Skolan kan inte jämföras med renhållning och äldrevård

Några veckor före terminsslutet i våras satt vi mammor, pappor, mor-och farföräldrar i det fullsatta Konserthuset i Örebro och lyssnade till fyrorna och femmorna från Karl Johansskolan som hade sin sedvanliga vårkonsert. De sammanlagt 180 eleverna, 10 och 11 år gamla bjöd på en fantastisk föreställning tillsammans med Svenska Kammarorkestern som ” kompade ” dem, om uttrycket tillåts. I en hel timma stod dessa barn på scenen och sjöng i stämmor, mimade, dansade, spelade teater, utförde charader med jätteblommor och bjöd tillsammans med Svenska Kammarorkestern på en ljudimitation av ett skyfall med åskdunder och blixtar som uppväckte stort jubel.

Publiken var begeistrad. Inte bara för att de uppträdande var barn och barntext/javascript">barn, utan framför allt för att dessa elever som ännu inte var tonåringar var så oerhört duktiga. Alla var stenhårt fokuserade på sina uppgifter. Inget bråk, inga knuffar, inget prat utan bara en stark koncentration på att föreställningen skulle bli en succé.

Förutom det rent musikaliska så blir dessa elever naturligtvis tränade i att uppträda på en scen framför en publik. De lär sig samarbete, koncentration och att ta hänsyn till varandra. Precis som andra artister måste de lära sig texterna utantill och får därför en minnesträning som ofta i pedagogiska sammanhang kallas meningslöst tragglande. Dessutom drillas de att röra sig efter de anvisningar de musikaliska ledarna och koreograferna ger.

Mitt i konserten kom jag att känna en sorts vemod inför allt som hände. Jag tänkte på alla de elever i den vanliga kommunala skolan som sällan eller aldrig får en chans till den utveckling och utbildning som en friskola av det här slaget kan erbjuda.

Som ung rektor var jag med om att införa grundskolan i Sverige i början av 60-talet. Alla vi pionjärer ville skapa en skola där alla elever, oavsett ekonomisk eller social bakgrund skulle kunna gå. Den gamla realskolans uppdelning av eleverna redan från årskurs 4 eller 6 skulle bort. Ingen skulle längre kunna yvas över att gå i realskola eller skämmas över att man gick kvar i folkskolan. Alla barn skulle få det som skolpolitikerna kallade en gemensam referensram som skulle svetsa samman de svenska medborgarna i ett gemensamt demokratiskt värdesystem.

Naturligtvis var det många befästa bastioner som måste rivas lika väl som att populära traditioner måste överges. Men riktningen var klar. Upp till 16 års ålder skulle alla gå i samma skolform. Den nya skolan blev helt statlig och för att likformigheten och likvärdigheten mellan olika skolor i landet skulle bli så stor som möjligt inrättades en särskild statlig länsskolnämnd i varje skola med uppgift både att inspektera, fortbilda, utvärdera och utveckla. I varje kommun skulle också finnas en särskild kommunal skolchefstjänst. I de större kommunerna byggdes dessutom ett skolkansli upp med skolexpertis från olika kunskapsområden.

Den pedagogiska och skolpolitiska debatten var intensiv under hela 60-, 70- och 80-talen. Själv fick jag möjlighet att arbeta på alla nivåer inom skolsystemet som expert, ledamot i ett antal skolutredningar, chef för en länsskolnämnd och så småningom som forskare. Allt eftersom åren gick försvann emellertid dynamiken i skolans förändringsprocess och få om ens någon av de ledande skolpolitikerna påminde om reformårens visioner. Förvaltarna tog över och visionärerna tystnade. Den övertygelse om en skola för alla som reformfäderna hämtade sin energi ifrån ersattes av plattityder som ”Världens bästa skola”. Paroller som totalt saknade en ideologisk och pedagogisk grund.

När vi gick in i det nya millenniet hade skolan kommunaliserats. Hela den pedagogiska expertis som fanns i dåvarande Skolöverstyrelse, Länsskolnämnder och kommunala skolkanslier försvann. Skolan blev som äldrevård, renhållning och socialtjänst en kommunal angelägenhet. Självklart vill kommunerna ha ansvar för så många av det offentliga samhällets institutioner som möjligt. Att man också ville ta över skolan var helt logiskt sett ur det kommunala självbestämmandets perspektiv.

Ungefär samtidigt med kommunaliseringen blev det fritt fram att starta så kallade fristående skolor. Den offentliga skolan befann sig till sin egen förvåning i en konkurrensutsatt situation. De föräldrar som inte var nöjda med sina barnskommunala skolan kunde i ställer välja en friskola eller en annan kommunal skola som ansågs bättre.

Dessutom kom många skolor att ställas inför nya problem när allt fler elever kom från andra länder och traditioner med värdesystem och uppförandekoder som ofta skilde sig från de svenska. Till allt detta kan också läggas de språksvårigheter bland eleverna som många lärare brottas med.

Utbildningsministern Jan Björklund kämpar en heroisk kamp för att förändra skolan till det bättre. Ofta förs den kampen mot starka motståndsgrupper för vilka till och med begrepp som ordning och reda i skolan är kontroversiella. För att nu inte nämna betyg och prov.

När en skola idag får problem så är man i stort sett hänvisad till att bildligt talat ”lyfta sig själv i håret”. Få kommuner har några extra resurser att sätta in för att stötta en enskild skola med svårigheter. Vissa kommuner väljer ibland att köpa in dyra konsulter som problemlösare. En lösning som tyvärr ofta inte blir särskilt långlivad.

Innan kommunerna tog över skolan kunde ett team från Länsskolnämnden inte bara besöka utan också stanna i dagar hos en problemskola och ge stöd både allmänt pedagogiskt, ämnesmässigt, juridiskt och ekonomiskt.

I dag älskar våra ledande politiker att tala om barnfattigdom samtidigt som de oroas av ökande klassklyftor. Om något skall kallas barnfattigdom så är det när barn tvingas gå i skolor med bråk, oro, nedklottrade väggar och en språkmiljö där glåpord och svordomar rullar mellan väggarna. En skola där mobbade barn smyger efter väggarna eller gömmer sig på toaletten under de fruktade rasterna. Eller en skola som där en kvinnlig lärare sa till mig i en intervjustudie att ”man vänjer sig vid att bli kallad djävla hora” men hon sov dåligt och hade ångest inför nästa skoldag.

Självklart värjer sig många skolledare och kommunpolitiker mot att deras skolor beskrivs i negativa termer. Ibland blir försöken att förvränga fakta närmast patetiska när man vill putsa upp den skamfilade bilden. Vi vet emellertid att Sverige har halkat ner i alla internationella studier där man jämför skolresultaten. Alla kommunala skolor är heller inte dåliga. Många studier visar också att majoriteten av eleverna tycker att deras lärare är bra.

I nuläget krävs det emellertid mer än enstaka förslag och åtgärder för att drömmen om en likvärdig skola för alla skall kunna förverkligas.

Varje barn har rätt att gå i en skola som är fylld av glädje och omtanke och som hjälper eleven att utveckla sin personlighet och sin självkänsla oavsett vilken social eller ekonomisk miljö han eller hon kommer ifrån. Några egentliga hinder för en kommunal grundskola att på allvar ta upp konkurrensen med friskolorna finns inte. Men detta kräver att kommunpolitikerna förstår att skolan och lärarnas arbete inte går att jämföra med vilken annan kommunal verksamhet som helst.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/38742

9 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

"Om något skall kallas barnfattigdom så är det när barn tvingas gå i skolor med bråk, oro, nedklottrade väggar och en språkmiljö där glåpord och svordomar rullar mellan väggarna."

Mycket bra skivet.

Det tragiska är att båda perspektiven drabbar dessa barn.
Dels saknar deras föräldrar resurser och finns dessa problem i kommunen de bor i, så går oftast deras barn där en beskrivning av skolan som ovan beskriver så pricksäkert.

Permalänk | Anmäl #1 Mats F Eriksson, 2011-08-20, 08:50

Bert Stålhammar skriver nostalgiskt om skolreformen på 60-talet och hur väl den var tänkt.
Jag har förstahandserfarenhet av denna galenskap. Jag hade en fosterson som var född 1950 utsattes för denna vältänkta skola. Själv gick jag i skolan från 47 till 60 och kunde därför konstatera hur mycket sämre det hade blivit.
Jag hade en biologisk son som började i skolan 1975 och efter ett år i skolan hade han inte lärt sig att läsa. När min hustru påtalade detta för hans lärarinna blev svaret: "Varför skall sonen till en akademiker få lära sig något nâr inga andra klasskarater kan någonting."
Mina barnbarn går alla i skolor i Sverige (friskolor) och jag kan konstatera att situationen nu är klart bättre.
Om nu en skola har blivit dålig och ledningen int lyckas "lyfta sig själv i håret" så skall den naturligtvis läggas ned och barnen fördelas på bättre och oftas billigare friskolor.

Permalänk | Anmäl #2 Tage Fridolfssn, 2011-08-20, 09:55

Jag tycker det är rätt märkligt när en person som uppenbarligen varit med om att genomföra alla de förändringar som förstörde den svenska skolan nu försöker krypa undan sitt ansvar och skyller på politikerna.
Det är rätt symtomatiskt att han inte tar upp kunskap när han ska beskriva en fungerande skola i inledningen av sin artikel utan det handlar om sång och musik, givetvis i grupp!

Den Svenska skolan förstördes totalt av ett massivt pedagogiskt och socialt experiment under -60 och -70 talen (dåvarande DDR var en av de största beundrarna av pedagogernas och skolverkets vansinnigheter).

Att professorn emeritus nu försöker undandra sig sitt stora ansvar känns ganska unket.

Sent ska syndaren vakna!

Permalänk | Anmäl #3 Papprik P, 2011-08-20, 10:17

Det finns inga ordentliga studier som jämför kvaliteten i friskolor och kommunala skolor, det borde det finnas.

Permalänk | Anmäl #4 Doktor Eleph@nt, 2011-08-20, 10:38

Om jag tolkar ditt budskap rätt så anser du att driften av skolan egentligen bör ske utan att kommunala eller andra politiker lägger sig i driften utan skapa utrymmet som krävs för deras skolor att immitera privata friskolor? Det är ju nästan samma sak som att privatisera.

I övrigt delar jag din analys av att skolan liksom stagnerat. Förvaltarna har sen länge ersatt visionärerna och kvar är ruinerna av en dröm som förtvivlat måste döljas under världsfrånvända slogans.

Permalänk | Anmäl #5 Johannes Westlund, 2011-08-20, 11:00

#4 Doktor Eleph@nt: Håller helt med dig om att detta borde utredas närmre. Aftonblaskan har förvisso nån ytlig undersökning på sin så kallade "skolgranskning" (friskoleförtal är ett lämpligare namn), men den kunde man kritisera sönder utan att ens behöva anstränga sig. Man bör också undersöka hur kompetensen i skolledningen påverkar skolans generella resultat.

Permalänk | Anmäl #6 Johannes Westlund, 2011-08-20, 11:08

Ta gärna en titt på Max Gustavssons tecknade bild av friskolan:

http://www.alliansfrittsverige.nu/2011/05/max-gustafson-vinstdrivande-sk...

Permalänk | Anmäl #8 Doktor Eleph@nt, 2011-08-20, 12:12

Det finns en lösning (och jag tror att den är vanlig i andra länder) och det är att alla skolor utom de privata finansieraras av staten som betalar lärarlönerna osv. Men i övrigt kan det finnas olika huvudmän. I huvudsak skulle dessa huvudmän vara staten själv då Sverige ser ut som det gör.

I andra fall skulle idealister ta på sig huvudmannaskapet tex musikintresserade.
Det skulle bevara enhetsskolan och slå sönder friskolorna i den mån de drivs av vinstintresse.

Dessa skulle då i sin tur gå över till den privata sidan där de fick finansiera sig själva.

De flesta religiösa skolor skulle gå samma väg.

På så sätt renodlas statens roll som garant av utbildning och undervisning på lika villkor.

Privata vinstmotiv och religiöst flum flyttas åt sidan.

Permalänk | Anmäl #9 u_14418, 2011-08-20, 14:54

Damberg införa obligatorisk undervisning som ger dem en möjlighet att nå godkänt. Enligt deras erfarenhet ger sommarundervisning att sex prövningar av tio ett godkänt betyg. Tyvärr så var det endast 3.9 procent av totala antalet i 7:an till 9:an som deltog, med totalt 12 procent som inte nådde målen, med andra ord endast en tredjedel av dem som borde deltagit i sommarundervisning deltog de facto i sommarundervisningen. Detta ger förvisso en del stöd åt Margareta Pålssons argument att de som uteblir under terminerna också uteblir i sommarundervisningen.
cam balkon
alüminyum

Permalänk | Anmäl #10 epoksii, 2012-07-07, 23:17

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.