Kända propagandister bakom dokumentären om Srebrenica

I mitt jobb som filmforskare som bl a skriver om dokumentära representationer av det förflutna i film från Balkan, möter jag väldigt ofta konspirationsteorier, kontroversiella påståenden och olika försök att ifrågasätta historieskrivning med hjälp av rörliga bilder.

Egentligen finns det inget nytt eller speciellt kontroversiellt som presenteras i de två separata men skickligt hopsatta filmer om Srebrenica och Bosnienkriget, som gått på SVT. Kålsuparteorier, allusioner blandade med konspirationer av olika slag blandas hejvilt, i syfte att grusa ner och revidera den rådande historieskrivningen, som är baserad på noggrann forskning, tusentals böcker, filmer, reportage, vittnesmål och inte minst Haagtribunalens domar (som ju alla berörda parter erkände som giltiga då de skrev under Daytonavtalet 1995).

Revisionismen har fått starkt fäste i alla länder som ingått i Jugoslavien, och ju längre tid som passerar efter krigen i områden, blir bilderna på sina håll grumligare och grumligare. I Serbien finns det ett antal djupt problematiska organisationer som sysslar med historierevisionism på väldigt många plan, i högra utbildning, politik, media och kultur. I Kroatien kunde man väldigt lätt se hur "vanligt folk" reagerade på domarna mot general Gotovina och hans kollegor som varit anklagade och dömdes för olika brott i samband med fördrivning av serber i Krajina i Kroatien. I Bosnien har vissa problematiska frågeställningar inkorporerats i den vardagliga politiken, till den milda graden att barn i skolor lär sig helt olika historieskrivningar under ett och samma skoltak och att hjältar kan vara skurkar, beroende från vilket (etniskt) håll man tittar på.

Inget av detta är dock speciellt unikt för forna Jugoslavien. De filmer med högst antal tittare på YouTube som handlar om 11 september är konspirationsfilmer som anklagar den amerikanska regeringen och/eller Israel för att ha iscensatt attackerna. Månlandningen, förintelsen, JFK mordet, listan kan göras lång.

Det anmärkningsvärda i SVT:s visning av dessa två filmer är dock av en annan sort, nämligen bristen på en offentlig efterföljande debatt som kan problematisera och peka på filmernas svagheter och källor. Den oroväckande tystnad som följt sändningarna, från SVT:s håll, kan bara tolkas som att man står bakom dessa allusioner, kontrafaktiska historia och antydningar om att bosniaker från Srebrenica är skyldiga till det folkmord som begåtts mot dem.

Oroväckande är SVT:s nonchalans med vilken de angriper dessa känsliga frågor. I arroganta tonlägen förklaras det att SVT visserligen fått in många klagomål på filmernas innehåll, men att de saknar djupare tyngd då det främst rört sig om subjektiva känslor och inte fakta. Den uppvisade arrogansen i programmet "Medierna", och förbluffande brist på självinsikt i svaret till Jasenko Selimovic tyder nog på att personer som varit ansvariga för inköp och visning av dessa två filmer inte riktigt förstått kontroversen i innehållet. Så här skriver nämligen de ansvariga Ingemar Persson och Axel Arnö: "Filmen bygger på en omfattande dokumentation och den är gjord av några av Europas främsta undersökande journalister." Vidare påstår man att SVT tidigare visat många filmer om konflikten, som att det skulle sätta en högre objektivitetsstämpel på denna och andra revisionistiska representationer av historien.

Låt oss då granska filmerna.

1. Norges Helsingforskommité publicerade ett 18-sidigt brev där de i punkt efter punkt bestrider filmernas objektivitet och visar på hur filmmakarna medvetet struntar i att komplicera bilden (någonting de själva säger att de försöker göra med filmerna) för att följa en linje, nämligen att med hjälp av insinuationer anklaga den bosniska politiska ledningen för att ha "sålt" Srebrenica.

Dessa faktafel går i korthet ut på att det presenteras antaganden om att Bill Clinton och Alija Izetbegovic i maskopi offrat 5 000 muslimska män för att få igång bombning av serberna, att folkmordet egentligen "i rättvisans namn liknade det mest en konventionell militär operation", att holländska FN styrkor slogs på bosniemuslimska sidan, att Ratko Mladic egentligen försökte hitta en fredlig lösning på situationen och att han betedde sig enligt alla regler, att kriget i Bosnien var ett Jugoslaviskt inbördeskrig, att de som slogs för (det islamistiska) Bosnien senare skulle medverka i 9/11 (vilket då implicit ger serberna rätt att slåss mot islamistiska fanatiker som hotar hela västvärlden).

2. I varje medial situation måste det finnas avsändare och mottagare. Vi måste kunna identifiera vem avsändaren är, vad och hur sänds. I dessa fall försvaras människor som jobbat med filmen av SVT, där de framställs som "några av Europas främsta undersökande journalister." Låt oss granska dem.

I den serbiska radikala högertidskriften Pecat kan man läsa en intervju med Zorica Tomic, som samarbetat med filmarna. Hon gladeligen berättar om att alla som anses vara döda i Srebrenica fritt promenerar på Saint Louis gator, i Detroit och andra amerikanska städer, samtidigt som de skickar pengar till sina fruar, som alltså profiterar från att de finns uppsatta på Srebrenicas dödslistor. Dessutom är de organiserade av några muslimer som "bekostar jihad i Bosnien", vad det nu betyder. I samma intervju påpekar Tomic att 3250 serbiska offer finns runt Srebrenica, att jämföra med "bara" 3000 muslimska. Tomic förminskar alltså antalet döda i Srebrenica och påpekar implicit att serberna lidit mer, ergo siffran. Ratko Mladic nämns också i intervjun, och framställs som en fredsälskande militär som verkligen hoppades in i det sista att galningar inte skulle förstöra det vackra landet Jugoslavien.

Vad gäller de andra som jobbat med filmen, är Ozren Jorganovic ett välkänt namn för många, både i och utanför Bosnien. Under kriget har han lett radioprogram på den serbiska Radio Doboj, och varit en av de absolut mest extrema propagandisterna.

För att inte glömma själva regissörerna. Så här har i en intervju om filmen i norska Dagsavisen den 26 april Ola Flyum berättat om hans inställning till folkmordet:

"Många tänker på Srebrenica som ett nytt Holocaust i Europa, där 8 000 avrättades. I verkligheten var detta en del av omfattande krigshandlingar. Vi visar hur Mladic agerar som en general som ska ta kontroll över ett område. Staden är övergiven, omkring 15 000 män har gett sig av på väg genom serbiskt område mot muslimska ställningar. Ingen vet hur många av dem som är beväpnade. För oss framstår detta som en extremt kaotisk situation, inte som en planlagd etnisk rensning."

3. Vissa har menat att filmen inte kan vara vinklad då det nästan enbart visar upp "muslimerna" själva som står upp och berättar om deras egen regerings onda planer (den röriga terminologin i filmen bidrar till att bosnier reduceras till muslimer, vilket alltså inte är fallet. Muslimer är religiöst utövande, medan den rätta benämningen på bosniska "muslimer" är bosniaker). Detta, som så mycket annat i filmerna är en sanning med modifikation. Visserligen har Mirsad Fazlic gjort ett strålande jobb i sina försök att upptäcka oegentligheter rörande den bosniakiska politiska ledningen under och efter kriget, men samtidigt skriver han i ett brev till den norsk-bosniska tidskriften Bosanska Posta, att han tar avstånd från filmen eftersom regissörerna medvetet undanhållit filmens utveckling för honom. Enligt Fazlic lurades han till att filmen skulle vara en mer objektiv framställning om händelserna som än idag är kontroversiella.

Att bara visa bosniaker i filmen är också en strategi som gynnar reviderad historiesyn. Ratko Mladic förekommer bara ett fåtal gånger och framställs som en schysst krigare som inte bryter några lagar. I förbigående refereras det till hur man sökte hjälp från Serbien, eftersom Mladic befarade att lokalbefolkningen skulle hämnas sina döda. Detta är dock återigen inte helt och fullt sant. De serbiska styrkorna, Skorpioner, som på eget bevåg filmat hur de avrättat sex stycken bosniaker (två av dem minderåriga) tas inte upp eftersom det skulle visat på ett enkelt sätt hur folkmordet genomfördes i praktiken.

4. Från början insisterar filmarna på att kriget i Bosnien var inbördeskrig, någonting som av många anses vara serbisk propaganda, och att det egentligen rör sig om aggression från ett land (Serbien) mot ett annat självständigt land (Bosnien), som fick sin självständighet dagar innan kriget skulle börja. När filmmakarna i filmen och i sina brev till den bosniska tidningen Oslobodjenje, skriver om Srebrenica, försöker de vända på frågan. Fluym och Hebditch frågar hur det kommer sig att den serbiska armén befinner sig i Srebrenica den 11 juli? På det viset tar de bort ansvaret för stadens intåg och anklagar den andra sidan för att medvetet släppt igenom serberna, en tes de under hela filmen alluderar på. I domen mot generalen Momcilo Perisic står det klart och tydligt att 7000 officerare förflyttades från den jugoslaviska armén i Belgrad till Bosnien, för att hjälpa till i kriget.

5. Under filmen berättas det om Srebrenica som en plats som används för den muslimska propagandan idag. Som med resten av filmen, berättas det bara en del av sanningen. Visst är det så att vissa i den bosniakiska politiska eliten ser sin chans att utnyttja tragedin i Srebrenica, avslöjar filmen inte för oss att det fortfarande, så länge efter krigets slut, fortfarande begravs människor som hittas under tiden. I år t ex begravdes 613 kroppar (Sydsvenskan gjorde ett reportage om årets begravningar och minnesceremonin, som kan läsas här och här. Genom att selektivt välja bort informationer som dessa, visas Srebrenica som en plattform för exploaterande bosniakiska politiker som själva offrat sitt eget folk.

Dödssiffran i Srebrenica har ifrågasatts av många olika skäl, sedan 1995. Uppgifterna går isär, från de extrema reduceringar av döda till överdrifter av olika slag. Research Documentation Center, som registrerar alla döda i Bosnienkriget med för- och efternamn, samt personnummer har på sin hemsida samlat in siffror på de döda som hittills hittats. Denna siffra ändras hela tiden, då nya kroppar hittas, men antalet hittills funna efter Srebrenicafolkmordet är 6886 personer. Mer info kan läsas här.

6. Att anklaga FN för att ha stridit på bosniakiska sidan går tvärt emot de rättsfall som diskuterats och som fällt holländska FN styrkor för att inte skyddat och i vissa fall medvetet lämnat ut män till de serbiska styrkorna. Den holländska staten fälldes rörande ett fall och den holländska regeringen fick avgå en följd av den rapport som pekat ut holländska FN-soldater som delansvariga i massakern av civila i staden Srebrenica under kriget 1995.

7. Att inte använda sig av Haagtribunalens domar är också ett sätt att mörka en del av sanningen. Haagtribunalen kan och bör kritiseras men är en instans som är erkänd av alla parter som skrev under Daytonavtalet. Därför måste fall och domar mot Krstic samt Vujadin Popović, Ljubiša Beara, Drago Nikolić, Ljubomir Borovčanin, Radivoje Miletić, Milan Gvero och Vinko Pandurević tas i beaktning, eftersom det står klart och tydligt att "Genocide was comitted in Srebrenica". Domar och sammanfattningar av dessa fall kan läsas här och här.

Även den serbiska tidskriften Vreme analyserar i artikeln Genocid napismeno utgången i dessa domar och skriver att man för första gången i Haagtribunalen använt ordet folkmord, som kommer att ligga som ett prejudikat i framtida fall.

8. Onekligen är det så att man måste rannsaka den bosniakiska politikens spel under kriget. Inte minst måste man se över Naser Orics roll under kriget, men dessa är ingalunda nya fakta som presenteras och som belyser kriget i Bosnien. Redan UNDER, men även efter kriget, skrevs det i de stora och seriösa tidskrifter Slobodna Bosna (där Fazlic jobbar) och BH Dani om omfattande illdåd bosniaker genomfört mot civila serber, och också kring samarbetet med Mujahedinrörelser runt om i världen. Även Orics kriminalitet har belysts. T o m i en av de få böcker om Srebrenica som är skriven av en överlevare, Emir Suljagic (Postcards from hell), nyanseras bilden av en hjältemodig general med berättelser om kriminalitet och korruption. Dessa texter publicerades alltså både under och efter kriget och har funnits till allmän beskådan.

9. Antydningar av olika slag hjälper filmen att till synes inte ta upp direkta frågor som hade ansetts vara högst problematiska. Därför tar man till hjälp montaget, som ett retoriskt vapen. T ex är klippningen från en gata i Sarajevo via Galbraith till attacken mot NYC ett bra sätt att berätta med allusioner men att ändå inte få det visade sagt, nämligen att mujahedinstyrkor från Bosnien varit inblandade i 9/11. Som allt annat i filmen är inte dessa fakta helt genomarbetade, och bilden är mycket mer komplicerad. Exempelvis fanns det redan under kriget ett stort missnöje med att dessa muslimska krigare kom till Bosnien, och på flera håll har det förts rena krig mellan bosniska styrkor och mujahedin. Dessutom är detta ingenting nytt, amerikanska CIA och FBI har flitigt undersökt dessa fall, och om detta har det skrivits såväl i Bosnien som i resten av världen.

Som sagt, det är inget konstigt med att rörliga bilder används för olika ändamål. Det märkliga är hur SVT väljer att (inte) ta debatten. Jag vill verkligen hoppas att de ansvariga inte riktigt var medvetna om det kontroversiella i filmen som vill med hjälp av allusioner, vinklad fakta och förnekelse av Haagtribunalens fastställda domar ändra på bilden av Srebrenica och hela kriget i Bosnien. Att på ett så arrogant, undflyende och kunskapsfrånvarande sätt "möta" saklig kritik, och välja att i generaliserande termer inte ta debatten kan bara betyda två saker.

Ett, som sagt, att de ansvariga inte känner till den problematiska faktaförvridningen. Otroligt problematiskt, men ignorance is bliss. Det skulle i så fall räcka med en ursäkt i efterhand, och en debatt för att försöka reda ut vissa begrepp rörande propagandafilmernas innehåll. Det andra svaret är att de ansvariga har vetat vilket kontroversiellt stoff som döljer sig bakom filmen men ändå valt att visa det, utan någon som helst debatt, bara för att, som de säger "nyansera" bilden. I så fall är problemet mycket djupare, och jag väntar med spänning att ännu fler mockumentärer av denna sort visas på SVT, helt utan debatt. T ex dokumentärer om Förintelsen med David Irving som programledare och Ahmed Rami som faktagranskare och varför inte en film om 9/11 som anklagar USA:s ledning?

På tal om elfte september. 10 år efter 11/9 undrar jag om SVT:s timing egentligen är så lyckad? När högerextrema krafter öppet på forum runt om i Sverige och Europa visar sin fascination för hur Karadzic och Mladic systematiskt avrättat bosniaker (sist i raden är Breivik med sitt manifest. Mer om kopplingen mellan hans "ideologi" och Balkan kan läsas här), undrar jag vad för nya rön och fakta det egentligen kommer fram när man så öppet försöker revidera historien?

Sanjin Pejković (2 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/39202

19 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Bra märkligt är det. Här pratas det om mångfald. Vi skall ha en mångfald av åsikter och argument. När då SVT försöker att, i skildringarna av Balkankrigen, bidra med mera synpunkter, versioner och skildringar, då tjuter ni i högan sky. Vad är ni för jeppar egentligen? Är ni för att jag skall få bilda mig en egen uppfattning eller stör det er att jag lyssnar på fler än de som lagt rabarber på vad som de anser vara sanning. Finns, såvitt jag vet, inte en enda part i konflikter och krig som inte har en svans av skitstövlar hängande efter sig i hasorna. Att skitstövlarna skulle vara koncentrerade till det Serbiska ledargarnityret och till de Serbiska stridande förbanden, verkar otroligt. Så jäkla otroligt att det måste betraktas som en ren lögn.

Permalänk | Anmäl #3 Torbjörn Sundelin, 2011-09-06, 18:32

Var det inte du, mia, som skulle dra dig ur diskussionen?

Permalänk | Anmäl #6 Leopold, 2011-09-06, 20:08

Jag tänker inte ta ställning till sanningshalten i filmen för om den vet jag intet. Kritiken stämmer säkert i stort.

Men ett återkommande tema i kritiken av filmen förvånas jag över. Du skriver: ''Dessa faktafel går i korthet ut på att det presenteras antaganden om att Bill Clinton och Alija Izetbegovic i maskopi offrat 5 000 muslimska män för att få igång bombning av serberna […].'' Jag uppfattar inte alls att detta är en tes som förs fram i filmen faktiskt - det nämns i förbigående och det sägs samtidigt att detta kanske inte alls faktiskt hände.

Alltså, så vitt jag kan avgöra av filmen så spelar Clinton egentligen ingen roll alls i den, annat än på så sätt att han och den amerikanska regeringen motsatte sig det stilleståndsavtal (tror jag det var) som slöts och aktivt bröt mot det genom att leverera vapen till bosniskmuslimska styrkor. Möjligen är dessa uppgifter felaktiga?

Med det du tar upp kan inte rimligen anses vara ett ''faktafel'' då de har med en intervju där det du skriver nämns EN ENDA GÅNG och åtföljs av vad som i princip är ett ifrågasättande av trovärdigheten i uttalandet då den f.d. polisen säger att han förstås inte vet om Clinton sagt så till Izetbegovic. Det är värt att notera att den norska Helsingforskommitténs brev till NRK som du hänvisar till i artikeln aldrig nämner denna brasklapp - man får anta att de låter bli att göra detta av en anledning. Varför är man inte å sin sida ärlig nog att påpeka att uttalandets trovärdighet ifrågasätts till och med av den som säger det i filmen? Frågan blir då vad man som kritiker bestrider? Accepterar man inte uppgiften (från en man som var med på mötet, så vitt jag kan förstå) att Izetbegovic verkligen sagt att han haft ett sådant samtal med Clinton, eller är det bara sanningshalten i uppgiften som sådan man ifrågasätter? I det senare fallet verkar kritiken missa målet eftersom den finns skriven på väggen redan i filmen. Man kan naturligtvis tycka att det av princip är fel att ta med detta stycke i filmen, då uppgiften är så osäker och (kan man kanske argumentera) inte tillför något av vikt, men det är en annan sak än att hävda att filmmakarna argumenterar för att Clinton och Izetbegovic konspirerade om att låta serberna mörda tusentals människor i Srebrenica. Men är det inte i sig intressant (om uppgiften är sann) om Izetbegovic sagt detta mellan fyra väggar? Möjligen har filmarna inte utrett frågan om denna uppgifts riktighet (d.v.s. att Izetbegovic sade så) tillräckligt?

Jag tycker inte heller att SVT förminskar allvaret i det inträffade. I påannonsen för programmet säger man ju uttryckligen att mer än 7000 muslimska män mördades av serbiska soldater i den värsta massakern i Europa sedan Förintelsen. Man gör inget försök att skriva över skulden på någon annan.

Kritiken verkar också en smula märklig på så sätt att man ställer sig kritisk till både saker som man menar är felaktiga samt saker som man menar visserligen är riktiga, men som ändå tydligen inte borde få visas på SVT då de ''redan är kända''. Det blir lite konstigt tycker jag. Jag hade ingen aning om Oric roll och vad han var för en typ innan jag såg filmen. Då är jag förvisso inte särskilt insatt i detaljerna kring kriget, men att något är känt sedan tidigare kan ju inte vara skäl till att avvisa det i en dokumentärfilm. Om alla filmer bara fick ta upp nya fakta så skulle de allra flesta inte förstå ett dugg av vad filmen handlar om. Vidare skulle vartenda program som sänds nu lagom till 10-års dagen av 9/11 utgå direkt då inget nytt kommer att presenteras i dem heller. Ok, man kan vara kritisk till om filmen säger sig komma med nya uppgifter och om det endast är gammal skåpmat, men frågan är vilka dokumentärer som någonsin gräver fram information som aldrig tidigare publicerats annorstädes?

Observera att jag inte försvarar filmens innehåll eller filmmakarna. Det är mycket möjligt att de faktiskt är historierevisionister som förtjänar att fördömas för sitt bristande omdöme eller illasinnade uppsåt. Jag bara tar upp vissa saker i kritiken som jag inte kan känna igen efter att ha sett filmen. Möjligen är jag ensam om att inte tycka att filmen utger sig för att säga att Clinton låg bakom massmorden i Srebrenica, och i så fall får väl denna kommentar ses som ett inlägg av en blind man på upptäcksfärd i stora världen.

Permalänk | Anmäl #7 Per Mikael Nilsson, 2011-09-06, 20:15

Jag tackar för denna artikel...

Ett tydliggörande av hur viktigt det är att känna till Avsändarens motiv och utgångspunkter för debatt/dokumentär.

Det förekommer mångahanda anklagelser om "guilt by association"-argumentation i all sakdebatt. Man skulle kunna anklaga Sanjin Pejković för detta. Om det inte vore så att hans artikel är kunnig, innehåller breda perspektiv och viktiga fakta.

Nu är det faktaupplysningar som ska granskas, som KAN granskas. Något som är betydligt mer konstruktivt än löst tyckande och allmänna nedsättande omdömen av den sort som Svenne #1 levererat. #1 saknar helt substans. Det gör inte Sanjin Pejković artikel.

Permalänk | Anmäl #8 Gunnel Gomér, 2011-09-06, 20:17

Du får tycka vad du vill, Gunnel Gomér. Det förändrar inte faktum. Det är det faktum att serberna har demoniserats och deras lidande har mer eller mindre hånats och ignorerats i västliga medier och diverse självutnämnde förståsigpåare som regelbundet håller lekstuga i de här spalterna.

Permalänk | Anmäl #9 Leopold, 2011-09-06, 20:32

#9

Jadå Svenne!
Jag tror inte att någon är okunnig om att såväl serber som kroater som bosniaker m fl lidit och utsatts för demonisering från "andra sidan".

Men att serber lidit betyder inte att denna artikel är skräp. Det är fullt möjligt att se att alla har lidit. Frågan idag är vad som är "sant" och vad som är propagandistisk vridning? Till fördel för vem? Till nackdel för vem?

Permalänk | Anmäl #11 Gunnel Gomér, 2011-09-06, 21:02

Journalisten i filmen, Mirsad Fazlic, har tagit avstånd från filmen eftersom regissörerna medvetet undanhållit filmens utveckling för honom.
Lagligt? Trovärdigt?

Permalänk | Anmäl #12 LK, 2011-09-06, 21:13

Själv har jag ingen aning om vad som är sant.

Är författaren Bosniak, Kroat eller Serb eller vad?

Det verkar som alla parter skyller på varandra fortfarande.

Permalänk | Anmäl #13 Johnny Andersson, 2011-09-06, 21:28

Den här journalisten påstår det ja. Men hur kan man vara säker på att han talar sanning?

Till Gunnel Gomér. Får man tro västerländska media överlag och svensk media i synnerhet så har serberna inte fått utstå några övergrepp alls. Ingen lögn har varit för grov för att demonisera dem.

Och som sagt, det som kommer från ICTY har samma värde som det som katten lämnar efter sig i sandlådan.

Permalänk | Anmäl #14 Leopold, 2011-09-06, 21:42

Dokumentärfilmarna är propagandister medan Herr Pejkovic är en destilerad oskuld i det avseendet. Och Haagtribunalen är grundad av människor som först sa "rättvisa" och därefter "mamma", "pappa".

PS.

Det är alltid lättare att misskreditera människor än argument. Så mycket väsen pga. en enda dokumentärfilm är i sig talande. Det finns ingen anledning till sådan nervösitet om man verkligen tror på sin sanning.

Lite läsning skadar inte:

http://justitia-veritas.blogspot.com/2011/09/srebrenica-fokmordsdomen-mo...

Permalänk | Anmäl #16 Gustav Pelagic, 2011-09-06, 21:45

I am a firm believer in the people. If given the truth, they can be depended upon to meet any national crisis. The great point is to bring them the real facts.
Abraham Lincoln

SVT Documentär?

Detta inlägg?

Avgör själva! Det finns sällan någon absolut sanning.

Permalänk | Anmäl #17 Mats Anderson, 2011-09-06, 22:08

Att Gizela Sladic skulle vara opartisk är ett utslag av sjuk humor. Själv hoppas jag att det kommer en dokumentär om organhandeln i Kosovo och Dick Martys förödande rapport. Då får vi se diverse gaphalsar här skrika om "revisionism" och "förnekelse" om vart annat.

Permalänk | Anmäl #22 Leopold, 2011-09-07, 06:00

Styrelsen för Psykologiskt Försvar gick till hårt angrepp mot svenska medier för dess bevakning av Kosovo-kriget i en rapport 2002. SVT har i och med de här två dokumentärerna återupprättat något av svensk medies skamfilade rykte i bevakningen av Balkan-krigen.

Permalänk | Anmäl #23 Leopold, 2011-09-07, 06:14

En massa journalister, filmare, teaterfolk och andra har plötsligt blivit experter på just Srebrenica. Hur kommer det sig?

Permalänk | Anmäl #25 Aleksandar-Pal Sakala, 2011-09-07, 08:54

Min generalisering om svenskar och hur de ser på balkankrigen gäller naturligtvis inte alla i Sverige, bara en del. Jag vill rätta den delen i min text.

Permalänk | Anmäl #27 u_17936, 2011-09-07, 12:09

Det är nog inte lätt att som journalist att vara objektiv när alla parter i ett krig maximerar bilden av ondska hos motparten och minimerar den hos sig själv.

Den lärdom som får dras av balkankrigen är att krig är förödande för det enskilda offret.

Permalänk | Anmäl #28 Goodwin Strawman, 2011-09-07, 12:15

#20 c Andersson Tror ni inte algaida krigarna for runt med en del bosniaker, halshögg serber osv? eller tror ni att de spred ett kärleksbudskap med sina yxor svingandes i luften? Försök inse att en oerhört grym massaker inte gör att man kan bortse från allt oerhört grymmt som drabbat motparten.

Med detta argument kan man fråga sig vad Judarna gjort Tyskarna eftersom tyskarna ansåg det nödvändigt att utrota varenda jude, zigenare eller annan minoritet som fanns.
Nej i sådana här typer av krig är det anfallaren som begår ett övergrepp på grund av att han anser sig stå över alla andra.

Märk väl att samma personer som här på Newsmill sprider muslimhat föringar kriget i forna joguslavien, inte så konstigt eftersom det var här som det moderna muslimhatet föddes.
Räcker det inte med detta krig eller dåden i Norge att inse vilka rasister muslimhatarna är?

Permalänk | Anmäl #29 Mikael Andersson1, 2011-09-09, 10:20

Det finns inga faktafel i den här dokumentären. Malm själv skriver att det handlar om att den är "vinklad" på ett sätt som han inte håller med om.

Vinklingen han inte gillar är den att de bosniska muslimerna inte var de enda offren i kriget i Bosnien och att det fanns mer komplexa förklaringar till massakern än att Mladic var en blodtörstig folkmördare (vilket han visserligen var).

Dokumentären bygger till stora delar på forskning som den nederländska försvarsmakten genomfört (inga vänner av serberna), den så kallade NIOD-rapporten, om händelserna som föranledde angreppet på Srebrenica.

Bosniska muslimer är vana vid att se sig själva som de enda offren i konflikten i Bosnien för 15 år sedan och massakern i Srebrenica intar en central roll i denna offermyt. Att påtala att det även fanns serbiska offer, muslimska förövare och att massakern i Srebrenica och de 8000 som dödades där, har en mer komplex förklaring uppfattas då som en oerhörd kränkning. Det är tyvärr inte ett giltigt skäl till att inte undersöka och förmedla den komplexa sanningen.

Permalänk | Anmäl #30 Oscar Lindstrom, 2011-09-18, 22:10

Pejkovic har uppenbarligen helt tappat fattningen.

Det som dokumentären tar upp på inget sätt är nytt utan snarare är välkänt av forskare på området. Att Izetbegovic var en skurk som var beredd att offra civila för strategiska fördelar är inget nytt. Att han var lierad med radikala islamister och välkomnade mujahideen är heller inget nytt.

Så jag vet egentligen inte vad hela kontroversen gäller - att något visat detta på svensk television? Att bosniaker i Sverige inte gillar detta är väl knappast något som är relevant.

Läs NIOD-rapporten (som givetvis ogillas av bosniaker):

http://www.srebrenica.nl/Pages/OOR/23/379.bGFuZz1OTA.html

BBC om mujahideen i Bosnien:

http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/848808.stm

Utdrag ur Evan Kohlmanns presentation på Försvargshögskolan om mujahideen i Bosnien:

https://docs.google.com/viewer?url=http://www.aina.org/reports/tabmnie.p...

Det här betyder givetvis inte att Mladic och bosnienserberna inte är skyldiga till majoriteten av krigsbrotten i kriget i Bosnien. Det är det heller ingen som har sagt.

Hitler och nazisternas brott ursäktar inte de allierades bombning av Dresden. Den ena sidans krigsbrott och folkmord förminskar inte den andra sidans skuld för sina brott. Det är något som Pejkovic inte verkar förstå. SVT gör rätt som står fast vid dokumentären.

Permalänk | Anmäl #31 Oscar Lindstrom, 2011-10-11, 13:25