SNS-rapporten om valfrihet i välfärden brister i kvalitet

"De flesta nya vård- och omsorgsföretag startar med en idé om hur verksamheten kan bedrivas bättre. De idéerna utvecklar välfärden och är den stora poängen med konkurrens i vård och omsorg."

Jaså???

Ska ställas mot...

"en budgetprognos som visade att våra egna förskole- och äldreomsorgsenheter lyckats så bra att nämnden skulle få budgeten att gå ihop."

Jag skulle kunna låta äldreomsorgen gå med vinst genom att slå ihjäl alla äldre vårdtagare. Hade det blivit nyårsfest inom kommunen då också?

Det är ju ett fruktansvärt babbel utan någon som helst koppling till ett sakligt förhållande mer än att "ekonomin har gått ihop".
Det är fullständig självklart att kvalitén faller, när man går från o-budget till vinstdrivande som tar 10% för sina "nya idéer".

Det finns inte ett enda exempel på en enda lyckad privatisering, utom för dom som är med och driver processen och sen skördar vinsterna.

"Vi måste hitta bättre sätt att mäta kvaliteten i vård och omsorg."
Nej, inte ens där har Tenelius rätt. Vi vet att projektet segregerar och exkluderar, vi vet att privata försäkringar sätter folk före i kön. Här behöver inte mätas ett förbannat dugg, frågan är ideologisk och det är bara att förstatliga all skola, omsorg, sjukvård etc. rakt av.

"Om människors egen uppfattning av till exempel bemötande och väntetid har någon betydelse ..." Detta är en bemanningsfråga.

Uppgivet.
Revolution. Nu.

Meningslösa anekdoter från Håkan Tenelius.

Undantanget är den nationella patientenkäten har tyvärr inte tagit del av denna.

Till Alf Carlsson:
Det stod att det var ANMÄRKNINGSVÄRT att budgeten skulle gå ihop. Det betyder att det var mycket ovanligt.

Även om jag både i princip och praktik är för konkurrensutsättning, kan jag i likhet med Laura Hartman känna att det är dumt med konkurrensutsättning "till varje pris". Jag är övertygad om att konkurrensutsättningen är lika välgörande på vissa områden som dålig (skadlig?) på andra områden.

Tenelius visar tydligt och pedagogiskt på tänkbara brister i Hartmans och Levins slutsatser, eller snarare ifrågasätter underlaget för dessa. För alla oss som tror på det mesta som forskare säger, är detta en väckarklocka:
- Att man inte funnit belägg för förbättringar av olika slag inom vården, betyder det att det inte har skett förbättringar på olika områden? - Eller betyder det att man faktiskt har sett förändringar (förbättringar eller försämringar), men att dessa inte uppfyller stränga vetenskapliga kriterier för att få kallas belägg? - Eller innebär det att slutstsen delvis speglar forskarens personliga värderingar? - Eller faktiskt att forskningen är medelmåttig?

En fri konkurrens innebär inte automatiskt att kvaliteten blir bättre. Politiker och framförallt tjänstemän måste lära sig ställa krav på verksamheter, skriva avtal med vårdgivare som håller, innefattandes kvalitetsuppföljning, beivra överträdelser, sanktioner om det behövs etc etc. D v s en klassisk upphandling där avtal skrivs som medför att kvaliteten håller hela vägen. Det brister inte i kompetensen ute på t ex vårdföretagen utan det brister i kravställandet.

"Det är fullständig självklart att kvalitén faller, när man går från o-budget till vinstdrivande som tar 10% för sina "nya idéer"."

Nej, det är allt annat än självklart.
Om ditt påstående skulle vara sant så innebär det att ingen individ skulle kunna vara mer än 10% effektiv än någon annan. Det kanske verkar troligt om man är en vänsterflummare som inte klarar av att se de otroliga skillnader som finns mellan olika individer.

En arbetsgivare vars vinst avgörs av effektiviteten kan hur lätt som helst göra sin verksamhet 10% bättre än den chef som helt saknar incitament.

# 4 Karl Pedal har fullständigt rätt. När man har fri konkurrens så kommer alltid köparen få det han har betalt för. Om inte, så har säljaren begått ett lagbrott.

Det blir således upp till köparen att få maximalt värde för varje krona. Om kunskapen till det saknas så finns det inte mycket som talar för att man skulle kunna tjäna pengar genom att driva verksamheten i egen regi. Problemet som finns hos tex kommunerna är att de som har hand om köpen av vård gör dessa med pengar som inte är deras eller direkt kan kopplas till deras lön, samtidigt som de köper åt någon annan. Utifrån dessa förutsättningar så kan man lätt förstå att någon maximal kostnadseffektivitet aldrig uppnås.

Även om man skulle kunna hitta en person som bryr sig lika mycket om varje krona av skattepengar som av sina egna så finns det trots detta ingen möjlighet för denna att göra lika bra val som en enskild individ.

Vård är ingen fri marknad från början. Man kan inte välja bort vård om man blir sjuk. Någonstans där måste man nog börja analysen.

Hur ställer man krav på en utförare när det faktiskt inte råder en fri marknad? Hur mäter man kvalitet i vården när viktigaste måttet på kvalitet är antalet patienter per timme? För det är de facto så det blir när uppköparna har ett enda ansvar: att se till att det blir så biligt som möjligt.

Vård kan inte heller mätas i termner av effektivitet som exempelvis #5 antyder.

Det kan vara så att privat vård kan ha sina fördelar men kanske det måste ställas mot de nackdelar som de medför och analysen kan inte göras som om vård vore städning i hemmet. Jag kan städa själv, men jag kan inte vårda mig själv.

"Men att som Laura Hartman dra slutsatsen att "det inte räcker med ideologisk trosvisshet som beslutsunderlag" känns konstigt."

Tycker du det känns konstigt? Det tyckte nog ryska politruker, kinesiska maoister och Pol Pots anhängare också.

Alliansens blinda fläck är just precis deras ideologiska trosvisshet.
Man hittar på ekonomiska och socialpolitiska samband som inte finns och reformerar samhället efter sin tro i brist på vetande.

Minskad arbetsgivaravgift till ungdomar gav inga fler jobb. Minskad restaurangmoms i Finland gav inga fler jobb. Vinstnivån i företag har inget samband med viljan att anställa (vilket bl.a Nordeas senaste planer bevisar).
Ändå vill man sänka svensk restaurangmoms med argumentet att skapa fler jobb.
Visst blir man beklämd?

Avreglering skapar större tillgänglighet samtidigt som det ökar priserna. Det vet vi allihop. Åtminstone om vi åker taxi, har elabonnemang, handlar på nåt apotek, lånar pengar i nån bank, ser på tv eller talar i telefon. Och samtidigt inte har minnesförlust.
Det är ju dessutom helt logiskt eftersom fler människor i fler företag kostar mer än färre människor i färre företag med stordriftsfördelar.
Nu vet vi också tack vare SNS att kvaliteten är i stort sett oförändrad.

Men att polletten ska trilla ner hos alliansens ideologiskt förblindade marknadsliberaler är nog för mycket begärt. Dom tror att ideologisk fundamentalism bara kan drabba kommunister. Den uppfattningen bygger också på ideologisk trosvisshet.

bravo olof L.

Till Olof Lindberg
Att jämföra Håkan Tenelius argumentation med "ryska politruker, kinesiska maoister och Pol Pots anhängare" talar för sig självt. Jag tror att jag och mina kompisar använde samma språk när vi var med i elevrådet på högstadiet.

Har priserna på telefoni ökat med avregleringen? Är det så?

Tror du rakt av på slutsatserna i SNS-rapporten? Är du också lite trosviss kanske?

#7 Mister J: Med samma logik är inte mat en fri marknad. Vi kan ju inte rimligen välja bort maten? Kläder är i Sverige ingen fri marknad heller efter som vi inte rimligen kan gå nakna på vintern. El kanske kan betraktas som möjlig att göra fri, men där råder skumma oligopol och statliga infekterade affärer. Vatten är ofritt. Finland har jag för mig definierade internet som en mänsklig rättighet. Alltså internet är då ingen fri marknad eftersom vi alla behöver det...

Du har missuppfattat vad en fri marknad är. En fri marknad är inte per nödvändighet en marknad du kan välja bort. Marknader uppkommer där behoven finns. En fri marknad är när du inte måste välja COOP för alla inköp för att bara COOP finns. Man kan alltså både välja ICA, NETTO, Willys, Hemköp och lokala handlare.

Överfört på vården blir det alltså så att man inte längre är tvungen att åka till den klinik som någon annan bestämt att du måste åka till. Du kan välja att åka till vilken du vill oavsett om huvudman heter staten eller något annat och själv avgöra vem som du tycker är trevligast och gör bäst jobb.

Jonas#10
SNS har alltid varit en pålitligt borgerlig bastion. På ett sympatiskt sätt eftersom dom till skillnad mot tex vår nuvarande utbildningsminister hyllat kunskap högre än eget hopsnickrade slutsatser.
Om SNS kommer fram till en slutsats som går tvärt emot liberala floskler är det ett tecken på rakryggad ärlighet och sund vetenskaplig skepticism. Den som ifrågasätter sina egna fördomar är värd att lyssna till.
All avreglering ökar våra kostnader om övriga förhållanden på den aktuella marknaden är lika. Det säger sig egentligen själv eftersom alla företag eftersträvar stordrift och marknadsdominans för att minska sina kostnader. Inte splittring och dubbelarbete.
Två marknader används ofta som exempel på avregleringens konsumentnytta trots att den nyttan egentligen beror på något helt annat. Det gäller telefoni och flygtransporter.
Att flyget blivit billigare beror dels på en icke hållbar tillfällig överetablering och på att inget flygbolag längre ids trafikera "skräpflygplatser" i obygden. Bolagen har sluppit från det nationella ansvaret för rikstäckande transportnät.
Telefonins billigare samtalskostnad beror på en teknikrevolution parat med en närmast otrolig ökning av vår telekonsumtion. Vi har aldrig i historien lagt mer pengar på telefoni än nu men det går ändå inte att jämför eftersom vi konsumerar helt andra produkter.
Något att fundera över är ändå att på Telias monopoltid hade Sverige i det närmaste världens billigaste telefonipriser. Idag ligger vi istället i topp.
Vill man värdera avreglering ska man jämföra marknader som har relativt lika verksamhet före och efter avreglering. Taxi, där priset höjdes 40% redan ett år efter avregleringen. Apoteken där läkemedelsersättningen höjdes av regeringen redan före avregleringen för att kompensera valfrihetens negativa inverkan på effektiviteten. Elmarknaden där vi idag betalar tiodubbla produktionskostnaden för det som en gång var vår gemensamma resurs. Bara för valfriheten att välja firmamärke på fakturan.

#5 Viktor Sandahl...det finns inte ett enda exempel på jordklotet där den privata vården är bättre än den offentliga, där dom tilldelade resurserna är lika stora. INTE ETT.

Däremot har USAs fullständigt sinnesslöa sjukvårdssystem visat på höga kostnader och låg effektivitet.

Sen räcker det vi vänder oss till de privata tandläkarna i Sverige. Fullständigt absurt hur detta släkte skinnar samhället och sina patienter. En tandläkare kan omsätta 7-8 miljoner per år, när man kunde haft honom anställd i folktandvården för en normal lön.

Det är så uppenbart för alla att en privatisering innebär avdemokratisering och fördyring på alla område från el till äldreomsorg.

Studien har ju inte lyckats hitta några vetenskapliga belägg på att just driftsformen skulle vara av vikt. Däremot finns det en rad andra faktorer som är viktigare.

Sverige är ett glest land och det kanske finns massor med privata alternativ i Stockholm men knappast i Köttkulla. Privatvård och pengsystem hit och dit. I stort är driftsformen fullständigt monolitisk. Konkurrens och aktiva val är en chimär och kommer så att förbli.

Så talade egenintresset. Rör inte min verksamhet. Jag lever gott på den. På skattebetalarnas bekostnad.

Så här skriver Ann-Marie Lindgren vid Arbetarrörelsens tankesmedja om SNS-rapporten (8/9-11):

"Men vad handlar det, sakligt sett, om? Rapporten
är inte emot privat verksamhet, och
det finns inga skäl att dra slutsatsen att vi
inte ska ha några sådana i den skattefinansierade
sektorn. Rapporten handlar, i grunden,
om vilka regler och ersättningsformer
som behövs för att privat verksamhet ska
fungera väl inom de särskilda förutsättningar
som gäller för skattefinansierad produktion,
vars fördelning inte ska styras av marknad -
ens prismekanismer.
Men haken är kanske att den typen av uppstramningar
betyder att vinstmöjligheterna
minskar… I dag är de onekligen goda. Enligt
SCB:s statistik var avkastningen på det
totala kapitalet (2009) 19 procent i sjuk -
vårdsföretagen, 16 procent i utbildningsföretagen,
och 14 procent i omsorgsföretagen –
mot 10 procent igenomsnitt för hela den privata
sektorn (minus finansiella sektorn).
Det är litet svårt att tro att denna högre
avkastning beror på att privata välfärdsföretag
är så oerhört mycket mer effektiva än
alla övriga privata företag, exempelvis den
konkurrensutsatta industrin. En mycket troligare
slutsats är att de faktiskt får för mycket
betalt av kommuner och landsting – därför
att ersättningsreglerna ser ut som de gör".

Marknadsliberaler har lyckats med det mediala konststycket att blanda ihop tre helt olika faktorer för offentligt finansierad verksamhet.
Driftform, etableringsfrihet och kundval.
För att förvirra debatten naturligtvis och för att dölja otäcka konsekvenser av avreglering bakom harmlösa.

Driftformen är den harmlösa. Det offentliga kan naturligtvis köpa tjänster och produkter lika väl som att producera dom själv. Det enda att bevaka där är priset och kvaliteten.

Etableringsfrihet och fritt kundval står för de otäcka konsekvenserna.
I verksamheter som vi vill att alla ska kunna erbjudas, som skola och vård, måste offentlig verksamhet täcka upp där de privata brister. Detta medför stor merkostnader för outnyttjad personal och lokaler eftersom behovet inte längre kan förutsägas. Elever och patienter som blir över är aldrig de privata företagens ansvar konstigt nog.

Kundvalet ökar den sociala segregeringen. Vårdkvaliteten följer patienternas sociala status istället för deras vårdbehov och den skillnad i livslängd och hälsa som social tillhörighet redan bestämmer kommer att öka ännu mer.
Populära skolor rensas från obegåvade elever och lågstatusskolor rensas från begåvade. Det är nästan det mest djävligt cyniskt destruktiva i hela nyliberalismen. Ayn Rand skulle jubla om hon levde. Marknaden får sköta sorteringen av människomassan. Det ser för illa ut om regeringen gör det öppet.