Ett orättvist pensionssystem?

Sam Sandberg om Ett orättvist pensionssystem?

Hellre offentligt pensionssparande än frivilligt privat

Publicerad: 2011-08-19 14:08, Uppdaterad: 2011-11-02 15:11

Under trycket av att andelen pensionärer blir allt fler i samhället börjar allt fler oroa sig för pensionen i framtiden. Det finns mycket goda anledningar till att välja ett offentligt obligatoriskt pensionssparande än ett frivilligt privat sparande, skriver ordförande för Svenska Kommunalpensionärernas Förbund.

9 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Jag är ordförande i SKPF - Svenska KommunalPensionärernas Förbund, en av Sveriges största pensionärsorganisationer med drygt 150 000 medlemmar.

Kommer det sparade pensionskapitalet att räcka till en allt längre pensionärstid i framtiden? Mer och mer talas det om privat pensionssparande. Varför det, kommer inte vårt offentliga pensionssystem att ge tillräcklig pension i framtiden?

Som en röd tråd i debatten om pensionerna i framtiden framhålls att den enskilde måste spara till sin egen pension. Varje bank och finansinstitut med självaktning marknadsför olika pensionssparformer, som ska täcka upp en otillräcklig pension i framtiden. Olika konferenser och seminarier om pensioner slutar oftast med rådet att den enskilde måste i högre grad "ta ansvar för sin egen pension" - en omskrivning för att den enskilde måste än mer spara till sin egen pension. Vad händer med vårt offentliga pensionssystem, som många kallar världens bästa?

Vårt offentliga pensionssystem klarar av också i framtiden att betala ut pensioner om än i mindre utsträckning. Själva systemet är robust nog att kunna klara av normala ekonomiska svängningar. Vad som däremot kommer att bli kännbart i framtiden är att det sparade pensionskapitalet ska räcka till en allt längre pensionstid. Detta får till följd att pensionen blir allt mindre i framtiden. För att pensionen i framtiden ska räcka krävs att det sparade pensionskapitalet höjs från nuvarande nivåer.

För att åstadkomma ett högre pensionskapital finns det tre olika lösningar eller en kombination av dem. Den enskilde måste arbeta längre genom att börja arbetslivet tidigare eller sluta senare eller både och. Under ett längre arbetsliv kommer mer avgifter att betalas in till pensionssparandet, som höjer det sparade pensionskapitalet vid pensioneringen.

Ett annat sätt att höja pensionskapitalet vid pensioneringen är att höja avgifterna till pensionssparandet under arbetslivet. Väl värt att notera i detta sammanhang är att avgiften för det äldre ATP-pensionssystemet var högre än dagens avgifter till inkomstpensionssystemet. Den tredje lösningen är att den enskilde får själv spara till sin egen pension genom privat pensionssparande. Avkastningen på detta sparande får då komplettera den otillräckliga pensionen från det offentliga inkomstpensionssystemet.

En utredning har tillsatts för att se på problemet med att höja åldern för utträdet ur arbetslivet. Samtidigt ska den undersöka varför så många inte orkar arbeta till dagens utträdesålder. Det gäller både brister i den fysiska arbetsmiljön men också förändring av arbetsuppgifter. Kunskap om detta bör redan finnas men behöver systematiseras och analyseras. Denna utredning får ses som ett led i olika ansträngningar att öka arbetslivets längd och därmed öka antalet avgifter till pensionssystemet. Dock lär inte utredningens resultat räcka till en tillfredsställande framtida höjning av det sparade pensionskapitalet.

Debatten idag om pensionen imorgon tar det som självklart att det offentligt sparade pensionskapitalet i framtiden ska kompletteras med ett ökat privat pensionssparande. Frågan är varför denna lösning tycks vara det enda allenarådande.

Den första frågan gäller pensionssystemet. Behöver det nuvarande fördelningssystemet kompletteras med ett premiereservsystem? Några argument för ett sådant systemskifte har inte framförts. Förutom dagens fördelningssystem har vi redan idag ett offentligt premiereservsystem i form av premiepensionssparandet. Det har pågått i tio år med ett mycket blygsamt resultat. Trots ihärdiga ansträngningar över åren har antalet aktiva placerare legat runt ynka sex procent. Tre fjärdedelar av premiepensionsspararna bryr sig överhuvud inte om premiepensionssystemet. Vore premiepensionssparandet inte ett tvångssparande skulle det finnas en stor mängd löntagare, som skulle ha ett otillräckligt sparande eller inget sparande alls. Premiepensionssparandet har milt sagt knappast varit någon succé och har inte bidragit till att popularisera premiereservsystem.

Den andra frågan gäller pensionssparandet. Ger privat pensionssparande bättre pensionsvillkor än det offentliga pensionssparandet? Även här finns inga argument att privat pensionssparande skulle ge en bättre pension jämfört med det offentliga pensionssparandet - snarare tvärtom. Avkastningen på det privata pensionssparande som finns, däri inkluderande premiepensionssparandet, har varit mager och slår inte ens inflationen på sikt. De enda, som upplever någon glädje med det nuvarande privata pensionssparandet, är alla fondförvaltare, som lever gott på de kostnader de tar ut för sin förvaltning.

Det finns mycket goda anledningar till att välja ett offentligt obligatoriskt pensionssparande än ett frivilligt privat sparande. För löntagarens ekonomi kvittar det om pensionsavdrag från den disponibla inkomsten går till privat eller offentligt pensionssparande - den disponibla inkomsten blir densamma. För pensionärens ekonomi pekar flera utredningar enbart i Sverige på fördelarna med obligatoriska pensionssystem. En sådan fördel är de offentliga obligatoriska pensionssystemens lägre förvaltningskostnader, som tenderar att ge högre avkastning för den enskilde pensionsspararen.

De enskilda pensionsspararna kommer alltid till korta i det privata pensionssparandet på grund av deras bristande kunskaper om finansiella verktyg, deras ointresse för finansiella placeringar och benägenhet för kortsiktigt tänkande. Dessutom kommer det alltid i ett frivilligt privat pensionssparande finnas dem, som struntar i att pensionsspara och räknar kallt med att vid pensioneringen finns det ekonomiskt stöd för de pensionärer, som har en otillräcklig pension (moraliskt risktagande). Trots fördelarna med offentliga pensionssystem förordas ett ökat privat pensionssparande.

Det är knappast resultatet av det privata pensionssparandet, som är anledningen till propagandan för ett ökat privat pensionssparande. Det privata pensionssparandet har gett uruselt resultat under en lång tid. Som exempel kan nämnas att en av de största pensionsfonderna har under den senaste tioårsperioden gett negativt resultat, vilket innebär att om pengarna istället hade lagts i madrassen hade de varit mer värda idag än som investerade i fonden. Snarare kan man ana mäktiga ekonomiska intressen bakom det populära budskapet att "ta ansvar för sin egen pension". Premiepensionssparandet har blivit inkörsporten till en stor och välmående finansiell fondsektor, som lever bra på kundernas förvaltningsavgifter. Det är också i den finansiella sektorn, som arbetstillfällena har växt ordentligt sedan millenniumskiftet, närmare 15 procent.

Denna utveckling är osund och har inte lett till bättre pensioner. SKPF har tillsammans med de andra pensionärsorganisationerna krävt som första åtgärd för att vända utvecklingen rätt att premiepensionssparandet upphör och tillgångarna överförs till AP-fonden. Det skulle ge den största avkastningen på premiepensionssparandet hittills.

Ett längre arbetsliv bidrar till fler inbetalda pensionsavgifter än för närvarande. När det gäller att arbeta längre måste dock konkreta åtgärder vidtas på arbetsplatserna; ändrad arbetsorganisation, anpassningsåtgärder, och - inte minst - en accepterande attityd hos arbetsgivare och arbetskamrater.

Den viktigaste åtgärden är dock att höja avgifterna till pensionssparandet. De nuvarande avgifterna totalt sett är inte högre än under det gamla ATP-systemet. Avgifterna kan mycket väl höjas minst i samma utsträckning som rekommendationerna för ett ökat privat pensionssparande. Genom att de höjda avgifterna går till ett allomfattande offentligt pensionssystem kommer det att ge ökade pensioner utan de nackdelar, som följer av ett frivilligt pensionssparande i ett privat premiereservsystem.

Sam Sandberg (12 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/38774

9 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Ale He. Jag kunde inte sagt det bättre själv. Håller med dig fullständigt.

Anders

Permalänk | Anmäl #2 Anders Andersson, 2011-08-19, 18:21

Individen ska själv kunna bestämma över hur dennes pengar ska användas. Så också vad gäller pensionssparande. Det är väl upp till individen om denne vill spara privat eller statligt? För egen del så vill jag helst hålla staten så långt borta från mina pengar som möjligt. Jag anser att individen ska ha makt över sitt liv och sina pengar i så stor utsträckning som möjligt. Staten ska inte hålla på och tvångsförvalta de pengar som individen tjänar om inte individen vill det.

Permalänk | Anmäl #3 Johannes Westlund, 2011-08-19, 20:09

Ale-He #1

Mitt pensionstips till dig som är relativt ung är att spara i järnskrot och göra sig oberoende av korrupta finansmuppar och byråkrater. Jag har några hundra ton som jag har samlat på mig nästan gratis och planerar att ha tusen ton om inte så många år. Idag i Kina är det värt 4 kr/kg. Skrotpriset stiger nästan lika mycket som det på järnmalm och kol. Risken för ett permanent prisfall är noll. Det kräver förstås endel utrymmen. Om det går riktigt illa med ekonomin så är det bättre med järn än guld. Här är priset på järnmalm och det har ökat mer än 10 gånger under de sista 10 åren. Det är bland annat detta som kommer få ekonomin att kollapsa.
http://www.indexmundi.com/commodities/?commodity=iron-ore&months=360

Normalt arbete lönar sig inte och det lärde jag mig av Palme. Det är otroligt vad korkade och korrupta makthavarna är. Skillnaden netto mellan en pank person med garantipension och bostadstillägg och vad någon får med livslång normal inkomst har fallit och är idag obetydlig. Och det kommer det nog även fortsättningsvis att vara.

Om man vill röra på sig och få motion så kan man samla burkar och flaskor. Skatteverket vet inte ens om det är svarta pengar. För de vågar inte jaga Svensson allt för hårt. Verksamheten går ganska bra nu när panten har höjts till 1 kr. Ungdomar och arbetslösa är så lata att konkurrensen är låg. Jobba bara inte ihjäl dig.

Annars vore det nog bäst om staten nollställde, sålde ut och eliminerade AP-fonderna och betalade de som inte kan arbeta direkt ur den löpande kassan, som det fungerar med garantipensionen. De finns endel tillgångar där som bara kommer att gå ner i värde. Om någon vill ha grädde på moset så får de fixa detta själva.

Permalänk | Anmäl #4 Urban Persson, 2011-08-19, 23:00

Ale He är skarpsynt.

Kan bekräfta vad han säger. Jag har arbetat som ingenjör hela livet med mycket övertid och min fru som sköterska på halvtid. Jag får ett par tusen mer i månaden i pension. Arbete belönas inte i Sverige om man inte nått så högt att man hanterar andras pengar i stora fonder och bestämmer lönen själv. Så är det också med pensionen.

Med massinvandring av lågutbildade och deras föräldrar, är det uppenbart att den svenska välfärden passerat bäst-före-datum. Med politiker som tar in mängder lågutbildade från länder där kvinnor inte får arbeta och många män skall bli präster, blir det svårt att finna ersättare för pensionsavgångar. Till detta kommer alla andra kostnader som kulturskillnaderna lett till. Vi kan dagligen höra om dem i media.

En nyproducerad stor lägenhet kan i dag bara hyras av de som får hyran betald av samhället. Den som skall betala själv måste ha så hög lön att den beläggs med värnskatt och de flesta så lyckliga bor inte i lägenheter.

Så ser Sverige ut idag.

Permalänk | Anmäl #5 Jan Ivarson, 2011-08-20, 15:53

Ska sanningen fram så är det bästa att göra i det här läget att se till att betala så lite i skatt som möjligt. Det mesta förslösas ändå på genusprojekt, pseudovetenskap, sjuka politikerförmåner och ineffektiva offentliga härken till system. Jag har börjat smått med en egen firma. Det ger ett gäng tusenlappar om året helt skattefritt. Eller ja... Jag skattar på vinsten, det som blir över efter att jag spenderat pengarna jag drar in. Eftersom jag är student är det rätt mycket pengar för mig för övrigt. Moms slipper man också betala. Men jag har större planer. Jag undersöker också möjligheterna att trygga min pension genom att skapa mig penninggenererande tillgångar. Staten som pensionsförvaltare har jag noll tilltro till. Ska man ha grädde så får man fixa det själv, och jag vill ha grädde när jag pensionerar mig.

Permalänk | Anmäl #6 Johannes Westlund, 2011-08-21, 03:20

Det finns debattörer här som kör det gamla vanliga Palme/sossehatet. Det är mycket märkligt. Sitter
ni och skriver deras inlägg på skrivmaskinen IBM
med kula också? Rusar ned till biblioteket och ber
nån datakunnig att skriva in det i datorn? Man kan
undra.

Personligen har jag aldrig känt mig hemma med
varken Palme eller sossar. Men jag sitter inte
och stannar i utvecklingen eller kastar skit på
andra.

Mina pensionspengar kan staten sköta.
Jag har inga problem med det.
Dagens nya pensionssystem ger jag
dock inget för i sin konstruktion.
Vanliga människor skall inte spekulera.
Det klarar ju inte ens finansbranschen av.
Peter Malmqvist spekulerade helt fel nyligen.
Han borde ju veta.

Permalänk | Anmäl #7 Bo Grahn, 2011-08-21, 17:39

#7 Bo Grahn: Jag respekterar att du kan tänka dig eller kanske rent av vill överlämna förvaltandet av dina pensionspengar på staten, men varför ska människor tvingas till det? Varje medborgare bör ha rätt att bestämma hur hans eller hennes pensionspengar ska förvaltas. Det är ju medborgaren som själv förtjänar sin pension genom eget förvärvsarbete. Det har hänt tidigare att staten snyltat lite ur pensionsfonderna då och då... Jag kan tänka mig någon form av system där staten "by default" är pensionsförvaltare men där den enskilde kan välja att placera sin pension någon annanstans i någon annans vård. Då tillgodoses de som vill bry sig så lite som möjligt om sin pensions behov och vi som är intresserade av vår pension och har en avvikande åsikt ifall staten eller någon annan ska förvalta våra pengar kan utan problem välja att få det som vi vill ha det. Win/win eller nått. Alla får som de vill.

För övrigt så vet jag inte om jag räknas till sosse/Palmehatare men jag skriver i alla fall detta inlägget på en liten fin HP i Windows XP-miljö med hjälp av Google Chrome. Jag är också på god väg att bli civilingenjör i Datateknik, så jag antar att jag hade varit det där datasnillet på biblioteket som folk sprungit och bett om hjälp.

Nehe. Dags återvända från avbrottet. Här följer ett internskämt som är helt off topic och som kräver assemblerkunskaper:

RTI

Permalänk | Anmäl #8 Johannes Westlund, 2011-08-21, 23:19

Jag förstår att artikelförfattaren efterfrågar offentligt pensionssparande, eftersom människor som kollektiv kan lättare ta hand om sig själva/varandra än människor individuellt kan. I genomsnitt. Men jag förstår också dem som är helt mot ett offentligt pensionssparande. Faktum ÄR att Sverige inte är det bästa landet att bli rik i, oavsett hur hårt man jobbar. Det är bara några få som lyckas, det är bara några få som har en hög och bekväm pension och trots att vi har en mycket bra sjukvård, kan det vara en stor skillnad mellan olika vårdanstalter i en och samma kommun, samt en stor skillnad mellan olika läkare.

Men att klandra de mytomspunna horder av lågutbildade invandrare (och "multikulti") för Sveriges ekonomiska bekymmer kan inte vara mer felaktigt. Visst kostar invandringen en del, men de pengarna kommer från andra håll. Man tar inte pengar från snöröjningen och ger till skolan eller vården, även om vintern var helt snöfri. Dessutom är det gamla goda tiderna från 1950- och 1960-talet förbi ,och vi alla vet varför dessa tider var speciellt goda. Sverige kunde tjäna pengar bl.a. på att sälja järnmalm under andra världskriget. Dessutom var efter kriget hela Europa i ruiner och så kunde den svenska industrin gå på högvarv. Men efterhand ändrades bilden. Särskilt när det nyliberala ekonomiska systemet började bli standard överallt (Thatcher+Reagan) under 1980-talet och ekonomin började bli globaliserad. I och med globaliseringen förlorade den moderna staten sitt starkaste politiska kort i sin strävan att säkra sina medborgares välfärd.

Ni måste inse att i dagens individuella samhälle folket inte längre har en möjlighet att säkra sina jobb (det som händer med SAAB skulle aldrig kunnat hända på 1970-talet) eller sina rättigheter gentemot arbetsgivare. Dessutom har inte ens staten (vilken som helst) en chans att ställa krav på aktörer i den ekonomiska sektorn. Det enda som staten kan göra är att erbjuda aktörer i den ekonomiska sektorn (dvs. företag) förmåner för att de inte ska flytta någon annanstans, som många andra har gjort, och som då lämnade ett tomrum med arbetslöshet och svårare ekonomiska tider.

Att många invandrare kommer till Sverige och EU är ett resultat av de globala ekonomiska krafterna i spets med IMF och Världsbanken, det är ett resultat av de ekonomiska kriser och de krig som dessa har direkt eller indirekt orsakat.

Lösningen på pensionssystemet är kanske inte en återgång till endast en statlig pension, men en högre statlig kontroll eller reglering av systemet skulle kanske vara önskvärt, även om det är högst osannolikt att det händer. Det ska extremt mycket till att det som en gång har privatiserats återigen ska förstatligas.

En anledning till att socialdemokratin har tappat makten i nästan varje europeisk stat under de senaste åren är just att socialdemokratin inte längre är vad den en gång har varit. EU var från början ett socialistiskt projekt, men har blivit en nyliberalismens kraft, där den fria marknaden är ledordet. Men den fria, oreglerade marknaden är inte så logisk som den alltid har framställts. Den utnyttjas av kapitalstarka aktörer, medan staters finanser utarmas och människorna lämnas åt sig själva. Lite mer statlig reglering (utan ideologisk grund) skulle inte skada. Men vi är där vi är, och det är osannolikt att det kan genomföras. Vi måste helt enkelt tålmodigt vänta till medborgarna återigen är viktigare för staten än ekonomin, den fria marknaden. Den dagen då banker och finansbolag inte räddas och belönas för deras dåliga investeringar och då de inte frikänns från skuld för en djup ekonomisk kris, och så istället staten räddar sina medborgares finanser, det är då som vi har nått den punkten. Men hur sannolikt är det? Vi kommer säkert se fler protester, inte bara i Grekland, utan även i Storbritannien och andra håll, även i USA (inte bara Massachusetts). Ända till människan återigen får ett värde.

Alla dessa ekonomiska problem är långtifrån orsakade av multikulturen och invandrarna. Vi lever i en global by; utan varandra fungerar inte samhället. Alternativet är att varje flyktingskepp sänks och att alla människor som inte har mat för dagen lämnas åt sitt öde och svälter ihjäl, oavsett var de befinner sig. Då skulle vi i Europa spara pengar, men skulle vi kunna se oss själva i ögonen efter att vi offrat vår medmänsklighet, rent av vår MÄNSKLIGHET för pengar?

Permalänk | Anmäl #9 Nedim Kirlic, 2011-08-22, 10:14

Det tryggare ha fel i grupp och gråta tillsammans än att sitta ensam och skämmas för att man ville göra ett klipp.

Permalänk | Anmäl #10 Tomas Troppus, 2011-08-26, 20:19