Facket måste kämpa för att fler ska våga komma ut på jobbet

" När jag fick reda på att mer än hälften av homo- och bisexuella inte är öppna på arbetsplatsen blev jag chockad över att vi inte har kommit längre i Sverige. ."

Jag är tvärtom imponerad att 50% har varit ärliga med sin sexuella läggning . Sedan finns det förbaskat många HS personer som lever ett vanligt heteroliv med barn och allt. Låt dem avgöra om de vill "komma ut" det kanske inte är alltid i jämlikhetens intresse att exponera alla envar efter sexuell läggning, eller ?

Ojdå, jag som alltid trott att facket ska kämpa för att fler kommer ut till jobb?

Jag blev fundersam över rubriken, men innehållet är ju bättre än så. Vad är det som säger att arbetsplatsen är ett ställe där man ska avhandla hela sitt privatliv, om folk inte babblade så mycket om allt privat och om deras barn och detaljerna kring det så kanske arbetsplatser blev trevligare ställen.

Om jag träffar en läkare är jag betjänt av att veta vilken läggning denne har?

Jag själv tillhör de udda kvinnor som inte har några barn och det kan vara jobbigt att lyssna på allt barnpladder hela tiden och bli jämförd med andra och fula kommentarer som att -du har det bra du! Jaha vill man säga funkade inte ert preventivmedel om ni känner så?

Jag är tacksam om folk inte berätta om sitt homoliv för mig eller sitt familjeliv över huvudtaget så blir det bättre arbetsklimat tror.

Jag kan inte förstå varför jag måste tala om för mina arbetskamrater/kollegor vilket sexualliv jag har?
Jag går väl till mitt arbete för att utföra ett jobb inte för att ha sex.
Det finns väl ingen som helst anledning till att jag ska veta att vaktmästarn är hård på S/M eller att VD gillar spanking?

Som andra har noterat: facket ska jobba för de anställdas ställning, anställning, anställningstrygghet och rättigheter. Att gå in och peta i privatlivet ska inte vara fackets uppgift.

Att företräda HBT-folk om de pga läggning får problem: absolut! Men detta är bara löjligt och visar på hur långt de flesta fack i Sverige är från sina medlemmar. Gör det som ÄR er uppgift, istället för att plocka PR-poäng under Prideveckan.

Dessutom tror jag nog det är bra om ni lyssnar på de som skrivit kommentarer här: de flesta verkar vilja hålla sitt kärleksliv utanför jobbet.

När man talar om ifall frågor om sexuell läggning är en fråga för facket, är det många som ifrågasätter att det skulle vara det. Man tycker att ”vad man gör i sovrummet är en privatsak” som inte har med arbetslivet att göra. Men då glömmer man att vi faktiskt ofta avslöjar en hel del bara när vi vid fikabordet säger att i helgen hittade jag och Hasse, min man, en massa svamp i skogen. Det krävs alltså en extra ansträngning att INTE berätta vem man lever eller umgås med, (underförstått även i sovrummet).

Att alltid vakta tungan och inte kunna prata fritt om vad man gjort på fritiden, kräver en extra ansträngning. Om det dessutom beror på att man vill slippa bli ifrågasatt, att få sin egen identitet ifrågasatt, och kanske bli tvungen att försvara att man är den man är när man är sig själv, då har man ingen vidare bra psykosocial arbetsmiljö.

Det är lätt att se att frågor om sexuell läggning eller könsidentitet ur facklig synvinkel är viktiga diskrimineringsfrågor, men kanske inte lika lätt att se att det även är en viktig aspekt i arbetsmiljöarbetet. Ingen borde behöva fundera över om han eller hon kommer att bli ifrågasatt av sina arbetskamrater när man nämner vem man (för tillfället eller för alltid) delar sitt liv med.

#1 Sven Stromitzky
"Låt dem avgöra om de vill "komma ut" det kanske inte är alltid i jämlikhetens intresse att exponera alla envar efter sexuell läggning, eller ?"

- Precis, det avgör var och en själv och är inte i allmänhetens intresse. Det håller nog de flesta med om inklusive artikelskribenten.

#2 zarkovska
"Ojdå, jag som alltid trott att facket ska kämpa för att fler kommer ut till jobb?"

- Möjligen svårighet med språket, möjligen ett skämtsamt inlägg men även du har rätt, fler skall kunna jobba och dessutom trivas på arbetsplatsen, helt enligt artikeln.

#3 Maria Nilsson
"Om jag träffar en läkare är jag betjänt av att veta vilken läggning denne har?"

- Nej, sexuell läggning, familjeförhållanden och utseende bör varken basuneras ut eller nämnas onödigt i förbifarten om det inte är frivilligt vid fikabordet. Precis som artikelskribenten påpekar så bör människor som råkar ut för detta få stöd ifrån facket.

#4 CS
"Jag kan inte förstå varför jag måste tala om för mina arbetskamrater/kollegor vilket sexualliv jag har?"

- Det måste du absolut inte. Den som försöker tvinga dig bör tas ned på jorden å det snabbaste.

#5 JR Krueger
"Att företräda HBT-folk om de pga läggning får problem: absolut! Men detta är bara löjligt och visar på hur långt de flesta fack i Sverige är från sina medlemmar."

-Hur menar du nu? Du håller med artikelskribenten men tycker detta är löjligt?

Ulrika Hagström
-Jag håller med. Om problemet finns så ser jag ingen orsak till att facket inte har med ämnet tillsammans med övriga stöd till folk som vill slippa kommentarer och ren särbehandling av andra orsaker som också är helt ovidkommande.

Märklig propå det där; att homosexuella ska komma ut med sin sexualitet på arbetsplatsen. När det gäller folks preferenser på sexområdet reagerar nämligen de flesta som när det gäller reklam på tv4: "Vi vill inte veta"!

Hur gör du själv som heterosexuell. Sitter du och viker ut din sexualitet vid fikabordet på jobbet, under anställningsintevjuer eller i andra vardagliga sammanhanng? Sitter du och orerar om vad du tycker om och inte tycker om vad gäller sex? Jasså inte. Inte jag heller.

Det är nåt patologogiskt, exhibitioniostiskt över det här onaturliga behovet av att smeta ut sin sexualitet på gator och torg eller över andra människor. När ska även den homosexuella gruppen lära sig att det sexuella är ytters privat och hur som helst gör sig bäst om den får stanna i sängkammaren.