IMF och Världsbanken styrs av Mubaraks mutkolvar

Nu börjar äntligen diktaturerna i arabvärlden att falla. Men av någon obegriplig anledning dyker det upp västerländska politiker som börjar berätta hur mycket arabvärlden kan lära av till exempel EU och andra västerländska institutioner.

Om det är något arabländerna kan lära så är det att inte svälja de mediciner vi skriver ut åt dem. Se bara på utvecklingen i Egypten, den talar mot den märkliga uppfattningen att vi i västerlandet - genom bland annat institutioner som Världsbanken och IMF på något sätt ska kunna bidra till att hjälpa den tredje världens förtryckta människor mot friare samhällen där marknaden fungerar och demokrati råder.

Jag funderar på just Världsbankens och IMF:s roll när jag betraktar rättegångarna i Kairo. Tänkte ni på gamle Hosnis förvånade min när de bar in honom i rättssalen i processens början? Det var som om han inte riktigt fattade vad han gjorde där. Eller förresten; han fattade nog vad han gjorde där. Vad han nog inte fattade är varför han stod inför skranket så ensam. Visst, en och annan minister kommer också att ställas inför rätta. Liksom Hosnis söner. Och några till.

Men tänker nog Hosni - jag gjorde ju bara som mina västerländska herrar sa åt mig. Världsbanken och IMF hyllade oss. Mina rådgivare fick feta jobb där! De blev direktörer och planeringschefer i den allra högsta ledningen för Världsbanken och IMF. Varför är de inte här också. För kom ihåg - Hosni åtalas inte bara för sitt ansvar för dem som dödats - han åtalas också som ytterst ansvarig för den korruption som gjorde redan rika ännu rikare.

I dessa dagar då de knakande och korrupta samhällen och ekonomierna i södra Europa ska försöka räddas så tror en del att de diktat och krav som Världsbanken formulerar på något sätt kanske kan peka på en väg ut ur förfallet. Men så är det inte - det lär oss just exemplet Egypten.

Så Hosni förstår nog att han nu ska stå till svars för sina gärningar - men med all rätt tycker han nog att han ska få litet sällskap. Och det tycker nog jag också. Några av dem jag vill se åtalade och dömda är Mahmoud Mohieddin och Youssef Boutros-Ghaly. Nu kanske ni tänker att; jamen dem kan vi väl döma - det är väl sådana där arabiska mutkolvspolitiker. Kanske det. Men problemet är att de har ganska mycket att säga till om när det gäller din och min ekonomi också.

Mahmoud Mohieddin blev 2010 en av Världsbankens direktörer och Boutros-Ghaly har haft och har viktiga uppgifter i Internationella valutafonden. Nu pågår förvisso undersökningar mot dem båda i Egypten och en av anklagelseakterna mot Boutros-Ghaly för korruption är klar. Båda de här gossarna var framstående ministrar i den regering som under Hosni Mubaraks ledning från år 2000 inledde en omfattande privatisering.

Mouheddin var minister för investeringar och såg bland annat till att varuhuskedjan Omar Effendi såldes ut till saudiska intressen. Personer som fanns med i den kommitté som skulle värdera kedjan har vittnat om hur de pressades av Mouheiddin att värdera tillgångarna lågt för att underlätta försäljningen till en saudisk affärsman.
Denna realisation på offentliga tillgångar - som dessutom ledde till att tusentals människor blev arbetslösa - hyllades av Världsbanken.

Jag är inte på något sätt emot privatiseringar av de statliga tillgångar i gamla diktaturstater. Tvärtom. Jag är däremot givetvis motståndare till att dessa utförsäljningar går till på ett sådant sätt att de gamla styrande skikten i diktaturen nu blir styrande skikt i helt nya sammanhang genom att de för snuspengar kan köpa upp företag och infrastruktur.

När det nu under rättegången rapporteras om hur korrumperad Mubarakregimen var så måste vi komma ihåg att allt den gjorde skedde med Världsbankens aktiva deltagande. Det privatiseringsprogram som Världsbanken och IMF lanserar för tio år sedan fick en snabb uppslutning från det styrande partiet i Egypten och Hosnis son Gamal blev den som fick i uppdrag att leda privatiseringarna. Det är under de här åren landets största bilhandlare, Mohamed Mansour, blir transportminister. Zoheir Garraneh som kontrollerar en stor del av turistindustrin blir - givetvis - turistminister.

Allt applåderas av Världsbanken och IMF. Allt sker utan kontroll och insyn. Så visst - rättvisa kanske skipas nu i rättegångarna i Egypten. Men vad ska vi säga om att Hosnis och Gamals kompisar nu ska styra över och kontrollera privatiseringarna i Grekland?

Hur känns det egentligen att veta att två av de viktigaste institutionerna i världen har tagit in maffiapolitiker i sin innersta krets och ledning? Strauss-Kahn kanske våldtog en hotellstäderska, men vi ska nog inte glömma att hans organisation var med och våldtog ett helt land.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/38671

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

IMF och världsbanken är ulvar i fårakläder.
Samma globala finansinstitut som på läpande band störtar länder i ekonomisk ruin samtidigt som de finansierar alla stridande parter i krig och finansierar återuppbyggnaden efter krigen.
Det är lika klokt att låna pengar av dem som att anlita en läkare som vid sidan om är begravningsentreprenör.

Permalänk | Anmäl #1 TAGE UNIKSSON, 2011-08-16, 12:14

Jag läste rubriken till artikeln och tänkte, "jösses en sån foljehatt!". Sen läste jag namnet på författaren och fann en människa jag respekterar sedan de gamla metro-kolumnerna. Så mitt sinne är öppet, när jag läst artikeln så kan jag åtminstone skänka en tanke till att bli foljehatt jag också.

Permalänk | Anmäl #2 Martin A, 2011-08-16, 21:35

Blev också förvånad att läsa en sådan artikel av Benulic - i vissa delar kunde den varit signerad Naomi Klein - men jag tycker det är storsint och visar på imponerande intellektuell ärlighet att kunna göra en skarpsynt analys av ett så pass viktigt (och tyvärr föga uppmärksammat) ämne utan att styras av schablonmässig höger-vänster-kompass. Hatten av för Benulic!

Permalänk | Anmäl #4 Per Skarpman, 2011-08-17, 22:15