågor i och med att de frågorna hänger ihop i ett EU där vi är beroende av varandra.

Trendbrott; kunskap vinner i längden
Det intressanta med Helle Thorning-Schmidt är alltså hennes kompetens, hennes europapolitiska fostring från College of Europe; inte henne könstillhörighet i första hand. Det är visserligen på tiden att en kvinna blir statsminister i Danmark. Men det är inte det viktigaste. Hon likt de andra ledande Europapolitiker ovanför, har belönats för, samt vunnit på sina gedigna EU- samt språkkunskaper. Alex Stubb blev t.e.x inkryssande med flest kryss som Europaparlamentariker, och kom från "ingenstans" som kolumnist, och levde"blott" på sin karisma och sina gedigna kunskaper. Jag menar att det därmed är ett trendbrott. Vill man bli en framgångsrik respekterad nationell politiker så måste man ha gediget på fötterna med kunskaper om EU-frågor för att kunna verka för de nationella intressen både nationellt och på EU-nivå. Detta gäller både mot medborgare, media och tjänstemän.

Lingua Franca för inflytande
En ytterligare kompetens förenar dessa "EU-politiker" som har gått College of Europe, är givetvis goda språkkunskaper. Det går inte att komma ifrån att kännedom om språk underlättar både vid förhandlingsbordet och för att få uppdrag. Det skapar ett kontaktnät och viktiga kontaktytor då många Anciens arbetar med EU-frågor inom institutionerna. Språkkunskaperna ger även avgörande insikter i kultur, mentalitet och underlättar vid fikapauser i tvistiga förhandlingar, som underlättar när EU-frågor ska rätas ut. Detta krav på gedigna språkkunskaper gäller både för europaparlamentariker och för ministrar i allt högre grad, för att få faktiskt inflytande och respekt. De s.k. nationella frågorna måste lösas på internationell, EU-nivå. Då krävs det både kunskap om språk och kultur för att kunna lösa tvistefrågorna, ofta vid ett informellt samtal i korridoren. Närmaste motsvarande svensk som har många av dessa egenskaper som jag kommer att tänka på är Folkpartiets Cecilia Malmström, språkkunnig, doktor i statsvetenskap, EU-specialist, f.d. europaparlamentariker, f.d. europaminister och nu EU-kommissionär. Samma framgångskod där; språkkunskaper är ett lingua franca för faktiskt politiskt inflytande.

College of Europe - en elitskola för Europa
Författaren och f.d. diplomaten Ingemar Karlsson skrev i en bok att Europa saknar det en nationalstat har, gemensamma kulturella och politiska och historiska "institutioner"; ett Pantehon, eller likt Arlingtonkyrkogården i Washington, för att kunna gemensamt bygga stolthet, samhörighet och traditioner i Europa. Med Thorning-Schmidt har detta ändrats på ett banbrytande sätt, om prognoserna slår in, då en f.d. College of Europe-student nu ser ut att svinga sig upp till den högsta positionen i ett land; statministerposten. (Samtidigt bör man minnas att Europa är inte ett nationellt statsbygge. Därför är Karlssons jämförelsepunkt missledande. Det är värt att betona att då EU ser annorlunda ut, ett samarbete mellan 27 medlemstater med olika historia, osv, så det kommer alltid att finnas flera lika goda, andra europeiska elitskolor inom EU. Alla de utmärker sig genom att de producerar ledande politiker, Science Po., ENA, LSE, Handelshögskolan, med flera.) College of Europe har nu satt sig stabilt på samma elitskolekarta i och med Thorning-Schmidts bud på statsministerposten. De redan hårda kraven och konkurrensen för att komma in på College lär späs på - nu med en framtida statminister med denna akademiska bakgrund.

Framång och nydaning
Helle Thorning-Schmidt arbetade för danska LO innan hon blev europaparlamentariker. Därmed hon hade både det fackliga kunnandet, det politiska stöd och de nödvändiga EU-kunskaperna för att kunna byta till den nationella hemmaarenan efter tiden i Europaparlamentet. Det förklarar att övergången till partiledare gick så smidigt. Därtill så valdes hon genom en Internetomröstning av de socialdemokratiska partimedlemmarna. Ett modernt, öppet sätt att välja en fräsch partiledare på, som den svenska socialdemokratin borde studera och lära av. Kombinationen av EU-och språkkunskaper var ett vinnarrecept. Hon lyckades växla in sin kompetens till fördelar på nationell nivå, vilket attraherade breda delar av medelklassen. Snabbt städade hon om i partisammanhang, anställde flera unga nya kvinnor och vädrade ut gammal partibyk för att modernisera partiet.

Hon bevisade därmed även att hon var en handlingskraftig ledargestalt, nydanande och fick samtidigt stöd för det. Även i valkampanjen har hennes Internetaktivism varit ett bärande element. Thorning-Schmidt var ett naturligt, modernt alternativ för att bättre kunna representera Danmark och danska intressen i alla sammanhang genom sin EU-kompetens. I frågor där nationalstatens ramar är för snäva, så kunde hon erbjuda ett alternativ, med sina EU-och språkkunskaper, samt att vara en ung, nytänkande kvinna.

Hon lyckades förklara att en god ekonomi är förutsättningen för att ha en fungerande välfärdsstat. Detta, samt det parlamentariska läget och viljan till förnyelse efter ett lång borgeligt maktinnehav i Danmark, ser ut att ge henne partiledar- och statsministerposten. Slutsatsen är att gedigna EU- och språkkunskaper är receptet för framgång, respekt och inflytande för dagens och framtidens topp-politiker.

Ulf Bergström (3 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/39456

4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Vad tycker du vi sska dra för slutsats att Juholt saknar den internationella kompetens du talar dig så varm för ?

Att han inte är regeringsduglig ?

Permalänk | Anmäl #2 Mats F Eriksson, 2011-09-15, 18:42

Folket lyser symptomatiskt nästan helt med sin frånvaro i artikeln.

Permalänk | Anmäl #3 Martin A, 2011-09-16, 06:22

Märklig artikel; en ihopablandning av 'reell' kunskap och -inhämtning och denna uppskrivning av eu kunskap vid en s k utbildningsinstitution som i st fungerar som kontaktgryta för vidare karriär medelst ryggdunkning och inlärt beteendemönster. å andra sidan en upplysande artikel som så tydligt visar på vad som gäller i de 'rätta' kretsarna - men trist att detta får genomslag och t o m kanske beundras.

Permalänk | Anmäl #4 Karin Florin, 2011-09-16, 09:37

Att demagoger som Thorning-Schmidt borde tillhöra den europeiska eliten syns klart och tydligt på den europeiska statsskulden på 100. 000 miljarder kronor.

Annars verkar hela artikeln utstråla unket självberöm och promotion av Ulf Bergström.

Permalänk | Anmäl #5 Jörgen Trauner, 2011-09-19, 13:13