Insatsen i Libyen

Anders Björnsson om Insatsen i Libyen

Krigsivrarna bryr sig inte om Libyens svarta offer

Publicerad: 2011-09-02 13:09, Uppdaterad: 2011-11-02 15:11

15 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Anders Björnsson, publicist och historiker

När kalla kriget tog slut började högern ta upp många av vänsterns argument. Det politiska våldet (för att åstadkomma diverse goda saker) blev plötsligt populärt. Regimförändring genom krig (förbjudet i folkrätten) började legitimeras. Brezjnevdoktrinen om socialismens landvinningar ersattes av Bush-doktrinen om humanitär intervention. Ordet revolution blev omhuldat av gamla reaktionärer.

I kriget mot Libyen har man vridit siktet ytterligare snäpp. Här har det handlat om att anställa massakrer för att förhindra någon att genomföra massakrer, att mörda för att förebygga mord. Detta var vad Walter Benjamin en gång angrep Lenin för: att utöva terror mot klassfienden för att denne inte skulle få någon chans att begå förfärliga brott mot den nya samhällsordningenUnken kolonialism bakom .

Terror mot förväntad terror, massivt våld mot potentiella våldsmakare - så brukar man inte ha det i rättsstater eller i civiliserade samfund. Men när vänstern till allra största delen har gjort bankrutt (och stödjer Libyen-kriget!) finns det inte mera några restriktioner - nävrätten kan verka obegränsat.

Johan Forssell kan givetvis inte uppge hur många liv som har räddats genom bombkriget och det militära stödet till upprorsmakarnas marktrupper. Det är emellertid knappast förvånande att en sådan krigsvän inte intresserar sig för hur många människor som därigenom har fått sätta livet till - en sak som går att ta reda på till skillnad från de inställda dödsoffrens antal. Mycket talande är att yrkespolitiker som Forssell tolererar ligisters verk i länder som bombas, men aldrig i bombande länder.

Politiker av Forssells kaliber kan hålla på så här därför att det inte finns någon motvikt som räknas i offentligheten, i den allmänna debatten. Och inte nog med det: den sakliga och analyserande journalistik som hade behövts i detta läge har uteblivit. Vi har fått en propagandajournalistik. Den har blivit totalt systemkonform och förträngt Bismarcks raljerande uttalande att det aldrig ljugs så mycket som före ett val, under ett krig och efter en jakt. Libyen-kriget är därvidlag en fullkomlig excess: det ljögs före, det ljugs under och det kommer förvisso att ljugas efteråt.

Ett bisarrt exempel var en artikel av Svenska Dagbladets utrikesreporter Ola Säll (27/8) vilken förvånade sig över att sydafrikanska ledare har ansträngt sig för att åstadkomma en förhandlingslösning mellan de stridande parterna i Libyen - alltså regeringen och rebellerna. Är ANC:s kamp mot apartheidregimen alldeles glömd? undrade Säll.

Men den folkliga kampen mot apartheid i Sydafrika utfördes inte av våldsverkare, den motarbetades av de makter som idag bombar Libyen och när segern över det orättfärdiga systemet var vunnen inleddes genast en försoningsprocess och det var inte fråga om att utlämna några vita banditer som tidigare hade suttit vid makten till en internationell tribunal under stormaktskontroll.

Saken reduceras efter hand till den gamla koloniala inställningen att vissa länder är betydelsefullare än andra, vissa människor och raser är mindre värda än andra. Allra minst värda för närvarande är de människor med svart hudfärg som har tagit värvning i den libyska armén - dessa kallas förhånande för legosoldater (en tredjedel av befolkningen i södra Libyen är trots allt svart, och Afrikanska Unionen anklagar rebellerna för rasism), utan att det klargörs att de angripande styrkorna (till exempel Sveriges "försvarsmakt") också består av legosoldater.

Detta är sannerligen en inverterad, ja en uppochnedvänd värld!

Anders Björnsson (27 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/39082

15 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Anledningen att vissa länder i Afrika inte vill Gaddafi vid makten är för Gaddafi har generöst dela ut ekonomiska resurserna till korrupta politiker i Afrika, från det Lybiska folket och använt dessa pengarna på en personlig plan att skapa en bild av sig själv som en ledare för hela Afrika. En Chavez i Latinamerika och som han har också tydliga samarbete med, och tydliga band emellan.

De svarta stridande till sin största del kom just från dessa länder som, Mali, Sudan, Etiopien m fl.

Lybien växer som nation och i självförtroende och NATO har hjälpt med detta på bästa sätt och media bevaka sakligt, nu när de har egna röster genom media, det finns en känsla av demokrati och förening och broderskap och inte en lekplats för en diktator som så länge har allierade sig med terrorister och teokratier som Iran. Här behandlas ämnet av de som kan:

http://www.youtube.com/watch?v=mK_FJ1L0tZ4&feature=player_embedded

Permalänk | Anmäl #1 G.Maxwell, 2011-09-02, 14:03

jag vill att du skall veta att din(a) artikel/artiklar alltid ger mig hopp om mänskligheten. Tycker du sätter fingret på en viktigt fråga, den som rör principlösheten. Allt tycks som du skriver vara beroende på situation och vem som drabbas.

Tack för dina ljusa tankar!

Permalänk | Anmäl #2 Sonkei Utterlat, 2011-09-02, 14:08

Anders Björnsson skriver: "Men när vänstern till allra största delen har gjort bankrutt (och stödjer Libyen-kriget!) finns det inte mera några restriktioner - nävrätten kan verka obegränsat." Att socialdemokratin och stora delar av den övriga vänstern har ställt sig bakom USA-NATO:s anfall på Libyen är en skam. En bottenlös skam. Hur har vänstern kunnat sjunka så lågt att man där helt faller för USA:s propaganda kring de händelser som föregick NATO:s militära aggression. Ingen kritisk granskning förekom från socialdemokratins sida. (Se Jytte Gutelands senaste artikel här på Newsmill - en bedrövelse i okunnighet och naivitet.) Har vänstern inga intellektuella resurser kvar? En eloge (halv) dock till Olle Svennings ledare i Aftonbladet den 28/8-11. Han är försiktig men där finns en analys och distans till den värsta NATO-propagandan. I övrigt har svenska media helt ställt upp bakom NATO-USA. Applåderat de svenska politikernas beslut att med vårt flygvapen understödja kolonialmakternas återerövring av Afrika. - Vi är inblandade i ett smutsigt krig i allians med NATO. - En ny skön värld att förskräckas över. Var är fredsrörelsen? Var är den vakna, aktiva vänstern? Ulla Johansson

Permalänk | Anmäl #5 Ulla Johansson, 2011-09-02, 16:07

Hear! Hear!

Permalänk | Anmäl #7 Martin A, 2011-09-02, 18:01

På vilket sätt kan det vara att "hjälpa uppror mot diktatorer" då de som gör uppror är diktaturförespråkare själva?

Permalänk | Anmäl #9 Leopold, 2011-09-02, 21:39

#9 Svenne,
>>då de som gör uppror är diktaturförespråkare själva?

Jag är imponerad -- du verkar veta mer om den Libyska oppositionen än världens underrättelsetjänster...

(Ja, det verkar rätt väl dokumenterat med t.o.m. inslag av al Q i oppositionen -- och man vet aldrig var en revolution slutar. Men svaret är inte att det är fel att avsätta diktatorer...)

Har du exempel på när Vänstern försvarat en demokratisk stat mot en diktatur? (Nej, Spanien på 30-talet var ett inbördeskrig; det var även tveksamt hur demokratiskt den förlorande sidan egentligen var.)

Permalänk | Anmäl #10 u_1620, 2011-09-02, 21:47

Vilket skitsnack. Spanien var en fullfjädrad demokrati. Punkt slut! Spanien var heller inget inbördeskrig. Helt häpnadsväckande att man kan säga något sådant då både Tyskland och Italien aktivt deltog.

Det är alltså inte fel att avsätta en islamistfientlig diktator även om de som gör det är islamister? En rätt avslöjande inställning.

Khadaffi har demoniserats å det grövsta.

Permalänk | Anmäl #11 Leopold, 2011-09-02, 22:02

#11 Svenne
>>Spanien var heller inget inbördeskrig

Märkligt namn, då:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Spanska_inb%C3%B6rdeskriget

När man frågar dig om ett fall där Vänstern stött en demokrati mot en diktatur, så måste du verkligen gå tillbaka till spanska inbördeskriget -- och påstå att det inte var ett inbördeskrig?! Tack för ett gott skratt.

>>Khadaffi har demoniserats å det grövsta.

Inte ens Gardell eller Gahrton skulle säga det -- längre...

Jag tror du trollar eller helt enkelt saknar svar på min ursprungliga poäng:
Förr hyllade Vänstern diktatorer rakt ut. Nuförtiden så kritiseras "bara" de som hjälper uppror mot diktatorer...

Permalänk | Anmäl #12 u_1620, 2011-09-03, 04:11

Khadaffi har demoniserats på så vis att han och Libyen fått skulden för saker och ting han inte haft något att göra med.

Än en gång talande att du anser det vara helt korrekt att en islamistregim får makten i Europas närhet. Vi andra ska tänka på dig och ditt anhang när självmordsbombarna dråsar ner över Europas städer.

Tredje gången nu som västmakterna skjuter sig i foten med stöd till islamister. Ett stöd de kommer att få äta upp - IGEN.

Problemet med dig är att du är helt oförmögen till EGNA åsikter. Jag ser ingen skillnad på dig och råkommunisterna i APK på den tiden.

Permalänk | Anmäl #13 Leopold, 2011-09-03, 07:32

#13 Svenne påstod felaktigt:
>> Än en gång talande att du anser det vara helt korrekt att en islamistregim får makten

Jag skrev: "du verkar veta mer om den Libyska oppositionen än världens underrättelsetjänster..." Libyens opposition är väldigt heterogen.

(Efter att du förklarat att spanska inbördeskriget inte var ett inbördeskrig och detta, så läste jag inte längre i din kommentar.)

Permalänk | Anmäl #14 u_1620, 2011-09-03, 10:32

Spanska inbördeskriget började som ett inbördeskrig men fortsatte som ett tysk-italienskt angreppskrig.

Permalänk | Anmäl #15 Leopold, 2011-09-03, 11:00

#17 Bernt,
"Förr hyllade Vänstern diktatorer rakt ut. Nuförtiden så kritiseras "bara" de som hjälper uppror mot diktatorer..."

Detta är anledningen att Vänstern är så vilsen och intetsägande i debatten, de kan inte stödja diktatorerna som förr stöddes på grund av att de var en opposition gentemot deras eviga fiende USA eller Israel. Nu är det NATO som ska demoniseras för att hitta ett helvete så som i religion, problemet är nu att NATO fungerar som en poliskraft där aktioner mot mänskligheten äger rum i världen, och hur kan man vara emot det? det andra som gör denna propaganda obrukbar är att nu mera man kan se på Internet vad folk tycker på plats utan SVT eller en mellan hand som har tolknings rätt för beskrivningen om vad som händer, direkt när de händer det av de som är där, och media allmänt har blivit mindre politiserad (Vänster) och som en naturlig effekt av detta, sakligare.

Permalänk | Anmäl #18 G.Maxwell, 2011-09-03, 12:52

Samtidigt hade Gaddafi hjälp av USA och Storbritannien med att bekämpa Al Qaida och samtidigt försökte de tvätta bort skurk-stämpeln, när Gaddafi insåg att han kunde inte ha ett öppet samarbete med just dessa terrororganisationer som Vänstern vägrar erkänna sin existens av. Världen, helt enkelt, har blivit för komplicerad för en Vänstersyn på samtiden, det gick på 70-80 talet under kalla krigets tider, men inte nu längre. För många motsägelser.

Permalänk | Anmäl #19 G.Maxwell, 2011-09-03, 13:15

Ulla Johansson

Någon vaken vänster får man nog leta efter. Men vi är flera som kritiska mot kriget detta oberoende av politisk tillhörighet.
Sedan har väl många satt sig i en position där de kommer ha svårt att backa oberoende av utveckling o fakta.

Permalänk | Anmäl #20 Carolin Andersson, 2011-09-03, 16:53

1) Vilka är krigsivrarna? Är det rebellerna, eller är det Ghaddafis vänner?

2) Libyerna är ju afrikaner själva: De kan väl inte vara hotfulla och elaka mot de svarta, det är ju rasism!

3) Breivik är inte libyer så det måste vara vita västerlänningar som hotar de svarta?

Permalänk | Anmäl #21 Inge-mar, 2011-09-03, 19:02