Kulturfientligt att frångå professionen med Kulturarvslyftet

Kultursektorn skulle alltså inte ha något behov av fler händer utan enbart behöva högutbildade huvuden?

Vad är nyttan med att människor som lever på bidrag sitter hemma i stället för att vårda kulturarv och då tillföra nytta till vårt samhälle och känna mening med tillvaron?

Sedan är jag övertygad om att det finns en baktanke med denna reform. Kulturarbetare har ofta en humanistisk ådra och vill sina medmänniskor väl. När högutbildade och humanistiska kulturarbetare får möjlighet att få hjälp med handarbetet kommer många av dem att engagera sig för de människor som de arbetsleder och det kommer att förändra livet för många som har det svårt.

Jag misstänker att du ser sådant som ännu en arbetsbörda och dessutom ett revirintrång gentemot högutbildad rehabiliteringspersonal när de riskerar att ersättas av sociala kontakter på arbetsplatser?

Själv vart jag kär i förslaget så fort jag hörde det och önskade att jag hade varit klok nog att hitta på det själv. Samhället får inte låta svaga människor gå under, kulturen behöver mer arbete med händer, utsatta människor behöver en vardag där de träffar andra människor, staten har begränsade resurser och ekonomin riskerar att krympa, det är briljant att knyta ihop detta och dessutom på ett sätt som skulle kunna stärka den sociala väven om tiderna blir ännu sämre.

Kulturarvsbevarande är enligt Jonas Lundgren ”inget som vem som helst kan (eller för den delen bör) syssla med” och avslöjar därmed den elitiska människosyn som skiljer hans parti Vänsterpartiet från Socialdemokraterna.

För det är givetvis inte bara kulturarvsbevarande som vem som helst inte kan eller för den delen bör syssla med. Det gäller även ekonomiska och politiska beslut och den tankegången som ligger bakom såväl proletariatets diktatur och planekonomin.
Inga fria val utan en elit fattar alla politiska besluten och genom planekonomin också de ekonomiska besluten. Så fungerade det i de länder som styrdes av partier som Jonas Lundgrens parti kallade ”broderpartier” och så skulle det fungera även här om Jonas fick bestämma.
I praktiken så visade det sig att planekonomin inte var så bra utan att system där en större andel av de ekonomiska besluten låg hos de enskilda människorna fungerade bättre vilket ledde till en djupgående kris i de länder dom styrdes av Johans partis ”broderpartier” och till sist deras fall.

Lars Johansson tillskriver mig åsikter jag inte har. Det är ofta följden av att publicera sig på Newsmill. Artikeln har lästs av cirka 260 personer, av dessa har två stycken, varav Lars Johansson är den ena, kommenterat artikeln. Att dra paralleller mellan försvar av diktaturer och att anse att det krävs utbildning för att ha vissa jobb är ganska märkligt. Jag vet inte riktigt vad Lars tycker, kanske ska vi ha outbildad personal på sjukhusen som utför operationer, skulle du vilja lägga dig under kniven när du är sjuk och bli opererad av någon som inte är kvalificerad för det? Jag skulle det inte och jag ser ingen anledning till att kräva att kulturarvet heller ska opereras av outbildade. Vem som helst borde se en viss skillnad på kulturpolitik på 2000-talet och planekonomiska dårfinkerier i Sovjetunionen. Det är märkligt att diskussionen så fort hamnar där... Kan det helt enkelt vara så att man vägrar diskutera sakfrågan för att man inte tycker att den är intressant utan det intressanta är att hoppa på en 20-åring för något människor i hans morfars ålder eventuellt tyckt en gång i tiden?

Detta är min sista kommentar i denna diskussion. Dock tänker jag hålla koll på kommentarsfältet och anmäla vidare personangrepp.

Mvh
/Jonas Lundgren

Den som anser sig bära upp kulturen tar sig också rätten att inkompetensförklara de utslagna och arbetslösa. Du är inte ensam, hela "kultureliten" står på samma sida som du, varför?
Varje extra handtag är av godo oavsett inom vilken bransch.
I tider av ständiga rationaliseringar och uppsägningar torde man som institutionsföreståndare känna sig glad, när det kommer förstärkning. Varje människa som får chansen till ett arbete blir också glad och .....min övertygelse är att bland alla dessa människor finns det många, som kommer att klara sina uppgifter med glänsande resultat. Kanske finner de i sin nya uppgift chansen till starten på ett nytt liv.
Till sist en fråga till dig Jonas: Vilka arbeten tycker du passar för våra utförsäkrade och arbetslösa medmänniskor?

Jonas jag tycker att du ska vara tacksam för att någon kommenterar det du skriver.

Det är du som tar en kraftig politisk ståndpunkt.
Vi som är lite äldre kan inte se något positivt i kommunismen.

Det Jonas Lundgren kallar “planekonomiska dårfinkerier i Sovjetunionen” är ju Vänsterpartiets värdegrund.
Västerpartiet har under huvuddelen av sin existens varit en svensk filial till SUKP (Sovjetunionens kommunistiska parti). Partiets nuvarande ledare sa sig vara kommunist när han blev partiledare. Och inte bara det han försvarade också Lenins kritik av Socialdemokratin (som i första hand avsåg demokratin).

” Jag vet inte riktigt vad Lars tycker, kanske ska vi ha outbildad personal på sjukhusen som utför operationer,” skriver Jonas

Nej det anser jag inte men kulturen är precis som många andra verksamheter komplex och det finns plats för olika människor på olika positioner.

När jag gick i högstadiet på 1970-talet så var skogsindustrin vår viktigaste exportnäring (det kanske den fortfarande är?). Där fanns och finns fortfarande en massa jobb där det inte bara krävs utbildning utan även erfarenhet inom tex produktion och management. (Det är inte en slump att så många svenska företagsledare genom i olika branscher genom årens lopp har börjat sin bana på Svenska Cellulosa Aktiebolaget, SCA). Men i denna komplexa bransch så fanns det också utrymme för oss skolungdomar. Själv planterade jag som många skog på sommarloven efter årskurs 8, 9 och första året i gymnasiet. Det var ett bra sommar jobb. Många av oss hade lika hög eller högre dagslön där än vad våra föräldrar hade på deras jobb

I artikeln skriver Jonas:
”Kulturarvsbevarande är en profession, man kan vara antikvarie, arkivarie, bibliotekarie, museiintendent eller något liknande, långa utbildningar på högskolenivå. Det är alltså inget som vem som helst kan (eller för den delen bör) syssla med, vilket faktiskt är problematiken i regeringens satsning”

Men vårat kulturarv är mycket mer än bara arkivet på KB och museerna. I Vårt kulturarv ingår även tex medeltida kyrkor i Västergötland och på Gotland och andra äldre byggnader, offerplatser i Lappland och stensättningar från folkvandringstid mm , Dvs byggnader och minnesmärken av olika slag som kräver underhåll för att inte förfalla.
Mycket av arbetet med att underhålla kulturarvet är alltså praktiskt arbete och det är inte givet att man måste ha en universitetsutbildning för att göra det.
De lämpligaste personerna för många av de jobben återfinns säkert bland de som INTE har en universitetsutbildning utan bland de som har jobbat inom bygg- och anläggning eller som hantverkare av något slag men som inte kunnat fortsätta med det av något skäl.
Att låta deras kunskaper komma till nytta genom att dom får vårda kulturarvet är ett genidrag. Framtida generationer komme att tacka dom.

#4 Nils Bruhner

Jag är nog inne på samma linje som du.Om man tittar på hur arbetsmarknaden ser ut i dag så vet man att strukturomvandlingar, rationaliseringar och allt hårdare krav på lönsamhet mm medfört att det bland de övertaliga faktiskt finns gott om duktiga yrkesmän och yrkeskvinnor som av olika skäl inte är efterfrågade på den vanliga arbetsmarknaden just nu. Faktum är att arbetsmarknaden ännu inte har återhämtat sig (och kommer antagligen aldrig att återhämta sig) från 90-talskrisen då antalet konkurser var all time high och då det försvann tusentals jobb varje vecka när det blåste som hårdast. Jonas Lundgren må anse att de övertaligas kunskaper är av noll och intet värde för bevarandet av kulturarvet men faktum är många av dom skulle säkert med hjälp av sina yrkeskunskaper kunna göra en betydligt större insats för bevarandet av kulturarvet än många så kallade ”kulturarbetare”.

Jonas Lundgren skriver:
”Regeringen har länge haft intentionen att människor som arbetar med kultur ska "klippa sig och skaffa sig ett jobb eller i alla fall en sponsor". Därför tog man bort den statliga inkomstgarantin för kulturarbetare,”

På Södermalm i Stockholm där jag bor är det rätt gott om ”kulturarbetare” som verkar ha ”Kenta och Stoffe” i Stefan Jarls filmer som förebild för hur man ska klä sig och se ut. Och det är väl inge fel idet om man nu råkar se dom som stilikoner. Men många av dessa lämnar inte så stort bidrag varken till vårt nuvarande kulturliv eller till bevarandet av kulturarvet.
Bättre då att plocka in folk med erfarenheter från riktiga arbetsplatser som byggen och verkstäder mm för att arbeta med att bevara det verkliga kulturarvet som ju ofta består av byggnader och andra fysiska föremål. .
Då kan den overkliga kulturvänstern fortsätta att jobba vidare på sin kant och då behöver dom inte bekymra sig över vad som sker i den verkliga världen. http://intepariktigt.blogspot.com

Jonas varför ger du upp så snabbt?

Svara gärna Nils, han skrev en bättre formulerad kritik än den jag hade. Dessa frågor är värda en diskussion.

Vänsterextremister skriker sig gärna hesa om FAS3-slaveri, men om en långtidsarbetslös skulle upphöjas till kulturarbetare då går det för långt! Kulturabetare är det finaste man kan vara och det duger inte några långtidsarbetslös as till!

P.S. Detta är inget försvar av FAS3, bara ett angrepp på tokvänstern.

Jag tror inte att arbetslösa och sjukskrivna rörmockare gynnas på arbetsmarknaden genom detta projekt. Vore det inte bättre att skapa beredskapsjobb inom olika relevanta sektorer för olika grupper arbetslösa.

Varför skulle folk helt utan relevant utbildning och erfarenhet gå genom ett ams projekt och kunna ta riktiga jobb i kultursektorn om det redan finns ett överskott inom dessa yrkesgrupper?

Det här handlar ju bara om skapa en skyddad arbetsmarknad att frisera statistiken med.

Jag tänker inte diskutera vänsterpartiet utan istället konstatera att Jonas Lundgrens fråga är bra. Tack för artikeln, Jonas!

Våra politiker har ingen respekt för svensk kultur, en del vet inte vad svensk kultur är, en del anser att det inte finns någon svensk kultur och om det till äventyrs skulle fiinnas någon svensk kultur, så är den värdelös. Underhållning är däremot bra! :(

Håller med Johan #10. Skapa beredskapsjobb inom olika relevanta sektorer i enlighet med de arbetslösas kompetens och inte bara inom kultursektorn. En som inte har skicklighet för jobbet, kan förstöra mer än han bevarar.