Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Publicerad: 2011-08-09 20:08, Uppdaterad: 2011-11-02 15:11
Ständig kräftgång i valen, intåg av ett främlingsfientligt parti som nu är större än Vänsterpartiet samt två borgerliga valsegrar. Domen över Lars Ohlys partiledarskap måste bli hårt. Det skriver Stig Henriksson, Sveriges populäraste vänsterpartist.
Tidigare medlem av V:s partistyrelse, kommunalråd i Fagersta där Vänsterpartiets väljarstöd är 55,6 procent.
Lars Ohly har kungjort sin avgång. Tidpunkten är en illustration av hans ledarskaps stora problem. Han är en intelligent person som alltid så småningom kommer fram till rätt slutsats, vare det kommunistetiketten, vikten av att bygga allianser och kompromissa, tvivel på att fortsätta driva utträdeskravet ur EU eller alltså att avgå.
Men tyvärr kommer de besluten alltid för sent. Och i politik är timing i stort sett lika viktig som ståndpunkten i sig. Problemen bottnar i, menar jag, bristen på själva ledarskapets kärna. Att leda är inte enbart att liksom gå först i tåget och hålla övriga marscherande på gott humör. Språket kan här antyda att ledarskap är något mer. Det heter ju att man upphöjs till ledare. Och då tror jag det antyds att man från denna mer upphöjda position faktiskt förväntas att se lite längre och därigenom kunna ta ut färdriktningen mot framtiden. Det innebär också att man i varje givet ögonblick inte enbart kan säga och göra det som man alltid sagt och gjort, säga de saker som den publik man för tillfället har framför sig vill höra. Ibland måste man ha modet att utmana det vi meniga "försant-håller", det är bara så det kan ske en utveckling.
Och nej, jag menar inte att en ledare är en führer som massorna blint ska följa när de väl gett ledarmandatet. Men ledarskap är mer än att uttolka de gamla skrifterna, det handlar också om att skriva nya kapitel för den tid vi lever i här och nu.
Det brukar sägas att om förändringarna internt går långsammare än förändringarna externt är en organisation snart i kris. Jag tror inte denna truism behöver utvecklas i detta resonemang. Det modet och den förmågan har inte Lars Ohly haft och därför har han ohjälpligt kommit för sent till insikt i fråga efter fråga. Och precis som Gorbatjov sade till Honecker: "Historien straffar den som kommer för sent." Fem förlustval i rad måste vara något av svenskt rekord i branschen? Nu ska man väl i rättvisans namn säga att just i Vänsterpartiet är utrymmet för ledarskap inte alltid så stort. Ett parti som dels vill förändra de rådande maktförhållandena, dels i princip i snart 100 år mer eller mindre konstant mindre varit en del av makten än utsatts för den, det partiet utvecklar maktkritik till närmast essensen i sitt vara.
Och denna reflex slår ofta till även internt. Vi väljer någon vi har förtroende för att representera oss i partiet eller i parlamenten. Men i samma stund vederbörande är vald ska han eller hon nagelfaras så inte den utvalde låter sig berusas av ångorna från maktens köttgrytor. Den reflexen minskar naturligtvis utrymmet för utövande av ett framåtsyftande och utvecklande ledarskap.
Men Gudrun Schyman klarade detta med åtföljande framgångar externt (och förvisso, av samma skäl, ökande misstro internt). Allt medan Lars Ohlys ledarskap aldrig på allvar hade den insikten och då inte heller den ambitionen. Därav dessa omvändelser under galgen när det redan var för sent. Två citat från Anders Isakssons utmärkta biografi över Per Albin Hansson uttrycker det särskilt väl. "Hos den politiska talangen sammanfaller analysen av det möjliga med instinkten för det rätta. --- Bestående framgång i politiken bygger inte bara på att göra det förväntade utan också kraften att göra det oväntade."
Trots Ohlys begåvning, retoriska förmåga, debattglöd och att han rent allmänt är en väldigt trevlig person så blir domen över hans ledarskap hård. Fem förlorade val och sju förlorade år. År som inneburit en ständig kräftgång för Vänsterpartiets valresultat på riksplanet, intåg på bred front av ett främlingsfientligt parti som nu är större än Vänsterpartiet samt två borgerliga valsegrar.
Framtiden? Folken reser sig i arabvärlden, protesterna mot finanskapitalets huvud- och ansvarslösa beteende sprider sig som en skogsbrand söderifrån, de fattiga förorterna brinner, EU:s och USA:s politiska ledarskap tävlar om jumboplatsen i politisk ledningsförmåga, i Sverige sjunker infrastrukturen, skolresultaten och förtroendet för sjukvården medan regeringen pratar jobbskatteavdrag och överallt ihop kastar klimatfrågan sin slagskugga. Nog finns det ett rejält politiskt utrymme för en nutidsorienterad vänster - även utanför Fagersta kommuns gränser!
Jonas Sjöstedt är vald till ny partiordförande för Vänsterpartiet.

Ännu en manlig V-ledare ett nederlag för feminismen

Sjöstedts utmaning är att göra V regeringsfähigt

Sjöstedt kan rita om kartan för svensk politik

Erkänn hedersvåldet för en trovärdig vänsterfeminism

S och MP borde ha lyssnat mer på Lars Ohly

Vänsterns politik är förlegad!

Valberedningen föreslår vänsterväljarnas favorit

Valet av Sjöstedt ändrar spelplanen för S

Frågan om delat ledarskap hör inte ihop med partiledarvalet

V:s nästa partiledare bör vara en kvinna

Ohlys avgång visar att vänstern övertagit liberalernas ledarkult

Förnyelse är det enda som kan rädda vänstern

Ohlys tal är ett övertydligt exempel på V:s oförmåga

Får Ohly en kollega kan vi stoppa politikens Idoluttagningar

Jag står inte till tjänst som ledare för vänsterpartiet

Stig Henriksson: Kom tillbaka Gudrun, allt är förlåtet!

Tar Sjöstedt och Schyman över?
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




17 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
"År som inneburit en ständig kräftgång för Vänsterpartiets valresultat på riksplanet, intåg på bred front av ett främlingsfientligt parti som nu är större än Vänsterpartiet samt två borgerliga valsegrar."
Förut var det Moderaterna som skulle hatas och nu är det Sverigedemokraterna.
Hur kan man bygga en partikultur på hat mot andra partikulturer och sen undra varför det går dåligt?
Jonas Sjöstedt bygger inte sin retorik på hat och kommer säkert att stärka Vänsterpartiets aktier om han får partiet med sig på en "nutidsorientering".
Sverige behöver ett vänsterparti men vi behöver inget parti som hatar stora delar av den svenska befolkningen.
Bo T skriver " Sverige behöver ett vänsterparti men vi behöver inget parti som hatar stora delar av den svenska befolkningen."
Tyvärr ligger det i vänsterns natur att hata majoriteten för att den inte har samma syn som den. Skulle den börja inse att majoriteten har rätt i stora delar kan den inte leva upp till sin marginaliserade offerroll.
Bo T skriver " Sverige behöver ett vänsterparti men vi behöver inget parti som hatar stora delar av den svenska befolkningen."
Tyvärr ligger det i vänsterns natur att hata majoriteten för att den inte har samma syn som den. Skulle den börja inse att majoriteten har rätt i stora delar kan den inte leva upp till sin marginaliserade offerroll.
Bo T:s och Jan Sjunnesson har en väldigt konstig syn på demokrati. Dessutom så bygger de sina argument på att hitta på saker och att kalla sina meningsmotståndare för dumma saker. De ger ett väldigt infantilt intryck, minst sagt. Ett tips till dom båda: Pröva sakargument någon gång, ni kanske kommer gilla det.
Visst finns det utrymme för vänstern, speciellt utanför Fagersta.
Vissa delar av politiken måste fräschas upp. En sådan är skolpolitiken som tyvärrr hamnat i flumfällan. Sverigedemokraternas intåg i riksdagen kan ju knappast Ohly lastas för, men som vanligt är människor trångsynta när de fått en måltavla att kasta dumheter på. Ohly får stå för allt ont. Han har gjort ett gott jobb.
Det är väl bara under Gudrun som det har gått riktigt bra för Vänsterpartiet. Under C H Hermansson var väl valresultaten ännu sämre än under Ohlys tid? Problemet under senaste valet var att Ohly promt skulle med i den röd-gröna alliansen. Det var väl inte helt rätt strategi om man ska vara efterklok. Och inte kan Ohly lastas för att SD kommit in i riksdagen som nästa antyds i Henrikssons artikel.
Man må tycka vad man vill om vänsterpartister, men Jonas Sjöstedt verkar vara en balanserad och vettig person som troligen inte kommer med utspel som skjuter över mål vare sig dessa är till höger eller vänster.
#4 Mayor Havoc. Din reaktion indikerar att du inte läst min kommentar. Återkom gärna när du gjort det eller be om förtydligande av det du inte förstod.
Instämmer givetvis med de kommentatorer som inte tillskriver Lars Ohly något ansvar för att Sverigedemokraterna kommit in i Riksdagen.
Det ansvaret ligger helt på sossarna och Alliansregeringen som vägrar lyssna på opinionen och för en invandringspolitik som vare sig är socialdemokratisk eller borgerlig.
En gång i tiden stod vänstern på löntagarnas sida. Idag vill man dumpa hela arbetsmarknaden med fattiginvandring.
En gång i tiden stod de borgerliga för lag och ordning. Idag har man vidöppna dörrar för organiserad illegal immigration.
Sverigedemokraterna hade inte funnits om övriga partier gjort sitt jobb.
Jag håller inte alls med. Att det gått dåligt för vp(k) under Ohlys tid är till glädje för många och till nytta för alla. Komunsim har aldrig lett till något positivt i det långa loppet. Tack Lars Ohly! Du har gjort en stor insats och genom att hålla väsntern litet förhindrat en massa knas.
"intåg på bred front av ett främlingsfientligt parti som nu är större än Vänsterpartiet"
Nej, Sverigedemokratern är inte främlingsfientliga. Dom är inte fientliga mot någon. Hur länge ska ni hålla på att ljuga? Det blir inte sant fast ni upprepar lögnen.
Det är 7-klövern som är fientliga, och vp(k) tillhör dom mest fientliga av alla. Fientliga mot Sverige,mot svenskar, mot demokrati, mot frihet.
Märkligt hur den svenska debatten blivit så otroligt förljugen. Orwell skulle ha varit nöjd (eller skrämd).
Vänsterns stora problem är att man allt sedan "invasionen" av borgarklassens barn efter 1967, dvs akademiker med vänsterradikala åsikter men sprungna ur en genuint, borgelig miljö, tappat fokus på vilka frågor som berör den arbetande massan. Det är INTE HBT-frågor eller asylinvandring. Arbete, skola, sjukvård och omsorg är de frågor V ska "bära". Vart tog klass-begreppet vägen? Vi har en kapitalistklass som suger ut arbetarklassen men om detta har ingen offentlig vänsterpartist talat de senaste 20 åren.
Väl skrivet, #10 Tomas Felezzo.
Om det är något som borde tilltala vänsterväljare så är det en politik som motverkar den systematiska plundringen av löntagarna som finansbranschen sysslar med uppmuntrade av politikerna.
Pensionssparande my ass. Alla pensionspengarna har snart förts över till bratz med högre löner än statministern och ännu mer i bonus.
När Wanja Lundby-Wedin ena dagen hävdar att samhället inte har råd att höja undersköterskornas löner med ens inflationen och nästa dag skriver på pensionsavtal för finansdirektörer i hundramiljonerklassen så undrar man var vänstern håller hus.
Hallå?!
#10 Du kan ingenting om klassklyftor det märks, HBT-människor och asylinvandrare och arbetare står på botten om kapitalet, kapitalets största uppgift är att splittra dessa så att de inte ska ställa de rätta frågorna, därav rasism och homofobi. Högern vill inte ha fackföreningar, eller att arbetarnas löner ska vara högre än deras arbetsinsats, om man effektivt vill se till att de inte ska uppfylla sitt mål splittrar man de grupperna,
Att hitler kom till makten är en reaktion på 1917 års revolution i Sovjet, och en reaktion på det tidiga 1920-talets vänsterrevolter i Tyskland, kapitalet stödde Hitler och gav honom pengar nog att kunna växa med sitt parti.
Ända sedan sovjet kom till har kampen från högerns sida mot arbetarna varit stenhård, det är ju inte för att Sovjet var en diktartur, utan för att Sovjet var en realitet var riktig arbetarmakt verkligen kan åstakomma, just innan det gick snett i Sovjet var hoppet stort hos alla arbetare världen över.
Högerns mål att splittra den globala arbetarrörelsen är redan uppfyllt, på 1930-talet kände sig en svensk arbetare lika stor gemenskap med en arbetare i England, Frankrike, Tyskland eller till och med i Afrika, idag har högern lyckats med splittringen i och med att polska eller ryska arbetare blir misstänkliggjorda när de arbetar hos oss, att de tar våra jobb och så vidare, men det är jobb ingen gör i våra länder ändå.
Nej en arbetare är en arbetare oavsett om han kommer från Fagersta eller Irak.
#12 Mina kunskaper är nog bra större än dina! Efter att ha varit medlem i Vpk drygt tio år lämnade jag partiet när frågeställningarna och den s.k "kampen" blev allt mer förborgerligad. Vad har HBT med klass att göra? En homosexuell kan var direktör likväl som arbetare. En irakier kan vara ytterst framgångsrik i Sverige likväl som lågutbildad arbetslös. Bara för att man är "invandrare" är man inte per automation "underklass". I Sverige har vi dock för vana att klumpa i hop grupper på ett ytterst märkligt sätt. Självklart har en arbetare från Irak samma relation till kapitalägarna som en finländsk eller svensk arbetare. Det ligger i kapitalägarnas intresse att föra bort diskussionen från klasskamp till andra mer perifera frågor som inte hotar den rådande samhällsstrukturen och man har lyckats väl med bl.a nuvarande V som "nyttig idiot". Vad gäller europeisk 1900-tals historia så är det mitt levebröd s.a.s. Nazismens makttillträde blev möjlig tack vare den tyska kapitalistklassen. Andra världskriget var inget ideologiskt krig egentligen utan handlade som alla krig i världshistorien om en enda sak: Ekonomi.
Stig Henriksson har precis som Lars Ohly fått ordet främlings-
fientlig om bakfoten. SD är kritiska till flyktingpolitiken och det
därtill hörande flyktingfiaskot, och det är nog där kommunist-
ernas stora problem ligger. Ni varken ser eller förstår vad som
pågår rakt framför ögonen på er, och då tappar ni väljare.
Varför skulle en hårt arbetande svensk försörja all världens
bidragsmottagare som kommer till Sverige på falska papper,
spär på arbetslösheten, skapar egna ghetton och där lever
gott på skattebetalarnas bekostnad? Klart att SD tar röster
på sådan politisk enfald.
Oavsett vem som efterträder Lars Ohly, så kommer samma
andas politik att fortsätta, och sen är det kört för er vid valet
år 2014. Ni förstår er helt enkelt inte på verkligheten!
Och vad innebär det nutidsoriernterade vänsterpartiet enligt din mening? På vilka avgörande punkter tycker du Stig att politiken ska ändras? Näringspolitiken? I så fall på vilket sätt? Om vi ska ha världens bästa sjukvård, hur ska vi få pengar till det? Det är där förtroendet för vänsterpartiet brister - inte bland medlemmarna, dom tror på partiprogrammet, men alla övriga med rösträtt vars röst skulle behövas om v ska bli en politisk kraft med större betydelse än nu.
Vänstern missat sådär en 10 straffsparkar i öppetmål det senaste tio åren, bara det faktum att antalet hemlösa ökar för varje år för att ta ett exempel. Det fanns en tid när det i princip inte fanns några hemlösa människor i Sverige, så långt räckte politiken faktiskt. En politikers viktigaste redskap i sitt ämbete är människosynen.
Lars Ohly var oflexibel och körde på i samma hjulspår hela tiden... Mot personer med mer rörligt intellekt kunde han inte debattera utan att hamna i trångmål.... Det blev som när en boxare som bara kan gå framåt och bakåt, tvingas möta någon som cirklar runt honom... Det går inte. Det blir omöjligt...
Och när det gäller färdriktningen hade han en tendens att vara nästan konservativ. Att hänga kvar vid det som alltid varit, och i V:s fall blev det i folkets ögon en återgång till VPK, det parti som aldrig hade någon betydelse annat än som stödparti åt socialdemokraterna.
Det var en olycklig utveckling, och denna återgång till "VPK" borde aldrig ha skett. Den förstörde V:s chanser att spela en viktig roll i svensk politik, och bäddade för alliansens seger. Däremot tycker jag att V inte har någon del i "skulden" för att SD kom in i riksdagen.