Inte säkert att väst vill att al-Assad faller

En efter en har diktaturerna i Mellanöstern satts i gungning och fallit, Ben Ali i Tunisien, Mubarak i Egypten och Gadaffi i Libyen. Regimen i Damaskus sitter dock ännu kvar trots omfattande protester och brutala nedslag gentemot den politiska oppositionen. Många oppositionella hoppas säkerligen på ett ingripande från NATO:s sida likt det i Libyen men sannolikheten för detta är dock mycket liten.

Anledningen till detta är flera. Ett faktum är att Syriens försvarsförmåga är avsevärt starkare än Libyens men framförallt är det också frågan är om västmakterna de facto vill se att Assads regim faller? Jag skulle till och med vilja gå så långt att ställa frågan om till och med Israel skulle vilja se en sådan utveckling? Risken för att ett maktvakuum skulle uppstå är uppenbar och därmed risken för ett statsmässigt sönderfall med sekteristiskt våld och i förlängningen öppet inbördeskrig i Syrien, likt fallet är i Irak. För israeliskt vidkommande skulle man säkerligen frukta att Iran skulle se sig tvungen att flytta fram sina positioner än mer i det kaos som skulle uppstå vilket Tel Aviv av förståeliga skäl är måttligt intresserat av. Syrien är utan tvekan inte det trevligaste grannland man kan ha för israeliskt vidkommande men det är måhända ur säkerhetshänseende bättre att ha en förutsägbar motståndare än anarki inpå sina gränser.

Västmakterna skulle säkerligen också hellre se en mjukare al-Assad kvar vid makten eftersom detta, det nuvarande politiska våldet tilltrots, likväl garanterar någon form av stabilitet i landet och i förlängningen regionen som sådan. Detta skulle också förklara viljan att åtminstone hitills endast nyttja ekonomiska och diplomatiska påtryckningar på Damaskus från Västs sida, realpolitiken må som bekant inte alltid vara så moraliskt högstående.

Sedan måste också frågan ställas i vilken utsträckning Bashar al-Assad har den yttersta kontrollen över hela den syriska statsapparaten? Baathpartiet har styrt Syrien i decennier och även om Bashar al-Assad formellt sett är landets oomstridde ledare är han inte sin far, den hårdföre Hafez al-Assad. Bashar al-Assads situation är för övrigt inte särdeles avundsvärd. Han är känd för att åtminstone en gång i tiden ha hyst intentionen om ett efter syriska mått mätt omfattade reformprogram och vissa reformer har även genomförts.

Dessvärre är den syriska ekonomin inte sådan att den tillåter omfattande sociala reformer som varit önskvärda och nödvändiga. Under Hafez al-Assad reformerades den syriska ekonomin som bl.a. öppnades för den utländska marknaden och man eftersträvade även att tillse att landet skulle vara någorlunda självhushållande med konsumtionsvaror. Olje- och gasfyndigheterna i landet är dock blygsamma i jämförelse med övriga länder i regionen. De nära banden till Sovjetunionen medförde ett påtagligt avbräck för Syrien när Sovjetunionen så demonterades i början på 1990-talet. Den syriska militära apparaten har även slukat stora ekonomiska medel och även om den är omfattande till numerären börjar Syrien idag att halka efter betänkligt teknologiskt gentemot sin ärkerival Israel pga. Sovjetunionens fall. Särskilt tydligt är det inom flottan som riskerar att bli helt föråldrad inom samtliga fartygsklasser på sikt. De väpnade styrkorna är likväl en ytterst viktig spelare inom den syriska politiken. Hafez al-Assad var som bekant officer inom flygvapnet.

Bashar al-Assad har sålunda ta i beaktande en balansgång mellan reformer och ur hökarnas ögon eftergifter gentemot oppositionen å ena sidan och att blidka landets elit vilka åtnjutit påtagliga fördelar under Baathpartiets tid vid makten i Syrien. Talesättet att i mörker är alla katter grå passar sålunda väldigt väl in i den syriska problematiken. Realpolitik tilltrots så är dock våldsbruket mot demonstranter och civila i Syrien är utan tvekan bortom rimliga proportioner och skall självfallet fördömas å det starkaste. Likväl låter sig frågan ställas, är det önskvärt för Väst och Israel ur säkerhetspolitiskt hänseende att regimen i Syrien faller på det sätt som den till exempel gjort i Libyen?

Dennis Andersson (10 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/39220

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Tyvärr är det nog så att det är lättare att förhålla sig till en regim man känner sedan 40 år än en oviss framtid.
http://tobbesmedieblogg.blogspot.com/2011/10/sverige-in-i-syrien.html

Permalänk | Anmäl #1 Tobbe, 2011-10-21, 11:28

Syrien är i officiellt krig med Israel. Syrien stödjer Hizbollah och Hamas.

Det vore nog bra för alla om Bashar al-Assad faller.

Permalänk | Anmäl #2 Bo T, 2011-10-21, 14:34