Billigt att skylla Utöya på ensamstående mammor

Jag läste Anders Carlbergs artikel och förstår inte var du fått anklagelsen ifrån. Han skriver om bristen på manliga förebilder, inte tillgången på den ensamstående mamman. Han landar inte heller i en anklagelse mot ensamma mödrar, utan slår ett slag för ungdomsverksamheterna.
Sen är det en utomordentlig bedrövlighet att surfeminismen kan överleva, med någon slags uppfattning om "mänskliga" förebilder. Mannen och kvinnan har olika genetiska uppdrag och att leva kvar i den surfeministiska bubblan skapar knappast någon trovärdighet. Det finns både manliga, kvinnliga och mänskliga förebilder.

Bortser inte Golombok från t ex sociala omständigheter i värderingen om välbefinnandet bland lesbiska mammor etc.? Hela genustjafset förtar en seriös strävan att uppnå jämställdhet. Finns det något mästerskap i generaliseringar, så är det inte Carlberg som vinner det, utan surfeministerna.

Lägg ner allt genustjafs och fatta att Mark Lewengood (Google föreslår stengodslera!) representerar fler "kvinnliga värden" än SE-bankens VD, som är mer man i sin roll, än männen själva.

Den som inte har på sig Gunilla Gerlands flaskbottnade och generaliserande surfeministiska glasögen, ser att Carlberg slår ett slag för ett större politiskt ansvarstagande för ungdomarna i Sverige.

Nej Anders Carlberg skyller inte på de ensamma mammorna. Han säger att pojkar behöver pappor. Det går alldeles utmärkt också med icke biologiska pappor. Det är en pappafigur med värderingar som behövs. I norske terroristens fall så fanns aldrig hans biologiska pappa där för honom. Det blev skilsmässa när han var omkring ett år.

Pappan och hans nya fru (styvmor till Breivik) ville ta över vårdnaden och hon ville adoptera honom, men det satte sig mamman emot. Hon fick vårdnaden och pojken träffade sin pappa på sommaren, för han bodde i London och Paris, när pojken växte upp.

Pojken fick en styvfar som var officer och från honom har han uppenbarligen tagit intryck. Han har kombinerat sin pappas diplomatiska elfenbenstorntillvaro med detta militära i sitt huvud och fått ihop det till ett krig. Och att han ska styra Norge. Att regeringen ska abdikera och han stå i spetsen för försvaret.

Uppenbarligen är han narcissistiskt psykopatiskt lagd med en svår personlighetsstörning, som gör att han inte kan skilja på fantasi och verklighet. Dock har han haft en planeringsförmåga och en sällsynt förvriden kapacitet vid genomförandet av sina mordiska planer.

Han har haft förmågan att dölja allt vad som försiggick inombords, som han visste inte var comme-il-faut i den värld, där han var uppfostrad. Han tillhörde eliten i Norge.

För mig framstår det som att detta som nu hände inte hade hänt om hans far och styvmor (som tyckte mycket om honom) hade haft vårdnaden. Pojkar behöver verkligen sina pappor.

Och att vi har synen på mammor som de enbart goda och offer visar en facebooksida som startades för att stötta mamma Behring. Den startades av en man. Det ingår i synen på kvinnor som underordnade och underställda männen istället för jämställda.

Alltid när något är svart-vitt som här synen på mammor, så befinner sig denna syn utanför den reella verkligheten. Ingen människa är en egen ö i världen. Inte ens ensamma mammor.

http://annhelenarudberg1.blogspot.com/2011/07/paranoia-i-norge.html

http://annhelenarudberg1.blogspot.com/2011/07/anders-behring-breivik-fas...

http://annhelenarudberg1.blogspot.com/2011/08/70-000-bakom-mamma-behring...

Med tanke på de bägge biologiska föräldrarnas uttalanden efter det som hänt, ser man ju bara ett glömt och sviket barn. Finns det bara en hängiven förälder kan det räcka, men det har ju inte funnits i detta fall. I vanlig ordning maktkamp, med barnet som förlorare. Anders Carlberg vet med många års erfarenhet vad han talar om.

Har inte Carlberg rätt ofta skyllt frånvaron av fäder, just på mannen, manssamhället, patriarkatet då? Men han kanske har ändrat sig efter hand, och insett hur det går till i statsfeminismen hägn? Med soc ensidiga och barnfientliga ställningstagande för mammor i vårdnadskonflikter!
Dessutom finns det kanadensisk forskning som motsäger att "det går lika bra utan pappa". Samtidigt som det går lika bra att skylla på att "pappor inte tar sitt ansvar" i nästa andetag!
"Surfeminismen" var annars behållningen härifrån.
Den stoppar vi in i verbala genusskafferiet, väl insluten!

Nu har jag läst en gång till (och med eftertanke) Anders Carlbergs nämnda artikel och jag finner absolut ingenting som man kan kalla att han skulle skylla på ensamstående mammor!?

Däremot skriver du, Gunilla Gerland, följande: ”Anders Carlbergs tes om att ensamstående mammor är orsaken till attentaten i Oslo är en pust av den unkna föreställningen om att en kvinna bör ha en man i huset.” Hur vet du att det finns någon sådan unken föreställning med i resonemanget? Är inte det snarare en flagrant form av ”överdiagnostik” på någons påstådda dolda agenda med unkna föreställningar?

Själv håller jag på med ett projekt som handlar om en familj med två döttrar och deras kommunikation eller bristen på det. Som referens har jag gått genom enormt material hur kvinnor uttrycker sig kontra männen. Det finns väldigt stora skillnader och jag behöver inte analysera varför dessa skillnader finns för mitt projekt men de förklarar en hel del vad som finns bakom så vitt skilda verklighetstolkningar som i detta fall när Anders Carlbergs artikel exempelvis skulle kunna tolkas såsom Gunilla Gerland påstår.

Det finns en hel del uttryck som är väldigt könstypiska för kvinnor och det återspeglar olika sätt vilken uppfattning omgivningen har om henne. De signalerar att kvinnor lever genom andra i betydligt större omfattning än vad män tycks göra. Det finns en artikel här på Newsmill av Hedi Bel Habib (Mångkulturalism är en medeltida ideologi förklädd till demokrati) som beskriver just problematiken med vad som är skillnaden mellan att kollektivet definierar ens identitet kontra att individen själv definierar sin identitet.

Denna problematik är besläktad till det faktum att kvinnor tycks vara betydligt mer beroende av att bli bekräftade i sin identitet kollektivt och i betydligt fler aspekter än vad män tycks uppvisa.

Detta leder till en del slående skillnader även när det gäller att reagera på extrema händelser som just i fallet där far och mor är i stort sett i samma sits vilket skrivit om tidigare här på Newsmill:

1. ”Den norska gärningsmannen Breiviks far säger enligt Expressen: "Han borde ha tagit sitt eget liv" och beskriver hur chockad och lamslagen han är. Breiviks mor har fått en stödgrupp för att hjälpa mamman och hennes väninna säger enligt Expressen: "Sonen har förstört hennes liv" och att hon är på en hemlig ort.”

2. ”Det är diametralt två olika sätt att förhålla sig till den fruktansvärda händelsen. När man läser mer så får man veta att pappan tänker ständigt på dem som blev utsatta för attacken och lider med dem, dvs riktat sin fokus på de drabbade när mamman har riktat sin fokus på sitt personliga lidande och ångesten för att få skydda sig mot omvärldens nyfikenhet. Det är två mycket smärtsamma verklighetstolkningar som inte har något annat gemensamt än sonen.”

Då kan man fråga hur hennes liv blivit förstört och inte faderns när det mest logiska skulle vara att tänka på offren vars liv de facto har utsatts för större kränkning av våld än vad någon av föräldrarna kan påstå sig behövt uppleva. Självfallet har hennes identitet sårats vilket tycks får hennes fulla fokus i stället för de verkliga offren.

Men att gå tillbaka till själva frågeställningen så kan visst en undersökning visa att kvinnor med frivilligt singelliv med barn har en helt annan inställning och mognad att ta hand om sina barn än en kvinna som brinner för romantiskt förhållande och familjeidyll med mamma, pappa och barn. När mannen försvinner från idyllen så blir hon inte en ansvarsfull och målmedveten kvinna av den förra sorten utan snarare en desillusionerad och frustrerad romantiker till en kvinna med brustna drömmar.

Men jag säger utan att argumentera: Såsom feminister säger att könet är en social konstruktion så är kvinnors missnöje med sin upplevda ojämlikhet en social konstruktion på ett ideologiskt brutalt sätt.

Christofer: Först ett förtydligande. Jag skriver inte "”Anders Carlbergs tes om att ensamstående mammor är orsaken till attentaten i Oslo är en pust av den unkna föreställningen om att en kvinna bör ha en man i huset.” Den texten har Newsmill skrivit och jag hade ingen aning om att de skulle lägga till den. Resten av texten är dock helt min och bara min.

Och angående det övriga du skriver så vill jag bara säga att analysera folks kapacitet, förmåga och empati utifrån hur de citeras i media känns inte som en vidare trovärdig grund. Vad folk "enligt Expressen" säger kan vara långt ifrån sanningen och även när och om det är sant är det aldrig hela sanningen (gäller inte bara detta fall utan generellt).

Ja, just det bäst att vara extremt tydlig. Jag har inte heller skrivit att Carlberg skyller Utöya på ensamstående mammor, det är en lika grov förenkling som dem Carlberg gör. Men tyvärr blir man inte tillfrågad från Newsmill om ingress och rubrik utan de sätter den bara (min rubrik var "Carlberg gör billiga poänger")

Det är ett ämnen som man skall hålla sig utanför, man skall inte ge på dom håller taktpinnen i debatten.
Det är många som skall förklara vad Bredvik är men det mesta är väl amatör spekulationer som bygger på tidningsklipp, saknar totalt värde mera att man vill synas, tillfredsställa sitt eget ego.

Klart barn kan växa upp med homosexuella föräldrar, men att säga att manen har ingen roll att spela är lite konstigt.
Om man skall prata om problem så borde det bli problem om man som förälder inte tycker om det andrar könet och du har det könet. Du blir ju uppfostrad till att ditt kön är något dåligt.
Två rader om vad du tycker om ensam mammor Carlberg, skulle kanske ta död på alla spekulationer om din syn på ensam mammor

Christofer: angånde mammans och pappans reaktioner så tänk ett varv till.

Pappan har levt en stor del av livet skild från sonen och han har därmed en helt annan distans till honom. Mamman som uppfostrat honom står honom betydligt närmare och tar kanske också på sig (delar av) skulden för det inträffade.

Alltså är det inte ett dugg svårt att förstå att pappan i den akuta situationen kan vara mer kall och objektiv medan mamman går in i en kris och behöver hjälp.

”Forskningen visar att det går mycket bra för pojkar från familjer utan fäder” skriver Gunilla Gerland

Nej Gunilla Gerland, nu far du med osanning för det är inte vad forskningen visar.
Det forskningen visar är att barn till ensamstående föräldrar löper betydligt högre risk för att drabbas av otrevliga saker som tex att få psykiska sjukdomar, bli missbrukare och kriminella mm.

Från Socialstyrelsens ”Social rapport 2006”

”Barn till ensamstående hade i förhållande till barn som bodde med båda föräldrarna förhöjda risker för dödlighet, psykisk sjukdom, självmordsförsök, skador och missbruk. Riskerna att vårdas för missbruk, självmord, våld och psykisk sjukdom var två till tre gånger större efter att hänsyn tagits till förhållanden som föräldrars eventuella missbruk och psykiska sjuklighet, ålder, socioekonomiska tillhörighet, storstadsboende och födelseland.”

Vad Socialstyrelsen också har belägg för men inte ville skriva ut i klartext är att barn till ensamstående löper betydligt högre risk för att bli dömda för brott än barn som växer upp med båda föräldrarna.

Så den statistiska sannolikheten för att Anders Behring Breivik blivit terrorist är således mindre om han växt upp med bägge sina föräldrar. Gunilla Gerland må tycka att det är en unken föreställning men så är det

Pappan blir ju i norsk TV utfrågad av en kvinnlig (förstås) journalist om han "känner skuld". Rakt upp och ner, när han försökte få vårdnaden, och hans nya fru ville adoptera.
Vad Breivik gått igenom under sin uppväxt är väl väsentligt. Svaret kommer nog vad det lider.
Sedan OM det är som Gerland säger, att Newsmill ändrar i texten, och utan att fråga: Det är ju helt sanslös i så fall, och vi som är aktiva här bör kräva eller få en förklaring. Var det så det var tänkt med nätttidningar?
Detta borde väl vara olagligt, eller? Det kan ju ställa till det för skribenter som går ut med namn och allt!

Nota bene: De har inte ändrat i texten, de har skrivit en ingress och satt en egen rubrik. Alla nyhetsredaktioner gör så (dvs journalisten skriver inte själv rubrik och ingress). Men jag tycker att det blir mycket mer problematiskt här eftersom man inte har något anställningsförhållande till Newsmill och eftersom man då också (uppenbarligen) i kommentaterna kan ställas till svars för den del (rubrik och ingress) man inte skrivit själv. Vore faktiskt bra om newsmill själva gick in och svarade här.

Gunilla Gerland

Vad är din inställning till det som socialstyrelsen skrev om förhöjda risker för div otrevliga saker som barn till ensamstående föräldrar löper jämfört med barn som bott med bägge sina föräldrar?

Från Socialstyrelsens rapport:
”Barn till ensamstående hade i förhållande till barn som bodde med båda föräldrarna förhöjda risker för dödlighet, psykisk sjukdom, självmordsförsök, skador och missbruk. Riskerna att vårdas för missbruk, självmord, våld och psykisk sjukdom var två till tre gånger större efter att hänsyn tagits till förhållanden som föräldrars eventuella missbruk och psykiska sjuklighet, ålder, socioekonomiska tillhörighet, storstadsboende och födelseland.”

Bortsett från att redaktionen laddar din artikel med en hårddragen provokation - "Förening för frivilligt ensamstående´mammor..."

Behövs det verkligen en förening för varje krokighet? Hur kan en sådan fråga bli central? Är det inte bättre att gå med i en sångkör eller börja spela golf?
Eller varför inte låta "problemställningen" ingå i ett politiskt program för frivilligt ensamstående? Ska man kvotera in frivilligt ensamstående i bolagsstyrelser? Ska man anmäla gruppen som en diskriminerad grupp hos DO?
Finns det undergrupper som invandrad frivilligt ensamstående? Tjocka frivilligt ensamstående?
Ska föreningen syssla med att verkligen understödja "frivilligheten" och hjälpa frivilligt ensamstående att få förbli frivilliga så dom inte träffar någon ofrivilligt?

Finns det någon motrörelse till frivilligt ensamstående som hotar ensamståendes rätt att förbli ensamstående?

Cristofer Catilan. Intressant det du tar upp. Hade varit tabubelagt för bara några år sedan, i andra media forfarande!
Detta visar ju också varför den s.k "genusvetenskapen" är totalt värdelös, nej definitivt skadlig!
Denna utgår ju från en enkönad ytlig attityd om kön/genus, direkt kalkerad från divers feministteorier ifrån alla möjliga håll.
Inte minst då från "Schyman lilla röda" som idag är rättesnöret och säkert ligger även på Reinfeldts nattduksbord.
Vad händer med vårt vackra fina duktiga land...
Var är en sansad syn på könen, från båda könens synvinkel?

Hmmm. Gunilla, nu tror jag faktiskt du blir kränkt av en förolämpning som inte finns. När jag läser Carlbergs artikel ser jag bara ett konstaterande att faderns frånvaro leder till att pojkarna söker manliga förebilder annorstädes, ibland med katastrofala resultat.

Och det vet vi ju att det är sant. Statistiken är entydig, barn till ensamstående har större risk att hamna i både missbruk och kriminalitet.

Statistik är vad den är, den är inte intresserad av skuld och skam. Saker är eller är inte. Det handlar inte om att skuldbelägga.

Läs den igen, utan att ha "kränkt mamma"-glasögonen på.

#6 Gunilla Gerland - Svar: ”Jag skriver inte…”?

I för sig börjar det bli en regelrätt policy att det är någon annan på redaktion som tydligen skriver för skribenterna för att få den touch av sensation som journalister är vana vid och som andra debattörer kanske inte alls menar.

Men vilket fall som helst så står det där och debatten sker inför en öppen ridå så är vi fria att kommentera alla aspekter i det som publiceras…och konstigare än så är det inte.

Gunilla: Och angående det övriga du skriver så vill jag bara säga att analysera folks kapacitet, förmåga och empati utifrån hur de citeras i media känns inte som en vidare trovärdig grund.

Chris: Det är en precis lika trovärdig grund som tidningar överhuvudtaget kan prestera och självfallet måste det vägas in som reservation och i det avseendet har jag inget att opponera angående din ståndpunkt. Men den mesta informationen är trots allt andrahandsinformation och sällan själva källan.

Däremot anser jag att man även ska ta med samma nypa salt som tidningsuppgifter när det gäller olika undersökningar och detta gäller även undersökningen om mammor med frivilligt singelliv med barn. Undersökningar fokuserar på problematiken ofta väldigt endimensionellt och den etiologiska förklaringen kan i själva verket vara betydligt mer komplex än så.

Jag skulle påstå att det är en mycket selektiv grupp kvinnor som bestämmer sig för singelliv med barn och definitivt inte representativt för kvinnor i allmänhet.

Gunilla Gerland,

Ursäkta men jag tycker du tar till dig Carlbergs artikel på ett så överdrivet kvinnligt sätt, du upplever den fel.

Huvudsaken måste vara att ett barn har föebilder i män: morfar, farfar, brorsa. manliga vänner. För vad det handlar om för varje barn är att bli sedd. När barn inte blir det börjar helvetet, på något sätt måste man bli sedd som människa. Jag var själv ensamstående mamma under många år.

Breivik blev kanske aldrig sedd. Jag lyssnade till intervjun med hans pappa. Det en far säger om sin son på frågan om han känner skuld är: Det är bara synd att han inte satte sista kulan i sig själv.
Så fruktansvärt. Så cyniskt Så känslokallt.
Han skulle också kunnat säga: Jag älskar min son vad än han har gjort och jag klandrar mig själv att jag inte lyckades forma en bättre människa, men det beror naturligtvis på att jag aldrig var närvarande.
Ock så mamman, som naturligtvis aldrig heller varit närvarande och nu bara känner panik över att fasaden rämnat.
Hade något sådant hänt mig hade jag skämts som en hund över mitt usla jobb som förälder. Vare sig jag var ensamstående eller levde i tvåsamhet.
Så är det bara

Jag tror inte det är rätt tillfälle att vädra käpphästar om vad barn behöver. Våra spekulationer om vad som gick snett blir tyvärr bara spekulationer. De flesta vet att det går att uppfostra barn i familjer som ser olika ut.

Med risk för att hamna lite utanför ämnet undrar jag om författaren menar att även pedagogers kön är ointressant? När Carlberg romantiserar betydelsen av att barn får möta män under sin uppväxt - då finns det en motsatt uppfattning som menar att frågan om könsbalans i förskola och skolans lärarkår är politiskt ointressant.

Det viktiga skulle då vara att de är "mänskliga".

Jag menar att bilden av en möjligt könsneutral väg är riskabel och döljer viktiga motsättningar och riskerar att marginalisera de män som försöker ta sitt ansvar och vara närvarande i barnens liv.

Går detta att diskutera utan att nedvärdera kvinnliga pedagogers ( och parallellt mammors) betydelse?

Man bör inte titta på barn som fostrats ensamstående mammor, istället borde man titta på massmördares bakgrund. Hur stor procent av dem saknar en manlig förebild. Jag vet faktiskt inte vad resultatet skulle bli. Förmodligen finns redan sådan forskning men jag vet inte vad den visar.

De allra flesta blir varken mördare eller massmördare så det förvånar mig inte att forskning visar att det går bra för barn som fostrats av ensamstående mammor.

Jag är tveksam till att han ger sig på mammor specifikt. Om det saknas en pappa så är det väl vanligtvis även pappans ansvar. Mängden personer som blivit till genom insemination är väl så liten att det knappast ger något vettigt statistiskt material.

Tvärtemot vad författaren skriver så uppstår ondska på ganska enkla sätt. Att bli bortvald av en förälder sätter djupa spår i ett barn.
Att en förälder förvägrar sitt barn kunskap och kontakt med sitt ursprung är ett annat sätt att så frön till ondska. Att styra människor bort från det som förefaller dem rätt och naturligt betalar sig i ett senare skede med ondska.

#20 Lars Kallin – Kommentar: ”…istället borde man titta på massmördares bakgrund”?

Det är just det som inte avslöjar så mycket alls! Och då kan du läsa en artikel av Henrik Anckarsäter (överläkare och professor i rättspsykiatri vid Göteborgs universitet) om problematik med psykiatrisk diagnostik angående våldsbrott:

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/lakare-ska-inte-spekulera_6369672.svd

Sådana studier är tämligen meningslösa och avslöjar inte alls så mycket värdefullt. Hela den statistiska valideringen av människans egenskaper innehåller väldigt lite sanning om en enskild individ. Dessa studier beskriver sannolikhet i en kollektiv bemärkelse men inte verklighet i en individuell bemärkelse.

En undersökning gjord av Gunnar Andersson (professor i demografi) angående äktenskapets/samboendets varande så fann han att kvinna-kvinna äktenskap höll kortast, man-kvinna äktenskap mellan och man-man äktenskap längst. Det visade sig även att kvinnor tog oftare än män initiativ till beslutet att gifta sig och skilja sig. Då skulle man kunna dra en slutats att kvinnor inte är lämpade för att leva i ett långvarigt förhållande med allra sämst prognos med varandra. Detta kan dock förklara en del det missnöje som vissa kvinnor i synnerhet har specialiserat sig på att leverera angående männens sätt. Men det blir inte bättre att de får sällskap av en annan kvinna.

Men ingen har väl propagerat för att underkänna kvinnor som passande livspartner för det eller? Ty det säger ingenting om ett enskilt förhållande och utesluter inte att män tar initiativet till äktenskap och skilsmässa. Sannolikheten är bara större att det är en kvinna som tar båda besluten.

På samma sätt fungerar även statistiken angående riskfaktorer som är förenade med våldsbrott. Däremot påtalar Henrik Anckarsäter hur viktigt det vore att vi fäster fokus på våldsbeteende i stället för diagnostisering eller sökande efter riskfaktorer ty förekomsten av våld är signifikant för unga män i synnerhet när de gör sig skyldiga till våldsbrott. Där missar vi kapitalt själva fenomenet och försöker angripa problemet på ett sätt som bygger på ren tro och tradition. Vi straffar nämligen inte våldsbeteende utan ett begånget brott var för sig och det är helt galet.

Gerlands reaktion är något av en ryggmärgsreaktion med moderskapspresumtionen som förtecken. Argumentet utgår ifrån att mammor minsann kan ta hand om barnen och pappan behövs (oftast) inte, eller i vart fall mycket lite. Unni Drugge, ROKS m fl argumenterar på liknande sätt. Skall det vara så svårt att förstå att ett barn behöver både sin mamma OCH sin pappa. Ingen kan ju fullt ut kompensera för den andre. Den här typen av debatt har inte barnet i centrum utan en egocentrerad förälder.

#20 Lars Kallin

Du skriver:
”….så det förvånar mig inte att forskning visar att det går bra för barn som fostrats av ensamstående mammor.”

Men jag säger till dig precis som jag skrev till Gunilla Gerland att det är inte vad forskningen visar.
Från ”Socialrapport 2006” utgiven av Socialstyrelsen.

”Barn till ensamstående hade i förhållande till barn som bodde med båda föräldrarna förhöjda risker för dödlighet, psykisk sjukdom, självmordsförsök, skador och missbruk. Riskerna att vårdas för missbruk, självmord, våld och psykisk sjukdom var två till tre gånger större efter att hänsyn tagits till förhållanden som föräldrars eventuella missbruk och psykiska sjuklighet, ålder, socioekonomiska tillhörighet, storstadsboende och födelseland.”

Givetvis så går det bra för många som växer upp med en ensamstående föräldrar men faktum är att en betydligt större andel av dessa blir missbrukare, kriminella mm

Anders Carlberg skriver:
”När vi tittar närmare på vilka som begår ¬terrorbrott och politiska mord är det ett antal faktorer som nästan alltid finns med - oavsett om vi pratar om Lasermannen John Ausonius, prickskytten Peter Mangs i Malmö, självmordsbombaren Taimour Abdulwahab på Drottninggatan eller Anders Behring Breivik på Utöya De har oftast haft dålig eller obefintlig ¬kontakt med sina fäder”.

Jag antar att påståendet i sak är korrekt dvs att de personer som han nämner haft dålig eller obefintlig kontakt med sina fäder.
Gunilla Gerlland tillskriver sen Carlberg åsikter som han inte framfört när hon skriver.

”Det är lätt att dra växlar på terrordåden i Oslo, och det var väl egentligen bara väntat att någon skulle gå varvet runt och skylla ondskan på ensamstående mammor.” Men det var ju inte vad Carlberg påstod i sin artikel. Orsakerna till fädernas frånvaro som han anser är problemet kan vara många.
Sen hävdar Gunilla Garland att det går bra för pojkar i familjer utan fäder. Ett påstående som i sak inte är korrekt utan precis som Socialstyrelsen visar så kan man på goda grunder säga att det går bättre för pojkar som växer upp med bägge föräldrarna.

#18 Christina Lundqvist – Kommentar: ”Ursäkta men jag tycker du tar till dig Carlbergs artikel på ett så överdrivet kvinnligt sätt, du upplever den fel.”

Jag skulle kunna säga samma sak men som man är det inte tillåtet ty då får man serverat tillbaka ögonaböj: ”vilken unken och nedlåtande kvinnosyn du har”. Så jag nöjer mig med att sympatisera med din ståndpunkt.

*

#23 Karl Pedal – Kommentar: ”Unni Drugge, ROKS m fl argumenterar på liknande sätt.”

Det har du så rätt i! Den retoriken hör hemma hos samtliga som du nämner.

Det finns två ideologiska läger som jag kan tacka för en del begrepp som de introducerat i min tankevärld:

1. Feminister för att förklarat för mig så tydligt vad könet innebär som social konstruktion. Jag tackar för begreppet ”social konstruktion”.

2. Karl Marx för att ha redogjort fenomenet alienation som exempelvis att religioner uppstår på grund av människans sociala alienation på det materiella planet. Jag kan skippa resten av hans teser men jag tackar honom för begreppet ”alienation”.

*

3. Min slutsats:

Den feministiska problematiken och kvinnors problem med män är en psykosocial konstruktion på grund av kvinnornas könsliga alienation på det medmänskliga planet. Kvinnor har tappat kontakten med sitt kön och blivit socialt avkönade vilket uppenbarligen är ett stort problem. Och naturligtvis är problemlösningar lika mångsidiga som kvinnan har fantasi.

En del av denna problemlösning går ut på att neutralisera mannens könsliga väsen. Könet i sig är ett hot oberoende om det är det egna eller mannens. Naturligtvis är det enklare att neutralisera det egna könet men mannen tycks ställa till problem med att inte alls vara så lättmanipulerad till den könlösa sociala konstruktionen. En del utvecklar vampigheten till ett rent konststycke med att bli så övertydliga i sin kvinnliga roll. Personligen har jag inte alls något emot kvinnans vampighet (tvärtom) om det är en akut sinnesstämning med charm vid passande tillfälle i stället för korniskt tillstånd med fel fokus på livet övrigt.

Obs. Min slutsats ska läsas semiseriöst och inte precis som någon vetenskaplig analys ifall någon torrboll skulle få spader :-)

#26 Christofer Catilan,

Jag är återigen imponerad av dina tankegångar. Solklara.

// lars johansson

Problemet med sådan statistik är att de ensamstående mammorna inte är ett genomsnitt av mammor. Det är en överrepresentation av missbruk, svag ekonomi, osv. Det går också alldeles utmärkt att ha dålig kontakt med sin far även i om föräldrarna inte är skilda. Det är tex antagligen inte så bra att levande med en man som misshandlar - kanske tom betydligt värre än att ha en ensamstående mor.

Det är festligt hur de konservativa debattörerna nu söker med ljus och lykta efter individuella förklaringsmodeller för Breviks dåd, medan man för muslimska terrorister alltid hittar förklaringen i religionen. Jag har då inte sett någon ömka sig över Usama bin Laden och fundera på hans relation till sin far.

För det finns två för högerns hökar väldigt jobbiga alternativ:
* Breivik var ideologiskt driven, vilket betyder att kristendomen och nationalismen i sig bär samma frö till terror som islamismen.
* Breivik var en störd individ, vilket betyder att även de islamiska terroristerna kanske är störda individer. Hela anti-islamismen blir då meningslös

#28. Extremism som extremism. Varför skulle det inte finnas kristna extremister? Vad är poängen?

#28 Jakob Jonsson

Du skriver:
”Problemet med sådan statistik är att de ensamstående mammorna inte är ett genomsnitt av mammor. Det är en överrepresentation av missbruk, svag ekonomi, osv.”

Fast det där känner dom givetvis till på Socialstyrelsen så man har beaktat det
Från rapporten
”Riskerna att vårdas för missbruk, självmord, våld och psykisk sjukdom var två till tre gånger större efter att hänsyn tagits till förhållanden som föräldrars eventuella missbruk och psykiska sjuklighet, ålder, socioekonomiska tillhörighet, storstadsboende och födelseland.”

Du skriver:
”Det går också alldeles utmärkt att ha dålig kontakt med sin far även i om föräldrarna inte är skilda.”
Självklart så är det så. Och det kanske är förklaringen i en del av de fall där det går snett för dom som växt upp med bägge sina föräldrar.

Du skriver också att:
”För det finns två för högerns hökar väldigt jobbiga alternativ: Breivik var ideologiskt driven, vilket betyder att kristendomen och nationalismen i sig bär samma frö till terror som islamismen.”

Att nationalism bär ett frö till terror är ju inte direkt någon nyhet varken för ”högerns hökar” eller några andra. Terror i kristendomens namn har ju förekommit i vart fall ändå sedan de tidigaste korstågen (som inte riktade sig mot muslimer utan mot ”hedningar” och konkurrerande kristna samfund som den katolska kyrkan tyckte inte borde få finnas) så det är inte heller något nytt.
Precis som det inte är något nytt att socialismen bär ett frö till terror.

”Det var helt nödvändigt att evakuera Phnom Penh. Det var nödvändigt att snabbt få igång livsmedelsproduktionen och det skulle komma att kräva stora offer av befolkningen.”
Sa Birgitta Dahl (s) när hon (precis som många andra inom vänstern) försvarade Pol Pot terror i Kambodja. Men hon ångrade det påståendet när det visade sig att terrorns offer var mer än 1,5 miljoner människor. Men det berodde kanske på att hon egentligen inte tillhörde vänsterns hökar.

Du skriver att: ”Det är festligt hur de konservativa debattörerna nu söker med ljus och lykta efter individuella förklaringsmodeller för Breviks dåd, medan man för muslimska terrorister alltid hittar förklaringen i religionen”

Jag vet inte om jag håller med om att konservativa alltid försöker hitta förklaringen till muslimska terrorister i religionen.
De flesta konservativa skribenter som jag läst anser tex att förklaringen till 9/11 låg i den politiska agenda som Al Quaida har och inte i religionen.
Ungefär som konflikten på Nordirland. Det är katoliker på den ena sidan och protestanter på den andra. Men det är inte någon religiös tvist mellan katoliker och protestanter som är grunden till konflikten utan det är frågan om Nordirland, eller Ulster som en del föredrar att kalla det ska tillhöra Republiken Irland eller Storbritannien vilket är en rent politisk fråga,
Antagligen är politiken den främsta källan till terror.

"För mig framstår det som att detta som nu hände inte hade hänt om hans far och styvmor (som tyckte mycket om honom) hade haft vårdnaden. Pojkar behöver verkligen sina pappor."

Ann Helena Rudberg, varför tror du då att pappan valde lägga geografiskt avstånd mellan sig och barnet, vilket han gjorde genom valet att bosätta sig i Frankrike?

Han och styvmodern kunde ju ha valt att bosätta sig i Norge, nära sonen?

Men SÅ viktigt var tydligen inte barnet att de ville göra den uppoffringen!!!

#31 Inger
Du är som många inne på det meningslösa "skuldspåret".

Om jag inte fattat det hela fel så skrev Anders Carlgren om det mer naturvetenskapliga "orsak o verkans" spåret.

Dvs: Att pojkar som växer upp utan NÅRVARANDE fäder utsätts för en större risk att verka med destruktivt beteende.

Skall det vara så jäkla svårt att fatta enkla statistiska samband

Jag ifrågasätter och motargumenterar Ann helena Rudbergs kommentar (#2), inte artikeln i sig.
Jag reagerade starkt på hennes enögda och fanatiska åsikt att "det inte hade hänt om han vuxit upp med pappan" (fritt ur minnet).

Skulden till dådet har ABB enbart själv, men bakgrunden är helt säkert mycket komplex och om denna vet vi inte så värst mycket.

Före detta fängelsedirektören Ann-Britt Grünewald har berättat att hon under sin karriär inte träffat en enda fånge som växt upp med en närvarande pappa. Anders Carlberg bekräftar ungefär samma utsaga och så gör också Socialstyrelsen. Hur kan vi då i Sverige ha sådana lagar som gör att ett barn många gånger berövas sin ene förälder i vårdnadstvister? Nära 200000 barn träffar inte sin far alls eller mycket sällan.

Jag håller med dig Ann Helena, pojkar behöver verkligen sina pappor och även sina mammor, likaväl som döttrar behöver sina båda föräldrar. Barnens rätt till sina båda föräldrar borde vara ledstjärnan. Vårdnadslagstiftningen i Sverige av idag, genomförd av vår senaste sosse-regering lämnar mycket övrigt att önska. Man använder begreppet "barnets bästa" som någon slags plakatpolitik, men man har helt glömt bort vad det borde innebära i praktiken. Många av familjepolitikens lagar är dessutom skrivna innan motboken avskaffades och präglas av en värdekonservatism av sällan skådat slag.

För övrigt har jag ett mycket stort förtroende för Anders Carlberg i denna fråga, han har lång erfarenhet och han vet vad han pratar om baserad på en lång erfarenhet i samhällets tjänst. Inte konstigt att han har fått Kungliga Patriotiska Sällskapets första Medalj för Betydande Fostrargärning.

#33
Skuld är en mänsklig representation.
I den obehagliga verkliga verkligheten styrs allt av kausalitet - dvs orsak och verkan.

Burdust uttryckt:- jag, mamma, pappa, mormor, morfar, farmor, farfar, TV, radio, internet, tidningar, böcker, skvaller, farrnorsmor, farmorsfar, mormorsmor, hennes granne, grannens granne, och hela jäkla helvetet.

Vi försökte så gott vi kunde. Men det vart inte bättre.

Fel uppkommer alltid mitt i smeten.

Testa med elvispen.

Mitt i kakan finns en sån där jäkla knöl.

Som tur var så fick jag knölen jag som baka kakan.

Karlar skall befrukta kloka fruntimmer. Fruntimmer skall välja karlar med furnuft.

"Nära 200000 barn träffar inte sin far alls eller mycket sällan."

Ja, det är naturligtvis sorgligt, om den siffran stämmer (?) , men jag undrar hur många av dessa pappor är det som självmant håller sig undan, som faktiskt inte vill ha med sina barn att göra?

Av denna anledning reagerade jag på kommentar #2 ...

Det du skriver om är en helt annan fråga. Varför är en viss procent män promiskuöst icke ansvarstagande? Jag vet inte. Kanske ingår det i den genetiska programmeringen. Hos vår närmaste släkting Bonobon är som jag förstått det hela 100 % av hanarna promiskuösa och icke ansvarstagande. Den närbesläktade arten bor bevisligen kvar i träden nästan utdöda.
Homo Sapiens hannen har lyckats bättre, Den rackan har byggt hus, vägar, järnvägar, slott, flygplatser, fabriker, industrier, tvättmaskiner, bilar mobiltelefoner, facebook och annan användbar apparatur.

Mitt i all ansträngning i att duga till en kvinna (hona) är det alltid några hanar som misslyckas och istället vill hämnas.

pang pang

Ni skall dö.

Jag duger inte till nått annat.

Räkna procenten.

Det finns väldigt väldigt väldigt många hus och många många långa vägar.

Kanske handlar allt om att förstå "procenten" och felmarginalen.

Här är en länk till siffran om 200.000 barn som inte får träffas sin far för referens;

http://www.skanskan.se/article/20110416/LUND/704159758/1162/-/lagandring...

Basdata till dessa nästa 200.000 kommer från SCB, Undersökningar av levnadsförhållanden (ULF), om jag kommer ihåg rätt.

#35 Anders B Westin – Kommentar: ”Fruntimmer skall välja karlar med förnuft.”

Det fick mig tänkta att min goda vän och tillika brutalt ärlig tänkare med en stor dos av kvinnligt sunt förnuft sade till mig: ”Män söker aktivt bland föredragna kvinnor för att bli hennes sällskap och kvinnor väljer aktivt bland föreslagna män för att acceptera hans sällskap.”

Och hon poängterar att det är ett STORT ansvar att förvalta det privilegiet att kunna välja. Hon är så trött på alla kvinnor som är ständigt missnöjda med sina män och kritiserar så fort som tillfälle bjuds.

Helt uppenbart är det i så fall att kvinnor brister i ansvar med att förvalta sin frihet att få välja.

*

#31 Inger Andersson – Kommentar: ”Han och styvmodern kunde ju ha valt att bosätta sig i Norge, nära sonen?”
Och hur viktig var sonen för föräldrarna när de skilde sig medan han fortvarande var endast ett år gammal?
Jag skulle påstå att om han var en egoist så var hon en narcissist. Och jag kan motivera båda aspekterna med fakta från efterspelet till dådet hur de uttalat sig om det inträffade. Kvinnlig narcissism är nämligen ett flagrant ”underdiagnostiserat” fenomen och jag tror på fullaste allvar att det beror på att kvinnor självfallet satsar redan mycket energi och engagemang (en del har gjort det till en regelrätt livsstil) på sitt yttre för att framstå så attraktiva som möjligt för män. Det kamouflerar mycket av de synliga stigman som en kvinnlig narcissist innebär. Hos män är det betydligt lättare att upptäcka med tanke på att män inte behöver satsa så mycket på att dekorera sig för kvinnor.
En utpräglad narcissist ser inte endast allt det yttre som sin dekoration utan är förälskad i den självbild som omgivningen reflekterad. En sådan kvinna älskar inte barnet utan moderskap, hon älskar inte mannen utan äktenskap och framför allt: hon älskar inte vänner utan deras roll som spegel för att kunna se sin egen effekt på. För henne är det en livsviktigt avgörande sak hur hon uppfattas av andra och det vill hon ha inflytande över genom att manipulera andra med sina känslor och med dåligt samvete i synnerhet. För henne är nämligen existensen en ”neverending” skönhetstävling på vitt skilda områden med vitt skilda idyller som hennes mål tills döden skiljer henne från livet.
Och några ord männens dumhet: män är de facto så dumma i huvudet att de misstolkar en narcissistisk kvinna såsom hon skulle bjuda på sig själv och vara emotionellt tillgänglig och anar inte att det är han som är ett behändigt verktyg för hennes högst personliga mål. Precis, precis så dumma är män att de gifter sig främst med kvinnas yttre och har ingen aning om att de får en KVINNA på köpet. Då är det viktigt att se vilken sorts kvinna som bor i hennes kropp. Det är nämligen så att vår födelse, vår vilja, vårt liv och vår död inte har något specifikt kön. Vissa aspekter i vår existens är könlösa när könet i vissa andra är helt avgörande. Män tenderar att gifta sig endast med de sistnämnda i kvinnans liv och glömma bort de förstnämnda.
Kvinnor tenderar kräva mer av det förstnämnda efter ett tag och tror att män sett henne på samma sätt. Men det är en ren illusion om man tror sig få honom dit. Och det beror inte på att män och kvinnor är nödvändigt vis så olika utan under vilka förutsättningar man ingått i ett förhållande. Det har visat sig att det som inte finns där under de första sex månaderna kommer med största sannolikhet inte finnas någonsin senare i förhållandet.
Slutsats: Den endimensionella förklaringen till olyckliga, miserabla öden som ens barn kan råka för är så oförlåtligt simpel. I det avseendet passar även (#35) Anders B Westins metafor som förklaring: ”Mitt i kakan finns en sån där jäkla knöl”!

*

Tackar – (#27) Christina Lundqvist! Uppskattningen är ömsesidig :-) Jag har lånat och arkiverat flera av dina träffsäkra synpunkter…för tillfällen när jag behöver passande argument.

Gunilla Gerland är ett typexempel på dagens feministiska kvinnor. De som ständigt talar om sina rättigheter, men aldrig om att ta eget ansvar eller att också ha skyldigheter.

Gunilla Gerland har tidigare talat sig varm för ensamstående kvinnors rätt att skaffa barn via insemination och därmed att utesluta barnets pappa ur barnets liv. Dessa mammor har dessutom rättigheten att bli försörjda via samhället (underhållsstöd, barnbidrag, bostadsbidrag, etc.). Barnen får samma rätt till dagis, skola och sjukvård, trots att det bara finns en förälder som bidrar med skatt för att betala detta. Rättigheter, rättigheter, rättigheter...

Men när det kommer till frågan att ta ansvar så värjer sig Gunilla Gerland!

Naturligtvis är det vårdnadshavarna som har ett ansvar för hur deras barn uppfostras och utvecklas. Om det bara finns en vårdnadshavare så är det naturligtvis den vårdnadshavaren som är ansvarig för barnet och dess utveckling. I Anders Behring Breiviks fall är det hans biologiska mamma som haft ensam vårdnad om honom och därmed är det också hon som haft ensamt ansvar för hur han har utvecklats.

Som flera tidigare har påpekat så finns det fakta och utredningar som pekar på pojkar till ensamstående mammor har en klart högre risk att utveckla på ett negativt sätt. Men detta blundar Gunilla Gerland för. Återigen värjer hon sig för att ta ansvar och att hon kan ha en moralisk skyldighet att tillse att pojkar får växa upp med en pappa som manlig förebild. Skrämmande!

http://annhelenarudberg1.blogspot.com/2011/08/det-medeltida-norge.html

#41 Ann Helena Rudberg – Kommentar: Ane Örbö Kirkegaards artikel

Det är en sorglig läsning och det bekräftar det som jag försöker säga. Men jag saknar samma insiktsfulla kunskaper hur det norska samhället egentligen ser ut som social gemenskap människor emellan.

Men vi får nog börja vänja oss vid det namn som detta fenomen som Ane Örbö Kirkegaard även så träffsäkert beskriver: den kvinnliga formen av narcissism.

Som jag skrev en sådan narcissistisk kvinna älskar inte sina barn utan sitt MODERSKAP (och inte minst havandeskapet innan). Det handlar om hennes egna egenskaper som skapas av och reflekteras i alla andra närstående individers beroende och växelverkan med henne. Sonen var ett viktigt ”faktor” för att bekräfta hennes moderskap. Han blev aldrig hennes SON utan hennes BEKRÄFTELSE.

Att vara god mor för henne var inte livets uppgift utan ett sätt att få andras uppmärksamhet och bekräftelse. Jag har studerat nära håll nämligen en sådan narcissistisk familjeidyll och där tog sonen sitt liv vid 31 års ålder. Dessa historier är kopior av varandra på ett kusligt sätt men med olika resultat.

Tackar för länken! Den är läsvärd, verkligen.

#39

Och hur viktig var sonen för föräldrarna när de skilde sig medan han fortfarande bara var ett år gammal?"

Ja, det kan man verkligen fråga sig.

Men det fråntar ju inte pappan det ansvar att han faktiskt valde att bosätta sig så långt från sonen att vardagskontakten omöjliggjordes.

Att mamman inte gick med på att ge vårdnaden till pappan och styvmodern, är väl inte så konstigt. Då hade ju situationen varit likadan, fast omvänd. Då hade det varit mamman som hade bott långt i från.

Ja, jag håller verkligen med om att pappan visat upp ett klart egoistiskt beteende, men att mamman skulle vara narcissist, har jag inte läst något om. Då har jag ändå följt nyheterna mycket, både svenska och norska.

Men kanske du kan hjälpa mig?

Var hittar jag information om att mamman skulle ha varit en olämplig förälder/vårdnadshavare.

En sak till jag funderar över är "Medborgare X" (#40) kommentar om att mamman hade egen vårdnad.

Hur vet vi detta?

Det jag har läst är att det förekommit en vårdnadstvist, men behöver detta automatiskt betyda att mamman fick denna egna vårdnad?

Kan de inte ha haft fortsatt gemensam vårdnad?

För jag har läst i norsk media att pappan och sonen hade regelbunden kontakt fram till ungefär sonen var 16 och att styvmamman har fortsatt haft kontakt fram tills nu.

#43 Inger Andersson – Svar: ”…men att mamman skulle vara narcissist, har jag inte läst något om.”

Nej, det skulle du inte ha gjort om du inte läst min tolkning på hennes roll i det hela eftersom jag tror bestämt att jag är tämligen ensam som att säga detta om henne. Och jag har precis beskrivit här under denna artikel att diagnostiken av kvinnlig narcissism är betydligt svårare än hos män.

Min stora giv i detta sammanhang är det faktum att jag fått studera nära håll en familjeidyll där modern är en fullbordad narcissist.

Och jag ska ge ett exempel hur en man (och i detta fall kallar jag honom egoist) och hur en kvinna (och i detta fall kallar henne narcissist) reagerar på en fruktansvärd sak som hänt:

Citat från mitt tidigare inlägg:

Den norska gärningsmannen Breiviks far säger enligt Expressen: "Han borde ha tagit sitt eget liv" och beskriver hur chockad och lamslagen han är. Breiviks mor har fått en stödgrupp för att hjälpa mamman och hennes väninna säger enligt Expressen: "Sonen har förstört hennes liv" och att hon är på en hemlig ort.

Det är diametralt två olika sätt att förhålla sig till den fruktansvärda händelsen. När man läser mer så får man veta att pappan tänker ständigt på dem som blev utsatta för attacken och lider med dem, dvs riktat sin fokus på de drabbade när mamman har riktat sin fokus på sitt personliga lidande och ångesten för att få skydda sig mot omvärldens nyfikenhet. Det är två mycket smärtsamma verklighetstolkningar som inte har något annat gemensamt än sonen.

Citat slut

Att en människa fokuserar på sitt eget lidande i stället för att se katastrofen från de verkliga offrens sida är typiskt för en narcissist.

1. Även en egoist kan släppa sitt egocentriska självförverkligande för stunden för att kunna uppfatta den verkliga kränkningen som drabbat de som blev måltavla för sonens dödskjutning. Det är de andra som hamnar i hans fokus.

2. Men en narcissistisk person dyker djupare i sin egocentriska verklighetstolkning och börjar tävla med de verkliga offren hur djupt in i sitt innersta hon blivit kränkt. Det är hon själv som hamnar i hennes fokus.

Skillnaden kan man inte förklara med att kvinnor är så annorlunda i detta avseende ty det skulle omkullkasta det mesta hur vi har byggt vårt samhälle…och det säger jag utan att gå så djupt i den analysen.

Det är inte rimligt under några omständigheter att tala om att någon anhörigs liv blivit förstört med tanke på vilka konsekvenser det blev för de verkliga offren. Alla andra hemskheters konsekvenser är relativa kontra dem som dött vilka konsekvenser har blivit absoluta. Och det är inte svårt för ens en kärleksfull mor att förstå.

CC, du drar ju bara slutsatser om något du inte vet något om, du bara gissar utifrån några rubriker...

Moget (:-(

Fortsätt med det du!!!

Läser nu på Ann Helena Rudbergs blogg att hon försöker underbygga sina ord med ABB:s 1500-sidiga skrift...

Skönt för henne att hon åtminstone litar på en mördare!!!

Jiiises...

#45 Inger Andersson – Svar: ”CC, du drar ju bara slutsatser om något du inte vet något om, du bara gissar utifrån några rubriker...”

Men det gäller oss alla! Både dig som resten av oss.

Ingen av oss har någonsin kunnat titta i någon annan människans huvud om man inte menar helt bokstavligt. Inom psykologin finns det något som heter gärningsmannaprofil och det underlag som man använder som grund för slutsatser är oftast betydligt klenare än vad som kommer fram när folk kan tala för sig. I båda fallen (far och mor) finns det uttalanden som är högst personliga tolkningar på det inträffade.

Än så länge måste vi tyvärr lita på vad folk säger och modern säger tydligt sitt.

CC:

"... och modern säger tydligt sitt."

Och vad har modern sagt då, enligt dig?

För det du refererar till i kommentar #44 är ju inte moderns uttalande, utan en vänninas...

"Men det gäller oss alla. Både dig som resten av oss."

Det jag reagerade på från början, var Ann Helena Rudbergs tvärsäkra uttalande och inga rubriker:

"...detta som nu hände inte hade hänt om hans far och styvmor (som tyckte mycket om honom) hade haft vårdnaden."

Inte har hon svarat på min fråga, om vad hon grundar detta uttalande på, men på sin blogg söker hon svaret på ABB:s mördande i det s.k manifestet.

Just en trovärdig källa, kanske journalisten tycker?

#49 Inger Andersson – Svar: ”Just en trovärdig källa, kanske journalisten tycker?”

Väninnan till mamman talade för pressen som mammas talesperson:

"Hans mamma har lämnat hemmet och kommer att vara borta i flera månader. Hon tycker att det var svårt att vara där alla känner henne. Sonen har förstört hennes liv"…

...som exempel från Expressen 20110727, Svd 20110727, VK 20110727. Jag har sparat vissa tidningsartiklar med bådaföräldrars uttalanden från svenska tidningar och jämfört med vad jag kunnat läsa i de norska och uppgifterna tycks vara helt samstämmiga. Således är det definitivt inte en enskild journalist som tolkar.

Du kan själv läsa ty all information finns kvar på de olika nättidningars arkiv.

"50, CC:

Du får specifiera dig och namnge de artiklar du åsyftar

Eller varför inte länka?

Det har skrivits så otroligt mycket dessa dagar, att sitta och försöka hitta artiklar, där mamman gjort uttalande, är alltför tidskrävande.

Och angående ditt citerande av mig, där jag ifrågasätter trovärdighet, gäller Ann Helena Rudbergs hänvisning till mördarens manifest och inte något uttalande av mammans väninna.

#51 Inger Andersson – Svar: ”…är alltför tidskrävande.”

Där sa du något viktigt! Jag är precis lika lat som du i det avseendet. Som jag skrev så har jag sparat artiklar och de är som urklipp i pdf-format och inte som webbadresser.

Men du kan slå på Google: ”Sonen har förstört hennes liv” så kommer du väldigt långt.

Inger: Och angående ditt citerande av mig, där jag ifrågasätter trovärdighet, gäller Ann Helena Rudbergs hänvisning till mördarens manifest och inte något uttalande av mammans väninna.

Chris: Men det verkar inte vara specifikt ställt till Ann Helena Rudberg när jag läser ditt inlägg utan som en referens som du tar upp i ett inlägg som du adresserat till mig.
Av den anledningen är jag skälv väldigt noga med att referera med både nr och namn när jag kommenterar andras inlägg. Risken finns att det kan bli förväxlingar annars.