Kvotering är lika fel när det offentliga gör det

Kvotering på grund av kön är en begränsad rättvisa och tar bara fasta på en orättvisa som ger problem i samhället, det finns hur mycket diskriminering som helst i samhället och varför bara använda vapnet för kvinnor. Att bara svenska byggarbetare skall få svenska jobb är enligt EU lagstiftning diskriminering.

Klockren analys av Jessica Rosencrantz.

Är man borgerlig så är man per definition inte kollektivist, och då kan man inte heller förespråka kvotering.

Om Nyamku Sabuni verkligen tror på kvotering så bör hon gå över till Vänsterpartiet eller Feministiskt Initiativ. Det vore mer konsekvent än att hon ska vara medlem i ett parti som har "Liberalerna" i sitt partinamn, och så skulle hon slippa lura väljarna med falsk varudeklaration.

"För det första är kvotering kontraproduktivt i strävan mot ett jämställt samhälle. Riktig jämställdhet handlar om likabehandling: att ha lika rättigheter och att bli bedömd som en person - inte som del av ett kollektiv. "

Bra Jessica. Då har du en del jobb att göra, inte minst inom ditt eget parti, när det gäller positiv särbehandling pga etnicitet.

Klockrent Jessica Rosencrantz!

Så förväntar man sig som alliansväljare att tankegången ska föras. Det är en förolämpning mot oss kvinnor att utan likvärdiga meriter få ett toppjobb bara pga av vårt kön. Respekten för kvinnliga toppchefer kommer att sjunka rejält när ingen vet om vi sitter där pga att vi hade kraften att ta oss fram, eller om det handlade om kvotering.
Att mest meriterad får jobbet är ju dessutom en garant för att företaget ska bli framgångsrikt. Med ett B-lag kan inte framgången säkras på samma sätt. Kvotering i vilken form den än genomförs, pga kön, etnicitet, sexuell läggning innebär alltid att man tar risken att sätta ett B-lag i täten. Det är ingen sund företagsverksamhet, vare sig det gäller privat, eller offentlig sektor.

Off Topic. Jag lyckas inte svara på meddelanden i min inkorg här på NM. När jag gör det kommer ett meddelande upp: "Du måste skriva in ett meddelande för att skicka ett meddelande" Vilket jag gör igen och får samma svar. Någon som vet varför?

Problemet är att kvinnor i endast låg grad är representerade i bolagsstyrelser. Till exempel.

JR har ingen lösning. Hon uttrycker en förhoppning om att det ska växa fram underifrån. Men anger inte hur.

Politik är inte att uttrycka förhoppningar utan att åstadkomma komma praktiskt genomförbara förslag.

Staten är ett verksamt medel via kvotering för att åstadkomma förändring. Det ökar kvinnors reella möjligheter att göra val.

Sedan kan man ta moderaternas ideologi: Vi har ett antal funktioner i samhället som måste utföras till exempel måste de unga utbildas, de sjuka måste få vård.

Moderaternas idé är att flytta utförandet av alla funktioner från offentliga kollektiv till privata kollektiv.

Moderaterna är privata kollektivister där Socialdemokraterna betonar mera av offentliga kollektiv.

Så moderaternas politik ökar inte individens frihet, trots all högljudd retorik.

Först vill jag säga att den här artikeln gör en i stort bra analys av läget och slutsatsen, att kvotering inte är vettigt att införa sympatiserar jag med. Jag har en enda invändning.

"Det finns stora jämställdhetsproblem i Sverige, de drabbar både män och kvinnor, och det är viktigt att vi anstränger oss för att lösa dessa."

Sedan fortsätter du med att i någon slags statsfeminist-indoktrinerad retorik och nämner enbart de jämställdhetsproblem som drabbar kvinnor. Varför inte nämna att en pappa som inte är gift med mamman inte har automatisk rätt att bli förälder exempelvis? Eller är inte det ett jämställdhetsproblem? Varför diskuterar man inte att den som beslutar i 80% av alla frågor som rör familjen och den privata sfären är kvinnan? Är inte det ojämställt?

Men i övrigt alltså en bra artikel!

#6 Doktor Eleph@nt: Problemet är inte en kvinnlig underrepresentation i bolagsstyrelser utan snarare en kvinnlig underrepresentation i rekryteringsunderlaget. Dagens styrelser speglar i stort hur det ser ut på nivån under. Alltför få kvinnor har den erfarenhet och kompetens som krävs i en styrelse. Detta för att de (och nu pratar jag statistiskt generellt) valt att:

1. Satsa på en utbildning inom kultur, genusvetenskap eller omvårdnad. Dessa utbildningar är inte definitionsmässigt dåliga, men de genererar inte chefsmaterial på samma sätt som civilingenjör, speciellt industriell ekonomi, eller handels.

2. Satsa på familj och privatliv istället för att avancera. Många kvinnor vill i undersökningar inte bli chefer, antagligen för att de har fattat att det är ett enormt slit att vara chef med höga krav och mycket ansvar. Kvinnor vill generellt kunna vara hemma med barnen mer och gör helt enkelt den livsprioriteringen. Och tyvärr så kan man inte både satsa på den privata sfären och förvänta sig att bli elitchef och styrelseledamot i ett större bolag.

3. Ofta valt att förhandla till sig mindre arbetstid av olika skäl, bl a ovan nämnda. Det går inte att jobba 30% mindre och sedan bli VD och det är därifrån styrelser rekryteras, från VD-poster och management-poster.

Dessutom kan man dra in föräldrapolitik i det hela. Samhället sänder tydliga signaler om vem som ska vara huvudförälder genom lagstiftning och genom bidragspolitik och genom bemötandet med blivande föräldrar. Det är kvinnan som ges rollen av huvudförälder, mannen ses som ett bihang som man helst inte vill prata med eller ta på allvar. Det finns intressanta tidningsartiklar på ämnet. Jag boggade om det på http://minvision.blogg.se

Det kanske är dags att ställa frågan om kvinnliga politiker är sexistiska som bara ser diskriminering av kvinnor.Men är totalt blinda för diskriminering av pojkar och män

#9 michael lilja: Jag har aldrig tänkt på det på det sättet förut. Tack för att du levererade en frågeställning som fick mig att se en ny vinkel!

Det enda som händer med könskvotering till styrelser är att det bildas ett A och B-lag. Kvotering säger ju krasst: det finns inga tillräckligt vettiga, intelligenta, kunniga kvinnor att få tag i, så vi får tvångsrekrytera dem. Kan aldrig vara en vettig grogrund för ett bra samarbete.

Jessica, nu visade du på ett bra sätt var skåpet ska stå!

Ditt inlägg hade blivit ännu bättre om du också hade exemplifierat exempel där debatten i det offentliga rummet bör involvera de frågeställningar med exempel där män blir förfördelade. Särskilt med tyngdpunkt på de frågor som rör mäns ställning i vårdnadsfrågor, vars konsekvens och tillkortakommanden ju många gånger leder till att barn förlorar sin ene förälder. Dessa små individer (barn) vars röster har så svårt att nå fram i den offentliga debatten. (AnnBritt Grünewald har exemplifierat vad konsekvenserna kan bli om barn växer upp utan en fadersgestalt, bland andra).

Ni som kommenterar artikeln och drar slutsatser om kvinnor som ”kollektiv” och extrapolerar utifrån detta inlägg, tycker jag är ute i ogjort väder.

Som du så riktigt påpekar ett samhälle måste byggas från grunden upp. Problemområden där situationen för kvinnor kan förbättras måste lyftas upp, stötas och blötas, och resurser tilldelas. Liknande frågeställningar finns för män. Flera andra av dina partikamrater som Fredrik Schulte, Anti Avsan, Hillevi Engström och Maria Abrahamsson tycker jag på ett förtjänstfullt sätt ha arbetat för att få bollen i rullning i rätt riktning här. Mer behöver göras, men lösningen sitter som sagt var inte bara hos er politiker.

En liten detalj, flexiblare barnomsorg, Rut osv. gynnar och bör gynna män lika väl som kvinnor, förstås. Jämställdhetsarbetet och de reformer som har gjorts och behövs, du pekar på några, kommer ju egentligen alla individer tillgodo på olika sätt.

Vad är då borgerlig ideologi? Att inte lösa alla problem i samhället? Jo, det har vi redan förstått.
Men det här med kvotering kan inte vara främmande för borgerlig ideologi. Det privata näringslivet bygger i hög grad på kvotering genom nätverk och privat ägande. Där ses det som naturligt att höga poster fördelas efter familjerelation eller bekantskap. Det är ett så självklart system att vår sittande konung i TV sa sig ogilla kvotering eftersom då kanske inte rätt kompetens fick jobbet! Kul va? Silvia satt brevid i soffan, skruvade på sig och bytte snabbt ämne. Tjabo fattade inte att han är Sveriges mest kvoterade människa.
Borgerlig ideologi innebär alltså kvotering bara är otänkbart i offentlig verksamhet. Det är inte förvånande. Det som skiljer borgerlig och socialdemokratisk ideologi är att den senare vill kompensera den fria marknadens och det privata ägandets nackdelar en smula genom offentliga åtgärder i motsatt riktning. Som motkraft och som föredöme. Den förra vill det inte.

#13, Olof Lindberg,

Antingen får du länka till kungens uttalande, eller så tror jag dig inte. Det låter osannolikt att kungen skulle ha uttalat sig i en sådan fråga.

Sedan vill jag bar påminna om att AG Leijon kvoterade sin odugliga dotter in i politiken, Bodström sin son och Sahlin sin dotter till ett toppjobb i Washington. Sug på den du. Bland etablisssemanget kvoteras det överallt.

#13, Olof Lindberg skriver:
"Det privata näringslivet bygger i hög grad på kvotering genom nätverk och privat ägande. Där ses det som naturligt att höga poster fördelas efter familjerelation eller bekantskap."

Lite väl krystat resonemang. Privata näringslivet har ingen officiell policy att kvotera vissa grupper, de borde också framförallt vara intresserade av att företaget förblir framgångsrikt. Om de händelsevis fiskar alltför mycket i samma vatten betyder det troligen att erfarenheten säger att det är där det är lättast att få napp med större fiskar. Om så inte är fallet så skjuter man bara sig själv i foten. Näringslivet har inte råd att sätta inkompetenta kompisar på viktiga poster. Låt oss i alla fall utgå ifrån att kompetens borde vara den ledande principen, inte grupptillhörighet.

#13 Olof Lindberg: Kvotering tillämpas inte strukturellt i näringslivet. Däremot kanske svågerspolitik gör det, men det är en annan femma. Det gäller väl för övrigt mestadels familjeimperium och inte institutionellt ägda bolag? I familjeimperium är det ju vanligt att man utbildar sonen (eller dottern) att ta över bolaget och då lägger man ner väldigt mycket tid på att ge denne rätt erfarenheter så i förlängningen blir ju avkomman då mer kompetent om avkomman är intresserad.

Den borgerliga politiken kan jag inte svara för men jag tycker mig ändå se att man oftare är för att män inte ska diskrimineras för att de fötts med snopp till förmån för tjejer som ska kvoteras in överallt. Bara för att många män sitter i näringslivet nu ska vi diskvalificera alla män som vill dit eller? Ska man basera rekrytering på kön istället för på kompetens och meriter? Varför ska en man särbehandlas negativt bara för att många andra män redan sitter i bolagstopparna? Kvotering är bara ett finare ord för diskriminering.

Frågan är oerhört enkel:

Kvotering fungerar!

Det är inte en fråga om borgerlighet eller vänster, utom möjligtvis i artikelförfatarens kunskapsfientliga värld uppe i det blå. Och förresten, vem är hon att bestämma vad som är förenligt med "borgerliga" värderingar?

I flera länder världen över har positiv särbehandling använts för att justera orättvisor både mellan kön och etniska grupper. I olika politiska system inklusive yterst konservativa. Och på vetenskaplig grund!
Det är bara i svenska borgerlighetens värld som det skulle bildas ett A- och ett B-lag. Det är självbekräftande skitsnack – tror man inte på det kommer man att leta svagheter och fel.

Jag har jobbat med organisationsutveckling i ett antal år och hjälpt styrelser formera sig. Jag har vid det här laget lärt mig att om en styrelse bara består av män så kommer det att fortsätta i all evighet, eller tills det går i putten. (Och då kommer ingen att klaga på att det var ju bara män i styrelsen....)

Men om styrelsen tvingas att inkludera kvinnor kommer det efter en eller två styrelsegenerationer att bli fullständigt naturligt att hitta och inkludera kvinnor i styrelsen. Inga problem och det går minst lika bra som förut.

Artikelförfattaren har inte en susning om vad hon pratar om. Som sagt, skitsnack rent ut sagt utan minsta analysförmåga.

(Och då har jag ännu inte använt argumentet att manliga styresler redan är kvoterade till mäns fördel. Förmågan att dela en öl i bastun efter styrelsemötet är tyvärr ofta viktigare än kompetens. Men visst, det är ju också en kompetens...)

Det här citatet vore ju lite lustigt att applicera på andra områden, för moderaterna brukar inte vara främmande för moraliserande lagstiftning (sprutbyten, narkoitikapolitik, mm mm) : "Fördomar, dåliga attityder och förutfattade meningar kan inte lagstiftas bort."

Principiellt är jag också emot kvotering, men det är ju bara att konstatera att ingenting händer. Om man vill ha ens någorlunda kvinnorrepresentation i styrelserna så måste man nog kvotera. Ibland är tvång det enda som funkar.

Sabuni är helt enkelt äldre och inte fullt så blåögd som Rosencrantz.

// johannes westlund

Ledsen, men du kan omöjligen ha jobbat på någon som helst nivå i näringslivet. Näringslivssnubbar gillar människor som ser ut som de själva och beter sig som de själva, precis som alla andra människor (även kvinnor och invandrare http://www.dn.se/debatt/myt-att-inte-invandrare-diskriminerar-svenskar).

Chefer tillsätts inte genom nåt slags rationell process, utan genom kontakter och magkänsla. Det är inget löst tyckande, utan det finns det massor av välgjord forskning som visar. Tror du det är någon slump att de allesammans bär slips?

Christina#14
Vad kungen uttalar sig om är väl i princip alltid osannolikt:-)
Det jag hänvisade till var ett av TV:s julprogram. Du vet när en löjligt inställsam och uppklädd reporter ställer snälla frågor till monarken.
Jag kan inte länka tyvärr men skrattar fortfarande varje gång jag tänker på hur perplex intervjuaren blev. Att en så explosiv fråga som om kvotering överhuvud taget ställdes berodde på att kvinnlig tronföljd just hade beslutats och reportern gjorde en oförsiktig parallell till könsfördelningen i yrkeslivet som helhet. Festligt.

I övrigt har flera inlägg uppfattat mig som om jag är negativ till kvotering eller nepotism i det privata näringslivet. Jag har inga synpunkter på det. Jag tycker bara illa om hyckleri.
Ännu värre är det när borgare säger sig eftersträva jämställdhet. Borgerlig politik utgår från den okränkbara äganderätten, alltså den okränkbara ojämlikheten.
Den kan man naturligtvis få helga om man vill men om man förordar ojämlikhet ska man inte förnedra sig och låtsas eftersträva motsatsen.

#19 Jakob Jonsson: Det är väl klart som korvspad att man får jobb på kontakter? Men att kalla svågerspolitik för könsdiskriminering tycker jag är felaktigt. I själva verket diskrimineras gruppen "människor utan kontakter i styrelser" och inte "kvinnor". Det är en väldigt stor skillnad. För övrigt gillar jag följande citat:

”Jag har inget emot jämställdhet, självklart ska kvinnor ha
lika chanser som män till utveckling och befordran, men jag
tycker ibland att vissa kvinnor vill förlägga problemet överallt
utom till sig själv, i sitt eget individuella liv. Man kan inte
lösa allt genom kvotering, ändrade regelverk eller ändrade attityder. En del handlar också om att stå för sina egna val, och
ta konsekvenserna. [...] Kvinnorna måste också se sig själva i
spegeln.”

Det är sagt av ingen mindre än herr Jacob Wallenberg. Det har faktiskt gjorts en studie på det här med om det finns strukturell könsdiskriminering:

Studien ”Women in power: Sex differences in Swedish local elite networks”, omskriven av Ekonomistas den 28 januari 2010 i artikeln ”Är dolda könsstrukturer en myt?”

Vidare är patriarkat och könsmaktsordningen inget annat än en myt. Vad vi ständigt kommer tillbaka till är i så fall svågerspolitik, och det är möjligen diskriminering, men lika mycket mot män som mot kvinnor (ja så när som på 0,00001% då eller vad en eller ett par personer som rekryteras till styrelser årligen kan utgöra.

// Johannes

När blev Jacob Wallenberg en auktoritet på jämställdhet? För att parafrasera: vissa män vill förlägga problemet överallt
utom till sig själva.

Faktum är att det är en väldigt snäv grupp människor som i praktiken har en chans att nå näringslivets topp. Det handlar om kön, men även om klass, etnicitet, sexualitet, utseende, kläder... Kompetens och hård arbete är inte avgörande eller ens särskilt viktigt.

Det är förstås en legitim ståndpunkt att tycka att kvotering är principiellt så motbjudande att man är beredd att acceptera denna ojämlikhet. Men att som Rosencrantz sitta och hålla tummarna för att droppen ska urholka stenen är bara rörande naivt.

#25 Gunilla Madegård: Jag har inte uppfattat en sådan fråga, det kan ha berott på att jag inte läst något av dina inlägg lite hastigare. Jag har inte uppfattat att det läggs krut på att dölja förekomsten av matriarkat historiskt. Både matriarkala och patriarkala samhällssystem har funnits. Men detta är helt irrelevant för dagens jämställdhetsdiskussion. Det som man kan använda som bevis för matriarkat/patriarkat historiskt är ju att de konstitutionellt har den egenskapen att den ena parten har juridisk överordning. Ska man applicera samma sak på Sverige så kan man komma fram till att kvinnan är överordnad mannen då hon åtnjuter fler rättigheter och har beslutanderätt i fler frågor än mannen. Men det skulle bara bli löjligt. Men att anföra patriarkatet som anledning till att man inte är tillräckligt bra för att platsa, ja... offerkofta är ett närliggande ord.

Patriarkat och Matriarkat är alltså som samhällskonstruktioner möjliga och historiskt har nog båda existerat. Förekomsten idag av sådant är däremot inte bevisat.

#26 Ale He: Det är fel att kalla hela diskussionen svammel. Men den delen av den som förespråkar kvotering är inget annat än en politisk poängplockning, riggad, ett spel för galleriet. Vem tror på allvar att jämställdheten kommer öka för att några få elitkvinnor får fler uppdrag? Jämställdhetskampen drivs av de kvinnor och män som motarbetar ojämställdheter i vardagen, av kvinnan som tackar ja till att vara mellanchef, av mannen som vägrar finna sig i att bli behandlad som förälder nummer 2 vid kontakt med BVC och som själv tar ut 55% av föräldraledigheten.

Diskussionen som handlar om att kvotering är diskriminering är däremot viktig eftersom det idag har blivit naturligt att diskriminera män. Vi tänker inte på det. Tidningarna skriver att många dog, bland dessa "kvinnor och barn". Att män dog var naturligt. Att kvinnor dog var hemskt med andra ord. En detalj kan tyckas, men den återkommer ständigt. Vi pratar om att 100miljoner kvinnor hade levat om världen varit jämställd. Hur många män hade levat om de inte tvingats ut i första och andra världskriget, vietnamnkriget, och alla andra blodiga krig som män tvingats utkämpa för att en liten klick idioter ville ha ett krig. Det är alltså samma historiska period som båda frågorna rör. Den ena är högintressant i media. Att män dör, det är ju bara naturligt. Ett tredje exempel är att man skriver att det har blivit osäkrare för kvinnor på jobbet när 1 kvinna dör mot 57 män. De 57 männen som dog, ja det var bara naturligt eller? Män diskrimineras strukturellt i lagstiftning och i media, i jämställdhetsdebatt med mera. Det är ytterst den diskussionen kvoteringen relaterar till; ska det vara okej att diskriminera män för att de är män? Och den debatten är inte bara svammel.

#23 Jakob Jonsson: Wallenberg är inte en jämställdhetsauktoritet, men han har å andra sidan rekryterat mer toppfolk än många andra. Det han säger är intressant om det sätts i samband med rapporten som jag refererar till. Det sker ingen könsdiskriminering. Det finns inga "strukturer", i alla fall enligt nämnd rapport. Men du kanske har en annan forskning som tyder på något annat?

Vem som helst kan nå näringslivets topp. Jag vidhåller det. Facebook, Spotify mfl är företag som idag är stora och respekterade och startade av ganska unga människor. Det står vem som helst fritt att starta företag och bygga imperium. Vem som helst kan nå toppen. Det handlar om vilka risker man är villig att ta och vilka prioriteringar man är villig att göra. Det handlar om hur man ser på livet och hur man ser på utbildning. Du har rätt i att spetskompetens sällan är vad som utmärker en styrelse. Men det gäller inte att kunna allt om något utan att kunna lite om allt, förstå det övergripande, se de berättelser i siffrorna som är viktiga. Men som du skriver så 'är gruppen som kan förvänta sig att ta en trygg anställning och jobba sig upp inom ett företag inte speciellt stor. Men bygg ett spotify då? Det finns alltid en affärside till som kommer sälja, och det är inte mycket kapital som avgör framgången.

#22 Ale He: Jag vill bara i jämställdhetens namn peka på att vissa siffror visar att så mycket som 20% av alla tvångsgiftermål drabbar pojkar, allså att pojkar tvingas att gifta sig mot sin vilja. Det är alltså inte bara tjejer som drabbas. Men i sak håller jag med om att det vore en verklig jämställdhetssatsning, förutsatt att båda könen inkluderas i satsningen.

@ Mister J
"Frågan är oerhört enkel:
Kvotering fungerar!"

Nej! Frågan är inte så enkel. Diktaturer fungerar också men vi vill inte ha det eftersom det liksom könsdiskriminering/kvotering är orättvist och odemokratiskt.

"I flera länder världen över har positiv särbehandling använts för att justera orättvisor både mellan kön och etniska grupper."
Ja och många gånger har resultaten också varit en katastrof. Ta situationen nu i Sydafrika som exempel.

Det gäller nog att hålla isär de två begreppen jämlikhet och jämställdhet. Jämlikhet är en rättvisefråga som innebär att alla individer ska behandlas på ett likvärdigt sätt. Jämlikhet inför lagen är ett sådant exempel. Jämställdhet däremot innebär ingen rättvisa på samma sätt då tanken är att vissa individer ska särbehandlas av olika anledningar. Till exempel olika former av kvoteringar för att få någon form av representativ fördelning i olika sammanhang. Någon grupp får en fördel gentemot andra grupper. Det här medför en orättvisa för den som sorteras bort och individer behandlas inte på ett jämlikt sätt. Vi får välja vilket av begreppen vi föredrar. Vi kan inte få båda sakerna samtidigt. Det är en logisk omöjlighet.

Kristian#33
Det där var rätt nyliberala definitioner tycker jag. Jämlikhet är för oss andra inte bara att behandlas likvärdigt, det är också att ha rimligt lika möjligheter.
Eftersom detta inte är oss givet och eftersom alla samhällssystem bygger sin egen segregering, den "fria" marknaden inte minst, behövs olika jämställande åtgärder om jämlikhet värd namnet ska finnas.
Det är det fina med demokrati. Vi kan använda våra gemensamma resurser som motvikt till rådande ekonomiska systems självdestruktiva egenskaper. Om vi inte ger de destruktiva förkämparna alltför stort inflytande.

Gunilla Madegård#24
Snälla.
Kan du inte skriva vad du tycker om ämnet istället för vad du tycker om oss andra?

#27 Johannes Westlund: När det gäller bevisade i historiska sammanhang så bör man vara försiktig. Men jag hävdar att man kan finna det troligt att båda typer av system faktiskt existerat där patriarkat och matriarkat respektive varit lagstadgat och institutionaliserat. Visserligen finns inget bevisat entydigt matriarkat, men jag uppfattar det som att man hanterar begreppen matriarkat och patriarkat olika samt har mer att utgå ifrån vad gäller patriarkat eftersom det ligger närmre i tiden. Men i princip är det ointressant om någotdera har existerat. Det ändrar nämligen inte något i sak.

Historien som vetenskap har aldrig någonsin ägnat sig åt annat än betraktande och har aldrig påstått sig ha annat än indicium. Man har reviderat sin syn på olika saker många gånger om med hjälp av nya rön. Teserna som ligger inom historievetenskapen är falsifierbara. Det räcker att man hittar en ny pusselbit för att en teori ska falla. Resultaten är också reproducerbara. Alltså faller det inom vetenskapliga området. Jag antar att man samlat aktuell information genom studier av fynd och analys av historiska data.

Du måste ha missuppfattat vad falsifikation innebär vilket är tragiskt om du befinner dig på forskarnivå. Falsifikation betyder inget annat än att man hittar experiment och data som skulle kunna omkullkasta teorin. Ett typiskt exempel på det kan ju då vara att man anför att människor troligen bodde vid vattenhål. Denna teorin kan omkullkastas av diverse olika fynd. Den går alltså att emotsäga och är därmed falsifierbar. Falsifikation som sådan uppstår när man konstaterar att vid det här vattenhålet har Lejon och andra rovdjur samtidigt party (eller ja dricker vatten) och de är inte helt ofarliga för människan. Människan kan alltså inte rimligen ha bott vid ett vattenhål för koncentrationen av rovdjur, naturliga fiender, är för stor. Alltså lanseras en konkurrerande teori som istället anför att människan levde på att suga märg ur benrester efter att lejonen festat klart och att vi levde som nomader ungefär som hyenor. Naturligtvis kan även denna teori falsifieras exempelvis genom att vi hittar samtida lämningar efter mänskliga boningar någonstans som kanske visar att vi bodde på bergstoppar nära bergsbäckar eller någonting (här bör jag förtydliga att detta är en spekulation, det finns inget som talar för att det stämmer, men det är ju ett läge då teorin skulle omkullkastas vilket gör att det kan användas för att visa på falsifierbarheten).

Så ja. Historievetenskapen ägnar sig åt rätt mycket falsifikation antagligen. Detta till skillnad från genusvetenskapen som jag misstänker att du drar paralleller till, fast den diskussionen ligger på en annan tråd där vi också är way of topic.

Ovan skrivna post avser alltså besvara #31 Gunilla Madegård och ingenting annat. Ibland blir det konstigt när man använder copy/paste.

#33 Kristian Fredriksson, #34 Olof Lindberg

Jämlikhet och Jämställdhet bör definieras likartat enligt min mening, men där Jämlikhet är ett vidare begrepp än Jämställdhet. Båda begreppen kan definieras som att människor ska åtnjuta samma friheter, rättigheter, möjligheter och skyldigheter. Emedan detta räcker för att definiera jämlikhet kräver jämställdhet tillägget att det rör sig om specialfallet att detta ska gälla oberoende kön. I själva verket kan man definiera båda som benämningar på tillstånd (states) där kriteriumen ovan är uppfyllda för kön respektive andra grupper.

Det finns naturligtvis en alternativ definition av jämställdhet (märk detta, det finns ingen entydig definition av något så viktigt, kanske något för en forskargrupp att ägna några veckor åt?). Denna beskriver istället då att oavsett vad individer vill så ska alla funktioner och uppgifter tillsättas enligt 50/50 regeln. Det är jämställt när kollektiven har exakt lika representering. Jag hävdar att denna definition i själva verket inte är jämställd. Man kan i varje fall inte låta båda existera parallellt då de innebär helt olika saker och man borde få det till att dessa i själva verket i någon mån motsäger varandra, och vi kan inte ha två definitioner som skapar en motsägelse.

Så vad det kokar ner till är att vi antagligen i många fall i debatterna använder olika definitioner av jämställdhet och alltså inte pratar samma språk och åsyftar olika saker. Det första steget mot ett jämställt samhälle borde alltså vara att definiera jämställdhet. För mig är den rimligaste definitionen den jag anförde först. Men vi får väl ha folkomröstning om det?

Jag måste skriva att om man vill kalla sig för politiker eller för att man vill förändra samhället som till ngt positivt så måste man försöka göra sig av med bojor som tynger ens medvetande och låser förnuftet. Säger mig inte ha svaret eller vara förnuftigare, men ganska klart så gör artikelförfattaren det i denna artikel. Vilket med hennes argument stöter på motsägelser.

"Som borgerlig och som ung kvinna är jämställdhetsministerns utspel särskilt provocerande. Kvotering är inte och kan aldrig bli förenligt med borgerliga principer. Sabuni har rätt när hon skriver att kvotering till privata bolagsstyrelser är ett ingrepp i den privata äganderätten och därför fel"

Du vill säga att Sabunis artikel är fel för att den inte gynnar dig som person som vill värna om det privata ägandet och äganderätten. Jättebra, fortsätt din kamp, den behöver i sig inte strida mot att kvinnor ska ha rätten att kunna få äga dem med? Eller ska vi bara skydda ägandet för dem som redan äger? För om ditt antagande att skydda ägandet så är det just männen som äger det mesta, innebär att vi ska skydda dem rika männen så dem inte får det jobbigt. Det om ngt är diskriminering?
Du bygger dina argument kring en enda tanke borgerlig tanke? Då du antagit att det enbart finns ett sätt att se på rättvisa och hur problem ska lösas i samhället. Tycker att det låter extremt gammalt, omodernt och inget i din text ger därför styrka i om vi verkligen borde ha kvotering eller ej, den säger bara att du tycker den är fel i princip men vill inte komma med lösningar utanför ditt tankemönster då du redan låst dig till det borgerliga. Sabuni däremot som säkerligen får en hel del kritik tänker utanför för att hon som andra anser att det finns brister och ibland måste man se det till allmännyttan än sitt parti, politiker i framtiden kommer antagligen inte vara bundna till partier som idag, inte minst ser vi det sedan Berlin murens fall, där det nu finns flera tolkningar på lösningar samhället möter. Det är inte längre arbetarna mot dem rika, problemen har blivit mer komplicerade än så, vi möter miljöproblem som är mycket värre än vi tror, fler och fler slås ut från arbetsmarknader, sämre sjukvård, färre arbeten då det mesta blir robotiserat och ska effektiviseras, nedskärningar i skola, sjukvård och äldre våd. Inget av detta löser sig med borgerlig eller socialdemokratisk regering. Ska man lösa sådana problem måste man visa sig vara ledare för folket inte partiet, det blir bara fånigt annars om man vill säga att man har den enda lösningen. Det är ingen bibel eller koran inte guds skaparens ord, bara en tanke som härstammar från en tid då det såg annorlunda ut, antagligen respekterade folk på den tiden inte ägandet så det blev ett inslag i politiken. Behöver inte vara svaret för svält, naturkatastrofer och andra fenomen. När ska folk bilda sig istället för att köpa tankar från människor (män) som levde för mer än 300 år sedan?

Och vad innebär "borgerlig" "ung kvinna"? Tror att man kan ha olika åsikter oavsett om man är borgerlig och mellan könen inom det borgerliga.

Johannes#38
Din definition kan nog de flesta hålla med om. Vi kan nog också vara överens om att full jämlikhet aldrig kan uppnås även om alla ville det, vilket förstås inte är fallet.
En komplikation i dagens debatt är att liberala människor tenderar att skilja på staten och marknaden även ur ett rent maktperspektiv. Som om privat makt var mindre ojämlik än demokratisk makt.
Det leder till den märkliga åsikten att människan anses ha samma möjligheter oavsett privat ekonomisk eller social position bara staten behandlar dem lika. För en ideologisk liberal är alltså jämlikhet uppnådd mellan en mycket rik och tiggaren på gatan utanför hans palats bara bådas möjlighet till försörjning inte är hindrad av regleringar. Så menar liberala extremister som tex. Nozick och Rand.
Din definition av jämlikhet måste alltså kompletteras med definitioner av begreppen frihet, rättighet, möjlighet och skyldighet.
Då börjar det bli jobbigt.
Men utan att lösa denna fråga lika svår som om livets uppkomst skulle vi kunna resonera om makt, reglering och föredömen. Är reglering verkligen alltid av ondo? Är demokratisk makt verkligen skadlig och privatekonomisk makt god? Kan inte makt vara både god och ond oavsett innehavare? Måste inte makt alltid regleras och begränsas också med inflytande av dem som kan bli utnyttjade?
Är föredömen bara möjliga om dom kommer från enskilda individer? Bör inte staten skapa föredömen när det gäller jämlikhet och solidaritet som en motvikt till näringslivet? Och näringslivet skapa effektivitet och innovationsförmåga som en motvikt till staten?
Frivillighet är en chimär. Ett påhitt av marknadsliberaler och maktförnekare. Om vi inser att vi alla är ofria blir det lättare att resonera om verkligheten.

Gunilla#39
Nu skrev du ett inlägg till som inte innehöll någonting om det ämne vi andra diskuterar.
Du begär för mycket om du vill ha respekt för ditt deltagande när du skriver om annat.

Jag tycker att det börjar bli mycket katt kring het gröt här:-)
Föreslår en konkret debatt.
Min åsikt är att kvotering i offentlig verksamhet utifrån bl.a kön och härkomst inte bara är riktig utan nödvändig. Marknadsekonomin och det privata ägandet har omistliga fördelar men också inbyggda självdestruktiva drivkrafter. Bevarandet av hämmande konservativa sociala mönster är ett exempel.
Motkraften heter demokratisk makt via offentlig verksamhet.
Offentlig verksamhet behöver inte efterlikna den fria marknaden. Den kan istället vara en god förebild och en nyttig motvikt och gärna diskriminera i motsatt riktning när det behövs.

Jan Dalmyr#50
Jag har en överraskning åt dig.
Äganderätt är inte en oinskränkt rättighet i något demokratiskt land. Det finns bara som en utopi hos neoliberala extremister.
Skälet att det inte finns i verkligheten är att samhället inte skulle tåla det. Den kapitalistiskt grundade marknadsekonomin, som är ett system med många fördelar, har inneboende självdestruktiva drivkrafter. Oinskränkt äganderätt skulle låta systemet förgöra sig självt. Full bestämmanderätt över eget ägande är helt enkelt inte klokt.

#34 Olof Lindberg

Sorry, lika möjligheter är en utopi och sådana är inte seriösa när det gäller argumentation. Om du är ute efter lika möjligheter så kommer vi aldrig att få någon jämlikhet för då måste vi idka en extrem särbehandling som är så orättvis att ingen kommer att acceptera den. Inte ens du.

Hur ska du till exempel kunna ge en person med dvärgväxt samma möjligheter som Patrik Sjöberg att sätta världsrekord i höjdhopp? Möjligen skulle du kunna förbjuda eliten att hoppa högre än 50 cm eller låta de med sämre förutsättningar använda studsmatta. I den här meningen är ju golf en väldigt jämställd sport, men de har ju endast lyckats jämställa de medelgoda utövarna. De riktiga proffsen och de totalt värdelösa golfarna är fortfarande inte jämställda.

Du kanske bara menar att jämställdhets och jämlikhetsbegreppen endast bör användas inom ekonomi, politik och utbildning och att mitt exempel är irrelevant? Då hävdar jag att det är ingen skillnad alls och det slutar alltid i ett Orwellskt "några blir mer lika än andra". De orättvisor som de enskilda förfördelade individerna upplever i ett sådant samhälle kan bli lika farliga som i ett icke jämställt samhälle. Min definition av begreppet jämlikhet där ingen särbehandlas syftar jag då på, där lagar och regler är lika för alla. Man kan till exempel ha en extremt progressiv skatteskala om den gäller för alla individer på samma sätt. Hade vi kunnat hålla isär de här begreppen tror jag en hel del vore vunnet, både i tankeklarhet och för att undvika missuppfattningar.

Varför denna oro för kvotering. I hundratals år har ju män kvoterats in till 100% till i stort sett alla tänkbara uppdrag utan att särskilt många har protesterat mot detta. Några års kvotering av kvinnor unde en övergångsperiod kan väl inte vara särskilt farligt?
Sverige ligger långt efter övriga Europa i denna fråga!