Varför behöver inte svikande föräldrar ta ekonomiskt ansvar för sina barn?

Men hur kunde du skaffa dig fyra barn med en man som var olämplig som förälder?

Och hur kan du sen komma till mig som inte är inblandad och inte fått någonting att säga till om och kräva att jag ska försörja din storfamilj?

Om jag skaffar mig fyra lyxbilar, hjälper du mig att betala avbetalningarna då?

Världen är överbefolkad och ett minimum vi kan göra för att minska problemet är att sluta uppmuntra människor att skaffa sig fler barn än de kan ta hand om.

Har också frågat mig många gånger varför underhållstödet är så lågt? Men det är väl samma sak med barnbidraget. Har för mig att när jag var 14 år för 24 år sen blir det var det på 750:- om jag inte missminner mig. Och där har vi en höjning på 300:- på 24 år då. Och jämför man med hur priserna gått upp på dom åren så följer verkligen inte barnbidraget med i den kurvan heller.

Bo T: Nu var det inte MIG eller mina barn, eller nåt ex som artikeln handlade om, utan generellt om Underhållsstödet och att vara ensamstående med barn det handlar om. Tre av mina barn är dessutom vuxna idag, så håll dig till sakfrågan.

Roger Sjöman: Ja, visserligen är underhållsstödet på 1273 kr idag, men jag anser ändå att det halkar efter rejält! Fick en bra länk av en man från FK: http://www.forsakringskassan.se/irj/go/km/docs/fk_publishing/Dokument/Ra... Läs från sid: 106. Intressant hur man tänkt. Ska skriva mer om det och bemöta på min blogg.

Jag vet inte om jag skulle kalla 21% (275 000 av 1,3 miljoner kr) för försvinnande lite. Men visst, skaffar man barn ihop bör båda ta lika stort ekonomiskt ansvar, och det verkar ju underligt om den föräldern som har barnen boendes hemma ska behöva betala så pass mycket mer.

En tumregel bör ju dock vara att den som inte är säker på att den kan försörja sitt/sina barn, inte bör skaffa några. I synnerhet om man själv är arbetslös och/eller outbildad, så kanske det är naivt att förutsätta att man kommer att leva ihop med sin partner (om denne har god ekonomi) resten av livet.

Du behöver inte ta det personligt, #3 Fatou Touray. Det var inte tanken.

Det som jag skrev riktar jag till alla som skaffar barn med människor som är olämpliga som föräldrar.

Men jag hade en förhoppning om att du skulle ha svar på mina undringar eftersom du umgås med folk som är i den aktuella situationen.

Det är en chans att få er att få synas i en bättre dager. Med lite vettiga argument så kan du vända min motvilja till ett stöd.

"En tumregel bör ju dock vara att den som inte är säker på att den kan försörja sitt/sina barn, inte bör skaffa några."

Om folk hade följt den regeln så hade världen sett oerhört mycket bättre ut, #4 Jan Fernlund.

Det som föräldern egentligen skall betala är underhållsbidrag vilket man skall komma fram till gemensamt. Om man inte kommer överens får man gå till domstol. Har man en någorlunda normal lön kommer domstolen att döma till åtminstone det dubbla mot underhållsstödet. Summan på 1273 kronor är alltså inte underhållsbidraget utan det underhållsstöd som man är garanterad av försäkringskassan att få. Sedan räknar FK ut hur mycket personen själv skall stå för och hur mycket FK skall stå för om personen ex är arbetslös eller sjuk etc.

Det är dock helt vansinning att man skall behöva gå till domstol för att få ett vettigt underhållsbidrag Domstolarna har väl annat att göra än att döma i sådana här futtiga ärenden? Dessutom är det inte alltid man har kraft att driva ett ärende ända till domstol om man är en trött, fattig och ledsen ensamstående föräldrer.

Bo T

Det är för det mesta inget som helst fel på den andra föräldren och den behöver ju inte vara en dålig förälder även om han eller hon inte delar barnets vardag.

Man kan ju flytta till en annan ort eller ett annat land etc

Jan Fernlund: Visst har du rätt i det. Och jag tror att mer eller mindre alla ensamstående ser till, på ett eller annat sätt att de lyckas försörja sina barn, även om det är tufft för många i perioder, men jag menar ändå att ett större ansvar borde läggas på vad jag lite förenklat kallar den "frånvarande" föräldern.

Bo T: Fast dina frågor är inte riktade generellt, utan personligt och då blir det lite svårt att besvara eftersom de flesta inte stämmer på mig. Artikeln handlar alltså INTE om några "specifika fyra barn", inte heller om en specifik olämplig far och inte heller om hur många barn man borde få föda till världen och den handlade inte ens om att du eller någon annan skattebetalare (jag själv inräknad) ska betala för någon annans barn!!

Det enda jag kan lyckas svara på är att den här artikeln handlar inte om vad ANDRA ska betala till ensamstående med barn, utan vad den "frånvarande" föräldern ska ta ansvar för rent ekonomiskt för sitt/sina barn. Jag menar att summan är för lågt uträknad, rent generellt och att det per automatik är den kvarvarande föräldern som "straffas" genom att få ta ett större ansvar både praktiskt och ekonomiskt och på så sätt allt för ofta visas det i undersökningar att det är just de ensamståendes barn som blir förlorarna, i stället för att högre krav ställs på den förälder som inte tar sitt ansvar.

Lena Krantz: Det är helt rätt, men jag har nog bara träffat 2 personer som jag diskuterat denna fråga med och som har tagit ärendet vidare och även tilldömts ett högre underhåll. Om det beror på min bekantskapskrets, eller om det beror på att man inte orkar gå vidare till domstol eller inte känner till möjligheten (jag hörde talas om det första gången för max 10 år sedan) eller om det beror på att de jag diskuterat med inte velat nämna detta, låter jag vara osagt, då jag inte har en aning. Men jag håller med dig om att det är galet att behöva gå till domstol för att en förälder ska ta ett ansvar som borde vara självklart!

Fatou #10

Det är nog synd att inte fler går till domstol för då kanske det skulle bli en förändring.

Jag har nog bara hört om en person, en kollega. Hennes man fick betala ca 5000 per barn till sitt ex men då ingick samtliga kostnader, dvs även fritidsaktiviteter etc som ´man normalt skall dela på (alltså utöver underhållet).

IARRBM

"Det är för det mesta inget som helst fel på den andra föräldren och den behöver ju inte vara en dålig förälder även om han eller hon inte delar barnets vardag."

Den förälder som lämnar sin medförälder i sticket anser jag vara en person som aldrig borde ha blivit förälder, #8 Lena Krantz.

Om man däremot har kommit överens om att skaffa barn och sen skiljas åt så är det helt OK så länge inte andra ska betala.

Tycker inte du det?

"Det enda jag kan lyckas svara på är att den här artikeln handlar inte om vad ANDRA ska betala till ensamstående med barn, utan vad den "frånvarande" föräldern ska ta ansvar för rent ekonomiskt för sitt/sina barn."

Nu slingrar du, #9 Fatou Touray. Du vet mycket väl att om ena föräldern får en ersättning utdömd och inte den andra vill betala så är det "andra" som får betala trots att vde inte har har haft någonting att säga till om i processen.

Att skaffa barn utan att tänka sig för är ett dyrt misstag som inte ska uppmuntras.

Fatou!

Om man följer Konsumentsverkets beräkningar på vad ett barn kostar så är underhållsstödet väl tilltaget. Enligt Konsumentverket är kostnaden för ett yngre barn cirka 2500 kr/mån och kostnaden för ett äldre barn cirka 3200-3400 kr/mån (lite skillnad mellan pojkar och flickor).

http://www.konsumentverket.se/Lattlast/Dina-pengar/Kostnader-for-att-lev...

http://www.konsumentverket.se/Lattlast/Dina-pengar/Kostnader-for-att-lev...

http://www.konsumentverket.se/Lattlast/Dina-pengar/Kostnader-for-att-lev...

Barnbidraget är idag 1050 kr/mån, underhållsstödet är idag 1273 kr/mån och lika mycket förväntas naturligtvis boendeföräldern själv bidra med. Totalt blir det cirka 3600 kr/mån. Alltså mer än vad kostnaderna för barnen är enligt Konsumentverket.

Lena!

Det stämmer att man kan driva frågan om underhållsbidrag till domstol. Där avgörs då hur mycket ungängesföräldern ska betala. De faktorer som då tas hänsyn till är bl.a. hur mycket umgänge som umgängesföräldern har, vilken inkomst umgängesföräldern har och vilken inkomst boendeförälderna har.

Om umgängesföräldern har högre inkomst än boendeföräldern så tilldöms denna oftast att betala en större andel av det totala underhållet, men om det är boendeföräldern som har den högre inkomsten så kan det faktiskt bli precis tvärtom!

Om umgängesföräldern saknar inkomst eller har en låg inkomst så kan det aldrig bli frågan om mer underhållsbidrag än den nivå som underhållsstödet stipulerar (1273 kr/mån). Oftast får då t.o.m. staten gå in emellan och täcka en del av kostnaderna (vilka dock umgängesföräldern blir skyldiga staten).

I slutändan kokar allt ner till att föräldrarna själva är gemensamt ansvariga för barnens försörjning. Har man som vuxen inte råd att försörja sig själv så ska man heller inte sätta några barn till världen. Gör man det ändå så är faktiskt rent olämplig som förälder.

Bo!

Jag kan bara hålla med dig. Att förvänta sig att staten (skattebetalarna) ska stå för försörjningen för de barn en vuxen person väljer att sätta till världen är bara egoistiskt och ska definitivt inte uppmuntras.

Tvärtom borde underhållsstöd och barnbidrag avskaffas. Istället skulle respektive vårdnadshavare ha rätt att göra ett fast skatteavdrag på sin inkomst för upp till tre barn var. Det skulle gynna alla ansvarsfulla föräldrar som båda arbetar och bidrar till försörjningen av sina gemensamma barn.

#11 Lena Krantz

5000 per barn i underhåll låter mycket. Betyder det att man beräknar de totala utgifterna till 1000 per barn och månad? Med två eller tre barn och motsvarande underhåll kan ju mottagaren i stort sett låta bli att arbeta. Det verkar inte rimligt.

Håller med medborgare X i #16:
"Tvärtom borde underhållsstöd och barnbidrag avskaffas. Istället skulle respektive vårdnadshavare ha rätt att göra ett fast skatteavdrag på sin inkomst för upp till tre barn var."

Bo T: Det handlar inte om att slingra sig, för mig är det en helt annan fråga. Och ja, jag tycker bidragsförskottet ska finnas kvar och det blev ännu mer begripligt för mig när jag läser FK´s rapport som jag länkade till ovan: http://www.forsakringskassan.se/irj/go/km/docs/fk_publishing/Dokument/Ra... När jag där läste uppkomsten från början av detta underhåll (som bytt namn flera gånger sedan dess), så blev det än mer försvarbart för mig varför det ens finns. Men som sagt, det är inte det den här artikeln handlar om, utan den handlar om vem av föräldrarna som ska ha betalningsansvaret och jag anser där att man ska dela på de FAKTISKA kostnaderna.

Medborgare X: Om du också läser den länk jag lämnat ovan, från sid. 106, så kan du se de noggranna uträkningarna som gjorts på vad underhållsstödet ska täcka och vad man räknat in, samt vad man inte räknat in. Jag håller även på att vidareutveckla det i min blogg och som jag tolkar den, så finns det ett underskott i underhållsstödet!

Fatou!

Jag skummade igenom det du hänvisade till i Försäkringskassans skrift (sidan 106 och framåt). Och visst finns det saker som inte ingår i Konsumentverkets beräkning av vad ett barn kostar, men det är ingen mänsklig rättighet att ha mobiltelefon, dator, dyra fritidsaktiviteter, etc.

Barnets del av boendekostnad får boendeföräldern hjälp med via bostadsbidrag. Umgängesföräldern har också en ökad boendekostnad på grund av barnen, för även där så behöver ju barnen en plats att sova på. Så de ökade boendekostnaderna är något som respektive förälder själv får stå för.

Läkarvård och tandvård är i princup fri för barn. Barnomsorgsavgiften (som redan är väldigt låg på grund av maxtaxan) brukar i de flesta kommuner vara nedsatt för ensamstående föräldrar.

Dessutom finns det ytterligare rum i de siffror som jag redovisade från Konsumentverket ovan, eftersom de utgick ifrån att barnen äter alla måltider hemma. De flesta barn äter lunch i veckorna i skolan och därmed blir utgifterna för mat ett par hundra kronor mindre i månaden.

Om man är väldigt missnöjd med det underhåll som man får från umgängesföräldern så borde man snarast fråga sig själv varför det gått så snett i ens relation med den andra föräldern och varför man skaffat barn tillsammans som man sedan inte gemensamt är villiga att försörja och ta hand om.

Samhället ska definitivt inte uppmuntra ensamstående att skaffa en massa barn som de sedan inte kan/vill ta ansvar för själva.

Fredrik!

ja, 5000 kr/mån låter väldigt högt. Men tingsrätten kan faktiskt tilldöma så högt underhållsbidrag om umgängesföräldern har en väldigt hög inkomst, samtidigt som boendeföräldern har en betydligt lägre inkomst.

Egentligen är det vansinning. Istället borde tingsrätten ge boendet till den föräldern som bevisligen klarar av att ta eget ansvar för att försörja sig själv och barnen.

#21 Medborgare X:

Att vara bemedlad ekonomiskt är inte det samma som att vara en bra förälder.

Man kan exempelvis fråga vad försörjning är värd om föräldern jobbar 14h/dygn varje dag i veckan?

Är det ingen som ser det vansinniga i att en lågavlönad förälder ska behöva ta emot socialbidrag för att klara sig? Varför får hon/han inte behålla mer av sin lön? Som det nu är så dras så mycket i skatt att hon/han behöver bidrag för att överleva.
Dessutom - om föräldern lämnar barnen till mormor en lördag i månaden o jobbar extra på en bensinmack tex, för att få råd med en semesterresa, så minskar bidragen. Alltså, marginaleffekterna blir så stora för denna förälder att det inte lönar sig att anstränga sig. Man förlorar all egenmakt och har ingen möjlighet att ta sig ur sin fattigdomsfälla. Inte konstigt folk blir knäckta psykiskt av att trava runt i detta hopplösa ekorrhjul.

Flera av er som kommenterar detta, skriver om att man ska välja sin partner man skaffar barn med bättre. Ja, om det vore så enkelt ändå...! Det finns en massa anledningar till att förhållanden inte fungerar och så är det världen över och oavsett om man bor i ett land med bidrag för barnen eller ej. Det är alltså inte BIDRAG som gör att folk skaffar barn. Människor förändras, människor träffar nya partner, en del dör (då kallas det i och för sig inte längre för underhåll, utan för barnpension, men är uträknat med samma siffror som underhållet), folk lämnar varandra, känslor tar slut, eller någon får nya känslor för någon annan, olika former av missbruk eller våld kan komma i relationen, som kanske inte fanns där från början. Det är nog bra att det finns möjlighet att separera för människor som inte längre fungerar ihop, risken är att många barn skulle utsättas för ett ännu större trauma annars...

Medborgare X: Mycket av det du räknar upp är gratis, som du skriver, såsom läkarvård, men till exempel mediciner och dyl är det inte, precis som jag har preciserat i mitt senaste blogginlägg: http://tonarsmorsa.se/2011/09/nu-maste-man-snart-borja-jobba-for-pengarna/

Du skriver också om "boendeföräldern" samt "umgängesföräldern" vilket bygger på att det finns en regelbunden relation med barnet. Det jag skriver om i min artikel är de barn som saknar eller har en ytterst sporadisk kontakt med sitt/sina barn, vilket jag anser är en väldigt stor skillnad. Sedan finns naturligtvis allt däremellan som exempel, men jag har valt att fokusera detta inlägg på barn som inte har någon eller väldigt sporadisk kontakt med den förälder barnet inte bor med!

Jag menar också att de flesta ensamstående faktiskt försörjer sina barn med glädje, däremot tror jag det finns en hel del som kanske får en mindre komplettering från soc eller liknande i perioder av sitt liv, som kanske skulle slippa det om den andra föräldern betalade de faktiska kostnaderna för sitt/sina barn.

Jag tror på allvar att de allra flesta vuxna människor i första hand önskar kunna försörja sig själva och sina barn, utan bidrag, men jag menar också att det är rimligt att den förälder som finns kvar inte ska "straffas" även ekonomiskt och låta den andra föräldern slippa billigare undan, för det gör sällan den närvarande föräldern. Om några utflykter, mediciner och en oväntat hög telefonräkning kommer, så är de ändå tvungna att ställa mat på bordet till sina barn, även om det är snävt, eller inte finns några pengar kvar på kontot. Detta slipper den icke närvarande föräldern. Alltid. Det är bara att säga att pengarna inte finns...

"men varför förväntas en frånvarande förälder kunna säga att de inte har råd att betala för sitt barn?"

Men det kan de ju inte heller. Jag känner ensamstående män som är underhållsskyldiga och det baseras på deras inkomst och deklaration.

Sen kan en man börja studera och då har han igen inkomst alls och det tycker inte jag är rätt men så fungerar det och då går samhället in med bidragsförskott.

Det jag tycker är fel är att om två föräldrar är gifta eller sambo så måste de försörja barnen med sina inkomster då får de ingen hjälp såvida de inte måste ha socialbidrag, men om föräldrarna däremot delar på sig då ska varje barn vara garanterad 1200kr + barnbidraget. Har gifta föräldrar 1200 till övers till varje barn varje månad?

Maria Nilsson: Jag menar inte själva underhållet, jag menar de kostnader som kan komma utöver och som inte räknas in i underhållet eller om barnet en månad har fler behov än vad underhållsstödet täcker.

Självklart finns det många ensamstående män och kvinnor som fungerar när det gäller den ekonomiska biten, de exempel jag ger är på de föräldrar som INTE fungerar, eller som inte har kontakt med sitt barn eller endast sporadisk kontakt.

Maria Nilsson: Förtydligande: Jag är lite trött och ser att min kommentar ovan till dig är lite luddig. Vad jag menar är att i artikeln påvisar jag att underhållsbidraget är för lågt satt, då det kostar mer än barnbidrag + underhållsbidrag gånger 2 (båda föräldrarnas delar) att ha barn. Senare i diskussionen och av det som kommit fram av FK´s rapport (länk finns bland kommentarerna ovan) att bidraget är för lågt satt. Det är min poäng i huvudsak.

Fatou!

Det gör ingen större skilnad om det finns en umgängesförälder eller ej (d.v.s. om den andra föräldern är "frånvarande"). Kostnaderna för barnen är lika för boendeföräldern hur som helst. Och ersättningarna är också lika, varesig de kommer från umgängesföräldern i form av underhållsbidrag eller från staten i form av underhållsstöd.

Sedan säger du i din bloggpost att fritidsintressen, semester, barnomsorg, resor till anhöriga, husdjur, musikinstrument, musikundervisning, dator, mobil, internet, merkostnader för ev. handikapp, allergier eller sjukdomar inte är inkluderat i beräkningen av underhållsstöd. Saken är dock den att det inte är någon mänsklig rättighet att ha varesig semester, husdjur, musikinstrument, musikundervisning, dator, mobil eller internet! Om det inte finns någon annan förälder så behövs heller inga resor till anhöriga (och dessutom är det umgängesföräldern som får betala för resor om boendeföräldern och umgängesföräldern bor långt från varandra, vilket i sig är helt vansinnigt). Eventuella kostnader för handikapp, allergier och sjukdomar kan man få ersatta av de sociala myndigheterna om man inte själv klarar av dem. Utökade boendekostnader för barnet för boendeföräldern bostadsbidrag för.

Så hur du än vänder dig så är underhållstödet väl i linje med de kostnader som barn drar med sig. Det finns till och med en viss marginal som kan utnyttjas till fritidintressen och annat för barnet.

Problemet är inte underhållsstödets storlek, det är att allt för många människor skaffar barn utan att ha säkerställt att båda föräldrarna vill ha barnet och att båda föräldrarna kan ta hand om och försörja barnet. Skattebetalarna ska inte behöva pumpa in pengar för att stödja vuxna människor som skaffar barn utan att först ha säkerställt barnets försörjning,

Medborgare X: Fast det där stämmer inte alls. Självklart är det inte samma utgifter för en ensamstående förälder med barn om den andra föräldern har regelbunden kontakt med barnet eller ej. Om barnet är hos den andra föräldern så står ju den för mat och annat som går åt under de perioderna och då har också den andra föräldern mer utgifter för barnet. Ju större umgänget är, desto mer pengar sparas för den förälder som bor med barnet, vilket borde innebära att om man har ett helt delat umgänge, så är det rimligt att omkostnaderna samt bidragen delas upp mellan båda föräldrar. På samma sätt har man då möjlighet att se över barnets behov tillsammans och på så sätt se till barnets/barnens verkliga behov.

Exemplen ur min bloggpost du nämner är hämtade direkt från FK´s rapport som jag länkade till ovan och om du läser lite mer så har jag också skrivit: "Vissa av dessa exempel känns rätt självklara att man kanske inte bör räkna in, såsom husdjur, musikinstrument etc. Men det finns andra delar som är lite svårare att förstå sig på och det är boendekostnaden, då jag är övertygad om att de ensamstående som har bostadsbidrag sällan uppväger barnets boendekostnad."

Självklart har ett barn behov av mor- och farföräldrar, kanske mostrar, fastrar etc. oavsett om man har en fungerande relation till båda sina föräldrar eller ej.

Man får INGEN hjälp av sociala myndigheter för några som helst utgifter om man inte lever under existensminimum (eller har andra skäl till att man inte kan beviljas socialbidrag) och varför ska man ens söka ett socialbidrag om man klarar att försörja sig själv och sitt/sina barn med SIN del, bara för att den andra föräldern inte gör rätt för sig?

Alla ensamstående föräldrar har INTE bostadsbidrag, då det är baserat på inkomst, så har du en viss inkomst så får du väldigt lågt eller inget bostadsbidrag alls! Men i princip alla föräldrar i Sverige har i dag en bostad som är anpassad i storlek för att barn ska ha utrymme i boendet, som en ensamstående utan barn inte haft behov av.

När det gäller vilka som skaffat barn, se min kommentar lite längre upp.

En sak är vi i alla fall överens om och det är PRECIS det den här artikeln handlar om: "och det är att BÅDA föräldrar bör försörja sitt/sina barn!"

Fatou!

Om man har delat boende utgår inget underhållsbidrag alls. Då har ju umgängesföräldern samma kostnader under de veckor som denne har ansvaret för barnet som boendeföräldern har under den andra veckan.

För att fullt underhållsbidrag ska utgå så måste barnen spendera den absoluta merparten av tiden hos boendeföräldern, vilket brukar leda till att umgängesföräldern bara får ha barnen hos sig en helg varannan vecka (för annars reduceras underhållsbidraget till boendeföräldern). Visst tar då umgängesföräldern lite mer kostnader för barnen än om umgängesföräldern inte har barnen någonting alls, men det finns som sagt en viss marginal mellan de cirka 3600 kr som fås via barnbidrag, underhållsstöd och motsvarande belopp som boendeföräldern ska bidra med och de kostnader som barnet har enligt Konsumentverket.

Har man som boendeförälder så höginkomst att man inte är berättigad till bostadsbidrag så bör det heller inte finnas något större problem att försörja barnen och stå för boende för dem. Det är inte skattebetalarnas ansvar att stå för boende till barn som vuxna människor själva satt till världen.

Medborgare X: Men det är ju PRECIS DET som är min poäng!! Varför ska boendeföräldern "straffas" med att även betala mer, oavsett om den har "råd" eller ej, för att den helt och hållet tar hela ansvaret för barnet/barnen, när det finns en förälder till som borde DELA det ekonomiska ansvaret? Jag säger INGET om att samhället ska betala för det, utan just den andra föräldern, som förutom att den "kommer undan" med att betala mindre än hälften av vad det kostar att ha ett barn + att den förlorar inkomst vid VAB och möjlighet till att jobba på obekväma tider för att ha möjlighet att tjäna mer pengar, eller jobba extra eller ta övertid på jobbet, vilket missgynnar boendeföräldern både direkt och indirekt, genom att det försvårar möjligheter att ta vissa jobb, men även minskar chansen att bli befordrade på en befintlig arbetsplats.

Och även i den uträkning som du hänvisar till så har man inte räknat med och tagit hänsyn till boende, resor, semestrar, mediciner, speciella behov, eller sådana saker som dator, bredband etc. Jag kan hålla med dig om att dator och bredband och semester inte är något livsavgörande behov, men i vårt samhälle i dag 2011 i Sverige, är det väldigt svårt att som ung leva utan dessa ting utan att hamna utanför eller att kunna vara fullt uppdaterad i samhället och göra alla sina läxor och hänga med i vår utveckling. Särskilt som datakunskap idag är en del av det människor förväntas klara skapligt i samhället idag både inom skolan, de flesta arbeten etc. Varför ska hela tiden barnen till de ensamstående vara de som ligger mest efter i den ekonomiska utvecklingen, medan de föräldrar som INTE finns där för sina barn, inte har dessa problem i samma utsträckning? Varför kräver man MINDRE av dem än av den förälder som faktiskt finns där för sina barn, typ 24 timmar om dygnet, året om, ALLTID!!

Det är ju knappast rätt signaler till att föräldrar ska kunna försörja sina barn.

Fatou!

Boendeföräldern straffas ju inte. Konsumentverket har gjort en beräkning på vad barn kostar och den summan är lägre än vad summan av barnbidrag, underhållsstöd och boendeföräldern bidrag är.

Övriga kostnader som boendeföräldern drar på sig har boendeföräldern möjlighet att styra över. Boendeföräldern har ingen rätt att göra av med umgängesföräldern pengar. Boendeföräldern kan t.ex. inte köpa en ny moped till barnet och förvänta sig att umgängesföräldern ska betala hälften.

Boende för barnen behöver barnen ha både hos boendeföräldern och hos umgängesföräldern. Alltså har båda föräldrarna samma kostnader för barnens boende och får därför stå för dessa kostnader själv. Dessutom kan man söka bostadsbidrag för detta.

Resor för barnen till umgängesföräldern i samband med umgänge är umgängesförälderns ansvar att betala, så där har boendeföräldern till och med en ekonomisk fördel. Andra typer av resor (precis som semester) är något som boendeföräldern själva kan styra över och därför något som boendeföräldern också får ansvara för. Umgängesföräldern kan ju inte förväntas betala hälften av alla saker som boendeföräldern på egen hand hittar på att göra och bränna pengar på.

Dator och bredband blir knappast dyrare för en ensamstående utan barn än för en ensamstående med barn (en familj klarar sig gott med en dator - det är ingen mänsklig rättighet för alla barn att ha en egen dator, dock ger vissa skolor barnen en egen dator så om det är viktigt kan man välja en sådan skola). Så kostnaderna för det är inte dyrare för boendeföräldern än för umgängesföräldern. Alltså får de betala för sina egen dator och bredband.

Istället för att diskutera kostnader för barn och vem som ska betala vad så vore det betydligt bättre för samhället att diskutera vad det är som gör att föräldrar skaffar barn tillsammans utan att ha kommit överens om hur de gemensamt ska ta hand om dem. Allt fler barn förlorar kontakten med en av sina föräldrar (oftast pappan). Vad i samhället är det som gett upphov till det och hur påverkas barnen av detta (med tanke på att barn mår allt sämre och får allt sämre betyg i skolan)? Där har du ett betydligt större problem i samhället.

Medborgare X: Självklart finns det många större problem i vårt samhälle än detta, men det är klart och tydligt att just ensamstående föräldrar är en av de främsta grupper som hamnar på efterkälken konstant i alla undersökningar och då tycker jag det är viktigt att fråga sig varför och man måste väl inte sluta diskutera alla ämnen bara för att det finns något annat ämne som är viktigare, för i så fall finns det inga ämnen kvar att diskutera.

Du skriver att umgängesförälder och boendeförälder har samma boendeutgifter. Det är bara det att i hela den här diskussionen har jag endast tagit upp runt boendeförälder och har därför valt att kalla den andra föräldern den frånvarande föräldern, då det är DET som är min poäng.

Sedan håller jag med dig om att en boendeförälder inte kan komma upp med vilka utgifter som helst och kräva att den andra föräldern ska vara med och betala, det är också orimligt.

Men i båda uträkningarna som både du och jag hänvisar till (FK´s och Konsumentverkets) så framgår det tydligt att man INTE har räknat med flera av de saker som är kostnader för ett barn.

Tyvärr är nog inte den ekonomiska bristen det värsta för ett barn vars ena förälder inte finns närvarande, det är nog just bristen på närvaro som är det värsta, men det tycker jag att det finns rätt mycket utrymme för att diskutera på olika håll i media och på nätet och därför la jag inte fokus på det i den här artikeln eller i tillhörande kommentarer.