Fel att göra stökiga pojkar till norm

Artikeln känns motsägelsefull. Samtidigt som artikelförfattaren vill att pojkar ska få vara sig själva så ska de inte tillåtas att vara "tuffa" eller "manliga".

Artikelförfattaren tror att det stökiga beteendet kommer från uppfostran och delvis har han rätt då många föräldrar inte orkar att stävja det beteendet hela tiden, men grundproblemet är att många pojkar vill tävla, de vill vara bäst och de vill vara värst för att få uppmärksamhet.

Jag tror några pojkar (och flickor) är det där "tuffa" och "manliga" när de är sig själva. Dvs. att även gener och inte bara miljö påverkar ens beteende.

Lösningen är inte "en vilja om att alla ska få vara de de är" utan ett hårt arbete på två områden:

1. Stävja beteenden som används för att förminska andra, t.ex. mobbing, prata rakt ut/avbryta andra som pratar mm.

2. Använda organiserade pedagogiska metoder där pojkar (och flickor) får tävla med varandra. Jag menar på alla områden, idrott, matematik, problemlösning, språk mm. Det finns massor av sätt man kan tävla och tävlingarna bör vara utformade så att alla känner att de har chansen att vinna och då få den uppmärksamhet de söker efter.

Vi kommer aldrig få en "perfekt" skola. Vissa barn söker mer uppmärksamhet än vad de kan få och de kommer visa sin besvikelse genom destruktiva metoder. Men jag är övertygad om att det kan bli bättre än idag.

Suck. Jag läser två rader innan jag kallsvettigt förstår att innehållet är snömos, och slutar läsa. Där står motsägelsen "det är fel att göra stökiga pojkar till norm" och "att kunna vara sig själva och slippa grupptrycket ". Man ska alltså göra en grupp till norm (den lugna flick-liknande normen?) så att de pojkarna mår bättre. Och dumpa den pojk-liknande (?) stökiga normen.

Men det finns ingen stökig norm. Det finns bara lärare och föräldrar utan pondus, som låter enstaka busar ta över lektionerna och i hemmet.

Jonathan Lindborg föreslår som lösning exakt vad Monika Settergren beskriver som problemet. Dagens skol-norm är att alla ska läsa läxan och räcka upp handen innan de talar, och sitta lugnt i bänken. De som gör det, mest flickor, får bäst betyg och upptar därför 60% av alla universitetsplatser. Pojkar får inte sämre betyg för att de stökar. De får sämre betyg för att de inte motiveras av skolan.

Isället för att göra pojkar till flickor måste man naturligtvis ha en skola som tar fram det bästa hos båda könen. Jag vet inte hur man gör det. Men när betygen blir lika höga för pojkar och flickor, och lika många läser på universitetet, så vet jag att man lyckats. Det vore kul om även feminister och vänsterpartister hade detta som mål.

Jag har också svårt att se någon manlig norm i förskola eller skola. De pojkar som uppvisar traditionella könsmönster eller intresserar sig för manligt kodade aktiviteter betraktas ofta som problem och blir föremål för åtgärder.

Skolan har ju ett uppdrag att att motverka traditionella könsmönster. Jag menar att den här formuleringen i första hand används mot pojkarna. De kvinnliga lärarna ser inte flickornas stereotypier - alternativt är dessa väl avpassade för skolans vardag.

Under alla mina år som lärare är det snarare så att det är de snackiga flickorna som är problemet. Inte de tre pojkarna per klass som inte kan uppföra sig. De är oftast enkla att ha att göra med så länge de får utmaningar.

Det finns enligt mig två typer av snackiga tjejer; de kunskapsföraktande och de konfrontativa. De förstnämnda har föräldrar som inte bryr sig förrän det är dags för slutbetyg och då jävlar ska tjejerna ha alla resurser som finns. Fram tills dess har tjejerna blivit matade med att skolan inte är så viktig, lyssna inte på lärarna, vi vet bättre, det där är inte då viktigt, när ska du någonsin få användning för det etc.

De konfrontativa är de dom hela tiden ska utmana från vänster. Vet alla sina rättigheter och hävdar dessa till idioti, men när det kommer till skyldigheter så ... ja, ni fattar. Svag världsbild, svagt självförtroende, blandar friskt mellan rött, mörkrött och brunt idégods som de fått på någon rku eller uv helg och har svårt med logiken.

Det är dessa två typer av tjejer som tar upp tid, inte killarna.

Manligt kodade aktiviteter är ett riskabelt begrepp och vi riskerar alltid att hamna i biologien och historielöshet om vi ska göra en strikt definition.

Låt oss anta att vid ett visst tillfälle i en viss klass finns det vissa föreställningar som knyts till manlighet. De kan också motsvara vissa aktiviteter, erfarenheter eller myter.

Mitt påstående är att könsobalansen i förskola och skola har inneburit att till exempel fotboll, datorspel och snickring inte värderas lika högt som traditionellt kvinnliga områden.

Min tes är att skolan utger sig för att vara könsneutral och därigenom kan marginalisera de som inte passar in.

Att blivande män/pojkar tillåts vara maskulina tas som intäkt för en återgång till "traditionella könsroller", intressant.

Sådana där adhd-gossar passar bäst placerade i ett eget hus på säkert avstånd från skolan. Artikelförfattaren har rätt. Det är en skymf mot alla män att kalla dysfunktionella syrebristare som sitter och skriker för manliga.

För det första så heter hon inte Monika! Och för det andra: "och menar att pojkar missgynnas i dagens".
Detta har ju konstaterats flera gånger, senast av "Lärarnas tidning."
Du har alltså inte heller läst läxan!
Och för det tredje är det nog ingen risk att du bli stökig i ditt parti. Läs på utan att skrämmas av partipiskan, unge herr J L!

Maria Settergren skrev inte om våldsamma pojkar. Varför gör ni kopplingen vålsdsam/ADHD mad maskulin? Är det vad maskulin består av?

Var någonstans har någon påstått att man ska uppmuntra bråk? Maria Settergren påpekade att skolan tydligt förmedlar att typiska kvinnliga värden är bra och typiskt manliga värden är dåliga. Det går att bejaka tävling, konkurrens, problemlösning och andra typiska manliga egenskaper utan att man för den sakens skull säger att det är okej att sitta längst bak och kasta sudd. Det finns ingen motsättning mellan konstruktiv undervisning och bejakande av både manliga och kvinnliga egenskaper, det finns bara okunskap om hur det kan göras. Jag tänker exempelvis på Gareth Malone som fick pojkar som aldrig någonsin i sitt liv läst en bok att börja kämpa för att han införde ett tävlingsmoment exempelvis, eller hur han fick pojkarna att kämpa stenhårt i argumentationsteknik eftersom de skulle få debattera mot tjejerna. Att tjejerna vann är av ringa betydelse, för om man jämför könens utgångsläge så inser man att pojkarna växte betydligt mer av övningen just för att den bejakade manliga egenskaper. Andra delar av hans koncept var väl inte superlyckat ur pedagogisk synvinkel och skapade en del problem i klassrummet, men å andra sidan är han ingen pedagog. Det är ju inte speciellt svårt för en inbiten pedagog att ta in och göra tävlingsmoment (exempelvis) som passar pojkar ibland utan att äventyra hela klassrumssituationen.

Sedan att minska barngrupper tror jag är ett måste om vi ska få ordning på skolan generellt. Det funkar inte att en vuxen ska hålla i undervisningen för 30 barn. Det ger varje barn 2 minuter med läraren per lektionstimma. Antag 20 minuters genomgång + 5 minuter outnyttjad tid (ställtid) i början och slutet av lektionen. Det ger varje barn 1 minut att ställa frågor på i genomsnitt. Det är för lite.

Huvudet på spiken Lindborg. Jag är jävligt trött på folk som vill göra våldsverkare och bråkstakar till norm eller ideal för pojkar.