FN-erkännande av Palestina bidrar till fred och dialog i Mellanöstern

Frågan om erkännande av en stat "Palestina" kommer inom kort att debatteras i FN. Det finns de som menar att ett beslut om erkännande bör villkoras av framgångar i en bilateral dialog mellan Israel och palestinierna. Under ett besök i Israel och i de ockuperade områdena, främst avsett att diskutera samarbete mellan palestinska och europeiska/amerikanska universitet, upplevde vi hur en sådan "dialog" effektivt saboteras av den mångfald "murar", fysiska och administrativa, som Israel upprättat på palestinskt territorium. Detta påverkar attityder och stämningar på Västbanken men även inom Israel. Ett FN-erkännande kan bidra till att överbrygga dessa hinder och skulle då främja, alls inte motverka, processen mot en fredlig lösning.

En känsla av isolering präglar det dagliga livet för palestinier i de ockuperade områdena. Denna skapas inte blott av den betongmur, som ursprungligen skulle skydda mot terrorism men som byggts vidare trots att attacker med ursprung på Västbanken sedan länge upphört. Den finns också i de taggtrådsstängsel i de inmurade områdena som överallt skiljer de palestinska från de israeliska zonerna och även i den mångfald militära kontrollposter, som ständigt bryter färden mellan olika delar av de palestinska områdena. Allt detta finns på näthinnan hos den palestinska ungdomen. Studenterna vid universitetet Al Quds i Abus Dis, i utkanten av Jerusalem får sålunda dagligen blicka ut mot den höga och massiva muren på 150 meters avstånd där de sitter i sina klassrum och föreläsningssalar.

Denna israeliska politik präglar de palestinska studenternas och professorernas tillvaro. Så tvingas palestinska ungdomar att skriva in sig i den läroanstalt, som ligger närmast deras egen bostadsort oavsett om där finns lämplig utbildning. Det är redan omständligt att ta sig fram till denna - avstigning från bussen, gångväg bevakad av israeliska soldater, köande för att visa identitetskort innan man åter kan stiga på bussen för den vidare färden. Denna ritual kan ta flera timmar främst beroende på soldaternas goda vilja och humör. Murarna har därtill en dubbel verkan. De isolerar palestinska studenter och professorer till olika delar av Västbanken och de separerar israeler från palestinier, vilket effektivt hindrar ett mänskligt och intellektuellt utbyte dem emellan.

Palestinska intellektuella isoleras också från yttervärlden. Ett palestinskt universitet har svårt rekrytera utländska professorer och studenter inte på grund av bristande vilja eller intresse utan på grund av israeliska myndigheters politik. Viseringar ges för tre månader i taget. En palestinsk professor, som vill delta i en konferens i utlandet kan ej resa via Israel som förbjuder invånarna på Västbanken att sätta fot på israeliskt territorium. Istället får han/hon ta sig till Amman i Jordanien. Det är ingen lätt utflykt. Från Ramallah är det blott 11 mil men vägen till den jordanska flygplatsen är kantad av kontrollposter, byte mellan taxi och bussar, långt köande och fotvandringar med bagage. Fyra timmar är minimum och ofta blir det en lång och dyrbar dags färd.

Hur upplever då intellektuella israeler muren och dess konsekvenser? Många känner sig själva vara offer för denna separering, isolering och uppdelning. Att bege sig till en stad på Västbanken under full palestinsk kontroll för att ge föreläsningar eller undervisa i ett universitet är straffbart och leder till kännbara böter. Israeliska intellektuella är då grundligt okunniga om vad som händer i palestinska universitet och högskolor. Den israeliska universitetsvärlden utsätts för dubbla påtryckningar. Den blockeras från kontakt med sin palestinska motsvarighet men tvingas samtidigt acceptera inbjudningar från israeliska bosättare på Västbanken. Att vägra ge föreläsningar där leder till påtryckningar och utfrysning.

Militärtjänsten tvingar tidvis unga israeler att bege sig till de palestinska områdena men där placeras de i sina kontrollstationer utan möjlighet till naturlig kontakt och samtal med palestinsk ungdom. Som varje ockupationsstyrka får de en skev bild av det samhälle de är satta att bevaka. Allt detta medför att kontakt och dialog mellan palestinska och israeliska intellektuella väsentligen sker utomlands, på neutral mark. En ung palestinier hade blivit god vän med en israelisk student under en konferens i Turkiet. För första gången i sitt liv såg han en israel som ej hade militär mundering och beväpning. Båda kunde skratta men nog ganska bittert åt upptäckten att den enda fras de behärskade på den andres språk var " Var god visa ditt identitetskort"! Vad gör en israelisk studentska som förälskat sig i en ung palestinier? Vi träffade ett dylikt Romeo och Julia - par, som mötts i Europa och som fortsatt kontakten efter återkomst till Israel och Västbanken. Trots mur och förbud träffas Ali och Rebecca i all hemlighet. Om de ertappas kan hon få böta och han få fängelse för att ha korsat över till den andres territorium.

Om man som palestinier bor i östra Jerusalem upplevs muren annorlunda. Ett blått identitetskort och gula registreringsskyltar på bilen ger rätt att resa runt i Israel och Västbanken. Men denna rätt har ett pris - man måste bevisa sin ständiga bosättning i Jerusalem för att få behålla sitt tillstånd. En känd professor vid ett Västbanksuniversitet gör dagligen resan om minst fyra timmar till Jerusalem för att kunna fortsätta bo där. Tjänst utomlands kan leda till permanent förlust av tillståndet. En palestinier bosatt i Jerusalem kan då ej räkna med att doktorera i USA eller annorstädes om han/hon vill kunna återvända till sin hemstad.

Vad innebär då ett beslut av FN om erkännande av en palestinsk stat? Med de hinder som uppställs för kontakt mellan palestinier och israeler och de attityder dessa skapat är det ej rimligt begära att bilaterala förhandlingar och dialog skall vara förutsättning för erkännande. Kosovo, SydSudan och Israel självt 1948 fick sina erkännanden i multilaterala processer, där dylika villkor ej sattes. Vår uppfattning, som delas av många palestinska och israeliska intellektuella, är att ett erkännande kan främja ömsesidig respekt och en verklig dialog mellan israeler och palestinier och motverka främlingskapet mellan dessa båda folk.

Ett erkännande av FN skulle visa att den internationella samfälligheten anser det strida mot internationell rätt att kolonisera och konfiskera palestinskt territorium. En rapport från den israeliska MR-organisationen, B´Tselem från juli 2010 visar att en halv miljon judiska nybyggare nu har upprättat 121 bosättningar, som täcker 42% av Västbanken. Dessa reducerar alltmer utrymmet för en livskraftig palestinsk stat och kan då göra en tvåstatslösning orealistisk. Men alternativet, en gemensam stat för palestinier och israeler, kan dessa senare knappast acceptera givet den demografiska utvecklingen.

Ett FN-erkännande skulle stärka de moderata politiska krafterna i Israel och i Palestina på vilka varje seriös dialog måste bygga. Den palestinske premiärministerns, Salam Fayad, regering har under senare år byggt politiska och ekonomiska institutioner, som gett viss stabilitet. Ett diplomatiskt erkännande skulle belöna denna politik och ge ökad tyngd åt Västbankens moderata ledare och deras positioner om erkännande av Israel och icke-våld, vilka för övrigt kunde explicit anges i FN-resolutionen. Det skulle också ge stöd åt dem i Israel som verkar för fred och dialog med palestinierna. Om FN vägrar ge erkännande kan det leda till den palestinska regeringens fall och en radikalisering av politiken på Västbanken. Det skulle därtill ge ammunition åt de mest konservativa politiska partierna i Israel.

Ett erkännande av en palestinsk stat, som ledde till dialog och förhandlingar, kan minska Israels kostnader för en alltmer dyrbar ockupation. Avtalen i Camp David 1978 halverade Israels dåtida försvarsbudget. Dagens uppgår till 8% av BNP till vilket kommer 4% i indirekta kostnader. Här finns en grund för den sociala oro som nu växer i landet.

Ett erkännande av en palestinsk stat skulle slutligen tillåta Israel att bemästra ockupationens sociala och moraliska problem. Dessa har över åren lett till ökad intolerans och skarpare motsättningar vilket undergräver den israeliska demokratin. Ett nyligt exempel är den lag som antogs i juli om förbud mot varje uppmaning till ekonomisk, kulturell eller akademisk bojkott av de judiska bosättningarna på Västbanken. Israeliska intellektuella kritiserar med rätta denna lag som ett gravt intrång i yttrandefriheten.

EU bör aktivt driva denna fråga i FNs Säkerhetsråd och i Generalförsamlingen. Ingen anledning finns att här följa den amerikanska administrationen, som av egna valtaktiska hänsyn nog avser lägga in veto i säkerhetsrådet mot erkännande. Istället bör man söka få Washington att inta en mer flexibel hållning. I vilket fall kommer generalförsamlingen ta en rekommendation om erkännande som innebär att Palestina får högre status i FN. Det europeiska bidraget till fred och dialog ges nu bäst genom en insats för att FN erkänner staten Palestina.

---------------

Sammanfattning av FN-handlingen:

Det finns två procedurer som kan användas för att söka få en palestinsk stat erkänd av FN. Enligt den första röstar inledningsvis Säkerhetsrådet om att ge Palestina status som medlem av FN. Detta beslut kräver dock att ingen av de fem permanenta medlemmarna av rådet inlägger veto. I detta fall är emellertid ett amerikanskt veto ganska givet. Då faller ett sådant förslag i Säkerhetsrådet om nu palestinierna mot denna bakgrund överhuvud vill föra upp saken dit. De kan däremot både efter ett veto i Säkerhetsrådet men även direkt utan denna omväg vända sig till generalförsamlingen. Där finns olika möjligheter men det tycks som om man nu tänker framlägga förslag om att Palestina skall bli « Obervatörsstat » och ej blott som nu är fallet « Observatör ». Beslut att ge sådan högre status kräver endast enkel majoritet av de 192 medlemsstaterna. Det torde Palestina lätt kunna få då man redan erkänts som stat av över hundra medlemsstater. För att ge tyngd åt en sådan resolution krävs dock att viktiga och stora stater, såsom EU-gruppen eller åtminstone flera av dess medlemmar, ger sitt stöd.
En sådan resolution i generalförsamlingen kan spela roll för att stärka Palestinas ställning internationellt. I FNs fackorgan, såsom UNESCO, WHO, FAO, kan medlemskap aktualiseras eftersom det ej kräver beslut i säkerhetsrådet. Stater som ännu ej erkänt Palestina kan efter ett FN-beslut komma att göra detta och även öppna bilaterala diplomatiska relationer samt placera ambassader där. Slutligen kan på sikt den politiska processen påverkas i riktning mot förhandlingar mellan Palestina och Israel om än den aktuella israeliska positionen är att FN-beslut snarare försvårar en uppgörelse.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/39076

20 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

#12 Backfire. Nej därför jag gör skillnad mellan Hamas plus ett antal terrorfraktioner och det palestinska folket. Trodde att det var lätt att förstå. Det är som att säga att "Sendero luminoso" är det Peruanska folket.

Permalänk | Anmäl #13 G.Maxwell, 2011-09-02, 10:18

Jag känner till riskerna för Israel efter; Sexdagarskriget/Junikriget 1967,Oktoberkriget 1973 och efterpolitiken med Intifadan. Fortfarande tror jag att det enda sättet att få fred är tvåstatslösningen och om terror inte skördar nya offer som skapar ännu mer frustration i en ständig negativ spiral av död och destruktion.

Permalänk | Anmäl #17 G.Maxwell, 2011-09-02, 10:30

FN erkände Israel 1948. Nu är det minst sagt dags för Palestina. Enligt Ove Bring, Professor emeritus i internationell rätt, som har skrivit en debattartikel idag i DN angående att Sverige måste erkänna Palestina som egen stat, så har 125 stater redan avgett separata, bilaterala erkännanden av Palestina.

125 stycken!

Men i Europa endast några östländer, och självklart inte USA, Israels bästa (enda?) vän, världens främsta demokrati med vetorätt i säkerhetsrådet.

Permalänk | Anmäl #18 Backfire, 2011-09-02, 10:39

#11 Claes Hansen

Självklart har inte Israel erkänt något Palestina. Det finns inget Palestina att erkänna.
Den dag parterna a) förhandlat fram en fred med ömsesidigt erkända gränser och b) det finns en regering som kontrollerar hela sitt territorium kommer ett erkännande.

Den som konstant vägrat förhandla är Abbas inte Israel. Netanyahu införde ett byggstopp på nio månader efter sitt tillträde för att få Abbas till förhandlingsbordet. Abbas struntade i det och visade han aldrig avsett lösa konflikten via förhandlingar utan tänkt sig en starkare förhandlingssits efter ett erkännande från FN.

Permalänk | Anmäl #19 Ein Stein, 2011-09-02, 10:38

Den enda hållbara lösningen är en sekulär stat där både israeler och palistinier kan bo.

Israel är i mycket, men inte allt, en apartheidstat, liksom flera av sina grannar.

Ett erkännande av Palestina leder inte rätt!

Permalänk | Anmäl #22 Sten Figaro, 2011-09-02, 10:48

Med såna som Lars Forsberg här på tråden kommer aldrig att bli någon fred att prata om, det är säkert.. :-)

Permalänk | Anmäl #23 G.Maxwell, 2011-09-02, 10:48

GM & MJ
Var finns det rasistiska i min kommentar?
Och krig i islams namn hade inte behövds !
Som S Figaro så rätt skriver " Den enda hållbara lösningen är en sekulär stat där både israeler och palistinier kan bo."

Permalänk | Anmäl #25 Lars Forsberg, 2011-09-02, 11:14

# 19 Ein Stein

Du skriver: "Självklart har inte Israel erkänt något Palestina. Det finns inget Palestina att erkänna."

Vad är det då som 125 länder har erkänt? Ove Bring skriver i DN idag på debatt att 25 stater redan avgett separata, bilaterala erkännanden av Palestina.

Vad har de 125 länderna erkänt? Eller är det antisemitism?

http://www.dn.se/debatt/sverige-maste-erkanna-palestina-som-egen-stat

Permalänk | Anmäl #26 Backfire, 2011-09-02, 11:19

Sorry,det ska vara 125 stater, inte 25...

Permalänk | Anmäl #27 Backfire, 2011-09-02, 11:21

Varför är det ingen som ondgör sig över 90% av det gamla mandatet Palestina? Det som nu är Jordanien. Där har ju "palestinier" inga rättigheter alls utan får sina medborgarskap ifråntagna sig.

Permalänk | Anmäl #32 Michael Lindblom, 2011-09-02, 16:10

Tack Benedicte Berner-Eyde!

Du ger här det lugna, realistiska utvecklings-alternativet. Ett erkännande av Palestina leder till respekt, ökad egenmakt och därpå följande hopp för det palestinska folket. Hopp föder ansvar. Maktlöshet och förtryck föder förtvivlan och ansvarslöshet.

I Israel säger sig 67% acceptera ett israeliskt tillbakadragande inom 1967 års gränser - om de garanteras icke-angrepp. Detta enligt en poll, utförd av den israeliska fredsorganisationen Peace Now. Det är stort!

Öppningen ligger - som du skriver - att ge ökat förtroende till s k moderata krafter både i Israel och i Palestina.

§§§

Det upprepade pratet om det gamla mandatet Jordanien är gagnlös historieskrivning. Se på dessa fyra kartor, där den andra utgör FNs delningsplan 1947 och den tredje läget 1967. Det är de realistiska bilder vi har att utgå ifrån!

Den fjärde kartan ger dagens bild - ett nästan utplånat Palestina. Den kartan är helt orealistisk.

http://lawrenceofcyberia.blogs.com/photos/maps/landloss.html

Permalänk | Anmäl #33 Gunnel Gomér, 2011-09-02, 17:13

Det kan bli lite stökigt ibland, fnissar den långskäggige Hamas ledaren Muhammed Abu Tayr. I fjol fick vi gå på utrikespolitiskt konvent med f.d ärkebiskop KG Hammar för att räta ut lite som verkade snett, men amerikanska specialtrupper kom och avbröt oss just när vi började komma nån vart.

Permalänk | Anmäl #34 Jonas Öhström, 2011-09-02, 18:41

Unrdar om damen på bilden ovan förespråkar en tvåstatslösning, och även erkänner det judiska folkets hemland Israel.

Permalänk | Anmäl #35 Lotta S, 2011-09-02, 20:13

#32, Michael Lindblom, Det är märkbart att ingen ondgör sig utom när man kan ge Israel och det judiska folket hela ansvaret för situationen. Judarna och den judiska staten ska hunsas och av alla ansvariga för konflikten, tilldelas skam. Det märktes speciellt i det politiska Ship-to-Gaza-projektet mot Israel rätt att stifta blockad mot krigförande Hamas. Det märks t.ex. när man drar in en fabricerad apartheidjämfärelse eller likställer sionism med rasism eller kommer med kartor som framställer judarna eller israelerna som tjuvar.

Nu när båtfolket har lugnat ner sig kommer från FNs Palmerkommission utlåtandena att

1) blockaden mot det hamasstyrda Gaza är legal och att
2) bordningarna på internationellt vatten av skeppen var legala.

Men märkligt tyst bland dem som ställde sig politiskt på terroristers sida. Nu bräker de vidare med andra vilseledande manövrar som falska kartor, som om de inte deltagit i något mycket oansvarigt. Man borde vara van men...

Permalänk | Anmäl #38 A-K Roth, 2011-09-03, 00:53

#42 Gunnel Gomér, läs på folkrätten?
En blockad kan vara giltlig eller ogiltlig, beroende på vissa omständigheter. De som anser att Israel gjorde fel, anser generelt att Israel-Palestina konflikten inte är "varm" nog.

Nu så har den här rapporten ansett att Israel har rätt till en blockad. Då kommer nästa sak. Att bryta en blockad är en krigshandling/militär handling. Att då vilseleda folk genom att påpeka att båten är full med civila är inte ett bra ställningstagande. Det finns ett skäl till varför det finns några ord; kombatanter, illegala kombatanter och icke-stridande.

Fundera på det här, varför skall militär inte ingripa mot en militär handling? Varför skall i en stridssituation, det bedömas efter civila omständigheter? Får en soldat inte använda sitt vapen mot en med kniv? eller vart går skalan?

Någonstans måste folk komma ihåg, vad de på skeppen gjorde. De begick en militär handling. Oavsett om de är civila eller icke, så får man hålla isär begreppen lite.

Permalänk | Anmäl #45 Andreas Delshammar, 2011-09-03, 18:47

#14: Det finns ett alternativ till. Att det börjar ställas krav på den sida som bollen ligger hos - den arabiska. Att man följer de avtal man skrivit på. Det innebär att upphöra med hatpropaganda, terrorattacker etc., visa att man vill ha fred. Om så inte görs ska allt bistånd dras in, då blir det inte lika roligt eller lätt att fortsätta som man gör. Det är obegripligt, ofarsvarligt och oförlåtligt hur vi kan fortsätta skicka miljarder kronor till antisemitiska extremister, år efter år. Det står mellan rasistisk diktatur och demokrati och Sverige befinner sig på fel sida

Permalänk | Anmäl #47 David_A, 2011-09-04, 08:24

Märkligt att det finns så många som vägrar erkänna palestiniernas rätt till självbestämmande. Det är alltså ett Storisrael och en brutal apartheid regim som gäller i hela Palestina området och ingen tvåstatslösning.

Förhandlingar har visat sig vara helt meningslösa sedan Israel använt "förhandlingar" eller vad man kallar "Peace Process" som en mantel för att stjäla mer mark. 1993 när Osloavtalet mellan Arafat och Rabin ingicks var det 250 000 illegala bosättare på ockuperad mark. Idag är siffran mer än 500 000. Tvåstatslösningen omöjliggörs av ett Israel som på ett teokratiskt sätt (man använder de bibliska namnen Judea och Samarien, istället för Västbanken), argumenterar för att samtliga landområden tillhör den israeliska staten.

Permalänk | Anmäl #49 Terry K, 2011-09-05, 12:24

#45

Andreas...vad betyder "militär"?

I min begreppsvärld betyder det - beväpnad, organiserad gruppvis, använder våld, använder hot om våld, har vålds-kompetens och vålds-motivation (när det anses behövas).

Vanligtvis betyder det också för den enskilde kombattanten befrielse från personligt ansvar vid våldsanvändning (arbetar på order). Så är fallet om det rör sig om arméer i statlig ledning, dock inte om det rör sig om terrorgrupper eller befrielserörelser.

På vilket sätt uppfyller Freedom Flotilla-passagerarna någon av dessa kriterier?

Är det inte så att du betraktar varje motståndare (fiende?) som "militär"? Även om det rör sig om obeväpnade civila i öppet politiskt agerande.

Permalänk | Anmäl #51 Gunnel Gomér, 2011-09-05, 16:18

Hm, intressant fråga, Gunnel. Andreas talar om militär handling, inte militärer. Att försöka bryta en laglig blockad är en krigshandling. Kanske man kan kalla det militär handling? Därför deltog alla aktivister i en krigshandling. Inte alla visste att det var en krigshandling, men alla visste att de deltog i en handling som skulle försvåra för Israel att stoppa vapeninförsel.

Hur man än vrider och vänder på det var det en omoralisk handling. Man bortsåg fullständigt från terrorgruppernas tilltänkta offer. Förnödenheter förs hela tiden in till Gaza landvägen men denna transportväg förkastades av aktivistligorna. Man ville ha konfrontation. De svenska deltagarna som möttes i Turkiet av en aningslös Bildt flinade och firade i triumf.

Ni som gjort PR fört StG är i gott sällskap med många av moralens s.k. väktare, präster, predikanter, diakoner, biskopar och diverse andra som tror sig vara på den goda sidan. Inte en av dem har uttryckt någon avsky mot de våldsamma militanta i er egen flottilj som attackerade soldater med dödligt våld. Inte en av er har på allvar tagit avstånd från den antisemitism som uttalades. Man talar om de våldsamma jihadisterna som vänner. Dessa begick krigshandlingar. Och de som stöder dem har tagit del i det, om de vet det eller inte. När allt är sagt och gjort har ni hyllat en krigshandling och agerat omoraliskt. Så kan det gå när man aningslöst följer en mobb.

Permalänk | Anmäl #52 A-K Roth, 2011-09-07, 22:53

En tvåstatslösning är intressant, för då Palestinierna inte kan hålla fingret från avtryckaren utan skjuter iväg en massa raketer, så kan Israel tryggt radera det nya landet från kartan.
Alltså: I teorin låter det fint, men uppriktigt, det kommer inte att fungera.

Permalänk | Anmäl #53 GB, 2012-01-23, 19:15