Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Mobbning

Under vårvintern har mobbning diskuterats alltmer. Växer problemet och vad ska man göra åt det? Läs (20) Skriv

Incidentberedskapen

Sverige saknade incidentberedskap när ryska flygplan övade mot svenska mål under påskhelgen. Läs (8) Skriv

Politik och PR

Aftonbladet har i en serie reportage granskat relationen mellan pr och politik. Är kritiken befogad? Läs (1) Skriv

Sjukvården

Arvin Yarollahi om Sjukvården

Skrota landstingens sjukvårdsansvar!



Den 17 september går vårdpersonal ut på flera orter runtom i landet och agerar för en mer human vårdapparat. En av de underliggande orsakerna till protesterna är bristen på vårdplatser som i sin tur föranleder långa väntetider på akuten, ökat antal vårdrelaterade skador och sämre arbetsmiljö. Resultatet av rationaliseringen inom vården utfört av våra landstingspolitiker de senaste 30 åren har lett till sämre vårdkvaliet och patientsäkerhet. Det är det dags att fråga sig om landstingen är rätt huvudman för sjukvården?


Om författaren

Arvin Yarollahi - Läkare, initiativtagare till rörelsen 'Sjukvårdsreform'

Knut Nordenström - Överläkare, Docent

Sten Lindholm - Oberoende debattör

Joel Beck - Läkare

Fredric Landqvist - Forskare/Strategisk Rådgivare - tillämpad IT, GU/Chalmers

Henrik Hedelin - Läkare

Sjukvården styrs i dag av 1 656 landstingspolitiker. Är det någon på allvar som tror att styrningen blir sämre, om antalet politiker skulle halveras? Antalet administratörer är groteskt stort, bara i Region Skåne går det 3 400 administratörer på 4 000 läkare som ett talande exempel. Miljarder skulle kunna föras över till vårdapparaten vid en kraftig rationalisering bland politiker och administratörer i alla landsting. Istället har man vänt bilan mot vårdapparaten, dess personal och resurser. Detta har resulterat i eftersatt kvalitet och sämre patientsäkerhet. Den stora frågan är därför om landstingen fortsatt är rätt huvudman för sjukvården? Svaret är inte självklart.

Genom åren har våra sjukvårdspolitiker med olika reformer medvetet skiftat vårduppdrag och patienter från den dyra slutenvården till öppenvård och kommuner. Två exempel är Ädelreformen 1992 och psykiatrireformen 1995 som genomfördes utan tillräcklig förberedelsetid eller resurstillskott. Ur kaoset föddes lagen om Lex Sarah då allt fler fall av vanvård rapporterades inom den kommunala omsorgen.

I planeringen för nya Karolinska sjukhuset, beräknad kostnad av 14.5 miljarder kronor, ser man hur vårdplatserna fortsätter att minska. Med 800 vårdplatser istället för ursprungliga 900 ska detta prestigebygge år 2017 förse en kraftigt ökande befolkning i regionen med tillgänglig och patientsäker vård.

På liknande sätt har våra landstingspolitiker lyckats minska vårdplatserna från 120 000 år 1980 till dryga 25 500 år 2011. Denna enorma rationalisering börjar nu, med facit i hand, bli en dyr historia för våra landsting - både ekonomiskt och politiskt.

Bristen på vårdplatser leder till en orimlig arbetsbörda för vårdpersonal och en flaskhals på akutmottagningarna med långa väntetider. Till det senare bidrar också den ökande andelen patienter som återkommer till akuten efter för tidig utskrivning. Detta leder till att sjukhusens specialistläkare måste arbeta på akuten istället för att t.ex operera eller bedriva annan specialistkrävande vård vilket förvärrar problemen med att klara vårdgarantin. Istället förlitar sig våra  politiker alltmer på privata - och oftast dyrare - vinstdrivande aktörer för att utföra jobbet - och på så sätt hålla vårdgarantin.

Ännu ett paradexempel på hur landstingen spenderar pengar på allt annat än vård är i det gigantiska miljardprojekt som kallas Skånes UniversitetsSjukhus (SUS). Denna koloss på lerfötter har efter alla omorganisationer bidragit till att Lunds Universitetsklinik nästan förintats. Alla oövertänkta klinikförflyttningar mellan Lund och Malmö har förutom vårdplatsbristen skapat kaos bland patienter och vårdpersonal. Den överlägsna forskningmiljön i Lund ser man tydligen inga synergier med. Ett av de mera tokiga politiska förslagen är att bygga ett nytt sjukhus för flera miljarder mellan Burlöv och Åkarp.

På Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg nedprioriteras vårdplatsbehovet i budgetplanering efter budgetplanering. Ett nytt bild- och interventionscentrum till en beräknad kostnad av 1300 miljoner kronor är under uppförande och kommer att förgylla sjukhusområdet med två nya byggnader, fulla med teknisk utrustning, utan att tillföra en enda vårdplats.

Samtidigt sparar man pengar genom att förse sjukvården med dåliga IT-lösningar, både vad gäller journalhantering och bildbehandling, trots att det finns välfungerande lösningar till rimliga kostnader. Denna policy medför att vårdpersonalen, inklusive läkarna, tvingas lägga allt mer tid på att försöka använda dessa dåligt fungerande system - med allt mindre tid för patientarbete som resultat.

Om huvudmålet för sjukvården i Sverige ska vara att hålla budgeten är det dags att ta vårdplatssituationen på allvar och prioritera den basala sjukvården istället för att spendera skattebetalarnas pengar på dyra skrytbyggen, ineffektiva omorganisationer och dåliga IT-system. Det som våra landstingspolitiker och deras tjänstemän vägrar att förstå är att god vård inte sitter i väggarna utan i personalens händer.

Låt staten istället på sikt få ansvar för sjukhusen och ge kommunerna, med adekvat resurstillskott, ansvaret för primärvården och äldreomsorgen. Det är nog endast landstingspolitikerna som kommer att gråta.





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/39330

10 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jag håller helt och hållet med!! När ska galenskaperna ta slut? Det var faktiskt bättre förr innan Det blev ett storlän av Bohuslän, Älvsborg och Göteborg. Allt sedan sammanslagningen har landstinget gått med rejäla underskott och det är patienterna som får lida.

Permalänk | Anmäl #1 Vonna Lindström, 2011-09-13, 13:11

Jag måste ta tillfället att göra en billig politisk poäng:

Således kan vi konstatera att icke-vinstdrivande verksamhet inte garanterar att varje skattekrona utnyttjas optimalt.

Permalänk | Anmäl #2 Johannes Westlund, 2011-09-13, 15:40

#2 Rättelse: Du försökte göra en billig poäng, men missade helt målet. Artikeln handlar om beställarfel och berör inte eventuella brister hos utföraren/entreprenören.
Du kanske är en av alla dessa politiker/administratörer som artikelförfattaren finner verksamhetsbelastande?

Permalänk | Anmäl #3 Roger Moore, 2011-09-13, 16:30

#3 Roger Moore: Nej, jag är inte verksam inom vare sig offentlig sektor i stort eller på något sätt verksam med något som har med vård att göra. Jag är inte heller verksam inom politik på någon nivå. Så jag tillhör inte de kritiserade.

Sen är jag i alla fall, kan inte svara för andra, inte för entreprenadstänket. Det är ju det som är felvänt. När politiker väljer istället för kunden så blir marknaden skum. Köparen blir en dålig köpare och då spelar det ingen roll om resultatet är noll, minus eller plus. Det sjuka är att kunden inte har valfrihet, dvs avsaknaden av konkurrens ut mot kunden. Då prioriteras inte kundens intressen utan det blir som det blir. Det är alltså det offentliga monopolet som är det som verkligen borde ifrågasättas. Och det är oftast det man menar, dvs att den som håller uppe fasaden, gör nollresultat. Om man anlitar en grävfirma, städfirma eller köper sprutor som gör vinst, det är ointressant för många som är ivriga förespråkare för det statliga/gemensamma. Bara fasaden gör nollresultat. Och här ser vi det sjuka i det tänket.

Permalänk | Anmäl #4 Johannes Westlund, 2011-09-13, 18:21

#4
Du missar fortfarande målet, men det spelar ingen roll.
Du verkar tro att resurserna utnyttjas bättre om vi har konkurrerande akutsjukhus och patientera väljer med någon vårdpeng?
Vad hindrar varje patient att spendera hela statsbudgeten på just sitt nageltrång, eller är det någon byråkrat som skall välja vårdinsatser trots allt, eller skall var och en betala ur egen ficka?
Du är välkommen att måla upp ett drömscenario och redogöra för vilka prioriteringar du gjort för att budgeten skall hålla.
Jag säger som ortopederna "det här kan skelett ut men det är det inte";)

Permalänk | Anmäl #5 Roger Moore, 2011-09-13, 20:02

Jag kan berätta att Irland har genomfört en centralisering och avpolitisering av vården. Från regionpolitiker organiserade i Health Boards till HSE. En avpolitiserad myndighet som organiserar och utför vården.

Men HSE har varit en gigantisk flopp. Vården har inte blivit effektivare, vårdplatserna inte fler. Fel och brister har inte kunnat utkrävas ansvar för. Jag vill behålla det regionala sjukvårdsansvaret. Sverige är för glest och regionerna skulle inte ha någon mening om dom inte fick bestämma över sjukvården. Omsorgen är fortfarande en kommunal fråga och bör så förbli.

Permalänk | Anmäl #6 u_14418, 2011-09-13, 20:23

#4 Johannes

Tänkte bara nämna att jag helt håller med dig om din nedanstående analys:

"Sen är jag i alla fall, kan inte svara för andra, inte för entreprenadstänket. Det är ju det som är felvänt. När politiker väljer istället för kunden så blir marknaden skum. Köparen blir en dålig köpare och då spelar det ingen roll om resultatet är noll, minus eller plus."

Permalänk | Anmäl #7 Roger Moore, 2011-09-14, 07:30

För det första är en privatiserad sjukvård med ett försäkringssystem inget som gynnar mer än den begränsade del av befolkningen som kan betala - så det måste avfärdas, inte minst med hjälp av exemplet USA.

För det andra måste vi börja studera vilka mekanismer som leder in sjukvården i stagnation och det är samma verksamma mekanismer som i alla organisationer. Det är nepotism, lojalitet och revir som driver stagnationen. Därför kan man inte heller leta efter en sanning, utan efter vad som kan bryta de mönster som leder till stagnationen.
Varför inte hålla oss med ett gäng sjukvårdsrevisorer som hela tiden mäter vårdnyttan och pekar ut de delar som inte producerar, sannolikt står mycket av dödköttet att finna i administrationen, inte minst landstinget. Vi har t ex haft hearing om SJ:s och järnvägens tillstånd i trafikutskottet - men vem utfrågas? Jo, cheferna som kan minst om verksamheten.
Revisorerna ska samla personalen och befinna sig i den konkreta verkligheten, revisorerna ska se till allas roller och bara och uteslutande värdera vårdnyttan.
Sen behövs det en långsiktigare lönepolitik, t ex behöver läkarnas löner sänkas ordentligt och arbetsuppgifter ses över liksom delegeringen. Privatpraktikerna ska läggas ner rakt av eller åtminstone ska en läkare inte sitta med lojaliteter både i det privata och offentliga.
Samtidigt blir det poilikernas uppgift att taxera ut medborgana så mycket att den lagstadgade vårdkvalitén bibehålls. Det kan t o m bli så att vissa vårdoinsatser inte ska belasta det allmänna. T ex kan man koppla en tatuering till en borttagningsavgift direkt vid tatueringstillfället, så som man beskattar rökning. Det offentliga vårdåtagandet åste hela tiden befinna sig under luppen. Vården har drivits så långt i sin överlevnadsstrategi så det finns anledning att se över rimligheten. Svåra frågor, men nödvändiga.

Så svaret är varken statiskt eller "staten", sanningen är den ständiga omprövningen. Och det är viktigt, precis som personalhandledning,att revisorn står helt obeoende och fri från lajlaiteter.
Det enda man kan säga med säkerhet är att det inte är produktivt att skicka miljarder utomlands till riskkapitalbolag. Att lägga någon slags "valfrihet" hos vårdtagaren är bara ett teoretiskt nonsens som på sin höjd fungerar vid val av hårschampo och pålägg.

Permalänk | Anmäl #8 u_17443, 2011-09-14, 09:13

Jag håller med om analysen av hur landstingen misslyckas som huvudmän och detta gäller i högsta grad även för primärvården där jag är verksam som specialist i allmänmedicin. De flesta av mina kolleger är överens med mig om att det vore skönt att slippa landstingens röriga soppa till förmån för ett nationellt system likt det i t.ex. Norge. Flera försök har gjorts även här men landstingspolitiker och tjänstemän lämnar inte gärna ifrån sig inflytande och motverkar det därför aktivt.
Jag tror inte alls på idén att göra primärvården kommunal och att ha olika huvudmän för slutenvård och primärvård. Avståndet är redan idag för stort och bör inte bli större. På Tankesmedja Allmänmedicin utvecklas resonemanget ytterligare: http://allmanmedicin.blogspot.com/2011/09/specialister-pa-mcdonaldsgener...

Permalänk | Anmäl #9 Fredrik Settergren, 2011-09-15, 16:17

Håller fullständigt med. Bort med Landstingen helt och hållet! Bort med politikerna från sjukvården. Den går alldeles utmärkt att styras av kompetenta människor utanför politikerkåren.
De som ska hålla i pengarna är en statlig angelägenhet. I England har man en central statlig sjukvård som är oerhört mycket billigare än vår.
Skrytbyggen och ful konst har inget med bra sjukvård att göra. Det är människor som behövs.

Alla de som har råkat bli sjuka och måste gå via akutmottagningen vet att väntetiden kan vara på 6-14 timmar. Det förekommer inte i något annat land jag har varit i. Hur kan Sverige kalla sig för Välfärdslandet när vi har en sådan usel sjukvård?

Kommunerna ska inte lägga sig i sjukvården. Kommunpolititiker är om möjligt ännu mer inkompetenta än landstingspolitiker.
Befria oss från politikerna!

Permalänk | Anmäl #10 Maj Grandmo, 2011-09-30, 16:54

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.



annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Newsmill till TV4 News

 Nyhetsbolaget, som bla producerar Nyheterna i TV4 och TV4 News tar över Newsmill. För våra ...

annons:
annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Newsmill är en del av TV4-gruppen.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill till TV4 News

 Nyhetsbolaget, som bla producerar Nyheterna i TV4 och TV4 News tar över Newsmill. För våra ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.