Maria Larsson måste dra lärdom av Marks-fallet

Kommunen heter Mark. Man säger MarkS kommun. Precis som att kommunen heter Stockholm men man säger StockholmS kommun.
Det borde hetat Mark-fallet, inte Marks-fallet.

Först kanske vi ska titta på hur verkligheten ser ut.

Socialtjänsten och familjehemmen har en väldigt nära relation och barn som berättar om oegentligheter på familjehemmet får ett helvete eftersom att socialtjänsten då frågar familjehemmet om det barnet sagt är sant och självklart förnekar dom och barnet blir inte trott och blir straffat av familjehemmet.

Familjehem tjänar väldigt mycket pengar per barn de har hand om och det finns idag många familjehem som enbart gör det för ekonomisk ersättning.

Du skriver: "Och i Marks-fallet verkar myndigheterna anammat rättshaveristernas devis om att "blod är tjockare än vatten" och att det biologiska arvet i alla lägen skulle vara det viktigaste för barn"

Socialtjänsten i marks kommun anklagades för följande "Tre små syskon hämtades på fredagen från förskola och skola och fördes till hemlig ort – trots att socialutskottets ordförande Mia Magné (C) sagt nej till ett akut omhändertagande." - GP.se 20 maj 2011
30 juli följs ärendet upp i gp http://vonlocksley.blogspot.com/2011/07/ur-gp-30-juli-2011.html

"En oberoende utredare har gått igenom samtliga aktuella fall som rör barn och unga inom socialtjänsten i Marks kommun och funnit fel i 98 av de 148 ärendena." - GP.se 22 juni 2011

Men det kanske är rättshaveristers åsikter?
Varför inte läsa på vad föräldrar själva säger?
http://www.barntotal.se/medlemsartiklar/bloggar/vi_foerlorade_6_maanader...

Bo Edvardsson, docent i utredningsmetodik skriver följande om hur Socialtjänsterna runt om i landet arbetar:
http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/utredningar-baseras-pa-skvaller

Fortfarande används precis samma metoder av socialtjänstens utredare och barn blir omhändertagna på helt felaktiga grunder.
När utredare förfalskar utredningar eller tar LVU beslut utan att uppfylla kraven är det kidnappning och ingenting annat.

Socialtjänsten har dessutom i många fall läckt ut sekretessbelagd information till lokaltidningar för att ytterligare misskreditera föräldrar till omhändertagna barn.

I en kommun har socialtjänsten utan några bevis lyckats hålla barn ifrån sina föräldrar i 3 år genom att ändra vad föräldrarna anklagats för samtidigt som lokaltidningen används för att sprida deras falska anklagelser.

Föräldrar har inte mycket att sätta emot socialtjänsten, och efter ett par år har socialtjänsten rätt att säga att nu har det gått så lång tid att barnen inte ska träffa sina föräldrar oavsett om det gjort någonting eller inte.
Enbart för att processen emot föräldrarna dragit ut lång tid.

Det är det sjuka samhället vi lever i där alla blint tror på en myndighet med en överförmyndare mentalitet.

Laban,
Vad anser du om det fallet jag beskriver? Som du säkert känner till har Bo Edvardsson kritiserat socialtjänsten i Mark för deras beslut att omhänderta barnen från familjehemmet.

Patrik du påstår att Eva är utsatt för hat. Snälla du jag har följt debatten om detta fall både på nätet och i media i över ett år nu. Eva har ett mycket massivt stöd. Vi är kanke max 5-7 debattörer som ifrågasätter hennes bild av fallet och med stöd av uppgifter som hon faktiskt själv har publicerat på sin blogg konstaterat att Marks kommuns anklagelser om sammarbetsproblem faktiskt inte är helt tagna ur luften. Socialstyrelsen har granskat den senaste utredningen som dragit slutsattsen att barnen mår bäst av att vara kvar i sitt nuvarande familjehem pga att sammarbetet med biomamman fungerar bättre där. Ärendet ska snart upp i kammarrrätten för prövning.

Biomamman och märk väl barnens ombud överklagade ju som bekant beslutet om att barnen skulle tillbaka till det första famniljehemmet och vann i förvaltningarätten.

Fosterföräldrar och adoptivföräldrar är inte samma sak och det verkar inte fostermamman i Marksfallet ha förstått

Hej Patric i det här fallet håller jag med dig fullt och fast. Problemet var att inte fallet var särskilt känt i media innan uppdrag granskning. problemet idag är att det saknas enhetliga normer för när och hur omhändertagnanden skall göras. I vissa kommuner på oerhört lösa grund i andra händer inget alls. Vad gäller Marks kommun, har man brutit mot det mesta vad gäller omhändertaganden, ändå fortsätter Mark att omhänderta barn i samma anda som tidigare. Barnperspektivet idag i de kretsar du talar om, handlar om biologisk rätt till misshandel och övergrepp och det är beklagligt att så många sårade människor - föräldrar - anhöriga idag stödjer detta just för att de själv anser sig felbehandlade. Det måste till en ny form av diskussion när samhället tar om hand barn och det måste slutas sprida rykten om att alla familjehem tjänar grova pengar och bara tar hand om barn för pengarna. Det finns förslag i Upprättelseutredningen att familjehem skall ha begränsat antal barn samtidigt, detta tycker jag är en bra början. Det är viktigt med en sansad debatt.
http://anneskaner.wordpress.com/2011/07/13/socialtjanstens-brister-ett-s... detta är bara en av många blogginlägg i de här frågorna.

Jag tycker det hela har försvårats av de mycket agressiva debattörerna från feministiska grupper som lobbat i fallet.
De saknar helt etik och moral.

Susanna,
Jag beskriver i artikeln hur fallet i Mark dragits i långbänk. Om detta skriver Eivor Karlsson bra om på Sourze.
"När det genom utredningar framkommit att fosterhemmet både var kärleksfullt och lämpligt samt att det var fel att omhänderta barnen - vad fanns det då för ytterligare kort att spela ut? Svar: Två kort. För det första: Lång tid har förflutit - därför bör barnen stanna där de är. (Lomanders medvetna, förhalande linje)."http://www.sourze.se/Markbarnen_hur_kunde_det_h%c3%a4nda_10761105.asp
Vad gäller näthatet mot familjehemmet så är det tyvärr även på det viset att minst en person (Bennie) som varit mycket drivande har goda kontakter med de personer som tog det felaktiga beslutet att omhänderta barnen samt att han även är god vän med den biologiska mamman och hennes man.

Anne,
Jag har läst ditt skrivna om Mark och jag tycker du fört fram bra resonemang. Det är nog riktigt som du skriver att fallet inte var "särskilt känt" före Uppdrag Granskning uppmärksammat det. Dock så är det dessvärre så att stora tidningar som Göteborgs-Posten och Expressen tidigt hade information om vad som hänt men de valde att inte publicera förrän efter TV-programmen. Expressen hade till och med betalat för artiklar om fallet men de publicerade ändå inte. Jag har tagit upp medias feghet tidigare.
http://www.newsmill.se/artikel/2010/10/30/medias-feghet-f-rst-rde-f-r-ba...

Vad gäller Bo Grahn så undrar jag om du blandat ihop detta ärende med något annat?

Så Biomamman har en kontakt som stöder henne nämligen en författare vid Bennie. Det är enligt dig näthat. Näthatet i det här fallet anser jag man hittar när man läser fostermammans blogg. Då framför allt hennes första version som hon nu har stängt ner. Jag har de västa grodorna sparade. Det hatet är riktat mot barnens biomamma genom kränkande och skvallriga inlägg. Att detta agerande fått socialen at tse rött är inte konstigt, att detta agerande inneburit att det med hänsyn till sammarbete med biomamman blir omöjligt att flytta tillbaka barnen är inte heller konstigt.

Vi får se vad kammarrrätten kommer fram till. Det skulle dock förvåna mig mycket om de fattar ett annorlunda beslut än förvaltningarätten. De flesta på nätet blev jätteförvånade när förvaltningarätten gick på biomammans och glöm inte barnens ombuds linje. Att barnen inte ska tillbaka. Jag ansåg dock att domen var den förväntade eftersom att det är så uppenbart i detta fall att socialnämnden beslutade om återflytt inte pga att en utredninge kommit fram till att det var det bästa för barnen utanför att ett mediedrev stod utanför dörrarna och flåsade. Ett mediedrev som till 100% svalt fostermammans version utan att sätta sig in i ärendet mer objektivt och även försöka ta reda på biomammans inställning.

Näthatarna lyckades under lång tid förhindra en granskning av fallet.
Hade rapporteringen om det felaktiga omhändertagandet gjorts tidigare av bloggare och media hade läget idag varit annorlunda.
Cattas bubbla har visat att rättshaveristerna varit beredda att gå hur långt som helst i sitt näthat. Anita Lomanders agerande är ju exempelvis väldigt avslöjande.
http://cattasbubbla.se/2011/06/28/marks-politiker-med-i-tvivelaktig-face...

Susanna,
Vad gäller bloggen så är ju nämnden och familjehemmet numera överens och bloggen används nu mer för att argumentera för att lagar ska ändras t ex. Detta får väl sägas vara en naturlig utveckling av det arbete som Eva bedrivit för att stärka familjehemmens juridiska rätt.
Sedan är det inget i Evas agerande som får socialtjänsten att se rött utan de driver ju att barnen skall hem till dem igen. Näthatarna verkar helt ha missat det.

Det är ju inte främst mamman familjehemmet skall samarbeta med utan socialen eftersom det var en skyddsplacering.

Sedan hänvisar Susanna till att rätten gått på att utredningen kommit fram till att barnen skall bo kvar. Vad den hänvisar till är bara två utredares åsikter som inte tog med vad barnen själva ville och inte heller lyssnade till den barnpsykolog som träffat barnen med familjehemmet.
Jag tycker den smutskastningskampanj som ni drivit mot familjehemmet är avslöjande. Den visar på ett tydligt sätt hur ni vill vrida klockan tillbaka i samhällsutvecklingen. Det handlar om de biologiska föräldrarnas rätt til övergrepp och misshandel som Anne Skånér så riktigt påpekade.

En majoritet i nämnden röstade för en återflytt ett beslut som inte hade stöd i den utredning som presenterades inför nämnden. röstsiffrorna var om jag inte minns fel 8-5. Den utredning som gjort senast och som inte rekomenderar en återflytt har granskats av socialstyrelsen och fått godkänt.

Det är i nuläget inte aktuellt att barnen ska flytta hem till sin biomamma däremot anser förvaltningsrätten, biomamman, de som gjhort den senaste utredningen och märk väl barnens eget juridiska ombud att barnen har det bäst i det familjehem där de är nu och där sammarbetet med biomamman fungerar. Alltså har rätten laggt stor vikt vid att sammarbetet ska fungera runt barnen. All forskning är tydlig prognosen för placerade barn är mycket bättre om sammarbetet mellan vårdnadshavare och biohem fungerar än om det inte gör det

Tyvär Patrik är media väldigt flata i många socialärenden, det bli spektakulära inslag och sedan dör det. Det saknas en kritisk granskning från media om hur socialtjänsten arbetar eller inte arbetar, deras utpressning, hot och framför allt bristen på gemensamma normer över landet vad som skall gälla för omhändertaganden.

Anne där håller jag med dig. Det bästa vore om lvu ärendena lades på en statlig myndighet i stället för på kommunerna. Som det är nu är det ett lotteri om man får problem i sin familj om man får hjälp med att reabiliteras eller om barnen försvinner för gott.
Fall med ren misshandel av barn anser jag inte ska ligga på soc överhuvud taget det är ett fall för polis och åklagare.

I praxis har det utvecklats nått som kallas för uppväxtplaceringar trots att det inte finns stöd för detta i lagen eftersom att alla LVUn ska omprövas var 6de månad och enligt lag ska barnen hem om föräldrarnassituation har förbättras.

Enligt min mening vore det bra för barnen om mer permantenta placeringar kan komma till stånd, men det finns ett stort men. Då måste kommunerna i så fall på ett tydligt sätt ha dokumenterat att de verkligen har satt in stödinsattser till de biologiska föräldrarna som har misslyckats. Har sådana insattser inte satts in eller att bioföräldrarna kan ex bevisa felaktigheter i en bedömning från ex ett utredningshem ska inga permaneta placeringar tillåtas. Skadestånds skyldighet både till bioföräldrar och barn när de tgäller lvu ärendensom missskötts borde vara en självklarhet.

En central myndighet så vi får gemensam praxis över landet vore det bästa ur rättssäkerhetssynpunkt.

Susanna,
Du "glömde" nämna att barnens ombud i fyra rättegångar inte funnits fog för LVU!
Det är ganska tydligt att barnens ombud inte har barnens bästa för ögonen utan att hon endast ser till vad mamman önskar. Dvs omdudet tilllämpar ett föräldraperspektiv. Men du kanske håller med barnens ombud om att det inte funnits något fog för något LVU-ingripande? I så fall måste jag säga att jag inte begriper vad som ska till för att man ska anse att barn behöver omhändertas.

Patrik det kan varken du eller jag veta utan att ha läst alla handlingar i ärendet dvs även de handligar som fostermodern inte haft tillgång till och där hon plockat ut de maffigaste bitarna ur kakan och skvallrat om på sin blogg.

Fostermnodern anser att de delar i utredningen som berör henne är felaktiga. Kanske biomamman har samma inställning till de delar som berör henne och barnens ombud som haft möjlighet att höra mammans argumentation finner att den är trovärdigare än socialtjänstens påståenden.

Angående barnens ombud är det samma ombud som fostermodern påstår på sin blogg har varit utsatt för olaga hot från biomammans sida?

Konstigt att hon då driver samma linje som biomamman i så fall.

Susanna,
Det är farligt med dessa gissningar ni gör när ni driver kampanj.

Det är inte samma ombud. Det ombud som hotades hade förordat LVU.

Susanna du fortsätter att dra slutsatser utifrån något du inte vet så mycket om. Om du läst ordentligt hade du sett att det handlade om två olika ombud. Det ombud de har nu menade i två rättegångar att det inte fanns fog för LVU trots att tre kommuner ansåg det.
Mindre än 5 månader senare höll den minsta på att dö, så mycket kan inte ha ändrat sig. Nu med ett annat ombud går LVU igenom, hon hotades och mamman dömdes för var det.

Vad jag anser är fel i utredningen vet du ingeting om och om biomamman nu tyckt att det bvar fel varför har hon aldrig begärt rättelse när hon klagat och överklagat allt annat?
Varför har rätt efter rätt tagit upp samma saker och dömt utifrån dem.

Du menar att jag skulle kritiserar saker som rör mig men det vet su som sagt inget om. bl.a har jag kritiserat är påståenden som att tösen var i regeringsrätten innan hon placerades hos oss när det var året innan de omplacerade dem vilket de flesta jurister tyckte var anmärkningsvärt att de vågade gå emot en dom i regeringsrätten.
Eller så påstods att personal från Mark varit med på umgängen innan de tog över vilket inte är sant.
De påstår också att det var problem vid överlämningar trots att det inte var några överlämningar eftersom jag var med.
Och du menar att jag har fel? Du var som sagt inte själv med, vet inte hur det var och har heller inte sett vare sig utredningen eller vad jag kritiserat eller begärt rättelse i.
Förstår inte vad jag gjort dig eftersom du verkar hata mig så. Du jagar mig, anklagar mig för saker som inte är sanna och påstår en massa saker om mig som bara finns i din hjärna. Varför? Det enda jag gjort är att kämpa för två små barn som jag älskar. Det som driver mig är att de varje gång vi träffas talar om för mig att det enda de vill är att få komma hem till oss igen. Vad är det som driver dig?
du känner ju ite ens mamman och vet inte vad hon står för. Jag har inte velat tala om allt jag vet eftersom jag inte vill hänga ut henne utan ser också henne som ett offer. Du kritiserar vad jag var tvungen att göra i början gör att överhuvudet taget bli hörd och i dina ögon verkar det inte finnas vare sig förmildrande omständigheter eller förlåtelse. Själv verkar du inte vara det minsta intresserad av sanningen utan den väljer du själv utan att ha vare sig kunskap om förhållanden, insyn eller helhetsbil.

Nej Eva jag hatar inte dig inte det minsta en del av de saker du tar upp stöder jag dig fullkoligt i. Exempelvis tycker jag den artikel du skrev på svt debatt var mycket bra, men det finns ett stort men. Du har varit fosterförälder inte adoptivförälder men agerar som om du vore biologisk eller adoptivförälder.

Att en fosterföälder sätter sig emot fattade beslut av soc och börjar blogga och lägga ut känsliga uppgifter om barnens biologiska föräldrar på en blogg och dessutom smygfilma barn som man inte är vårdnadshavare till och lämna över dessa filmer till ett program som sysslar med skandaljournalestik är mycket olustigt. En sak som Markfallet visar är att det är mycket viktigt med handledning till familjehem så de förstår sin roll för att undvika sånt här i framtiden. Sådan handledning bör vara obligatorisk för familjehem dvs ställer man inte upp på det ska man inte få ta emot familjehemsplacerade barn..

Du påstår att det inte har varit problem vid överlämningen av barnen vid umgängestillfällena, men varför har du beskrivit en händelse med hysteriskt gråtande barn, hur du själv grät hysteriskt och tydligen även någon annan familjehemsmamma på din blogg. Sedan avfördar du ett samtal du får en stund senare när barnen åkt där det berättas för dig att de lugnat mer sig och nu är glada med "att de har gett upp".

Liknande händelser utspelas dagligen på svenska daghem barn gråter hejdlöst när föräldrarna ska lämna dem men slutar gråta så fort föräldrarna lämnat dörren. Det är heller inte ovanligt att barnen gråter lika hejdlöst när föräldrarna hämtar dem på kvällen för att de vill vara kvar på dagis och inte vill följa med hem.

Cynism och brist på empati med barn slår emot mig i vissa kommentarer här. Att jämföra barnens uppbrott från sitt trygga hem med dagislämning är särskilt empatilöst i ljuset av de många flyttar barnen tvingats genomgå sedan dess. Några timmars regelbunden bortovaro på ett daghem varken kan eller ska jämföras med det djupa trauma ett uppbrott från det enda hem två små barn känt till innebär. Fram med skämskudden således. Här gäller barnperspektivet, vilket många förbigått: socialarbetare, nämndledamöter, jurister, bloggare m.fl. Barnens synpunkt är det viktiga som ska framhållas i barnperspektivet: ett hem man vistats i och vuxit upp i kärleksfullt omhändertagen från 3-4 veckors resp. 11 månaders ålder är det hem barnen känner som sitt. Adoptivmamma eller fostermamma är ointressant i det här fallet, det är ur barnens perspektiv man ska se.
”Du har varit fosterförälder inte adoptivförälder men agerar som om du vore biologisk eller adoptivförälder.” Där slog upphovskvinnan huvudet på spiken utan att egentligen förstå vad hon uttryckte. Fostermamman är ju - i barnens ögon - ur barnperspektiv alltså - deras riktiga mamma. Fostermamman försvarar barnen ur barnperspektivet och det ska hon hedras för, inte utsättas för näthat och nedsättande omdömen om sin person.
Fostermamman svarar: ”Det enda jag gjort är att kämpa för två små barn som jag älskar.” och fortsätter sedan helt i enlighet med barnperspektivet: ”Det som driver mig är att de varje gång vi träffas talar om för mig att det enda de vill är att få komma hem till oss igen.” Det kan inte uttryckas tydligare, men det måste tydligen repeteras om och om igen för alla dem som saknar hjärtats intelligens, dvs. empati.
Ytterligare en anmärkningsvärd sak i Markfallet är att en betydelsefull faktor utelämnas helt: nämligen barnens etniska ursprung. Efter att ha talat med Marks socialnämnds ordförande tror jag tyvärr att just det etniska ursprunget gjort att just dessa barn särbehandlats negativt. Jag misstänker att alla diskussioner och stötande och blötande i olika media inte alls hade ägt rum om det varit vanliga etniskt sett ”helsvenska” barn. Jag tror barnen aldrig hade flyttats från sitt första fosterhem om så varit. Här betonades ”barnens rätt att känna till sitt ursprung”. Om det varit en vanlig helsvensk biomamma med motsvarande problematik hade historien nog skrivits annorlunda. Barnens ursprung ligger dem alltså i fatet. Barn ska givetvis ha samma rättigheter oavsett ursprung. Men Marks kommun ville helt enkelt att barn med detta ursprung skulle ha en sämre chans än våra egna ”helsvenska” barn. Fast det får tydligen inte diskuteras, utan det måste man gå runt, verkar det. Varför är detta en så het potatis att ingen vågar ta i den? Den unkna luften kring Marks kommuns agerande måste vädras ut ordentligt och då måste det dolda upp i ljuset, dvs. barnens ursprung.

Eller snarare (för undvikande av missförstånd): Marks kommuns flathet och brist på förståelse inför barnens ursprung, vilket gjort att man grovt feltolkat sin uppgift.

Tack Yvonne.
Susanne. du menar alltså att jag trots att jag såg att barnen mådde dåligt, trots att de reagerade som de gjorde, trots att jag visste att Marks försök till hemflytt skulle ha sagt att nåja ni är inte mina barn synd att ni mår så dåligt men det blir nog bra?
Visst som du hänvisar till då jag beslriver ett överlä'mnande men du ser ju inte vaddet berodde på. Att barnen reagerade som de gjorde berodde inte på mig.
Självklart ger barn tillsist upp när de gör allt för att protestera men ingen lyssnar De fortsatte att visa att de inte var med på hanteringen genom att bl.a. vägra äta under umgägena.
Jag blir så frustrerad över dina påhopp att jag har god lust att avsjäla mer än jag vill bara för att försvara men jag väljer ändå att låta bli för du kommer bara vända det emot mig.

När de grät på kvällarna och talade om att de inte ville åka till mamman. När de talade om att de förstod att hon ville att de sklulle flyutta dit men inte själva ville det. Nätr de kissade och bajasade på sig i frustration över att umgägnena inte bara var umgängen utan något som ruckade hela deras existens eftersom hon hela tiden talade om att de skulel flytta hem trots att anknytningsexperten som var med under våren sa att hon måste sluta att de inte hade eller fick någon anknytning till henne.
Som sagt skulle jag när barnen mådde så dåligt bara vänt ryggen till och sagt skit samma ni är inte mina?
Vet du inte att det värsta ett barn kan utsättas för är utanförskap, att inte höra till.
Jag klarar inte av att se barn utättas för övergrepp och jag klarar inte av att se barn fara illa. Mina eller andras så agerar jag.
En fråga du anser ju att bio föräldrar alltid skall ha rätt sina barn om du skulle se någon slå sina barn skulle du alltså inte agera? Anmäla? Om de låser in dem i garderober eller kastar de enda saker som står för deras trygghet? Om de inte får mat så de håller på att dö? Du tycker att det skulle vara OK och du skulle rycka på axlarna och säga att de är inte mina någon annan får ta hand om det? Alla har vi i Sverige anmälingsplikt om vi ser övergrepp mot barn men du menar att jag inte skulle agera bara för att jag var fostermamma?
Sedan upplysningsvis, Umgängena fungerade bra då jag var med trots vad du påstår, mamman och jag har kunnat samarbeta och hon hämtade mig ofta och jag var som jag tidigare skrivit den enda som tilläts sitta med vid bordet.

En sak till vad skall jag tolka det som om inte hat ifrån din sida? Du skriver ner mig i vartenda forum, du anklagar mig och sprider saker om mig som inte är sanna och du menar att det bara är för att du har en annan åsikt än jag trots att du inte har hela bilden och den bilden du har inte basers på vare sig saning eller fakta. Som sagt jag drivs av kärleken till dessa barn och av vad de själva säger vad driver dig?
sist vi träffades sitter tösern i mitt knä tätt tätt och talar om att hon älskar mig och undrar varför jag inte kommer och hämtar henne, varför hon inte flyttar hem och du skriver i formum efter forum om att barnen ombud minsann sagt att de skulle sagt till henne att de ´vill bo kvar där de är. Du vet ju för det första inte ens om det är sant, du vet inte vilken fråga som stäldes eller om det ställdes motfrågor. Du vet heller inte om det var spontant eller styrt. Menar du att jag ljuger och flickan ljuger?
Det är mycket som sagts runt de här barnen som inte är sant men du har svalt det med hull och hår.
som sagt vad driver dig. Knappast omsorg om barnen iallfall för vad de vill har du ju ingen aning om.

Yvonne,
Intressanta aspekter. Vad gäller den besiningslösa kampanjen mot Eva har den tagit sig många otrevliga uttryck. Ett exempel är författaren Alexis som agerar oärligt och ibland lyckas dupera folk.
På Bloggen Suspicio som i sin programförklaring skriver att de bland annat vill "ta upp de systemfel som finns inom rättssystemet vilket kan innebära som exempel att en misstänkt våldsman får vårdnaden om sitt/sina offer".
På nämnda sida för Alexis försåtligt in kritik mot Bo Edvardsson som kritiserat att socialtjänsten i Mark ville placera barnen hos en dömd sexualförbrytare. Men Suspicio som kritiserat Edvardsson för hans bedömningar i andra ärenden genomskådar inte Alexis och förstår inte att han är en av dem som hetsat mot familjehemmet i mer än 1 ½ år.

http://suspicio.wordpress.com/2011/06/09/nu-staller-vi-politikerna-till-...

http://trollan.wordpress.com/2010/10/22/barnen-i-marks-the-monica-way/
Här är en bloggare som har med några citat från Alexis. Notera det tydliga föraktet som han hyser för Eva och Anders som räddat och kämpar för två små barn.

Det här är en strid ingen kan vinna. Barnens barndom rinner bort dag för dag när de fjärmas från sin känslomässiga bas. Dag efter dag fjärmas fostersyskonens styvbror från sina småsyskon när han lär sig den hårda vägen att BARNPERSPEKTIV bara är ett vackert ord utan innehåll i Sverige. Det är som en snygg brosch på Maria Larssons blus, bara ett bijouteri. Dag efter dag nöts fosterföräldrarna ner i sorg och saknad efter barn som lever, längtar och far illa, NU i realtid, inte bara DÅ när de hittades, gömd i garderob och motoriskt outvecklad resp. uttorkad och döende, eller DÅ när de togs från det hem där de har sitt känslomässiga hemvist. NU är ett långt nu i dessa barns liv.
Än så länge har tiden inte nött ner deras minnen av det kärleksfulla hemmet, men kanske ska de många kringflyttarna slutligen lyckas bryta ner barnen, göra dem apatiska, inneslutna i sig själva, omöjliga att nå. Vi vet att självskadebeteenden, riskbeteenden, droganvändning och suicidrisk står i dörröppningen och väntar på dessa barn. Det är därför vi larmar. Barndomen går inte i repris nämligen. Eller den gör det, en TRASIG barndom går på repeat hela tiden i trasiga människors liv, oavsett psykoterapi och psykofarmaka osv.
Läkareden talar om att bota, om det ej går: lindra, om det ej går: trösta. I socialarbetarland verkar det vara helt tvärtom. Skada och om det lyckas: göra ont värre. Om det lyckas: knäcka totalt. Ska vi bara se på när detta sker och tycka att det soc gör troligen är rätt trots allt, fast vi vet med oss att det är fel? Ska vi fortsätta på sidospår med fortsatta anklagelser mot fostermamman eller ska vi lägga fokus där det hör hemma: på de båda barn det handlar om?

Eva jag betvivlar inte att du älskar dessa barn, men det är inte dina barn och enligt den lagstiftning som existerar i dag har du inte ens talorätt i ärendet. Nu får vi bara avvakta vad kammarrrätten kommer fram till.

Jag hör till den falang som anser agg det ska vara en tydlig skillnad mellan familjehem och adoptivfamiljers juridiska status. Ska lagstiftningen ändras så att familjehemmens ställning stärks och att familjehemmen ex får talorätt vid omplaceringar krävs i så fall att soc först blir betydligt bättre på att utreda och dessutom att det verkligen blir krav på att rehabiliterande åtgärder riktade till bioföräldrarna verkliigen sätts in i samband med att barn omhändertas. Annars är risken stor att vi får en situation att övremedelklass handläggare på soc omhändertar underklassens barn på lösa grunder för att fixa barn till barnlösa i överklassen och medelklassen.

När det gäller barnperspektivet så är det inte bara nu som gäller utan även frammåt vad som är bäst för barnen. Jag har skrivit det förr och skriver det igen. I det aktuella fallet är det utan tvekan så att på kort sikt hade det bästa varit om barnen inte flyttats, men på längre siktanser jag att det mesta talar för att det bästa för barnen är att de är kvar i ett familjehem där sammarbetet fungerar. Jag vet Eva att du anser att det fungerat även hos dig, men det finns personer inblandade i detta ärende som hävdar något helt annat.

Jo jag har kommit i kontakt med fall där jag gjort anmäningar till soc och fall där jag haft funderingar på om jag ska göra det eller ej. Ett fall gjorde jag anmälan och det resulterade i att det barnet fick skyddad andress och skyddad identitet. (gällde en flicka med romsk bakgrund från ett östeuropeiskt land)

I ett annat fall struntade jag i att göra anmälan ställde i stället upp för det utsatta barnent och fungerade som en slags stödfamilj utan inblanding av soc och helt idellt tills mammans problem ordnat upp sig. Med facit i hand har det visat sig att det var helt korrekt

Tankefelet att en flytt från nuvarande fosterhem skulle innebära att barnen på nytt utsätts för skada återkommer här och återigen glöms att en återflytt till det välkända, trygga, ja enda hem dessa barn känt inte är detsamma som en flytt till ett fosterhem vilket som helst. Det är inte om oss skribenter själva skriverierna borde handla utan fokus borde ligga på barnen. Punkt.

”När det gäller barnperspektivet så är det inte bara nu som gäller utan även frammåt vad som är bäst för barnen” hävdas ovan.

Men barnperspektivet är att se utifrån barnens perspektiv i nuet och således inte att titta efter en oviss framtid i en kristallkula. INGEN sia om framtiden i barnperspektivet, som ju handlar om HÄR och NU.

Däremot återfinns framtidsförutsägelserna i LVU där det talas om framtida risker för barn och ungas utveckling.

Kan det ha varit ett illvilligt försök att omtolka barnperspektivet genom att blanda äpplen och päron eller handlar det bara om ren och skär okunnighet? Fakta och inte "tyckanden" efterlyses.

Susanna du skriver:Jag vet Eva att du anser att det fungerat även hos dig, men det finns personer inblandade i detta ärende som hävdar något helt annat.
För det första är det utrett och fastställt att det fungerade hos oss så det är inte bara jag som anser det. Det fanns ingen anledning att flytta barnen och trots att du påstår det så har socialstyrelsen inte ansett att det är OK att barnen bor kbvar där de är.
Ditt andra påstående att det finns andra som tycker annorlunda. Då undrar jag hur vet du det? Vilka är det och vad hävdar de isåfall?
Om det nu fungerar så bra i det senaste familjehemmet som du påstår hur förklarar du då att umgängesfrekvensen dragtis ned sedan de flyttade till den familjen? Du spekulerar så mycket utan att ha tilgång till fakta.
Jag håller helt med dig då det gäller utredningar se alla de sista debattinlägg som jag skrivit i alla driver jag att det måste bli seriösa utredningar byggda på fakta inte baserade på åsikter eller tyckande. Jag anser också att man först skall sätta in allt stöd i familjen men när det inte fungerar ändå då måste man stänga den dörren. Därmed inte sagt att kontakten skall kapas för alla har ett behov av att veta sitt ursprung men här har t.ex. pappan helt uteslutits. Varför är halva deras ursprung viktigare än andra halvan? Och då är mamman född och uppvuxen i Sverige hon med. Pappa vill heller inte att barnen skall bo hos mamman, inte heller i den familj de bor nu utan han vill precis som nämnden att barnen skall tillbaka till oss. Precis som barnen själva vill vilket finns doklumneterat av folk som faktiskt träffat dem och oss inte bara påstår sig ha gjort det.

Varför ser då inte pappan till att begära vårdnaden om barnen så att han får talorätt för att sedan begära att barnen flyttas hem till er igen?

Nu är det ju kammarrrätten som ska besluta i fallet det bästa är väl att avvakta vad de kommer fram till. Om biomamman anser att sammarbetet fungerade bra hos er VArför överklagade hon då beslutet i socialnämnden att flytta tillbaka barnen till er. förvaltningsrätten har väl dömt mot en återflytt just pga att sammarbetet anses fungera bättre i det nya familjehemmet och att dessa ses som bäst för barnen.

Jag vill dissa nätmobben och hissa fostermamman. Hoppas hon inte bryr sig om att öda tid på att svara på dessa irrelevanta frågor som i själva verket utgör en monolog. Den frågande tycks ju uppenbarligen tro sig veta alla svar!

Fråga nr 1: ”Varför ser då inte pappan till att begära vårdnaden om barnen så att han får talorätt för att sedan begära att barnen flyttas hem till er igen?”

Den ende som kan svara här är pappan, därför kan frågan inte riktas till fostermamman, vilket den frågande gjort. Dessutom är frågan ställd i flera led och om man ska ta den seriöst ser man att den handlar om åratals harvande i utredningar och domstolar. Frågan faller alltså, inte enbart för att den provokativt ställts till fel person utan dessutom på sin egen orimlighet.

Fråga nr 2: ” Nu är det ju kammarrrätten som ska besluta i fallet det bästa är väl att avvakta vad de kommer fram till.”

Här har den frågande själv besvarat sin fråga i samma andetag och det finns ju faktiskt en möjlighet att barnperspektivet beaktas i denna instans.

Fråga nr 3: ” Om biomamman anser att sammarbetet fungerade bra hos er VArför överklagade hon då beslutet i socialnämnden att flytta tillbaka barnen till er.”

Precis som fråga 1 kan fråga 3 bara besvaras av biologisk förälder och är återigen felriktad.

Fråga nr 4: ”förvaltningsrätten har väl dömt mot en återflytt just pga att sammarbetet anses fungera bättre i det nya familjehemmet och att dessa ses som bäst för barnen.”

Här vill den frågande ha stöd för sin tolkning av eget bristfälligt underlag. Lögnen om påstått bristande samarbete i ursprungligt fosterhem blir inte mer sann för att den upprepas och var heller inte enda domskäl vilket påstås här.

Alla ovanstående citerade frågor är enbart provokationer som riktats mot fostermamman. Jag vill därför avslutningsvis rikta mig till fostermamman: Avstå från att gå i försvar mot nätmobbare för det stjäl bara tid, kraft och sinnesro som du så väl behöver hushålla med för både din egen och dina /både närvarande och frånvarande/ barns skull!

Susanna du visar igen hur ICKE insatt du är pappan driver i rätt frågan om vårdnaden. Runt det andra så kan du läsa var Yvonne skrivit. Hon fattar trots att hon inte läst utredningar eller domar (tror jag, de går ju att begära ut) Men din s.k. vetskap om hur systemet fungerar borde du rätt lätt förstå varför mamman inte vill att barnen skall bo hos oss utan att jag skriver det på näsan på dig.
Susanna du gör som förvaltningen har gjort. Du har satt ditt mål, din sanning och sedan tolkar du allt som stämmer med det och lämnar allt annat åt sidan. Vägrar att se det. Men det gör inte din sanning sann utan bara till dina åsikt baserad på delar inte helheten.
Skulle jag när tösen kramar mig och vill hem och undrar varför jag inte hämtar henne säga att nej du är ju inte min på riktigt utan nu skall du bo där du bor för det är nog bra för dig bara för att dina mammans skall kunna träffa dig någon gång ibland.

Yvonne de frågor jag ställer är inte nätmobbing utan relevanta frågor som visar på luckor i fostermammans argumentation. frågor som journalister borde ha tagit upp i den rapportering som har varit om ärendet. Nätmobbingen om man nu ska kalla det för det hittar man däremot på fostermammans blogg och den är riktad mot biomamman och barnens biologiska släkt.

Eva trots allt förstår jag din förtvivlan om du visste hur många biologiska föräldrar som bara får träffa sina barn under övervakning och tvingas ljuga för sina barn och ex säga att jag har beslutat att det är bäst för dig at tbo hos NN i stället för hos mig. Detta på order från soc assistenter med hot om att om de inte gör det få umgänget indraget helt.

Susanna, jag ser detta som nätmobbing eftersom man måste skilja på SAK och PERSON. Sakfrågan kom här i andra hand och riktade personangrepp i första. Det här var och är fortfarande INTE relevanta frågor utan frågor som visar på luckor i din förståelse. Journalister sovrar alltid sitt material och har ingen som helst anledning att ta upp ovidkommande spekulationer.

Nedan min analys repeterad och förkortad:

Fråga nr 1: ”Varför ser då inte pappan till att begära vårdnaden om barnen så att han får talorätt för att sedan begära att barnen flyttas hem till er igen?”
Den ende som kan svara är pappan, därför ska frågan inte ställas till fostermamman. Frågan ställdes till fel person men trots det svarade fostermamman att pappan driver sin sak i rätten.
Fråga nr 2: ” Nu är det ju kammarrrätten som ska besluta i fallet det bästa är väl att avvakta vad de kommer fram till.” Här har frågan besvarats i samma andetag och det är också fullt möjligt att barnperspektivet beaktas i denna instans.
Fråga nr 3: ” Om biomamman anser att sammarbetet fungerade bra hos er VArför överklagade hon då beslutet i socialnämnden att flytta tillbaka barnen till er.”
Precis som fråga 1 kan fråga 3 bara besvaras av biologisk förälder och är återigen felriktad.
Fråga nr 4: ”förvaltningsrätten har väl dömt mot en återflytt just pga att sammarbetet anses fungera bättre i det nya familjehemmet och att dessa ses som bäst för barnen.”
Här ville du få stöd för en tolkning av ditt eget bristfälliga underlag. Lögnen om påstått bristande samarbete i ursprungligt fosterhem blir inte mer sann för att den upprepas och var heller inte enda domskäl vilket påstods här.

Det senast tillagda:

”Nätmobbingen om man nu ska kalla det för det hittar man däremot på fostermammans blogg och den är riktad mot biomamman och barnens biologiska släkt.”

kan jag inte kommentera eftersom jag inte ser något av detta på Patrik Nybergs sida.

http://www.crimenews.se/start/1-senaste-nyheterna/178467-pappan-lbarnen-...
Här framgår vad pappan anser om det hela. Även han har utsatts för hot. Pappan känner oro för att barnen ska placeras hos en sexualförbrytare.

Patrik då kanske det löser sig för Eva då om pappan anses som en passande vårdnadshavare kan ju han begära en återflytt swedan är ärendete ur världen. Men var det inte soc i Vara som såg till att mammanblev ensam vårdnadshavare eftersom att pappan ansågs ännuolämpligare?

Susanna du har fel igen. Det var det inte Vara som såg till att mamman blev ensam vårdnadshavare utan mamman hotade pappan så han inte vågde dyka upp i rätten när frågan skulle avgöras.
Sedan är Pappan inte bättre vårdnadshavare men inte sämre heller. Det handlar inte om att han skall ha hem barnen utan få något att säga till om. Sedan är det inte avhängigt av om pappan vinner vårdanden eller inte om vi får tillbaka barnen utan vad man kommer fram till i kammarrätten då nämnden överklagat eftersom de anser att barnen skall tillbaka till oss igen. Vet inte om ärendet då är ur världen efter det som du kallar det.

Du skriver att du förstår min förtvivlan. Det gör du inte alls. Du vet inte ens om jag är förtvivlad eller arg eller bara ledsen eller uppgiven eller fly förbannad. du har bara dina tolkningar.

Min fråga till dig som du inte svarade på var om du anser att jag skall ge upp min kamp för barnen och vad de vill bara för att andra har gjort det och bara för att de inte är födda av mig? När de själva vill hem? Du svarar aldrig utan komma altid med motfrågor, jo ombudet har minsan sagt vilket du inte vet något om, men barnen har sagt till ombudet men det vet du heller inget om.
Och du menar att jag skall ljuga för barnen för att andra tvingas göra det? Vad är det för resonemang? Sedan fortsätter du att ställa frågor varför pappan inte .. vilket han gör, varför mamman vilket hon kanske inte gjort eller inte gjort men du bara fått för dig.

Du hänvisar till samarbetsproblem som blev ett försvar i efterskott men inte fanns och du hänvisar tills saker som inte stämmer eller redan har motbevisats som icke sanna. Du påstår t.o.m att socislstyrelsen har sagt eller avgjort saker som inte stämmer. De har t.ex aldrig påstått att det är OK barnen skall bo kvar där de är.
Ditt resonemang håller inte men du ger dig ju aldrig. Du säger att du inte hatar mig men jagar mig och försöker motbevisa vartenda påstående ifrån mig trots att du vare sig har insyn eller fakta. Du ljuger om mig allt för att du har en åsikt som inte är verklighetsförankrad.

Eva i grunden är det faktiskt så att det inte är dina barn du har inte med saken att göra. Hur ärendet om barnen ska skötas är en sak mellan soc, vårdnadshavare och nuvarande familjehem och biopappan om han får tillbaka talorätten. Eftersom ärendet är överklagat till kammarrrätten är det kammarrätten som med största sannolikhet får sista ordet eftersom att regeringsrätten ytterst sällan ger prövningstillstånd.

Jag förstår att du inte gillar läget men det är så verkligheten ser ut vad du än anser. Många på nätet har kallat biomamman för rättshaverist. Jag undrar vem som är rättshaverist en person som har talorätt i ärendet och rätt att yttra sig och överklaga eller en person som inte har talorätt men ändå sätter igång ett jäkla liv om något man inte har med att göra.

Ständigt dessa kringmanövrar och utvikningar från ämnet. Talorätt existerar f.ö. inte i SAOL. Korrekt beteckning är talerätt. Rättshaverist är en person som gång på gång driver olika fall rättsligt och ständigt förlorar (havererar). Det passar inte in på någondera av de nämnda men används uppenbarligen som skymford av nätmobbare.
Kanske kan vi efter Anders Behring Breiviks många mord hoppas på en ändrad lagstiftning avseende de avarter som förekommer på nätet.

Som sagt du svarar fortfarande inte på frågorna utan slänger ur dig motfrågor. HAr du så dåliga argument att du inte vågar eller kan svara?