Svenskt krigsmateriel till diktaturens herrar underminerar demokratistöd

Kvinna till Kvinnas generalsekreterare Lena Ag har i sin inledande artikel pekat på hur 11 september och "kriget mot terrorismen" skapat en ny världsordning som i långa stycken präglas av ökat misstroende och ökade klyftor. Vi har fått en situation där de mänskliga rättigheterna ställs åt sidan och underordnas den nya världsordningen. Civila mål i stridshandlingar är avskyvärda - oavsett om de utförs av stater eller politiska grupper och organisationer. Kampen mot terrorismen måste gå hand i hand med de mänskliga rättigheterna.

Människorättsorganisationer som Amnesty och Human Rights Watch har i mängder av rapporter visat på hur demokratiska stater backat upp regeringar och regimer som systematiskt och grovt bryter mot de mänskliga rättigheterna - med motivering att samverka i kampen mot terrorismen.

Stater man backat upp är bland annat Pakistan, Saudiarabien, Marocko, Etiopien, övergångsrådet i Somalia och så vidare. Det samma gäller även många av de stater som idag upplever den arabiska våren - Tunisien, Egypten och Libyen.

Den nya världsordningen har också påverkat biståndet, något som vi som biståndsorganisation kan konstatera. Biståndet styrs idag i allt högre grad av dessa nya "säkerhetspolitiska" intressen. När denna agenda kombineras med handelspolitiska intressen sätts de mänskliga rättigheterna och kvinnors rättigheter än mer åt sidan.

Med statistik från OECD-DAC visade Diakonia i en rapport för några år sedan att det globala biståndet till fattigdomsbekämpning avstannat. Biståndsökningarna sedan 2001 har i huvudsak gått till exportkreditskulder i givarländerna, katastrofinsatser, flyktingverksamhet i givarländerna och framför allt till insatser relaterade till "kampen mot terrorismen" i Irak och Afghanistan. Samtidigt har biståndet till de fattigaste länderna avstannat och den omsvängningen har inte skett på grund av att fattigdomsutmaningen minskat i kraft. Det har visserligen skett framsteg i många av världens fattigaste länder, men enligt FN dör fortfarande 25 000 människor om dagen på grund av hunger. De flesta av dem är barn. Mer än 1,2 miljarder människor hungrar. Den finansiella krisen har gjort att utvecklingen i många länder nu går bakåt. Enligt en rapport från den brittiska biståndsorganisationen Oxfam har en del fattiga länder förlorat över 50% av sina statsinkomster på grund av finanskrisen.

Samtidigt ser vi att klimatförändringarna accelererar vilket framför allt drabbar världens fattiga. 1,7 miljarder människor har inte tillgång till rent vatten och siffran kan öka till 5 miljarder 2025. Redan idag dör över 2 miljoner människor varje år, varav 90 procent är barn under fem år, på grund av brist på rent vatten. År 2020 beräknas mellan 75 och 250 miljoner människor utsättas för ökad brist på vatten till följd av klimatförändringarna.

Kort sagt - behoven kvarstår även i de länder som inte är föremål för kriget mot terrorismen.

Sverige säger att de mänskliga rättigheterna ska vara överordnade i utrikespolitiken men vi ser att den politiken haltar. Vi ger med ena handen bistånd till olika MR-organisationer, kvinnoorganisationer, barnrättsorganisationer och förkämpar för demokrati. Med andra handen säljer vi vapen till regimer som är ansvariga för grova övergrepp och backar upp affärer med statliga medel som exportkreditgarantier och statliga lån. Sverige har under 2000 talet beviljat krigsmaterielexport till 15 länder som samma år klassats som diktaturer av organisationen Freedom House, som Algeriet, Bahrain, Brunei, Egypten, Förenade Arabemiraten, Jordanien, Kazakstan, Oman, Pakistan, Tunisien, Vietanam och Saudiarabien.

Sverige säljer krigsmateriel för miljardbelopp till diktaturer runtom i världen. Detta legitimerar regimerna i dessa länder och motverkar möjligheterna till en demokratisk utveckling. Värdet av krigsmaterielexporten till diktaturer översteg 2009 för första gången under 2000-talet 1500 miljoner. Vapenexporten till ickedemokratier har ökat med 373% under perioden 2006-2010 jämfört med perioden 2001-2005. Den svenska riksdagen lovade i början av sommaren att skärpa regelverket men än så länge finns inga sådana nya lagförslag.

Riksdagens partier har gett grönt ljus till dessa affärer i Exportkontrollrådet (EKR). ERK är ett särskilt parlamentariskt rådgivande organ för exportkontrollfrågor för myndigheten ISP (Inspektionen för Strategiska Produkter). EKR bistår ISP med uttolkningen av riktlinjerna i de enskilda ärendena. Även tjänstemän från försvars- och utrikesdepartementen deltar i rådets sammanträden.

I en debattartikel i Svenska Dagbladet (5 feb 2011) förklarade ISPs chef hur det kunde komma sig att tillstånd getts till stater i Gulfen - trots riksdagens förbud om export till länder som bryter mot mänskliga rättigheter. En av förklaringarna var Sveriges bidrag i kampen mot terrorn: "Men varje stat - oavsett regim - har folkrättsligt ett ansvar att kontrollera sitt land-, luft- och sjöterritorium. Detta får till exempel inte bli en bas för terrorister, pirater eller organiserad brottslighet."

Inget av detta finns med i den svenska lagstiftningen. Däremot har riksdagen i samband med beslutet om Politik för Global Utveckling 2003 - i ett särskilt tillkännagivande - utlovat att hänsyn skall tas till effekter på fattigdom i samband med vapenexport. Av detta har vi dock inget sett.

Handelsminister Ewa Björling argumenterade någon månad senare i samma tidning för att handel med svenska företag i sig själv bidrar till att främja mänskliga rättigheter. "Genom sin närvaro har svenska företag bidragit till den demokrativåg som sveper över Nordafrika."

Människor som ger sina liv i kampen för demokrati uppfattar inte dem som sålt krigsmateriel till diktaturens herrar som försvarare av mänskliga rättigheter. Diakonias samarbetsorganisationer i området säger inte att det är svensk handel som gjort den senaste tidens utveckling möjlig. De har slitit i många år för att mobilisera människor och ingjuta mod för att göra den arabiska våren möjlig.

I somras publicerade Diakonia och Amnesty rapporten "Export till priset av mänskliga rättigheter?". Där granskade vi de exportfrämjande organen svensk Exportkredit, Exportkreditnämnen och Exportrådet. Exportkreditnämnen och svensk exportkredit har en portfölj på omkring 700 miljarder svenska kronor - något som kan jämföras med biståndets ca 35 miljarder.
Kyrkans tidning gick vidare i granskningen och kunde konstatera att de största exportkreditgarantierna under 2000-talet gått till regimer som Pakistan - 16 miljarder, Iran - 7 miljarder, Algeriet - 1,4 miljarder, Saudiarabien - 651 miljoner, Tunisien - 643 miljoner, Oman - 176 miljoner och Syrien - 139 miljoner. Även Egypten, Libyen och Jordanien fick garantier på ansenliga belopp.

I Pakistan pågår grova övergrepp mot de mänskliga rättigheterna av militär. Flera kvinnodiskriminerande lagar, framförallt knutna till islamiseringen av Pakistan, som står i konflikt med garantierna som ges i grundlagen och begränsar kvinnors tillgång till rättvisa.

Situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran är fortsatt mycket allvarlig. Landets religiösa lagar får konsekvenser för framför allt kvinnor. Exempelvis är abort förbjuden (utom då kvinnans liv är i fara eller vid våldtäkter etc.), kvinnors ord väger inte lika tungt som mäns i rättstvister (till exempel motsvarar en mans vittnesmål två kvinnors), speciella regler gäller för kvinnors klädsel och uppträdande med mera. Kvinnor har en rättsligt svagare ställning än män och vissa lagar, exempelvis familjerätten, innebär mer omfattande inskränkningar i kvinnors liv än i mäns. Brott mot kvinnor, till exempel våldtäkt eller sexuellt ofredande, kan svårligen beivras då kvinnor riskerar att råka illa ut på grund av sina anklagelser. Kvinnor som anklagar män för brott löper stor risk att själva bestraffas av rättssystemet.

Allvarliga och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter i Syrien förekommer inom flera olika områden. Särskilt oroande är systematiska inskränkningar i åsikts-, yttrande- och föreningsfriheten. Säkerhetstjänsterna, som är skyddade av immunitet är ansvarig för grova övergrepp. Godtyckliga frihetsberövanden och utdragna rättsprocesser är kvarstående problem. Tortyr och ofrivilliga försvinnanden är vanligt förekommande. Kvinnor är diskriminerade inom många områden.

Detta är bara ett par exempel.

Systemet med att den svenska staten backar upp privata affärer med dessa regimer är ytterligare en sida av svensk utrikespolitik. När svenskt stöd till "kampen mot terrorismen" samverkar med svenskt egenintresse kommer ofta de mänskliga rättigheterna i kläm. Inte minst kvinnornas rättigheter.

När den svenska staten "försäkrar" svenska företags affärer i länder med stor risk finns det tre parter. Det svenska företaget som betalar en premie för att kunna lämna en affär om något går snett. Den svenska staten som står för försäkringen och regimen i landet med risk. Det är regimen som godkänner affärerna på plats och som tar på sig ansvar för att betala om affären inte blir av. Det vill säga president Mahmoud Ahmadinejad i Iran, Bashar al-Assad i Syrien och de politiska, ekonomiska och militära eliterna i respektive land.

Exportkreditnämndens enskilt största fordran finns enligt Dagens Nyheter den 17 mars på Nordkorea.

Tre viktiga slutsatser i Diakonias och Amnestys studie är:

• Det finns uppenbara risker med att svenska exportorganen backar upp affärer som innebär brott mot mänskliga rättigheter.
• Ingen av de tre granskade organen har någon tydlig policy i fråga om mänskliga rättigheter som kan utvärderas.
• Avsaknad av transparens försvårar insyn i verksamheten.

Om svenska staten ska stödja svenska företags verksamhet i andra länder måste den därför, som ett minimum, inrätta system för att säkerställa att verksamheten inte orsakar eller bidrar till människorättskränkningar för män, kvinnor och barn.

Kort sagt. Det återstår en hel del för att riksdagens beslut 2003 om att främjandet av de mänskliga rättigheterna - inklusive kvinnors rättigheter - och de fattiga människornas perspektiv skall få genomslag i praktisk politik. Mänskliga rättigheter måste vara överordnade i kampen mot terrorismen.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/39285

6 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det är facinerande hur man kan komma fram till att demokrati , skolor och mänskliga rätigheter är värda ett jota utan statligt våldsmonopol.

Vi minns ju, eller har vi valt att glömma, hur västafrika sjönk ner i ett tillstånd av anarki på tidiga 90 talet när fredsrörelserna lyckades stoppa den lilla vapenexport som pågick dit.

Fast det är klart, det är ju inget man vill tala om eller är stolt över.

Permalänk | Anmäl #1 Anders Olsson, 2011-09-09, 09:32

Vi borde bara sälja vapen till demokratier och blir det krig där demokratier behöver försvar sig borde vi skänka ammunition.

I en värld som riskerar att bli instabil när oljan och rent vatten sinar är det viktigt att vi demokrater stödjer varandra och alla möjligheter som finns till förbättrad individuell frihet, demokrati och hållbar ekonomisk utveckling.

Permalänk | Anmäl #2 Magnus Redin, 2011-09-09, 09:42

#1: Nu förstår jag inte? Du menar att statens våldsmonopol gentemot sina egna medborgare förutsätter raketgevär, missiler och jaktplan. Jag antar att du gillar Ghadaffi också.... skönt med någon som kommer ut ur garderoben i alla fall.

#3: Du kanske skall läsa på lite om Diakonia Bernt. Du verkar inte ha hängt med speciellt bra.

Frågan, Magnus Redin (#2) är om vi skall sälja vapen överhuvudtaget? Det är ett politiskt ställningstagande som jag tror skulle öka freden i världen. Begreppet demokrati är för övrigt långtifrån entydigt och stabilt vilket skapar ytterligare motiv att inte sälja alls. Det är inter så att konflikter sker mellan demokratier och diktaturer idag. Konflikter sker oftast mellan de som har makten i ett land och landets befolkning - även i det vi formellt kallar demokratier.

Permalänk | Anmäl #4 u_6048, 2011-09-09, 13:11

Sist jag kollade var Pakistan en parlamentarisk demokrati. Enligt SIPRI så exporterade Sverige militär materiel för 1420m till Pakistan under 2009. Resten blir lite över 100m till diktaturer: 44m till Saudiarabien och 61m till UAE. Emirat som Dubai och Abu Dhabi är ju inte direkt öppna demokratier. Så dom där 1500m försvinner ganska snabbt och visar sig faktiskt bestå av runt 100m till två länder, och några miljoner här och där till t.ex. Brunei och Oman (2 respektive 5m). Och ALLA dessa (UAE, SA, Brunei, Oman) var 100% OME - dvs utrustning som klassificeras som dual-purpose. Lastbilar, grävskopor, övervakningskameror, osv. 0% MEC. Om man tittar i kolumnen över antalet exportlicenser (se ref nedan) så ser man att INGA exportlicenser gavs för MEC till dom länderna. Paktistan var också till 75% OME.

Så i princip klagar man i huvudsak på att Sverige säljer vapen till Pakistan, en vänligt sinnad demokrati. Vad jag egentligen misstänker är att man desperat försöker hitta någon anledning till att sluta stödja kampen mot global organiserad terror.

Referens ---
http://www.sipri.org/research/armaments/transfers/transparency/national_...
Sidorna 58-59.

Permalänk | Anmäl #5 Jan Brittenson, 2011-09-09, 13:16

#4 Mister J,
>>Du kanske skall läsa på lite om Diakonia Bernt. Du verkar inte ha hängt med speciellt bra.

Det är möjligt.

Men sist jag såg en kommentar av dig Mister J så kom du med udda påståenden, om just Israel. Jag gav några motexempel, men du hade inte något svar:

http://www.newsmill.se/artikel/2011/08/22/rapportera-sakligt-om-israel-s...

Har du något seriöst stöd att komma med, den här gången? (Efter förra erfarenheten så tänker jag inte leta reda på exempel...)

Permalänk | Anmäl #6 u_1620, 2011-09-09, 14:51

Mister J, att ingen vapenexport leder till en värld utan krig är en vacker barnatro. Min krassare uppfattning är att demokratier behöver ha militärmakter för att göra det svårare att utpressa eller angripa dem. Det ger inte en helt fredlig värld utan vapen men det ger en värld där det blir mindre lönsamt att angripa dem som beter sig hyggligt mot sina medmänniskor.

När demokratier är beväpnade och samarbetar under en epok med ökande konfliktrisker kan personliga friheter skyddas, kulturer blomstra och både människor, varor och kapital röra sig mellan många länder. Detta gör världen produktivare och det blir lättare att lösa allehanda allvarliga problem som sinande olja, miljöförstörelse, osv.

Hur bra demokratierna är på att skydda alla medborgare och bete sig hyggligt i allmänhet varierar och en del länder är gränsfall som är på väg att bli bra, ett exempel på detta är Thailand. Vi behöver tänka efter om vilka länder som är våra vänner och stödja dem och ha utbyten med dem på olika sätt.

Helst skulle jag se mer vapenexport, ett något starkare svenskt försvar, ett återinfört civilförsvar och mycket mer samarbeten med våra demokratiska grannländer då framtiden är osäker och USA som vi litar till för vår säkerhet mår dåligt. Vapenexporten kan betyda mer än de små insatsförband som vi har råd att skicka till andra länder som behöver vår hjälp men allra mest betyder givetvis den helt civila exporten. Försvar och vapen är stödfunktioner för samhället, blir det huvudverksamheten är något på väg att gå fel.

Permalänk | Anmäl #7 Magnus Redin, 2011-09-09, 15:41