Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Publicerad: 2011-08-04 13:08, Uppdaterad: 2011-11-02 15:11
Danmark är i grunden ett borgerligt land som ändå tävlar med Sverige om att vara ett högskatteland. En orsak till det är Pia Kjaersgaard, en vänsterinriktad välfärdskramare, som drivit på expansionen av den offentliga sektorn. Det är tydligt att Dansk Folkeparti är förebild för SD på mer än ett sätt. Det skriver Helena Rivière, tidigare moderat riksdagsledamot.
fd moderat riksdagsledamot.
Den svenska modellen har mycket gemensamt med den danska, utom i ett avseende: Danmark är ett i grunden borgerligt land. Danmark har haft borgerliga regeringar i tjugo av de senaste trettio åren, med ett avbrott under 90-talet - tvärtom mot oss. Men valet av regering är en sak. En annan och kanske viktigare är sakligheten, rättframheten, självrespekten, och därmed respekten för andra. Danskarna behöver inte be om ursäkt för sin borgerlighet. Ingen dansk ifrågasätts för sina borgerliga åsikter utan hävdar dem med självklar auktoritet. Mitt resonemang vilar på Ann-Sofie Dahls genomgång av det borgerliga Danmark i Matadorlandet, (Samhällsförlaget) som jag läst med stigande intresse. Ann-Sofie Dahl är docent i internationell politik och bosatt i Danmark sedan åtta år.
Den fråga jag var nyfiken på var följande: Om dansk samhällsuppfattning präglas av borgerligt kulturella ideal som personlig frihet, oberoende och självtillit, och om själva strukturen i Danmark, d.v.s. småskaligheten och överskådligheten med många småföretag och entreprenörer, främjar en självgående, självständigt tänkande människa - varför är då Danmark ett högskatteland? Vad använder Danmark skatterna till? Hur kommer det sig att Danmark tävlar med oss, socialdemokratiskt indränkta, om topplatsen för världens högsta skatter?
Jag får svar i hennes bok, och det är svar som förtjänar eftertanke.
Den vanliga medierapporteringen om Danmark begränsar sig i stort sett till en enda sak, att danskarnas främlingsfientlighet har piskats upp och gjort sig bred under inflytande av en av oss utpekad häxa vid namn Pia Kjaersgaard (Dansk Folkeparti). Vi vet att den borgerlige Anders Fogh Rasmussen har regerat med stöd av henne och alltså gett henne legitimitet i flyktingpolitiken. En sak vi däremot inte har upplysts om är att Pia Kjaersgaard också är en vänsterinriktad välfärdskramare som benhårt har motsatt sig skattesänkningar och andra "hot mot välfärden", och drivit på expansionen av den offentliga sektorn.
Efter åtta år med borgerligt styre 2009 var den offentliga sektorn större än någonsin tidigare i Danmarks historia. År ut och år in svällde den med 80 personer om dagen. "Vi har en offentlig sektor av en storlek som världen aldrig sett maken till", sade inrikes- och hälsoministern i en debatt i Folketinget sommaren 2010. (Greklandsbölden hade ännu inte brustit, men man får väl anta att Grekland slog rekordet redan då.) Plötsligt blir Dansk Folkepartis roll som inspiratör för Sverigedemokraterna synlig på mer än ett sätt. Sverigedemokraternas försvar för socialdemokratiskt orienterad kassaförsörjning är samma sorts försök att sätta press på vår regering som Pia Kjaersgaards på Foghregeringen.
När Fogh Rasmussen tillträdde som statsminister 2001 gjorde han det med ett löfte att inte sänka skatterna och inte skära i välfärden, ett konstigt löfte med tanke på Foghs uttalade ambitioner att styra Danmark i borgerlig riktning. Han hade sina skäl. Förtidspensionen var en het fråga sedan länge: den generella rätten för friska och arbetsföra danskar att dra sig tillbaka vid 60, en extravagant lyx som danskarna absolut inte ville avstå från. Socialdemokraterna förlorade troligtvis makten till Fogh i valet 2001 på sitt tal om att börja rucka på förtidspensionen, och nu satt Fogh med Pia Kjaersgaard i båten, och hon motsatte sig varje ansats till förändring. Så Fogh lovade.
Om Fogh alltså var pragmatisk så var det möjligen något han tyckte han kunde kosta på sig. Han hade andra mera långsiktiga mål. Fogh ville vinna en kulturkamp som återgav människan hennes förlorade värdighet och gjorde danskarna till "ett fritt och ståndaktigt folk som inte böjer nacken under socialstatens ok". Kampen om värderingarna betraktade han själv som det viktigaste när han 2010 summerade sin gärning inför NATO-jobbet (då Lars Løkke Rasmussen tog över som statsminister). Kampen om värderingarna handlade om att sätta agendan, om att inte ge efter för den rådande vänsterdominansen i kulturlivet, om kunskapsskola, om att få invandringspolitiken mera i samklang med önskemålen i folkdjupet, om viljan att skapa utrymme för individen framför kollektivet, inga fler "centralistiska standardlösningar".
Så även om dansken står för vem han är i sin personliga framtoning och lever i ett småföretagarland med inbyggda borgerliga mål och drivkrafter så fanns det uppenbarligen en socialdemokratisk kultur att göra upp med. Det gäller också oss. Vi har Sveriges Radio som varje dag vill höra vad Göran Greider har att säga om regeringens politik, kompletterat med Lars Ohlys syn på saken. Vi har SvT som sätter två vänsterdebattörer på varje borgerlig medverkande i tv-sofforna. Jag vet inte om slappa journalister som inte orkar sätta sig in i frågorna tror att de på det viset får fram någon sorts medelvärde som ska föreställa sanning. Som Maciej Zaremba sade en gång: om ena parten hävdar att någon är död, och den andra att denne någon lever, så är Sveriges Radios inställning att sanningen torde ligga någonstans mitt emellan.
Hur var det då med det höga skattetrycket? Förtidspensionen (efterlönen) redan vid 60 års ålder hade varit på tapeten ända sedan Schlüters (borgerliga) regim på 80-talet. Det är den välfärdsförmån som ingen dansk regering lyckats få bukt med trots det samhällsekonomiska vansinnet, och den fråga där Pia Kjaersgaard är orubblig motståndare till varje förändring. Lägg därtill kostnaderna för expansionen av offentliga sektorn, lägg till möjligheten till fyra års a-kassa, lägg till den korta arbetsdagen där danskarna går hem klockan fyra på eftermiddagen, lägg till de "vanliga" sociala förmånerna som ålderspension, föräldrapenning, sjukpenning, osv, lägg till en överkonsumtion av sjukvård eftersom den är gratis, lägg till en vårdgaranti som gör det möjligt att efter max en månads väntetid behandlas på både statliga och privata sjukhus. (Det senare har i all enkelhet inneburit en smärre borgerlig revolution i Foghsk anda genom att danskarna har förlorat sin forna skepsis mot privat vård.)
Så. Danmark unnar sig mera än Danmark har råd med. Danmark har en stor skuldbörda som bara förväntas växa under kommande år då de får en kvarts miljon fler äldre att försörja och 100 000 färre i arbete. Redan 2015 är Danmark på väg mot samma ekonomiska avgrund som Grekland och Irland om inget görs.
Danmark tappade bland OECD-länderna 2009 och föll från en sjundeplats till en elfteplats bland världens ekonomier, samma nivå som Italien och Spanien. Danmark åkte ner på listan över världens mest konkurrenskraftiga länder i World Economic Forums rankning 2010. Danmark föll till nionde plats (där Sverige hamnade på andra plats efter Schweiz). En undersökning i december 2010 visade att de offentliga utgifterna aldrig tidigare varit så höga. Festen är över. Danmark är inte längre kvar i den internationella guldligan.
Danmark måste skära ner. Förtidspensionen är återigen i fokus. I sitt nyårstal 2011 sade Løkke att rätten att gå i pension vid 60 avskaffas 2014. Pensionsåldern höjs till 68,5 år. Men krismedvetenheten hos danskarna är skral och det ska hållas val i höst, 2011. Socialdemokraterna, som leds av Helle Thorning-Schmidt sedan 2005, vill hellre ta sig igenom krisen med klassiskt socialdemokratiska lösningar som ökade offentliga satsningar på infrastuktur och på en ny miljonärsskatt på höga inkomster. Vi får se i höst om danskarna är villiga till nödvändiga uppoffringar för sitt land eller om de gör som grekerna, stampar i marken och skriker JAG VILL INTE.
Om ett folk är genuint borgerligt eller inte tycks inte spela någon roll för deras förväntningar på välfärden. Välfärden tas för given. (Uttrycket tryghedsnarkomaner myntades av den danska författarinnan Vita Andersen redan 1977.) Säg "fattigdom" och logiken flyger sin kos, säg "segregerade skolor" och vi vill ha staten till att styra och ställa, säg "otrygga anställningar" och vi kräver sanktioner mot arbetsgivare som inte förstår sin uppgift här i världen. Säg "sjukförsäkring" och fram kommer enstaka hjärtskärande fall som får gälla som bevis för regeringens illvilja.
Vi ser hur det går utför i Danmark. Om det är någonting vi har att lära av danskarna så är det att undvika att hamna i deras läge vad gäller ekonomin. Vi har fört en ekonomisk politik som är borgerlig så till vida att den gör det lättare för folk att leva på sin lön, och vi premierar arbete. Det är politiska realiteter som förverkligar borgerliga ideal av självbestämmande och egenmakt. Vad vi inte har och nog aldrig kommer att få är danskarnas råg i ryggen, deras raka sätt att vara och uttrycka sig. (Det som gör danska tv-serier så fascinerande starka.)
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




18 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Den stora skillnaden mellan Sverige och Danmark är att man agerar långsiktigt i Danmark och dessutom ser till att ha fra mtida manöverutrtmme. Vill Danmark skaffa permanent invandring eller tillfälligt ta in skolad arbetskraft gjort det utmärkt. I Sverige kommer invandringsfrågan vara ett ständigt bekymmer många år framöver, så länge moderater och som ovanstående är tongivande. Och vem litar på en moderat i denna fråga? De har ju själva sanktionerat det svenska haveriet, för att öka lönekonkurensen och för att slippa dra på sig Bonniers vrede.
Alla länders ekonomier fluktuerar, jag skulle nog inte sätta mig på några höga hästar. För bara något år sedan var det den danska ekonomin som gick som tåget-sen kom fastighetskrisen (som vi möjligen även kommer att få här). Hur som helst har jag svårt att se hur den exponentiella ökningen av utanförskapsområden är positiv och att vi behöver importera än fler städare genom västvärldens mest liberala asyl och arbetskraftsinvandringslagar. Så jag upprepar, litar någon på moderaterna i frågan? Hur långsiktig orkar en moderat tänka?
Riviére nämner inget om det historiska. En viktig parameter är toppstyre och Sverige har speciella egenskaper här sedan stormaktstiden. Så är det bara och därför är det ingen större skillnad på sosse och den nuvarande regeringen med sosse light. Om det finns trygghetsnarkomaner så är det bland hjärntvättade svenskar. Det gäller alltså att paketera skitsaker och få en profil på detta och här har den moderata politiken lyckats bra.
Skattetrycket i de båda länderna är lika högt och om nu förmånerna är bättre där så kan man undra vad det beror på. Kan den svenska massinvandringen ställa till det för de nuvarande sifferfifflarna i Rosenbad? Det skulle vara intressant att veta vem som får mest för pengarna. Som svensk får man ju i varje fall allt mindre tillbaka.
Anders, du kan väl sänks tonläget en aning, dIna versaler riskerar att ge kontraproduktiv effekt.
HR är inte särskilt precis med vilka nedddragningar hon vill se för att nå lågskattesamhället.
Hur många poliser ska försvinna?
Hur mycket ska försvarsbudgeten minska?
Hur mycket ska anslagen till vägar och järnvägar minska?
Hur mycket avancerad sjukvård ska försvinna?
Vilka ska vårda sin gamla mamma och pappa själva hemma utan stöd av äldrevården?
Det är ju den typen av frågor som HR och moderaterna måste besvara.
Här var det mycket hokus pokus! Är det den danska Folksjälen som HR har fått direktkontakt med? Och anat en frisk och sund Borgerlighet istället för trygghetsnarkomanien hos Sossezombies?
Om man nu har rest litegrann kan man ha märkt att svenska ungdomar generellt är ganska alerta, medvetna och självständiga. Hela den här konspirationsteorien om den trygghetsknarkande välfärldsstaten är hämtat direkt ur högerns egna teoribildningar utan att gå den besvärande vägen runt verkligheten.
HR definierar den borgerliga människan: "en självgående,
självständigt tänkande människa" som hyllar "personlig frihet, oberoende och självtillit" som ideal. Till skillnad från den som inte är borgerlig då, antar jag.
HR gillar inte trygghetsknarkare. Själv har hon säkert gått genom livet utan både välfärd, trygg anställning och garanterad sjukvård. Hon kanske kan avstå sin riksdagspension innan hon kommer här och tar brösttoner om andras behov.
I USA är staten fattig och befolkningen rik, i Sverige är staten rik och befolkningen fattig. Moderaterna vill ha en USA-liknande situation här med sin låglönepolitik och indragning av välfärd för flertalet.
Pia Kjaersgaard beskrivs som vänsterinriktad och ändå inspirerar hon den högerextremistiske Jimmy Åkesson enligt HR! Detta för att SD röstat med S vid några få tillfällen. Det räcker alltså inte att SD röstat med Alliansen nio gånger av tio?
Börjar Helena Rivière få kalla fötter? Förlorar Alliansen nästa val om SD inte sluter upp med Alliansen i alla frågor?
Helt i min smak, en gumma med koll, spendera INTE pengar du inte har! (eller åtminstone inte har god koll på att de flyter in framöver)
Ansvarsfull ekonomi är vad som skiljer oss från djuren, så sant som det är sagt mvh
Högmod går före fall, Helena Rivière.
Vänta tills den svenska fastighetsbubblan, den som försörjt staten med pengar de senaste åren, kollapsat så ska vi se vem som skrattar bäst.
Börsen visar vägen och det är nedåt vilket alla med minsta insikter om finansiella sammanhang hela tiden vetat skulle bli slutresultatet av den sorgerliga borgerliga expansionistiska spekulationsekonomin.
Vad ska vi göra med alla era hundratusentals invandrare nu när ekonomin kollapsar? Låtsasjobb och låtsasutbildningar i privat regi?
Kom igen nu! Ni vet att Helena har rätt! Det enda sättet vi kan klara opss nu - som nation - är att sluta låtsas. Vi är alla borgerliga nu (kom ihåg: Moderaterna ÄR vårt nya arbetarparti!), så då är det bara att bita i det äpple som BARA är surt för de fattiga! Vem bryr sig? Bara de fattiga, så låt dem göra något åt det då! Det är bara att sluta lata sig, och JOBBA lite för pengarna... Ok, visst, det är enklare kanske för en del, om Mamma och Pappa redan var rika... Men vadå... Det är så världen ser ut nu. Ocm man kan faktiskt inte ändra på världen.
Pengar.
Pengar.
Pengar.
Vakna upp. Var och en slåss för sitt och sig, och alla andra får klara sig bäst dom kan! Och om 6 hundra tusen barn svälter ihjäl i Afrika så är inte det mitt fel. Jag vill bara HA MITT!
Fyra års A-kassa sa du? Gratis sjukvård. Sjukpenning.
Det låter kort sagt som att dansk borgerlighet inte är som svensk, utan mera socialistisk med välfärdsprofil och omsorg om medborgarna.
Kanske är det därför de har suttit vid makten så länge, eller hur Helena?
@8 Dr Eleph@nt
Vad många missar är att det finns mycket vi kan skära i innan vi behöver skära i de punkter du tar upp. Först och främst borde vi kunna skära i politikernas förmåner, sedan föreningsbidrag och bidrag till religiösa organisationer. Efter det handlar det om att börja priotera men kostnadsläget måste i kontroll innan svensk ekonomi skiter sig totalt.
@15 C A Olsson
Om det var så att socialismens inflations politik gynnade de fattiga så kanske jag kunde hålla med dig, för jag tycker borgarna är kassa också. Vi har två block med partier som endast vill beskatta oss så mycket som möjligt.
@#17. En av svagheterna med vår typ av demokrati är just att politikerna själva bestämmer sina förmåner. Det finns ingen annan yrkesgrupp som har så fantastiska löne-, arbetstids-, förmåns-, pensions- och sjukvårdsvilkor som just riksdagsmännen. Ingen annan grupp förbättrar heller sina vilkor så regelbundet som riksdagsmännen gör.
Samtidigt som de slet vanliga människors sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring i småbitar och stampade på bitarna så förbättrade de sina egna.
Den utvecklingen är densamma oavsett vilka partier som sitter i regeringen. Anledningen är givetvis att de kan.
Med det menar jag att du aldrig kommer att få se några försämringar i politikers förmåner så länge som sverige förblir en representativ demokrati. Det ligger helt enkelt inte i beslutsfattarnas intresse.
Det finns en hel del generella påståenden i artikeln som tål att diskuteras. I alla de skandinaviska länderna finns en (över-) tro på kollektiva lösningar av välfärdsproblem i samhällsregi. Den tron delas av både höger- och vänsterextremister och de flesta andra.
Ett annat problem är att riksdagspolitiker m.fl. elitpolitiker har tilldelat sig förmåner som fjärmar dem från oss vanliga människor. De berörs helt enkelt inte personligen av de problem som samhällsförändringarna - däribland stor invandring av försörjningsbehövande människor - innebär. Om de inte rentav har personlig nytta av förändringarna.
Här ser ni lite goa fakta om (m):
http://www.youtube.com/watch?v=GMUCRllfoIY
Jag undrar vad HR egentligen avser med den offentliga sektorn. Verksamheter inom vård, skola och omsorg som har privata ägare är inget mindre än än den "förhatliga offentliga sektorn" då de finansieras av skattemedel där vinster (våra skattepengar) försvinner ut i intet och/eller ut ur landet. Då måste även vi i Sverige så smånngom höja skatten. Det är ingen smart politik som Alliansen med Moderaterna vill få det till. Det är att lura Svenska folket på deras skattepengar.
Intressant att Dansk Folkeparti är så pass "sossigt". Som du skriver framgår detta inte av svenska media.
Överhuvudtaget är de nordiska partier som brukar kallas för "extremhöger" i svenska media påfallande sossiga: Dansk Folkeparti, Sannfinländarna och Sverigedemokraterna är alla påfallande sossiga. Framskrittspartiet är här undantaget, men de är både minst sossiga och minst främlingsfientliga.
Instammer. Den Nya Valfarden beskriver svenskarna som lydiga och svaga i behov av en stark valfardsstat, oavsett partikulor. Det kravs ett stort mod att se detta och onskar fler vore som Helena Riviere och Patrik Engelau
http://www.dnv.se/mou/mousvaghet.html