Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Publicerad: 2011-09-04 11:09, Uppdaterad: 2011-11-02 15:11
Just nu ser det ut som att Gadaffi snart kommer att hamna i samma läge som Saddam Hussein. Vi får hoppas att Libyen 2012 inte kommer hamna i samma läge som Irak 2004, skriver Björn Ottosson, doktorand och lärare i statsvetenskap.
Björn Ottosson och är doktorand och lärare i statsvetenskap vid Stockholms Universitet. Hans forskning kretsar främst kring amerikansk politik, internationella relationer och säkerhetspolitik.
Även om rebellernas firande på Tripolis gator var något förhastat är Gaddafiregimens fall förestående. Med få utvägar och med bilderna av Egyptens Mubarak i en bur som en förvarning om vad som väntar kämpar Gadaffi nu in i det sista. Att störta en diktator är inte lätt, men att stabilisera ett land och bygga en funktionell regering är betydligt svårare. Koalitionen av rebeller är internt splittrad och nu måste de grupper som stridit tillsammans klara övergången till att bli inte bara politiskt allierade utan även politiska motståndare till varandra. Och detta utan att ta till våld. Libyerna måste försöka att undvika det som hänt i Irak och Afghanistan, där de härskande eliterna hastigt störtats, men där länderna därefter drabbats av inbördeskrig och långvariga uppror.
Rebellernas triumf över Gadaffiregimen kan betraktas som en seger för det libyska folket över en korrupt elit. Men att Gaddafi har en tunn och alltmer krympande maktbas bör inte skymma det faktum att denna revolution har flera förlorare. Om man inte hanterar den nya situation som uppstått rätt kan dessa förlorare tvinga ner landet i en långvarig konflikt.
Likt Saddam favoriserade Gadaffi vissa klaner. En mindre grupp av Gadaffilojalister eller desillusionerade klanmän kan komma att spela en betydande och negativ roll i Libyens framtid. Attacker på landets oljeinfrastruktur och mot medlemmar av övergångsregeringen kan ha destabiliserande effekter även om attackerna är relativt isolerade och småskaliga. I en instabil miljö har våld, även småskaliga attacker, stor potential. De som stödde Gadaffi har ingen möjlighet att gripa makten, men de har möjligheten att förstöra mycket.
Hur ska man nu förhindra att detta sker? Övergångsregeringen och dess utländska uppbackare har flera färska och relevanta fall att lära från: Egypten, Tunisien, Afghanistan och Irak. Dessa fall ger inblick i både vad man ska göra och vad man inte ska göra när man försöker att ersätta en auktoritär regim:
Var ytterst försiktig med att skicka västerländska soldater! Både brittiska och franska specialstyrkor har varit aktiva i konflikten, men de har hållit en förhållandevis låg profil. Deras assistans har med största säkerhet spelat en stor roll både militärt och politiskt. Det är viktigt att de fortsätter att hålla sig i bakgrunden i den kommande fasen då de olika rebellgrupperna och Gadaffilojalisterna måste staka ut en väg framåt för landet som upplevs trovärdig och autentisk för både revolutionens vinnare och förlorare. Visst har västerländska styrkor spelat en kritisk roll i att stabilisera Irak och Afghanistan, men deras närvaro har även fungerat som ett fyrbåk för nationalistiskt vrede och våldsamt motstånd mot förändringar. Eftersom den västerländska koalitionen nu lyckats facilitera Gadaffis fall med betydligt mer subtilare medel än som var fallet vid störtandet av talibanerna eller Saddam, bör de inte ge sig in nu. Om utländsk trupp behövs för att träna upp libyer, bör rådgivarna komma från arabländer som exempelvis Qatar.
Sätt folk i arbete! Detta gäller speciellt soldater och människor med teknisk expertis. Ett av de största misstagen USA gjorde i Irak var beslutet att upplösa den irakiska armén. På en dag, den 23 maj 2003, gjordes 250 000 irakiska soldater och poliser arbetslösa. Detta underminerade inte bara en av de få nationella institutioner det irakiska folket var stolta över, utan skapade också en stor kader av desillusionerade och förhållandevis vältränade unga män redo att begå brott och göra uppror. Gadaffis säkerhetsstyrkor och statsapparat är inte alls lika stor eller formidabel som Saddams var, men poängen är densamma. Reguljära soldater som stridit i organiserade enheter för Gadaffi bör inkorporeras i den kommande statsapparaten och det bör även de som stridit på rebellernas sida. Gadaffilojalisternas militära ledare bör granskas, ställas inför rätta och bestraffas om det finns grunder för det, men hela enheter bör visas respekt och erbjudas en roll i Libyens framtid. Utöver detta bör individer med specifika tekniska färdigheter, framförallt inom oljesektorn, identifieras och erbjudas arbete.
Köp tillbaka vapnen! Visst kan man betrakta rebellerna som frihetskämpar, men man bör inte förbise risken att delar av rebellkoalitionen har kopplingar med terroristorganisationer som al-Qaida. Utöver detta är det tveklöst så att olika militanta grupper kommer att bege sig till Libyen för att köpa vapen för sina olika syften. Det har rapporterats om lager av bärbara så kallade surface-to-air-missiles. Skulle dessa vapen komma i orätta händer kan de vålla stor skada. I fel händer är förstås även mindre vapen ett problem. Att stoppa den ström av vapen som nu kommer att flöda ut ur Libyen är en nästintill omöjlig uppgift. Därmed inte sagt att man inte bör försöka. Det internationella samfundet bör initiera ett program för att köpa tillbaka vapen från olika libyska grupper. Även om man naturligtvis inte kommer åt alla vapen den vägen, så höjer man marknadspriset. Självklart kan man ifrågasätta kostnaderna för och effektiviteten av ett sådant program, men man kan argumentera för att det är kostnadseffektivt på sikt. Tänk om libyska vapen skulle användas i en terroristattack i Egypten, eller för att skjuta ner ett västerländskt passagerarplan. Om detta skulle inträffa kommer man att ångra att man inte gjort mer nu.
Var stor i segern! Rebellerna bör behandla det forna ledarskiktet med respekt. Oavsett hur berättigad revolutionen än är, är det utan tvekan så att många tog till vapen mot Gadaffiregimen för att hämnas forna oförrätter. Hämnd är ett naturligt inslag i revolter mot tyranner. Hämnd har också en motiverande funktion krig, men när det är dags att bygga fred är dess funktion enbart negativ. Det är viktigt att lägre tjänstemän i Gadaffiregimen ges en möjlighet att leva normala liv i det nya Libyen. När talibanregimen föll i Afghanistan förföljde och trakasserade det nya ledarskiktet sina forna fiender, vilket spädde på konflikten i landet. Tjänstemän och politiker ska utredas och om de har begått brott ska de åtalas, prövas, och dömas på ett transparent sätt, men de måste få en chans att normalisera sina liv. Detta är viktigt inte bara ur ett mänskliga rättigheter-perspektiv, utan även ur ett säkerhetsperspektiv. Sydafrikas försoningsprocess kan här vara ett riktmärke.
Bygg upp civila säkerhetsstrukturer och en poliskår! Att demobilisera rebellstyrkorna som stridit sedan i februari kommer inte att bli en lätt uppgift. Det naturliga vore att försöka integrera dem i den nya libyska armen. Detta löser dock inte alla landets säkerhetsproblem. Stabilitet i det nya Libyen bör vila på civila säkerhetsstrukturer och inte militära. Det internationella samfundet bör därför satsa resurser på polisiärt arbete och uppbyggandet av en effektiv poliskår och inte lägga all fokus på militären. I Irak prioriterade man inte detta vilket resulterade i att inrikesministeriet hyste shiitiska dödspatruller som gav sig på sunniter. Poliskåren blev på många ställen en grund till sekteriskt våld i Irak. Poliskåren i Libyen får inte utvecklas i den riktningen. Poliskårens och den juridiska sektorns svaghet är en av orsakerna till instabiliteten i Afghanistan. Övergångsregeringen och utländska uppbackare bör prioritera effektivt polisarbete och inte dröja i en så där fyra-fem år med att lyfta frågan som man gjorde i Irak och Afghanistan.
Allt detta är naturligtvis enklare sagt än gjort. Experter gav liknande råd och varningar efter både talibanernas och Saddams fall. Nyckeln är att lyckas identifiera de politiska och sociala grupper som faktiskt har riktig makt och sedan låta dem tillsammans under ordnade och strukturerade former förhandla om Libyens framtid, snarare än att försöka att pådyvla dem en vision utifrån eller att tillåta att en liten inhemsk grupp eller koalition monopolisera staten. Att minimera risken för uppror är minst lika mycket en politisk konst som en vetenskap. Det är kanske den viktigaste lärdomen att dra från Afghanistan och Irak. Detta innebär att man måste bemöta de kommande utmaningarna i Libyen med ödmjukhet och respekt.
Principiella lärdomar från andra konflikter kan hjälpa oss att undvika vissa felsteg, men de ger oss ingen färdig plan över hur man skapar ett fredligt maktövertagande. Just nu ser det ut som att Gadaffi snart kommer att hamna i samma läge som Saddam Hussein. Vi får hoppas att Libyen 2012 inte kommer hamna i samma läge som Irak 2004. Vad som kommer att ske när Gadaffi hittas kan ge oss vissa indikationer om landets framtid.
Khadaffi uppges ha gripits eller dödats. Hur påverkar det utvecklingen i landet?

Avrättningen av Kadaffi ett brott mot FN-mandatet

Vi måste sluta gotta oss i Khadaffis förnedring

Nu behöver libysk polis och militär återta våldsmonopolet

I brott mot FN-mandatet har Sverige hjälpt till att döda en utländsk statschef

Libyens nya ledning inte bättre än Khaddafi

Låt libyerna själva döma Khadaffi

Flera brott mot FN-stadgan i Libyen

Krigsivrarna bryr sig inte om Libyens svarta offer


Västerlandet rekoloniserar Afrika genom Libyeninsatsen

Nato har hjälpt al Qaida att stärka sin ställning i Libyen

Är svenska medier medlemmar i Nato?

Olja är västs främsta intresse i Libyen

Kritiken mot Nato i Libyen syftar till att svartmåla USA

Sverige ska även fortsättningsvis ge militär hjälp

Massivt ickevåld hade sannolikt också fällt Khaddafi

Elitförband på marken banade väg för regimskiftet

Libyen visar att bomber kan gynna demokrati

Libyen är inget argument för att flygbombningar räcker

Informationssamhället störtar diktatorer

Khaddafis fall viktig signal till världens diktatorer

Tack vare Nato kan den libyska demokratin ta fart

Rebellernas massakrer visar att Sverige bör lämna Libyen

Brott mot FN-stadgan gör att Libyenkriget inte är legitimt

Varför är Sverige fortfarande kvar i Libyen?

Fel av Sverige att förlänga militär insats i Libyen

Senfärdighet och detaljstyrning skadar insatsen i Libyen

Kolonialismen är tillbaka i form av FN och Nato

En historisk milstolpe för Gripen

Därför stödjer MP en förlängning av Libyeninsatsen

Libyen: Sverige fortsätter på det slutande planet

Med Juholt vann demokratin över militären

Interventionen i Libyen är inte "humanitär"

Juholt bär ansvaret för S haveri i Libyenfrågan

Riktade attacker mot Gadaffi kan slå tillbaka mot USA

Officer: Det finns ingen militär lösning i Libyen

Om Nato mördar barn i Libyen bör Sverige tacka för sig

S sviker Libyens folk med skamligt svaga argument

Därför säger vi nej till en förlängning av Libyeninsatsen

Att få bort Gadaffi kommer att bli kostsamt

De arabiska revolutionerna kan kullkasta världsekonomin

Internationell oenighet riskerar att dela Libyen

Libyen-resolutionen visar hur västmakterna missbrukar FN

Statsvetare: Dödläge i Libyen!

2000-talet kan bli demokratins sekel

Interventionen i Libyen kan bli ett tragiskt misslyckande

Juholts säkerhetspolitik skapar osäkerhet

Mycket talar för att Sverige behöver bidra med markstyrkor


"Ropet från fjärran": Pirathövdingens liv och leverne

Varför vill Bildt inte skydda kvinnorna i Libyen?

Föreställningar om maskulinitet bakom svenska JAS-insatsen i Libyen

Insatsen i Libyen är oklar, troligen otillräcklig och egentligen onödig

Reinfeldts och Juholts JAS-haveri visar att Sverige ingenting lärt


Var kritisk till det som förmedlas om krigen i arabvärlden

Insatsen i Libyen dramatisk förändring av internationell politik

Moderatpolitiker: Carl Bildt företräder inte längre moderat utrikespolitik

”Hellre dö stående än leva krypande"

Syrien kan bli nästa Libyen - om vi inte reagerar nu

Bevare oss för en doktrinär vänster


Tidigare sjöofficer: Varför har Sverige stridskrafter?


Sverige bör ge snabbt besked om att man vill delta

Dyrköpt läxa från Irak kan hjälpa Libyen


Ung vänster: Insatsen i Libyen handlar inte om olja

Det räcker inte med flygförbud om Libyen ska bli fritt

Officer: Insatsen i Libyen långt ifrån självklar

Sverige ska inte delta i ogenomtänkta bombningar mot Libyen

Libyen ger USA:s republikaner byxångest


Skillnad på bombliberalernas och vårt ställningstagande mot Gaddafi


Klichébildens envisa fortplantning


Statsministern måste återta kontrollen över svensk utrikespolitik

JAS hade varit på plats på måndag om den politiska viljan funnits

Flygförbudszon i Libyen är en stor och dyr operation

Vänster och höger byter plats inför Libyen

När USA kan agera håller Europa i pekpinnen

Underkänner Bildt och Reinfeldt EU som militär aktör?

Upprätta en flygförbudszon över Libyen
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




18 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Irak var inget misslyckande, man bör inte leva i illusionen att sådana här företag handlar om att göra det så bra som möjligt för folkflertalet. Irak är krossat och fragmentiserat, Irak som någon regional "stormakt" är historia och att det skulle kunna bli det igen ligger i så fall mycket långt in i framtiden. För både USA och deras lokala kompis i MÖ torde detta vara ett mycket lyckat resultat.
Klerken
Vad du menar är att vi ska se fram emot ett nytt Irakscenrio fast nu i Libyen? Vi ska alltså applådera det och helst skicka in svenska trupper.
Varför sa ni inte det från början istället för att ljuga och säga att det handlade om att skydda civila liv?
Trevligt med en insändare med genomtänkta åsikter även om han, liksom de flesta andra bara i förbifarten nämner den stora stötestenen, klansämhällena.
@2 Pia Hansen
Hur Libyen utvecklar sig får framtiden visa, Libyen har knappast varit av samma dignitet och potential till regional maktfaktor som Irak var.
Jag applåderar inte detta, tvärtom. Jag anser det vara milt uttryckt vilseledande propaganda närman pratar om t.ex. Iraksom ett misslyckande i meningen att det skulle ha varit fråga om en sk humanitärt projekt. Inte minst förvånande ärdet när de som borde veta bättre uttrycker sig så.
Samma som nu när olikasorters vänster dillar om kapitalismens sk ekonomiska kris och förutspår dess snara fall. Rent ut sagt nonsens kapitalismmen står starkare än någon sin, det är folket som befinner sig i djup ekonomisk kris inte typ kapitalismen i meningen de rika och mäktiga som stärkt sin ställning. Samma sak i slutet av 70-talet, vänstern dillade om kapitalismens snara fall för att folket utsattes för ekonomisk kris. Vänstern brydde sig inte ett smack om att den förmenta kapitalism krisen tog från de många och gav till de få, nå de dillade förnumstigt om kapitalismens snara fall och lusläste Marx politiska budskap för att få bekräftelse (Marx vetenskapliga insats inom ekonomin har de sällan brytt sig om att studera).
Ok, eftersom insatsen gick ut på att skydda civilbefolkning, hur många har dödats sedan NATO klampade in?
#4 klerken. Du pratar om nonsens. Vad är din kommentar, då? Svammel. "Irak var inget misslyckande". Det om något var väl ett misslyckande. Att olagligt angripa ett land med förljugna motiv med hundratusentals döda som följd. Och att kapitalismen står stark. Ja vi har sett det i USA som nästan är bankrupt där det var storbankerna som orsakade den internationella krisen. Som dina vänner over there säger om svamliga kommentarer. För mycket "Cool Aid"
Jag tycker det är så konstigt att vi inte hör ett ljud om just civila offer.
Och/eller effekterna av NATOs bombningar. Det är ju full bevakning på Libyen men tydligen är det här det kliniskt perfekta kriget utan offer.
Eller hur tänker den svenska journalistkåren?
Det är massor av människor som har dödats o hur man än vänder o vrider på siffrorna så räknas de i tiotusentals. Det här är en befolkning på 6 miljoner där i princip varje familj är drabbad. Är det fullständigt ointressant för de svenska medier? Jag förstår det verkligen inte.
#6 Hans Johanson, att beskriva Irak som ett misslyckande är en historieförfalskning.
Irak är ett misslyckande om du trodde att ingen skulle dö under invasionen, att de amerikanska soldaterna och irakierna skulle hålla varandra i händerna och dansa ringdans, att irakierna skulle döpa gator efter Bush och resa statyer i hans ära, så som höger förutspådde det.
De enda som trodde på det tramset idioter.
Det heter Kool-Aid. Innebörden av ”drinking the Kool-Aid” går förlorad för de flesta svenskar.
@ Pia Hansen, Klerken m.fl.
Orsaken att politiker som Socialdemokraternas utrikespolitiske talesman, Urban Ahlin eller statsvetare som Björn Ottosson inte kan förutsäga vad som ska hända i Libyen är att de tar huvuddelen och i vissa fall ALL information om hur världen ser ut från källor som UTGÅR från att USA är "the good guy" och deras fiende är "The bad guy". Och den informationen är ofta manipulerad av USAs utrikesdepartement som ofta har fått den av CIA. Svårare är det nog inte, tror jag. Våra politiker - med undantag för Carl Bildt - har normalt en skev och föga verklighetsförankrad förståelse av de utrikespolitiska skeendena, anser jag
Läs gärna mina kommentarer från perioden 17-24:e Mars om Libyen. Mina förutsägelser i dessa kommentarer överensstämmer ganska väl med dagens situation och hur den förefaller komma att utveckla sig till ett nytt Irak 2.0
http://www.newsmill.se/artikel/2011/03/17/n-r-usa-kan-agera-h-ller-europ...
kommentar # 20, 22, 54
http://www.newsmill.se/artikel/2011/03/18/krigsgalningarnas-julafton
#16 med länk till följande artikel av Arbuthnot http://www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=23767 som adekvat förutsäter Libyens framtid.
http://www.newsmill.se/artikel/2011/03/24/dyrk-pt-l-xa-fr-n-irak-kan-hj-...
# 4
Att mina förutsägelser i dessa kommentarer är relativt korrekta beror på att jag väljer relativt objektiva och vetenskapliga källor för att bilda mig en uppfattning om de politiska skeendena. I mitt fall tar jag mycket av min världsbild från professor Peter Dale Scotts böcker varibland jag redan tidigare har rekommenderat Björn Ottosson att läsa dennes senaste bok "The American Warmachine" från November 2010.
Men kommer Björn Ottosson att nånsin läsa denna bok ? Jag tvivlar. Och om han gör det så kommer han ändå inte vilja ta intryck av den eftersom den stör hans världsbild alltför mycket. En världsbild som han är djupt investerad i ....
Beklagligtvis måste jag konstatera att våra politiker ofta inte är pålästa i t.ex. kontroversiella ytrikespolitiksa frågor, vilket jag tror är EN orsak till att de inte debatterar öppet med oss här på Newsmill. Om de gjorde det skulle ofta avgrundsdjup av okunskap avslöjas och vi skulle börja tvivla i djupet av våra hjärtan på den s.k parlamentariska demokratin.
Jämför med fallet för den ignorante moderata riksdagsledamoten Johan Forsell som naturligtvis i en offentlig muntlig debatt inte skulle ha en chans mot någon mer beläst kommentator här på Newsmill. Klerken vet t.ex. betydligt mer än nödvändigt om USAs utrikespolitik för att krossa Johan Forsell i en öppen debatt, anser jag.
För att få en uppfattning om måttet av ignorans hos vissa av våra politiker läs gärna Forsells artikel http://www.newsmill.se/artikel/2011/09/01/insatsen-i-libyen-sparade-liv
och min kommentar nr 17 i hans artikel
Med detta sagt vill jag ta upp ett citat ur artikeln:
"Rebellernas triumf över Gadaffiregimen kan betraktas som en seger för det libyska folket över en korrupt elit."
Men då herr Ottosson måste man använda specialiserat amerikanskt polariserade glasögon ty annars ser man i stället sånt som framkommer i denna video : http://www.youtube.com/watch?v=Q11R56Y0Dx4&feature=player_embedded#
Videon är från Tripoli vid en tidpunkt när bombningarna av huvudstaden har pågått dag och natt i 2-3 månader. Om Ghadaffi verkligen var korrupt så att han hatades av massorna hur kommer det sig då att han vid denna tidpunkt kunde åka omkring i huvudstaden på detta sätt ? Eller tror du att det är en skådis som föreställer Ghadaffi ? Ok, varför tappar ingen behärskningen och ger sig på skådisen ? Varför jublar folk hela tiden ?
Om han var så korrupt och hatad varför kunde han få sina soldater att stå emot NATOs 8000 bombanfall och 30.000 bomber så länge som han hittills har gjort. ?
Varför är inte slaget redan fullständigt avgjort ?
Sanningen är att det "folk" den i dessa frågor - till följd av sitt val av källor - relativt ignorante statsvetaren Ottosson refererar till egentligen består av några extrema militanta våldsorienterade grupper i CIAs sold, nämligen de grupper som är beskrivna i denna artikel från den 25:e Mars : http://www.globalresearch.ca/PrintArticle.php?articleId=23947
Och jo, Björn Ottosson, Libyen kommer att bli ett nytt Irak 2.0 trots att du ger NATO så många goda råd i denna din artikel. Så här säger CFR:s president Robert Haas i sin aktuella artikel om nödvändigheten av "boots on the ground" i Libyen :
"The “humanitarian” intervention introduced to save lives believed to be threatened was in fact a political intervention introduced to bring about regime change. ......... Looting must be prevented. Die-hard regime supporters will have to be defeated. Tribal war must be averted......It is up to Nato, the European Union and the UN, working with the Libyan opposition, the African Union, and the Arab League, to put together a response to the new Libyan reality – a reality that includes 1m refugees, several hundred thousand internally displaced civilians, and a country capable of producing some 2bn barrels of oil a day.
Most importantly, US president Barack Obama may need to reconsider his assertion that there would not be any American boots on the ground"
http://www.cfr.org/libya/libya-now-needs-boots-ground/p25683
Eftersom CFR´s åsikter väger mycket tungt i amerikansk utrikespolitik så kan vi förvänta oss "boots on the ground" i ungefär samma mening som ockupationen av Irak. Det betyder en militarisering av Libyen som kommer att sätta tryck på de nordafrikanska staterna inkl Egypten och oljerika Algeriet och styra upp dessa annars ganska i Västs ögon bångstyriga länder. Själv tror jag Algeriet snart kommer att destabiliseras och så småningom angripas på ett eller annat sätt. Rekoloniseras.
Jättebra skrivet: Irak var en enorm framgång!
För USA, Exxon, BP, Shell, Halliburton m.fl.
Att likna det med Libyen är ju på pricken. Libyen är en enorm framgång!
För USA, Exxon, BP, Shell, Halliburton m.fl.
Däremot inte för befolkningen, för demokratin, för Afrika, för världsfreden, inte ens för befolkningen i USA.
Att en doktorand och lärare vid Stockholms universitet och forskare kring säkerhetspolitik kan skriva detta ovan är ett symtom på hur illa det är ställt med den objektiva analysen av NATO:s agerande i detta krig. Riktigt illa tyvärr.
#10 Johan DeLorean
Enligt en artikel skriven på portugisiska på Mathaba läckte NTC´s Ali Tarhouni uppgiften att Younis hade mördats av en AlQaida brigad benämnd "Obaida Ibn Jarrah " (namnet på en av profeten Muhammeds tio följeslagare). Denna "brigad" förefaller dock nu ha "upplösts". Min slutsats bli att den aldrig har funnits utan är en konstruktion för att förklara mordet på Younis. Vilket kanske förklarar att CIA-agenten Tarhouni förmedlar nyheten att "AlQaida" har eliminerat Younis.
Överhuvudtaget kommer "AlQaida" framgent att nyttjas mycket för att förklara gräsligheterna i Libyen. Precis som namnet tidigare har använts för att förklara andra gräsligheter. Ty det kan ju inte vara specialtrupper från västerländska nationer som ligger bakom, eller hur ?
Det är högst sannolikt att mordet på Younis helt enkelt är ett CIAmord utfört av CIA´s betalda terrorister eller specialtrupper för att belöna Younis för hans dubbelspel med Ghadaffis regim. Detta är i vart fall Ghadaffiregimens officiella förklaring varför Younis mördades, dvs han "misstänktes" vara dubbelagent. Ett dubbelspel som gjorde att "rebellerna" i öst enligt Debka.com nu saknar militär kontroll i centrala och västra Libyen där - såvitt jag förstår - det nu pågår en kamp mellan Libyska armen och diverse slödder som av CIA har utnämnts till "Al Qaida". Skådespelet har utförts genom att utse en f.d "befälhavare" i Al Qaida till detta slödders ledare. Och slöddret backas upp av västerländska specialtrupper och givetvis NATOs fortsatta bombningar.
Hela uppsättningen av aktörer påminner om den som nyttjades i Irak där mördandet av den sunnimuslimska eliten förklarades bort med "inbördeskrig" mellan sunnimuslimer och shia. Men morden utfördes av allt att döma av personer med koppling till anställda inom inrikesministeriet och använde deras resurser i form av mobila kommunikationer och transportmedel etc. En CIA-operation alltså enligt klassiskt mönster från så många andra konflikter där CIA har varit inblandade.
Libyen är uppenbarligen Irak 2.0
Kommer våra politiker att ta ansvar för sina militära insatser i syfte att skapa en ny manege för organiserade massmord ?
De ÄR ansvariga.
# 11 Börje Lundberg.
Du skriver väldig mycket....... onödigt mycket trovärdighetsmässigt !
Dagens "krig" utkämpas huvudsakligen mot terroristorganisationer och de länder som härbergerar dessa organisationer. Terrorister har en tendens att gömma sig bland de civila inkl. sjukhus, kvinnor och barn, varav många av de civila offren.
Terrorister har, såvitt jag förstår, en "felprogramerad" hjärna, som låter maktbegär, brist på respekt för liv och våldsbenägenhet styra.
Som demokrat kommer du att vinna i längden, men ibland tar det tid och............tyvärr liv!!
Afghanistan och Irak är ett och samma krig. Eller för att citera George W. Bush, som startade krigen och som borde veta: ”These aren’t separate wars. They’re part of the same war.”
Man kan inte vara mot kriget i Afghanistan och för Irak eller tvärtom.
Libyen är en del av samma krig. De är alla del av samma imperialistiska krig. Och eftersom det inte längre finns någon vänster i USA och Europa så finns det heller ingen opposition mot krig och imperialism. Högern har skördat en total och absolut seger.
#13, Peter H
Du säger att "Högern har skördat en total och absolut seger."
Ska vi inte vänta med att utropa en segrare tills vi kan konstatera att Rotschild& Rockefeller m.fl. segrar även över tredje världens människomassor ? Och SÅ enkelt är det nog inte. USA segrade inte i Vietnam. Minns fortfarande scenerna när deras sista helikopters lyfte från amerikanska ambassaden utan att ta med sig massor av vietnamesiska quislingar.'
USA segrade inte heller i Korea. Nordkorea finns än i dag.
Kriget i Afghanistan pågår fortfarande.
Möjligen vann de kriget i Irak ? ....deras seger i Irak var något av en Pyrrhusseger då deras våldsexcesser under det kriget har fullständigt förstört USAs rykte internationellt.
Nu försöker de I Libyen, men där kommer de att få ett h-e. Det är jag övertygad om.
Människan är en konstig oberäknelig varelse som är ytterst svår att kontrollera och det märks när väst försöker neokolonialisera tredje världens oljerika länder igen.
Själv tror jag USA/Israel kommer att förlora kriget i Afghanistan/Pakistan som med 200 miljoner människor + kärnvapen är en enorm utmaning.
#14 Börje Lundberg, jo, krigen i Afghanistan och Irak klassas bäst som oavgjorda. Och USA var tvungna att tillmötesgå terroristerna för att uppnå det. Oavsett utgång så kommer historien att skrivas om, precis som i fallet med Vietnam. Högern kommer med tiden att utmålas som heroiska frihetskämpar som utsattes för attacker av terrorister och islamofascister i Afghanistan och Irak, medan vänsterfolk och andra landsförrädare hög dem i ryggen på hemmaplan.
När jag pratar vinnare och förlorare så pratar jag inte om krigen i sig. Jag pratar om högerns seger och vänsterns död. Vänstern dog när den köpte högerns ”humanitära imperialism”. Det finns ingen vänsterröst kvar i samhället, varken i Europa eller USA. Vi pratar bara varierande grad av medlöperi och krigshets.
”Humanitär imperialism” är inte ens något nytt. Det har alltid förekommit humanitära argument för imperialismen. Vi ska frälsa och rädda vildarna, även om vi måste döda allesammans. 1877 sa Cecil Rhodes ”I contend that we are the finest race in the world and that the more of the world we inhabit the better it is for the human race.” Rhodes var en ”världsförbättrare” precis som Bush.
Artikelns rubrik är att Libyen inte får bli ett nytt Irak. Men av allt att döma så har den processen redan börjat.
LÄS följande länk denna artikel OCH artikelns länkar så får ni en tydlig inblick i hur Libyen nu sönderfaller i krigsbrott begångna av NATO och dess allierade.
Utan NATOs och därmed indirekt även den svenska militärens hjälp skulle NATOs allierade terrorister och kriminella inte ha haft en chans att massakrera sina libyska bröder :
http://www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=26514
NTC består av erfarna och högtutbildade människor, många har bott länge i utlandet. Utvecklingen i Irak är välkänd även i mellanöstern och Nordafrika och dom har länge arbetat med hur man ska lära av dom dåliga erfarenheterna från främst Irak. Jag nog tror ingenting från denna artikel är sånt som NTC har missat och kanske är det just från NTC skribenten tagit materialet.
Något annat viktigt dom jobbar med är försoning och förlåtelse där Sydafrika är en förebild. Det där med klanstrider och alkajda är främst kadaffis mytbildningar, men resterna av regimen, inte minst Kadaffis barn, kan med stöd av stater som Algeriet, Sydafrika och Venezuela ställa till problem. Gerillakrig och terrorism kan vara problem många år framöver.
Visst finns det konflikter inom NTC, dom styrs ju inte av en diktator. NTC består bara av personer inte tänker kandidera i senare val samt accepterar att lösa sina inbördes konflikter på parlamentarisk väg. NTC är öppna för intryck och förslag utifrån, men vill inte att det ska bli någon rådgivarcirkus av allt.
Hittills har det gått bra och i stort sett har hela libyska samhället på något sätt varit engagerat i kampen mot Kadaffi-regimen, vilket skapar en känsla av sammanhörighet.
Det finns flera faktorer som skiljer Libyen från t.ex. Irak. Det är ingen markinvasion där ockupationsmakten styr upp vilka som ska sköta landet. Frontlinjen mellan Iran-vänster-shia och Saudi-höger-sunni är inte synlig så inga av dessa stormakter kan alltså skapa konfrontationer i landet. Slutligen ligger Libyen inte i mellanöstern utan i Nordafrika och har alltså en annan kultur.
Intressant att se i framtiden vad Sverige kan och vill hjälpa till med och om det är något Libyen egentligen behöver, så det inte blir ännu en "bordningsstyrka".
Jag passar på att kommentera ett par av skribentens andra artiklar: "Internationell oenighet riskerar att dela Libyen"
Hade USA tagit ledningen och drivit kriget hade vi visserligen inte haft några synliga motsättningar. Istället har NATO-alliansen nu blivit tvugna att samarbeta på ett sätt dom kanske inte varit vana vid. Visserligen uppstår då motsättningar, men dom har man lärt sig lösa på ett demokratiskt sätt. Det tror jag snarare har bidragit till framgången än skapat problem.
Mycket av pratet om vapenvilor har bara varit retorik från alliansen och det har visat sig att Kadaffi bara sett förhandlingar som ett sätt att vinna tid och omgruppera.
"Riktade attacker mot Gadaffi kan slå tillbaka mot USA":
Här jamförs äpplen med päron. I en organisation med tydlig ideologi där ledaren kan ersättas spelar det inte så stor roll om man mördar ledaren. Ofta kommer yngre och oförsonligare fram som ersättare. I fallet med Libyen är hela samhället uppbyggt kring en enskild person, nämligen Kadaffi. Eftersom allt är uppbyggt efter en enda person blir också effekterna större när den personen försvinner. Så i det här fallet kanske det hade fungerat. Kanske menas situationen i Pakistan/Afganistan där USA "drönar" äldre talibanledare. Syftet som jag uppfattar det är att dom yngre radikalerna som tar över ska bli impopulära och minska stödet hos befolkningen men om det fungerar är ju tveksamt.