Extrema Sverige kan lära av normala invandrarkulturer

En seriös och genomarbetad artikel.

Grymt bra artikel. En av de klart bästa jag läst på newsmill.
Tack Jan!

Nedan följer ett stycke ironi:

Nej, inte kan väl viiiiiii üüüübersvenskar lära oss något från andra folk. Viiiii är ju redan såååååå üüüüüberlägnsa alla andra folk och kulturer.

Slut ironi.

Vilken tunnelbana är det som går till Kungsholmen? Och varför är invandrare och du själv bara ute efter midnatt? De tonårstjejer ni såg (om de nu inte är påhittade för sakens skull) måste vara undantaget som verkligen bekräftar regeln. Jag har aldrig sett dom där exemplen ens en lördagnatt.

Och det är nog så att du är så inne i din kultur i Tensta eller Rinkeby (fast du bor väl inte där?) och visst behöver du mer kulor till dina projekt det förstår jag. För det här var väl en del av en ansökan om detta till nya projekt?

Tanken är nog god, men inte ens jag (som inte tillhör extrema Sverige varken höger eller vänster) kan nog lära mig så mycket av invandrare. Vårt land är särskilt, inte minst genom klimatet och våra skiftande ljusförhållanden. Och genom våra kulturella erfarenheter, som inte finns på samma sätt i andra länder.

Att få spott och mat över sig i en skola som skolledare vore otänkbart när jag var elev. Men det var ju för många hundra år sedan. Känns det som.

På grund av den misslyckade integrationspolitiken så har vi sett hur problemområden växt fram i de större städerna där huvuddelen av de boende är invandrare eller barn till invandrare.
Om man till exempel går in på Sveriges televisions hemsida och söker på orden "Rosengård" och "bränder" så får man bra många träffar.
Erfarenheterna från andra länder av liknande problemområden är att gettot utvecklar sin egen kultur. Om vi övriga har något att lära av den är tveksamt.
Om vi vill slippa gettoproblematik i storstadsområdena så ska vi nog satsa mer på integration och mindre på "mångkultur".

http://svt.se/2.1995?cx=004713329048594815020%3Azcqj3kzdvam&cof=FORID%3A...

Skulle inte förvåna mig om den ordbajsande Jan Sjunnessons
artikel hamnar på PI, till alla läsares förtjusning! För här finns
allt som behövs, för att sätta ljuset på aningslös naivism.

Som när Jan börjat flumma och bortförklara hedersmord!
Eller när han var lärare i Tensta!
För att inte tala om muslimer och sharialagar!
Eller de två tonårstjejerna på T banan!
Ångloket i Pakistan får inte heller glömmas!
Liksom de huvudskakande pakistanernas syn på åldringsvård!

Kan man bli mer naiv och aningslös än Jan Sjunnesson?
Har Sjunnesson inte ens hört talas om Rinkeby, Rosengård,
Södertälje och andra fiaskon?

"Majoriteten av världens befolkning lever mer traditionella liv utifrån etniska, kulturella eller geografiska gemenskaper snarare än utifrån individers rättigheter i en sekulär välfärdsstat."

Och skall Sverige tumma på dessa individuella rättigheter av den anledningen?

"Problemet är att denna öppenhet och tolerans inte tillåter avvikelser och åsikter som öppet ifrågasätter liberalismen."

Fel, Jan Sjunneson. De som ifrågasätter liberalismen styr innehållet i medierna. Guillou, Schyman

"Att även sharialagar måste reformeras för att inte kränka mänskliga rättigheter anser en grupp nytänkande islamska lärda enligt Fazlhashemi."

Är det inte lite som att säga att även fascismen måste reformeras för att inte kränka de mänskliga rättigheterna?

Det verkar som om det kvittar att det har tagit flera hundra år av flera generationers stenhårt arbete som har lett till att Svenska folket ska idag leva i ett fungerande välfärdsystem som bygger på sekulariseing och demokratiseringsprocess som startade under 1800 - talet. Ändå ska svenska folket ge vika åt en föråldrad syn på världsordningen och en syn på mänskligenheten som inte upplevs relevant på 2000 - talet.

Demokratisering och sekularisering uppstår inte som svampar ur jorden utan det tar snarare flera hundra års stenhårt arbete av flera generationer.

Jag har lyssnat på muslimers diskussioner om demokrati, mänskliga rättigheter och religonsfrihet. Tro mig! Trots de kan ha bott i Sverige mellan 10 - 15 år och Sverige nu på 2000 - talet anses vara världens mest sekulariserade länder, ändå verkar det som de inte vet vad verklig demokrati och religionsfrihet är och innebär. Detta beror på att inom religonen islam står ordagrant för underkastelse och kapitulation och ordet muslim betyder, den som underkastar sig (Ove Bring. (2011). FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna antogs 1948´, sid 123).

Det är ett faktum som går att bevisa att den 22 juni år 1866 i Riddarhuset, Gamla Stan Stockholm. Då separerades religon och stat, då blev Sverige ett sekulärt land samt en två kammar riksdag skapades, Sverige blev även då en demokratiskt stat. Idag i modern tid på 2000 - talet har Sverige en en kammarriksdag. Menar då en del invandrare som förespråkar ett religonsfrihet i den meningen att religon och dess utövande ska vara en offentlig angelägenhet med argumentet "jag har religonsfrihet" och "det är obehagligt att vara utan slöja" (Ett fall på DO:s hemsida).

Min främsta ståndpunkt är att tolerans är ömsesidigt, inte ensdigt. Ska man hävda att religonsfrihet, då ska man även vara tolerant mot det sekulära samhället och resepektera och acceptera de regler och krav som ställs i ett seklulärt land. Inte heller hävda att "jag är diskrimminerad". Det verkar som en hel del lever mentalt i ett religöst land, trots de kan ha bott i många år ei ett sekulärt land. Helt enkelt ta seden ditt man kommer och sätt de religösa texterna och reglerna i den kontext man lever i bland annat genom att ställa sig själv: finns jag i ett religöst land eller i ett sekulärt land?

Att det behövs en gemensam normativ grund innan man kritiserar "de andra" är riktigt.
Denna normativa grund är ju som påpekas, resptekten för dialog och demokrati i motsats till tvång, maktmissbruk och våld.

Men det är problematiskt att alltid ha ett "högt i tak" i diskussionen.
Jag mötte för ett tag sedan en kvinnlig elev som med hänvisning till Islam konstaterade att homosexualitet ska bestraffas med döden.

Jag var nära att gå i taket och "trycka till" eleven ordentligt (ömtålig punkt det där) men lyckades besinna mig och valde dialog.

Istället för att diskutera hur homosexualitet bör eller inte bör bestraffas så pratade vi om gränserna för individens rättigheter, och gränserna för andra människors direkta inflytande på andra personer. När eleven insåg att jag inte respekterade (jag kan inte respektera dylika åsikter) men tolererade och accepterade hennes rätt till att ha den, så vände situationen.

När eleven fick insikten att även hennes åsikter tolererades så fick vi helt plötsligt igång en mycket god dialog. Det var ett samtal där vi tog intryck av varandra, och jag kände att jag kunde göra detta utan att ge avkall på några av mina principer i ämnet.

Men respekt och tolerans är inte samma sak när det kommer till extrema åsikter. Jag kan aldrig respektera antidemokratiska åsikter men jag kan tolerera (och anser det nödvändigt att göra så) dem så länge de inte omvandlas i sociala praktiker där våld och hot blir till verklighet. Att respektera en sådan åsikt i ett klassrum kan också indirekt innebära att man kränker andra individer. Ibland måste man ta ställning för saker och ting (eftersom uttalandet faller inom ramen för hets mot folkgrupp så tror jag att även artikelförfattaren delar denna ståndpunkt).

Jag håller med om att vi bör ha högt i tak när det kommer till åsikter men vi måste vara mer tydliga med gränserna för vilka sociala praktiker som faktiskt är acceptabla inom ramen för de demokratiskt stiftade lagarna.

"Multikulturalismen är på tillbakagång i Storbritannien, Holland och Frankrike. "
Så hoppas jag utvecklingen kommer att gå i Norden/Sverige också.

Jan Sjunnesson lyfter fram aspekter på invandringen och invandrarna som sällan berörs. För min del kan jag hålla med honom i mycket av hans kritik av svenskarnas uppförande och ovanor. Men jag vill på inga villkor avstå från sekulariseringen och individualiseringen.

För mig är huvudproblemet med den stora utomeuropeiska invandringen att en mycket stor del av invandrarna ska försörjas av oss föraktade sekulariserade svenskar under överskådlig framtid. Det borde i längden vara ohållbart. Och är det nog också.

Ja i Sverige klär sig unga tjejer ibland slampigt jämfört med många andra kulturer. Det är dock inte mot lagen i det här landet så det liberala synsättet får invandrare helt enkelt godta tillsammans med det kyligare klimatet och den mörkare vintern.

I gengäld får de uppfostra sina döttrar precis som de vill men inte så att de tar skada. Vid personskada och en inställning av att männen äger kvinnorna tar det stopp för vår tolerans av andra kulturer. De mänskliga rättigheterna går före levnadsreglerna ifrån andra länder.

Vi må anses extrema här i västvärlden, men vi är väldigt många nationer och folkgrupper som tillsammans anser att det rätt att skydda individen mot kollektiva övergrepp, alldeles oavsett om övergreppen är tillåtna i offrets hemland.

-

Det faktum att våra äldre i vissa fall lämnas på institutioner och knappt hör av sina familjemedlemmar är verkligen synd och även om svenska åldringar förmodligen har det ljusår bättre än indiska, iranska och pakistanska så håller jag med om att det liberala individualistiska tänket kan bli iskallt ibland.

Trots att jag bott i Sverige i över 30 år med rötter i den tyska kultursfären, så slår det mig dagligen hur Sverige lider under en förlamande konsensuskultur. Håller inte alls med om att Sverige positionerar sig som det land som är mest individualistisk i världen, särskilt om man betänker att Individualism i politisk mening står i motsatsställning till kollektivism.
Kollektivism lever i allra högsta välmåga hos oss.

Och där kanske vi invandrare kan påpeka ett och ge konstruktiv kritik åt det svenska nationalkynnet.

Svenskar " tror" att de är fria, individualistiska individer . Ja ,när de befinner sig i sin personliga "komfortzon" Om någon , gud förbjude, promenerar några steg utanför dom givna osynliga sociala och tankemässiga ordningsprotokollen blir denne snabbt övertalat att komma tillbaka till flockens kollektivistiska inbillade säkerhet.

På så vis bygger man en kultur av nåannanism. Det är alltid någon annans ansvar, någon annan som gjort fel. Vår tro på auktoriteter är bergfast , svenskarnas tro att lita på egna resurser, närmast obefintligt.

Ett tips : Släpp loss lite mer, ta inte tillvaron och livet på för stort allvar. Lita på dina egna resurser. Gå in medvetet att inte kopiera andras åsikter, livsstil och reflektera över vad individualism egentligen betyder. Våga lämna trygghetskokongen då och då.

Jag skulle kunna hålla på hela eftermiddagen och skriva en hel roman...

#9 Charlie Darwin, RÄTTELSE

I min kommentar:

"Fel, Jan Sjunneson. De som ifrågasätter liberalismen styr innehållet i medierna. Guillou, Schyman " föll slutet bort där jag typ försökte säga att det är de där personerna och andra människor som till exempel Mattias Gardell som släpps in i tv
jämt och ständigt.

"Det är invandrarna som besitter världens mest utbredda värderingar, inte vi."

So what? Det är de som valt att flytta hit. Om de inte gillar våra värderingar så går det bra att flytta härifrån igen.

Jag kan tillägga att jag själv är invandrare och inte ställde mina föräldrar några (lika lite som jag) krav på svenska samhället på att det skulle anpassa sig till "oss". Att jag är invandrare ser jag som något helt irrelevant och betackar mig för sådana "talesmän" som Jan Sjunneson.

Vi behöver ju inte jämföra oss med hela världen.. Vi kan ju tex ta Saudiarabien som har mer än dubbel så många invånare än Sverige.. Vid en sådan jämförelse är det givetvis extremt att tillåta kvinnor att köra bil eller vara ute utan manlliga släktingar i Sverige... där kan vi exempelvis lära oss av "större" värderingar etc...

Måste medge att jag inte orkade läsa Jan Sjunnessons artikel så noga som jag borde ha gjort. Jag fick nämligen ont i magen av den.
-
Sjunnesson kanske inte alls menade det jag fick intryck av att han menade. Jag tyckte att han verkade säga att svenskarna, eftersom vårt land nu har tagit emot så många invandrare, måste bli mera lika våra invandrare. Vi ska inte vara så liberala och sekulariserade längre. Vi ska tro mera på Gud och vi ska inrätta oss i mer patriarkala familjemönster. Vi ska lära oss att inse att hedersmord i invandrarfamiljer visserligen inte är riktigt bra, men att det är betydligt allvarligare när svenska tjejer är berusade bär sig åt som slampor.
-
Vi ska, tycks Sjunnesson säga, lära oss att vi är onormala. Vi släpper våra kvinnor lösa alldeles för mycket och orsakar mycket skada för vårt land. Vi måste lära oss att likna våra kulturkonservative invandrare och hålla svenska kvinnor i Herrans tukt och förmaning.
-
Och vem kommer detta att drabba i så fall? Om Sverige skulle förändras och bli mer likt Irak, Somalia och Afghanistan? Ja, inte kommer det att drabba Jan Sjunnesson i alla fall. Han är en väletablerad man med hyggligt hög status. I ett mer kulturkonservativt och patriarkalt Sverige skulle Jan Sjunnesson inte själv behöva göra särskilt många uppoffringar. Han skulle bara få större befogenheter att vara herre i sitt eget hus och styra över hustru och barn. Han skulle kunna utsätta sina egna döttrar, om han har några, för lite hederskultur light. Exempelvis skulle han kunna kasta ut dem om de blev gravida eller sätta dem på ett hem för vanartiga flickor. För egen del kunde Jan Sjunnesson muntra upp sig med besök på bordeller om han tröttnade på den äkta sängen, för prostitution finns ju i nästan alla andra länder. Det är bara i Sverige som män kan råka illa ut om de köper sex. Sen kan Jan Sjunnesson ta med sig familjen till kyrkan på söndagarna och tvinga hustrun och döttrarna att sitta på vänster sida om mittgången, medan han själv och sönerna sitter till höger. Sen kan familjen sitta och lyssna på hur prästen förmanar kvinnorna att tiga och lyda och underkasta sig sina äkta män på samma sätt som de underkastar sig Gud.
-
Jan Sjunnesson uttrycker, så som jag läser honom, en längtan efter ett patriarkalt och religiöst samhälle som jag för min del skulle finna fasansfullt. Det finns inte många saker som kan göra mig så fruktansvärt negativ till invandringen till Sverige som kravet på att svenska kvinnor ska bli lite mer förtryckta så att våra invandrare ska kunna känna sig hemma.

@Anna #21.

Väl beskrivet.

"1. Majoriteten av världens befolkning lever mer traditionella liv utifrån etniska, kulturella eller geografiska gemenskaper snarare än utifrån individers rättigheter i en sekulär välfärdsstat."

Majoriteten av världens befolkning har det extremt mycket sämre än vi. Vad har vi att lära av det? Jo, att vår kultur och vår mentalitet är bättre än deras. Det finns ingen som helst anledning att ändra på det, tvärtom.

"- Det kan väl ändå inte vara sant att ni lämnar era föräldrar att dö ensamma på institutioner?"

1) De flesta svenskar gör inte det.

2) I många av dessa länder lever man hälften så långt som i Sverige, dvs de tar inte hand om sina gamla, det gör krig, sjukdom hunger eller Sjakalerna

http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_countries_by_life_expectancy

Visst får man ha konservativa i Sverige, man måste dock kunna argumentera för varför de är bra och acceptera att de kritiseras. Att hänvisa till "att det är min kultur" och peka på en lättklädd svensk flicka räcker inte.

konservativa åsikter*

Tack Jan Sjunnesson :-)

Din artikel andas förtrogenhet med verkligheten, visar vad pluralism innebär.

Jag bor i Akalla sedan tio år och har jobbat på tunnelbanan som Connex-värd kvällar och nätter. 84% har utländsk bakgrund i det större området, 60% just i mitt närområde. Blå Linjen (blatte-linjen) är den vänligaste, artigaste, nyktraste och minst nedskräpade av Stockholm T-linjer. Den "sedlighet" som Jan Sjunnessons indiska väninna gav uttryck för är påtaglig, när man lever i invandrartäta miljöer. Det handlar inte bara om sexuell sedlighet utan all slags gott uppförande.

Den bild av invandrares moral som förmedlas i debatten är inte sann. Bilbränder, stenkastning, tonåriga rånare och gäng, tyginhöljda kvinnor som ängsligt hukar för sina despotiska och misshandlande makar etc. Fastän det händer...jovisst!

World Value Study har (be)visat att den "clash of civilisazions" mellan muslimska länder och västerlandet inte är en sann ideologisk/religiös klyfta. Demokrati och mänskliga rättigheter hålls högt av människor i Asien och Afrika - också!

Jan Sjunnesson glömmer dock att påpeka att "klyftan" existerar i EN fråga - synen på kvinnor/män och deras roll i samhället. Här är människor från Asien & Afrika tydligt sexistiskt resonerande, gammaldags tänkande. Så som vi tänkte i Sverige för 50-75 år sedan. Så som konservativa svenskar fortfarande tänker, i synnerhet SD. Men inte alls "medeltida" som ofta påstås i debatten.

§§§

#11 Jag delar din åsikt Oscar, du skrev:
"Jag kan aldrig respektera antidemokratiska åsikter men jag kan tolerera (och anser det nödvändigt att göra så) dem så länge de inte omvandlas i sociala praktiker där våld och hot blir till verklighet."

Jag tillägger:
Jag har - hos svenskar som är s k invandringskritiska - noterat att de tycks tro att man som "god mångkulturalist" är tvingad att acceptera, t o m understödja hedersvåld, snyltande, kvinnoförtryck, barnaga etc. Inte då! Aldrig i livet!

Varifrån kommer denna tro hos t ex SDare? Jag undrar om det inte bara visar på en brist på kulturellt självförtroende för "svenska" värden? En känsla av underlägsenhet, av maktlöshet?

Räta på ryggen :-)

@ #28 Gunnel Gomér:

Det är förmodligen inget SD:are egentligen tror, utan mest en tarvlig argumentationsteknik.

Däremot finns det lika goda kålsupare på bägge sidor av det stängslet, eftersom man från SD-kritiskt håll inte sällan ser att invandringskritik blandas ihop med invandrarkritik, och islamkritik med muslimkritik.

I många fall väver man även samman invandringskritik och islamkritik till en fråga, för att stärka effekterna av argumentet ytterligare :)

Jag är verkligen ingen SD:are, men tar ändå dem lite i försvar mot just ditt påstående. Debattklimatet är knappast rumsrent från något håll!

Varken svensk liberal kultur eller islamisk kultur har något värde i sig, oberoende av vilka effekter de har på världen. En kultur som gör individer mer lyckliga, hälsosamma och fria än en annan har, förutsatt en etik som sätter individers välmående först, mer värde än den senare kulturen. Svensk liberal kultur har flera mindre bra aspekter, till exempel ser jag den traditionella inställningen till alkohol som direkt hälsovådlig, men på de flesta punkter är det svårt att förneka att de kulturer som baseras på sekulära, liberala världen leder till mer lycka, hälsa och frihet än religiösa, auktoritära kulturer. Jag skulle vilja påstå att "Undersökningen visar att vår extremposition samvarierar med hög levnadsstandard och på sjätte plats inom FN:s Human Development index." var den mest intressanta meningen i Jan Sjunnessons artikel.

Det är inte heller relevant hur "extrema" kulturerna är. Jag hoppas att Jan Sjunnesson inte menar att de "extrema" länder som först införde allmän rösträtt och avskaffade slavhandeln borde ha lärt sig något av odemokratiska, slavhandlande länder.

Att använda ovanstående som argument för att stänga ute invandrare från religiösa kulturer från Sverige vore att missa poängen med min fokus på individens välmående. Personer som är födda i religiösa kulturer men som flyttar till Sverige och exponeras för nya värderingar har en betydligt större chans att ta till sig nya idéer som kan hjälpa dem än personer som lever hela sina liv i religiösa kulturer.

#11 Oscar Olsson

Du skriver:
”Jag håller med om att vi bör ha högt i tak när det kommer till åsikter men vi måste vara mer tydliga med gränserna för vilka sociala praktiker som faktiskt är acceptabla inom ramen för de demokratiskt stiftade lagarna.”

I praktiken så är alldeles för många svenskar inte alls beredda att stå upp för demokrati och yttrandefrihet om det finns risk att man stöter sig med religiösa. Det gäller inte minst inom kultursfären.

Några exemempel från tidningen Fokus:

”Varje dag postas en dryg miljard inlägg på Facebook. Lördagen den 2 april hamnade ett av dessa på den svenska dansgruppen Freshests sida.Mannen som skrev kommentaren hade hört att gruppens föreställning »Celebration of Womanhood«, som skulle ha premiär nästa dag på Kulturhuset i Stockholm, innehöll dans till en tonsatt bön från Koranen. »Koranen är muslimernas heliga skrift«, påpekade kommentarsförfattaren, »och nu ska ni göra en show utav det hela?!« Respektlöst, tyckte han.
Inlägget innehöll inga hot, inga uppmaningar till protester. Däremot en smiley. Den enda varning som utfärdades var att mannen – som nämnde att gruppens förra föreställning hade varit »riktigt nice« – inte tänkte gå den här gången.Förmiddagen därpå ställdes föreställningen in.”

”För två år sedan lät Nobelmuseet en imam inspektera en utställning om yttrandefrihet. I utställningen ingick filmen »Submission« av Ayaan Hirsi Ali och Theo van Gogh, där en scen visade kvinnor i negligéer prydda av Korancitat. När utställningen öppnade hade sekvensen klippts bort. I efterhand menar museichefen att klippningen gjordes oberoende av imamens synpunkter.”

”2007, när det började storma som mest kring Lars Vilks teckningar av profeten Muhammed som rondellhund, backade en rad institutioner från löftet att ställa ut dem.”
http://www.fokus.se/2011/04/sanningen-om-sjalvcensuren

Exempelt med kulturhuset är ju rent komiskt. En person postar ett inlägg på Facebook om att han tycker att det är respektlöst att dansa till en tonsatt dikt från koranen. Det enda han hotar med är att inte gå och se föreställningen, inget annat. Det räcker för att Kulturhuset ska ställa in föreställningen. Ingen som ens vågar ställa sig frågan om koranen eller någon religiös doktrin säger att det är synd att dansa till en tonsatt dikt. Nej man bara ställer in på grund av ett inlägg på Facebook.
När ansvariga på Kulturhuset fick frågan om dom visste om huruvida personen skrev inlägget verkligen var muslim eller bara någon som skojade med dom så svarade som att det visste dom inte
Jag har besökt kulturhuset några gånger och där pratar man gärna om demokrati, det fria ordet och andra fina aker. Men det räcker med ett inlägg på Facebok för att dessa ryggradslösa kultupajasar ska backa från sina högtidliga formuleringar och ställa in.

Även Sveriges television bjöd på ett exempel på hur man kan göra avsteg från vad som normalt är vår gemensamma värdegrund när det är religion med i spelet som Dilsa Demirbag skrev om i Svenska Dagbladet.

”I SVT-programmet Existens (7/12 2003), som handlade om sharia lagarna, frågade programledaren en av två gäster upprepade gånger om hon ansåg att stening till döds var ett rättmätigt straff vid otrohet. Gästen, Cherin Awad, svarade kort och konsist ja. Svaret imponerade tydligen på redaktionen till den grad att SVT anlitade den numera utexaminerade juristen Awad som mångfaldskonsult och senare anställde henne som en av tre programledare för Halal-tv” http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/fel-frontfigurer-i-svt-program_1972...

Sveriges television verkar inte ha problem med sådana extrema åsikter. Men observera att det gäller bara för muslimer. En högerkristen präst som förespråkar dödsstraff skulle givetvis aldrig anlitas som ”mångfaldskonsult” av Sveriges television.

Jan Sjunnesson ligger väldigt bra till för priset "Sveriges störste apologet".

#29

Hej Viktor, du skrev:
"Det är förmodligen inget SD:are egentligen tror, utan mest en tarvlig argumentationsteknik."

Vet du, jag tror faktiskt att många SDare tror det, tror att det krävs av dem i ett pluralistiskt samhälle. Jag återciterar mig själv: "att de tycks tro att man som "god mångkulturalist" är tvingad att acceptera, t o m understödja hedersvåld, snyltande, kvinnoförtryck, barnaga etc. Inte då! Aldrig i livet!"

I vilket fall som helst anklagas "PK" för att faktiskt göra det och dessutom kräva det av andra. "PK" kristiseras frekvent för att påstå att man är rasist om man vägrar acceptera det.

Det finns en rad skällsord som speglar denna tro: islamist-kramare, kultur-relativist, batikhäxa, femiislam, svikare, landsförrädare etc.

För att få veta lite om de värderingar artikelförfattaren refererar till, kan det vara intressant att ta del av nedanstånde diagram, och studera hur olika länder placerar sig.

"The WVS Cultural Map of the World" http://www.worldvaluessurvey.org/wvs/articles/folder_published/article_b...

#31 Lars Johansson

Jag tycker de exempel du tar upp är högst relevanta.

Jag tycker att alla har rätten att censurera sig själv (är inte det också en del av yttrandefriheten?). De röster som bidrog till att förändra de framställinngar som du nämner hade ingen explicit makt över dessa framställningar, i slutändan handlade det om självcensur. Självcensur är framförallt farlig om man inte är medveten om den. Dessa val verkar ha varit tämligen medvetna.

Med det sagt vill jag samtidigt säga att jag tycker Kulturhuset och Nobelmuseet gjorde fel val. Det är min uppfattning, utan att för den delen ha någon större insyn i deras resonemang. Framförallt borde man diskutera grunderna för självcensuren med större öppenhet. Det är ok ta ett steg tillbaka för att inte skapa konflikt, men det är inte ok att mörka motiven, då riskerar man att sända ut fel signaler.

Jag tycker inte om Lars Wilks rondellhund eftersom jag tror att det är fel strategi för att skapa mer legitimitet åt vårat öppna samhälle. Jag tycker det är viktigt att värna yttrandefriheten genom att inte använda den i syfte att polarisera och skapa mer motsättningar, speciellt inte när hela syftet med verket är att undersöka hur kulturskribenterna ska reagera. (en del av det arbete som andra gjort, som Wilks har talat om vid andra tillfällen ser jag dock som betydligt mer angelägna).
Med det sagt vill jag samtidigt säga att: Wilks handlade inom ramen för det tillåtna och jag försvarar hans rätt att verka.

När det gäller episoden med SVT så tycker jag det var bra att en ung kvinna fick framföra sin syn på sharialagar, men jag tyckte det var smaklöst att ingen kritisk diskussion eller motbild kom i anslutning till dessa uttalanden. Felet var inte att hon fick uttrycka sina åsikter, felet begicks då inen påpekade att detta inte är förenligt med svensk lag.

Jag tror att dessa fel begicks p.g.a. osäkerhet. Efterhand kommer nog de flesta av oss bli mer säkra på var gränserna för vår tolerans går. Det är min mening att vi alla måste bli bättre på att undersöka dessa gränser och ha modet att uttrycka dem utan att hänfalla till absurda påståenden om att vi är hotade av t.ex. en långtgående islamisering.

"En annan undersökning inom WVS visar att stora grupper av muslimer stödjer demokrati. Störst stöd för demokrati finns i Egypten och Bangladesh (98 %) följt av Marocko (96), Jordanien och Turkiet (90), Algeriet (88), Irak (85), Saudiarabien (74), Indonesien (71) och Iran (70)."

Problemet med dessa siffror är att det verkar föreligga en viss förvirring runt begreppet demokrati.

Vad visar egentligen denna undersökning? Var hittar vi demokratiska länder idag? Inte är det bland de länder som räknades upp.

En undersökning från Pew Research Center’s Global Attitudes Project, http://pewglobal.org/2010/12/02/muslims-around-the-world-divided-on-hama..., verkar bekräfta att många av de muslimska länderna vill ha demokrati:

“When asked for their views about democracy, majorities in most of the Muslim communities surveyed say that democracy is preferable to any other kind of government. This view is especially widespread in Lebanon and in Turkey, where at least three-quarters of Muslims (81% and 76%, respectively) express a preference for democratic governance.”

Man kommer dock senare in på frågor som rör hur denna demokrati skulle tänkas fungera:

“In nearly all of the countries surveyed, support for harsh punishments such as stoning people who commit adultery, whippings and cutting off of hands for crimes like theft and robbery and the death penalty for those who leave the Muslim religion coexists with support for democratic governance.”

“About eight-in-ten Muslims in Egypt and Pakistan (82% each) endorse the stoning of people who commit adultery; 70% of Muslims in Jordan and 56% of Nigerian Muslims share this view. Muslims in Pakistan and Egypt are also the most supportive of whippings and cutting off of hands for crimes like theft and robbery; 82% in Pakistan and 77% in Egypt favor making this type of punishment the law in their countries, as do 65% of Muslims in Nigeria and 58% in Jordan.

When asked about the death penalty for those who leave the Muslim religion, at least three-quarters of Muslims in Jordan (86%), Egypt (84%) and Pakistan (76%) say they would favor making it the law; in Nigeria, 51% of Muslims favor and 46% oppose it.”

Hur stämmer det överens med vår tolkning av demokrati och demokratiska värden? Går de ens att jämföra?

"Det är invandrarna som besitter världens mest utbredda värderingar, inte vi. Detta är skäl nog att fundera vad vi svenskar står för,"

Jaha är det därför de behöver fly hit då? Om deras värderingar är så utbredda och våra så extrema hur kan de komma sig att så många knackar på vår extrema dörr varje år. Eller förresten knackar försiktigt gör de ju inte heller utan helt enkelt bara går in utan att man ropat -kom in, först. Ja såna värderingar är jättebra.

"Det är invandrarna som besitter världens mest utbredda värderingar, inte vi. Detta är skäl nog att fundera vad vi svenskar står för,"

Jaha är det därför de behöver fly hit då? Om deras värderingar är så utbredda och våra så extrema hur kan de komma sig att så många knackar på vår extrema dörr varje år. Eller förresten knackar försiktigt gör de ju inte heller utan helt enkelt bara går in utan att man ropat -kom in, först. Ja såna värderingar är jättebra.

Ibland kommer bra artiklar in på Newsmill. Det här är en sådan. Jag delar Sjunnessons erfarenhet och grundsyn. Precis som han delar jag den utifrån min egan erfarenhet av att ha jobbat och levt i mångkulturella miljöer både i Sverige och i fattiga länder i snart 15 år.

Jag känner igen det till och med på så nära håll man som svensk man kan komma. Och jag ser det också från ett minoritetsperspektiv eftersom jag inte bor i Sverige. Min partner kommer från vad man kalla en icke-muslimsk hederskultur med starka restriktioner för kvinnors rörlighet. Min partner är också feministisk aktivist. Men hon ser också varför restriktionerna finns och att de har sin grund i betoningen på familjen som samhällets viktigaste grundelement och att detta är något gott i grunden.
Hon tycker ändå att uttrycket för detta goda är fel (utifrån sin feminism).
Men som individ kan hon inte bryta sig ur det helt och hållet. Familjen är hennes ankare. Jag anpassar mig och vi kan vara lyckliga tilsammans på så sätt. Samtidigt, när jag kommer in i familjen så har det redan i och med detta skett en värderingsförskjutning. Jag är inte längre en anonym västerlännnig som tycker de är underutvecklade och vill kasta allt de har överbord. De ser mig som en som förstår, men som ändå gör saker som männen i familjen aldrig skulle göra. Till exempel plocka undan disken. Jag förklarar att även pojkar lär sig ta hand om hemmet i skolan i Sverige. Och de tycker detta är väldigt bra.

Och det är så Sjunnessons artikel skall förstås. Vi kan inte föreskriva hur människor skall vara. Vi behöver inte heller acceptera. Istället behöver vi betona våra likheter. Ja, även svenska föräldrar skakar på huvudet åt fulla tonåringar på stan på kvällarna som Sjunnesson skriver.

Jag har nu jobbat och levt med människor från alla stora världsrelgioner och kultursfärer. Jag har garanterat mer erfarenhet av mutlikulturalism än de allra flesta. Jag är själv född i en multikulturell familj. Och min partners kultur är helt i andra ändan på WVS-skalan och det funkar alldeles utmärkt. Mycket hjälpder det att jag är van och fattar hur det fungerar. Att vara van att möta andra kulturer är också starkt korrelerat med tolerans.

Jag säger rakt ut att (sd) snackar skit och flera av våra politker också. Det är dags att stå upp för olikheterna och samtdigt betona de grundläggande likheterna.

Bra Jan Sjunnesson!

Jo, visst är det nyttigt att påminna sig att vi är dom extrema, inte resten av världen. Men att visa tuttarna på tunnelbanan är trots allt mindre allvarligt än att hindra sina barn att umgås med andra ungar eller övervaka deras minsta steg. Vi ska vara rädda om och stolta över vår brist på skam.
Lite kul är det också att inse att Sverigedemokrater och andra kulturkonservativa har mycket mer gemensamt med skamkulturerna än med det moderna Sverige. Det är väl därför dom inte står ut. Dracula hatar också speglar:-)

Sjunesson säger att Sverige har en alldeles extremt ovanlig kultur (och liten , ca 6,5 miljoner etniska svenskar). Låt oss betona den och utveckla den i vår egen takt.

Till vardags vill jag inte tänka på och fundera över eventuella invandrares olika kulturella olikheter. Inte här hemma, här ska invandrarna anpassa sig. (Sen ska de naturligtvis vara stolta över sina grejer.) Ibland är jag naturligtvis intresserad av invandrare och deras kulturer, men det ska ske på mina villkor och när det passar mig här i Sverige.

Åker jag runt jorden så är jag naturligtvis intresserad av olika kulturer etc eller om jag som Sjunesson jobbar med det.

Som det ser ut idag med trycket från globalisering och massinvandring så tycker jag det är mycket viktigt att behålla och lägga resurser på den unika svenska samhörigheten, kulturen och nationaliteten. Vi behöver en nyuppväckt nationell stolthet och identitet. Det är extra viktigt nu när vi blir så påverkade av människor från andra kulturer, först då ser vi vad som är så speciellt och värdefullt med det svenska och känner ett behov av att tydliggöra det.

Surret från världen kommer hit ändå, det behöver ingen hjälp.

#41

Jag instämmer Anders B!

Till vardags vill jag inte tänka på och fundera över eventuella rasisters olika olikheter. Inte här hemma, här ska Sverigedemokraterna anpassa sig. (Sen ska de naturligtvis vara stolta över sina grejer.) Ibland är jag naturligtvis intresserad av Nationaldemokraterna och deras kultur, men det ska ske på mina villkor och när det passar mig här i Stockholm.

Hälsningar från Mirror

Mycket bra artikel. Jag stärks i min uppfattning att assimilation är fel väg att gå. Vi har inte lyckats assimilera finländare och polacker. Varför skulle vi då lyckas assimilera somalier?
Om vi ser det från den andres synvinkel: hur attraktiv är vår kultur egentligen?
Då kanske vi inser att vi är en udda fågel. Och vi trivs med det.

#35 Oscar Olsson

”Jag tycker att alla har rätten att censurera sig själv (är inte det också en del av yttrandefriheten?)”.
Självklart så har alla rätt att göra det.
Men om alla hade gjort det gentemot religionerna på samma pinsamma sätt som Kulturhuset gjorde så hade vi aldrig lämnat medeltiden. Då hade vi inte ens fått uppleva reformationen eller den utveckling som vi haft därefter utan då hade vi fortfarande handlat med avlatsbrev.
Luther erbjöds den utvägen, det vill säga att censurera sig själv och ta avstånd från sin egen kritik av den katolska kyrkan. Det hade varit den enkla vägen och hade Luther varit en svensk skattemedelsförsörjd kulturpajas hade han antagligen valt den. Men trots att Luther visste att han riskerade att brännas på bål som Jan Hus så vidhöll Luther sin kritik mot den katolska kyrkan för att han tyckte att det var det rätta.

Du skriver
”Framförallt borde man diskutera grunderna för självcensuren med större öppenhet. Det är ok ta ett steg tillbaka för att inte skapa konflikt, men det är inte ok att mörka motiven, då riskerar man att sända ut fel signaler.”

Men problemen är inte att man mörkar motiven utan problemet är ofta motiven i sig vare sig man väljer att redovisa dessa explicit eller att ”mörka” dom. .

Daniel Suhonen tar upp två bra exempel på det i en artikel i Aftonbladet.

”Jag vet inte hur många artiklar jag har läst av till exempel Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg, som stödjer Hamas utan att diskutera vad det är för organisation.
Skräckexemplet påträffas i Broderskapsrörelsen. Deras vällovliga närmande till socialdemokrater med muslimsk tro har lett de kristna sossarna till flera tvivelaktiga beslut. Den 28 maj i fjol godkände Broderskaps styrelse ”Manifest för muslimska socialdemokrater” där plötsligt alla hbt-rättigheter försvunnit. Efter självmordsbomben i Stockholm tog Broderskaps ledare Peter Weiderud, avstånd från konstnären Lars Vilks eftersom ”troende muslimer – förmodligen en stor majoritet” känner sig ”kränkta” av hur Vilks använder yttrandefriheten (Expressen 14 dec).
Här börjar det bli farligt på riktigt. Man kan inte vara jämlik åt ett håll; jämlikheten kräver ömsesidighet.” http://www.aftonbladet.se/kultur/article12640062.ab

Jag tror säkert att de flesta i broderskapsrörelsens styrelse är hyggliga människor som respekterar HBT personers rättigheter. Men problemet med den självcensur som dom ålägger sig i ”Manifest för muslimska socialdemokrater” är inte deras motiv (vilka dom nu än är) utan problemet är den signal som man skickar till mottagarna av budskapet.
Det signal som Broderskapsrörelsens styrelse skickar till de muslimska socialdemokraterna är att vi accepterar att ni har en annan syn på HBT personernas rättigheter än vad vi har.
HBT personernas rättigheter är då inte längre absoluta. Här lägger man grunden för ett delat samhälle där HBT personer födda i Tensta och Rosengård inte kan räkna med att bli bemötta på samma sätt som HBT personer födda i Näsby Park, på Lidingö eller i Umeå.

Det Nalin Pekgul skrev här på Newsmill om korta kjolar belyser ganska så bra hur samhället delas upp i olika delar med olika normer och regler.

”Mina fastrar gick i kort kjol i Kurdistan på 60 och 70-talet. Deras frihet slogs sönder av den islamistiska vågen på 80-talet, samma våg som idag går över Europa och som får ungdomar att utöva religionen mer strängt och lagbundet än vad deras far- och morföräldrar någonsin har gjort……..Den 5 september hade jag lovat Mona Sahlin att vi skulle gå på Tensta marknad tillsammans. När jag klädde mig skrek min åttaåriga dotter att jag inte fick ta någon av de korta kjolarna för "det här är inte Norra Ängby där Einars familj bor, utan det här är Tensta och det finns talibaner där ute". Dumt nog gjorde jag som hon sa och bytte till en lång kjol. Sedan blev jag besviken på mig själv som inte hade insett vilken dålig förebild jag måste vara för min dotter om jag accepterar att andra ska bestämma hur jag ska vara klädd. Sedan dess har jag konsekvent haft korta kjolar. Tyvärr får jag ofta bevis på att det ändå låg något i min dotters oro. Senast berättade Maria Hassan, politiker och tenstabo liksom jag själv, att häromkvällen när hon var på väg till en fest klädd i kort kjol, kom en man fram och spottade på henne. Hon blev rasande men ville inte missa tåget för att ta strid med honom.”

Det är sådant som Broderskapsrörelsen signalerar att dom accepterar när dom idkar självcensur i deras Manifest för muslimska socialdemokrater och det är det som är problemet. Broderskapsrörelsen borde stå för samma värderingar oavsett vem dom talar med. Även när dom talar med ”talibanerna” i Tensta. Men som Suhonen påpekar så väljer dom att inte göra det.

Du skriver:
”När det gäller episoden med SVT så tycker jag det var bra att en ung kvinna fick framföra sin syn på sharialagar, men jag tyckte det var smaklöst att ingen kritisk diskussion eller motbild kom i anslutning till dessa uttalanden. Felet var inte att hon fick uttrycka sina åsikter, felet begicks då ingen påpekade att detta inte är förenligt med svensk lag.”

Nej där håller jag inte med dig. Att vi inte har dödsstraff i Svensk lag behöver inte påpekas av någon grötmyndig tönt från SVT för det vet redan alla. Det vore att förakta och idiotförklara tittarna.
Jag tycker iofs också att folk ska få försvara dödsstraff i TV om dom tror på det.
Felet som begicks här var att man borde inte ha anlitat personen i fråga som ”mångfaldskonsult” och senare anställt henne som en av tre programledare för Halal-TV.
Och det av flera skäl. Ett av dom är att SVT inte gör så många program om muslimer i Sverige av den typen (dom har väl egentligen bara gjort ett) och då hade det varit lämpligare att till programledare utse personer vars åsikter är mer representativa för den muslimska befolkningsgruppen i Sverige och inte en fundamentalist. I Halal-TV diskuterades inte dödsstraff men att programledaren var fundamentalist framgick ändå vid flera tillfällen.

Måste invända mot den föraktfulla tonen mot tjejerna på tunnelbanan. Att tonårsflickor tenderar att klä sig smaklöst säger ingenting om deras moral. Att de är berusade och lite stökiga är inte heller något förkastligt, utan (med deras ålders rätt) omoget beteende. Att som man i 50-årsåldern, som dessutom säger sig arbeta med ungdomar, störa sig på detta är däremot omoget. Du borde ha tillrättavisat din indiska väninna för hennes nedlåtande min. Att visa förakt är definitivt tecken på bristande moral.

Gunilla Madegård #43
Jag gillar din hänvisning till svårigheten att lära ungdomar dansa knätofs! Kul.
Om man läser Sverigedemokraternas riktlinjer för kommunalpolitik som finns på deras hemsida framträder bilden av osunt självförhärligande parat med verklighetsflykt. Skrämmande korkat.
Vi får vara glada att inte kulturkonservativa från olika kulturer finner varandra. Så länge dom uppför sig som fotbollsupportrar och ägnar sig åt att hata andra med samma åsikter går åtminstone inte världen bakåt.
Den i och för sig självklara föreningen av teapartyaktivister, islamister, sionister och europeiska kulturfascister vore den verkliga mardrömmen. Vilken tur att de föraktar varandra!

Får jag säga att jag verkligen uppskattar dina inlägg i debatterna om rasismen. Känner nästan inte igen dig från våra märkliga och antagligen onödiga tuppfäktningar om vetenskap.
Här står vi på samma sida:-)

Angående klädval. Då säger jag tack o lov att man lever i ett öppen och fritt samhälle efter att hörde på Morgon P1. I detta programmet sades det att en kvinna från Stockholm som även sade att hon var klädd i Nikab. Jösses vilka lögner denna nikab klädda kvinna sade i radioprogrammet bland annat det finns ingen kvinnoförtryck i de muslimska länderna samt att alla kvinnor i de muslimska kvinnor är inte alls tvingade att klä sig i heltäckande kläder. Det lätt snarare som det var denna kvinna var hjärntvättad att sprida lögner samt att hennes version av islam innebar att tvinga människor att konventera till islam.

Det var så att jag blev ganska irriterad för att hennes argumentation fick mig att reagera med ryggmärgen för att tonvalet, orden och meningarna samt attityden stred mot den svenska jämställdshetslagen, religonfrihet fanns inte enligt henne. Det var som om det fanns inget val av klädsel samt respekten för att andras sätt av klädval fanns inte.

Jag tycker medierna ska sluta bjuda in extremister och sluta ge dem uppmärksamhet.

Svenska folket har faktiskt jobbat stenhårt i flera decennier och flera hundra år av flera generationer för att svenska folket ska leva i ett icke - religöst samhälle. Herregud vilken respektlöshet mot det infödda etniska svenska folket som fick eventuellt bråka med prästerna utan för Riddarhuset, Gamla Stan, Stocholm i mitten av 1860 - talet med syftet att separera religon och stat samt att bli fria från religöst förtryck. Grunden för religonsfrihet belv och fortfarande är rätten till att vara fria från religon och inte hjärntvättning av lögner och dogmer!

Rekommenderar detta seminarium av Timbro.

"Bidrag - vägen till arbete" där sägs många sanningar bl a av Ardalan Shekarabi, fd SSU-ordförande (som myglat, men han är duktig ändå eller kanske just därför?). Du kan spola till 29 minuter t ex. Intressant debatt mellan två debattörer som har helt olika ideologier. (beredskapsjobb eller låglönejobb)

http://www.timbro.se/innehall/?art=poddradio-bidrag-vagen-till-arbete&om...

Intressant och välskriven artikel, men artikelförfattaren generaliserar väl mycket vad gäller invandrare, som knappast är att betrakta som en homogen grupp. En stor del av utrikes födda i Sverige kommer från övriga norden, och delar våra värderingar. Även vad gäller världens befolkning gör författaren sig skyldig till liknande generalisering. Skillnaden i värderingar mellan ostasiatiska ("Confucian") kulturers värderingar (t.ex. Japan och Kina m.fl) och islamiska såsom t.ex. Irak och Marocko m.fl. är mycket stor. Sedan kan man konstatera, att för de värderingar, som diskuteras dvs. sekularitet/religiositet och individualism/ (klan)kollektivism är värderingarna i det protestantiska Europa diametralt motsatta dem i de Islamiska kulturerna t.ex. Jordanien.
Man kan man kanske ha en viss sympati för familje(/släkt)sammanhållning, men många av dess negativa uttryck måste betraktas som oacceptabla. Även i Sverige har ju familjen/släkten tidigare betytt mer, men det kvinnoförtryck som förekommer i vissa länder idag har vi nog inte varit i närheten av.

Jan Sjunnesson beskriver sig själv som en "frihetlig svensk man född 1958", men när han karaktäriserar svenskar använder han ord och uttryck som:

"slapp moral"
"slafs"
"vår tystnad och tonåringarnas bröl",
”de ungas damernas dekolletage"
"de ungas brist på respekt för vuxna”
"stappla berusad runt i innerstan med stringtrosan synlig upp på ryggen utan någon bestämd tid att vara hemma"
"bimbon Paris Hilton och kopulerande dokusåpastjärnor"
”att vi svenskar inte bryr oss om hur grannen uppfostrar sina barn eller hur våra tonåringar klär sig och låter på natten i tunnelbanan, utan alla får göra ungefär som de vill”
”odågor som dessa”
”tygellösa tonåringar och tyvärr deras föräldrar”
"Ålderdomshem. - Det kan väl ändå inte vara sant"...
...

Använder "frihetliga" personer sådana uttryck? För mig framstår Sjunnessons språkbruk som tämligen konservativt och moraliserande, och jag litar inte på hans så kallade "frihetlighet". Sjunnesson blir också svaret skyldig på frågan varför så många av dessa människor "som besitter världens mest utbredda värderingar" söker sig hit till Sverige, eller till andra länder som är mer lika Sverige än det land de kommit ifrån. Kanske är det just "världens mest utbredda värderingar" de fått nog av?

Utan att veta något om Jan Sjunnessons partipolitiska sympatier, så kommer jag ändå att tänka på ett av Erich Fromms viktigaste arbeten, en studie som enligt Wikipedia "utgjordes av frågeformulär som riktades till arbetare och tjänstemän rörande deras inställning i olika frågor (politisk inställning, förebilder, kvinnosyn, barnuppfostran etc) och [som] slutfördes 1931". (Studien publicerades senare, år 1984 (!), under titeln "The Working Class in Weimar Germany""). Wikipedia skriver:

"Analysen visade att många till synes radikala vänsteranhängare inom dessa grupper hade underliggande auktoritära attityder. Fromms slutsats var att vänsterns anhängare - trots vänsterpartiernas framgångar vid allmänna val - inte kunde hindra en seger för nationalsocialismen mot bakgrund av sin underliggande auktoritetstroende karaktärsstruktur."

Vad jag vill säga med detta är att jag inte tror att vi skall lita på Jan Sjunnessons karaktärisering av sig själv som "frihetlig" - och att var och en av oss som likt honom tror oss vara frihetliga, kanske i realiteten inte fungerar ganska annorlunda.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Erich_Fromm

Det blev ett "inte" för mycket på slutet. Så här ska det vara:

..."- och att var och en av oss som likt honom tror oss vara frihetliga, kanske i realiteten fungerar ganska annorlunda."

Gunilla#56
Ja, det är nästan dråpligt att konservativa män oavsett kulturell bakgrund är så besatta av kvinnans sexualitet. Har dom inget viktigare att tänka på?
För att återknyta till Sjunnessons lite otäckt moralistiska artikel så menar jag att extrema Sverige inte har något alls att lära av normala invandrarkulturer. Dom är redan alldeles lika vad gäller moral- och maktvärderingar.
Likheten består i hyllandet av den etablerade makt- och könshierarkin och av en önskan att kontrollera stammedlemmarnas åsikter och uppförande.
Jag är inte orolig att islamister eller sverigedemokrater får större inflytande i samhället men om så vore vore det lika illa i båda fallen.

Först ett klarläggande. Jag ser Sverige som skensekulärt snarare än sekulärt. Om Sverige hade varit 100 miljoner gånger mer sekulärt och individualistiskt än det är i dag så hade det fortfarande bara varit en början.

Men de flesta här missar vad jag ser som det grundläggande Jan Sjunnessons artikel.

Jag läste någonstans att moderata muslimer blir fundamentalister när de kommer till Sverige och Europa. De kommer från patriarkala samhällen. Men i Sverige hamnar de i arbetslöshet, främlingskap och utanförskap. Allt de har är sin religion.

Genom religionen kan de kontrollera världen runt dem.

Kant menar att vi aldrig kan bevisa guds existens, men att vi både kan och måste anta guds existens som idé. Vi måste tro för att vårt moraliska medvetande kräver en moralisk världsordning, där de rättfärdiga belönas och de brottsliga bestraffas. I verkligheten belönas inte alltid de goda och de onda straffas inte alltid. Genom gud så belönas de goda i efterlivet och de onda straffas.

I de sjuka värld så har de redan vunnit. Resten av oss får vår belöning i helvetet.

Ett sekulärt samhälle ställer samma bevisbörda på religiösa påståenden som på påståendet att 1+1=2. Jag tror på detta till 100% och gör ingen skillnad på Jesus och en chokladtomte. Men man måste samtidigt inse att det sekulära samhället tjänar mer på att inkludera människor än att exkludera dem. Hur vi ska föra en dialog med människor, vars värdering vi inte ser som kompatibla med våra egna, är kanske den stora frågan vi står inför.

Det finns givetvis gränser. Vi måste sluta kalla mordet på Fadime för hedersmord. Det hade ingenting med heder att göra. Det handlade om skam, som i sin tur har sin kommer från osäkerhet. Fadime mördades för att hennes pappa (och andra) var så rädd för vad andra skulle tycka om honom.

Jan Sjunnesson tar upp en sak var sekularismen misslyckats: barnuppfostran. Misslyckandet ligger i att sekularismen inte lyckats övervinna kristendomen.

Disciplin och bestraffning är orelaterade. Men i kristendomen är disciplin och (fysisk) bestraffning synonymer. Alla som sett ”Supernanny” på TV vet att föräldrar i England och USA inte kan särskilja på de två. Disciplin involverar respekt. Bestraffning involverar bara rädsla. Det är som när medlemmar i kriminella gäng säger att de vill ha respekt. De vill inte ha respekt. De vill att människor fruktar dem.

Man kan inte fostra barn när man inte vet hur man disciplinerar barn. Så frågan om barnuppfostran i Sverige är reducerad till frågan om vi ska tillåta barnmisshandel (som Ulf Ekman vill) eller inte (som är lag).

Jan Sjunnesson har publícerat stora delar av denna artikel redan tidigare (2008) i den kristna tidningen Dagen:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=156846

Kanske är också denna artikel om "den tredje vänstern" ett verk av honom? Den är i alla fall undertecknad av en Jan Sjunnesson:
http://www.sourze.se/Den_tredje_v%C3%A4nstern_10299942.asp