Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Publicerad: 2011-09-02 13:09, Uppdaterad: 2011-11-02 15:11
Hela 71 procent av cheferna i Sverige önskar att de kunde byta ut oengagerade medarbetare mot mer engagerade medarbetare. Att slopa LAS skulle utan tvekan kunna bidra till ökad rörelse inom arbetsmarknaden, ge anställda möjlighet att ändra arbetsuppgifter eller arbetsplats, samt även ge de yngre generationerna tillfälle att äntra arbetsmarknaden.
Föreläsare, psykoterapeut, coach och författaren till boken - Den osynliga elefanten på arbetsplatsen och i livet - som beskriver hur samspelet och umgängeskulturen på arbetsplatsen och i livet påverkar självkänsla, attityd och prestationsförmåga, samt därmed företagets produktivitet, lönsamhet och förändringsprocesser.
LAS anses vara ett gigantiskt hinder som stoppar väldigt många kunniga människor från att få arbeten som idag besitts av oengagerade anställda som har kvar arbeten som de aldrig skulle få ha kvar om LAS skrotades.
Hela 71 procent av cheferna önskar att de kunde byta ut oengagerade medarbetare mot mer engagerade medarbetare. Det visar en undersökning som tidningen Chef låtit göra tillsammans med opinionsföretaget Novus Opinion.
Bör chefer få byta ut dessa oönskade medarbetare eller ska de tvingas att ha kvar anställda som inte visar egentlig ambition och drivkraft? Individer som förmodligen skulle vara mycket lyckligare någon helt annanstans eller med helt andra arbetsuppgifter. Är det verkligen rättvist att dagens fast anställda i stort sett ensidigt ska få bestämma om och när deras anställning ska upphöra?
Är det sant att LAS hindrar företag från att fylla på med "friskt blod" från tusentals ambitiösa arbetssökanden som gärna vill visa vad de går för? Är det rimligt att anta att skrotningen av LAS automatiskt leder till en ökning av organisationers produktivitet och lönsamhet? Det skulle utan tvekan kunna bidra till ökad rörelse inom arbetsmarknaden, ge anställda möjlighet att ändra arbetsuppgifter eller arbetsplats, samt även ge de yngre generationerna tillfälle att äntra arbetsmarknaden.
Bör vi då skrotas LAS och ge arbetsgivare möjlighet att få göra som i andra länder, avskeda inkompetenta och oengagerade anställda på stående fot med t.ex. en månadslön? Fackförbund och arbetsdomstol kan då självklart få behålla rättigheten att undersöka orättvisa uppsägningar och utdöma höga viten för felaktiga avskedanden.
Är det verkligen sant att anställdas drivkraft och arbetslust minskat? Kanske är det så. I en undersökning som utfördes av karriärbarometern på Universum Communications framgick att 50 % av karriäristerna är intresserade av att byta jobb, 27 % vill byta jobb inom ett år och 75 % har sökt ett nytt arbete under det senaste året. De två främsta anledningarna som uppgavs var att skapa bättre utvecklingsmöjligheter samt missnöje med arbetsplatsen eller arbetssituationen. Hur ligger det egentligen till med prestationsnivån hos anställda som sneglar åt andra anställnings- och karriärmöjligheter på grund av missnöje med arbetssituationen?
Vi befinner oss i en otroligt konkurrenskraftig värld just nu där alla företag som finns kämpar för att överleva. Varför ska arbetsgivare överhuvudtaget anstränga sig att ha kvar anställda som inte längre visar engagemang eller intresse för sina avtalade arbetsuppgifter?
Som terapeut hör jag ofta klienter berätta om sitt arbete, sin chef mm. En betydande del av mina vuxna klienter kommer till mig därför att de är överarbetade eller slutkörda. De berättar om hur olyckliga de är på sin arbetsplats men i nästan samtliga fall händer det att inom sådär 15 - 20 minuter så pratar vi om deras sambos och partners. Vi pratar om deras relationsförhållanden där oförstånd, kränkningar och känslomässig eller psykisk misshandel är vardag och där det kan finnas en medberoendeproblematik. De pratar med mig om en person som de delar säng med och som de numera inte kan kommunicera med. Samtalet kan ibland röra något av deras barn där kommunikationen brutit samman. Ofta känner de sig vilsna inom sig på något sätt. De kanske upplever att det fattas något i deras liv eller så finns det andra besvärligheter som gör att de inte kan uppskatta sitt liv eller känna glädje längre, inte ens när de är tillsammans med sin familj. Deras upplevelse av sin situation gör det kanske svårt för dem att arbeta eller att koncentrera sig eller hänga med i nya förändringar och utmaningar som de ställs inför. Bör dessa faktorer vara någonting som arbetsgivare är skyldiga att ta hänsyn till? Eller bör anställda lära sig förstå att arbete och fritid är olika saker?
Ska det vara arbetsgivarens skyldighet att se till att deras anställda är lyckliga på arbetsplatsen? Arbetsgivare påstår att anställda inte får betalt för att känna sig glada på arbetet. Anställda får helt enkelt betalt för att utföra sina arbetsuppgifter på bästa sätt. Är det sant? Det låter vettigt. Är det rättvist att arbetsgivare kräver eller förväntar sig av sina anställda att de från det ögonblick de kliver in på sin arbetsplats är produktiva, någorlunda positiva, vänliga, tillmötesgående, deltagande, omsorgsfulla människor som gillar att ge och ta del av information och som kan samarbeta i lag, och som strävar efter att göra sitt bästa?
Jag och många experter runtom i världen är överens om följande. För att en människa ska kunna komma till sin arbetsplats och utföra de arbetsuppgifter som de förväntas utföra (förutsatt att de vill ha kvar sitt arbete), om de verkligen vill lyckas, då bör personen ifråga vara någorlunda glad och känslomässigt tillfreds redan innan de kliver in genom dörren. Det viktigaste kriteriet som måste uppfyllas för att en människa ska bli en nöjd eller en "framgångsrik" arbetstagare handlar inte om vad de gör på arbetsplatsen. Det har att göra med hur de tog hand om sig innan de ens kom till sitt arbete.
Under lång tid var arbetsmarknaden i allmänhet och LAS i synnerhet ett hett ämne. Men så är det inte längre. Är problemen lösta? Och om inte, vad gör vi åt dem?

Teknikutvecklingen ligger bakom arbetslösheten - inte LAS

Hur många mer än jag klamrar sig fast vid turordningen?
Arbetsmarknaden är till för släkten, vännerna och de söta och snygga.

Slopa inkomstbortfallsprincipen!

Arbetsförmedlingens verkliga anställningspolicy
Svensk arbetsmarknad förlåt praktikmarknad
Arbetsmarknaden och den renodlade kapitalismen
Din tid och din arbetsinsats är värdelös

Den skumma arbetsmarknadspolitiken
Utfryst och utstängd från arbetsmarknaden och samhället



Vi är unga men inte dumma och förstår poängen med Las
Turordningsreglerna och verkligheten
Unga drabbas otvivelaktigt av LAS
Vuxenmobbning måste få ett slut

En ungdomsarbetslöshet på väg mot 30 procent är en nationell katastrof
Större stat löser inte ungdomars utanförskap!
En kommissionsordförande på arbetstagarnas sida!

Socialdemokraterna gör självmål i EU-politiken
En ny Arbetsmarknadsmodell behövs

LAS grundorsaken till våldet i Rosengård

Dags att regeringen Reinfeldt skaffar jobb åt de unga istället för att försämra Las

Så tvingades vi avskeda en stor del av vår kvinnliga personal

Varför är det vi unga som ska ut först?

Kristdemokraterna måste sluta fega om konsekvenserna av LAS
Fri invandring utgör inget hot mot jobben

En starkare välfärdsstat gör arbetsmarknaden rörligare

Ungdomsavtalet, räddningen för Sveriges unga

LAS har skapat ett klassamhälle på arbetsmarknaden

Tystnaden kring LAS är destruktiv och drabbar ungdomar
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




9 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Ett kort referat till er som inte orkar läsa hela texten:
LAS är dumt, arbetare är dumma och arbetsgivare bär upp hela samhället likt Atlas.
Så här kan man också se det:
Hela 71 procent av anställda i Sverige önskar att de kunde byta ut oengagerade chefer mot mer engagerade chefer. Att byta ut dåliga chefer skulle utan tvekan kunna bidra till ökad rörelse inom arbetsmarknaden, ge anställda ökat engagemang och förbättrad arbetsplats, samt ge alla generationer tillfälle till förbättrade insatser.
#2 Ulf,
Din tankegång överensstämmer med man generellt ser på skolan. I skolan ska läraren (chefen) motivera och leda eleverna till framgång.
Ledarskapet är av yttersta vikt för att nå mål och framgång.
En bra ledare vet hur man får fram det bästa ur sina medmänniskor.
Det där ansvaret det talas om vill cheferna tydligen inte ha i realiteten utan bara stödja sig emot när löner ska försvaras.
Hej,
Jag vill gärna påpeka att Newsmill ändrade rubriken på denna artikel. Originalrubriken löd "Dags att skrota LAS? - Arbetsmarkand åt alla!"
Min avsikt var att skapa debatt kring LAS och inte att framföra en åsikt, så som Newsmill har fått det att låta som.
Redaktionen har även lyckats slarva bort millningen som jag ville ha med.
Mathew:
Ska vi tolka det som att Newsmill framför sin åsikt genom din text?
Fredrik: Mycket bra fråga. Det verkar nästan så.
I min debatttext ställer jag en hel del frågor för att få igång debatten. Det vore därför dumt, anser jag, att inleda debatten med en rubrik som lutar åt att ta parti för den "blåa sidan".
Det hade varit schysst av Newsmill att publicera om texten med korrekt rubrik samt millningen som jag ville ha.
Sverige vill totalt avskaffa LAS.
Under tiden har övriga Europa höjt kostnaden för att avskeda en anställd till ca 1 miljon. Jämfört med 90.000 i Sverige. Detta innebär att vid nästa lågkonjuktur avskedar dom i Sverige och inte i övriga Europa. Och när det blir högkonjuktur igen så måste man anställa där kompetens att utbilda nya medarbetare finns och det är inte i Sverige. Ett typiskt exempel på hur alliansen gör ideologiska beslut som innebär att Sverige ständigt tappar konkurrenskraft.
Ett exempel på hur en kall kalkyl som tyskarna gör utklassar ett ideologiskt beslut som svenskarna gör.
Nu fick jag svar från Newsmill där de medger fadäsen med rubriksättningen.
Citerar - "att du förutsättningslöst ställde frågan som rubrikförslaget antydde."
Hej!
Tack för ditt mejl. Newsmill läser alla inskickade artiklar mycket noggrant och det är mer regel än undantag att vi, i likhet med ex dagstidningar, ändrar i rubrik och ingress.
I det här fallet ansåg jag att rubriken behövde ändras för att bättre spegla innehållet i artikeln. Min bild var att du tydligt tog ställning för slopad LAS, inte att du förutsättningslöst ställde frågan som rubrikförslaget antydde. Men det är givetvis så att man kan ha olika åsikter om det är bra eller dåligt med ändrad rubrik.
Vill du ha full kontroll över rubriksättning kan du exempelvis använda din Mymill hos oss för att publicera blogginlägg.
Vänligen
Patrik Kronqvist
Newsmill
Jag gick telegrafistutbildning i mitten av 70-talet. Dididididatitt, ett djävla pipande i lurarna som skulle nedtecknas, bokstav för bokstav. Ungersvenarna drevs in i tristess , alltmedan kaptenen knackade den ena frasen efter den andra. Man började hänga i bänkarna, ögonlocken kämpade och tunga suckar ljöd i rummet.
Plötsligt började den ene efter den andra att sätta sig mer tillrätta i bänken. Skrivandet blev mer distinkt och den 30-takt som eleverna fastnat i blev både 40-takt och 50-takt och grabbarna skrev så det glödde. Man blev helt enkelt motiverade och fokuserade, när kaptenen bytte ut texten.
Det är det ena om chefens betydelse...
Sen den här idén med rörlighet - ingen vill ha rörlighet mer än folket på Strandvägen, i Wasastan och på Lidingö etc. Men inte åt sig själva, utan åt alla andra.
Den här EU-tanken om fri rörlighet av varor, tjänster, kapital och personer...Personer vill inte ha rörlighet, det handlar bara om kapitalets behov av arbetskraft, att man vill ha rörliga produktionsenheter. Alla människor vill ha sitt sociala sammanhang och sin sociala identitet, inte bara det ledande samhällsskiktet.
Företagare vill inte ha engagerade medarbetare, man vill ha lojala hundar som äter ur husses hand och företagare vill ha bort LAS för att öka pressen, inte engagemanget.
Just det, Kaptenen anpassade helt enkelt produktionen till sina soldatämnen och knackáde fram texten ur en porrnovell.