Sjukvårdskatastrofen - ett nationellt trauma

Regionråden Rickard Larsson (S) och Henrik Fritzon (S) kräver på Aktuella Frågor i Sydsvenskan att Skånes Universitetssjukhus anställer mer personal och bygger ut antalet vårdplatser. Kortsiktigt nödvändigt och bra, men långsiktigt löses inte huvudproblemet.

Protesterna mot nedmonteringen av sjukvården närmar sig stormstyrka. I Skåne, Göteborg, Stockholm, Blekinge, Halland, Norrland med flera ställen har man fått nog. Facebookgrupper har bildats på många ställen bland engagerade medborgare. Demonstrationer förbereds på många orter till den 17 september. Politikerna står handfallna inför den katastrof som inträffat. Katastrof är ett ord man skall använda med urskiljning - men i sammanhanget relevant. Statistik från socialstyrelsen visar, att varje år drabbas 100 000 patienter av en vårdskada som hade gått att undvika och cirka

3 000 människor dör till följd av vårdskador. Det medför ett stort och onödigt lidande, och stora och lika onödiga kostnader för samhället. Vårdskadorna leder till 630 000 extra vårddygn årligen, vilket motsvarar en kostnad om cirka 5,7 miljarder kronor per år. Anmälningarna till Hälso- och Sjukvårdens Ansvarsnämnd (HSAN) talar sitt tydliga språk. Personalbrist och överbeläggningar gör att sjukvårdspersonalen går på knäna. Många säger upp sig. Andra blir utbrända och sjukskrivna.

Jag vill hävda, att landstingens ansvar för sjukvården är den stora boven i katastrofen. Landstingspolitikernas sjukvårdskompetens är mer eller mindre obefintlig. Sammanlagt finns i 20 landsting 1 656 landstingspolitiker med en brokig bakgrund. Man kan kalla dem lekmän. I Region Skåne är dessa bortdribblade av tjänstemännen, vilka har sin egen karriäragenda. Ett annat problem är att val anordnas vart fjärde år. Blir det då maktskifte, skall nya politiker frälsa medborgarna med en bättre politik. Hur bra är det ? Hur ser kontinuiteten ut? Hur mycket kostar det? Många politiker kommer att hävda, att det är viktigt för demokratin att dessa landstingspolitiker runt om i landet har närkontakt med verkligheten i sina valkretsar och därför kan fatta rationella beslut. Verkligheten känner vi. Kaos råder.

Sjukvårdsministerns enda ansvar är att stifta lagar. Landstingen har det operativa ansvaret. De gamla moderaterna hade tidigare på sin agenda att avskaffa landstingen - så även regionstyrelsens ordförande Pia Kinhult. Varför arbetar hon för en organisation som hon inte tror på? De nya moderaterna vågar inte ta i den heta potatisen och stöder idag regiontanken efter förebild från Region Skåne och Västra Götalandsregionen. Den 27 februari 2007 presenterades Ansvarskommitténs slutbetänkande under ordförandeskap av landshövdingen Mats Svegfors. Man föreslog bland annat en indelning i 6-9 län och regionkommuner (ny beteckning för storlandsting). Den nya organisationen skulle vara på plats den 1 januari 2011 och väljarna skulle utse sina ledamöter i valet 2010. Nu blev det inte så och väl var det.

Det är inte fel med regionkommuner för den regionala utvecklingen av näringsliv, trafik, turism, kultur mm. Däremot är det klart bevisat att dagens och gårdagens landstingspolitiker kört sjukvården i sank. Vem tror att morgondagens landstingspolitiker har lösningen? Drar man inga slutsatser av detta? Vi måste få en nationell sjukvårdspolitik. Min slutsats är att staten måste ta över ansvaret för sjukhusen och kommunerna ansvaret för primärvården. Äldrevården sköter man redan. Man bör klart uttala vilka storsjukhus som skall vara högspecialiserade forskningssjukhus och vilka som skall vara stora akutsjukhus. Mindre sjukhus kan då så är lämpligt privatiseras och alla medborgare skall ha tillgång till dessa genom särskild patientavgift.

Jag efterlyser politiker med civilkurage och som har modet att föreslå lösningar och genomföra dessa för patienternas, för sjukvårdspersonalens och inte minst för statsutgifternas skull.

Sjukvårdsminister Göran Hägglunds parti (KD) är farligt nära 4 % gränsen inför nästa val. Inom partiet kämpar man för att hitta en profilfråga, som skulle generera röster.

Varsågod. Befria oss från det nationella trauma som sjukvårdskatastrofen innebär.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/38812

1 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Forskare Magnus Ekström Blekinge sjukhus påstår att 33% av de kolsjuka dör helt i onödan. Dödsorsaken behöver inte alltid vara relaterad till sjukdomen (Kol) En kolsjuk patient kan lida av många andra sjukdomar. HJärt o kärlsjukdom t.ex . Magnus Ekström säger att dessa sjukdomar behandlas inte av någon konstig anledning. Här har väl Landstingspolitikerna något att bita i . Skandalöst att de har kunnat missat en sådan sak. Vidare så finns det en ny medicin som heter Daxas. Och den medicinen angriper den underliggande infektionen i lungorna och förhindrar att patienten måste lägga in sig på en lungklinik. Problemet är att den ingår inte i högkostnadsskyddet. Och det är en relativt dyr medicin men effektiv. Patienten måste nästan ligga för döden innan han/hon får medicinen utskrivet av läkare. Det är högst förvånande att politikerna snålar in på denna medicin. Det verkar som Landstingspolitikerna har mycket att lära.

Permalänk | Anmäl #1 Lars Erik Larsson, 2011-08-22, 21:55

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.