Skillnaden mellan terrorister och frihetskämpar är godtycklig

Nu 10 år efter World Trade Center-attacken bör vi sluta vara så naiva över hur internationell maktpolitik fungerar. Terrorism är inget nytt som kom med al-Qaidas attack mot World Trade Center, vi hade gott om terrorism på 70 talet som även berörde oss i Sverige. Vidare så är det varken Saddam Hussein eller Gaddafi de som har varit de största sponsorerna av terrorismen i modern historia. Detta får vi skylla stormakterna för, som i sin globala herre på täppan-lek sponsrat antigen terrorgrupper eller statsterror i hela världen, med liten hänsyn till mänskliga rättigheter. Usama bin Ladin och hans gäng tränades av CIA och US Army Special Forces att döda kommunister när Sovjetunionen ockuperade Afghanistan, men nu har hunden bytt sida och bitit sin förra ägare.

Nu i samband med årsdagen av al-Qaidas attack mot USA är det lägligt att ge lite perspektiv på terrorism och det så kallade kriget mot terrorn. Detta eftersom media och även många vanliga människor jag pratat med tycks ha en alltför naiv och förenklad bild av kriget mot terrorn. Många verkar tro att terrorism är ett nytt fenomen.

Jag insåg hur långt verklighetsförskjuten vår bild av vad en terrorist är för något efter massakern vid Utöya. Varefter en del personer i media såväl som på annat håll utbrast att det inte var en terrorattack som de först trott vid Utöya. Underförstått att eftersom inte gärningsmannen Anders Breivik var muslim eller medlem av al-Qaida utan en vit kristen norsk man så kan han inte vara terrorist.

Det är högst problematiskt att så många köpt den förenklade bilden att endast onda araber eller muslimer är terrorister. Fast det hela är föga förvånade med tanke på den propagandabild som förmedlats av USA, men även vår egen media de senaste 10 åren.

På samma sätt tycks vi helt ha glömt vår nutidshistoria. När en klantskalle till amatörterrorist endast sprängde sig själv på Drottninggatan, så utbrast en del att terrorn nu har kommit till Sverige. Då minns man tydligen inte hur det såg ut i Europa på 70-talet när Röda armé-fraktionen från Tyskland avrättade diverse personer samt ockuperade den västtyska ambassaden i Stockholm. Sedan får vi inte glömma andra terrorgrupper i världen såsom ETA som länge varit aktiva i Spanien, IRA på Nordirland, PKK i Kurdistan, Tamilska Tigrarna på Sri Lanka, PLO i Mellanöstern och så vidare. Terrorism är alltså inget nytt utan snarare något väldigt gammalt.

Men vem har då sponsrat terrorismen? Var det elaka Saddam Hussein och Gaddafi? Nej, så enkelt är det inte även om dom säkerligen drömt om att ta över världen med krig och våld. Visserligen har Gaddafi sponsrat IRA och PLO men i det stora hela har Libyen inte varit annat än en en parentes i den globala sponsringen av terrorism.

Om vi blickar tillbaka på kalla kriget så sponsrades alla konflikter i Mellanöstern och Afrika av USA och company eller Sovjetunionen. Den ena sidan stödde regimen och den andra sidan stödde gerillan. Var gerillan på USA:s sida kallade vi dom i allmänhet frihetskämpar, men var dom på motståndarsidan kallade vi dom terrorister. Vare sig USA eller Sovjet brydde sig särskilt mycket om huruvida sidan de stödde värnade om mänskliga rättigheter eller inte. Inte heller har de varit så bra på att själva värna om mänskliga rättigheter.

Detta kan vi klart se exempel på när USA stödde den vidriga regimen under Pinochet i Chile 1973 och framåt, eller hur vidrigt ryssarna själva betedde sig under konflikterna i Tjetjenien eller på den gamla goda Sovjettiden i Afghanistan.

Undantag för vårt helhjärtade stöd till USA:s politiska syn finns givetvis, som när man i Europa på många håll fick sympatier för den sydvietnamesiska FNL-gerillan under pågående Vietnamkrig. Vi hade givetvis lika väl kunnat kalla dom FNL-terrorister, dessa var för övrigt var finansiellt uppbackade med vapen från Sovjet och Kina.

När Sovjetunionen ockuperade Afghanistan 1979 började USA med flera att stödja det väpnade motståndet mot övermakten. Man gav inte bara vapen utan också militär träning i läger i bland annat Pakistan. USA har ett speciellt förband för att just träna gerillasoldater (eller terrorister om man vill använda det namnet), att detta förband har just den rollen har aldrig varit någon hemlighet. Förbandet vi talar om är US Army Special Forces, allmänt känt som de Gröna-baskrarna. Dessa och CIA tränade bland annat Usama bin Ladin och hans kollegor. När bin Ladin med flera dödade kommunister var de givetvis frihetskämpar, men vartefter de använde alla de kunskaper i gerillakrig de lärt sig av USA mot just USA så började vi kalla dom terrorister. Nu är frågan hur blev detta Saddam Hussein fel att USA hade tränat en tokstolle i att mörda, spränga och infiltrera bakom fiendes linjer? Vidare var Saddam även oskyldig till innehavet av alla påstådde massförstörelsevapen, vilka vid tiden för USA:s invasion redan var förstörda. Hela ursäkten för USA: s invasion av Irak var just att Sadam hade massförstörelsevapen samt hjälpte terrorister.

Slutsatsen är (förutom att stormakter uppenbarligen ofta ljuger) att de största sponsorerna av terrorism under de senaste halvseklet har varit USA och Sovjetunionen tätt följt av länder såsom Storbritannien, Frankrike och Kina.

Att systematisk kalla alla utomstatliga aktörer som använder våld för terrorister är förenklande och fördummande. ANC ansågs av Sydafrika under apartheid regimen vara just terrorister, mycket riktigt gjorde de attentat mot civilister. Samma sak var det med motståndsrörelserna under andra världskriget som bekämpade ockupationen av Nazitysklands i hela Europa.

Nu får ingen missförstå mig. Denna artikel är absolut inget försvarstal för al-Qaida, jag har inget till övers för personer med en så hatisk, kvinnofientlig, religiöst intolerant och förenklad världsbild. Samt så får jag säga att jag sympatiserar med motståndsmännen som bekämpade Nazitysklands ockupation. Världen är också en bättre plats efter att en vidrig diktator som Sadam Hussein är borta.

Vi bör också komma ihåg att en stat kan bete sig som terrorister mot sin egen eller delar av sig egen befolkning. Nazityskland och Stalins Sovjetunionen är tydliga exempel, men vi bör även nämna Pinochets Chile, apartheids Sydafrika, Argentinas militärjunta, Turkiet mot kurderna mm listan kan göras lång. Våld föder våld och det är föga förvånade om någon tar upp en väpnad kamp mot dessa regimer. Är dessa då terrorister, en gerilla eller frihetskämpar när de detonerar sina bomber och skjuter med sina vapen? Eller är det så att vi kallar dom frihetskämpar om vi sympatiserar med dom och terrorister om vi inte gör det?

Det är heller ingen slump att det just är länder såsom USA, Ryssland, Frankrike och Storbritannien som är speciellt utsatta för terrorhot. Det är just dessa länder som med väpnade styrkor lägger sig i politik i andra länder, eller som sponsrar en hårdhänt stat eller gerilla i främmande land. Tänk dig att din egen syster, bror, far, mor, kusin, bästa kompis eller dina barn blir dödade, torterade eller lemlästade i just en sådan konflikt. Tänk dig att du visste att de som dödade dina kära var från ett annat land eller sponsrades av ett annat land. Hade du då inte blivit fylld av hat och avsky? Många av oss hade säkerligen endast fördömt det hela och inte alls velat att ta till våld. Men det är högst troligt att många av oss hade tagit till våld i hämnd mot vad vi då uppfattat som en omoralisk och kriminell stat.

Vad kan vi dra för slutsatts av ovanstående? Jo, att Irakkriget givit grupper som al-Qaida 10 gånger mer anhängare och 100 gånger mer sympatisörer, jämfört med före USA-invasionen. Att om vi inte vill ha terrorism i vårt land ska vi inte heller delta i äventyr likt kriget i Irak, vilket vi som tur inte har för vana att göra i Sverige.

Inte heller var vi del i det kalla kriget och sponsrade olika stater/terrorregimer eller gerilla/terrorist grupper. Vi i Sverige kan därför vara relativt säkra och trygga eftersom inte så många människor blir dödade av svensk utrikespolitik eller militära äventyr. Vi har inte gett människor i andra länder en orsak att hata svenskar.

Vårt engagemang i Afghanistan höjer såklart hotet mot Sverige, däremot kan jag sympatisera med vår nuvarande försvarsfilosofi, dvs att vi ska hjälpa till och kväsa konflikter ute i världen före de växer. Själv ser jag inte med stolthet på Sveriges feghet mot Stalin när han anföll vårt Finland eller vår ynkrygghet inför Nazityskland. Så visst är det bra att vi gör fredsbevarande instanser i världen, detta tyder på nationellt civilkurage. Men vi ska inte tro att vi blir säkrare hemma för att vi gör det, snarare tvärt om.

I vårt närmande till NATO (våra styrkor i Afghanistan är ett NATO-samarbete) bör vi emellertid vara försiktig att inte dras in i stormaktspolitik och börja försköna cynisk militär politik med vackra ord. Men detta kräver att vi inte är så naiva om hur världen fungerar. Det är inte svart och vitt eller goda mot onda.

Varför blir folk pirater i Afrika, varför är afrikanska stater de fattigaste i världen och varför har de flesta haft långa och många inbördeskrig? Allt har sina rötter i kolonialism och därefter stormaktspolitik. Världen är inte svart och vit, vi är inte alltid goda och dom är inte alltid onda. Afrika och mellanöstern hade varit en mycket lyckligare platser utan USA, Europa, Ryssland och Kina.

De oskyldiga som dog vid World Trade Center för 10 år sedan är lika mycket ett offer för cynisk stormaktspolitik som alla de tusen oskylldiga civila som dött under USA:s okupation av Irak.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/39351

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Tillägg till artikeln från författaren.

Rubrik och ingress blev dessvärre något ändrad av redaktionen på Newsmill och var inte som jag hade önskat.

Dessvärre låter rubriken och ingress efter Newsmills ändring nu lite väl provocerande med tanke på vad som nyligen hänt i Norge och det var inte min avsikt.

Jag vill förtydliga och säga att detta inte är något försvarstal för Anders Breivik, han är en person jag tar totalt avstånd från.

Dessutom glömde jag skriva mitt sedvanliga dvs att Jag vill nu be om ursäkt inför läsarna för min eventuellt dåliga stavning då jag har läs och skrivproblem. Jag hoppas ni har överseende med det

/författaren

Permalänk | Anmäl #1 John Svensson, 2011-09-13, 18:12