Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Publicerad: 2011-09-10 11:09, Uppdaterad: 2011-11-02 15:11
Maria Larssons besked idag om att inte ge ersättning till gruppen som utsatts för vanvård inom svensk social och barnavård, är ett så storstilat svek att det saknas ord. Tusentals människor som väntat på sin upprättelse lämnas i ett besked att den Svenska Staten inte gjort fel och att framtidens barn står kommunerna fritt fram att vanvårda. Hennes argment är på tvärs mot samtliga remissinstanser och Upprättelseutredningens förslag.
Jag inser allt mer att ekonomisk ersättning till gruppen Vanvårdade inte bara handlar om gårdagen utan i högsta grad om Morgondagen. Får vanvårdsgruppen den ekonomiska upprättelse man krävt borgar det för att dagen och morgondagens Barn och ungdomar också kan kräva skadestånd av kommunerna i de fall deras ärenden inte skötts eller handlagts enligt lag. För mig som arbetat med gårdagens grupp, är detta kanske än viktigare. Även om vi får upprättelse måste vi fortsätta arbetet för att göra Socialtjänsten till en trygg service för medborgarna som bygger på tillit och inte hot.
250 000 kronor som föreslogs var en modest summa, en summa vissa rynkar på näsan åt medan andra såg det som att Staten erkänner sina begågna fel. Jag såg det inte som enbart en ersättning för mig eller andra i min grupp utan som ett verifikat på att Kommunerna i framtiden blir skadeståndsskyldiga om de inte handlägger barn- och ungdomsärenden enligt lagen och de anvisningar som finns för barn- och ungdomar när de är placerade. Idag är Kommunerna en MAKT som i så gott som, samtliga socialprocesser inom barn och familj vinner på ren utnötning och ekonomisk makt. Maria Larsson har gett bränsle till fortsatt maktfullkomlighet. Det som kommer att följa i spåren när det gäller äldre ur gruppen vanvårdade är antal ökade självmord. Självmordsfrekvensen är redan hög inom gruppen vanvårdade. Maria Larsson hjälper till att höja den.
Svensk Socialtjänst blir allt mer maktfullkomlig. Gällande lagstiftning tolkas godtyckligt utifrån kommunernas egna jurister. Politikerna i socialnämnderna låter besluten slentrianmässigt bli tjänstemannens, eftersom de betraktas som de kunniga. Detta oberoende om socialsekreteraren har jobbat ett halvår eller i flera år. Ålder erfarenhet är inga kriterier som politikerna efterfrågar.
Det är också därför som så många beslut kring omhändertaganden av barn idag och igår blir så olyckliga och med katastrofala följder. Jag får ofta frågan om det inte behövs sakliga skäl för att omhänderta barn och jag svarar "nej" det finns inga sakliga skäl. Ett lösryckt rykte från en granne som är arg kan leda till att grannfamiljens barn omhändertas. Anonyma anmälningar godtas av socialtjänsten och ofta behöver anmälaren inte inte motivera utan bara antyda att något är fel. Problemet är inte de barn som skall omhändertas utan de barn som av dunkla och ofta ogrundat juridiska skäl, omhändertas. Det finns en uppsjö av beskrivningar som skulle kunna fylla Newsmill där familjer drabbats felaktigt och där socialtjänsten i några få enstaka fall fått ge med sig. Vanligast är att man gör några tillägg och ändringar för att sedan lämna en ny anmälan på samma ärende och då fått den adminstrativa domstolen med sig. Det stora problemet i ärenden som berör omhändertaganden är den omvända bevisbördan. Familjen skall bevisa att Socialnämnden har fel. Vanligt är också ren utpressning, om ni inte går med frivilligt tar vi tvångslagstiftning till hjälp.
I en debattartikel i GP skriver, advokat Peter Zeijersborger, 6 sept 2011, "Tvångsomhändertagna barn står i dag utan rättsligt stöd. De är i händerna på myndigheter som inte sällan fattar felaktiga beslut som kan skada dem"."Med ett offentligt biträde i alla väsentliga beslut förhindras att barn hamnar i situationer liknande det som hänt i Marks kommun,"
"Eftersom barnet i dag inte har rätt till ett offentligt biträde efter att domstolsprocessen är avslutad, så står den unga ofta utan någon som kan ge dem rättsligt stöd medan de är omhändertagna. Behovet av vård ska omprövas av socialnämnden var sjätte månad. Men det är inte fråga om några regelbundna rättsliga prövningar, utan socialnämnden ska på eget initiativ och utan att granskas pröva om behovet av vård finns kvar. Som längst kan en person vara tvångsomhändertagen enligt LVU till 21 års ålder."
Men problemet är lite större än vad Peter Zeijersborger nämner. Advokaterna betalas av socialtjänsten, vilket innebär att de i praktiken är i Socialtjänstens sold. Man står inte objektiv i förhållande till det fall man skall företräda. Därför sker det ofta att advokaterna hellre går på socialtjänstens förslag än försöker föra en objektiv talan för barn/föräldrar. Advokater som företräder familjer och barn inför sociala myndigheter skall ersättas av Staten med riktat rättsstöd.
Ett annat problem är att en kommun just ur ekonomisk synpunkt är starkare än enskilda medborgare. Det behövs inte många överklaganden innan den ekonomiska kraften runnit ur medborgaren, medan kommunen har full beredskap att kunna gå vidare. Det finns fall när föräldrar hamnat i miljonskuld till sin kommun för att de dristat sig till att driva sitt ärende så långt det går. Den enskilda medborgarens makt gentemot en myndighet är lika med noll idag. Detta vet Kommuner och Stat, vilket kanske är skälet till varför inte fler driver ärenden mot myndigheterna.
En socialtjänst kan idag inte bara godtyckligt omhänderta, splittra en familj, splittra syskon, de kan godtyckligt avgöra rätten till försörjningsstöd med hänvisning till tolkningar av Socialtjänstlagen. Svensk Socialtjänst är idag ett av mest maktfullkomliga myndigheterna vi har i Sverige. Hur det har blivit så vet jag inte, men det som borde vara självklart för människor i trångmål att be kommunen om hjälp, upplevs idag som ett hot. Ett hot om att de tar barnen, inte ger behövligt stöd etc. Det är idag svårare att få rätt mot Socialtjänsten än mot Skattemyndigheterna.
Mot bakgrund av hur det fungerade på vår tid, när det också fanns lagar, men dåvarande Barnavårdsmyndigheter inte brydde sig i lagarna, restes kraven från flera av dem som utsattes för vanvård under sina placeringar, på en ekonomisk kompensation från Samhället. Beviljandet från Regeringen om en sådan kompensation hade varit vägledande för framtida barn- och ungdomsfall inom svensk socialtjänst.
Det slår mig efter alla skriverier om socialtjänsten i Sverige, inte bara mina utan också andra debattörers, att Sociala frågor har ett lågt värde i Kommunerna och även i Media. Medias intresse är när rubriken handlar om våldtäckt, misshandel, missbruk och möjligen lite pedofili. Men Socialpolitik handlar inte om enstaka öden det handlar om att den lag som skapats för att ge människor barn som vuxna trygghet och möjligheter till rehabilitering, trygg uppväxt etc idag är den mest vantolkade och mest godtyckligt tolkade lag som finns i Sverige. Skulle det traditionella rättsamhället vila på samma grund som Socialtjänstlagen och lika illa tolkad, skulle svenska Advokatsamfundet gått i taket. Nu handlar det om mindre prestigefyllda ärenen, barn och familjer, samhällets olycksbarn etc, det skördar vare sig juridiska poäng eller bidrar till politisk vinst.
Regeringens avslag idag visar hur lågt man värderar barn och barns utsatthet. Och att "vanvård av barn och ungdom" kan ske ostraffat. Maria Larsson har också visat att hon inte läst remissvaren på Upprättelseutredningen som entydigt visade på det rätta att ge gruppen vanvårdade ersättning.
Uppdrag Granskning har uppmärksammat ett fall där föräldrar felaktigt fråntogs sina barn och anklagades för pedofili. Hur kan socialtjänsten förbättras?

Den som vanvårdats efter 1980 kan få problem

Samhället sviker barnhemsbarnen - igen

Så kapades vanvårdsfrågan av etablissemanget

Kommunerna skär ner på familjehemmens kompetensutveckling

Osakliga medier skadar barn som far illa

Regeringen dröjer med nya lagar som skyddar barnen


Kompakt ointresse för samhällsdebatt bland åklagare

Upprättelseceremonin visar att vanvården lär fortsätta

Vi alla måste ställa obekväma frågor om barn som far illa

Vanvårdsursäkten gör det lättare för andra att få rätt

Advokat: Rättsosäkert när barn omhändertas

Barn tvingas umgås med misstänkta våldtäktsmän

Strålande att hälften av omhändertagna barn klarar skolan

Staten borde hjälpa vanvårdade att återhämta sig

En egen socialsekreterare för barn som behöver hjälp räcker inte

Socialsekreterarnas jobb får aldrig gå fel

Sandvikenfallet en effekt av en puritansk sexualsyn

I andra länder reagerar man kraftigare mot dåliga myndigheter

Socialtjänstens makt leder till felaktiga omhändertaganden

Det är föräldrarnas och inte socialtjänstens roll att skydda barnen

Socialtjänsten borde omhänderta fler barn som far illa

Skandalfallet i Uppdrag granskning kommer följas av fler

De som vanvårdats efter 1980 bör också få ersättning

Nu kan vi vanvårdade bara hoppas på oppositionen

Myndigheternas vanvård av barn pågår än i dag

Ministern utgår fortfarande från att myndigheter alltid gör rätt

Rättshistorien förklarar varför vanvårdade nekas ersättning

Maria Larson tycks inte lita på oss fosterbarn


Regeringen begår nya övergrepp mot fosterhemsbarnen

Larsson måste agera mot dem som felaktigt omhändertar barn

Det behövs nationella riktlinjer för omhändertagande av barn

Maria Larsson måste dra lärdom av Marks-fallet

Det måste ske något nu för dagens fosterbarn

Svik inte de vanvårdade igen, Maria Larsson!

Hur skall Marks Kommun kunna leva upp till Barnskyddsutredningen?

Vanvårdens Barn vann sin första seger: samhället erkänner misstag

Torsdag den 10 februari - Dagen D för vanvårdsgruppen i Sverige

Säkerställ omhändertagna barns rättssäkerhet

Vem vågar hjälpa utsatta barn?

Fyra miljarder till de vanvårdade är ett skäligt krav

Valets vinnare måste stödja vanvårdades krav på ekonomisk ersättning


Bristande tillsyn i familjehem och fortsatt vanvård

M-politikerna i Staffanstorp har samma människosyn som Skånebönderna på 1930-talet

Vanvårdade är inte kompetenta i Stockholm

Direktiven ett steg i rätt riktning


Vi ska kompensera barnhemsbarnen för deras lidanden


Vanvårdsgruppen utsätts för kränkningar av socialtjänsten än idag
Media vill ha vanvårdens gråterskor inte vår kunskap

Det finns bara en sak att säga: förlåt



Det behövs mer än en ursäkt efter vanvårdsutredningen

Övergrepp att likna vid extrema diktaturers

Snart är vanvårdsfrågan död....!

Vi barnhemsbarn borde gå vidare istället för att kräva skadestånd

Snikna intressen inom fosterhemsvården - byt ut Maria Larsson


Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




35 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Det är fruktansvärt att barn ska behöva drabbas så fruktansvärt hårt i dagens Sverige!!! skamligt rent ut sagt!!! att man inte verkligen tar dom här frågorna på allvar visar ju bara vilken svag politik som bedrivs just nu för barnens rätt och framtida liv. Vad är ett mäånniskoliv värt egentligen???? kan man ju fråga sig efter detta tragiska besked ifrån regeringen.
En skammens dag för Sverige!
"Allt vad ni gör för dessa mina minsta gör ni också för mig" var det en sympatisk man för länge sedan som sade. Kanske något för KRISTdemokraterna att tänka på. De verkar ju inte ha greppat riktigt vad deras religion går ut på. Att man som socialist skall behöva berätta det för dem är ju bara för tragiskt.
Det kan ju tyckas som att man borde ta ett ansvar för när myndigheter gör fel och det i sin tur drabbar samhällsmedborgarna, som i det här fallet består av utsatta barn. Kan det kallas diskriminering kanske? Är det något som man borde godta, mitt svar blir givetvis NEJ!!! Det här kommer bli en fråga som jag hoppas att man länge kommer att tala om på bred front i media, på forum, i debattprogram. Det här är något som måste uppmärksammas och debatteras lång tid framöver i vårat land!!!
Regeringen/7-klövern har två problem.
1) En än så liten upprättelse visar att de kan göra fel, det är helt emot principerna för de 7 socialistiska partierna i riksdagen. Dessutom kan det ju väcka tankar hos medborgarna att de också har helt fel i ett annat, just nu och sedan drygt 20 år, pågående skeende.
2) Pengarna behövs till ett annat projekt. Ett projekt vars kostnader är en statshemlighet och därför kan man inte förklara varför man inte har råd med ens en symbolisk ersättning till dem som vanvårdats.
Sverige kan slänga ut 1 miljon om året per ensamkommande barn men ett par 100.000 har vi inte råd med till människor STATEN har begått brott mot.
Vem är ni politiker till för ?
Ni har mitt fulla förakt.
Jag tycker beslutet var bra på ett sätt.
Ska man sko sig rik på att ha haft en dålig barndom?
Varför ska jag å alla andra skattebetalare betala för vad några enskilda svin gjorde för länge sedan?
Det jag däremot tycker jag att de av tjänstemännen och privatpersonerna som lever idag ska bli åtalade för vad har gjort/ inte gjort.
Att brista i sin inspektion av ett fosterhem är ett allvarligt tjänstefel och där ska straff verkställas.
Om man vet att man inte klarar av sitt jobb ska man lämna det till förfogande åt nån annan.
Sen tycker jag att Maria Larsson och KD får för mycket skit för något de inte kan rå över. Sossarna lämnade en fullständigt rämnad socialvård efter sig och det kan inte vara lätt att reda i det eländet, många behöver bytas ut i det systemet.
Lösningen borde ju logiskt bli om man inte kan sänka ersättningsbeloppet om det nu enbart skulle handla om kostnader, sätt ner det till hundratusen istället eller femtiotusen om det nu skulle anses bli så dyrt???
Politik är att prioritera.
Detta ärende har låg prioritet.
Att ge 12.000 kronor i bonus för den som klarar "Svenska för invandrare" har hög prioritet.
Att prioritera är att ställa människor mot varandra, det är inte svårare än så.
Så du Maria Nilsson tycker att utsatta barn ska lämnas vind för våg utan något som helst stöd från myndigheterna vad gällande att dom placeras i familjehem som inte tar något ansvar för barnen överhuvudtaget. Dom här barnen får hela sina vuxna liv förstörda pga ett oansvar av myndigheterna och fosterhemmen att kunna ge barnen en vettig uppväxt. Det är människoliv det handlar om, fd barn som många av dom är trasiga vuxna idag. Något måste göras och snart!!!!
#10Sofia
Hur läser du det jag har skrivit egentligen? Var i den texten kan du få ut att jag anser att barn ska lämnas vind för våg, utan att tjänstemän gör sin plikt, VAR STÅR DET?
De som är trasiga idag varför ska de ha en miljon i ersättning som en gubbe i tv-programmet debatt tyckte?
Du tycker ju inte att myndigheterna ska ha någon ekonomisk skyldighet att hjälpa dessa bern ut i vuxenlivet ekonomiskt.
Dom här barnen är extremt utsatta pga av att dom många gånger inte har någon biologisk släkt som hjälper dom som andra barn har.
Jag menar inte att ett högt belopp ska vara det avgörande, utan jag tycker att ett belopp som kan kompensera tidigare brister i ansvaret från myndigheterna är det aktuella att tala om.
Nu är det så att stat, kommun och landsting inte ska behöva betala för att dom slagit människors liv i spillror.
Hur skulle det se ut ?
Kommuner som negligerar att sköta äldre på ett värdigt sätt, landsting som anställer undermålig personal med resultat att människor skadas i vården. Socialtjänst som tvångsomhändertar barn efter undermåliga utredningar. Föräldrar som inte får dagisplatts.
Dessa och andra vansinnigheter skulle kanske minska.
Folk som är upphov till detta kanske skulle skiljas från sina tjänster.
Folk som blir utsatta för detta skulle tilldelas ett erkännande av myndighetens skuld och kompenseras ekonomiskt.
Dom skulle rent av kunna få tillbaka lite värdighet.
Men det är ju helt fel i Sverige det går ju inte.
Det förstår ni väl ?
Maria Larsson och hennes gelikar är en garant för det.
Jag börjar bli orolig för utsatta bearns rättigheter i Sverige, man trodde att Sverige skulle ha gått framåt 2011 men tydligen så går man bakåt i utveckligen!! Kan aman inte vara lite konstruktiv nu fårn regeringens sida och sätte igång med nya förslag för att förbättra för alla stackars barn så att man kan följa ett människovärdigt perspektiv i hur man ska gå till väga men alla stackars utsatta barn i Sverige idag som verkligen behöver allt stöd och hjälp och uppbackning dom kan få för att få ett värdigt liv!!!!!
Varför inte följa England med där den största delen är adoption istället för familjehemsplacering, finns säkert massor som skulle vilja adoptera svenska barn.
"To be governed is to be watched, inspected, spied upon, directed, law-driven, numbered, regulated, enrolled, indoctrinated, preached at, controlled, checked, estimated, valued, censored, commanded, by creatures who have neither the right nor the wisdom nor the virtue to do so. To be governed is to be at every operation, at every transaction noted, registered, counted, taxed, stamped, measured, numbered, assessed, licensed, authorized, admonished, prevented, forbidden, reformed, corrected, punished. It is, under pretext of public utility, and in the name of the general interest, to be placed under contribution, drilled, fleeced, exploited, monopolized, extorted from, squeezed, hoaxed, robbed; then, at the slightest resistance, the first word of complaint, to be repressed, fined, vilified, harassed, hunted down, abused, clubbed, disarmed, bound, choked, imprisoned, judged, condemned, shot, deported, sacrificed, sold, betrayed; and to crown all, mocked, ridiculed, derided, outraged, dishonoured. That is government; that is it's justice; that is it's morality."
– Pierre-Joseph Proudhon
Ännu en fråga där KD viker ned sig.
Som andra redan nämnt, vissa frågor har obegränsade resurser.
I denna fråga är det främst etniska svenskar som drabbats och då är det inte prioriterat.
Rösta rätt 2014, inget kan vara viktigare!
En man uttalar sig i TV-nyheterna och påstår att det här handlar om de värsta sociala övergreppen i Sveriges historia. Vilket dravel, började Sveriges historia när han föddes? Av allt att döma någon gång på 50-talet!?!
Jag kan ge exempel från min egen fars barndom som är väl så hårresande. Han är ju tyvärr död, men jag kanske kan få en liten slant?
Självklart finns det oerhört mycket sorg och lidande i det som detta handlar om men vad var samhällets alternativ, att inte ta hand om barnen? Och i framtiden kanske vi borde ge ersättning till alla de barn som borde tagits omhand men det inte skedde?
Det är nog bättre för dem som nu kräver ersättning att försöka inse att samhället gjorde vad man trodde var bäst, men då precis som så många gånger även idag, inte lyckats med det man önskat.
#20.
"Jag kan ge exempel från min egen fars barndom som är väl så hårresande. Han är ju tyvärr död, men jag kanske kan få en liten slant?"
Citat: "Det förhållande att samhället har övertagit ansvaret för barn i
samhällsvård är således något som enligt utredningens mening på ett avgörande sätt även skiljer dessa barn från t.ex. barn som blivit utsatta för vanvård eller övergrepp i sin biologiska familj." (SOU 2011:9, s. 102)
"Självklart finns det oerhört mycket sorg och lidande i det som detta handlar om men vad var samhällets alternativ, att inte ta hand om barnen?"
Nej. Alternativet var att ha en fungerande tillsyn och regelverk så att barnhemsledare och andra barn exempelvis inte kunde sexuellt utnyttja fosterbarnen. Läs den utredning som har gjorts med genuina uttalanden från fosterbarn (SOU 2009:99) så ser du att det finns saker som staten i allra högsta grad borde ha beivrat, även med dåtidens standards.
"Två personer har berättat om att pojkarna kastades upp i luften och fick falla fritt ner till golvet. Personalen uppmanade även barnen att slå varandra, berättar andra." (s. 163, från Skärsbohemmet)
"Det är nog bättre för dem som nu kräver ersättning att försöka inse att samhället gjorde vad man trodde var bäst, men då precis som så många gånger även idag, inte lyckats med det man önskat."
Detta tror jag inte alls på. Vanvårdsutredningen skriver att tillsynsmyndigheterna uppenbart har brustit i sina skyldigheter, och att det finns starka skäl för att bevilja ekonomisk ersättning. Hur myndigheters felaktigheter blir det samma som det "man trodde var bäst" törs jag inte tänka på.
Bara i nuläget en faktafråga:
Vet någin insatt vem som satte upop gränsen 1980 för eventuella ersättningfar till offren?
Det är mycket märkligt att Sverige ligger så lågt när det gäller att se till rättigheter och skadestånd. Bara att man inte tagit upp det här ärendet med vanvård i familjehem under årens lopp eller granskat det förränns nu på senare tid tyder ju på en väldig nochalans från regeringens sida, är däremot oerhört glad att BO och Barnrättsakademien tar frågorna på största allvar och hoppas att dom kommer att fortätta sitt ihärdiga arbete med att förbättra barnens situation i Sverige. Men det är ett stort fel att man inte har tagit tag i allt det här tidigara, Socialtjänstlagen har ju funnits sedan 82 om jag inte misstar mig, och borde man inte redan då förstått att en lag är till för att följas och även granska hur ärenden hanteras och då kunna se missförhållandena tidigare? Och även borde man ha genomarbetat ett planeringsprogram över en längre tid så att ekonomiska och andra omständigheter hade kunnat kartlagts och man på så sätt hade kunnat förhindra utsatthet för barnen och när dom blev vuxna. Jag bedömmer att man helt enkelt har blundat för problamatiken och haft en stor nonchalans mot barn som levt i familjehem tidigare.
Intressant tanke den att pengar läker gamla sår och oförrätter. Jag förstår att man vill ha pengar, vem vill inte det, men jag förstår inte att det inte räcker om man får en ursäkt. Nu är det ingen enskild person som har skadat någon och det är heller inget som det offentliga Sverige gjort med avsikt. Det som behöver göras är två saker; Ge en tydlig och offentlig ursäkt till de som drabbats av en fosterhemsplacering hos mänskligt avskräde och visa samtidigt att man har dragit lärdom av de fruktansvärda som har hänt.
Men att inte dela ut pengar, vilket dessutom tycks vara svårt att göra på ett rättvist sätt, skall kallas för ”ett fruktansvärt svek” verkar lite hysteriskt.
Intressant tanke den att pengar läker gamla sår och oförrätter. Jag förstår att man vill ha pengar, vem vill inte det, men jag förstår inte att det inte räcker om man får en ursäkt. Nu är det ingen enskild person som har skadat någon och det är heller inget som det offentliga Sverige gjort med avsikt. Det som behöver göras är två saker; Ge en tydlig och offentlig ursäkt till de som drabbats av en fosterhemsplacering hos mänskligt avskräde och visa samtidigt att man har dragit lärdom av de fruktansvärda som har hänt.
Men att inte dela ut pengar, vilket dessutom tycks vara svårt att göra på ett rättvist sätt, skall kallas för ”ett fruktansvärt svek” verkar lite hysteriskt.
Pengar, ja. Det är en sak.
Vi har låtit "systemets" intressenter betalas av samhället för att skydda utsatta barn, men intressenter har istället angripit dem. Samhället ska betala angripare och oduglig tillsyn och gör det fortfarande. Maria Larsson har troligen knäck KD- bara för att se EN bagatellartad konsekvens -med att sätta systemet före värdet. Det är ju det omvända som är KDs hela politik!
ML hade en utmärkt chans att i denna (men symboliskt viktiga) fråga markera en uppgörelse med det systemorienterade sossesverige (intresset går före landet och medborgarna). Men hon valde systemet före medborgarintresset.
Det handlar inte om "vanvård" (fel i hanteringen). Det rör sig om BROTT mot de mest utsatta. Detta på medborgarnas bekostnad. (Misshandel var straffbelagt lång före vi fick lagar mot aga).
Medborgarna förväntas alltså finansiera kriminell verksamhet riktad mot dem själva. ML står upp för det av synnerligen grumliga juridiska skäl. Undanflykter för att försvara "systemet"!
Verksamheten fortsätter och åt detta görs inget. ML har beslutat att offren är rättslösa. Systemets intressen går före värdet.
Har man tagit detta ställningstagande (Vilket ML har gjort), kan vi "reformera" hur mycket som helst. Den grundläggande synen är ändå att medborgarna är utlämnade till det "system" Maria Larsson värnar före allt annat.
Har någon begått ett brott bör de straffas för det och har socialstyrelsens lagar eller regler brustit bör de uppdateras och förbättras. Gör man inte detta blir heller ingenting bättre av en engångsutbetalning i rena pengar.
Man ska inte glömma att de pengar som då skulle betalas ut kommer ifrån samma statskassa som ska se till att dagens fosterbarn tas bättre om hand. Pengar tas inte ur luften, utan från något annat. Ska ett par miljarder betalas ut som plåster på såren måste något annat prioriteras ned och sannolikt är det socialtjänsten som får ta smällen, vilket i slutänden drabbar bland annat dagens fosterbarn.
Med detta sagt, att erbjuda en ceremoni är bara dumt. Det skulle kännas oerhört patetiskt att sitta där tillsammans med diverse finklädda potentater som ler falskt, äter gräddtårta och sjunger "we shall overcome".
Istället borde ministern lägga energin på att spika fast de ansvariga för övergreppen vid väggen. Några synliga exempel på förbättring skulle nog värma de drabbades hjärtan betydligt mer än en ceremoni.
Givetvis borde de som är ansvariga för vanvården vara personligen straffskyldiga för det lidande de har orsakat. Att betala ut extra bidrag från skattepengar löser inget och känns som en överslätning av det brott som vissa människor har begått och inte fått ta sitt straff för.
Skadestånd och ersättningar brukar ju normalt betalas ut i Sverige då människor råkar illa ut på olika sätt, diskrimminering är ju en stor ersättningsdel som många får skadestånd av, jag anser att man inte ska ignorera att nu ge en fullständig upprättelse till alla dom människor som råkat illa ut i sin barndom genom felaktiga och slarviga beslut av socialtjänster runt om i landet, det är skadestånd det handlar om för psykiskt och fysikst lidande, tror aldrig att någon annan grupp hade accepterat att bara gå vidare med enbart en ursäkt efter en eller felra kränkande händelser som är av så grov art att det förstör en del människors liv till stor del, har nog aldrig hört talas om att någon i det läget enbart nöjt sig med en ursäkt där!
Om något sånt hade lagts som förslag i övriga fall så hade det blivit ramaskri!
Det är ju också därför som vanvårdsutredningen kom till och även med dess initiativ och att man skulle ta fram och diskutera hur en ev ersättning skulle se ut. Så helt taget ur luften är ju det inte.
Sofia om du menar de diskrimineringsärenden som finns hos DO så är det oftast inte staten som betalar ut det skadeståndet. Det är det företaget som har diskriminerat anmälaren, vilket i vissa fall även kan vara staten.
Att just nu sätta undan flera milljarder som pott som ska ge skadestånd åt sura gubbar i 50-60 års åldern som påstår att deras spritmissbruk beror på övergrepp i 10 års åldern och skadeståndet ska då givetvis användas till att festa med kompisarna.
Sen är jag inte emot att barn i 20 års åldern får ett startbidrag i livet.
Sofia
Jag tror inte att det är någon som skriver här som vill att barn ska fara illa eller misshandlas av de som samhället betalar för att skydda dem, de vi reagerar emot är att det ska betalas ut miljarder i skadestånd i dag, som plåster på sår som ändå aldrig kan läka.
Jag vill inte att barn ska fara illa men jag vill heller inte att man ska sko sig rik på att man har farit illa.
Så här står det i svenska dagbladet
"Flera tidigare fosterhemsbarn reagerar med bedrövelse.
– Självmorden kommer att öka. Politikerna får vårt blod på sina händer, säger Elias Markvärn vid organisationen Samhällets styvbarn. "
Kommer folk att ta livet av sig för att de inte får en massa pengar av staten nu??
Jag är förvånad man har överlevt en hemsk barndom och klarar sig som vuxen men om man inte får de hundratusen man vill ha då tar man livet av sig.
Jag tycker uttalandet i sig var oförskämt, sen vet man inte vad som är sant i pressen, men om det är sant är några rent för jävliga.
Såna hot är alltid otrevliga och inget annat.
Maria väldigt många har redan tagit sina liv. Många har hållt sig i tron att en sista tråd om erkännande och att de därmed skulle bli fria. pengarna är för den här gruppen ett kvitto på att Samhället Staten tar sitt ansvar. Nu förvägrar man det ansvaret och lägger skulden på vanvårdsgruppen igen.
Maria väldigt många har redan tagit sina liv. Många har hållt sig i tron att en sista tråd om erkännande och att de därmed skulle bli fria. pengarna är för den här gruppen ett kvitto på att Samhället Staten tar sitt ansvar. Nu förvägrar man det ansvaret och lägger skulden på vanvårdsgruppen igen.
Till Maria: nej, det hoppas jag ingen vill, för det är ju människors framtid som det faktiskt handlar om, barn som med bristande ansvar och respekt från myndigheterna får det mycket svårt som vuxna många gånger, inte alla gånger, det finns ju dom det gått bra för, men det finns även dom som sätts ut i livet med knappt några resurser överhuvudtaget, många av dom saknar en biologisk släkt och hamnar helt i myndigheternas händer, och då är det viktigt att dom barnen får rätt förutsättningar till att få ett värdigt liv och får stöd inför vuxenlivet med. Ersättningen ser jag som en retroaktiv ersättning för dom som inte fått dom som misshandlats och kränkts och vanvårdats, så det blivit påverkbart över längre tid.
Jag skulle önska att det blir ett erkännande från myndigheterna som inte kunnat ta sitt ansvar om oss som varit omhändertagna av samhället av olika anledningar och blivit illa behandlade endast för att vi inte haft eller kunnat bo hos våra föräldrar under vår uppväxt. Samhället bör ha och ska ha ett större ansvar för alla precis som alla ska ha ett stort ansvar gentemot samhället. Som ersättning till drabbade spelar inte storleken på belopp någon roll utan det viktigaste är ett erkännande om att många fel begåtts och inte kommer att upprepas.
Jag vill bara skriva en kommentar kring delar av det du skrivit.
Det är staten som betalar ut ersättningen till oss offentliga biträden, inte socialtjänsten. Jag kan därför inte hålla med om att advokaterna eller juristerna är köpta av socialtjänsten men däremot kan det finnas en viss rädsla att inte följa deras linje just eftersom man vill tro att deras utredningar är utförda på ett korrekt sätt. Den information man kan skaffa själv genom att träffa barn och föräldrar ger givetvis ingen större klarhet. Det är här jag tror att det ofta kan bli fel just eftersom socialtjänstens material inte är ordentligt utrett och inte heller granskat, att många litar mer på socialtjänstens utredning än på föräldrarna.
Socialtjänsten kan ibland tycka att barnets offentliga biträde gör fel om man inte går på deras linje och menar att man inte sköter sitt jobb eftersom det är självklart att de har rätt. Detta skriver t ex Advokat Jörgen Frisk om i sin Blogg.
Biträdets uppdrag är att antingen företräda föräldrar och då står man på deras sida och för fram deras version. Har man barnet då ska man vara objektiv och se till barnets bästa och ta ställning till om det finns en sådan risk enligt lagstiftarens mening som ska föreligga för att ett omhändertagande ska kunna bli aktuellt.
Dock är det ju så att det i många fall tyvärr finns en sådan risk och man kan ofta se att man istället borde ingripit för länge sedan.
I övrigt vill jag tacka för ditt engagemang Anne och beklaga kring ersättningen.