Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

Miljöpartiet håller kongress i helgen. Läs (13) Skriv

EMU

Nyval i Grekland. Kan landet räddas kvar i eurozonen? Läs (91) Skriv

Hyresrättens roll i ekonomin

Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Vargen

Dennis Andersson om Vargen

C:s svek i vargfrågan hotar hela alliansen

Att Centerpartiet vek sig i vargfrågan är ett svek mot partiets traditionella väljarkår. Eftersom det finns över 300 000 väljare som jagar riskerar nu partiet att hamna utanför riksdagen, skriver Dennis Andersson, jägare och politiskt aktiv inom C.



Om författaren

Undertecknad är sedan unga år hängiven jägare, jord- och skogsbrukare, politiskt aktiv inom Centerpartiet samt utbildad stats- och samhällsvetare.

Den 6/9 publicerades i DN en debattinlaga signerad Svenska Jägarförbundet om att nu återstår enbart konflikt om den svenska vargstammen efter att regeringen beslutat att ställa in årets licensjakt efter att ha vikit ned sig för EU och naturskyddsorganisationerna. Till syvende och sist är det dock uppenbart att denna fråga är långt större än enkom en om viltförvaltning. Det är en starkt symbolisk fråga som i förlängningen också handlar om förankring av politiken i lokalsamhället och representativitet. Svenska Naturskyddsföreningen, WWF med flera organisationer vill låta påskina att jägarkåren är en skränande minoritet vilka tar sig rollen att företräda lokalbefolkningen. Men förhåller det sig verkligen så?

Andelen jagande medborgare i de berörda områdena är väldigt hög eftersom jakt är av historisk och kulturell hävd intimt förknippat med livet på landsbygden. I dagens samhälle bor emellertid majoriteten av landets befolkning i tätorter och sålunda utgörs väljarkåren av företrädelsevis stadsbor. I en representativ demokrati skall som bekant majoritetens ståndpunkt fälla avgörandet genom riksdagens partifördelning. Likväl kvarstår frågan om representativitet. Kan man de facto tala om ett demokratiskt styre om majoriteten, vilka ej påverkas av ett beslut, kör över minoriteten som får ta efterverkningarna av beslutet ifråga?

Sålunda kan licensjakten på varg utan tvekan ses som en symbolfråga för maktfördelning mellan stad och land. Med den nu inslagna vägen kommer en än tydligare polarisering att ske och risken finns för att detta får större politiska efterverkningar än väntat. Eskil Erlandsson och Andreas Carlgren, vilka varit de berörda ministrarna i frågan, har genom sitt agerande bränt allt sitt förtroendekapital inom den svenska jägarkåren, vilka nota bene utgör över 300 000 väljare. Båda ministrarna är tillhörande Centern, ett parti som redan innan har haft väldigt svårt att hävda sig i gallupundersökningarna och som i de senaste valen gått kräftgång under Maud Olofsson vars styre tenderat att föra partiet allt längre ut på högerkanten. Många traditionella centerväljare, undertecknad inkluderad, har haft allt svårare att känna igen partiet då man förefaller ha slagit in på en mer nyliberal väg än den traditionella mer konservativa småfolks- och landsbygdspolitiken. Man har talat sig varm för att landsbygden skall stå på egna ben och ges möjligheterna till detta medan det i praktiken förefaller hända tämligen lite. När sedan två centerpartistiska politiker på tunga poster viker sig för överheten och för jaktfientliga intresseorganisationer kan detta inte tolkas annat än som ett svek mot sin traditionella väljarkår. Risken är sålunda att Centern, ny partiledare till trots, riskerar att hamna utanför Riksdagen.

Ett Centern som sviker sin traditionella väljarbas, dvs. landsbygdsbefolkningen vilka har sin inkomst från jord- och skogsnäring, riskerar därmed inte bara partiets plats i Riksdagen utan därmed också i förlängningen hela den borgerliga alliansen. Vargfrågan är sålunda långt större än vad den kan synas vara vid första anblicken.

Självfallet kan man ha åsikter om det praktiska genomförandet av vargjakten ifråga. Min personliga ståndpunkt är att licensjakten bör genomföras län för län, vid olika tidpunkter för att i görligaste mån undvika så kallade "överskjutningar" av den tilldelade kvoten. Argument att "professionella jägare från Länsstyrelsen" skall ombesörja jakten ger jag föga för. Den folkliga förankringen är ytterst viktig av flera skäl. Rent praktiska och juridiska spörsmål som lokalkännedom, jakträtt osv. är en del men framförallt handlar det om att känna delaktighet och att gemene man i förlängningen genom jaktligt deltagande också kommer att hysa större tolerans för vargen då den ju de facto är en påtaglig konkurrent om tex. älgstammen som ju har ett ansenligt ekonomiskt och kulturellt värde i detta land.

Att åsidosätta det beslutade taket för den svenska vargstammen är likaså olyckligt. Argument framförs ofta att den svenska älgstammen exempelvis skulle kunna regleras genom att låta vargstammen öka. Så enkel är emellertid inte verkligheten. Människan är vår tids apex predator, började göra påverkan på naturen redan då inlandsisen drog sig tillbaka i detta land. Vi är ingalunda fristående från naturen, vi är en del av den, precis som vargen. Vi har påverkat naturen i så stor utsträckning genom vår blotta existens att vi därmed också måste ta ansvar och förvalta denna genom en aktiv och ansvarsfull viltvård. Med det senare menas att vargen skall ses som en jaktbar och förnyelsebar resurs. Att däremot låta vargstammen växa okontrollerat kommer i förlängningen innebära en kollaps för exempelvis älgstammen inom revirområdena. Ett rovdjur är heller inte dummare än att det lägger ned minsta möjliga energi för att tillskansa sig mesta möjliga energi, dvs. att inhägnad tamboskap kommer att drabbas hårdare av en ökad vargstam. Detta kommer att leda till avsevärda kostnadsökningar för samhället för bidrag till "rovdjursäkra" staket och i ersättning för dödad boskap. Den traditionella livsstilen på landsbygden inom vargreviren kommer därmed i förlängningen att bli smått omöjlig.

Att vargen skall ges så stort symbolvärde är kanske för att den för många kännetecknar en romantisk air av frihet och vildmark, likväl är vargen som art på inget sätt utrotningshotad. EU: s direktiv för viltförvaltning, som ofta förs fram som argument mot vargjakten, uppvisar stora brister på flera plan. Förutom att det har brister i politisk förankring i lokalsamhället finns i dessa för viltet rent kontraproduktiva bestämmelser. Ett sådan slående exempel är hur vi med Sveriges inträde i den Europeiska Unionen fråntogs rätten att jaga korp på grundval av att korpstammen är hotad nere på kontinenten. I Sverige är däremot korpstammen mycket stark, för stark till och med, vilket föranleder att exempelvis stora mängder ägg och skogsfågelungar faller offer varje år för korpens härjningar. Skogsfågelstammen har det nog svårt med modernt skogsbruk, kalla regniga vårar och försomrar i kombination med en alltför stor mårdstam vilket gör att framförallt tjädern får det allt svårare. Sålunda skulle det behövas en reglerande korpjakt, men detta sätter EU: s direktiv stop för.

Att en reglerad licensjakt skulle inverka menligt för en arts fortlevnad är ren och skär propaganda. Ett synnerligen talande exempel för hur en reglerad och övervakad licensjakt snarare är gynnsamt för viltet kan ses i Sydafrika. Överallt i världen minskar noshörningsantalet, förutom i Sydafrika. I Östafrika råder totalt jaktförbud och där är kommersiell tjuvjakt ett stort problem, i Sydafrika finns däremot en liten men välskött licensjakt. Vad som sker med detta system är att viltet ses som en tillgång och ges ett ansenligt ekonomiskt värde. Faktum är att jaktturism ger mindre påverkan på naturen än fototurism eftersom en ensam jägare avsätter kapital i lokalsamhället som överstiger det som ett flertal "vanliga" fotograferande turister gör. För den afrikanska kontexten innebär jaktturismen möjligheter för en samexistens av människa och vilt. Det är helt enkelt mer lönsamt att ha vilt på markerna än boskap vilken egentligen är illa anpassad till biotopen. Sida bedriver i denna ekologiska långsiktiga anda ett jaktprojekt i Zambia sedan många år, ett av svenskt bistånd mest lyckade projekt.

Dessvärre arbetar naturskyddsorganisationerna idag i mångt och mycket med att svartmåla jakt som något fult och negativt. Faktum är att naturskyddsorganisationernas agerande ibland får effekter som är den rakt motsatta, vilket prompt tystats ned. Ett sådant exempel är Greenpeace: s uppmärksammade bojkott av sälskinn efter det grafiska och blodiga filmmaterial släpptes om norsk och kanadensisk säljakt. Organisationen drog in mångmiljonbelopp. Något stop på den industriella säljakten blev det inte men Greenpeace lyckades däremot att fullkomligt rasera inuiternas traditionella livsstil och ekonomi på Grönland, något som i sina spår medfört alkoholism och mänsklig tragedi på smått otänkbar nivå. Vad är idag viktigast, medlemspengar från samvetsömma människor eller att förmedla den faktiska sanningen och kunna samarbeta för såväl berörda människors som viltstammar bästa?

Vi skulle i Sverige kunna ha en konstruktiv och för såväl lokalbefolkning och viltstammar sund förvaltning baserad på realpolitik. Dessvärre är naturskyddsorganisationerna inte intresserade av att bedriva en sådan utan vill istället driva en konfliktlinje helt baserad på ideologiska och filosofiska premisser. Tyvärr har vår regering fallit till föga och detta kommer i förlängningen att straffa såväl regeringen självt såväl som landsbygdsbefolkning och vargstammen.





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/39236

14 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det är genetiken som sätter gränserna, vi behöver i praktiken en vargstam på 2000 djur för att upprätthålla tillräcklig genetisk variation i den i stort isolerade skandinaviska vargstammen.

Vargen var nära utrotning 1966, var var Jägarförundet då? Jägarförbundet har redan haft sin chans till förvaltning av vargstammen. Med fiasko till resultat.

Nu ingrep EU mot miljöminister Carlgrens och Alliansen huvudlösa politik där man jagar utrotningshotade djur. De fick en rejäl näsbränna.

Jägarförbundet har sådan makt att de ställer villkor till landets politiker.

Man får anställa särskilda nationalparkspoliser och poliser som arbetar med att skydda biologisk mångfald.

Man får helt enkelt följa känsliga populationer i fält och skydda viltet mot tjuvskyttarna samt lagföra påträffade tjuvskyttar för jaktbrott. Staten kan inte tillåta anarki i skogsbygderna.

Permalänk | Anmäl #1 Doktor Eleph@nt, 2011-09-08, 06:53

Det skulle ur genetisk synpunkt kunna behövas 2000 djur om vi ville bygga upp vår egen skandinaviska vargras som aldrig funnits i naturen med en svensk flagga i toppen. Vår vargstam är dock påverkad av den finska. Enligt EUs riktlinjer för rovdjursförvaltning så skall migrationen vara minst 1 varg per generation för att man skall kunna tala om en gemensam vargstam. Den sista varggenerationen har det kommit två migranter från öster, så migrationen är tillräcklig även med naturlig invandring. En invandrare är nu på väg att etablera sig i norra Dalarna. Avlivas den inte med missriktad skyddsjakt är det mycket goda chanser det blir en ny etablerad invandrare. Avkomman till en invandrare har tidigare i år dödats med skyddsjakt, naturvårdverket verkar vara ett hot mot vargens bevarandestatus medan licensjakten inte är ett hot utan en tillgång.

På motsvarande sätt står den finska vargstammen i kontakt med den rysk-karelska och denna står i kontakt med andra mer avlägsna vargförekomster och det blir en stam på kanske hundratusen vargar vilket ligger långt över vad genetiker tycker behövs.

Inaveln är för närvarande hög och den genetiska varitiationen läg. De nya invandrarna har gjort att inaveln sänkts och den genetiska vartiationen ökats de senaste åren. Den trend som nu har inletts kommer förmodligen att fortsätta i den överblickbara framtiden. Dock är processen långsam och osäker och statsmakterna har initierat ett genetiskt förstärkningsprogram för att hjälpa på traven och snabba på processen.

Jakt som undantar de sk genetiskt värdefulla vargarna förstärker effekten av invandrare. Licensjakt är sådan jakt.

De tillförda vargarna får större effekt i en liten än i en stor population. Därför bör vargstammen inte tillåtas växa innan inaveln sjunkit mera än den gjort hittills. Detta föreslås också av rovdjursutredningen, som regeringen åberopar för att ta bort taket, men gäller denna hänvsning till att ta bort taket så bör det ligga kvar i praktiken.

Statsmakernas program hittills med licensjakt och tak har varit väl ägnat för att minska inaveln och höja vargens bevarandestatus.

Det blir svårare nu, men det finns fortfarande möjighet att hålla antalet nere genom utvidgad skyddsjakt och rikta skyddsjakten huvudsakligen mot icke genetiskt värdefulla vargar.

Storleken av den vargstam som behövs i Sverige på lång sikt är inte en fråga där genetiska argument bör vara centrala. På kort sikt är dock det genetiska svaret att vargstammen inte skall tillåtas öka över nuvarande tak innan inaveln sänkts.

Jag tycker anklagelserna från jägareförbundet och artikelförfattaren mot centerns representanter i regeringen än så länge är orättvisa eller ivarjefall för tidiga. De åtgårder som beslutats för nästa år behöver om de tillämpas klokt inte eliminera inavelsminskningen. Det var en nödvändig taktiskt reträtt för att slippa att ha EUs paragrafrytteri flåsande i nacken saboterande Sveriges ambitioner att förbättra vargens bevarandestatus och nå en bredare acceptans. Kritiken borde snarare rikttas mot EU än regeringen.

Permalänk | Anmäl #2 Dag Lindgren, 2011-09-08, 08:51

Möjligen bättre och reglera antalet jägare i Sverige om inte antalet vilt räcker till ?

Låter mycket sundare än att utrota en djurart i Sverge för att några skjutglada tjommar ska få panga på några veckor om året.

Testa i tex Värmland att dra in säg 70% av alla jaktlicenser och se om viltet räcker till de kvarvarande.

Permalänk | Anmäl #3 Mats F Eriksson, 2011-09-08, 08:56

Dag, det är ju uppenbart att tillflödet till sverige från utlandet av vargar är liten. Den svenska stammen är i stort isolerad.

Permalänk | Anmäl #4 Doktor Eleph@nt, 2011-09-08, 09:09

Ibland kanske du som läser det här åker förbi ett hjorthägn - en stor samling vilt tätt samlade på en liten yta.

Detta är Jägarförbundets vision för Sverige. Ett gigantiskt vilthägn utan några predatorer.

Jakt kommer alltid att finnas men det får bli en slags Svanen-märkt jakt som tar hänsyn till biologisk mångfald.

Vi har en jobbig resa framför oss generellt när det gäller att ställa om till en livsstil som naturen tål långsiktigt.

Jägarna är inga primadonnor som kan slippa sådana krav.

Nu är vi dock så lyckligt lottade att vi lever i ett glesbefolkat land, vi borde kunna tillåta oss att ha stora, särskilt avgränsade områden där viltstammarna får finnas utan större predatortryck - där man alltså får skjuta av predatorer i hög utsträckning.

Men i den allra största delen av landet måste biologisk mångfald gå före alla andra krav.

De renägande samerna är har ju sig själva som största fiende, genom att ta kål på alla rovdjur sätter de det naturliga urvalet ur spel. Därmed överlever mindre gynnsamma gener som normalt slagits ut och stammen försvagas - på sikt.

Permalänk | Anmäl #5 Doktor Eleph@nt, 2011-09-08, 09:45

Tycker artikeln är lite förvirrande då den inte, för mig i alla fall, lyckas klargöra exakt vad det där licensjakt kan åstadkomma som inte olika former av skyddsjakt kan åstadkomma.

Licensjakten är och förblir där skon klämmer. Finns inte den kan inte gemene jägare gå ut och fälla en varg och bocka av en sådan på sin jaktkarta.

Alla andra argument om viltbestånd, överetablering med mera är bara dimridåer så länge man inte kan påvisa att olika former av reglerar skyddsjakt inte på ett adekvat sätt kan stå för regleringen av en vargstammen.

Permalänk | Anmäl #6 Kim Lund, 2011-09-08, 11:37

#4 Jag har närmare utvecklat effekten av migration (invandringen av vargar från Finland) på
http://vargdag.wordpress.com/2011/09/04/migration-sanker-inaveln/

du kanske tycker den är liten, men den kan på sikt vara tillräcklig för att sänka inaveln till den nivå som rovdjursutredningen föreslår. Trots det stöder jag statsmakternas planer på en genetisk förstärkning så att det skall gå säkrare och på rimlig tid.

#6 Fördelarna med licensjakt på
http://vargdag.wordpress.com/2011/09/07/vargjakt-sanker-inaveln/

Det går att göra skyddjakt så den fyller samma funktion om man undantar de genetiskt värdefulla vargarna och håller stammen konstant, men frågan är om naturvårdsverket kommer att utforma den på det sättet. Av regeringens instruktion att dömma verkar det inte så.

Permalänk | Anmäl #7 Dag Lindgren, 2011-09-08, 12:57

Här kring Bengtsfors i Dalsland där jag bor har vi en del varg som har angripit kalvar och hundar. Skulle vargen försvinna blir det inte mycken gråt här.
Vad man kan göra är att skaffa lamadjur för att skydda boskapen. Lamor ogillar hunddjur som varg och räv och dödar dem om de får chansen.
Sen tror jag att man får avvakta tills vargen dödar något barn. Då kommer problemet att lösa sig självt...

Permalänk | Anmäl #8 Lars-Erik Molin, 2011-09-08, 17:35

Rovdjurspolitiken måste vara överordnad ett fritidsintresse.
Och att ett fritidsintresse, jakt, ges status som ett allmänintresse och centralt för regeringsmakten är helt absurt.

Jägaförbundet klarar inte av att reglera viltstammarna själva. Dom har själva deklarerat att vargstammen bör minskas till ett minimum. Vilket ställer jägarna helt offside utan stöd av någon demokratisk instans. Men uppenbarligen är jägarna rättshaverister vilket förkarar deras agerande.

Länsstyrelsen bör undersöka vilka individer som bör jagas i varje fall och skälen bör vara skydd av tamdjur.

Permalänk | Anmäl #9 Johan E Karlsson, 2011-09-08, 17:46

Den slutsats Dennis Andersson kommit till, fast han inte formulerat den i klartext, är att den fortsatta utvecklingen av demokratin förutsätter att vi inför begränsningar för dess räckvidd. Vi kan helt enkelt inte låta majoritetens tyckande få bestämma på områden där de inte är kompetenta, där de saboterar andras verksamhet, där de inskränker sina medmänniskors frihet, där de kränker andras integritet.
Förutom vargfrågan har vi liknande demokratiproblem på andra områden. Exempelvis äganderätten, FRA, trängselskatter mm.
Om vi inte snabbt får en bred debatt om demokratins begränsningar kommer extremister med allehanda enögda tokpreferenser att bryta ner demokratins legitimitet. Kvar blir ett särintressenas krig alla mot alla.

Permalänk | Anmäl #10 Mats Jangdal, 2011-09-09, 09:52

#7 Tack Dag. Ögnade igenom artikeln från Jägareförbundets hemsida och den får mig dock faktiskt bara mig att klia mig i huvudet.

Exakt vad är det med licensjakt som gör att inte skyddsjakt kan utföras på bakgrund av samma principer angående hur man kan stärka vargarnas DNA bas och förhindra inavel?

Jag har skrivit det tidigare här på Newsmill. Den här frågan kommer aldrig att lösas förrän jägarsidan ställer sig upp och erkänner att det handlar lika mycket om just DERAS rätt att få panga varg som det handlar om de hot som vargen utgör. Och vi trädkramare här i Storstaden måste erkänna att vi mest upprörs över att en massa skjutglada gubbar ska få leva ut sina inre grottmän med en bössa och en kamera.

Det där är, tyvärr, diskussionens kärna.

Permalänk | Anmäl #11 Kim Lund, 2011-09-09, 13:14

#11 Tack för kommentaren! Första gången någon kommenterar denna fördel med licensjakten faktiskt!
Jag är tyvärr inte så pedagogisk och det är inte lätt att förklara. Vad man behöver är ett bollplank och jag hoppades att någon på jägareförbundet kunde fungera som sånt när jag sände in artikeln, eftersom jag tycker innehållet ligger i deras intresse att få klart framställt. Men tji fick jag, det tog fem månader utan livstecken och sedan publicerades det enligt mitt utkast fast jag sagt att jag gärna skulle vilja ha en dialog omkring före. Anmäl dig gärna som hjälpsamt bollplank i kommentarsfunktionen på den sida jag hänvisade till. Det kan säkert ge något för träd-vargkramarna. Jag är förresten trädkramare själv, fast kanske inte i den mening du lägger i ordet.

Jag är INTE jägare eller jägarkramare, jag är mer intresserad av frågan som ett problem. Jag tycker jägarna själva och deras organisationer i onödigt hög grad bidragit till den något ensidiga schabloniserade bild du målar.

Definitionsmässigt bryr sig "skyddsjakt" bara om den olägenhet vargen orsakar (t ex dödar får upprepade gånger), och struntar i vargens DNA.

Licensjakten kan utformas med vilka restriktioner som helst. I licenjakterna 2010 och 2011 ingick att inte skjuta invandrare eller deras barn. Detta är lätt, de revir de uppehåller sig i undantas från jakt. En del har radiosändare så man kan avlysa jakt där de rör sig. Det finns fler trick. Utfallet blev 100% framgång. Gör man detta sker det ett urval av vargar som ger minskad inavel. Jag försöker till jägarna sälja iden att de skall se sig (eller ivarjefall utåt sälja sig) som vilt- (varg-) vårdare istället för att leva upp till den bild du målat, Jag har räknat ut hur mycket detta gör och sas försökt populariserat så det är en chans att förstå iden. Om populationen hålls konstant och det tillämpas ca 8 år efter invandringen så förväntas det ungefär fördubbla effekten.

Det skulle gå att lägga in denna funktion i vad som officiellt kallas skyddsjakt, och delvis har det väl också gjorts. Men då blir det inte längre definitionsmässigt ren skyddsjakt. I den instruktion regeringen skrivit till naturvårdsverket nämns det inte. Jag har framfört mina synpunkter till naturvårdsverket och de har tackat för synpunkten.

Det går utmärkt att få den förstärkning av tillförda vargar jag vill se genom operationer under kontroll av naturvårdsverket med deras val av utförare och former för operationen. Därmed elimerande vad du ser som ett huvudproblem och den allmänna licensjakten. Men jägarna är villiga att acceptera restriktionerna, medan naturvårdsverket verkar svårflirtat.

Så tills jag sett naturvårdsverkets planer för skyddsjakten, skall jag göra mitt bästa att kritisera det stelbenta paragrafrytteriet på EU som framtvingat en reträtt av regeringen vilken missgynnar den svenska vargstammen.

Permalänk | Anmäl #12 Dag Lindgren, 2011-09-09, 15:12

#12. Tack för genomgången. Misstänkte att det var just i definitionen och inte i tillvägagångssättet som skillnaden låg. Men det, precis som du beskriver, är ju såpass lätt att rätta till att jag liksom har förutsatt att ingen kan se det som ett hinder. Men Naturvårdsverket verkar ju lyckas med det.

"Jag är INTE jägare eller jägarkramare, jag är mer intresserad av frågan som ett problem. Jag tycker jägarna själva och deras organisationer i onödigt hög grad bidragit till den något ensidiga schabloniserade bild du målar."

Vill poängtera att den inte är min schablonbild jag målade. Utan den som jag tror är representativ för samhället i stort. Jag, som tillhör trädkramarna, är fullt varse mina egna kunskapsluckor och de emotionella och logiska svagheterna i min argumentation för vargen. Men grupper i samhället som svepskälsargumenterar har jag ingenting för över huvud taget. Den striden tar jag kategoriskt.

"Så tills jag sett naturvårdsverkets planer för skyddsjakten, skall jag göra mitt bästa att kritisera det stelbenta paragrafrytteriet på EU som framtvingat en reträtt av regeringen vilken missgynnar den svenska vargstammen."

Det låter, tyvärr, som en nödvändighet. Tack för insikten om vad nästa slag i den här debatten bör handla om.

Permalänk | Anmäl #13 Kim Lund, 2011-09-10, 14:31

Vem behöver vargen?
Är det någon som tänker på alla djuren som går en plågsam död till mötes bara för att några vill ha den "exotiska" vargen i skogarna?

Är man en äkta djurvän gör vi slut på vargen och sätter några ex i djurparker. Människan sköter ändå skogsbestånden. Får rådjuret välja, väljer hon nog att bli skjuten framför att gå en långsam död till mötes genom att bli uppäten levandes från bakdel/mage.
Vargen har blivit anarkistens symbol.
Fy för er som viker er.
/Per, Medlem i C Svalöv

Permalänk | Anmäl #14 Per Bruhn, 2011-09-13, 06:45


annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.