Ett samhälle med högutbildade kvinnor och lågutbildade män är inte jämställt

"Skolan och utbildningsväsendet fungerar dock inte för svenska pojkar. "
"Andelen kvinnliga lärare och flickors framgångar är således starkt korrelerade. Den låga andelen män i skolans värld och koppling till underpresterande pojkar bör ges större uppmärksamhet"

Känns det inte lite väl patetiskt att skylla saken på kvinnorna. Skulle kvinnliga lärare bedriva en undervisning som är mer lämpad för tjejer än killar? Och var ligger skillnaden mellan könen då? Varför kan inte killar tillgodogöra sig en kvinnas pedagogik sitter det i det biologiska könet verkligen eller insinuerar skribenten att kvinnor ger tjejer högre betyg som ett systerskapsbevis, precis som på samma sätt som män premierar varandra i näringslivet?

#1 Maria Nilsson: Jag ser inte att författaren på någon punkt skyller på kvinnor. Han nämner att när andelen manlig personal (manliga förebilder) minskat har pojkars resultat sjunkit. I själva verket citerar han vad en professor har dragit för slutsats och använder det som grund för att komma till slutsatsen att de två företeelserna har koppling.

Däremot kritiserar artikelförfattaren genusvetare och feminister. Dessa begrepp är inte för alla x samma sak som kvinnor om man nu ska uttrycka sig logiskt. En person x kan alltså vara genusvetare eller feminist och inte tillhöra gruppen kvinnor. Alltså är att kritisera dessa två grupperingar absolut inte samma sak som att skylla på kvinnor.

I stort är det ett ifrågasättande av debatten som förs där detta inte ses som ett problem som kräver krafttag för att lösa. För män är definierade som överordnade i den feministiska könsmaktsordningen som ligger till grund för det feministiska perspektivet. Ett ifrågasättande görs alltså på förklaringsmodellen, som råkar vara feministisk och genusvetenskaplig.

Ser man till betygssättning, jämställdhet och så vidare inom skolan finns många aspekter. Om just betygssättingen existerar den kulturen du beskriver:
http://www.skolverket.se/utveckling_och_bidrag/2.1960/2.947/2.938/2.1674...

En undersökning lilla aktuellt har gjort pekar på att upp till 30% eller fler pojkar upplever diskriminering från sina (i många fall kvinnliga) lärare. GenusNytt återger detta mer i detalj. Och även om den bloggens agenda kan ifrågasättas så kan knappast lilla aktuellts undersöknings kredibilitet som sådan sjunka. Jag har inte länk till den, men GenusNytt innehåller många citat.
http://genusnytt.wordpress.com/2011/03/24/mobbar-larare-pojkar-i-svensk-...

Ska man anföra kritik bör den väl ändå innehålla viss substans. Artikelförfattaren skyller inte på kvinnor vilket är ditt första angrepp. Vidare så är det mycket riktigt så att tjejer tenderar att få förmåner på grund av sitt kön vilket jag visar med två referenser. För övrigt anses skolan vara mera anpassad för tjejer och kreditera egenskaper som tjejer statistiskt är bättre på och misskreditera pojkars styrkor och förmågor.

#2 Johannes Westlund – Kommentar: ”Maria Nilsson: Jag ser inte att författaren på någon punkt skyller på kvinnor.”

Jag skulle ha sagt exakt samma sak att det är helt uppenbart att Maria Nilsson har objektifierat kvinnor kollektivt som ”utpekade bovar” och helt utan fog enligt min mening om jag tolkat artikelförfattarens resonemang rätt.

Det finns tillräckligt många manliga feminister som delar de kvinnliga dito åsikter.

Däremot skulle jag påstå att det går att konstruera skolans pedagogik och skolan som institution på det sättet att skolan som helhet grovt skulle kunna missgynna antigen flickor eller pojkar. Det är inget större psykologiskt konststycke.

Det finns redan vid två års ålder och vidare under barnaåldern vissa könstypiska skillnader mellan pojkar och flickor hur de tacklar sin växelverkan med omgivningen, organiserar och formar sina lekar och sin dynamik i leken osv. Poängen är endast att den individuella variationen är så stor att det typiska ”pojkbeteendet” inte beskriver alla pojkar lika litet som det typiska ”flickbeteendet” skulle beskriva alla flickor.

Jag vågar påstå att skolan är väldigt dålig på att hantera många pojkars mer dynamiska och kraftfulla växelverkan med sin omgivning för att hävda sig och dessa kan därför lättare utveckla störande beteende där de själva är förlorare i första hand men stör även andra. Problemet är att kunna se även pojkar som individer varav en del är så timida och kan ha lika svårt att hävda sig som de mest timida bland flickorna.

Vi borde släppa denna för stor fixering vid könet och motverka självhävdelse på andras bekostnad (en form av maktbeteende) oberoende om det är pojkar eller flickor. Statistiken säger bara att pojkar är överrepresenterade i den gruppen som agerar ut sin självhävdelse på det sättet. Skolans tandlöshet ger för mycket fritt spelrum för sådant beteende, med andra ord skulle pojkar behöva oftare guidning i social kompetens än flickor.

Man måste bara komma ihåg att det finns även så timida pojkar att de skulle behöva allt stöd för att våga ta palts och det är lika mycket guidning i social kompetens som att motverka vissa andras destruktiva självhävdelse.

Det kanske är värt också diskutera det fenomen som jag kallar intellektuellt perspektivfel och i det avseendet är (#1) Maria Nilssons tolkning både förståelig och förväntad enligt min åsikt.

Det intellektuella perspektivfelet består av att man självfallet måste ha en hel del intellektuell kapacitet för att kunna fatta holistiska och statistiska fenomen och bygger på abstrakt tänkande. Men felet uppstår just av samma orsak att det abstrakta (som den påtalade manliga maktordningen) är väldigt dysfunktionell beskrivning på enskilda män och kvinnor, ren vilseledande fokus med felande logik i den individuella bemärkelsen.

Om vi ska tillämpa sådan logik ens som metafor på alla män med tanke på att det är endast män som drabbas av prostatacancer så skulle det innebära att alla män ska behandlas för prostatacancer oberoende om de har diagnostiserat eller ej med cancer. Och samma gäller kvinnor med bröstcancer (även om det finns en mycket liten grupp män med en manlig form av bröstcancer) med samma synsätt. Det säger ju av sig självt att alla män lika litet som kvinnor skulle drabbas av den här typen av respektive cancer. Dvs själva begreppet prostatacancer är en dysfunktionell beskrivning på alla män som grupp precis som bröstcancer på kvinnor. Vi kan helt enkelt inte beskrivas utifrån våra statiska tendenser som individer.

För att råda bot på maktbalansen med att analysera mansrollen som ändå måste uttryckas på individuell nivå (dvs i den enskilda mannens beteende och agerande) har ingen som helst meningsfull effekt lika litet som cancerjämförelsen ovan som kollektiv åtgärd. Sanningen är att de absolut flesta män inte aktivt eller medvetet på något sätt värderar sina göromål hur andra män skulle ha löst samma problem utom när de uttryckligen vill ha råd. Däremot verkar män definiera sin identitet på färre aspekter som är förankrade i omgivningens förväntningar än kvinnor och det i sig redan gör män mer motståndskraftiga mot utomstående krav och förväntningar än vad kvinnor uppvisar.

Vi borde sluta med att fokusera på ”symptomatikens” statistiskt synliga uttryck och fundera etiologiskt vad som producerar den statistiska obalansen när den tycks finnas. Inga botemedel kan ändå utgå från att män lika litet som kvinnor ska leva under sin prestationsnivå för att skapa jämlikhet. Alla ska ha lika stora möjligheter för att optimera sina egna förutsättningar och detta har den svenska skolan misstolkat i sin pedagogik helt kapitalt.

Det finns en fysiologisk ”nackdel” som ingen av oss kan bota och den heter graviditet: det är lättare för en man att kunna hävda sig när han inte någonsin behöver ta hänsyn till det existentiella faktum att han kan vara gravid. Graviditet och typiskt manlig hävdelse kan vara under vissa förhållanden en livsfarlig kombination främst för fostret men även för den gravida själv. Även inom yrkeslivet påtalar många kvinnor som har fler barn att de tappar kompetens och engagemang på grund av graviditeter och under föräldraledigheten. Och det handlar inte endast om tiden utan jag är helt säker på att graviditet påverkar kvinnans psyke på ett sådant sätt att barnet psykofysiologiskt blir det främsta projektet i hennes liv under barnets första år.

Detta är regel bland andra primater och vi är inte helt olika där heller. Och det är inget olycksfall att naturen har format våra hjärnor lite olika med att kvinnor utnyttjar båda hjärnhalvornas kapacitet parallellt i betydligt större grad än män. För små barn är det en fördel som naturens existentiella säkerhetsinvestering.

Men det är just dessa saker som vi inte kan påverka och vi kan inte objektivt särskilda när genetiska olikheter ger utslag och när sociokulturella dito i stället. Därför är det viktigt att tona ner fokusering på könet och se individers skillnader och de faktorer som skapar problem på grund av dessa. Anders Lindfors artikeln är ett tacksamt exempel på att inte sätta könsperspektivet på grunden så forcerat utan själva fenomenet oavsett vilket kön som drar det kortaste strået.

Anders Lindfors, jag kan förklara varför svenska män accepterar en daglig jämmerkör av feministiskt dravel i massmedia och fortsätter att rösta på politiker som rapar upp samma feministiska dravel i brist på egen hjärnverksamhet, samtidigt som dubbelt så många kvinnor som män skaffar sig högskoleutbildning i Sverige nuförtiden:

Svenska män är naiva.

Vad kan man annars kalla män, mig själv inräknad, som accepterar denna diskriminering och ändå fortsätter att rösta på de politiker som har skapat den?

Politikerna skulle aldrig sätta sina barn i skolor med 90 % invandrare, men dom sätter gärna sina barn i skolor med 90 % kvinnliga lärare. Dom kan ju knappast göra annat, eftersom andelen kvinnliga lärare snart är 90 %, utan att någon reagerar.

Lek en stund med tanken att svenska skolor hade 90 % manliga lärare.

Hade feministerna tvekat att använda detta som slagträ?

Hade feministerna accepterat att detta inte missgynnade flickor?

Knappast.

Detta är dock inte det enda som är skevt i den svenska debatten. Varför har man gett så stort utrymme åt frågan om könskvotering av börsbolagens styrelser och så lite utrymme åt frågan om könskvotering av renhållningsarbetare? Renhållningsarbetarna är ju många fler.

Varför använder man överhuvudtaget könsfördelning som mått på jämställdhet, om man samtidigt accepterar det faktum att män och kvinnor är olika i vissa avseenden? Att kvinnor ges möjlighet att välja traditionellt manliga yrken och respekteras för sina val innebär ju inte nödvändigtvis att exakt lika många kvinnor som män väljer dessa yrken. Så tänker bara vänsterextremister, men dom är ju rätt många bland svenska feminister. Att muren föll 1989 gjorde inget, det var ju bara att byta klasskrig mot könskrig.

Läraryrket är ett av de få yrken där könsfördelningen verkligen har betydelse för jämställdheten.

Detta faktum ger politikerna blanka fan i.

Feministerna kommer inte att klaga så länge kvinnliga lärare överväger, för feminister vill inte ha jämställdhet, feminister vill ha mera makt åt kvinnor.

Bra artikel Anders Lindfors

#1 Maria Nilsson
Genusfanatiker och feminister är faktiskt väldigt enögda när det gäller jämställdhet har du verkligen lyckats undgå att se detta och jag har även märkt stora brister i kunskapen om pojkar hos kvinnliga lärare. Många pojkar i skolan behandlas på helt delaktigt sätt i skolan idag.

Kanske är det inte lika viktigt när det är omvänd ordning.

Hur kommer det sig att man inte hör att det faktiskt är vanligare med självmord hos unga män än unga kvinnor. De flesta tror nog tvärtom men så är inte verkligheten men det är väl inte heller så viktigt.

Det är intressant att se att det bara är män hitintills förutom jag som har svarat på artikeln. Vad kan det vara ett symptom på?

#8 Maria Nilsson

Samma anledning som jag nämnde ovan att det inte är så viktigt när det gäller män.

Försök förklara varför det bara diskuteras om unga flickor som har det så svårt i uppväxten och de skär sig och har ätstörningar mm. när faktum är att det gäller båda flickor och pojkar och att självmordsstatistiken faktiskt är högre hos pojkar.

Vi män får helt enkelt Börja föra debatter på ett bättre sätt och inte lita till att kvinnorna sköter detta åt oss.

Vi får växa upp och bli män och sluta upp med att tro att jämställdhetsdebatter bara gäller kvinnor.

Decenier av femisitsik och mansfientlig propagana har förvandlat dom svenska männen till fjollor.
Det är dax att männen i Sverige tar sig i kragen, återerövrar sin roll och identitet som man.

Alltså: Klä er vettigt, uppförer ordentligt, skaffa åtminstone hyffad fysik (soffpotatisar duger inte), skaffa utbildning och bildning.

Genusvetenskap? Genuspolitik, heter det väl?

Samma dag som en regering inför t.ex kvotering "50/50" i företagsstyrelser kommer jag och säkert andra att kräva kvotering "50/50" på alla universitetsplatser. Det blir nog några 10.000 kvinnor som åker ut då.

Eller så accepterar man fakta att män och kvinnor är olika och att det ger skillnader i representation på de flesta ställen.

Orsaken till att kvinnor läser mer på universitet är dels att de gillar att studera, rädda för att söka jobb, saknar spetsintresse utan är breda. Och att gymnasiet är anpassat efter hur kvinnor beter sig och därför premierar kvinnor med högre betyg = lättare att komma in på universiteten. Kvinnor sitter stilla i bänken, räcker upp handen, läser läxorna (jag generaliserar). Man kunde ändra skolan så att den gav en större fördel till de som är aktiva fysiskt, är nyskapande och kreativa, kan lösa matematiska frågor. Typiskt manliga beteenden (jag generaliserar).

Jag har en lapp uppsatt på mitt kylskåp som jag klippte ut från DN för några år sedan det står så här på den: Under skoltiden har flickorna i snitt högre betyg än pojkarna, det kompenseras i arbetslivet där män har högre lön än kvinnor.

Om man tittar i en taxeringskalender så finns det snittlöner för kvinnor och män i olika åldrar och männen har högre lön i alla åldersgrupperna, det är möjligt att det kommer att ändras när de akademiska kvinnorna kommer ut på arbetsmarknaden men som det ser ut nu så har en manlig arbetare högre lön än en kvinnlig akademiker så egentlingen förstår jag inte vad männen pyler över. När räknades intelligens som något viktigt? Värderas löner efter prestation eller intelligens, du som ville att skolan skulle vara mer fysisk, ja men det är ju arbetsmarknaden istället.

En undersköterska i kommunen har lägre lön än en renhållningsarbetare men jag tror de lyfter lika många kilon i veckan.

#8 Maria Nilsson: Det tyder på:

1. Detta är en jämställdhetsfråga där män missgynnas. Vi kan kalla den kategorin av jämställdhetsfrågor för "mansfrågor". Det klingar ju lite patriarkalt i ett feministiskt samhällsklimat, men det är ju det rimliga begreppet att välja för att representera kategorin som innehåller de frågor som inte är "kvinnofrågor". Båda delar är rimligen två delmängder av jämställdhetsfrågor. Man skulle kunna anse att dessa två delmängder tillsammans utgör totala mängden jämställdhetsfrågor.

2. Den andra intressanta slutsatsen vi kan dra av detta är att det inte är intressant för feminister och kvinnor att kämpa för jämställdhet då de väljer att ignorera hälften av jämställdhetsfrågorna och inte diskutera dessa, kämpa för dessa eller intressera sig för dessa.

3. Det visar också att många på newsmill är män.

#13 Maria Nilsson: Snittlön tar inte hänsyn till vare sig ansvar, arbetstid eller något annat. Använder man beräkningsmodeller som tar hänsyn till exempelvis antal underställda, arbetstid och liknande så kommer man fram till att det oförklarliga lönegapet mellan män och kvinnor är mellan mindre än 1% och 6% (sex feministiska myter, Pär Ström), men inom vissa branscher finns redan inverterade lönegap. Internationellt visar studier att trenden är att kvinnor går om män i lön. Vi är idag ungefär där pendeln nått mitten. Mycket tyder på att pendeln kommer fortsätta svänga till kvinnors fördel.

#13 Maria Nilsson – Kommentar: ”Värderas löner efter prestation eller intelligens,…”

Att vi kan ha olika resultat på snittlöner mellan män och kvinnor säger ingenting om vad skillnaderna beror på. Du anser att kvinnors kvalifikationer inte värderas lika mycket som männens oavsett om det i männens fall skulle innebära större fysisk styrka.

Men direkt från arbetslivet från en arbetsplats där det endast finns kvinnor även idag och min far var ställets högsta ansvarige. Han var ålderstigen och ville ha en ersättare och vi kom fram till att vi hade flera kvinnor i företaget, sådana som var kvalificerade nog för att sköta jobbet. Alla tackade nej med motiveringen att de inte vill ha sådant ansvar. Det hjälpte inte att locka med betydligt högre lön. Det hjälpte inte ett smack.

Han ville inte ta en man utifrån utan lade allt jobb på en bokföringsfirma med sådan administrativ service att jobbet blev gjort med en del omorganiseringar. Det är en något dyrare lösning men det fungerar.

Men ingen av oss MÄN begrep överhuvudtaget vad dessa kvinnor var rädda för, men ordet ”ansvar” förekom flitigt. Nu tycks alla vara så nöjda med sina lägre löner och ingen behöver ta större ansvar än vad de hade räknat med från början. Besynnerligt ty för män hade det varit den ultimata formen av bekräftelse att man har lyckats och är framgångsrik! Så tänker jag i alla fall.

#13 Maria Nilsson,

"Under skoltiden har flickorna i snitt högre betyg än pojkarna, det kompenseras i arbetslivet där män har högre lön än kvinnor."

Typiskt för feminister att föra den här typen av gruppresonemang. Man resonerar som om "gruppen män" var en individ, där ett tillkortakommande på ett område kan kompenseras av framgångar på ett annat. Så förhåller det sig naturligtvis inte. Den grupp mån som det går dåligt för i skolan är inte samma grupp män som det går bra för i arbetslivet. Det är i allt väsentligt helt andra individer.

Som om Lille Lasse, som det går dåligt för i skolan och som kommer att gå ett uselt liv tillmötes, skulle bli lyckligare av att Lille Olle, i bänken bredvid, kommer att göra en lyckad karriär i näringslivet. Sådana resonemang är bara till för att sopa de oönskade problemen under mattan. Vi måste väl ha en skola som förmår utbilda även pojkar?

Jag föreslår att du sätter upp ytterligare en lapp på ditt kylskåp, tex med texten:

"I arbetslivet har kvinnorna i snitt lägre lön än männen, det kompenseras i utbildningsväsendet där kvinnorna har högre betyg än männen"

Eller varför inte:

"I styrelserummen är kvinnorna kraftigt underrepresenterade, men det kompenseras i utbildningsväsendet där kvinnorna är kraftigt överrepresenterade"

Smaka på det. Sådan smörja måste vi män leva med hela tiden.

#8 Maria Nilsson

Det var en bra fråga du ställde, men du gav inget svar. Skulle det vara underförstått på något sätt? Du är ovanlig på så så sätt att du skriver här och är kvinna. Ni är några stycken som tar ansvar för demokratin men tyvärr är ni för få. Ska jag förstå det som att du anklagar män för att hindra kvinnor att skriva eller är det så att du menar att kvinnor helt enkelt inte tar sitt samhälleliga ansvar? Själv lutar jag nog åt att det är omöjligt att påstå det första utan att förlora sin intellektuella heder. Hur ser du på saken?

För övrigt upptäckte man redan i mitten på åttiotalet, i samband med en omfattande undersökning som NUTEK gjorde, att pojkar missgynnades betygsmässigt i skolan. När man testade elevers kunskaper och satte det i relation till de erhållna betygen såg man att pojkarna missgynnades grovt. Jag gissar att orsaken är den att betygen påverkas till stor del av den sociala kompetensen hos eleverna och inte enbart av den kunskapsnivå de har uppnått. Enligt skollagen ska betyg endast sättas utifrån kunskapsnivå och inget annat. Det här beteendet hos lärarna är om man ska hårddra det hela tjänstefel. Vilka lärare som begår de här tjänstefelen är inte utrett, men jag tror det är lätt att man hamnar i den här situationen automatiskt då det är svårt att behandla en snäll flicka och en utagerande pojke på samma sätt. Flickors beteende är mer lämpat för skolsituationen och det gynnar dem på ett orättvist sätt när det gäller betygssättning. Hade lärarna bara kunnat bortse från de personliga relationerna när de sätter betyg hade inte det här problemet funnits. Det är uppenbarligen inte lätt att vara objektiv och rättvis även om det ska vara en kompetens som en lärare ska besitta. Märk väl det här är inget löst påstående, det visades mycket tydligt i den mycket vetenskapliga undersökningen. Syftet med undersökningen var dessutom att hitta anledningarna till varför duktiga flickor inte söker sig till naturvetenskapliga och tekniska utbildningar. De här trista kunskaperna kom på köpet. Det märkliga är att upptäckten inte har fått några som helst konsekvenser på 25 år. Varför?

#8 Maria Nilsson – Kommentar: ”Vad kan det vara ett symptom på?”

Det är verkligen hedervärt att du ställer den frågan. Och jag har själv funderat över detta vid några andra tillfällen där samma ”brist” på engagemang från kvinnliga debattörers sida är påfallande.

Eftersom jag inte har några resurser utom privata för att använda för min ”forskning” angående attityder så får jag vänta sådana tillfällen per ren observation på olika debattforum. Men jag har börjat skönja vissa drag som stänger ute kvinnor och det mest utmärkande är känslan av ”sårbarhet”, ”utsatthet” som ofta direkt eller indirekt även uttrycks i kvinnors inlägg. Män har jag aldrig sett uttrycka sig på det viset.

Om det kommer någon rapport (inte bara en enskild artikelförfattares åsikt) som talar mot feminismen så är det mycket få kvinnor som tar till ton, men om det kommer en rapport som talar för feminismen så deltar gärna flera kvinnliga debattörer med att bekräfta dess betydelse understödda av en del manliga feminister. Men det drar lika mycket manliga debattörer som vill såga rapporten till fotknölarna och tydligen utan att känna sig utsatta.

Kvinnor tycks känna sig mer störda än män när de saknar en kollektiv referens (rapport eller artikeln) som skulle kunna ge dem rätt. Som metafor så vill inte kvinnor debattera redan initialt motvind, det måste finnas någon större auktoritet som ger åtminstone moralisk medvind.

Du är ett ”hilarious” udantag som bekräftar regeln: du vågar använda männens typiska debattattityd…som min personliga slutsats. Och jag gissar att du inte märkt eller lidit av någon utsatthet utan snarare känt dig taggad…som ren gissning :-)

Slutats: Män är mer individualister i sin åsiktsframställning när kvinnor måste känna trygghet i en konsensus/kollektiv åsikt för att våga ta steget ut i hetluften. Om den rådande konsensusen bland kvinnor tycks vara för klen som inför religioner så har den samma hämmande effekt på kvinnor. När de fall där religiöst sanktionerat våld eller fördömanden förekommit så är det helt dominerat av män som tar ton mot sådant. Men kvinnliga feminister och organisationer är underrepresenterade i sådana debatter.

Det tycks vara så att det rabiata patriarkatet vågar de inte på. Däremot är den svenska manligheten mycket tryggare ämne som de är som fisken i vattnet för att kunna ösa deras svavelosande indignation över. På obekant obehagliga ämnen svarar det feministiska kvinnokollektivet oftast med tystnad och den är så kompakt att det inte ens går provocera fram någon reaktion.

Historisk ironi: Det är vi män som alltid eller som oftast krigat krigen även för kvinnorna. Då är män hyllade hjältar såsom alla aforismer täljer men under fredens tid är män manschauvinistiska skurkar i aforismens samma anda. Men när faran är tillräckligt stor är kvinnorna stumma. Dock finns det historiska som moderna undantag till kvinnliga ”masterminds” som inte heller skytt några medel för att utöva makt likt män och dessutom använt män som sina marionetter i kampen om inflytande.

#1
Hej Maria!
Jag är också undrande inför den antifeministiska grundtonen här på Newsmill och är mycket nyfiken på dina funderingar i ämnet.

Varför undviker feminister forumet? Är det förlorad mark?

Håll ut! Locka hit dina vänner!

(strunta i de grövsta påhoppen - anmäl!)

Varför gör inga pojkar/manliga elever anmälan till DO om att de, som grupp, diskrimineras i skolan i o m att betygen för pojkar är sämre än för flickor? Det vore intressant att följa det ärendet.

#21 För att i Sverige bryr vi oss inte om ifall människor blir diskriminerade på individnivå. Du måste åberopa ditt medlemskap i en minoritet eller svag grupp för att vara intressant för DO. Gruppen pojkar/män är ingen målgrupp för DO.

#21 Göran Nilsson: Därför att...

...Även om pojkar upplever diskriminering måste man attackera den ifrån en övergripande nivå. Att en pojke i en skola fick ett missvisande betyg är inte könsdiskriminering utan kan lika gärna bara bero på en skum relation. Om säg 50% av alla pojkar får sämre betyg systematiskt än flickor (eller i varje fall någon andel, vilket nån rapport visade), då är det uppenbar könsdiskriminering. Och det är inte DOs bord att driva frågor om kollektiva diskrimineringar utan detta bör istället drivas av en jämställdhetsrörelse inom det partipolitiska i riksdagen som behöver stifta lagar och utfärda direktiv och göra de strukturella förändringar som krävs.

...Pojkar fram till högstadiet antagligen inte känner till DO och definitivt inte är redo att driva juridiska processer eller ens initiera dessa. Det är lite som att förvänta sig att ett mobbat barn själv ska gå och anmäla sina mobbare för kränkning och misshandel hos polisen. Det blir en så normal omständighet i deras värld att vara diskriminerade eftersom de blir det från förskolan till högstadiet att det inte ens ligger i deras begreppsvärld att de är diskriminerade. Det mobbade barnet kan få stöd av skolan. Men det diskriminerade barnet är ju diskriminerat av skolan självt och står alltså helt ensam.

Men ett alternativ i så fall är ju att alla föräldrar kollektivt bestämmer sig för att driva alla såna här typer av processer. Men föräldrar har begränsad insyn i verksamheten har naturligtvis svårt att ta fram vettigt underlag för att driva detta. Det krävs ju i själva verket antagligen vetenskapliga tester och enkäter, utvärderingar av provrättningar och betygssättning osv och det har väl egentligen bara forskare och myndigheter möjlighet att göra.

Alltså måste frågan drivas politiskt med delmålet att utreda dagsläget och sedan att agera på utredningen. Det är en process som lär ta ett antal mandatperioder. Längre ifall feminismen får fortsätta bromsa jämställdhetsarbete som gynnar män.

Hur förklara en feminist att en kvinna presterar bättre, då det inte finns någon skillnad mellan kön och inga strukturella fel i skolan. Man får en känsla av att man tycker att kvinnor är bättre och samtidigt lika.

#26 Patrik Dahlberg: Jag är 20 och valde nyss inriktning på min framtida karriär i och med att jag förra året påbörjade min utbildning i Datateknik vid Chalmers. Så jag känner mig manad att svara!

Jag är ointresserad av att arbeta under lärarens villkor, och där räknar jag alltifrån arbetsmiljö, organisation, ledarskapet, lön, arbetsmetoder, möjlighet att växa och förändras i karriären med mera med mera. Jag är däremot inte ointresserad av att lära ut. Jag har exempelvis engagerat mig i scouting bland annat för att jag gillar att lära ut saker och få människor att växa. Men sättet skolan är strukturerad, möjligheterna till karriärsväg och utveckling på det personliga planet, lärarutbildningens nivå och inriktning och så vidare får mig att välja något annat.

Sen är jag också personligen intresserad av att starta och driva företag, och det går inte som lärare riktigt. Jag fångas mer av riskerna som finns med att inte vara anställd utan erbjuda andra anställning.

#26 Patrik Dahlberg

Jag har varit l'rare i 20 [r och har gjort s[ gott jag har kunnat med betygs'ttningen. Skulle jag ha behandlat pojkarna or'ttvist s[ ber jag om urs'kt f;r det. Det var inte meningen. Jag har aldrig p[st[tt att det 'r kvinliga l'rare som s'tter felaktiga betyg. Det f[r st[ f;r dig. Jag hoppas du har fel och att man g;r n[got [t or'ttvisan. Jag 'r inte optimistisk f;r jag har inte sett n[gon s[dan tendens sedan jag b;rjade arbeta som l'rare.

#30 Patrik Dahlberg: Jag tror faktiskt det finns fler skäl att män inte väljer läraryrket. Den akademiska utmaningen med att bli lärare är inte speciellt exceptionell. Klimatet i skolan är extremt feministiskt/socialistiskt. Organisationen i skolan är extremt oflexibel, statisk, ineffektiv och svårarbetad. Arbetsmiljön är under all kritik. Kompetensen hos cheferna är tvivelaktig och bristfällig. Ledningen är otydlig och delvis politisk. De individuella ansträngningarna uppmärksammas inte och belönas inte trots att läraryrket är ett extremt exempel på ensamvargsjobb. Och så vidare. Jag skulle inte ge mig in i skolan om månadslönen så var 60 000 i månaden. Och det beror helt enkelt på att skolan skulle göra mig förbannad och få mig att känna mig tillbakahållen och som att jag inte får använda min kompetens.

Svaret är inte som alla försöker göra det till enbart att höja lönerna. Organisatoriskt MÅSTE skolan göras om för män ska finna det en attraktiv arbetsplats. Dessutom måste den frigöras från socialistisk och feministisk indoktrinering. Jag lämnade som sagt nyligen skolan. Och tja... "kritiskt tänkande" betyder ofta "tänk precis som läraren och nicka och se smart ut". "Diskutera ur ett jämställdhetsperspektiv" betyder "förklara hur kvinnan missgynnas i alla lägen och mannen gynnas oberoende om det verkligen stämmer". Undra varför män inte vill in i soppan...

En stor mängd kloka kommentarer och synpunkter har framförts. Ett fåtal kommentatorer tycks dock ha missuppfattat artikeln. Artikeln handlar inte om orättvis betygsättning eller betyg överhuvudtaget. Orden betyg eller betygsättning nämns för övrigt inte någonstans i artikeln.

Den här artikeln handlar om jämställdhet och betydelsen för unga pojkar att i skolmiljö ges manliga förebilder, en manlig miljö och en manlig paradigm i samma utsträckning som unga kvinnor skall ges möjligheten till motsvarande kvinnliga motsvarigheter. Jag tror dessutom det gagnar såväl pojkar som flickor och deras framtida arbetsliv att möta vuxna av båda kön i likvärdig utsträckning i skolmiljön.

Ja tackar de som vill ha med mig i debatten. Jodå jag har visst fått smaka på manliga härskarfasoner i mina dar, men de är lättare att ta på ett skriftligt debattforum än när en välbyggd man skriker det värsta han kan i ansiktet på mig, då anser jag att debatten är förlorad och en annan sorts styrka har satts in. Sen jag var här senast så har jag med funderat på varför killar inte möter manliga lärare i skolan. De manliga lärarna dyker upp i högstadiet och på gymnasiet dessförinnan är det bara kvinnligt.

Kan det vara som så att män helt enkelt inte tycker om att jobba med barn? Och det förlorar killarna på så klart.

#32 Anders
Om det nu inte är betygen du anser är orättvisa vad är då orättvist egentligen? Faktumet av fler kvinnor än män slutför akademiska studier?
Behöver män ens plugga? De kanske får bra jobb i allafall. Du måste väl ändå fråga gruppen unga män varför de dissar högskolan i så fall.
Är det något historiskt över det hela? Svar Nej.
För 30-40 år sedan behövde inte en man högre utbildning för att få ett diversejobb eller fabriksjobb som gav hyfsat betalt, men å andra sidan behövde inte en kvinna heller någon utbildning då för att sitta i kassan på ICA eller städa eller ha ett enkelt kontorsjobb.

Verkligheten har förändrats för båda könen, var kvinnorna bättre på att hänga med eller?

#33. Maria, för dig spelar det alltså ingen roll om skolvärlden skulle bestå 75-100% manliga lärare? Tror du inte att förändrings- och kvoteringskrav då direkt skulle väckas från feministiskt håll rörande detta?

Behöver män ens plugga? Varför går män arbetslösa överhuvudtaget om deras liv är så lätta och bekymmerslösa som du tycks anse.

Det är en lustig föreställning att män skulle vara så attraktiva i sig på arbetsmarknaden, utan någon form av utbildning. Jag tror faktiskt att du överskattar mannen genom att tro att mannen bara kan gå ut och skapa sin egen lycka, utan utbildning, från scratch. Vilka egenskaper är det kvinnor saknar i så fall för att inte göra motsvarande?

#34
Anders hur skulle den kvoteringen gå till? Hur hotar man en man att ta jobb som lärare? Om det nu är den fria marknaden som styr och det har gjort att männen flyr klassrummet vad gör man då?

Kvotering har f.ö förekommit jag har skrivit ett 5p arbete om det en gång. De männen som inte blev inkvoterade utan kom in på sina betyg på lärarhögskolan kände sig diskriminierade mot att män fick tillgodoräkna sig betygspoäng enbart för att de var män så det experimentet har redan funnits. Måga killar som går på lärarhögskolan kom in på sitt tredjehandsval medan tjejerna med bra betyg på sitt första handsval, höjer det statusen för yrket, nej knappast.

Så hur ska vi hota in männen till att bli lärare, ge dem samma makt de hade på 40-talet och alla i byn neg för den och sa -Hej magistern!

Har du några förslag?

#35. Maria, jag tror det finns mycket att lära av det finska systemet.

#36. Patrik. Jag tror inte pojkar i allmänhet ser en framtida karriär som fotbolls- eller hockeyproffs som realistisk. Hur pojkar resonerar avseende renhållning vet jag inte.

I en tidigare kommentar tillskrev du mig att: "Det är artikelförfattaren Anders Lindfors som konspiratoriskt tror att kvinnliga lärare ger pojkar sämre betyg pga kön inte prestation."

Jag har som sagt aldrig pratat om betyg.

Nu kommer du i #36 dragande med:

" 'Andelen kvinnliga lärare och flickors framgångar är således starkt korrelerade.' har alltså inget att göra med få manliga lärare och pojkars "motgångar"? Vad menar du isåfall?"

I båda fallen för du fram egna tolkningar vilka du själv konstruerat och sedan vill att jag skall göras ansvarig för och svara på. Det är klassisk strawman-argumentation från din sida.

Jag tycker jag bemött dig och beklagar ifall min artikel är så oklar för dig.

Jag delar till stor omfattning artikelförfattarens tankar och åsikter.

Skolan, särskilt de lägre delarna, är idag helt dominerad av kvinnor. De män som är där tenderar att vara mycket mjuka, rentav mjäkiga, män som överkörs gång på gång och är hjärntvättade med genuspropaganda.

Pojkar behöver röra på sig, och behöver också män som förstår hur pojkar beter sig. Könet är inte en 'social konstruktion' utan ett vetenskapligt faktum.

Varför skulle man annars bedriva könsåtskild forskning på allt från stolar till medicin då könen är uppenbart väldigt biologiskt olika. Det gäller våra kroppar såväl som hur vi agerar och våra behov. Ja, naturligtvis finns många beröringspunkter och individer som trotsar det generella mönstret men faktum består.

Den enda lösningen jag ser är en könsåtskild skola, där pojkar får män som lärare. Och män som är hårda men ändå goda mot dem. Pojkar i överlag reagerar inte så bra på det här mammiga sättet som många kvinnor kör med. Då blir de bara lata istället och tycker att de kan glida, de måste ha mer pushning än flickor(som kan bli knäckta av det).

När det gäller Maria Nilsson och hennes desperata feministiska rappakalja så kan man enkelt konstatera att människor över 120 IQ är till ungefär 65 % män. Män har mer extrem intellektuell spridning, därför finns det ofta fler idioter bland män också, men upsidan av det är genierna. Tittar man på IQ över 150 så är det 20 mot 1 eller liknande har jag för mig, fördel män alltså.

Och det är sedan länge kartlagt att IQ och inkomst är tätt korrelerade, *oberoende av utbildning*. Det förklarar också varför män till en stor del tjänar mer, samt att män jobbar mycket mer övertid i större utsträckning än kvinnor.

Naturligtvis finns det viss diskriminering kvar men den är väldigt liten. Kontrollerar man för IQ och arbetsbörda för invidiuella kvinnor och män så ligger de i praktiken helt lika, möjligen så tjänar kvinnor något mer.

Men för många feminister så har det aldrig handlat om jämställdhet, utan om makt. Det är därför de pushar för övre medelklassens vita kvinnors intressen i bolagsstyrelserna samtidigt som de blundar för hedersmord.

Ett uppenbart och tydligt kvitto på hur moraliskt och intellektuellt bankrutt feminismen har blivit.

#33 Maria Nilsson – Kommentar: ”Jodå jag har visst fått smaka på manliga härskarfasoner i mina dar, men de är lättare att ta på ett skriftligt debattforum än när en välbyggd man skriker det värsta han kan i ansiktet på mig, då anser jag att debatten är förlorad och en annan sorts styrka har satts in.”

Nu skulle man tro att sådana härskarfasoner skulle drabba endast kvinnor men så är det inte alls! Det finns många män som fått smaka av samma besinningslösa svada.

Själv har jag löst det med att det är endast en perverterad form av sentimentalitet, emotionalitet och det är sannerligen inte mitt fel att någon har så dåliga nerver. Och det säger av sig självt att man inte är jämspelta i en sådan dialog men det är inte den som skriker mest som är vinnaren utan den som vänder på klacken och sticker först.

Men detta fenomen börjar allt mer förekomma även i de kvinnliga debattörers retorik med oförskämda personprofileringar. Taktiken är dock litet annorlunda i syfte att försöka rubba motståndarens balans och självbehärskning precis som personprofilering antyder. När man inte reagerar på det så ökar de rekylen tills de själva är i bristningsgränsen. Jag har förstått att det handlar om att få poäng med att kunna förklara motståndaren som litet rubbad och deras två favoritslutcitat heter ”du är inte klok”, ”vilken sjuk kvinnosyn du har”.

#33 Maria Nilsson

Män tycker om barn. Titta bara hur många idrottsledare det finns som tar han om barn i Sverige som är manliga. Att de lägre stadierna i skolan inte lockar lika många män som kvinnor är tråkigt, men det är uppenbarligen så det är. Vad man kan göra för att locka dit dem vet jag inte men visst skulle det vara önskvärt. Vi kan ju inte tvinga någon att välja just detta yrke. Ett annat problem är varför det är så många kvinnor som vill bli förskolelärare och lågstadielärare och inte Civilingenjörer. Kanske skulle vi försöka få rätsida på båda problemen samtidigt.