Det behövs nationella riktlinjer för omhändertagande av barn

Jag håller med dig i allt utom i en punkt omhändertagna barn ska inte garanteras en bättre ekonomisk standard än barn som är kvar i sina biohem. ekonomiska problem är i många fall en orsak till att biologiska föräldrar inte orkar att bota det med at tomhänderta barnen och därigenom ge de bättre ekonomiska förutsättningar kommer bara att ytterligare öka konflikterna mellan biohem, fosterhem och socialtjänst. Omhändertagna barn ska inte få en bättre ekonomsik standard före att de är omhändertagna ex har inte bioföräldrarna råd med dator, hockey utrustning, seglarläger eller ridlektioner ska inte heller detta ges i familjehemmen. Är bioföräldrarnas ekonosmika situation sådan att brist på pengar till sådant orsakat konflikten med ex tonåringen är det bättre att betala ut pengar till bioföräldrarna. Familjehem bör ha samma ekonomiska standard som biohemmet annars lär det bli så att rika lägger beslag på fattigas barn framför allt om möjligheten med mer permanenta placeringar tillåts

hmmm du menar att om andra barn i familjen får rida skall inte barn till föräldrar med svag ekonomi få rida i familjehemmet eller...jag tror det är viktigt att barn i familjehem ges möjligheter att utveckla hobbys, intressen etc...det är en viktig del i ett socialt samhälle.

Bättre att ge det ekonomiska stödet till biologiska föräldrar. Som sagt jag tror många föräldrar som ger upp och blir dåliga föräldrar gör detta pga ekonomiska problem. Barn som omhändertas för att de visar tecken på att få för dåligsstimulans undrar hur många sådana omhändertaganden som skulle kunna undvikas med några 1000 lappar extra till bioföräldern i extrabidrag till barnen mot redivisning till att det går ex till ridlektioner eller andra fritisintressen.

du underkänner att barn behöver omhändertas, att det finns föräldrar som inte klarar att ha barn, du menar att barn skall utsättas för otrygghet, övergrepp etc bara för att bioföräldrar har all rätt i världen eller vad...

I bland behöver barn omhändertas, men i grunden är lvu en vårdande lag och syftet med vården är återförening. Det är alldeles för dålig kontroll på hur denna vård är utformad. Allt för ofta så glömmer kommunerna bort att rehabilitera föräldrarna så att de kan få tillbaka sina barn igen allt för ofta glömmer dessutom soc bort att lagen kräver att barneni första hand ska placeras hos närstående till familjen.

nej lagen kräver inte att man placerar hos närstående, det står att om det är möjligt och lämpligt skall skall man göra det men det står inte i lagen. det är det som problemet att många säger det står i lagen men inte har en aning om vad lagen säger. det finns också fall där förädlrar inte kan rehabiliteteras. jag anser att föräldrar som medverkar till övergreupp, misshandel etc av sina barn, samt dem som inte slutar med droger har förverkat rätten till sina barn.

Visst finns fall där föräldrarna inte kan rehabliliteras men det finns också fall där soc ingriper i en tillfällig kris i en familj och från början bestämmer sig för att föräldern inte är rehabiliteringsbar ex genom felaktig diagnos om utvecklingsstörning. Det står i lagen att soc skall i första hand utreda familjer i familjens nätverk och det ska enligt min mening också följas. Om soc vägat en sådan utredning trots att förslag på familjehem i familjens nätverk finns bör lagen bli så tydligt att det är domstolens skyldighet att neka lvu i sådana fall. Med en tydligare lagstiftning på detta område skulle mycke tav den oseriösa barnhandel som förekommer i dag försvinna.

nej man kan aldrig säga nej till LVU för då kan inte samhället omhänderta barn till skydd från vuxna.

Anne hur menar du med det här med omkostnadsersättningen?

Viktigast! Bort med feministerna från hela denna frågeställning.

Bra artikel Anne.
Bo Grahn!
Varför exemplifierar du inte dina påståenden?
Vad gäller barnen i Mark påstod du att feminister lobbat i fallet. Ett lögnaktigt påstående. Många personer som engagerat sig för de två barnen har agerat men de har nödvändigtvis inte varit varit feminister. Du verkar ha fått feminismen på hjärnan.

Jag menar att tidigare var kostnadsersättningen skattefri eftersom det räknades som omkostnad för barnen. Sedan blev det som en inkomst i familjen i stort o då bestämde sig skatteverket för att lägga skatt också där så nu skattar ett familjehem både för arvodet (lönen) och de utgifter man har för ett placerat barn. jag menar tt den senare skall vara skattefri, men att den delen skall redovisas med kvitton, t.ex om det köps en cykel, resor som barnet deltar i, kläder etc....idag blir många familjehem företag och då kan man i alla fall komma undan med skatten genom att göra avdrag för kostnader. Där finns ingen som helst garanti för att pengarna går till det placerade barnet.
Tack Patrik orkar inte tjata med Bo Grahn hans kommentarer är de samma över allt.

I lagtexterna och förarbetena till LVU återfinns relativt specifika krav för vilka rekvisit som behöver uppfyllas för att vård enligt LVU skall kunna bli aktuellt. Socialtjänsten ansöker om att barn skall vårdas enligt LVU. Socialtjänsten fattar inte beslut om att barn och ungdomar skall vårdas enligt LVU, det gör Förvaltningsrätten som första rättsliga instans. Det kan vara viktigt att komma ihåg.

Det enda Förvaltningsrätten har att gå på är uppgifter ifrån socialtjänsten om det inte tas ett omedelbart omhändertagande då det tar upp till en vecka innan Förvaltningsrätten gör sitt beslut.

Socialtjänstens uppgifter är tyvärr väldigt missvisande i de allra flesta fallen som undersöks och föräldrarna får inte försvara sig.

Tittar vi på vad som står om LVU på domstol.se kan man läsa följande:
"Vård enligt LVU kan komma i fråga när frivilliga lösningar inte är tillräckliga, och innebär att föräldrarnas rätt att bestämma över barnet begränsas. Det finns två huvudfall när vård enligt LVU kan bli aktuell:

när brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet innebär en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas (detta är de så kallade miljöfallen)

när den unge utsätter sig för påtagliga risker genom missbruk, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende (detta är de så kallade beteendefallen)"

Och den är vidöppen för tolkning, det som står i lagtext och förarbeten ignoreras helt.
Som exempel blev tre barn omedelbart omhändertagna för att socialtjänsten hade tittat in genom familjens fönster och ansåg hemmet stökigt.

Problemet är att att länsstyrelsen inte gör annat än att i undantags fall riktar skarp kritik emot socialtjänsten.

Om länsstyrelsen nu anser att sin skarpa kritik ger effekt kanske vi ska införa det mot alla brottslingar istället för straff. Länsstyrelsen kan då gå in och rikta skarp kritik emot våldsbrottslingar innan vi släpper tillbaka dom i samhället utan något annat straff.

Jag instämmer i kritiken mot förvaltningsrätterna, där det görs mer av slumpvisa beslut än väl grundade. tyvärr är det så att socialutredningarna väger tyngre än motpartens egen bevisning. Jag är av uppfattning att alla den här formen av ärenden skall gå under det vanliga rättsväsendet, med krav på bevis och relevanta utredningar. om detta vill jag återkomma senare. Länstyrelsen har ingen tillsyn idag den ligger på Socialstyrelsen, vilket är en bättring i sig. Socialstyrelsen skall granska HVB-hemmen, samtala med ungdomar, de skall också granska kommunernas hantering i frågor som berör omhändertaganden. Maria jag är medveten om att besluten fattas av politisk nämnd. Det är i sig en olycklig sak, eftersom de saknar kunskap i vad de beslutar om. Det friskriver ocså tjänstemännen från deras ansvar.

Enligt min mening så finns det ingen sämre administration i landet än socialtjänsten. Den saknar allt vad som tillhör en demokratisk rättsstat. Det har jag sagt tidigare vid flera tillfällen. Om vi ändå är inne på kvalitetsstråket, så ligger försäkringskassan något snäpp ovanför, men den är ändock bland det undermåligaste man kan föreställa sig. Vad kan man då säga om socialförvaltningarna i landet!??? Det är bara så dåligt att jag saknar ord!

Se min artikel "Tvångsomhändertagande av barn i Sverige: En häxprocess?!" i Rättspolitisk debatt 2008, Svenska Avdelningen av Internationella Juristkommissionen.

När det gäller länsrätterna, numera de s.k. förvaltningsdomstolarna, så har de intet med domstolar att göra. Där sitter inkompetensen och alla syltryggarna. Vore väldigt intressant, om någon inför EU-domstolen eller Strasbourg utmanade dessa som varande icke-domstolar!

Patrik Nyberg: #11:

Ja, jag har feminismen på hjärnan. Och det behövs verkligen.
Det finns flera hardcore-feminister, som tex skriver att det är dags att ta lagen i egna händer etc, som är starkt engagerade i detta fall.

Det läskigaste i hela denna diskussion är att det finns fler än en familj som anser att det är "deras barn" och då blir man ju orolig för dess hälsa.

Barn far illa på många olika sätt, och samma typ av missförhållanden påverkar barn olika. Man kan helt enkelt inte utforma nationella riktlinjer som skall gälla generellt. Barnavårdsärenden är ofta komplexa, med många aspekter att ta hänsyn till. Ett reflexivt och flexibelt förhållningssätt är nödvändigt för att kunna göra bedömningar kring barns behov av skydd och vård, både från socialtjänstens och rättsväsendets sida.

Särskilt det här förslaget om att kvitton ska redovisas för vad som går till barnet gillar jag. Idag tar fosterföräldrarna en del av dom pengarna och stoppar i egen ficka samtdigt som de gnäller över alla höga kostnader när barn ska ha kläder eller pratar i telefon.

Så var det tex där jag bodde.

Och nationella riktlinjer för placerande hade också varit på sin plats. Men också någonstans där man kan överklaga vansinninga beslut om varför barn blir placerade.

Saken är inte den att få socialtjänster att erkänna fel, det som är huvudsaken är att få domstolarna att inse att utredningar måste vara sakliga och objektiva som grundlagen föreskriver (1 kpa § 9 RF). Jag har i otaliga ärenden påpekat för domstolar att utredningarna inte varit vare sig sakliga eller objektiva och att de närmast liknat kafferepsskvaller där utredarna exempelvis säger; "Jag tycker" " Jag känner" Jag uppfattar" osv. Dess former av eget tyckande får inte finnas i en utredning, men domstolarna bortser helt från detta när det påpekas. Jag kunde i ett fall, som fick mycket stor mediabevakning, bevisa att socialtjänstens utredning inte var saklig och objektiv. Visst hade socialtjänsten i princip beskrivit situationen som den var, fast på ett sätt som läsaren uppfattade som något väldigt negativ, men om man såg saken i andra glasögon, som det verkligen var, så var det faktiskt en solskenshistoria. Socialtjänsten fick svidande kritik av domaren och vi vann målet. Jag ansåg då att detta fall, som var så otroligt tydligt, måste JO anmälas. Här förelåg ett bevisat grundlagsbrott. JO valde att inte utreda. Jag skickade då också socialtjänsten utredning och en beskrivning av verkligheten och domen till samhällets styvbarn som då också gjorde en JO anmälan, vilken aldrig togs upp av JO.
Den dagen domstolarna börjar kräva riktigt utförda utredningar som är i linje med grundlagen då kommer socialtjänsten inte att behöva erkänna fel de gjort.
En annan sak är insynen i socialtjänsten. Socialtjänsten själva kan bestämma om besöksförbud och hur vården skall se ut. I ett fall där jag fortfarande är ombud har föräldrarna i praktiken haft livslångt besöksförbud.
I det så kallade Nordmarksfallet eller Folåsafallet så var det socialtjänsten som beslutade om slutet § 12 hem för barnen, inte domstolen. Den här makten får inte socialtjänsten ha utan att föräldrar skall kunna gå till domstol och ifrågasätta socialtjänstens agerande, som det nu är kan domstolarna inte besluta om hur vården kan få se ut utan bara döma till LVU, sen är det upp till var socialtjänst att spärra in barnen om man vill eller införa besöksförbud i evigheter.