Höj kraven på ledamöter i statliga etiska råd

"Om en imam argumenterar för könsselektiv abort, om en högerextremist argumenterar för att ett samhälle blir mera jämlikt om vi är mera lika och om en kommunist argumenterar för eutanasi av samhällsonyttiga, då tror jag inte att de accepteras som ledamöter i statliga etiska råd."

Detta påstående står helt i strid med Humanismen. Humanismen är en "faktabaserad", icke-auktoritär livsåskådning. Humanismen gör skillnad på budbärare och meddelande. På samma sätt så avfärdar inte humanister det som står i Koranen eller Bibeln för att de står i Koranen eller Bibeln. Humanismen betyder bara att man inte accepterar något som sant bara för att det står i Koranen, Bibeln eller Bondealmenakan. Alla påståenden måste undersökas och testas var för sig.

Att man inte kan lära sig moral är ett påstående som är grundat i religion. För en kristen, och jag utgår ifrån att författaren är kristen, så kommer all moral från Jehova. Att man inte kan lära sig moral är en eufemism för påståendet att kristna är moraliska och ateister omoraliska.

Humanismen handlar om att hitta objektiva sanningar och svar, så långt det är möjligt. Humanister inser också våra sinnen inte är perfekta. Så även om det finns en absolut objektiv sanning så är det inte säkert att vi uppfattar den korrekt. Humanismen är relaterad till kritisk realism.

All moral måste därför börja med universell barmhärtighet. Målet måste vara att orsaka minsta möjliga lidande utan diskriminering.

"Auschwitz börjar närhelst någon ser på ett slakthus och tänker: De är bara djur." - Theodor W. Adorno

"Om en imam argumenterar för könsselektiv abort, om en högerextremist argumenterar för att ett samhälle blir mera jämlikt om vi är mera lika och om en kommunist argumenterar för eutanasi av samhällsonyttiga, då tror jag inte att de accepteras som ledamöter i statliga etiska råd."

Jaha, så bara personer med en viss typ av tänkande duger i sådana här råd? Vem avgör vilka tankar och idéer som är godkända och inte? Du? Jag? Eller en ny Hitler?
Och hur var det nu - grundlagen ändrades i höstas. Nu ska Sverige vara Mångkulturellt. Inskrivet i grundlagen. Då duger det inte att komma och säga att vissa uppfatningar (må det vara musliers, nazisters, komuisters etc) inte duger. I ett sant mångkulturellt land så finns alla åsikter med, hur knäppa dom en må vara. För det är just det som är mångkulturens signum; Det finns ingen fast moral, ingen fast kultur eller något annat att hänga upp en identitet på.

Frågan är om man alls kan hålla sig med etiska råd i en mångkultur. Det som är rätt för en kristen kan vara helt fel för en jude eller musilm.

"Att dessa personer, trots att de ger uttryck för bristande respekt för mänskliga rättigheter, tillåts ha inflytande över beslut om liv och död (2) beror, tror jag, delvis på identitetstänkande. De är så kallade experter (3) med uttalat sekulär livsåskådning (1)."

Artikelförfattaren är ute på mycket djupt vatten.
För det första (1), det är absurt att hävda att den sekulära livsåskådningen skulle kunna vara ett rationellt argument för att vissa människor skulle vilja bryta mot mänskliga rättigheter.

Att vara sekulär innebär att man förhåller sig till alla frukter i fruktsalladen, utan förutfattade meningar om dess smak, heller inte tvingar i någon annan specifikt bananer eller apelsiner.

För det andra (2), Det etiska rådet är som namnet antyder ett råd. Grundfråga: när blev det förkastligt att tillhandahålla råd och åsikter? Svar: så klart när det, enligt någon, är "fel åsikter" - och så har det alltid varit genom historien.
Ger rådet uttryckligen själv några verkställande dödsdomar?

För det tredje (3) (som är mer av min egna åsikt), så har det Etiska Rådet skapats utifrån samma vetenskapliga principer som resulterat till den fantastiska samhällsförändring vi sett det senaste seklet. Samma förändring som gett oss 80-års medellivslängd, Internet och antibiotika. På det stora planet verkar allting gå i helt rätt riktning, allting blir lite bättre hela tiden. Varför ska jag misstro en samlad expertis (för det är vilka Etiska Rådet representerar) som verkar göra allt så mycket bättre?

I takt med att sekulariseringen brett ut sig har också moralen sjunkit, det behöver man inte vara expert för att se.

Tron på en högre makt ger moral, därmed inte sagt att inte religion har många oförätter på sitt samvete i Guds namn.

Den som inte har något högre inom sig att svara inför kan lätt skapa sin egen moral, men moral utgår ifrån etiska tankar som är baserade på högre ideal än vad egot kan prestera. Egot arbetar alltid med utgångspunkt från det egna gynnandet.

Alla svåra livsavgörande frågor som eutanasi, abort mm bör rimligtvis därför alltid handhas av människor som inte har andra syften med sin insats än just hög moral och god vandel som Anna Ekström så väl beskriver.

Hur kommer det sig att så många inbillar sig att deras intuitioner alltid är rätt när det gäller etiska frågor, när de erkänner att de har bristande kunskaper inom andra ämnen som kan ledas deras intuitioner fel? Tanken att man inte kan lära sig moral har ingen koppling till verkligheten, och jag tycker det är tragiskt att se Anna Ekström synbarligen använda sina antiintellektuella idéer som ursäkt för att inte bemöta de argument som Torbjörn Tännsjö, PC Jersild, Göran Hermerén och Peter Singer. Vi som hellre lyssnar på logiska argument än på ogenomtänkta känslouttryck får inte ut mycket av den här artikeln.

Ursäkta, "bemöta de argument som Torbjörn Tännsjö, PC Jersild, Göran Hermerén och Peter Singer för fram." skall det förstås stå.

Jag hoppas att det finns folk som läser originalskriften som skribenten kritiserar, av den enkla anledningen att där faktiskt inte står det som skribenten hävdar stå där. Artikeln av Ekström är ett praktexempel på hur man inte skall debattera, om det är ärlig debatt man är ute efter. Jag tycker inte att det verkar troligt att det är en sådan skribenten är ute efter, utan målet är förmodligen snarare att demonisera en grupp man identifierat sig själv som motståndare till. Senaste numret av Sans som Ekström refererar till (#3 2011) handlar mycket riktigt om medicinsk etik, men artiklarna i den genomsyras av hur komplicerade etiska frågeställningar man ställs inför. Anna Ekström försöker få oss att tro att temaartiklarna propagerar för en oempatisk "låt-dem-dö"-inställning avsaknad av respekt för mänskliga rättigheter. Inget kunde vara längre ifrån sanningen.

Vi tar ett exempel ur slutet av Ekströms artikel: "Han kan, i likhet med filosofen Peter Singer, som också skriver i det aktuella numret av Sans, ha räknat ut att det är moraliskt rätt att döda ett sjukt barn - och skicka vårdpengarna till ett U-land.", skriver hon. Singers text kan återfinnas på sidorna 20-21 i senaste Sans. Vem som helst som är läskunnig kan konstatera att i den artikeln pratas det inte om några barnamord som Ekström låter insinuera. Det handlar om ett verkligt fall med ett mycket allvarligt sjukt barn utan hopp om tillfrisknande, där enorma summor donerade pengar spenderats på att hålla detta barn vid liv (men vid ringa eller inget medvetande) på konstgjord väg. Detta ställer Singer i proportion till hur många barn samma pengasumma hade kunna rädda till livet om de spenderades på akuta medicineringar och vaccinationer i tredje världen (vilket han får till 150). Hans påstående är (vilket är svårt att inte hålla med om) att när man väljer att använda alla dessa donerade pengar på att hålla den sjuke pojken vid liv ett tag till, gör man automatiskt också valet att underlåta att rädda de 150 u-landsbarnen. På samma sätt, väljer man att rädda u-landsbarnen för pengarna, underlåter man att hålla pojken vid liv. Onekligen ett etiskt dilemma. Det är viktigt att notera att Singer inte tar tydlig ställning i frågan, tvärtemot vad Ekström påstår. Däremot påstår han att det är hyckleri att säga sig vara "pro life" om man väljer att spendera alla pengarna på den ensamme sjuke pojken när pengarna kunnat rädda 150 liv på annat håll.

Påståendet är inte obefogat. Det finns ett etiskt-moraliskt problem.

Vi skulle kunna fortsätta med övriga artiklar Ekström slår ner på, som intervjun Christer Sturmark genomför med P. C. Jersild och Göran Hermerén på sidorna 10-17 eller Torbjörn Tännsjös ess om aktiv dödshjälp på sidorna 43-51. Jag väljer att inte göra det, utan kan bara rekommendera de intresserade att ta del av texterna. Ni kommer att märka att Ekström inte gör dem rättvisa. Bara antalet sidor i dessa två artiklar borde få vem som helst att förstå att texterna ingalunda är så enkla och ytliga som hon försöker ge sken av. Tvärtom, de är ganska djuplodande och tar upp saker ur flera vinklar.

Sara Ekströms förvanskning av den källa hon debatterar med utgångspunkt i är allvarlig och ohederlig, men är ändå inte det allvarligaste problemet med hennes artikel. Det allvarligaste är att hon uppenbarligen anser att tre namngivna individer inte visat tillräckligt "god vandel" för att enligt henne få inneha ämbeten i i Statens medicinsk-etiska råd. Deras brott? Att sansat och sakligt deltagit i det offentliga samtalet på ett sätt som av oklar anledning inte fallit Ekström på läppen.

Det är skrämmande att det verkar finnas folk som vill ha åsiktspoliser i vårt land.

#7 mig själv:
Förlåt, jag råkade skriva Sara Ekström på ett ställe. Anna heter hon. Jag ber om ursäkt.

#4 Christina Lundqvist

"Tron på en högre makt ger moral"

Det där är helt enkelt inte sant. Det går alldeles utmärkt att leva moraliskt klanderfritt, och trivas med det, utan att hysa någon form religiös övertygelse.

"... moral utgår ifrån etiska tankar som är baserade på högre ideal än vad egot kan prestera"

Nu blandar du äpplen och päron. "Tron på högre makt" står inte i motsatsförhållande till "egoistisk". De har inte med varandra att göra alls. Välmenande, givmilda och självuppoffrande människor finns såväl bland troende och icke-troende. Egoistiska skitstövlar likaså.

För egen del räcker det alldeles utmärkt med att bejaka sina empatikänslor tillsammans med att krasst sakligt inse att människan är en samhällsbyggande varelse, och samhällen mår bra av att vi behandlar varandra väl. Mer behövs inte för att man skall förstå att det är rationellt att vara moralisk. Det behövs ingen tro på gudomar eller liknande väsen.

#4 Christina Lundqvist, barmhärtighet kommer inte från kristendomen, utan från tvivel och skepticism. Absoluta svar har inget behov för barmhärtighet. Så man kan med säkerhet säga att allting gott som västvärlden har åstadkommit kommer från tvivel och skepticism. Och allting ont kommer från kristendomen.

Gud blev den perfekta domaren, och därmed de fick rätt att döma sig själva, och genom att prisa Gud, prisade sig själva.