Inte säkert Helle vinner mot det borgerliga Danmark

- Helle vinner! Så har det låtit under i stort sett hela det gångna året i Danmark. Den socialdemokratiska oppositionsledaren, Helle Thorning-Schmidt, har länge behandlats av media som en given vinnare, vars valseger närmast var en formalitet som mest bara skulle överstökas för syns och grundlagens skull.

Statsministern, Lars Løkke Rasmussen, har på motsvarande vis behandlats som föga mer än företrädaren Anders Fogh Rasmussens vikarie, som fick hoppa in när Fogh själv gav sig iväg på en ny karriär i NATO-tjänst - vilket råkade sammanfalla med att finanskrisen drabbade landet - och som därefter har fått kämpa med både vikande ekonomi och en lång rad av interna problem inom regeringen.

Løkke skulle inte ha en chans i årets val; därom har många - men inte alla - kommentatorer och experter varit tämligen eniga.

Men riktigt så enkelt är det inte. Det röda blocket, med socialdemokrater och Socialistisk Folkeparti i allians och med stöd från de diametralt olika partierna Enhedslisten och Det Radikale Venstre, leder fortfarande opinionsmätningarna. Men under den senaste veckan har kurvorna för de två sidorna närmat sig varandra; den blå pilen har så sakteliga tagit sig uppåt och den röda neråt.

Med dessutom hela tjugo procent osäkra väljare finns det en del som tyder på att valresultatet på torsdag alls inte är så givet på förhand som så många utgått från. I och för sig kan termen "osäker" ju rymma mycket - valet för en osäker väljare kan ju stå t ex mellan SF eller Enhedslisten på den röda sidan, eller mellan två borgerliga partier, som Konservative och Liberal Alliance.

Men förutom den ökade rörligheten bland väljarna kan statsministern också glädja sig åt att danskarna hyser betydligt större tilltro till hans ledaregenskaper än till Helle Thornings. Framför allt visar alla undersökningar på att danskarna litar avsevärt mer på hans förmåga att sköta landets ekonomi, och på att ta Danmark ur den finanskris som slagit hårt mot det lilla landet.

Helle Thorning vinner däremot poäng bland väljarna på sin "sympatiska utstrålning" och bland Danmarks välfärdskramare, som med rätta ser henne som mindre benägen än Løkke att reformera bidrags- och pensionssystemen.

Men man kan ju undra vad skälet för att byta regering egentligen är, om nu Løkke så övertygande anses vara den mest och bäst lämpade att styra landet av de två statsministerkandidaterna.

En anledning som påfallande många anger till att de ska rösta på det röda blocket är att det helt enkelt är dags för skifte på ministerstolarna. Efter tio år med samma regering - om än med två statsministrar - anser många uppenbarligen att det är läge för det andra gänget att träda till, oavsett vad de egentligen vill och står för.
Tio år skulle räcka, alltså - och det finns förvisso en viss tradition, i alla fall i modern tid, för att byta regering si sådär en gång per decennium i Danmark. Den nuvarande VK-regeringen (V för det liberale Venstre och K för Det Konservative Folkeparti) har residerat i statsministeriet sedan 2001; föregångarna under socialdemokraten Poul Nyrup Rasmussen - den förste av tre Rasmussen på raken - regerade för sin del mellan 1993 och 2001.
Och dessförinnan ledde konservative Poul Schlüter en räcka borgerliga regeringar i nästan elva år, mellan 1982 och 1993 - trots att han inledningsvis räknades ut som en statsminister som högst skulle klara sig kvar vid makten i några månader, fram till nästa budget.

Det är med andra ord många borgerliga regeringar och år. En del vill till och med räkna in Nyrup-regeringen på den borgerliga kvoten; Poul Nyrup Rasmussen fortsatte i många avseenden Schlüters politik, och sänkte till och med skatten, vilket har gett honom snudd på hjältestatus i vissa liberala kretsar, inklusive hos en del medarbetare i den borgerliga tankesmedjan CEPOS.

Men så är Danmark faktiskt ett i många stycken borgerligt land och danskarna trots allt ett ganska rejält borgerligt folk, som jag visar i min nya bok Matadorlandet. Om det borgerliga Danmark (Samhällsförlaget, 2011). Handels- och jordbrukslandet Danmark utgår från en solitt borgerlig grund; att bedriva handel och bruka jorden är verksamheter som bygger på liberala och borgerliga värderingar. Danmark är ett land fullt av "små kapitalister", av bönder och handlare - och kapitalist är tillika ett fint ord i Danmark, i alla fall ute på landsbygden.

Den tendensen har dessutom stärkts under de borgerliga regeringarna. Poul Schlüter hade som ambition att förborgerliga danskarna i ekonomiskt avseendet med sin "genopretningsplan" och bland annat den berömda "kartoffelkuren". Det lyckades han med, och tackades av de danska väljarna genom att bli omvald gång på gång.

Anders Fogh Rasmussen satsade under sina regeringsår (2001-2009) på att stärka det borgerliga civila samhället, den borgerliga debatten och kulturen, genom en brett genomförd kultur- och værdikamp (som gick utmärkt tills Pia Kjægaard - vars Dansk Folkeparti utgör regeringens parlamentariska stöd - vred den till att handla alltför mycket om invandring).

Och den nuvarande statsministern, Lars Løkke Rasmussen, har genomfört flera stora ekonomiska reformer i klart borgerlig och liberal anda, som den viktiga efterlønsreformen av det generösa förtidspensionssystemet, och en halvering från max fyra till två år av arbetslöshetsersättningen, den sk "dagpengen".

Den ambitiösa - och modiga - reformpolitiken har fått Danmark ur den värsta finanskrisen; idag ser den ekonomiska statistiken klart bättre ut än för bara ett år sedan. För det kan man tycka att Løkke borde belönas av de danska väljarna, och att hans borgerliga regering ges chansen att regera Danmark i ytterligare fyra år. Så kanske det också blir i slutändan; det vet vi först på torsdag kväll.

För det finns ju faktiskt inte någon lag på att man nödvändigtvis måste byta regering en gång per decennium.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/39349

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jag är lite osäker på vad budskapet i bloggen är. Ann-Sofie Dahl framanar (med referenser till sin bok) bilden av ett genuint borgerligt Danmark där de senaste veckornas (och månadernas) opinionsundersökningar tyder på en anomali i någon slags danskt politiskt normal-tillstånd. Jag kan hålla med om att Danmark i många avseenden vilar på liberala principer (som avviker från typiskt svenska sossiga principer). Men jag törs påstå att dessa ligger djupare än den partipolitik som A-S Dahl kopplar den med och är ganska ovidkommande för valutgången. Med undantag av Enhedslisten så kommer de partier som med största sannolikhet kommer att vinna valet på torsdag inte att driva landet i en mer socialistisk riktning. Nej, jag tror orsaken till att Danmark ska sökas någon annanstans. Om jag som statsvetare ska försöka mig på att spekulera varför den sittande regeringen kommer att förlora på torsdag så vill jag hävda följande orsaker.

- Svulstiga reformer (på framför allt välfärdsområdet) utan effekter på den faktiska välfärdsservicen. Reformer som exempelvis kommunsammanslagningen (den s.k. "Strukturreformen") 2007 har hittills inte gett de besparingar man hade hoppats på. Den danska motsvarigheten till svenska Jusek (DJØF) rapporterade i våras att de nya kommunerna sedan sammanläggningsprocessen påbörjades 2005 har anställt 18000 fler jurister, ekonomer och samhällsvetare. En oprofessionell byråkrati har ersatts av en välutbildad byråkrati, men det har inte producerat bättre service - bara fler kvalitetsgranskningsenheter i kommunerna. Det enda väljarna upptäcker är att det har blivit längre till den kommunala servicen (och i vissa fall att skolor, sjukhus och vårdinrättningar läggs ner).

- Skandalerna i regeringen. Efter att Anders F Rasmussen försvann till NATO 2007 har regeringen alltför många gånger skakats av personliga skandaler bland ministrar, överträdelser av regelverk och ren inkompetens. Väljarkåren har inte längre tillit till regeringen (oaktat att man kanske har tillit till Lars Løkke Rasmussen som person än till Helle Thorning Schmidt).

- Allmän trötthet över symbolpolitiken. Till skillnad från många svenska kommentatorer så tror jag inte att man ska lägga allt för mycket fokus på evt dansk rasism när man talar om Dansk Folkeparti och Fru Kjærsgaard. Dansk folkeparti är, precis som föregångaren Fremskridtspartiet, primärt ett populistiskt parti. Delar av väljarkåren har nog efterhand upptäckt att dansk folkepartis krav till regeringen (i utbyte mot att acceptera olika ekonomiska reformer) börjar tendera det smått komiska. Det senaste förslaget om återinförd gräns/tullkontroll (som fortfarande utreds av EU) har till trots för den nästa krigiska retoriken noll effekt på de problem som den förutsätts lösa (bl a kriminalitet). A-S Dahl skriver att A F Rasmussen hade stora tankar om värdepolitik som skulle förändra de välfärdskramanade segmenten av Danmark. Sanningen är väl snarare att regeringen efter 2001 reducerade värdepolitiken till någon slags allmän primitiv anti-muslimsk politik och i övrigt grävde ner tidigare tankar om att göra upp med välfärdsstaten (se intervju med Venstres tidigare spin-doktor i söndagens Politiken).

- De planerade nedskärningarna i välfärdssystemen. Att A-S Dahl anser att danskarna i grunden är liberala motsägs i många avseenden av att de också är mycket glada för deras välfärdssystem inklusive den förtida pensionsuttagsrätten ("Efterløn"). Även om det är en majoritet av befolkningen som har insett att systemen är för dyra på lång sikt och att det är ohållbart att folk pensionera sig vid 62 års ålder, så är det fortfarande marginalväljare som känner att deras rättigheter har tagits från dem av regeringspartierna och dansk folkeparti.

Så även om vi kan konstatera att det inte finns någon lag för att man ska byta regering vart tionde år i Danmark så finns det en rad goda grunder till varför det sker i år.

Karl Löfgren, också bosatt i Köpenhamn, lektor vid Roskilde universitet

Permalänk | Anmäl #1 Karl Löfgren, 2011-09-12, 13:07

Intressant artikel. Jag vet inte tillräckligt om Danmark för att bedöma hur träffsäker den är men intressant, tack.

Permalänk | Anmäl #2 Martin A, 2011-09-12, 21:05

Skulle vilja se en dansk regering med radikale venstre, socialdemokraterna och venstre.

Permalänk | Anmäl #3 Fredrik Holmgren, 2011-09-12, 21:36