Politikernas stimulanser har bara förvärrat krisen

Strax före bolånekraschen 2008 låg oljepriset på 147$ fatet efter att i slutet av 90-talet ha legat på 20$ fatet. Sedan rasade det snabbt med fallande efterfrågan i ekonomin till 40$ fatet. Nu, i samband med "återhämtningen" (vilken mycket riktigt inte är någon riktig återhämtning) börjar oljepriset klättra upp mot den dagsfärska noteringen av 85 (WTI) respektive 106 (Brent) dollar. Snart är vi tillbaka på 147$ igen...

Med andra ord, det går inte att leka evig exponentiell tillväxt i en värld av ändliga resurser, något som ekonomer dock aldrig tycks kunna förstå. Mer "reaganism" som artikelförfattaren förespråkar kommer absolut inte att lösa problemet när naturen sätter de fysiska gränserna. Förutom det räntetillväxthetsande monetära systemet är i själva verket marknadsliberalismen och globaliseringen i hög grad orsaken till att världen tvingats in i nuvarande läge och representerar en förhalning i relation till världens verkliga problem sedan 70-talet.
Det är med den politiska ekonomin som med krigskonsten, amatörer (finansfixerade ekonomer) talar strategi, proffs däremot talar logistik (resurser, fysisk ekonomi).

Jag är vare sig för "reaganism" eller nyliberalism. Jag är för att staten ska sluta sabotera samhället och låta folk leva ifred. Ett koncept som statskramande vänstertomtar sällan förstår. Resursproblem löses genom att folk ekonomiserar, vilket staten inte kan. Staten kan endast sabotera folks preferenser så vi får kortsiktig överkonsumption och slöseri.

Hans Palmstierna. Du överdriver krisen något enormt.

Dagens finansiella kris är bara ett problem för de som dragits in i spekulationscirkusen av den giriga finansbranschen.

För oss andra är den ett hälsosamt reningsbad för ekonomin.

Bo T: Ja, det kommer ske ett reningsbad för dina pensionspengar och för köpkraften hos dina besparingar, men kanske inte på det sättet du tror...

#4 Tomas S. Nu blir jag nyfiken. Kan du utveckla?

Bo T : Jag ber om ursäkt, jag har en förmåga att tala om saker så som jag ser dem utspela sig i framtiden, inte specifikt hur det är nu. Den som lever får se - i mina ögon har finanskrisen bara börjat.

Jag protesterar å det bestämdaste mot att Paul Samuelsons namn stavas med två s! I övrigt inga invändningar.

JAG ber om ursäkt, #6 Hans Palmstierna. Nu har jag läst artikeln ordentligt inklusive referenserna. Det är alla mycket bra artiklar även om jag inte håller med om slutsatserna.

Att världsekonomin skulle stå inför en kollaps verkar inte troligt, det är att överdramatisera läget. En global recession i kombination med viss inflation innebär ingen katastrof utan en normal reaktion efter ett decennium av enorm tillväxt.

Visst riskerar vi snart sitta där med en styrränta på noll procent men det är inte systemhotande utan bara en effekt av att papperstillgångarna ska matchas av reala värden.

Och visst finns det anledning att diskutera det finansiella systemet med sina miljardbonusar under såväl goda tider som under kris. Det handlar givetvis om en enorm systematisk korruption men korruption brukar utvecklingen förr eller senare sätta stopp för.

Det finns gott om möjligheter inom det nuvarande finansiella systemet att slimma finansbranschen så att den gör sitt jobb istället för att parasitera och suga ut marknaden. Det handlar bara om att väljarna väljer in politiska ledare som är kompetenta och potenta nog att göra jobbet.

Nej, det mycket större hotet, det hot som framkallar den nuvarande finansiella krisen är peak-oil. Frågan är hur man ska stabilisera världen när ekonomin krymper snabbt pga energibristen och folk upptäcker att det de trodde var stora tillgångar bara var luft, t.ex. bostäder som många tror är en investering men i verkligheten är konsumtion, att de får en sänkt levnadsstandard trots alla löften om motsatsen.

Den nuvarande svenska regimen har gjort noll och intet för att förbereda folket på den plågsamma energirecession. Regeringen har pratat om god tillväxt under lång tid framöver och Riksbanken om stigande styrränta som om en tillväxttakt på 2-3% per år vore en naturlag.

Många kommer med rätta anse sig totalt vilseförda av landets ledning och vad det missnöjet kan ta för uttryck borde vi diskutera för det läge som riskerar att uppstå kan snabbt ta sig mycket obehagliga uttryck och i en sådan skala att samhället hotas i grunden.

Problemen vi står inför är alltså i grunden av realekonomisk art och inte av finansiell art och därför är dina artiklar, oavsett hög kvalitet och tankeväckande innehåll, aningen akademiska.

Det är förmodligen oundvikligt att en större del av ekonomin blir offentligt styrd under recessionen. Under expansion är privatiseringar det bästa men inte under recession för då behövs starka sammanhållande krafter för att inte samhället ska splittras.

Så även om din kritik mot det nuvarande ekonomiska systemet och personerna som styr det är "right on target" så behövs det mer konstruktiva förslag på hur det kan förbättras.

Jag hoppas därför att du följer upp din artikelserie med just konstruktiva förslag och gärna en nyansering av domedagsprofetiorna.

Om ett hus som för tio år sedan kostade en miljon nu kostar tre miljoner och priset rasar tillbaka till en miljon så har inte jorden gått under. Det är bara luft som har försvunnit. Eller hur?

Bo T : Du framför ett antal poänger, och jag håller till viss del med. Jag har dock en annan syn på "peak oil". Anledningen att det är ett problem är tyvärr att just staten kommer ställa sig ivägen för omställningarna. Även om vi skulle anta att alla politiker och statliga byråkrater var änglar som aldrig någonsin gjorde något annat än för vårat bästa så kan inte staten lösa detta problem - för staten kan inte styra resurs-allokering. Staten kan omöjligen bedöma vad resurser bäst skall användas till, vilket det finns gott om både teoretiska och empiriska bevis på.

Ytterligare ett problem är att om resurser skall sparas och bevaras så behövs privat ägande - det finns inga incitament för att inte slösa med kollektivt ägda resurser. Vidare är det politiskt självmord att tala om för folk att de måste gå med på sjunkande levnadsstandarder under än längre tid - den som ger utopiska visioner baserade på dysfunktionella lösningar kommer bli vald istället.

Jag vet att många anser att jag överdriver. Min dom faller när den inflationära recessionen kommer. Antingen har jag fel, och det blir inte så illa, eller så har jag rätt, och vi får se något vars like ingen upplevt sedan 30-talet.

Att luft-tillgångar försvinner är inte ett reellt problem, det är mycket riktigt. Även om vi skriver av varenda skuld i hela världen så har vi inte förlorat produktionskapacitet imorgon. Problemet är att alla dessa skuldpapper är det som skall finansiera pension för två generationer. Tillgångar som alltså inte finns. Detta kommer aldrig erkännas, utan istället så kommer finansvärlden fortsätta att sälja luft vilket leder till att befolkningen kommer överkonsumera i tron om att de kommer få det som lovats.

De "starka sammanhållande krafterna" du diskuterar om kommer endast uppstå i form av kvasi-diktaturer, där individer beskattas allt högre, har allt färre friheter, och allt hårdare medel måste tas till för att få befolkningen att fortsätta arbeta utan att få mycket tillbaka. Vi har sett det förr.

Bra Palmstierna. Fler röster av din kalliber behövs i debatten som som vanligt är ganska begränsad.

Själv har jag funderat på den "finansiella överbyggnadens" att växande dimension i förhållande till den reala ekonomin.

Jag har för mig att det finns en gyllene regel inom makroekonomin att fillväxten inom säg aktiemarkanden aldrig kan bli högre, på lång sikt, än den reala ekonomins tillvaxt.

Ett besläktat problem är alla derivat som just inriktar sig på en aspekt som kreditvärdighet (Credit Default Swap), valuta eller ränta medan övriga parametrat hålls konstanta.

AIG hölls väl under armarna av Fed och Finansdepartementet just p g a massiv exponering mot CFD marknaden.

Det känns lite som den gamle Marx får rätt till slut. Kris och profitkvotens tendensiella fall...

"Staten kan omöjligen bedöma vad resurser bäst skall användas till, vilket det finns gott om både teoretiska och empiriska bevis på."

Den här killen Palmstierna tror att USA hade skapat en större och starkare krigsmaskin för att besegra axelmakterna om "marknaden" hade fått bestämma resursallokering, prioritering och intensitet i rustningsinvesteringarna.

Ååååååkej.

Hans Palmstierna, i artikeln resonerar du som om syftet med centralbankernas räntejusteringar var att påverka bostadsräntorna. Visst påverkas bostadsräntorna, men det är bara en biverkan.

Det är inte centralbankens ansvar att styra bostadsköparna, och förmå dem att bara ta på sig kostnader som de klarar över konjunkturcyklerna. Det kan förstås diskuteras om man borde styra bostadsköparna, så vi slipper dessa väldigt skadliga bubblor. Men isåfall är detta absolut inte centralbankens uppgift. Det måste ske på annat sätt.

Centralbankens uppgift är att försöka hålla mängden cirkulerande pengar konstant.

Ungefär samma sak gäller för stimulanserna som du tar upp. Även där jämnar man ut mängden pengar som cirkulerar i ekonomin.

Men tanken med detta är naturligtvis inte att stimulanserna ska ruinera staten. Under goda tider, när skörden är riklig, måste man samla i ladorna. Under dåliga tider är det lika viktigt att man använder det man samlat i ladorna. Det måste då användas både till dagsbehov och till utsäde för framtiden.

USA insisterar tyvärr på att göra tvärtom. I goda tider tömmer man ladorna helt. När det sedan kommer dåliga tider är ladorna så tomma att staten blir ruinerad av små stimulanser som inte alls räcker till. http://floodingupeconomics.wordpress.com/2011/07/30/obama-versus-bush-on...

Men det bevisar inte alls att det är fel att först samla i ladorna och sedan använda. Möjligen bevisar det att det är fel att göra tvärtom, som USA.

Mängden pengar behöver stabiliseras. Den tenderar att variera en hel del. Den totala mängden pengar är nämligen beroende av den totala mängden lån (samt en mängd andra faktorer). http://sv.wikipedia.org/wiki/Fractional-reserve_banking

Under dåliga tider minskar lånen. Därmed minskar den totala mängden pengar som cirkulerar och används aktivt. Genom matematisk nödvändighet leder detta till minskande mängd pengar som kunderna kan använda till inköp, och som företagen kan använda till löner. Det finns inte lika mycket pengar som förut till varor, tjänster och arbetstillfällen.

Det här skulle bara skapa små problem om alla priser och löner sänktes i samma takt som penningmängden. Men sådana sänkningar möter oftast kraftigt motstånd, och är därför svåra att genomföra och ovanliga. Istället blir resultatet en smärtsam och långvarig process, där kunder inte har råd att köpa, och företag inte har råd att anställa. Processen kan fastna i en ond cirkel där det ständigt blir allt värre.

Låt mig illustrera med ett överdrivet, överförenklat exemnpel. Antag att en person har 30 000 i månaden, och penningmängden i landet plötsligt halveras. Om man genast halverade alla löner och priser skulle personen bara få 15 000 i månaden, men pengarna skulle räcka lika långt som förut, eftersom allting skulle kosta hälften mot förut. Men så blir det inte. Alla insisterar på att fortfarande få samma lön som förut. Med halverad penningmängd i landet kan bara hälften så många människor få 30 000 i månaden. Resten får klara sig utan pengar.

Det var en extrem överförenkling, eftersom variationerna är mycket mindre och kommer mycket långsammare. Det blir aldrig någon plötslig halvering av cirkulerande mängd över en natt. Men förenklingen illustrerar ändå tydligt vad som sker. Problemet är verkligt och allvarligt.

Ekonomin är alltså ett instabilt system. Det finns inbyggda återkopplingar som gör att försämringsprocesser kan låsa sig fast och bli mycket långvariga.

Men det är värre än så. Situationen som jag beskrev tenderar mot deflation. Deflation är pris- och lönesänkning som orsakas av minskande penningmängd. Tyvärr är detta bara halva bilden. Situationen kompliceras dramatiskt av att vi nu kan vara på väg in i råvarustyrd inflation, det problem som Bo T nämner. Förhållandet tillgång/efterfrågan på viktiga råvaror kan leda till så kraftig inflation på råvarupriser att vi på samma gång får både minskande penningmängd enligt ovan och stigande priser.

För att återgå till den överdrivna och överförenklade bilden: Inte nog med att bara hälften av människorna har pengar. Deras 30 000 i månaden har dessutom minskat i värde till bara 15 000.

I verkligheten är alltså förändringarna mindre, men problemet är allvarligt och komplicerat.

Alltså missar du målet fullständigt när du försöker likställa centralbankernas räntejämkningar med sovjetkommunismens totalstyrning av all ekonomisk och kulturell verksamhet. Det blir faktiskt lite svårt att ta en debattör seriöst när han tror att dessa två saker liknar varann.

Härligt att läsa en sån här artikel!
Innehållsmässigt är det ju stenålder i den meningen att allt detta stod klart redan för ca 100 år sen. Men sen 1930-talets fascistiska högsäsong så har sånt här sällan yttrats offentligt.

Det är nya media vi har att tacka för att logiken börjar få genomslag nu. Bidragsberoende gammelmedia som SvD publicerar idag en krönika under rubriken "Djuriska instinkter får börsen att falla". Keynes myt om "animal spirits" rakt av! Utan fria media hade vi förblivit fångar i de etablissemangsförlagens lögner och censur. Tack vare fria medier kan såna som Mises Institut och Ron Paul äntligen bli hörda av miljoner.

Väl talat, Hans!

Det är alltid fascinerande att ta del av domedagsbulletiner. Men tillåt mig att helt försynt påpeka att Sverige har betydande överskott vad gäller både statsfinanserna och bytesbalansen, och att BNP i år kan antas öka med 4-5%.

Vad gäller bostadspriserna är det föga sannolikt att vi står inför en krasch. I förhållande till den snabbt växande befolkningen har vi sedan 20 år byggt extremt få nya bostäder, och det är således inte enbart den tidvis låga räntan som drivit priserna uppåt. Naturliga sättningar i prisutvecklingen kan komma, men väsentligare prisfall förutsätter att vi får räntor över 10%, och de lär dröja.

#14

Det spelar ingen roll hur snabbt befolkningen växer. Om du tillför Stockholm en massa fattiga människor kommer de inte att kunna bjuda upp lägenhetspriserna. Det är istället _marginalköparens_ köpkraft som är avgörande på den fronten. Det vill säga hur mycket den nyutexaminerade akademikerparet tycker att det är värt att lägga för tvåan i Vasastan (jämfört med att flytta till en mellanstor stad). Jag ser inga större reallöneökningar för den gruppen. Sen kan du vifta hur mycket vill med din "befolkningsökning"...

Nej, det är _enbart_ räntan som drivit på bostadspriserna. Det är därför som ration mellan lägenhetspriserna och lönerna är de högsta i historien - vad annars skulle motivera en förändring i denna faktor? (Det rådde knappast något överutbud på lägenheter på tiden innan gröna vågen heller.)

# 12

"Centralbankens uppgift är att försöka hålla mängden cirkulerande pengar konstant."

Nej, ingen ledande politiker anser detta - vem skulle det vara? Penningmängden ökar exponentiellt enligt vartenda diagram du kan uppbringa. (Sen orkade jag inte läsa resten av ditt inlägg - det räckte där.)

När Friedman fick frågan vilka tips han ville ge till federal reserve så svarade han: Lägg ner!

Framtiden kommer att visa att han fick rätt även där. En bubbla på en fri marknad är egentligen inget större problem då de flesta vissa vinner på den och andra förlorar. När bubblan däremot till stor del framkallats med hjälp av pengar som stulits av andra människors pensionspengar blir det betydligt mer olyckligt. Då även de individer som avstått från dåliga investeringar blir drabbade utan att de kunnat göra någonting.

Att kunna rösta vart fjärde år om vad politiker ska göra med dina pengar anses dessvärre mer demokratiskt och moraliskt, än att du själv ansvarar för dessa beslut.

När friedman påstod att "greed is good" menade han ur ett ekonomiskt perspektiv, eftersom girighet leder till att resurser används mer effektivt. Han ställde dessutom en ännu viktigare fråga nämligen varför "political greed " skulle vara bättre än "economical greed". Den här frågan känns mer relevant än någonsin, trots det har jag aldrig hört någon som lyckats eller ens försökt att besvara den.

Jag tror i motsats till författaren att det behövs mer regleringar av marknaden, inte mindre. Och när marknaden fallerar vilket den gör vid i stort sett ett par gånger per decennium är det staten som står kvar med allt bråte från marknades kollaps. Är det någon som vill ha en mini-stat då?

Keynes kunde inte förutse att vi skulle ta ut produktivitetsökningar i ökade löner och ökad konsumtion. Länge var det så att arbetstiden minskade istället.
Jag tror det vore bästa lösningen. Att arbeta mindre och sänka konsumtionen. Då och endast då minskas inflationstrycket samtidigt som lånehysterin dämpas.
Då kommer finansbranchen att dö sotdöden. Men det är inte
Femdagars arbetsvecka, några veckors semester etc etc.

Edit: bortse från sista raden.

#15 Per Nilsson, min beskrivning var självklart en kraftig förenkling. Du kan inte kräva att jag i en liten webbkommentar ska återge alla detaljer i boken Modern Money Mechanics, eller alla detaljer i Wikipedias många artiklar om hur pengar fungerar.

I en webbkommentar måste man förenkla och fokusera på en enda faktor eller ett fåtal.

Att det även finns andra faktorer hindrar inte att penningmängden påverkar starkt. Den påverkar prisnivåerna enligt principer för tillgång och efterfrågan. Jag gav en kort och mycket lättbegriplig förklaring i #12.

När man säger att centralbanken ska hålla penningmängden konstant handlar det om att centralbanken ska motverka skadliga fluktuationer som uppstår bl a ur fractional reserve banking. Det är i förhållande till dessa fluktuationer som mängden ska hållas någorlunda konstant, dvs den ska vara mer konstant än fluktuationerna. Om man vill ha en mer komplett beskrivning och ta in ett längre tidsperspektiv ska penningmängden öka långsamt och stabilt, anpassat till de varierande behov som finns, lagom så att priserna ökar med ca 2%.

Vid sidan om penningmängden finns det stort antal andra faktorer som påverkar prisnivåerna, bl a pengarnas cirkulationshastighet, marknadens förtroende, finansaktörernas gissningar, bubblor, naturkatastrofer, och mycket annat. Du kan enkelt slå ner på saker som saknas i listan, men jag kan inte räkna upp allting här.

Eftersom du verkar leta efter detaljer där beskrivningen inte är fullständigt uttömmande kanske jag bör påpeka att ordet penningmängd i dessa sammanhang inte betyder mängden tryckta papperssedlar och stansade metallmynt. De är bara en bråkdel av penningmängden. Pengar finns i väldigt många olika former. Se t ex Wikipedia om penningmängd.

Kul att du tar dig tid att svara. En stimulansplan som du inte nämnde är Kinas. Jag undra om du har något att säga om Kinas stimulanspaket och dess konsekvenser?

Det är utanför ämnet men jag är lite skeptisk till peak oil, eller att det skulle vara någon katastrof. Jag säger som Bill Gates: “Pessimism is so often wrong because people assume a world where there is no change or innovation. They simply extrapolate from what is going on today, failing to recognize the new developments and insights that might alter current trends.” Jag gillar också att påpeka att killen som var innovativ nog att bygga ett rymdskepp i sitt garage - Burt Rutan,  inte verkar tro på Peak oil, fast som sagt var är det utanför ämnet.

Några små kommentarer : Jag har hört miljontals gånger att centralbanker finns för att "hålla penningmängden stabil" eller "skapa stabila priser". Det finns knappt ett exempel i världshistorien när en centralbank lyckats med någon av dessa mål.

Vidare är myten om deflations-spiraler fullständigt felaktig. Slå upp vad som hände i den amerikanska ekonomin 1920-21, och jämför hur centralbank och stat agerade då och ett decennium senare. En kraftig deflation av penningmängden är en naturlig konsekvens av en tidigare inflation. Den kommer straffa överbelånade och belöna de som sparat, d.v.s. fullständigt ekonomiskt sunt.

Vad gäller "moderna monetära mekaniker" så rekommenderar jag att man läser "The Theory of Money and Credit" av Ludwig von Mises istället. Lika bra nu som när den publicerades första gången för nära 100 år sedan.

Slutligen antar vi att resultatet av Kinas stimulanspaket blir precis samma som alla andras, d.v.s. ordentlig baksmälla förr eller senare. Kina har dock en högre "baseline" att falla från, eftersom de har en enormt hög sparkvot bland befolkningen. Det förhindrar dock inte att de kommer få betala priset för "stimulanser" de också.

#21 Hans Palmstierna, jag ska läsa det du rekommenderar, men det tar förstås tid.

Men effekten av minskande penningmängd som jag beskrev är ju matematiskt oundviklig. Har du någon konkret invändning mot detta enkla och tydliga matematiska samband?

Om mängden pengar som används till löner minskar med 10% medan alla löner är oförändrade, kan pengarna rent matematiskt bara räcka till 90% av tidigare antal personer. Övriga skulle i princip få klara sig utan pengar.

Men för att undvika svår misär ger man arbetslöshetsunderstöd. Det leder genom matematisk nödvändighet till att eländet blir mildare för varje drabbad person, men sprids till fler personer.

Menar du att detta enkla matematiska samband går att undvika? Jag tror knappast du menar att 100% – 10% = 100%.

Eller menar du att fractional reserve banking inte ökar och minskar penningmängden i förhållande till mängden lån? Om jag sätter in 1000, och banken tar av detta och lånar ut 800, finns det sedan 1000 på mitt konto + 800 hos låntagaren = totalt 1800. I kärva tider blir banken räddhågad, och kräver därför tillbaks lånet på 800, och sedan finns bara mina 1000. Menar du att detta inte stämmer?

Eller menar du att det på något sätt dyker upp pengar från något annat håll som kan användas till köp av varor och tjänster, så de säljande företagen sedan kan använda dem till löner?

Jag tror inte det finns någon som påstår att centralbankerna lyckas hålla inflationen på 2%. Det är en målsättning att sträva efter, att sikta på. Vem som helst kan ju se att det svajar kraftigt. Och ingen kan väl tro att det går att styra fram exakta resultat, när utfallet är beroende av miljontals enskilda fria individer som fattar egna beslut på fria marknader, baserat på miljontals olika faktorer och personliga bedömningar. Och till råga på allt är det en väldigt lång fördröjning från ränteändring till påverkan.

"Utan fria media hade vi förblivit fångar i de etablissemangsförlagens lögner och censur. Tack vare fria medier kan såna som Mises Institut och Ron Paul äntligen bli hörda av miljoner."

Instämmer. Jag tackar Gud för det fria Internet där fri debatt kan föras.

Det som händer nu är en snabb omvärdering av aktier, andelar i reala tillgångar, QE1 och QE2 är slut per 2011-07-01, inget QE3 i syne ännu, inga skattehöjningar och stora nedskärningar av statens utgifter. Ränta är fortfarande mycket låg på 0-0.25% men inga ytterligare köp av obligationer i form av QE3 ännu, en åtstramning av penningpolitiken. Betydligt stramare finanspolitik blir det, men inga höjda skatter.

Deflationistisk stimulans skulle man kunna kalla det. Svag ekonomisk utveckling i USA, Europa, Asien, Syd Amerika. Dollarn stärks nu och aktiekurserna faller, vem vill äga ex Euro tillgångar idag? Alla stora valutor är svaga USD, EUR, JYP, GBP och CHF har låga räntor och trycker pengar. Skuldkrisen kräver nu balanserade budgetar och amortering av stora skulder och om processen får har sin gång blir det bra balans till slut.

Kina upprörd över S&P nedgradering av USA's kreditvärdighet och
kräver ny världsvaluta. Varför inte två världsvalutor som guld och silver, alla varor kan redan idag prissättas i guld och silver och har också 100% förtroende sedan tusentals år.

Bra artikel och bra debatt, den som lever får se.

"Vad gäller bostadspriserna är det föga sannolikt att vi står inför en krasch."

Helt korrekt, #14 Tage Sundin. Det som måste hända är att problemen i det finansiella systemet löses genom stimulans så att inte fastighetspriserna faller eftersom det vore systemhotande.

Vi kan redan konstatera att den lilla oron på marknaden har sänkt 10-årsräntan till 2,3% alltså 1% UNDER inflationen!

Om det blir en period med hotade bostadspriser så kommer regeringen tvingas att med alla medel stimulera ekonomin.

Vi kan se fram emot sänkt styrränta redan i höst och den här gången kommer vi att hamna på 0% under en lång period precis så som det varit i USA länge.

Dessutom kommer stödköp av obligationer att pressa ned även långräntorna mot 0%.

Om inte heller det räcker kan regeringen börja handlar bostäder direkt på marknaden.

Vad som händer med vårt förnämliga penningsystem är att om det blir dåliga tider så inflateras skulderna bort i kontrollerad takt och den processen har ju redan påbörjats.

Tvärtemot vad Hans Palmstierna menar är det inget fel med det. Papperstillgångarna måste motsvara realtillgångarna och inflationen kan göra jobbet.

Spararna får se sina tillgångar minska i värde i ungefär samma takt som fastighetsägare m.fl. får det. Det är väl"rättvist".

Bo T
Är det inte troligare att folk väntar med att köpa fastigheter tills dom sjunkit i pris, vilket i sin tur gör att dom sjunker ännu mer. Detta vill banken ha kompensation för och kräver att folk ska amortera. Dom som blir av med jobbet kan inte amortera. Enda lösningen är att bankerna blir mer samarbetsvilliga och att staten hjälper dom som är i knipa. Men varför skulle staten göra det?

Att tro att inflationen om den är måttlig och räntorna nära 0 samtidigt äter upp statsskulderna verkar för bra för att vara sant. Men vi har ju trots allt massarbetslöshet och den gör att räntorna kan hållas nere.
Frågan är hur hög arbetslösheten kan bli innan den blir ett allvarligt problem.

#19 kafpauzo

Nu pratar du plötsligt om prisstabilitet (eller snarare små och kontrollerade ökningar) - vilket alltså är det "vanliga" snacket från centralbanker. Det är absolut inte samma sak som att hålla penningmängden konstant. Om penningmängden hålls konstant kommer vi snarare att få se konstanta prisminskningar över tiden. Det var vad vi i princip såg i slutet av 1800-talet - på tiden innan centralbankerna fanns där som lenders of last resort. Det fanns naturligtvis fluktrationer i penningmängden på den tiden, men ingen systematisk och exponentiell ökning av det slag vi ser idag.

Dagens approach med "prisstabilitet-på-2%-inflation" innebär dock att i princip alla pennningmängdsmått ökar i mycket hög takt (allt från MZM till M2).

"Är det inte troligare att folk väntar med att köpa fastigheter tills dom sjunkit i pris, vilket i sin tur gör att dom sjunker ännu mer."

Absolut, #26 Johan E Karlsson. Det är bara det att fastighetsägare ogärna säljer med förlust så bara ett litet prisfall gör att hela marknaden kollapsar, inga affärer utförs.

Det är den starka deflationistiska tendensen som kräver en så extrem åtgärd som nollränta mm.

Genom nollränta blir bostadslånen mycket billiga (i det närmaste gratis om man inte armorterar) och då sjunker inte bostadspriserna nominellt.

Samtidigt ser inflationen till att priserna faller realt sett.

Sammantaget innebär den starka stimulansen att bostadsmarknaden inte kollapsar utan luftas kontrollerat.

"Dagens approach med "prisstabilitet-på-2%-inflation" innebär dock att i princip alla pennningmängdsmått ökar i mycket hög takt (allt från MZM till M2)."

Just det, #27 Per Nilsson. Så har det varit i alla fall. Det har varit fel att sikta på 2% KPI-inflation för det har bara lett till spekulationsbubblor.

Man skulle ha satsat på 2% penningmängdsökning istället. Då hade vi fått en långsamt men kontrollerad ekonomisk tillväxt och betydligt mindre spekulationsbubblor.

"Den enda skillnaden mot den förra krisen är att politiker och ekonomer med misslyckade stimulanspaket nu gjort situationen ännu värre. "

Det är samma kris. Den har funnits där hela tiden, men maskerats med massiv kreditexpansion, dvs mer av det som orsakade den från början.

Bo T skriver i #29: "Det har varit fel att sikta på 2% KPI-inflation för det har bara lett till spekulationsbubblor. Man skulle ha satsat på 2% penningmängdsökning istället. Då hade vi fått en långsamt men kontrollerad ekonomisk tillväxt och betydligt mindre spekulationsbubblor."

Jag ser inte hur fokus på penningmängd skulle ge bättre resultat än fokus på pengarnas värde.

Men i vilket fall anser jag att Centralbankens verktyg är alldeles för trubbiga för att kunna fokusera specifikt på så avgränsade delområden som bostadsbubblor och andra bubblor. Räntan påverkar för många olika saker på för många olika sätt. Det blir som att fukta ett frimärke med badrumsduschen. Visst blir frimärket blött, men det plaskar och skvätter på massor av saker som borde vara torra.

För att undvika bostadsbubblor behövs istället stabiliserande åtgärder som riktas specifikt mot bostadsmarknaden. Man borde diskutera lagar som effektivt jämnar ut bostadsköparnas utlägg över konjunkturcyklerna. Regeln kan vara att summan av ränta och amortering ska vara minst lika hög som de senaste 20 årens högsta ränta.

Man letar fram de 20 värsta månaderna under de senaste 20 åren, och beräknar genomsnittet av deras räntenivåer för liknande bostadslån. Summan av ränta och amortering ska vara på minst denna framräknade nivå.

Det gör att låntagaren tvingas se till att klara konjunkturcykler.

Kanske bör den här utjämningen vara frivillig, på så sätt att den som absolut vill lägga sig på en lägre nivå får göra det, men isåfall måste skriva på papper om att ha tagit del av vissa tydliga, ödesdigra varningar om riskerna. Här duger inte finstilta texter, det måste göras väldigt tydligt, för jag tror de flesta bankmän bara tänker på den provision de får om de lyckas sälja lånen. De gör nog allt de kan för att vifta bort sånt här som oväsentliga formaliteter.

Jag blir faktiskt lite förvånad varje gång jag ser bostadsköpare skylla på Riksbanken, när problemet är att de själva inte tagit reda på hur räntan varierar över tiden. Men samtidigt har jag en viss förståelse, för jag har sett mäklare ljuga så tapeterna krullar sig om hur räntan varierar. Om folk tvingas jämna ut utläggen över konjunkturcyklerna kan inte mäklarna ljuga så grovt.

#27 Per Nilsson, stabiliteten är själva huvudpoängen, inte något "plötsligt" tillskott. Hela resonemanget i #12 leder fram till iakttagelser om stabilitet i löner och priser. Det är huvudfokus.

Läsarna har tillräcklig allmänbildning för att veta att folkmängden ökar och att vi har inflation. Då kan man själv härleda ur #12 att den totala mängden i ekonomin i stort måste öka mer än folkmängden, om det är detta man vill fokusera på. Men att peppra den redan på tok för långa texten med påpekanden, påminnelser och reservationer kring detta, och tusen andra faktorer, skulle göra resonemanget överpedantiskt och oläsligt. En text måste fokusera.

Men jag ska ta lärdom, och försöka uttrycka mig mer pedantiskt i fortsättningen, förutsatt att det inte blir oläsligt. Och jag försöka undvika onödiga felsägningar som "konstant" när jag menar "stabilt".

Jag föreslår att du i framtiden undviker att föraktfullt avfärda resonemang grundat på vaga intryck efter att ha läst enstaka meningar. Det går inte att debattera om folk avfärdar utan att först göra minsta försök att utläsa vad skribenten menar. Kanske är det såna här vaga gissningar som gör att somliga avfärdar genomtänkta lösningar och insisterar på grovt överförenklade lösningar.

Det är intressant att alla diskuterar hur man "löser" problemen, när jag ägnat en hel artikel åt att förklara att statliga eller annorstädes centralplanerade lösningar inte fungerar, utan gör saken värre =)

Nåväl, jag tror på mina teorier iallafall, eftersom jag har upptäckt att mina prediktioner har ganska hyfsat utfall.

#32 kafpauzo

Du verkar inte ens införstådd i konflikten mellan två doktriner här. Det finns dem som säger att prisstabilitet bör vara målet, medan en motsatt åsikt är att hålla penningmängden konstant. Man är alltså oense om vilken variabel man ska styra på. Att du sätter likhetstecken mellan dem visar att du faktiskt inte förstått vad debatten handlar om. Det är alltså inte frågan om något pedanteri!

Jag föreslår att du läser lite om detta på Wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/Monetary_policy

"In the 1980s, several countries used an approach based on a constant growth in the money supply. This approach was refined to include different classes of money and credit (M0, M1 etc.). In the USA this approach to monetary policy was discontinued with the selection of Alan Greenspan as Fed Chairman."

Hans Palmstierna, jag kan inte se att du har visat att stimulanser inte fungerar.

Jag visade ett väldigt enkelt och lättbegripligt matematiskt samband som du inte har kommenterat. När du struntade i mitt resonemang räknade upp en rad enkla, tydliga, konkreta punkter, som du inte heller har kommenterat. Du skriver att du inte förstår Keynes, men jag tvivlar på att min förklaring är svår att förstå.

I en annan artikel påpekar du att staten inte kan optimera lika optimalt som marknaden. Men marknaden kan inte optimera om den krympande penningmängden gör handel och arbete matematiskt omöjliga.

Jag beskrev väldigt tydligt och enkelt hur de blir matematiskt omöjliga. Jag visade att minskad penningmängd gör att pengarna i ekonomin inte räcker till alla som vill arbeta. Människor som vill arbeta kan inte få anställning, eftersom det inte finns tillräckligt med pengar i ekonomin för att betala deras löner. Företag som vill anställa kan inte anställa, eftersom det inte finns tillräckligt med pengar i ekonomin för att betala löner.

Lösningen skulle vara att sänka löner, priser, skulder mm, så att alla summor anpassas till den minskade penningmängden. Men hur får du det att inträffa? Det skulle kräva en kraftfull centralstyrning.

Under den stora depressionen gick väldigt många människor arbetslösa och drabbades av svår fattigdom. Det betyder inte att de ville gå arbetslösa och fattiga. Företag krympte väldigt kraftigt och gjorde enorma förluster. Det betyder inte att de ville krympa och göra förluster.

Marknaden är maktlös när pengarna inte räcker. Marknaden måste ha pengar för att fungera.

När pengarna inte räcker till marknadens behov måste pengar injiceras. Jag kan inte se att du har visat att detta är fel.

Jag beklagar, en mening blev obegriplig i #35 stycke 2:

När du struntade i mitt resonemang räknade jag upp en rad enkla, tydliga, konkreta punkter,

Per Nilsson, när du nu kräver så stor noggrannhet i mina ordval borde du vara noggrann med dina egna ordval.

Du påstår att den motsatta åsikten handlar om att "hålla penningmängden konstant". Men precis som ditt citat visar handlar det om "an approach based on a constant growth in the money supply" (min kursivering), alltså att penningmängden ska växa i konstant takt, inte att den ska förbli konstant oförändrad.

Jag var inte ute efter att diskutera vilken faktor centralbanken bör stabilisera. Mitt syfte var att så kortfattat och enkelt som möjligt visa det matematiska samband som gör att minskad mängd skapar elände. Detta matematiska samband är inte beroende av om centralbanken fokuserar på värde eller mängd. Vilken faktor centralbanken än fokuserar på är det matematiska sambandet som jag beskrev kvar. Minskad mängd gör att pengarna inte räcker till alla, om lönerna är konstanta. Eftersom mängden var utgångspunkten var det naturligt att fokusera min korta, enkla förklaring på mängd.

Det stämmer att mina kunskaper är begränsade. Men jag kan inte se att min beskrivning av det matematiska sambandet är fel. Du har inte visat att den är fel.

Först avfärdade du mitt resonemang utan att läsa det. Nu avfärdar du det med hänvisning till att jag inte känner till saker som ligger utanför det jag skrev. Det blir inte mycket debatt om du hela tiden struntar i resonemanget.