Skrota landstingens sjukvårdsansvar!



Jag håller helt och hållet med!! När ska galenskaperna ta slut? Det var faktiskt bättre förr innan Det blev ett storlän av Bohuslän, Älvsborg och Göteborg. Allt sedan sammanslagningen har landstinget gått med rejäla underskott och det är patienterna som får lida.

Jag måste ta tillfället att göra en billig politisk poäng:

Således kan vi konstatera att icke-vinstdrivande verksamhet inte garanterar att varje skattekrona utnyttjas optimalt.

#2 Rättelse: Du försökte göra en billig poäng, men missade helt målet. Artikeln handlar om beställarfel och berör inte eventuella brister hos utföraren/entreprenören.
Du kanske är en av alla dessa politiker/administratörer som artikelförfattaren finner verksamhetsbelastande?

#3 Roger Moore: Nej, jag är inte verksam inom vare sig offentlig sektor i stort eller på något sätt verksam med något som har med vård att göra. Jag är inte heller verksam inom politik på någon nivå. Så jag tillhör inte de kritiserade.

Sen är jag i alla fall, kan inte svara för andra, inte för entreprenadstänket. Det är ju det som är felvänt. När politiker väljer istället för kunden så blir marknaden skum. Köparen blir en dålig köpare och då spelar det ingen roll om resultatet är noll, minus eller plus. Det sjuka är att kunden inte har valfrihet, dvs avsaknaden av konkurrens ut mot kunden. Då prioriteras inte kundens intressen utan det blir som det blir. Det är alltså det offentliga monopolet som är det som verkligen borde ifrågasättas. Och det är oftast det man menar, dvs att den som håller uppe fasaden, gör nollresultat. Om man anlitar en grävfirma, städfirma eller köper sprutor som gör vinst, det är ointressant för många som är ivriga förespråkare för det statliga/gemensamma. Bara fasaden gör nollresultat. Och här ser vi det sjuka i det tänket.

#4
Du missar fortfarande målet, men det spelar ingen roll.
Du verkar tro att resurserna utnyttjas bättre om vi har konkurrerande akutsjukhus och patientera väljer med någon vårdpeng?
Vad hindrar varje patient att spendera hela statsbudgeten på just sitt nageltrång, eller är det någon byråkrat som skall välja vårdinsatser trots allt, eller skall var och en betala ur egen ficka?
Du är välkommen att måla upp ett drömscenario och redogöra för vilka prioriteringar du gjort för att budgeten skall hålla.
Jag säger som ortopederna "det här kan skelett ut men det är det inte";)

Jag kan berätta att Irland har genomfört en centralisering och avpolitisering av vården. Från regionpolitiker organiserade i Health Boards till HSE. En avpolitiserad myndighet som organiserar och utför vården.

Men HSE har varit en gigantisk flopp. Vården har inte blivit effektivare, vårdplatserna inte fler. Fel och brister har inte kunnat utkrävas ansvar för. Jag vill behålla det regionala sjukvårdsansvaret. Sverige är för glest och regionerna skulle inte ha någon mening om dom inte fick bestämma över sjukvården. Omsorgen är fortfarande en kommunal fråga och bör så förbli.

#4 Johannes

Tänkte bara nämna att jag helt håller med dig om din nedanstående analys:

"Sen är jag i alla fall, kan inte svara för andra, inte för entreprenadstänket. Det är ju det som är felvänt. När politiker väljer istället för kunden så blir marknaden skum. Köparen blir en dålig köpare och då spelar det ingen roll om resultatet är noll, minus eller plus."

För det första är en privatiserad sjukvård med ett försäkringssystem inget som gynnar mer än den begränsade del av befolkningen som kan betala - så det måste avfärdas, inte minst med hjälp av exemplet USA.

För det andra måste vi börja studera vilka mekanismer som leder in sjukvården i stagnation och det är samma verksamma mekanismer som i alla organisationer. Det är nepotism, lojalitet och revir som driver stagnationen. Därför kan man inte heller leta efter en sanning, utan efter vad som kan bryta de mönster som leder till stagnationen.
Varför inte hålla oss med ett gäng sjukvårdsrevisorer som hela tiden mäter vårdnyttan och pekar ut de delar som inte producerar, sannolikt står mycket av dödköttet att finna i administrationen, inte minst landstinget. Vi har t ex haft hearing om SJ:s och järnvägens tillstånd i trafikutskottet - men vem utfrågas? Jo, cheferna som kan minst om verksamheten.
Revisorerna ska samla personalen och befinna sig i den konkreta verkligheten, revisorerna ska se till allas roller och bara och uteslutande värdera vårdnyttan.
Sen behövs det en långsiktigare lönepolitik, t ex behöver läkarnas löner sänkas ordentligt och arbetsuppgifter ses över liksom delegeringen. Privatpraktikerna ska läggas ner rakt av eller åtminstone ska en läkare inte sitta med lojaliteter både i det privata och offentliga.
Samtidigt blir det poilikernas uppgift att taxera ut medborgana så mycket att den lagstadgade vårdkvalitén bibehålls. Det kan t o m bli så att vissa vårdoinsatser inte ska belasta det allmänna. T ex kan man koppla en tatuering till en borttagningsavgift direkt vid tatueringstillfället, så som man beskattar rökning. Det offentliga vårdåtagandet åste hela tiden befinna sig under luppen. Vården har drivits så långt i sin överlevnadsstrategi så det finns anledning att se över rimligheten. Svåra frågor, men nödvändiga.

Så svaret är varken statiskt eller "staten", sanningen är den ständiga omprövningen. Och det är viktigt, precis som personalhandledning,att revisorn står helt obeoende och fri från lajlaiteter.
Det enda man kan säga med säkerhet är att det inte är produktivt att skicka miljarder utomlands till riskkapitalbolag. Att lägga någon slags "valfrihet" hos vårdtagaren är bara ett teoretiskt nonsens som på sin höjd fungerar vid val av hårschampo och pålägg.

Jag håller med om analysen av hur landstingen misslyckas som huvudmän och detta gäller i högsta grad även för primärvården där jag är verksam som specialist i allmänmedicin. De flesta av mina kolleger är överens med mig om att det vore skönt att slippa landstingens röriga soppa till förmån för ett nationellt system likt det i t.ex. Norge. Flera försök har gjorts även här men landstingspolitiker och tjänstemän lämnar inte gärna ifrån sig inflytande och motverkar det därför aktivt.
Jag tror inte alls på idén att göra primärvården kommunal och att ha olika huvudmän för slutenvård och primärvård. Avståndet är redan idag för stort och bör inte bli större. På Tankesmedja Allmänmedicin utvecklas resonemanget ytterligare: http://allmanmedicin.blogspot.com/2011/09/specialister-pa-mcdonaldsgener...

Håller fullständigt med. Bort med Landstingen helt och hållet! Bort med politikerna från sjukvården. Den går alldeles utmärkt att styras av kompetenta människor utanför politikerkåren.
De som ska hålla i pengarna är en statlig angelägenhet. I England har man en central statlig sjukvård som är oerhört mycket billigare än vår.
Skrytbyggen och ful konst har inget med bra sjukvård att göra. Det är människor som behövs.

Alla de som har råkat bli sjuka och måste gå via akutmottagningen vet att väntetiden kan vara på 6-14 timmar. Det förekommer inte i något annat land jag har varit i. Hur kan Sverige kalla sig för Välfärdslandet när vi har en sådan usel sjukvård?

Kommunerna ska inte lägga sig i sjukvården. Kommunpolititiker är om möjligt ännu mer inkompetenta än landstingspolitiker.
Befria oss från politikerna!