Skuldkrisen

Mark Brolin om Skuldkrisen

Staten är problemet när krisen väl är ett faktum

Publicerad: 2011-09-14 18:09, Uppdaterad: 2011-11-02 15:11

När staten stimulerar ekonomin skapar man osäkerhet kring inflation och skatter och skapar instabilitet genom att förhindra marknadsanpassningar. Inte konstigt att bolagen då är återhållsamma med både investeringar och nyanställningar, skriver Mark Brolin, författare och nationalekonom.

109 millningar
22 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Författare och nationalekonom med bakgrund inom såväl offentlig förvaltning som finansindustrin.

Konjunktursvängningar har alltid varit en del av människans tillvaro. Under jordbrukseran svängde skördens storlek - och därmed konjunkturen - med vädret. Sedan industrialiseringen har en rad innovationer sparkat igång en ofta repeterad cykel: innovation, investering, övertro, överinvestering, börskrasch samt slutligen omstrukturering. Under sista fas har priser korrigerats och företag som lovat himmelriket rensats bort.

1700-talets största spekulationsbubblor är knutna till en övertro på handelskompaniernas tillväxtpotential. 1800-talets största spekulationsbubblor bottnar i en övertro på järnvägsaktier. Börskraschen 1929 bottnar i en övertro på bland annat radio- och telefonaktier.

Att krisen 1929 bemöts genom väsentligt utvidgad statlig inblandning är ett kvitto på att den politiska tyngdpunkten flyttat åt vänster efter demokratigenombrottet. Ekonomin förblir hårdreglerad till och med nästa stora konjunkturkris, 70-tals krisen. Den krisen utlöses inte genom en börskrasch, närapå en omöjlighet eftersom spekulativa flöden är omgärdade med betydande restriktioner. Förutom skyhöga oljepriser är 70-tals krisen ett resultat av att restriktionerna artificiellt konserverat såväl valutavärden som industrigrenar. Både höger- och vänsterregeringar svarar med subventioner och 'nödingripanden' för att i det längsta förlänga regleringsepoken. Det försenar en till sist ändå nödvändig omställning.

Under 80-talet följer en våg av avregleringar av nödvändighet som adlas till dygd. I flera länder följer också monetär stimulans, en åtgärdskombination som regisseras av såväl högerregeringar som Reagans och Thatchers och vänsterregeringar som Palmes. Med återigen relativt fria kapitalflöden samt god tillgång på kapital återkommer det spekulationsdrivna konjunkturmönstret, i synnerhet speglat av IT-kraschen år 2001.

Däremot är 1990-talets fastighetskris samt nutidens bolånekris vare sig resultatet av (högersamhällets) fri(a) spekulation eller (vänstersamhällets) överregleringar. Dessa två kriser beror snarare på en olycklig (socialliberal) hybridpolitik. På just fastighets- och bolånemarknaden elimineras spekulationshinder men genom låga räntor och garantier som avser att stimulera husägandet förblir statsinblandningen stor. Garantierna medför att det är fritt fram att spekulera utan att själv behöva bära risken. Bankerna är alltså långtifrån ensamt ansvariga för dessa kriser: staten underbygger 'kasinoverksamheten' medan banker och husägare fungerar som nog så villiga croupierer.

Eftersom alla partier med realistiska regeringsambitioner fiskar röster inom den ofta kraftigt belånade medelklassen möts denna bostadspolitik inte ens av verklig opposition. Inte bara har den fått stöd av samtliga amerikanska presidenter sedan Jimmy Carter utan också av flertalet regeringschefer i övriga i-länder, inklusive i Sverige. Så är det än idag.

Obama har hanterat nutidens krisfas (som jag tidigare skrivit om på DI Debatt 23 april 2009 och på Newsmill 20 augusti 2010) både genom monetär (höger)stimulans och fiskal (vänster)stimulans. Detta trots att ett konjunkturförlopp aldrig kunnat reverseras med artificiella medel.

Huvudargumentet bakom monetär stimulans är att pengar måste ut på marknaden för att kicka igång köpkraft och investeringar. Haken i resonemanget är att oavsett hur mycket pengar som hamnar i plånboken väljer ändå många att spara hellre än konsumera under osäkra tider. Bankerna lånar ändå inte ut pengar till osäkra låntagare. Potentielle entreprenören Nisse Nilsson får alltså inte mycket bättre tillgång till kapital för att riksbanken sänker styrräntan. Inte ens i kombination med skattesänkningar kommer han att nämnvärt kunna påverka det nuvarande konjunkturläget; Det tar tid att bygga ett nytt Ikea eller ett nytt H&M. Istället är det de stora etablerade marknadsaktörerna som snabbt kan påverka konjunkturläget men både många storföretag och riskkapitalbolag har redan välfyllda kassor och klarar sig även utan låga räntor. Dessa har ackumulerat vinster men väntar med investeringar och nyanställningar just för att marknadsläget är instabilt. Det ironiska är att instabiliteten i dagsläget främst beror på att de artificiella ingreppen förhindrar marknadsanpassning av såväl ränteläge, valutakurs som fastighetspriser.

Huvudargumentet bakom efterfrågestimulans är att 'hjulen måste hållas i rullning'. Haken i det resonemanget är att det aldrig finns brist på individer som tillser att 'hjul snurrar' bara marknadsläget är stabilt och det därför existerar en realistisk utsikt att tjäna pengar. Har gamla hjul stannat, som hjulen som drivit en rad amerikanska krisbanker, kan det betraktas som en tydlig fingervisning om att det är bättre att driva igång helt nya hjul. Barack Obama har spenderat skattebetalarnas pengar som om tiden på något vis skulle ta slut (efter egen mandatperiod). Trots löfte om motsatsen har arbetslösheten stigit snarare än sjunkit. Den främsta bestående konsekvensen är att en redan alltför hög statsskuld tredubblats. Det har skapat ytterligare osäkerhet kring såväl ränta, inflation, valuta som skatter.

Gällande garantier och räddningspaket flyttar dessa den ekonomiska risken från spekulanter till skattebetalare trots att inget minskar riskbenägenheten så mycket som vissheten att egna pengar riskeras. Behovet av räddningspengar blir självuppfyllande.

Utmärkande för alla de mest utdragna kriserna i fredstid - 1930-talskrisen, 1970-tals krisen och nutidskrisen - är de massiva statsinterventionerna. Det kan jämföras med IT-kraschen 2001. Den besvarades med minimal statsinblandning. Det dröjde bara några kvartal innan tillväxt och sysselsättningsgrad återigen sköt fart.

Det fulla konjunkturförloppet måste tillåtas

Vägen fram är att släppa auktoritetstron. Börs-vd:ar är människor av kött och blod som vill att vi ska köpa deras produkter. Bankdirektörer är människor av kött och blod som vill maximera sina lånemarginaler. Finansanalytiker är människor av kött och blod som gärna följer flocken för att åtminstone slippa att bli uthängda själva. Politiker är människor av kött och blod som måste simulera handlingskraft och entusiasmera sina stödtrupper för att kunna såväl organisera som finansiera nästa valkampanj. Därför är det förstås ingen slump att högerns lågskattepolitik och bankgarantier gynnar höginkomsttagare respektive banker. Lika lite är det en slump att vänsterns efterfrågestimulans gynnar fackföreningar, imperiebyggande statstjänstemän liksom akademisk vänster (stimulanspolitikens administratörer respektive arkitekter). Inte heller är det en slump att alla politiska läger propagerar för en ränte- och bostadspolitik som är så lik en gigantisk politisk muta att självaste Machiavelli säkert skulle nickat ivrigt bifall.

Vidare är riksbankschefer (politiskt tillsatta) människor av kött och blod som gärna vill agera i sin nuvarande roll som intervenerande orakel - snarare än i den ursprungligen avsedda och mer teknokratiska rollen som penningmängdens uppsyningsmän. Statligt avlönade professorer i nationalekonomi samt generaldirektörer och prognoschefer vid konjunkturinstitut är människor av kött och blod som är väl medvetna om att såväl ämbetsförlängning som mediaexponering ofta(st) går hand i hand med politisk följsamhet. I Sverige i nutid, när det är svårt att avgöra vem som bildar nästa regering, tenderar också prognoser och ställningstaganden att hamna ungefär mitt emellan Moderaternas och Socialdemokraternas.

Vägen fram är även att bygga realistiska förväntningar, inte minst gällande marknadsekonomins funktionssätt. Det är utopiskt att tro på en jämn ekonomisk utveckling, att spekulationskriser och konjunktursvängningar går att undvika. Vad marknadsekonomin erbjuder är ändå inte fy skam. Svängningarna till trots har tillväxten i länder med marknadsekonomi varit generellt uppåtgående i snart två sekel. I samma länder är välfärden i särklass störst samtidigt som fattigdomen är i särklass minst utbredd. Det senare är ett faktum som inte förändras av att somliga politiska falanger har intresse av att omdefiniera och relativisera fattigdomsbegreppet.

Det finns en utbredd uppfattning att otyglad marknadsekonomi gärna slår över i rövarkapitalism. Det är helt riktigt men det betyder ändå inte att dagens ekonomiska huvudlinje är rimlig att följa: 'marknadsekonomi men ändå inte'. Staten ska ikläda sig rollen som potentiellt tvingande tumme i ögat på varje marknadsaktör för att bland annat avvärja monopolism och korruption. Staten bör också ingripa mot spekulation med andras pengar. Staten bör däremot inte ikläda sig rollen som samhällets största marknadsmanipulatör. Priskorrektion efter en period av köphysteri är i grunden sund liksom bortgallrande av luftslottsföretag som Enron. Vidare ska inte politiker och riksbankschefer manipulera prissättningen genom att verbalt 'lugna marknaden', särskilt inte efter åratal av kontinuerlig prisuppgång. I sådana lägen är det mer ansvarsfullt att påminna om att ingenting växer till himlen. På så vis kan bubblor pysa ihop relativt skonsamt snarare än punkteras med en smäll efter att de vuxit sig ännu större. Hejd på den statliga inblandningen är väsentlig också för att minimera potentiell egoism inom den offentliga sfären. Dagens bostadspolitik manifesterar, med oönskad tydlighet, att när alla partier blickar mot samma mittlinje är det politiker som kan agera helt utan tvingande tummar i ögonen.

Vad kommer att ske?

Egentligen är det idag helt uppenbart att det är statliga interventioner som förhindrar en konjunkturvändning. I en mening är det en god nyhet. Om statliga interventioner är problemet kan skutan vändas på rätt köl helt enkelt genom att stoppa samma interventioner. Med genvägsillusionen punkterad skulle det äntligen vara möjligt för företagen att fritt kommersialisera praktiskt fotarbete som resulterat i produktivitetshöjande innovationer och operationell förädling. Sådan återgång till fundamenta kanske inte uppfattas som särskilt 'sexig' för en politiker - det försvårar möjligheterna att agera frälsare. Inte desto mindre är det just sådan återgång som verkligen krävs för att vända en negativ ekonomisk trend.

Kommer det att ske? Åtminstone inte på ett bra tag. Alldeles för många fortsätter att spela precis samma melodi som tidigare. Från höger till vänster kräver alla politiker låga räntor. Vänstern kräver därutöver efterfrågestimulans. Statligt avlönade professorer och prognoschefer helgarderar sig gärna genom att hävda att det är 'rimligt' med lite av det ena och lite av det andra. Riksbanken bibehåller realräntor nära nollstrecket och erkänner alls ingen destabiliserande roll trots att den inte prickat rätt under någon del av krisen och trots att den tvingar hela marknaden att bäva inför varje presskonferens.

Samstämmigheten gällande låga räntor, bankräddningspaket och bolånegarantier är från officiellt håll så stor att tonläget börjat få religiös klang. Är det då fortfarande ofint att undra hur många 'bekännare' som satt sig in i problematiken på allvar? Hur många hakar bara på den för stunden mest karriärbefrämjande politiska trenden? Det fåtal officiella auktoriteter som framför åtminstone delvis avvikande uppfattningar tenderar att propagera för ännu mer stimulans.

I USA 'löste' Obama nyligen låneproblematiken genom att höja statens lånetak. Han fortsätter också att tala om ytterligare stimulanspaket medan den amerikanske riksbankschefen Ben Bernanke överväger ännu mer sedeltryckande.

Sveriges stats- och finansministrar slår sig på goda grunder för brösten för att Sverige inte bedrivit nämnvärd efterfrågestimulans. Till skillnad från Barack Obama lyckas Fredrik Reinfeldt och Anders Borg dessutom medge att situationen kan bli ännu mer allvarlig. Det är hedersamt även om det möjligen delvis är ett resultat av att ett svenskt val inte är lika nära förestående som i USA. Ändå finns det starkt undervärderade inhemska risker. De artificiellt låga räntorna har onödigt förlängt perioden av prisuppgång på fastighetsmarknaden. Samma räntepolitik i kombination med att det länge hetat att Sverige står väl rustat inför en kris har även bidragit till att svenska hushåll fortfarande tillhör de högst belånade och minst sparsamma i Europa. Till saken hör att såväl banker, bolåneinstitut som låntagare lever med såväl uttalade som outtalade statsgarantier. I Sverige precis som i USA heter det att bankerna är för stora för att falla och ingen gör något mycket mer påtagligt åt saken än att skaka på huvudet och sucka lite uppgivet. Vidare finns det en utbredd förståelse att räddningspaket är att förvänta om det smäller också i Sverige. När sådana föreställningar kommuniceras finns det ingen anledning att förvänta att vare sig marknadsaktörer eller hushåll tar riskbilden på fullt allvar.

Full kursomläggning i rätt riktning kommer antagligen inte att inträffa förrän våra huvuden ligger än mer centrerade under giljotinsbilan. Inte ens då finns det garantier för att kursomläggningen blir den rätta. Anders Borg har deklarerat villighet att möta en fördjupad nedgång med inte bara fortsatt monetär stimulans utan då också med efterfrågestimulans. Förhoppningsvis beror deklarationen på en vilja att åtminstone tillfälligt neutralisera de starka intressegrupperingar som kräver en sådan ekonomisk politik. Japan har bedrivit monetär stimulans och efterfrågestimulans sedan en rad japanska prisbubblor sprack år 1989. Ännu efter 22 år går ekonomin kräftgång. I skrivande stund uppgår Japans statsskuld till nästan 200 procent av BNP.

Förhoppningsvis kommer Reinfeldt och Borg att fortsätta att agera med väsentligt större sans, i relativa termer, än till exempel Barack Obama och Håkan Juholt. Problemen kommer ändå att kvarstå precis så länge som en stor del av väljarkåren låter sig duperas av samhällsauktoriteter som - av just kortsiktigt karriärbefrämjande skäl - påstår att återhämtning är möjlig med artificiella medel. Det vill säga så länge väljarna tror på vaggvisan att det går att köpa och låna sig ur en köp- och lånekris kommer även mindre opportunistiska politikerhänder att vara kraftigt bakbundna. Vi har de marknadsutsikter vi förtjänar.

Mark Brolin (12 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/39363

22 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Anmärknigsvärt. Det land som drivit dessa idéer hårdast har en skuld på ett års BNP.
Snacket om att "det är människor av kött och blod", inte ens finansinstituten tro på den idén längre utan låter datorerna sköta affärerna utan någon som helst annan analys än själva svängning och NATURLIGTVIS är dessa programmerad för börsmanipulerande åtgärder.

Är det inte dags att stoppa in dessa teknokratekonomer på muséum? Man får vara glad att bluffen höll så här långt.

Trots tillgång till jordklotets miljoner ekonomer står ändå den ena ekonomin efter den andre i lågor. Jag fattar inte hur man bara har mage att återkomma och förvänta sig att bli tagen på allvar.

Den enda institution som tar ansvar är staten, man pumpar t o m upp banksystemen med skattemedel för att säkra vinsterna i pyramidspelen.

Nej, det blir inget ekonomipris här.
Dessutom finns det ingen slutsats att dra mer än att staten ska blanda sig i lagom, d v s övervaka de olagligheter som är själva grundbulten i marknadsekonomin och då tänker jag på karteller, strävan mot monopol, byteshandel, insiderbrott etc.

Permalänk | Anmäl #1 u_17443, 2011-09-14, 20:02

Kan rekommendera filmen "Inside job" för ökad förståelse.

Permalänk | Anmäl #2 Bosse Johansson, 2011-09-14, 20:46

Jag är skeptisk.
Det är som att hävda att bästa sättet att få skithögar att sluta skräpa ner är att sluta städa parker och gator.
Det tror inte jag.
Jag tror att bästa sättet att få folk att sluta skräpa ner är att förbjuda och beivra nedskräpning.
Samma gäller väl finansindustrin. Pyramidspel och marknadsmanipulation borde vara förbjudet. Inte beundras, uppmuntras och kallas finansiella instrument.

Permalänk | Anmäl #3 Olof Lindberg, 2011-09-14, 21:55

Brott skall inte uteslutas som en faktor bakom de senaste finanskriserna vi sett.

Jag tänker bara på en sådan skrupelfri bedragare som Bernhard Madoff som exempel.
90-talskrisen föregicks också av rent kriminella aktiviteter.

Greklandskrisen är ytterliggare ett exempel på rent kriminella fasoner.

Trots att giljotinen börjar bli rostig har den inte tappat sin tyngd.

Permalänk | Anmäl #4 Johan E Karlsson, 2011-09-14, 22:40

#4 Johan E Karlsson...marknadsekonomin är kriminell till sin natur. Det handlar om att lura de svagaste (reklam 45 miljarder om året), man talar om att man vill ha fri konkurrens, men strävar alltid mot monopol etc.

Problemet är att pengar både är till för konsumtion OCH styr systemen. En börshaj som tjänar 100 miljoner på några köp- och säljmanövrar tillför inget värde motsvarande 100 miljoner. Där ligger hela den ekonomiska krisen. Jordklotets mest talanglösa kategori, marknadsekonomerna, diskuterar i termer av "när kommer uppgången", "hur länge varar nergången", "när kan vi förvänta oss att det vänder". "Ekonomiska klubben" i radio håller lägre standard än vilken tipsexpert som helst. Man tror det handlar om teknik och ifrågasätter aldrig rimligheten eller den demokratiska urholkningen som representeras va riskkapitalister. Man ifrågasätter aldrig miljardärerna mer än när det gäller kraven på hur dom ska beskattas "så att man inte flyttar utomlands".

Det är miljardärernas luftvärden som orsakar den finansiella krisen. Det är överflyttningningen av pengar från arbete till kapital som orsakar hela krisen, alltså är det här som pengarna ska hämtas i första hand.

Madoff tog spelet till sin yttersta gräns. Han lekte med girigheten och stal de rikas pengar genom ett gigantiskt pyramidspel. All respekt för det.
Nu sitter superdatorer med sugrören i den finaniella världen och gör absolut ingen annan nytta än stjäler pengar ur systemet till sina uppdragsgivare. Kriminaliteten har datoriserats och den tiden när enskilda finansiärer värderade idéer och finasierade bolag som handlade om att förbättra samhället byts mer och mer ut mot kriminella som bara jagar vinster oavsett hur eller vad som produceras.

Alla system har sina för- och nackdelar.
Sovjet föll inte p g a kommunismen, utan rötan hos makthavarna.
Väst kommer inte heller att falla p g a kapitalismen, utan rötan bland makthavarna.
Och studerar du vem det är, så är jag övertygad om att politrucken i Sovjet i går är samma person som oligarken idag och i Kina kör man båda systemen samtidigt, med en fullt utvecklad råkapitalism, som kräver full lojalitet utifrån Folkrepubliken.

Att Mark Brolin kommer dragandes med Milton Friedman, när han är själva grunden till hela krisen är nästa surealitiskt och kittlar galenskapen.

Att han sen inte försvarar sitt mekaniserade skitsnack förstärker bara komedin. "nationalekonom med bakgrund inom såväl offentlig förvaltning som finansindustrin..." Tacka f-n för att vi har en kris.

Permalänk | Anmäl #5 u_17443, 2011-09-15, 03:36

Jag hörde en intervju med Blondinbella, 21 år.

Jag ska bli riskkapitalist när jag blir stor, sa hon. Hon tänker sig förfoga över några 100 miljoner och sen är det tänkt att uppfinnarna ska komma till henne för att få hennes avslag eller godkännande.

Efter den intellektuella kraschen, den politiska kraschen och den ekonomiska kraschen kommer demokratins slutliga nederlag.
Det är bara att förbereda sig. Vi kan inte bara bygga världen på självförtroende och ambitionen att 20 000 par skor i garderoben.

Permalänk | Anmäl #6 u_17443, 2011-09-15, 03:45

Vill man sen förstå hur cynismen spelar ända upp till Milton Friedmans politiska företrädare, så har det nog aldrig visats tydligare än nu. Att överhuvudtaget komma på idén att ersätta ekonomisk ersättning till vanvårdade barn mot en ursäkt och dessutom utan någon förankring i sina riksdagsgrupper, visar tydligt hur de antidemokratiska ambitionerna har landat.

Som en följd av Reinfeldt/Borgs strävan efter rättvis bedömning i dom enskilda fallen, föreslår jag att herrarna ställs utan riksdagslön, som ersätts med en klapp på axeln eftersom man inte säkert vet vilken nytta deras politiska beslut gör.

Permalänk | Anmäl #7 u_17443, 2011-09-15, 04:01

Jag gillar ämnet men inte artikeln som är full med rallarsvingar men inte ett enda ord om det egna så perfekta alternativet.

Att grundproblemet till dagens "finanskris" är energibrist står det inte ett ord om. Märkligt att ekonomer tror att ekonomi bara är pengar när det egentligen är tvärtom, ekonomi handlar om att hushålla med begränsade resurser och pengarna är inte begränsade i vår tid.

Lösningen på vår tids ekonomiska problem är neddragningar och effektiviseringar för en energibristkris går inte att expandera sig ur.

Och för att undvika en okontrollerad kollaps pga neddragningarna så måste ekonomin socialiseras efter en lång period av privatiseringar.

Det första som bör förstatligas är bankerna. Det är ju helt horribelt att bankerna ska skära guld med täljsten genom att ockra kunderna under en pågående kris.

En rimlig ränta på ett rörligt lån ska vara Riksbankens styrränta. Idag tar bankerna ut 2% till när man ockrar kunderna. Det bevisar att banksystemet inte fungerar som det ska utan plundrar både staten och kunderna.

Permalänk | Anmäl #8 Bo T, 2011-09-15, 07:43

#8 Bo T...det här börjar se riktigt bra ut.
Sen har vi omvärldens lilla önskemål om att också få ta del av den materiella standarden. 50 öre i timmen i Asien och 500:- i timmen i Sverige är nog ingen saga som kan vara för evigt och snart står vi med våra råvaror som enda räddningen, några damfrisörskor och en kebabförsäljare i väggen, där tre av de anställda tillhör famlijen och jobbar utan lön, medan resten går som daglönare i visstidsanställningar eller bråkar med försäkringskassan, samtidigt som Göran Persson, Björn Rosengren, Reinfeldt och Borg bygger gated communities.

Inte ens en befolkning med 12 års grundutbildning har klarat av att möta det kapitalitiska systemets destruktivitet, utan man har suttit som självgoda egnahemsägare och njutit av prisstegringarna och den infantila idén om inidividens "frihet och valfrihet."

Det ska bli intressant att höra sången när lägenheten inköpt för 4 miljoner faller till 3, åtföljs av en skillsmässa och ett läge där man måste ha två jobb bara för att få ihop till livsuppehället.
Jag tror sången sjungs i kön till de amerikanska soppköken av fler och fler som tvingas stiga av medeklasståget ner i den amerikanska drömmen. Mardrömmen.

Jag fattar inte hur någon kan fläka ut sig som Mark Brolin, trots att världen översvämmas av fakta som borde tagit livet av Milton Friedman redan innan in fick sitt pris i ekonomi.

Permalänk | Anmäl #9 u_17443, 2011-09-15, 10:53

#9 Alf Carlsson. Vi är överens om en hel del när det gäller finansbranschen. Om du lugnar ner dig så kanske vi kan komma överens om ett gemensamt program.

Liberaler och socialister tror på ett statiskt samhälle, det gör inte jag. Ett samhälle som ska gå framåt måste gå omväxlande på höger och på vänster ben.

Min revolutionerande teori är att ekonomin i ett samhälle gynnas av liberalism under tillväxtperioder och socialism under stagnationsperioder.

Hänger du på?

Permalänk | Anmäl #10 Bo T, 2011-09-15, 12:25

Intressant artikel där huvudpoängen är rätt men antagandena är lite fel.
Alla kriser är inte lika, de har alla olika förutsättningar och därför måste medicinen också anpassas. Att detta är en naturlig svängning som sedan kommer att leda till ett efterföljande uppsving är ett potentiellt felaktigt antagande. Allt tyder på att detta är ett tecken på ett större skifte från Europa/USA mot Kina/Asien/Utvecklingsländerna där vi tyvärr nu tappar ledningen och initiativförmågan. Vi är helt enkelt inte konkurrenskraftiga längre. Vi har dyrare arbetskraft, mindre kapital, snart mindre marknader och snart kanske till och med lägre utbildningsnivå. Kineser köper Volvo och Saab och flyttar över det till Kina och vi tittar på och hoppas på det bästa. Vi är bara glada eftersom de inte gick omkull. Detta skifte har fördröjts genom artificiella åtgärder från statens sida i kombination med bristfällig lånereglering och låga räntor. Samtidigt får man inte glömma det stora teknikskifte som hänt där regleringarna helt enkelt inte hängt med och vi är mycket sårbara. Aktiemarkanden styrs till 70 % av datorer som köper och säljer snabbare än vad någon människa hinner se och marknaden kan nu svänga lika mycket på en dag som den gjort på ett helt år innan. Internetbanker gör att kunderna kan ta ut sina pengar från banken på en minut och skapa en "bank run" på en eftermiddag. Vi har nu alla våra pengar på kreditkort i stället för i fickan så bankerna kan låna ut dem till andra samtidigt som du kan nå dem på ett ögonblick. Detta skapar enorma instabiliteter i systemet som vi ännu inte sett de fulla konsekvenserna av. Vi är helt oreglerade inför dessa risker och tyvärr är nog den största "kraschen" om man nu skall kalla detta skifte det framför oss.

Permalänk | Anmäl #11 Johan Delorean, 2011-09-15, 13:35

#10 Bo T...Nu är inte lugnet ett självändamål, eller så definieras det utifrån olika positioner. Min lägsta nivå är "helt hysterisk" och sen ökar det beroende av hur irriterad jag blir.

Tanken är intressant. Jag drar till Kanada nu och kommer åter i slutet av månaden. Egentligen skulle vi satt rubriker på dialogen och lagt det som ett gäng artiklar och som en gåva till världssamfundet så vi kan komma vidare.

Jag kan bjuda på SAABs lösning innan jag stänger ner.

SAAB måste få en ny nationell identitet (skrivet innan). Antingen Rysk, Kinesisk eller Indisk. Att inte sälja till ryssen för hans smutsiga affärer är bara naivt, det handlar bara om hur väl dom andra döljer rötan. Det är samma skrot och korn och när vi nu har valt kapitalismen som motor, så löp linan ut ELLER inse att det tillverkas tillräckligt med bilar även utan SAAB.

Permalänk | Anmäl #12 u_17443, 2011-09-15, 15:33

Brolin har rätt och en bra sammanfattning när han säger att så länge väljarna tror på vaggvisan att det går att köpa och låna sig ur en köp- och lånekris kommer även mindre opportunistiska politikerhänder att vara kraftigt bakbundna. Föga förvånade har han inte mycket konkret att komma med om vad som borde göras.

Kan då staten göra något och lösa problemet? Kanske casinot borde stänga och öppna igen. Under tiden betalar staten med nya skapade pengar från riksbanken ut säg fem taxerade inkomster (skattefritt) till alla. Systemet blir närmast rensat på skulder och nollställt. Spelmaskiner har förstås ingen millimeterättvisa. Alla prislappar blir högre. Vissa får fakturor betalda i det låga penningvärdet och blir mindre glada. De som har litat på staten och köpt obligationer blir verkligen förlorare. Pensionerna får en stor knäck.

Skulle en misstanke om något sådant uppstå vill folk snabbt bli av med sina pengar. Tekniskt är det som Johan Deloeran skriver ovan relativt enkelt för marknadens aktörer att agera. Skulle rykten spridas och många på detta sätt springa till banken så kan det bli självuppfyllande. När bluffen är över kommer folk att vara mer försiktiga med papperslappar som det står kronor på. Men nya bubblor kan inte uteslutas.

Permalänk | Anmäl #13 Urban Persson, 2011-09-15, 16:06

#13 Urban Persson...Brolin fattar inte ett dugg vad detta handlar om och har än midre en lösning.

#10 Bo T...Vi börjar med "Vad är inflation?" skriv en artikel om det, så ses vi i slutet av månaden

Permalänk | Anmäl #14 u_17443, 2011-09-15, 16:32

Alf Carlsson: Jag håller med dig i sak om vissa saker men det är mycket du har fått om bakfoten angående ekonomin, vem som står för vad och vissa orsak-verkan samband.

Inflation uppstår när penningmängden expanderas, vilket är logiskt och lätt att förstå eftersom varje krona måste motsvara något i ekonomin. Det är en viktig del i att keynesiansk politik att expandera penningmängden, det görs som botmedel mot en kris. Keynesiansk politik har drivits i Sverige av framförallt S men även i stor utsträckning M-regeringar. Monetarister och Österikiska skolan (det du sammanfattar som nyliberaler trots att skillnaderna är milsvida) är emot expansioner av penningmängden på grund av att det skapar inflation som förflyttar tillgångar från medelklassen till de rikaste. På så sätt omöjliggör det att arbetaren någonsin kan få det bättre, så fort arbetaren får det bättre och närmar sig medelklass kommer dess tillgångar att ätas upp och skickas till de välbeställda.

Det går till såhär enligt österrikarna: när penningmängden expanderas måste någon få pengarna först. De som får pengarna först tjänar på det eftersom marknaden inte har hunnit justera sig för den nya penningmängden - folk i allmänhet har inte fattat att det nu finns mer pengar i omlopp. Det har däremot eliten som fick pengarna först...

Du får ju gärna kritisera den ena eller andra sidan, debatten är vild bland ekonomer. Men försök att angripa problemet logiskt och valsa inte ihop olika skolor med varandra.

De flesta ekonomer jobbar som analytiker för olika företag, alla företag i stort sett behöver minst en person som arbetar med ekonomin, det är därför det finns miljontals ekonomer. Ekonomi handlar inte bara om nationers välstånd. En bättre benämning på en ekonom är väl "resursallokerare". Ekonomi går nämligen i stor utsträckning ut på att allokera resurser korrekt.

Ekonometri är tekniken som används för att med hjälp av matematik i slutändan beräkna hur resurser ska allokeras optimalt i samhället. Ekonometri är svårt och fyllt av antaganden, ibland fullt rimliga och ibland begränsande. Framförallt Österrikare (det du kallar nyliberaler) är mycket kritiska till ekonometri och hävdar att det aldrig går att kalkylera exakt utan att man istället måste lita på prissystemet - det vill säga marknaden.

I all väl mening rekommenderar jag följande två korta filmer, det är två stycken "educational rap videos" där Friedrich Hayek rappar mot John Maynard Keynes (skådisar såklart). Den är väldigt välgjord och rolig men samtidigt lärorik om man inte kan så mycket om ekonomisk teori.

Part 1:http://www.youtube.com/watch?v=d0nERTFo-Sk&
Part 2:http://www.youtube.com/watch?v=GTQnarzmTOc

Permalänk | Anmäl #15 Benjamin W, 2011-09-15, 20:27

Idag hörde jag på nyheterna att UBS hade förlorat 13 miljarder dollar på en enkild trader. 13 miljarder dollares!

Samtidigt har råoljepriset gått upp till 115 dollar. Det verkar som om det finns två motorer i ekonomin.
Den övre är finansiell och bygger luftslott på pelare av salt och den undre en energi och råvarumotor som snart skär ihop den också!

Permalänk | Anmäl #16 Johan E Karlsson, 2011-09-15, 22:19

#15 Benjamin W...Bo T, jag förväntar mig att du har rättat till Benjamins tekniska synpunkter och vanföreställningar och berättar vad inflation är på riktigt, tills jag är tillbaka.

Jag drar nu - åter den 27 sept.

Permalänk | Anmäl #17 u_17443, 2011-09-15, 22:45

Det här var en intressant tråd att läsa med många välformulerade kommentarer, särskilt från Alf Carlsson. Tack!

Själv vill jag bara tillägga att själva rubriken till artikeln, "Staten är problemet när krisen väl är ett faktum", på ett mycket tydligt sätt återspeglar dagens många hätska och häpnadsväckande angrepp på själva staten som den styrande aktören av nationer. Nicholas Kristof, kolumnist på New York Times, skrev tidigare i år en kolumn som i översatt form publicerades i Dagens Nyheter. Kristof inledde sin kolumn så här:

"När vi ser ultrakonservativa teapartister och många republikaner slå bakut inför utsikten till en höjning av budgettaket ska jag presentera en nation som förverkligar deras ideal.

Det är ett av de minst skattetyngda av alla större länder. Mindre än 2 procent av befolkningen betalar skatt över huvud taget. Statsförvaltningen är liten och näringslivet belastas alltså inte av stränga regleringar.

Detta samhälle hyllar traditionella religiösa värden och hela andan är konservativ. Ingen har något emot bönestunder i skolan, samkönade äktenskap är otänkbara och det daltas aldrig med brottslingar.

Högst upp på prioritetslistan står en stark krigsmakt, nationens mest respekterade institution. När generalerna bestämmer om en politik till exempel gentemot Afghanistan böjer sig politikerna för dem. Medborgarna är djupt patriotiska och ingen bränner flaggor.

Vad heter då detta republikanska Eden, detta Utopia? Pakistan."

Nicholas Kristof konstaterar att de tepartyaktivister och republikaner som kraftigt vill skära ner statens omfång och befogenheter försöker flytta sitt eget samhälle i riktning mot länder av Pakistans typ, alltså ojämlika och extremt otrygga klansamhällen, där individen blir helt beroende av sin familj och sin släkt för sin överlevnad.

Högerpropagandan i USA har varit extremt effektiv under flera decennier, inte minst tack vare Robert Murdochs TV-kanal Fox News. Denna propaganda har varit så effektiv att den amerikan som inte avsiktligt anstränger sig att hitta motbilder till den lätt kan övertygas om att Robert Murdochs och tepartyrörelsens världsbild är den enda sanningen.

Varför vill högerkrafterna sprida denna världsbild, att staten är allas vår fiende och att det idealtillstånd vi bör sträva efter är att bli ett land som Pakistan (fast det där sista säger de ju inte)?

Mitt svar är att det helt enkelt handlar om kapitalisternas gamla vanliga strävan att privatisera vinsterna. Staten äger stora tillgångar, och om privata intressen kan svartmåla staten och få den att framstå som skadlig för hela nationen, så blir det lättare för överklassen att dels få kraftiga skattesänkningar och slippa bidra till att upprätthålla staten, dels få möjlighet att till underpris köpa upp statliga verksamheter och statlig egendom och tjäna grova pengar på det.

Så, kära medborgare. Vad föredrar ni? Att Sverige förblir ett land där vi accepterar vår förpliktelse att betala skatt till staten och där staten tar på sig uppgiften att ge oss samhällsservice tillbaka? Eller att vi slipper betala skatt och inte heller får någon samhällsservice? Det blir ett samhälle där allting privatiseras, där bara den som är rik har råd att köpa bostad och sjukvård och där hela det svenska samhället rör sig i riktning mot Pakistan. Vill ni ha det?

Permalänk | Anmäl #18 Ann sidbrant, 2011-09-16, 04:27

#17
Alf Carlsson: Om du tycker att mitt påstående om inflation var fel får du gärna rätta till det. Du får gärna berätta mer om vad inflation är, hur den upptäcks, vad den leder till och vad som orsakar den. Det är ett brett forskningsområde och många forskare ägnar sig åt att analysera inflation. Att som du gör, tala om att jag har fel men inte varför, är inte att debattera.

Jag försökte inte ens övertyga dig om att jag har rätt och du har fel, jag förde inte ens en debatt. Jag pekade på att vissa av dina påståenden är varandra uteslutande och att du har fel uppfattning om vissa orsak-verkan samband samt vilka grupper som står för vad. Jag tog inte ställning till vem som har rätt utan förklarade bara att det inte är så enkelt att "nyliberalerna" ligger bakom inflationen, datorhandeln och allt annat som du tycker är dåligt.
Jag tror att det skulle gynna dig att nyansera din bild lite och faktiskt försöka lära dig lite om nationalekonomi. Det är inte svårt att förstå de enklare logiska sambanden, det är först när det kommer till det tekniska, det vill säga hur man tar reda på hur stor t.ex. inflationen är som det blir svårare.

Tittade du på filmerna jag bifogade? båda är roliga och du kommer att lära dig en del om Keynes teorier och även Österrikisk teori som i filmerna företräds av Hayek.

Jag känner ett litet ansvar för dig Alf, därför att du har ett intresse och du har gjort en hel del viktiga observationer som i grund och botten är korrekta. Däremot saknar du verktygen för att analysera observationerna korrekt och därmed faller dina slutsatser. Du är precis som min far, en intelligent, observant man som identifierar sig starkt med arbetarrörelsen, misstror finanssektorn men saknar ekonomisk kunskap och därmed fallerar i sin analys av vad som orsakar vad.

Permalänk | Anmäl #19 Benjamin W, 2011-09-16, 14:26

Benjamin W. Det man normalt avser med inflation är den allmänna/genomsnittliga prisökningstakten i ekonomin.

Det kan skapas en pengar utan att det blir inflation, t.ex. genom att man skapar en kredit men inte använder den. Eller hur?

Kopplingen mellan inflation och penningmängd finns men den är väldigt elastisk.

Att styra centralbankens ränta enbart utifrån penningmängden är därför inte så bra men att inte ta hänsyn till den alls är inte heller bra som vi nu ser med aktie- och fastighetsbubblor.

De finansiella problem som vi har idag beror på att västvärlden inte accepterat standardsänkningarna som följer på flytten av den industriella produktionen till Kina.

Vi måste rätta munnen efter matsäcken och acceptera att det blir en period med lågkonjuntur och stor arbetslöshet tills ekonomin anpassat sig.

Till detta kommer peak-oil som ytterligare drar ned konjunkturen och höjer arbetslösheten.

Ju förr vi förstår att det inte går att trolla bort problemen genom att ge mera pengar till ekonomer som lovar runt och håller tunt ju bättre.

Permalänk | Anmäl #20 Bo T, 2011-09-16, 15:31

Bo T: Det råder inte något brett konsensus om den frågan vilket var precis vad jag försökte tala om för Alf Carlsson. Det finns många olika bilder av inflation och den bild jag presenterade var den österrikiska bilden och det gjorde jag därför att Alf raljerade om nyliberaler, Milton Friedman och att allt är nyliberalismens fel.
Det jag inte riktigt förstår är om du menar att den bilden av inflation är felaktig eller om du menar att jag har fel och att det inte alls är så att österrikarna tycker så som jag skrev.

Att en expansion av penningmängden orsakar inflation tar jag som högst troligt. Det kan vara så som många monetarister hävdar att tillväxten så att säga växer ikapp ökningen av penningmängden och att en ökning därför är nödvändig för att hålla jämn takt med tillväxten.

Ju förr vi förstår att det inte går att trolla bort problemet genom att "någon" (läs:staten) gör "något" desto bättre. Jag håller med dig i grundbultarna, resurser är ändlig etc. Men jag håller inte med om din "lösning". Socialism är absolut inte lösningen på framtidens energibrist. Socialism är slösaktig och ineffektiv till sin natur. Det går inte att planera en ekonomi och det spelar ingen roll hur duktig man är, hur godhjärtad man är eller om precis varenda kotte är med på tåget. Det kommer alltid att bli avvikelser från marknadsjämvikt, det vill säga hur folk verkligen agerar (jämfört med det framkalkylerade troliga scenariot) som gör att ett fåtal kan sko sig på den breda massan.

Jag avslutar med ett citat, även om jag inte gillar sådant. Jag minns inte varifrån jag tog det och kan därför inte svära på att det är helt äkta, i vilket fall tycker jag det stämmer bra och jag känner verkligen igen mig.

"Hayek declared that it was "almost inevitable" that any "warmhearted person, as soon as he becomes conscious of the existing misery, should become a socialist." But economic study would bring that person to a more conservative point of view. This would happen to people who "have all possible sympathy with the ethical motives" from which radicalism springs and who "would be only too glad if they could believe that socialism or planning can do what they promise to do.""

Sen tycker jag förövrigt att det var mycket bra skrivet det du skrev om att många ekonomer fokuserar på pengar när det borde fokuseras på resurser.

Permalänk | Anmäl #21 Benjamin W, 2011-09-16, 17:15

Bra artikel, Mark Brolin! Håller i stort med dig men går inte in i debatten nu.
Till skillnad från #15 Benjamin W tycker jag att du har tydliga drag från den österikiska skolan som Van Mies, Hayek etc. Lyssna gärna till "Boom & Bust videon" som #15 länkade till. Den är genial!

http://www.youtube.com/watch?v=d0nERTFo-Sk&

Permalänk | Anmäl #22 Sten Figaro, 2011-09-16, 22:06