Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Publicerad: 2011-08-03 14:08, Uppdaterad: 2011-11-02 15:11
Att respektera människor som individer och representanter för olika samhällsorganisationer innebär inte att man bör eller måste respeketera deras åsikter. Åsikter och påståenden bör ifrågasättas och debatteras på samma sätt som de mer tillförlitliga vetenskapliga teorierna. Att börja tvivla på detta, som Torbjörn Tennsjö gör i en artikel i DN är farligt för det öppna samhället. Det är han uppenbarligen medveten om, men tvekar ändå på om man inte bör idka lite självcensur för att undvika negativa följdverkningar som kan komma från kränkta individer och grupper. Är det klokt att göra så?
Jag idkar självcensur dagligen, men försöker att undvika det i största möjliga mån när det rör sig om samhällsfrågor som demokrati och ideologiska/religiösa ställningstaganden. I övrigt har jag arbetat som gymnasielärare i matematik, fysik och teknologi i 20 år, men ägnar mig numera mest åt vår historia.
Tanken att varje individ är ansvarig för sina handlingar och vad de kan medföra är givetvis riktig. Det är den enda moralfilosofiska utgångspunkt som är rimlig. Etik uppbyggd på regler leder till absurda konsekvenser och därför kan aldrig en religiös etik fungera. Vi måste helt enkelt ta ansvar själva. Hur långt sträcker sig då vårt ansvar?
Att som Torbjörn börja tveka om hur mycket vi kan tillåta oss att provocera vår omgivning, och börja idka självcensur för att undvika starka motreaktioner, tror jag leder till demokratins fall. Att tysta oliktänkande har alltid varit den enskilt viktigaste beståndsdelen i förtryck och maktmissbruk. Detta har åstadkommits på olika sätt genom frihetsberövning, bannlysning inom judendom och kristendom, avsked och dödsstraff.
Den moderna metoden har blivit att man utsätter den oliktänkande provokatören för påståenden som att han har kränkt enskilda individer eller hela religioner och samhällen. Demonstrationer och hot om mord för att tysta den kränkande parten är mycket vanligt. Är då inte detta en kränkning av vår demokrati, där det anses vara en skyldighet att säga sin mening? Det är inte bara en kränkning utan en olaglig handling som vi helt enkelt inte kan acceptera från någon. Inte beroende på att det skulle vara en kränkning utan för att det är ett hot mot vårt demokratiska system.
I normalt umgänge människor emellan sker självcensur hela tiden och det är en naturlig del av vårt beteende. Det här gör att vi kan bibehålla våra relationer utan onödiga konflikter. Den här självcensuren går till en viss gräns där vi inte längre håller igen utan säger vår ärliga mening. Gränserna är olika för olika människor. Lättkränkta människor hamnar i problem ideligen på grund av att den här gränsen överträds så ofta. Svårkränkta människor hamnar mer sällan i de här svårigheterna. Har man då som medborgare rätt att slippa kränkningar i ett demokratiskt land? Ja vissa kränkningar som inte har med ens åsikter eller religiösa uppfattningar att göra kan man kräva att få slippa. Det är en helt annan sak när det gäller ens åsikter. Dem måste man finna sig i att få ifrågasatta ideligen och den uppgiften är angelägen för varje tänkande människa, och för den tredje statsmakten att utföra och bevara. Att naturvetenskapen har varit så framgångsrik beror på att man hela tiden har haft ambitionen att vederlägga olika teorier och hitta deras brister. Detsamma bör gälla för andra samällsistitutioner inom politik, religion och övrigt sammhällsliv. Ingen tjänar på att dåliga eller direkt felaktiga idéer överlever på grund av censur eller självcensur.
Som ett exempel kan nämnas, att när den moderna historieforskningens metoder utvecklades och att det visade sig att de doktriner som fanns inom den katolska kyrkan inte hade stöd i religionshistorien eller bibeln, så blev prästerskapet desperata. För att kunna ta upp striden med kritikerna började man utbilda präster i den moderna metodiken, med den följden att de här studenterna blev de som kom att kritisera kyrkans trossatser skarpast av alla. Den nya kunskapen gav en ny syn på kyrkan och dess läror som många såg som hotfull, medan andra tyckte den var bra. De här studenterna kunde gått emot sin övertygelse för att bevara kyrkan som den var, men valde att inte idka självcensur och utsatte därmed kyrkan för ett förändringstryck som fortfarande verkar med full styrka. Pedofilskandalerna är ett exempel på detta. Allt det här är bra och nyttigt även om några katolska bekännare känner sig kränkta i sin övertygelse. Om de nu skulle ha en psykopatisk personlighetsstörning och gå ut och mörda forskarna eller kritikerna på samma sätt som den norske förövaren gjorde, så är det en risk vi måste ta.
Jens Stoltenberg var tydlig på den punkten, att sådana här attentat får inte sätta käppar i hjulen för vår demokrati. Vi måste försvara den med alla medel. Ett sådant medel är att inte förfalla till självcensur och räddhågset beteende. Fler måste stå upp och säga sin mening när det gäller samhällsfrågor. De stora hjältarna i historien är de som har vågat stå upp mot förtryck oavsett konsekvenserna. De bör vara våra förebilder även nu. I vår moderna tid krävs det inte lika stort mod, utom i vissa speciella fall, men vi måste ändå försvara vår demokrati om vi vill bevara den.
Tännsjös etiska filosofi för honom vilse då den till stor del är utilitaristisk. Det är samma problemställning som när det gäller ekonomi. Kan vi accepera en lite sämre nytta för dagens demokratiska samhällen om våra barn kan njuta frukten av vår återhållsamhet. Det är även det utilitarism, men i ett längre tidsperpektiv. De attentat vi kan förhindra nu genom självcensur kommer vi att få betala i framtiden genom att vi kommer att få leva i ett betydligt mindre demokratiskt samhälle. Idén med att varje skribent i våra officiella medier ska stå för sina åskiter och inte gömma sig bakom anonymitetens fega täckmantel är utmärkt. Det gynnar demokratin i motsats till den påkallade självcensuren. Hoppas den här artikeln kan ge dig,Torbjörn, någon vägledning i dina problematiska bryderier. Vi är inte ansvariga för andra individers handlingar. Det är det endast de själva som är. Existensialismen är inte fel ute på denna punkt.
Till er som nu tycker att den här artikeln är oansvarig då så många oskyldiga kommer att drabbas om vi beter oss på det sätt som jag förespråkar; till er vill jag säga att alternativet förmodligen är värre. Om den här ståndpunkten är riktig kan vi inte veta. Vi kan endast gissa. Det är det som gör moraliska ställningstaganden så svåra. Vi har ingen vi kan hålla i handen när det gäller det här. Därför är det så viktigt att saken disskuteras offentligt. Det är inte så konstigt att en professor i praktisk filosofi tvekar när det gäller den här frågan. Vi måste alla, var och en, försöka ta ställning och agera därefter.
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Mycket bra skrivet! Kan inte annat än att hålla med!
Är det någon som vet varför twitterfunktionen inte finns med på vissa artiklar medan andra har den? Är det någon form av censurering?