Medierna själva har bäddat för näthatet

Att det finns mycket näthat råder det väl ingen tvekan om. Men behandlingen av Juholt, snälla nån...

Är det bara nån slags sossepropaganda?

Artikelförfattaren har många poänger. Men går man sedan in på hennes hemsida blir man konfunderad. Hon har uppenbarligen helt missförstått omslaget till The New Yorker, ett av hennes exempel, det var en teckning riktad mot Obamas kritiker, inte mot Obama.
Och nu, hoppsan, kommer man inte in på hennes blogg ...

Faast nu ser jag att länkarna i hennes artikel funkar. Klicka på "Palmehatet".

Du har rätt i att det har gått för långt på nätet. Absolut. Men vad gäller Bengt Jahnsson så skrev han inte mindre försiktigt. Han var ett slags gossen Ruda, men tyvärr så blev han sjuk och dog i förtid. Det var sorgligt. Jag jobbade ihop med honom och minns fortfarande hans drastiska, men helt ärliga och kluriga formuleringar. Men visst är recensenter ett märkligt släkte.

http://annhelenarudberg1.blogspot.com/2011/08/rensa-pa-natet.html

Du tror inte att medias roll från att ha varit ett organ som objektivt skall skildra fakta, till att bli en tendentiös opinionsbildare, har något med det att göra?

Den dogmatiska "journalistiken" som numera råder, där allt är antingen svart eller vitt, utan några gråzoner, göder det så kallade "näthatet", eftersom det inte finns någon fri debatt längre. När den fria debatten kvävs, ökar hatet och konflikterna.

Jag tycker inte det är riktigt att prata om "Juholthat" som artikelförfattaren gör i länken om "behandlingen av Juholt", http://susanneringskogvagnhammar.blogspot.com/2011/04/juholthatet-palmeh...

Att inte dela artikelförfattarens oreserverade hyllningskör till Håkan Juholt är inte detsamma som att "hata Juholt".

Att använda ett så starkt språkbruk tycker jag delvis drar ner artikelförfattarens viktiga budskap.

Parallellt med det allt grövre språkbruket har också karakteriseringen av meningsmotståndare som "hatande" tilltagit. Det är alltså inte helt ovanligt att man i blogsammanhang skriver om "näthatet" i generella termer rörande grupperingar av meningsmotståndare, samtidigt som det är enskilda individer i dessa grupper som gått över gränsen rörande olämpliga formuleringar.

Ni som köper Ringskog Vagnhammars resonemang får gärna försöka förklara den exakta mekanismen bakom hur en i era ögon alltför stor yttrandefrihet kan leda till terrordåd som det i Norge.

Jag måste vara en av de personer som utsatts för ett av de värsta hatdreven i svensk historia någonsin.

När tidningen Yakida avslöjade att det finns organiserade kvinnliga ligor som bland annat tillverkar falska pedofillistor startade ett historiskt hatdrev där man genom olika metoder försökte tysta mig. Bland annat med utpressning mot mig och min familj.

Om du Susanne vill läsa om hur avancerade hatdrev går till bland kända journalister så läs Yakida. Du kommer troligen inte tro att det är sant, men historien är sann och verklig.

Ringskog Vagnhammar framför en del vettiga tankar i sin artikel, men blandar tyvärr ihop äpplen och päron.

Att skicka hotfulla anonyma mejl till journalister vars åsikter man inte delar, att sprida osanna, kränkande rykten om offentliga personer, att i en politisk diskussion övergå från att diskutera sakfrågor till personangrepp och hets mot enskilda individer (jmf. 1980-talets "Palmehat") - allt detta är givetvis exempel på beteende som definitivt inte hör hemma i en seriös debatt, som är djupt omoraliskt och som dessutom är eller gränsar till att vara lagbrott.

I den pågående debatten kring "näthat" och "kommentarsfältsmän" handlar det dock inte bara om uppenbara övertramp av den typ jag nämnt ovan. Mycket av det som definieras som "näthat" är enligt min åsikt fullt legitim kritisk diskussion kring svensk invandringspolitik, integrationsfrågor och islams ökande utbredning i Sverige/Europa.

Ett exempel: På bloggar som t.ex. Politiskt Inkorrekt ogillar många läsare Expressen-skribenten Ann-Charlotte Martéus p.g.a. hennes skarpa kritik av Sverigedemokraterna och hennes försvar för en frikostig invandringspolitik. Om läsare av Politiskt Inkorrekt skickar anonyma hotmejl till Martéus eller i kommentarer omtalar henne med grovt kränkande sexuella tillmälen är det naturligtvis fullständigt oacceptabelt. Om läsare av Politiskt Inkorrekt å andra sidan bemöter Martéus åsikter kritiskt och argumenterar mot hennes syn på svensk invandringspolitik är det enligt min mening fråga om en fullt legitim politisk debatt.

Alltså: För att kunna diskutera det s.k. näthatet måste vi definiera vad vi egentligen menar med begreppet. Hot, kränkningar, spridande av lögner osv. är naturligtvis inte acceptabelt. Alltför många debattörer tenderar dock att kategorisera legitim, saklig debatt om invandring, integration och islam som "näthat".

Susanne Ringskog Vagnhammar. Det finns lagar mot verbalt våld som alla på Internet måste anpassa sig till. Räcker inte det?

Hoppas att denna diskussionen inte till slut kommer handla, den oxå, om invandringen.

Prata hellre gärna om hur man får en God Ton i största allmänhet i politisk debatt. :-)

Jag tillhör dem som tycker att näthatare behövs för att sätta vissa självutnämnda experter på plats.

Vilken utbildning har egentligen de som skriver krönikor i dagspressen, vilken erfarenhet och är de egentligen experter? Många gånger använder de sig själva av begreppet experter utan att vidimera hur de har fått denna titel. Anna-Lena Lodenius är en sån person som anser sig vara expert på högerextremism. Vid vilket universitet studerar man det ämnet?

Linda Skugge var även en sån person, medioker i sin bildning men hade mycket fula saker att säga om andra. Hon var bra i sina jämställdhetsanalyser men när hon angrep personer som Lundell var hon bara en ragata som inte höjde sig över bitterfitta träsket speciellt mycket.

Att hota och kalla för könsord är helt meningslöst men kommentarsfälten har gett oss en möjlighet att ifrågasätta skribenter på ett annat sätt. Som Ann Heberlein som tas upp som skriver en bok om ondska hur långt ifrån den ondskefulla mobben är hon själv? Det skriver ingen seriös recensent alltså får någon annan göra det genom möjligheten att kommentera.

Sen blir det mesta ändå bortcensurerat i lokaltidningarna så egentligen är det bara NM som håller stilen.

Jag minns en debatt med Lisbeth Pipping på SVT om aborter där hon fick alla inlägg mot aborter borttagna, så vår möjlighet är ännu oerhört begränsad.

#17 Maria Nilsson

Håller absolut med om att det finns lixom mer raffinerade sätt att förolämpa. Detta nyttjar många skribenter. Kommer ihåg debatter i DN mellan Per Ahlmark och Jan Guillou för kanske 10-15 år sedan. Båda var lika goda kålsupare.

Ett exempel; "Dagens Nyheters mest bizarre skribent menar att...o.s.v"

Det funkade....men det hade inte funkat med;

"Dagens Nyheters största köttskalle menar att....o.s.v."

Men vad var skillnaden egentligen......en lust att göra ner någon mycket eller lite....finns ju där i båda fallen.

Därför tycker jag de bästa debattörerna är trots allt de som inte har lust att förolämpa alls....bara informera och presentera sin åsikt i sak. Så fort jag ser antingen pang på röbetan eller raffinerad förolämpning...så sjunker mitt intresse för vad debattören pratar om.

Men att tolka är inte lätt. En farlig sak med skrivet ord jämfört med talat är att vi inte hör röstläget. En kärleksfull liten ironi kan uppfattas som ett fult påhopp.

#16 Magnus Johansson

Det är bra med sanning. Men sanningen kan också såra. Ibland är det omdömeslöst och klumpigt att slänga sanning i nyllet på någon. Man bör vara taktisk, ha gott omdöme, god avsikt och tålamod.

Det har gått mode i att säga saker som betyder ungefär : "jag tycker att du är kass".

"Du mår bättre av att höra vad jag tycker...det är sanning att jag tycker du e kass... Jamen jag tycker ju han e kass....då måste jag ju säga det...jag får väl säga vad jag vill...har vi inte yttrandefrihet kanske....o.s.v"

Sen kommer nästa och tänker ok, kan han så kan jag...."då ska jag tala om för dig vem som är kass....det är DU som är kass....o.s.v."

Sen är det igång. Båda talar sin lilla sanning.

När det gäller att tala den typen av sanning så gäller att hejda sig lite i sin första negativa tanke om någon, tror jag. Och inte tro att allt är sant bara för att man tänker det, själv.

Visst händer det att vi tänker "vilken jävla idiot" om någon. Jag kan uttala det om någon i ensamt tillstånd t.ex. då jag tänker högt då jag kör bil...m.m.

Men därifrån att säga det direkt till någon.....där måste steget vara mycket långt. Jag har gjort det när jag var yngre. Men oftast ångrat mig eller hejdat mig och bett om ursäkt. Direkt eller ett tag efteråt. Direkta förolämpningar rakt till en person hör inte hemma i en diskussion, menar jag.

Parförhållanden kan hjälpa oss mycket. Idag har jag en partner som uppmärksammar dessa saker...lika mycket som jag tycker att jag själv gör det. Vi hjälps åt att hålla borta förolämpningar från diskussionen och hålla oss till sakfrågor om det är något vi inte kommer överrens om.

Sedan vet jag eftersom jag jobbat en del med ungdomar att t.o.m. de värst laddade orden vi kan tänka oss, ibland används till och med lite ironiskt och kärleksfullt till någon.

Det är därför det är så mycket mer överlägset hur vi uppfattar det talade ordet i jämförelse med det skrivna och bör vara mycket försiktigare när vi skriver.

Hat är negativt i alla sammanhang, vare sig det handlar om "näthat" eller Fredrik Reinfeldt´s hat mot Sverigedemokraterna!
Hat går i regel inte att försvara men kan förklaras med den frustration, som skapas ex.-vis genom att hela det politiskt korrekta etablissemanget försöker lägga "locket på" i känsliga frågor.
I en verklig demokrati debatteras allt öppet och fördomsfritt. Tyvärr har Sverige, de senaste decennierna, gått mer och mer mot att vara en "DEMOKRATUR", d.v.s. formellt har vi fria val men debatterna, som föregår dessa styrs av hela det politiskt korrekta etablissemanget! Det finns, Gud ske lov, tecken på en positiv förändring!

Det finns en skillnad...

mellan enstaka vredesutbrott och systematiskt hån och svepande och återkommande anklagelser.. Vi behöver vara barmhärtiga och förlåtande mot varandra när debatt hettar till och vi fräser irriterat eller tar till något invektiv i stundens hetta. Det är mänskligt.

När jag tänker på ordet "näthat" är det något annat. Jag tar ett färskt exempel från SVT Debatt som illustration, ett av Moderator godkänt inlägg:

"Vill vi leva i ett land med blodsmord, judaism, fundamentalistiska judiska moderater, källarsynagogor, judar som hotar andra judar, judar som trakasserar kristna, halacha-lagar, barnäktenskap, kosher-slakt, könssegregerad simundervisning, sexualfientlighet, kvinnoförtryck, självmordsbombare, gruppvåldtäkter, överfallsvåldtäkter, stenkastning, personrån, skottlossning osv? "

Som enstaka uttryck för en politisk åsikt...innebär det hets mot folkgrupp, som är ett brott i svensk lag. Som enstaka inlägg är det inte "nät-hat". Den anonyma skribenten kan inte spåras, men inlägget kan plockas bort av Moderator.

Men när denna typ av inlägg helt eller delvis postas i hundratal varje dag, överallt, år ut och år in, så är det Hate Speech. Det är rasism i stor, politiskt organiserad skala. Det går att lägga kopieringspapper emellan de hundratusentals inläggen. Innehållet är alltid detsamma - rå antisemitism. Hatet är skarpsynt på detaljer, men saknar helt kunskapens breda horisont. Hatet är monomant - som en mental låsning.

Vanligtvis är skribenter av denna typ oförmögna att debattera andra teman. De har ett självpåtaget "uppdrag".

Från vem/vad?

Magnus Johansson #23 och #25

Om t.ex. någon spelar upp sin musik för mig och jag förstår att personen blir ledsen om jag säger att jag inte gillade den, kan jag nog linda in mina ord lite, även om sanningen var att jag tyckte det lät bedrövligt. ;-)

I diskussion, politisk eller annan, försöker jag aldrig "ge igen med samma mynt" om någon kallar mig nåt dumt eller gör mig ledsen. Hur gör du?

Jag skulle aldrig få för mig att manipulera med siffror, statistik eller ljuga om en händelse för att få gehör för en åsikt.

Om jag märker att jag blir förbannad över vad något sagt, eller ogillar starkt det något sagt...försöker jag hejda mig lite....och tänka efter tills stormen har lagt sig lite. När vi skriver har vi chansen att inte reagera med direkt vrede. Även om vreden på ett sätt är en sann företeelse för en själv ....just när man känner den.

Vad menar du med objektiv sanning?

Näthat? Vilket trams!

Nätmedia finns därför att PK media totalt har misslyckats med sin
uppgift, och där kommer nätmedia in och berättar sanningen!

I många fall får ju nätmedia hela etblissemanget att framstå som
enfaldiga åsnor, och att man då i kommentarerna driver hejdlöst
med PK medias vinklingar är en naturlig reaktion på dumheten.

Vill man däremot läsa riktigt hat, ja då är just Marteus och alla
hennes artiklar om SD en utmärkt fingervisning på vad illa dold
illvilja och hat är.

Susanne Ringskog gör mig förbryllad.
Hon beklagar "Palmehatet" och "näthatet", men för oss som följde politiken långt före Palme så är det helt uppenbart att det var han som införde personangreppen, oförskämdheten i riksdagen och ett simpelt språkbruk som var i total avsaknad av stil och finess.
Så, vad tycker artikelförfattaren att det finns för positivt som Palme tillförde debatten?

Det var med honom den råa och oborstade tonen kom.
Erlander, Hedlund och Holmberg hade sina duster, men det skedde med lite humor, med eftertanke och utan buffliga angrepp på person.

När den oförskämda tonen var etablerad i riksdagen så följde snabbt massmedia efter, inte minst för att raljerande, förtigande, vinklingar och lögner passar bra in i journalisternas marxistiska troslära.

FÖRSLAG: SKAPA EN FRITT SVÄVANDE SOPTIPP I CYBERRYMDEN

Det finns en sexuell dimension i nät-hat...

eller mer korrekt uttryckt...en genusbetingad benägenhet att uttrycka anonym politisk aggressivitet i sexualiserade skällsord, hot eller våldsönskningar. Mot kvinnor. Sannolikt är detta nästan okänt för manliga debattörer, men en välkänd plåga för kvinnliga journalister, bloggare och debattörer.

Artikelförfattaren skriver:
"Särskilt kvinnliga kolumnister och journalister som Åsa Linderborg eller Ann Heberlein, eller kvinnliga ledarskribenter som Katrine Kielos och Karin Pettersson, vittnar om obehagliga och skrämmande kommentarer och mail där de kallas för alltifrån könsord, som fitta och hora, eller negro-eller arab-lover, eller uppmanas att gå och hänga sig, eller att de "fått för lite kuk" eller hotas med att "vi vet var du bor...""

Sedan jag började skriva om mina gråa hår, kalla mig själv för "tant"...så skickar ingen längre kukar i närbild till mig. Ingen anonym karl skriver längre att allt jag behöver är ett rejält knull för att glömma mina idéer. Det är underbart :-)
Däremot har antalet debattinlägg med hänvisning till att jag är islamistkramare ökar. Här visualiserar näthatarna inlevelsefullt "det vattnas i trosorna, när en bedagad gammal feminist..." .(citat från SVT Debatt)

§§§

För något halvår sedan tog en av de välbesökta kvinnliga bloggarna upp saken till debatt på SVT. Hon är liberal feminst, (m)-supporter, småbarnsmamma och bloggar om ditten och datten. Hon höjde sin röst efter att ha tröttnat på skiten. Flera andra bloggare, bl a en liberal bloggare, som är ålderpensionär, vittnade om samma plågsamma erfarenhet.

Alltså...vi beskådar här också ett kvinnoproblem.

Jag föreslog då: Att vi startar en fritt svävande soptipp för kvinnor i cyberrymden. Där kan vi kasta all sexualiserad skit som kommer till oss i stället för att försöka härbärgera eländet en och en - ensamma.

Man kunde tänka sig sopsortering!
Kuk-bilder i en tunna. Torrfitte-argument i en tunna. Muslim-fantasier i en tunna. Våldtäktshot i en tunna...och så vidare.

En källa till mansforskning?
En källa till polisiär efterforskning?

Eller bara en mentalhygienisk insats för kvinnor :-)

#29. Gunnel Gomér. Vi får vara desto gladare att könsord inte förekommer på Newsmill. Debattörer på SVT-debatt bör därför uppmanas att publicera sig på Newsmill istället för att inte drabbas på detta sätt.

#27 Per Svensson

På Newsmill har jag sett kommentarer som;

"Du är en jävla idiot" och "Du är ett stort jävla rövhål" och många fler liknande fraser.

Anser du inte att detta är ett uttryck för näthat?

#31. Nisse. Jag vet speciellt en person som brukar ta till "rövhål" och "jävla idiot" när han blir trängd. Dessa kommentarer raderas ju så fort de upptäckts. Det är ju aldrig kul att bli kallad "rövhål". På något sätt har ju den här personen förlorat debatten genom att gå ner på rövhålsnivån, så näthat känns ändå inte riktigt rättvisande (det är lite grann som när mina barn skrek bajskorv åt varandra när de var mindre).

Ett röstburet inlägg i debatten om vad som är "objekt sanning". Sätt på ljudet :-)

http://www.youtube.com/watch?v=Qks5QfkbTys

#34. Magnus J. Nej det är någon annan jag tänker på, nog sagt om detta.

Ärligt talat Magnus...
Jag har inte alls satt mig in i påståendena om att Obama inte är lagligt vald president. Inte heller satt mig in i varför en fjärdedel av USAs befolkning tror att han är muslim. Det hela förefaller mig så pass mysko...att jag helt tappat lusten att gräva ned mig i saken. Jag överlåter saken med varm hand till rättsvårdande myndigheter, t ex USAs Högsta Domstol.

För det här kan ju aldrig handla om att "tro"...

#34 #36 Magnus och Anders.

Jag pratar inte om en enstaka person utan om flera från alla möjliga olika politiska läger som använder sig av dylika nedlåtanden.
Allt plockas inte bort direkt. En del står nog kvar fortfarande.

Magnus J.#32
"Om denna persons musik egentligen var mycket bra"

För mig finns det ingen "sant bra musik". Musik hör till grejer som är en smaksak, anser jag.

Och meningen om Obama ska ledas i bevis juridiskt för att kallas en sanning, tänker jag.

#33 Anders Lindfors

"så näthat känns ändå inte riktigt rättvisande (det är lite grann som när mina barn skrek......." etc.

Det är rätt att man kan och bör vifta bort de som använder påhopp och billiga uttryck som förlorare. Men alla kan nog inte göra det. Det krävs en inre styrka och ett självförtroende som inte alla har.

Jag tror många både vuxna och unga kan känna sig väldigt illa till mods av en språklig jargong som ibland finns i diskussioner på nätet.

Mina exempel var på direkt riktade uttryck till person.

Sedan kan jag prata om t.ex.hela yrkesgrupper i nedlåtande termer, hela sjok av människor utan någon urskiljning. Generalisera. T.ex. "Dessa jävla köttskallepolitiker som finns i det här jävla skitlandet...." etc.
Den typen av tongångar kan också skapa en mycket negativ stämning, tror jag.

#43 Magnus J.
"Har du inte varit nyfiken nog att kolla upp vad jag har skrivit i frågan tidigare här på Newsmill?"

Nej, men det kan jag göra. :-) Har inte vart på NM jättemycket tidigare.

Tycker dock inte denna diskussionen bör handla om den bevisningen mot Obama i sak. Däremot skulle den kunna handla om hur du tycker du blivit avvisad. Att du upplever att någon "fräser som en arg katt" är ju aldrig bra.

Personligen tror jag många på nätet är lite stressade av ett slags "näthat", en dålig tongång. Skribenter som redaktioner. Det blir en slags "korseld" tillslut såsom Gunilla uttryckte det i annan tråd. Man fräser till åt alla håll och kanter....ibland utan att någon sagt nåt taskigt.

Magnus mfl: Här kan du se Obamas födelseattest på Vita husets hemsida:
http://www.whitehouse.gov/search/site/president%C2%B4s%20birth%20certifi...
Om du läser "Dreams of my Father" av Obama står där hur hans far, student från Kenya, och hans mor,också student i Honolulu gifte sig och fick Barack.
Obama växte upp utan religion, men i sitt arbete som fältarbetare i Chikagos slum, i samarbete med kyrkorna där, blev han kristen.

#47 Magnus J.

Jag tycker hon kunde utelämnat en del ord för att få en vänligare ton.

t.ex. "denna icke-fråga" kunde skrivas; "denna fråga".
Med ordet "icke" ger man en känsla av att någons fråga är mindre värd, menar jag. Tar man däremot bort det lilla ordet blir meningen plötsligt ett kreativt, välmenande och positivt förslag till adressaten.

Jag är en petig jävel...jag vet. :-/

Det finns väldigt många sådana här små grejer i väldigt många inlägg från alla möjliga. Och i artiklar. Det är och var väl en redaktions/moderators uppgift att bedöma,sålla och filtrera eller på annat sätt styra upp just sånt.

Jag har skrivit i annan tråd att jag ser en stor skillnad mellan papperstidningar och internet. På internet har redaktioner kommit att tolerera mer och mer nedlåtanden väldigt snabbt. Nyhetens behag att på internet kunna skriva och publicera så enkelt och snabbt, har nog gått i spinn lite grann, tror jag.

;-)

Näthat och näthat. Det är inte främst personer som hatatas på nätet. Det är åsikter som saknar vetenskaplig och faktamässig grund. Det andra som hatas är när åsikter används som argument men de som använder dem tror på fullaste allvar att de kan använda sin åsikt som argument och sedan hävda att "men är en åsikt och en åsikt kan inte med åsiktsfrihet vara fel". Att många kvinnor anser sig drabbas hårdare än män beror på helt andra saker. Faktiskt ganska så ofta beror det på språket de använder och vad de försöker säga. Oftast på mycket osakliga grunder med just endast åsikter som grund. Förstår inte människor att ingen tar dem på allvar bara för att de har en åsikt (det är en rättighet med åsiktsfrihet) de måste backa upp det med fakta, argument och saklighet (oftast svagare hos kvinnor än män).

Jag tycker synd om näthatarna. Vad är det för typ av människor som t.ex. lämnar hatfulla eller förolämpande kommentarer på andras bloggar?

Det snällaste man kan säga, om de är kanske att de känner så passionerat för sina åsikter att de anser ha rätt att öppet hata och kränka alla som har avvikande åsikter.

#50 Magnus J.

Ja slarvigt. Jag ber om ursäkt för svordomen. En sak som jag jobbar på. Svär i regel väldigt mycket vanligtvis. Den typen av svordomar från religionen har saknat "ful"-laddning hela min uppväxt. Könsorden däremot värre.

Jag kunde satt det i situationstecken också för att betona att jag ville gestalta en ev. tanke om mig hos nån annan. Men jag vet inte riktigt var gränserna ska gå vad gäller sånt.

Vad jag ville säga är att jag är i regel petig som "tusan" ;-) , med vissa saker. Tur och bra att andra, t.ex. du, är petig med annat.
Så hjälps vi åt. :-)

Angående att jag bara tog upp ett exempel är som jag skrev att det finns massor hela tiden i många inlägg och av många. Jag kan bara ge ett fåtal exempel av vad jag hittar. Annars skulle mina inlägg och mina sessioner vid datorn bli för långa.

Ha d!

Till Per Svenssons fråga om vad Palme tillförde i svensk politisk debatt:
frågan gällde inte vad Palme tillförde, eller hur han själv fungerade i debatter, utan att det utvecklades en kultur av personangrepp på honom, att det blev tillåtet att uttala ett sådant hat mot hans person så att man exempelvis kunde ha hat-streamers i bakrutan på sina bilar, som det visas i länken ovan;
http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/palmehatet-grodde-i-alla-klasser.
-Jag menar att liknande tongångar även har funnits mot andra, som förre ärkebiskopen KG Hammar. Det är det tonläget som är farligt, eftersom vissa människor kan gå från tankar och ord till handling.
Susanne Ringskog Vagnhammar

Magnus Johansson. Det jag skriver om är personer som lämnar väldigt elaka kommentarer och personangrepp till tex. bloggare, både till kända bloggare och till privatpersoners bloggar. Och jag undrade vad det är för personer och vad de har för liv om de gör så.

Jag skulle ha utvecklat det från början, mitt inlägg handlade alltså om mobbning över internet inte högerextremism som många andra inlägg i den här debatten om näthat handlar om. (Sedan finns det kanske beröringspunkter mellan mobbning och högerextremism, det är en annan fråga.)

Ja, hat är inte bra, det skall undvikas däremot måste en debatt med olika åsikter få finnas. Men när man påpekar sånt som man tycker är tokigt ( tex Waberis islamistskolor) och får personangrepp tillbaka så tappar man respekten för folk. Först när en invandrartant påpekar Waberis galenskaper och att han dessutom sitter i riksdagen för ett av de ledande partierna så börjar folk tänka. Jag är trött på att bli r*vkn*ll*d (ursäkta det målande uttrycket) för mina skattepengar av islamister och andra som går rakt på tvärs emot frihet, jämlikhet och broderskap. Dessutom ska gamla huckletanter komma hit och få försörjning utan att ha levererat några inbetalningar till pensioner när man ser hur svenskor som jobbat hela livet får under 6000 kr i månaden efter skatt i pension. Otroligt orättvist tycker jag. Som sagt man känner sig r**k***d på 5-10 % av skatteinbetalningarna.

Sverige behöver en fri debatt där alla åsikter får debatteras. Det är alldeles för mycket modererande och frivillig censur på nätet, speciellt i kommentarsfälten i etablerade media. DN har väl slutat helt. Aftonbladet, Expressen, SvD, GP, SydSvenskan, SVT och även PI censurerar som vilka marxist-leninister-stalinister som helst. Lagen om yttrandefrihet duger bra.

Flashback är friast, Fria Tider är fritt och Newsmill samt DI är ganska fria idag.

Nu används också ordet "näthatet" och "näthatarna" i en kulturmarxistisk kampanj som bedrivs av journalister i etablerade media i bästa Frankfurtskola stil, som vanligt kan man väl tillägga.

"Näthatarna" har nämligen fräckheten att skriva vad de tycker i kommentarsfälten och är ofta starkt kritiska till journalisternas propaganda, hyckleri, floskler, faktafel, åsikter, etc. Det blir för mycket för PK-journalister så de skyller på "näthatet" och försöker sammanbinda invandringskritiska och klimatkritiska debattörer med massmördaren i Norge för att försöka förbjuda debatt och kritik av multikulturalismen som är DDR-marxisternas metod att bryta sönder det borgerliga samhället. EXPO är Frankfurtskolan nr 1 i Sverige.