Insatsen i Libyen

Foto: Scanpix.

Rolf Andersson och Lars-Gunnar Liljestrand

Flera brott mot FN-stadgan i Libyen

Publicerad: 2011-09-03 17:09, Uppdaterad: 2011-11-02 15:11

Avskyn mot Gaddfiregimen har gjort att opinionsbildare och politiker i vårt land menar att vilka åtgärder som helst är legitima för att få ett regimskifte. Men FN-stadgan gäller för alla medlemsstater, oavsett regim, skriver Rolf Andersson och Lars-Gunnar Liljestrand.

278 millningar
22 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Rolf Andersson, advokat, har tidigare skrivit om folkrätt bland annat i samband med kriget mot Irak och försvar av Sveriges territorium. Medförfattare i antologin "Med alla till buds stående medel", Prisma , 1987.

Lars-Gunnar Liljestrand, ordförande i Föreningen FiB-juristerna. Har skrivit på Newsmill om FN och kriget i Afghanistan. Redaktör tillsammans med Anders R Olsson för antologin "Till tryckfrihetens försvar- en ögnasten i ett fritt rike.

Den brittiska tidningen Guardian kunde den 23 augusti rapportera om närvaron av brittiska specialstyrkor(SAS-styrkor) i Libyen som sattes in för att stödja rebellerna att störta Gaddafi, trots att säkerhetsrådets resolution 1973 som gav tillstånd till en flygförbudszon uttryckligen undantog insättandet av markstyrkor . Enligt Guardian skall även franska styrkor ha satts in. Tidningen uppger att brittiska styrkor skulle ha varit på plats redan i februari; alltså innan säkerhetsrådsresolutionen antogs.

Hans Corell, före detta rättschef vid FN, har uttalat sig om de folkrättsliga aspekterna på de främmande trupperna på marken i Libyen ( Dagens Nyheter 27 augusti; radions Studio Ett den 29 augusti). På frågan om Storbritannien brutit mot säkerhetsrådsresolutionen svarade Corell att så inte behövde vara fallet: "Om den nya transitregeringen (rebellerna) otvetydigt ses som den legitima företrädaren för Libyen då har den rätt att inbjuda andra stater att sända militär." Till detta kan sägas att de brittiska styrkorna var i landet långt innan rebellerna avancerat och strider pågår ännu då detta skrivs ( 1 september). Då Corell uttalade sig hade transitregeringen inte kontroll över landet och endast 30 av världens stater hade erkänt den nya regimen.

Vad säger folkrätten om inbjudan till intervention? Folkrättsprofessorn Ove Bring har sammanfattat det: "Så fort det utbrutit ett inbördeskrig vars utgång är oviss innebär emellertid varje bistånd åt ena eller andra sidan en faktisk eller potentiell styrning av utvecklingen i landet och därmed också ett brott mot principen i FN-stadgans artikel 1(2) att folken skall få avgöra sina egna öden." Och vidare: "Framförallt gäller detta i ett inbördeskrig där motståndsmännen behärskar delar av statens territorium. I dessa fall har en främmande stat inte rätt att acceptera en inbjudan till intervention." (FN-stadgans folkrätt, Nordstedts juridik).

FN-stadgans innebörd är således tydlig vad gäller inbjudan till intervention, och i fallet Libyen måste Storbritanniens intervention ses som folkrättsstridig. Det var ingen tvekan om att inbördeskriget pågick med full styrka då de främmande trupperna sattes in.

Att anta en inbjudan till intervention i ett inbördeskrig är ett brott mot folkrätten. Men brott mot FN-stadgan förövades även under den första fasen av kriget, då säkerhetsrådet gav tillstånd till en flygförbudszon som snabbt kom att utnyttjas av NATO till ett fullskaligt bombkrig för att uppnå ett regimskifte.

I Sverige har riksdagspolitiker( med undantag av Sverigedemokraterna) ställt sig okritiska till interventionen. Uppgörelsen i början på sommaren mellan regeringspartierna, (s) och (mp) om fortsatt svenskt deltagande i angreppskriget kommenterades av Åsa Romson: "För miljöpartiet är grundregeln att militära insatser för att lösa problem inom stater är en ytterst problematisk metod." Ändå kom hon fram till att miljöpartiet stöder ett fortsatt svenskt deltagande i kriget och att "Det är viktigt att stödja FNs arbete med fred och demokrati och där ingår säkerhetsrådets resolutioner om militära medel." Uttalandet är ganska typiskt för ledande politiker i Sverige. Militära interventioner sägs nu helt frankt vara en del i FNs arbete för fred och demokrati. Det är att vilseleda allmänheten om FN-stadgan och dess syfte .

FN bildades 1945 mot bakgrund av 1900-talets två världskrig. Syftet var att förhindra nya aggressionskrig.

Staterna enades om att föra in ett absolut våldsförbud utan kryphål i stadgan.

Det allmänna våldsförbudet i artikel 2 (4) som anger att alla medlemsstater skall avstå från våld och hot om våld i sina internationella förbindelser är själva grunden för stadgan. Det är vad som brukar kallas folkrättens och FN-stadgans mest centrala norm - förbudet mot krig som ett medel att förändra status quo.Det finns endast två undantag från våldsförbudet: rätten till självförsvar vid väpnat angrepp och enligt beslut av säkerhetsrådet för att upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet .

Idag hörs röster, främst i västvärlden, om så kallad "humanitär intervention", som skulle betyda ytterligare ett undantag från det generella våldsförbudet. Anhängarna hänvisar ofta till det man kallar "Skyldigheten att skydda" (Responsibilty to Protect, R2P). FN:s generalförsamling antog 2005 en resolution som bland annat framhöll ett ansvar för en regering att skydda befolkningen mot etnisk rensning, folkmord och brott mot mänskligheten. Bakgrunden var bl a folkmordet i Rwanda. Om regeringen inte uppfyllde detta skulle frågan kunna tas upp av säkerhetsrådet . Men FN-stadgan har inte ändrats genom detta och stadgans våldsförbud kvarstår.

Resolution 1973 om Libyen ställer en rad frågor om säkerhetsrådets tolkning av stadgan och särskilt våldsförbudet.

Resolutionen hänvisar till skyldigheten att skydda civila och säger att för detta ändamål får alla nödvändiga åtgärder vidtas.

Hur man än ser på händelserna i Libyen så är det inte fråga om någon systematisk utrotning av en del av befolkningen av etniska eller andra skäl. Säkerhetsrådet antyder att regeringstruppernas angrepp mot civila "möjligen kan utgöra brott mot mänskligheten". Men det finns i gällande folkrätt inget som ger säkerhetsrådet rätt att inskrida mot sådana brott med våldsåtgärder.

Konflikten i Libyen var ett inbördeskrig där rådet tog sig rätten att intervenera till fördel för rebellsidan. Enligt FN-stadgan och de principer som Internationella Domstolen i Haag lagt fast är utländskt stöd till upprorsmän mot en laglig regering folkrättstridigt.

Rådet hänvisar allmänt i Libyenresolutionen till hot mot internationell fred och säkerhet, vilket skulle öppna för möjligheten att tillgripa våld. Men resolutionen ger inga belägg för varför konflikten i Libyen skulle ha denna internationella karaktär. Det står klart att det var fråga om en intern konflikt innan NATO började bomba. En tredje omständighet som måste lyftas fram är att säkerhetsrådet beslutade om våldsanvändning utan att, som stadgan kräver, först pröva och uttömma alla möjligheter till en förhandlingslösning.

Vissa menar att allt som säkerhetsrådet beslutar är i enlighet med folkrätten. Det är i och för sig riktigt att rådet har givits långtgående befogenheter . Men rådet har att hålla sig inom stadgans ram. När rådet beslutar om våldsanvändning utan att följa de gränser som stadgan lagt fast bryter det mot stadgan.

I flera fall tidigare har rådet på initiativ av västmakterna beslutat om sanktioner av olika slag. Detta har genomgående skett med svepande, men oftast dåligt underbyggda påståenden om hot mot fred och internationell säkerhet.

Utvecklingen har oroat alltfler stater i Asien, Afrika och Latinamerika, där man nu kräver att stadgan måste följas och att rådet inte får bli ett redskap för västs stormaktsintressen.

Med Libyenresolutionen togs ytterligare ett steg i en farlig riktning. Det var första gången som beslut om militär intervention fattades i strid mot stadgans bestämmelser.

Den internationellt kände folkrättsprofessorn Martti Koskenniemi sa om Libyenresolutionen: "Personligen anser jag att det var hycklande och propagandistiskt att lägga in en skrivning om kravet att skydda befolkningen i säkerhetsrådets dokument. Världen är full av kriser. Men staterna är bara villiga att reagera mot dem om de känner att krisen är av speciell vikt eller hotar deras egna intressen. Därför är det hyckleri att tala om den här principen som en verklig legal norm."

Interventionen stödd på resolution 1973 var ett brott mot FN-stadgan. Diskussionen idag om de främmande marktrupperna som skulle ha legitimitet genom "inbjudan" visar på en fortsatt farlig kampanj från väst att vränga FN-stadgan. Om FN-stadgan inte följs är risken att vi får en värld där enskilda stormaktgrupperingar efter behag genomför militära interventioner och sedan i efterhand hänvisar till "inbjudan" att intervenera. Det blir då den starkes rätt som gäller och då går ingen säker längre. Vi har allt intresse av att hävda FN-stadgans principer mot självsvåldigt stormaktsagerande.

Rolf Andersson och Lars-Gunnar Liljestrand

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/39075

22 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Demokrati må vara ett dåligt samhällssystem, men ingen har hittat på något bättre (Churchill).
Jag höjer sålunda på ögonbrynen när jag konstaterar att artikelförfattarna och inte minst exv. millningarna säger att libyeninsatsen får anses överreklamerad. Är det tom läsarna av Newsmill som hamnat onödigt mycket på hyllande av diktatursidan eller..............??
FN må vara en elefant på lerfötter, men man samlade sig för att hjälpa "folket " i Libyen, vilket jag betraktar som ovanligt vällovligt i FN's fall.
Kanske har man fattat att "stadgan " kanske bör moderniseras efter de saker som hänt i världen under mera än 50 år.

Permalänk | Anmäl #1 Bengt Mona, 2011-09-03, 20:08

Mycket okvalificerat publiceras på NM. Denna artikel är ett glädjande undantag!
Viktigt att stadgan/juridiken inte undermineras av dagspolitiken. Ryssland/Kina/Brasilien osv. går nog inte på en blåsning till och låter sig övertalas att lägga ner sina röster efter Sarkozys och Natos cart-blanche tolkning av 1973. Stor risk att Sarkozys & agerande dödat R2P och Syriens folk får betala Frankrikes oljekontrakt.

Permalänk | Anmäl #2 roland skog, 2011-09-03, 21:09

Great piece of work! I first supported the intervention or was duped into it. Looking at it now,I find myself lured by the big the power brokers in the West and the media, who orchestrated the scenario of war. Don't take me wrong, I am no fan of Gaddafi, the guy is a cold blooded dictator, but like Saddam, he was sitting on a vast amount of oil. Forget Natos good intentions of saving or protecting lives in Libya, it was all about natural resources, plain and simple. I am just sadden that the UN as a peaceful organization found itself caught up in this war, and damaging it's reputation.

Permalänk | Anmäl #3 Michael Isaksson, 2011-09-03, 22:02

Rolf Andersson och Lars-Gunnar Liljestrand

Vad glada ni måste ha varit att alla länder följde folkrätten i Rwanda då. Det var bara en 500t -1 mille som strök med innan folk vaknade upp ur vansinnet.

Och vad förorättade ni måste ha blivit när Vietnam fick nog av Pol Pots massmord när det passerade 1 mille...

Det måste vara en lätt traumatisk upplevelse för er att väst faktiskt sparkar ut diktatorer nu, inte stödjer dom som tidigare.
Tänk er, det är den förhatliga högern som jämnar vägen för den demokrati som socialister pratat om men aldrig verkat för.

Svajar er världsbild ?

Benkt Mona har helt rätt det är nog FN stadgan som behövs uppdateras och jag skulle nog lägga till att eran moraliska kompass skulle nog behöva det med för den delen.

Permalänk | Anmäl #4 Mats F Eriksson, 2011-09-03, 22:06

Tack för ett utmärkt inlägg gällande FNstadgan.
Jag har varit för interventionen till att börja med men blivit allt mer tveksam. Idag tror jag att vi är många som börjar förstå hur "by all possible means" har tolkats i det här kriget. Och kan komma att användas i kommande krig. Jag tror att det är viktigt att reagera innan det är för sent. Tack igen!

Permalänk | Anmäl #5 Pia Hansen, 2011-09-03, 23:11

Hur mycket jag än gillar Anderssons & Liljestrands artiklar här på NM måste jag ifrågasätta en deduktiv konstruktion i artikeln nämligen slutsatsen att interventionen i Libyen bryter mot FN-stadgan trots att "beslut av säkerhetsrådet för att upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet " möjliggör undantag från förbudet att ta till våld..

Enligt artikeln tillåter FN-stadgan militär intervention förutsatt att säkerhetsrådet bestämmer att denna intervention behövs för att "upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet" ?

Men samtidigt gäller följande stycke enligt artikeln: " Vad säger folkrätten om inbjudan till intervention? Folkrättsprofessorn Ove Bring har sammanfattat det: "Så fort det utbrutit ett inbördeskrig vars utgång är oviss innebär emellertid varje bistånd åt ena eller andra sidan en faktisk eller potentiell styrning av utvecklingen i landet och därmed också ett brott mot principen i FN-stadgans artikel 1(2) att folken skall få avgöra sina egna öden." Och vidare: "Framförallt gäller detta i ett inbördeskrig där motståndsmännen behärskar delar av statens territorium. I dessa fall har en främmande stat inte rätt att acceptera en inbjudan till intervention." (FN-stadgans folkrätt, Nordstedts juridik). "

Men vilken regel är viktigare ? Har säkerhetsrådets beslut om våld/intervention på grund av nödvändigheten att återställa internationell fred och säkerhet prioritet framför förbudet mot intervention i ett inbördeskrig ???

Om säkerhetsrådets beslut på nämnda grund har högsta prioritet före interventionsförbudet i inbördeskonflikter så kan kanske resolution 1973 tolkas som legitim grund för interventionen och bombningarna? Allt säkerhetsrådet behöver kunna hävda är ju att interventionen behövs för att återställa internationell fred & säkerhet.Även om många hävdar att Ghadaffi inte innebar något hot mot internationell fred & säkerhet så kan ju t.ex. FN/NATO hävda detta som grund för regimbyte och faktum är ju att resolution 1973 just hävdar att det föreligger hot mot freden. Eftersom inga skäl anges varför inbördeskonflikten innefattar hot mot internationell fred finns ju knappast möjlighet att argumentera mot säkerhetsrådets tolkning då det ju inte i FN-stadgan anges att säkerhetsrådets tolkning kan prövas av annan instans (?)

Alas, om säkerhetsrådet säger att en handling innebär hot mot internationell fred så är det så oaktat andras analyser av situationen. Därmed blir säkerhetsrådets resolution 1973 en legitim grund för interventionen. Även om det låter konstigt då vi tolkar situationen helt annorlunda än säkerhetsrådet. ( Att flera stater lade ner sina röster saknar betydelse emedan resolutionen röstades igenom )

Konsekvensen av bombningarna blir därmed att de inte är ett brott mot FN-stadgan. Visserligen menar Andersson & Liljestrand att brott föreligger men då säkerhetsrådets tolkning av vad som är ett hot mot internationell fred och säkerhet inte kan prövas av annan instans så blir säkerhetsrådets tolkning legitim grund för bombningarna oavsett om detta är riktigt eller ej. Säkerhetsrådets beslut är alltså den legala grunden för bombningarna oavsett hur vi i övrigt tolkar FN:s stadgar eller folkrätten i övrigt (?)

Ni som är mer bevandrade än undertecknad i juridikens irrgångar får gärna rätta mig.

Men min slutsats blir att resolutionen är legitim trots att den medger folkmord på Ghadaffis många anhängare som torde utgöra en absolut majoritet av Libyens folk.

Därmed blir konsekvensen att FN nu saknar etiskt försvarbar grund för sina beslut om våldsanvändning. Frånvaron av etisk grund måste medföra att FN som internationell institution för att medla mellan olika intressen hos stater och folk förlorar sitt berättigande. Kort sagt förlorar FN med sitt beslut om bombningarna av Libyen internationell legitimitet och därmed blir internationell rättvisa en fråga om ren makt. Världen har återgått till ren maktpolitik. Dags att plocka fram Machiavellis bok "Fursten" igen och repetera dess tydligen eviga sanningar.

Permalänk | Anmäl #6 Börje Lundberg, 2011-09-03, 23:54

Artikelförfattarna har naturligtvis fullkomligt rätt och detta har inte någonting att göra med innehållet i Gaddafis politik, maktfullkomlighet och förtryck att göra. Om detta var kriteriet för en intervention, så har FN en hel del att göra med länder som inte direkt har de mänskliga rättigheterna överst på dagordningen.

Det är en fullständig katastrof att de blöjbarn som leder ungdomsförbunden; Jytte Guteland, Adam Cwejman
, Aron Modig och Linda Nordlund sticker fram sina okunniga huvuden och sina lillgamla sätt, låter sig fotograferas med segrarna. Små gaphalsar som lyfter fingret i luften och försöker hitta den mest anpassade sanningen.

FN är som skrivs, ett fredsprojekt och att "kriga för freden" har förvandlat FN till ett redskap för i första hand USA.

Nu ska vi se på fortsättningen, när historien ska skrivas:
http://www.dn.se/nyheter/varlden/vastmakter-hjalpte-khaddafi
http://www.dn.se/nyheter/varlden/hetsjakt-pa-fattiga--migranter

Jag utgår från att blöjbarnen snabbt hittar en nya positioner som ska tilltala deras okunnighet och populismen.

Permalänk | Anmäl #7 u_17443, 2011-09-04, 06:23

Mats F. Eriksson verkar ha missat en sak gällande Rwanda. Där var det frågan om ett klockrent folkmord vilket framgick rätt omgående. Då är världssamfundet skyldigt att gripa in enligt FN-stadgan. Västmakterna saboterade detta mycket effektivt.

Permalänk | Anmäl #8 Leopold, 2011-09-04, 07:43

#8 Svenne.
Jaha du, men enligt mina uppgifter var USA lite vilset och Frankrike, Kina och Ryssland sade nej i säkerhetsrådet............kallar du det för västmakterna får du väl redovisa dina källor så att vi så gott som möjligt kan hålla oss till sanningen.

Permalänk | Anmäl #9 Bengt Mona, 2011-09-04, 10:37

#8 Svenne

Det var därför jag tog med Vietnams intervention, det var också ett klockrent folkmord 5-8 milj inv. ~1 milj dödade.

Men där stod länderna i kö för att fördömma Vietnam.
Så reglerna tolkas och tillämpas lite som man vill.

Men har det någon betydelse om det handlar om att rädda 500.000 ? 1.000.000? liv som hade kunnat stryka med yttligare om Pol Pot hade fått fortsätta ?

För juristerna i folkrätt är det tydligen jätteviktigt.
För de människor som räddades ur lägren är det egalt.
Dom är bara glada att dom lever.

Men juristerna, dom tjurar över att länderna är dumma och bryter mot internationella överenskommelser och lagar i krissituationer.

Vem bryr sig om en diktators folkrättsliga rättigheter ?
Att bara frågan kan diskuteras och de facto görs visar hur fel lagstiftningen är. Frågan som skulle diskuteras är hur ska lagarna skrivas om så att hjälpa ett folk till att få demokrati och bekämpa en diktatur inte skall ifrågasättas i efterhand av folk med en grumlig agenda.

Permalänk | Anmäl #10 Mats F Eriksson, 2011-09-04, 11:08

Väldigt bra artikel. Den kunde gått ännu längre. Det första man bör konstatera är att NATO:s operationer i Libyen överträder dess FN-mandat och alltså är allvarliga krigsbrott.
För det andra bör man titta på för vilka man krigar.
Här är Nationella Övergångsrådets (rebellernas) talesperson, tillika Oljeminister och Finansminister. Deras absolut viktigaste post.
Han bor i Seattle. Har bott i USA i 38 år och är amerikansk medborgare. Hans barn är amerikaner. Dessutom är han professor på Washington School Of Business. Om rebellernas viktigaste poster innehas av amerikanska medborgare undrar i alla fall jag om man verkligen kan kalla det ett inbördeskrig och inte ett regelrätt anfallskrig från Natos sida. Vart Libyens olja och kapital kommer att ta vägen är tyvärr ganska uppenbart:
http://en.wikipedia.org/wiki/Ali_Tarhouni

Permalänk | Anmäl #11 Johan Delorean, 2011-09-04, 11:51

Måste bara också tilläga att Gadaffi inte innehar någon formell makt i Libyen sedan länge. Uttryck som "Gaddafiregimen" och "Störta Gaddafi" är därför som direkt tagna ur NATO:s flora av felaktigheter. Libyen var en demokrati, om än lite annorlunda än vår demokrati. Sen kan man ju diskutera hur bra vår demokrati, USA:s demokrati eller Libyens demokrati är, det är en annan intressant diskussion.

Permalänk | Anmäl #12 Johan Delorean, 2011-09-04, 11:58

Krig är Befrielse
Krig är Fred
Krig Räddar människor
?
Det har hänt något mycket konstigt med språket under det här kriget.

Permalänk | Anmäl #13 Pia Hansen, 2011-09-04, 12:33

# 12 Johan Delorean.
Vi har nog lite olika uppfattningar om demokrati och vad det betyder. Den socialkommunistiska uppfattningen i sammanhanget, är tack o lov på återtåg, men visa mig gärna ett samhälle i världen där den har lyckats och folket varit nöjda. Det är inte "en annan intressant diskussion ", fastmera trist.

#13 Pia Hansen.
Datorer går i allmänhet att programmera om. Med hjärnor är det tyvärr sämre. Brist på respekt för liv, maktbegär/våldsbenägenhet, och i slutändan vad jag betraktar som ondska, är svårt att hantera för (riktiga?) demokrater.

Permalänk | Anmäl #14 Bengt Mona, 2011-09-04, 18:25

#14 Bengt.
Nja, vi kanske dock har lite olika uppfattningar om hur demokratiskt vi egentligen har det inom den amerikanska och svenska demokratin. I USA är den väl enligt min bedömning i princip helt obefintlig (kursändringen i politik mellan Bush och Obama har ju varit 0 för medborgarna om man jämför med vad de sa och stod för i valet). I Sverige är det väl tyvärr nästan lika illa nuförtiden. Perssons politiska linje (som drogs åt höger) förvaltas vidare av några nya moderater (som gått lite åt vänster). EMU, Libyen, Pensioner, Utförsäljningar, Arbetsgivaravgifter, LAS: Samma åsikt, samma åsikt, samma åsikt. Det de inte enas om bestäms av EU som de båda är för. Våra medier är numera politiskt obundna och granskar därför ingen.

Permalänk | Anmäl #15 Johan Delorean, 2011-09-05, 00:23

Och, hoppas att alla ser att rubrikbilden är manipulerad som så som många andra "protestbilder" som kommer från Libyen just nu. Vilka är det som sitter och gör detta?

Permalänk | Anmäl #16 Johan Delorean, 2011-09-05, 00:32

Japp.
Bilden är manipulerad. En mix av tre olika bilder.
Jobbar som fotograf och reagerat på att det är ett överflöd av manipulerade bilder. Förmodligen någon inhyrd firma som gör jobbet. Tror inte de själva har resurserna.

Permalänk | Anmäl #17 Ostian Sarkey, 2011-09-05, 03:50

Kan inte NM ta in något inlägg om propagandakriget?
Det är inte bara en michmach av bildkollage och riggade
scener utan propagandakriget som sådant borde vara
relevant. Det här kriget slår det mesta jag sett i den branchen.

Permalänk | Anmäl #18 Ostian Sarkey, 2011-09-05, 05:58

#15 Johan Delorian.
Demokrati ur samhällssynpunkt betyder att man i fria - och då menar jag fria val - väljer sina företrädare som i riksdag och regering utför vad de blivit valda för. Riksdagsmännen i Sverige är medborgarnas tjänstemän. såvitt jag uppfattat saken gäller det betydligt mera i västvärlden än i övriga länder.
Jag bad dig visa på ett socialkommunistiskt samhälle som lyckats...............jag väntar!
"Våra medier är politiskt obundna" - Nej, de deklarerar ofta sig själva och uppfattar jag det som bra för medborgaren i bemärkelsen att hjälpa medborgarna att skapa sig en egen uppfattning..
Vilken värld lever du i ??

Permalänk | Anmäl #19 Bengt Mona, 2011-09-05, 18:11

#19 Bengt Mona
Vakna upp!
Varför tror du att folk här tycker att allt inte är som det står i Aftonbladet vad det gäller Libyeninsatsen? Jo det är för att de kanske har läst utländska tidningar, läst rapporter innifrån Libyen eller tittat under ytan på de rapporter som förmedlas. Om vi slutar göra det är en av demokratins hörnstenar borta. Kanske du skall börja göra samma sak?

Permalänk | Anmäl #20 Johan Delorean, 2011-09-05, 23:42

#20 Johan Delorian.
Vem som skall vakna upp må framtiden redovisa.
I all blygsamhet är jag mycket samhällsintresserad och läser c:a 10 tidningar per dag, inkl. minst 3 utländska.
Du är uppenbarligen vänsterorienterad och inte något ont i det, men du får gärna visa på dina källor, i synnerhet om Libyen, som den här tråden handlar om.
Jag bad om exempel på socialkommunistiska samhällen som "fungerar" utan otillständiga diktaturer. I Libyens fall blir det väl en kombination av makt, våldsbenägehet och brist på respekt för liv. Inte helt ovanligt på vänstersidan.
Varsågod, kom igen nu !

Permalänk | Anmäl #21 Bengt Mona, 2011-09-06, 15:51

Bengt Mona och Company!
Det här kriget stöds av hela vänster/höger skalan. Kritik mot kriget bygger knappast på parttillhörighet.

Själv har jag röstat på Sossarna (ångrar) och i ett svagt ögonblick på
KD (aldrig mer) och är för tillfället "partilös". Vad jag anser om kriget
bygger mycket lite på vad jag röstat på.

En liten men utmärkt länk om kriget

http://www.internationalpeaceandconflict.org/profiles/blogs/libya-what-s...

Permalänk | Anmäl #22 Carolin Andersson, 2011-09-07, 05:39