Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

Miljöpartiet håller kongress i helgen. Läs (13) Skriv

EMU

Nyval i Grekland. Kan landet räddas kvar i eurozonen? Läs (91) Skriv

Hyresrättens roll i ekonomin

Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Kriget i Afghanistan

Dennis Andersson om Kriget i Afghanistan

Afghanistan blir ett förlorat land om USA drar sig ur

En fortsatt militär närvaro i Afghanistan handlar inte bara om att säkerställa en framtid för de olika folkgrupperna utan också om den politiska stabiliteten i Centralasien. Ett tillbakadragande nu och risken finns att Afghanistan är ett förlorat land, åtminstone ur ett västerländskt perspektiv, skriver Dennis Andersson.


Om författaren

Dennis Andersson är alumn från Umeå Universitet med magisterexamen i samhällsvetenskap med inriktning mot ekonomisk historia, kandidat i statsvetenskap och historia. Hans examensarbeten har haft avstamp i teoribildningarna shadow state och warlord politics och har avhandlat inbördeskonflikterna i Colombia och Angola, invasionen av Irak 2003 i komparerande perspektiv med Suez-konflikten 1956 samt det fallerade politiska styret i Zimbabwe under Robert Mugabe och har därigenom förvärvat gedigna kunskaper om ekonomiska incitament i konfliktföring och politiska systems depravering.

För några veckor sedan sköts en amerikansk transporthelikopter lastad med elitsoldater från Navy Seals ned inte långt från Kabul. Källor gjorde då gällande att den amerikanska militära underrättelsetjänsten vilseletts utav talibanrörelsen och att nedskjutningen sålunda var ett resultat av framgångsrik desinformation och inte ett resultat av en turlig träff under ett undsättningsförsök. Vilket som är fallet är svårt att veta då alla inblandade parter nyttjar sig av propaganda i den pågående konflikten. Klart är ändock att talibanrörelsen avancerar kraftigt och nu kan genomföra militära operationer i Kabuls absoluta närhet. Redan i oktober förra året skrev Anders Fänge, chef för Svenska Afghanistankommittén i Kabul, i en artikel i DN om hur Afghanistans sönderfall inte längre går att hejda. Han avslutade debattinlagan med orden: "

En god vän med mångårig erfarenhet av Afghanistan gav mig en gång rådet att man aldrig ska försöka förutsäga Afghanistans framtid, helt enkelt därför att det aldrig stämmer. I det här debattinlägget har jag inte följt hans råd, och jag kan bara hoppas att han hade rätt och att jag har fel."

Dock förefaller det onekligen som om devisen att historien återupprepar sig själv dessvärre stämmer i Afghanistans fall. Trots att enorma belopp pumpats in i embryot till den tilltänka demokratiska afghanska statsapparaten, 140 000 utländska soldater satts in och oräknelig tid och resurser lagts ned på att träna ANA, den afghanska armén, för att självt sörja för Kabuls suveränitet och landets säkerhet så har av detta uppnåtts ingenting. ANA förmår inte ens på egen hand genomföra operationer på bataljonsnivå och en planerad överföring av Leopard-stridsvagnar från kanadensiska försvarets överskott stoppades eftersom man från Ottawas sida ansåg att ANA inte besatt expertis nog för att underhålla vagnarna i tillräcklig utsträckning.

Från USA:s sida har man utrustat ANA med överskottskarbiner i 5,56 mm kaliber för att ammunition inte skall "komma på villovägar" och i händerna på talibanerna då även regeringsförbanden tidigare använt sig av samma typ av 7,62 mm automatkarbiner som dessa. Utbredd korruption där löner försvunnit i fickorna på lokala befälhavare har också varit vanligt. Inte sällan har de förband vilka rapporterats till regeringen i Kabul endast funnits på pappret med syfte att kunna svindla till sig lönerna för desamma. ANA: s kapacitet att bekämpa talibanrörelsen är sålunda mycket tveksam och i förlängningen är det inte osannolikt att talibanerna kommer att återkomma till makten i Afghanistan när de utländska truppkontingenterna dras tillbaka.

Denna situation är inte alls olik den som rådde i Afghanistan då Sovjetunionen i december 1979 invaderade landet. Denna invasion föranleddes av de påtagliga inre politiska motsättningar som rådde inom den afghanska statsapparaten mellan de båda fraktionerna Khalq och Parcham inom kommunistpartiet men också framförallt mellan stad och landsbygd. Kommunistregimen i Kabul hade försökt att efter sovjetisk förlaga att modernisera och reformera det i deras ögon bakåtsträvande klansamhället och möttes av hårt motstånd. Då liksom nu visade sig regeringsarmén tämligen oduglig på att lösa sin uppgift och Moskva blev alltmer nödgat att sätta in den sovjetiska armén för att bekämpa de olika grupper som kom att kalla sig Mujaheddin, Guds krigare. Mujaheddin kom som vi alla vet att erhålla stort stöd från USA och Pakistan och genom CIA:s försorg försågs de afghanska gerillakrigarna med alltmer avancerad materiel nog för att till slut få Moskva att ge upp i Afghanistan och istället överlämna ansvaret på den afghanska kommunistiska regeringsarmén under Mohammad Najibullah. Kabul föll så småningom och Najibullah dräptes av Mujaheddin. Sannolikheten för att Hamid Karzai och dennes regering på sikt kommer att gå samma öde tillmötes är inte alltför långsökt när de utländska förbanden lämnar landet.

Hamid Karzai har emellertid av många beskyllts för att "bita den hand som föder honom" i sin attityd gentemot utländsk närvaro i Afghanistan. En internationell insats är självfallet inte oproblematisk, civila förluster inverkan onekligen negativt i relationen med lokalbefolkningen. Frågan låter sig dock ställas, vad är alternativet? Många debattörer, i synnerhet på den politiska vänsterkanten, menar att den svenska insatsen istället borde ha bestått av humanitärt bistånd. Visst är det ett faktum att enkom en militär insats knappast bygger ett fungerande samhälle men så länge militär kontroll inte finns så finns heller inga möjligheter att föra ett konstruktivt biståndsarbete. Sålunda måste en utländsk insats bestå av såväl en civil som en militär komponent för att ens ha skuggan av en chans att lyckas lösa sin uppgift.

Tyvärr låter sig världen inte styras av nobla ideal utan av hård realpolitik där ordet inte är starkare än de maktmedel som står bakom dem. Sålunda måste en fortsatt utländsk truppnärvaro finnas i Afghanistan under överskådlig tid för att säkerställa att ANA kanske sent om sidor faktiskt blir ett effektivt instrument för regeringen i Kabul för att åtminstone hjälpligt upprätthålla kontroll över landet. Tyvärr aviserar stormakter som USA och Storbritannien att kommit till det tveksamma beslutet att man snart ämnar dra sig ur landet vilket kommer att göra mindre länders insatser tämligen omöjliga, åtminstone i den form som råder idag.

Att fullständigt besegra talibanrörelsen militärt är dock en utopi, snarare måste en dialog med talibanrörelsen fortsätta med förhoppningen att på sikt politiskt inlemma de mer moderata elementen i ett konfederativt framtida Afghanistan. I vilken utsträckning så låter sig ske beror inte enkom på talibanernas kompromissvilja utan också på regeringen i Kabul. Detta kräver också att Hamid Karzai kommer till insikt om att det är högst kontraproduktivt att stöta sig med de krafter som faktiskt förde honom till makten i första läget. Annars kommer dennes maktposition snart att vara ett minne blott och ett Afghanistan styrt av militanta islamister riskerar att få högst obehagliga efterverkningar med spill over-effekter in i grannländer som Pakistan och Tadzjikistan, båda länder med bittra och digra erfarenheter av sekteristiskt våld.

Så en fortsatt militär närvaro i landet handlar i förlängningen om att säkerställa en framtid inte bara för de olika folkgrupperna i Afghanistan utan också om den politiska stabiliteten i Centralasien. Ett tillbakadragande nu och risken finns att Afghanistan är ett förlorat land, åtminstone ur ett västerländskt perspektiv.





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/39406

11 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

I presentationen av författaren står "har därigenom förvärvat gedigna kunskaper om ekonomiska incitament i konfliktföring och politiska systems depravering"
Artikeln svänger hit och dit. Svårt att spåra det ovan förvärvade.

Han håller med experterna (militära och civila) om att kriget är hopplöst. USA drar sig tillbaka oavsett vad Dennis Andersson anser om att landet är "ett förlorat land". Låt landet sköta sig självt. Det borde både Sovjet och USA gjort! Utan yttre inblandning hade säkerhetssituationen, inte bara i Centralasien, varit bättre. USAs stöd till mujahedin skapade ett monster.

Permalänk | Anmäl #2 roland skog, 2011-09-13, 14:46

Jag håller med om att USA´s involvering i konflikten på 80-talet lade grogrundet för det säkerhetsproblem vi ser idag, inte bara för Afghanistans vidkommande men också i mångt och mycket för regionen som sådan. Likväl är nu detta ett realpolitiskt faktum som måste hanteras. Att släppa Afghanistan kommer att leda till ytterligare sönderfall och en uppenbar spill over-effekt in till grannländerna. Pakistans stamområdet är instabila nog som läget är idag och rysk militär närvaro i Tadzjikistan har varit instrumentell för att skapa stabiltet där.

Permalänk | Anmäl #3 Dennis Andersson, 2011-09-13, 15:49

Då kan man fråga sig hur länge den här militära närvaron ska fortsätta. Det här är inte vårt krig.

Permalänk | Anmäl #4 Leopold, 2011-09-13, 17:24

Jag älskar den här typen av resonemang.

Vi vet inte vad vi gör.
Vi vet inte målet.
Vi kan inte mäta resultatet.
Vi vet inte hur vi uppnår ett varaktigt resultat.
Vi vet inte hur vi drar oss ur.

Alltså ska vi fortsätta.

Vem sa att säkerhetspolitik är tråkigt?

Permalänk | Anmäl #5 Anders Olsson, 2011-09-13, 18:52

Vad är det ekonomiska underlaget för Afghanistans stat?

Vad är den ekonomiska nyttan för USA och andra länder som gör att de klarar att hålla igång både militär och annat bistånd under riktigt djup lågkonjunktur?

Min gissning är att Afghanistan kommer att överges och resurserna användas någon annan stans där de ger mer nytta. Det finns tyvärr fler länder som är i riktigt risigt skick och alla andra är lättare att nå fram till än Afghanistan.

Permalänk | Anmäl #6 Magnus Redin, 2011-09-13, 19:20

Talibanerna har idag inte stöd av någon extern stat eller makt, till skillnad från under Sovjetunionens ockupation. Med runt 35000 medlemmar så har dom idag väldigt begränsade resurser och kan inte verkställa någon riktig offensiv att tala om. Istället är det småskaliga attacker här och där. Enligt Wikipedia dog under den Sovjetiska ockupationen 55000 regimsoldater, 200000-250000 mujahideen, och över 14000 ryska soldater. Kommunistregeringen kontrollerade runt 20% av landet och var extremt impopulär (under 10% var sympatiska). Det betyder att i resten av landet fanns det INGA representanter alls för den. Det är en helt annan skala än vad vi pratar om idag. Ur det perspektivet har kriget redan vunnits. Inte någonstans styr idag talibanerna Afghanistan och med "kontroll" avses egentligen säkerhet.

USA kommer aldrig låta talibanerna ta makten igen, åtminstone inte utan en helt ny ledning som inte gör sitt land till en global frizon för terrorister. Om man tycker det är illa idag så kan jag garantera att det kan bli mycket, mycket värre om det sker en andra attack efter att man dragit sig tillbaka. Med 5000 döda i Chicago eller Miami blir det inte längre prat om liberala statsbyggen till enorma kostnader, humanistiska värden, demokrati, eller respekt. Då kommer det träda fram riktigt fula krafter i USA som kommer gå direkt till utplåning. Då skiter man i civila offer, och konventioner. Man kommer evakuera alla man ser värde i, sedan slår man ut ALLT. Den som inbillar sig att någon kommer stå upp och försöka stoppa det kan glömma det; Ryssland, Kina, Europa, och resten av världens ledare kommer pissa på sig och hoppas att inte fingret pekar ut dom härnäst, så inte ett fientligt ord kommer yppas. För den som bryr sig det minsta om vår globala utveckling är det helt enkelt inte en teoretisk möjlighet med en andra attack. Det KAN inte få hända. Därför är talibanerna en global säkerhetsrisk, och det är i allas vårt intresse att hålla dom borta från makten. Det är också därför som USA aldrig kommer släppa tillbaka talibanerna utan så rejäl politisk reformering att dom inte är igenkännliga som islamister längre.

Permalänk | Anmäl #7 Jan Brittenson, 2011-09-13, 20:29

Det är klart fortsatt militär närvaro är nödvändig för att inte Talibanerna ska ta över igen och göra landet till världens knark, våld och terrormecka igen (i den barmhärtige gudens namn paradoxalt nog).

Men USA har inte pengar att finansiera ett fortsatt krig i afganistan. Det är alltså inget val, utan en oundviklig konsekvens. Vi förlorade, Talibanerna vann, för de bryr sig mer om att vinna än vi.

Permalänk | Anmäl #8 Cogn Esteten, 2011-09-13, 20:30

Är alla andra delar av världen under sådan kontroll att Afghanistan är det enda land som massterrorister kan förbereda sina dåd i?

Jag hoppas i viket fall att det blir hyfsad ordning på Afghanistan innan USA med vänner tröttnar på insatsen. Tyvärr håller det ännu viktigare landet Pakistan på att gå sönder och jag vet inte ens om insatsen i Afghanistan hjälper eller stjälper där. :-(

När det gäller problemen med knarkmaffia vet jag om en enda definitiv lösning som dessutom skulle konkursa knarkodlingen i Afghanistan så den inte kan finansiera djäkelskaper. Men en drogliberalisering som kraschar priserna har tyvärr den oerhörda nackdelen att fler kommer att använda drogerna så det är en lösning för desperata stater som inte längre orkar bekämpa maffian med polisarbete.

Permalänk | Anmäl #9 Magnus Redin, 2011-09-13, 22:24

// Cogn
Du vet väl om att Afghanistans drogproduktion har mångdubblats sen USA-invasionen? Hela ekonomin är uppbyggd på drogproduktion och regeringen är i princip ett gäng knarklangare. Så invasionen har ersatt ett gäng islamistiska terrorister med ett gäng knarklangare.

Rubriken är fel. Afghanistan var ett förlorat land långt innan invasionen.

Permalänk | Anmäl #10 Jakob Jonsson, 2011-09-14, 06:32

Till Jan Britensson. Var inte så säker på att USA inte kommer att tillåta talibanerna komma tillbaka. Det var USA som skapade talibanerna och som upprätthöll goda förbindelser med dem ända fram till 1997 då det blev politiskt omöjligt att fortsätta stödja dem (de amerikanska kvinnoorganisationerna hade börjat reagera).

Permalänk | Anmäl #11 Leopold, 2011-09-14, 07:04

#7, #8 Ni är illa informerade/pålästa. Alla lämnar senast 2014 oavsett ert fäktande. USA sonderar med moderata talibaner. De är inte en homogen grupp och redan före 2001 var det splittring mellan talibanerna och Al Qaida eftersom de också betraktas som utländska soldater utan hemortsrätt i landet. Flera västländer har redan lämnat. Skaffa vettig info genom SAK. Ska citera en av de främsta svenska oberoende experterna på Afghanistan, Peter Hjukström:

"Faktum är att under talibanernas maktinnehav i Afghanistan 1996-2001 expanderade faktiskt antalet flickor trefaldigt i svenskunderstödda skolor på landsbygden. Ordningen, om inte lagen, stärktes gentemot de miljöer av gamla krigsherrar som dominerade åren 1992-1996.

Det tragikomiska i situationen är att det är just dessa djupt komprometterade våldsverkare, kvinnoskändare och knarkbaroner som gavs en andra möjlighet i och med den amerikanskledda invasionen av Afghanistan den 7 oktober 2001. Det är också något av ett antiklimax att den nuvarande presidenten Karzais nominerade vicepresidentkandidat i de stundande valen 2009, Mohammed Fahim, är just en av de värsta krigsherrarna och våldsverkarna i landets postsovjetiska era."
"Säsongen 2002, dvs utfallet av vad som hade såtts under talibanregimen 2001, skördades det 360 ton råopium i Afghanistan - företrädesvis i de få enklaver som då hade legat utanför talibanernas kontroll. 2007 skördades det enligt Förenta Nationernas antinarkotikabyrå 8 200 ton råopium."

Permalänk | Anmäl #12 roland skog, 2011-09-14, 09:02


Forsvar och sakerhet
annons:
annons:

Dagens populäraste artiklar


  1. Imamerna upplyser om tron, inte om lagarna
  2. Varför nonchaleras muslimer som vill ha jämställdhet?
  3. Toppmoderater: Vi stödjer Loreens kamp mot diktaturen
  4. Tar Newsmill ansvar för yttrandefriheten?
  5. Newsmill fyller en viktig funktion för sakkunniga röster
  6. Kalifornien kan bli USA:s Grekland
  7. Med RFSU:s retorik kan abort tillåtas fram till födelsen
  8. Stryp inte mångfalden i den svenska skolan, MP
  9. Azerbajdzjanska Riksförbundet bör ta avstånd från regimen i Baku
  10. En bokstavstroende muslims svar till Uppdrag Granskning
  1. Imamerna upplyser om tron, inte om lagarna
  2. Varför nonchaleras muslimer som vill ha jämställdhet?
  3. Tar Newsmill ansvar för yttrandefriheten?
  4. Stryp inte mångfalden i den svenska skolan, MP
  5. Newsmill fyller en viktig funktion för sakkunniga röster
  6. Med RFSU:s retorik kan abort tillåtas fram till födelsen
  7. En bokstavstroende muslims svar till Uppdrag Granskning
  8. Stora risker med MP:s energipolitik
  9. Toppmoderater: Vi stödjer Loreens kamp mot diktaturen
  10. Röd-grön retorik bakom svensk nedrustning
  1. Stoppa bojkottsförsöken mot Israel
  2. Vad gjorde Jan Björklund på Bilderberg-gruppens möte 2009?
  3. Reaktionerna på den ekonomiska krisen hotar EU:s existens
  4. Dags för ett nytt svenskt förhållningssätt till EU
  5. Länderna måste undvika protektionism
  6. Censuren på arbetsplatser är ett demokratiproblem
  7. Missnöjda soldater blir dyrt för Försvarsmakten
  8. Dagstidningarna märkligt lågmälda om nya klimatfynd
  9. IVA-skandalen
  10. Miljöpartiet är en eko-fascistisk rörelse

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.