Öppen offentlig upphandling kan minska korruptionen

Lagen om offentlig upphandling (LOU) ses som krånglig av många, och med jämna mellanrum görs försök att göra principerna tydligare och skärpa kraven. Men varför finns ingen debatt om huruvida lagen alls behövs för att uppfylla sitt syfte: möjligheten för alla bolag verksamma inom EU att konkurrera om varje enskild offentlig upphandling. Men att köra på i gamla hjulspår är inte alltid det mest effektiva. Genom att slopa hemlighetsmakeriet i upphandlingen kan korruption och långa rättsprocesser minskas, samtidigt som möjligheten till konkurrens ytterligare stärks.

När du som privatperson ska handla något finns alla möjligheter att inte bara jämföra priser, utan också föra ett resonemang med säljaren kring varför det konkurrenterna säljer är dyrare eller billigare. Den som saluför något kan också lätt skaffa sig kunskap om konkurrenternas prissättning, och kan anpassa sig efter den. Om möjligheterna utnyttjas fullt ut kan konsumenterna därigenom verkligen få lägsta möjliga pris utifrån rådande konkurrenssituation.

Men i den offentliga upphandlingen, när kommuner och landsting upphandlar varor och tjänster, tillämpas inte denna enkla princip. Då är det istället hemlighetsmakeri. Konkurrerande företag får absolut inte veta varandras bud, och möjlighet att diskutera justeringar finns inte. Det är inte bara av dålig gammal vana som den offentliga upphandlingen är snårig, för att inte säga icke-optimerande. Vi har till och med en lagstiftning, både nationellt och genom vårt EU-medlemskap, som omöjliggör en mer ändamålsenlig upphandling.

Problemen med hemlighetsmakeriet är många:

• Risken finns att någon som arbetar med upphandlingen läcker uppgifter som ska vara hemliga till någon av konkurrenterna, och därmed otillbörligen gynnar denne.
• Även om upphandlingen följer lagstiftningen finns ofta misstanke om att så inte skett, varpå något deltagande företag överklagar förfarandet, med långa processer och stora kostnader som följd.
• De företag som förmodas konkurrera med varandra kan dela upp marknader mellan sig till stora kostnader för upphandlaren, genom att även den som lägger lägsta pris har ett högre pris än vad en äkta konkurrens skulle leda till. Med en öppen process skulle företag som vanligtvis inte deltar inom de marknaderna kunna upptäcka anbudskarteller och lägga konkurrerande anbud.
• Grogrund för att någon aktör tillgriper mutor/bestickning.

Med en upphandlingsordning som mer liknade privatpersoners agerande skulle sådana fallgropar i viss mån kunna undvikas, och kommuner och landsting spara många skattemiljoner till gagn för ökad kvalitet. Med tanke på att den offentliga sektorn upphandlar varor och tjänster för cirka 500 miljarder kronor per år ger även enstaka procents lägre priser stora ekonomiska effekter.

Hur skulle ett moderniserat upphandlingsförfarande då kunna se ut? I ett första skede skulle upphandlaren kunna offentliggöra vad som efterfrågas med en tidsgräns för när ett första anbud ska ha inkommit. När denna dag kommit publiceras samtliga lagda anbud, såväl beträffande pris som övriga parametrar, varpå konkurrenterna kan anpassa sig nedåt prismässigt eller uppåt kvalitetsmässigt i en ny runda. Upphandlaren kan därefter studera kvalitetskriterier och pris och öppet kungöra vilken anbudsgivare som ligger bäst till, med en fråga om någon är beredd att ytterligare justera sitt anbud. Den som verkligen har möjlighet att leverera mest förmånligt torde med ett sådant förfaringssätt vara den som till sist vinner upphandlingen. Om det samtidigt innebär att olika aktörer drar lärdom av hur konkurrenter uppnår högre effektivitet etc är detta knappast ett problem, utan något som ytterligare förbättrar framtida förutsättningar.

På intet sätt skulle en sådan förändring försvåra möjligheterna för bolag verksamma inom andra EU-länder att lägga anbud. Lagstiftarens intentioner kan alltså uppnås på enklare sätt, varför Sverige bör ta initiativ inom EU för att förändra upphandlingsdirektivet.

Niclas Malmberg (4 artiklar)
http://niclasmalmberg.blogspot.com/

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/39235

4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jag vet inte hur mycket erfarenhet Niclas Malmberg har av offentlig upphandling. Eftersom han verkar tro att kvalitetskriterier kan få samma vikt som lägsta pris verkar den erfarenheten saknas helt.

Offentlig upphandling är en lagstiftning som hindrar stat och kommuner att handla kvalitet. Det som lagstiftats är att ekonomiskt mest fördelaktiga anbud måste antas. Sug på den formuleringen en stund. Om upphandlande enhet inte kan bevisa att ett billigare anbud är sämre måste dom köpa.
Det är som om vi privat var tvungna att bevisa att Euroshopper är sämre än Zeta för att få köpa Zeta. Tro inte att det räcker att du tycker det första smakar sämre. Du måste bevisa det. Annars har Euroshopper rätt att stämma dig och få skadestånd.
Offentlig upphandling är dessutom så dyr att skattebetalarna skulle dåna om dom visste. Tusentals offentligt anställda är sysselsatta i vårt land för att administrera upphandlingar bara för att kunna bevisa att dom köper det billigaste. Ebberöds bank i kubik.
Tusentals anställda hos leverantörer och konsulter är sysselsatta med att delta i anbudsgivning och den kostnaden läggs naturligtvis på varorna i slutändan.
Helt improduktivt arbete.
LOU har tvingat fram en prisdumpning i anbudsskedet som måste kompenseras med fejkade timredovisningar och extraräkningar i faktureringen. Vinnande anbud från konsultföretag ligger idag långt under självkostnadspris. Det gör naturligtvis inte slutkostnaderna för jobben. Mygel har blivit kultur i branscher som var ärliga före LOU.

Ingen privat person och inget privat företag skulle någonsin följa lagen om offentlig upphandling för egen del. Så jävla dum kan ingen bli.
Riv upp LUO. Omedelbart.

Permalänk | Anmäl #1 Olof Lindberg, 2011-09-07, 21:56

Med tanke på att Olof i det närmaste helt kommit till samma slutsats som jag är det förvånande att han tillskriver mig en uppfattningen ("verkar tro") som jag verkligen inte ger uttryck för i artikeln.

Permalänk | Anmäl #2 Niclas Malmberg, 2011-09-08, 12:50

Ni är båda två ute och reser. Offentlig upphandling i dess olika former stimulerar konkurrens och leder till lägre priser. Det innebär inte nödvändigtvis att kvaliteten blir lidande eftersom den vägs in i beslutskriterierna. Ekonomiskt mest fördelaktiga anbud, i motsats till lägsta anbud, innebär just att pris och kvalitet vägs in. Alla anbudsgivare har tillgång till samma information och skall inte kunna ändra sina anbud i efterhand. Inte heller skall de kunna muta till sig ett kontrakt eller få det på grund av personliga kontakter. Alla anbudsgivare behandlas på samma villkor. I efterhand har det rätt till information om den bedömning som gjorts och kan förbättra sina anbud till nästa gång. Malmbergs förslag skulle öka risken för korruption.

Permalänk | Anmäl #3 Mose Apelblat, 2011-09-08, 21:36

Jag känner inte till ett enda exempel där ökad öppenhet medfört ökad korruption. Har Mose Apelblat något sådant exempel att delge oss vore det synnerligen intressant - det vanliga är ju det motsatta.

Den som försvarar LOU måste också motivera att det är rimligt med i genomsnitt 1 1/2 år från upphandling till genomförd upphandling, och att upphandlaren måste räkna med i alla fall två överklaganden/upphandling.

Permalänk | Anmäl #4 Niclas Malmberg, 2011-09-13, 11:49