Därför kommer Saab inte kunna göra en Chrysler

Saab, ett stort företag i Sverige, ett litet i världen och både älskad och hatad av svenskarna. Nu ekar det tomt i lokalerna och de anställda kallas endast in då och då för att damma av produktionslinan. Samtidigt har artiklarna som publicerats ta en annan ton, från att tidigare handlat om hur Saab skall räddas så handlar det nu om vem som skall beskyllas för den stundande konkursen.

När, jag använder inte ordet ”om" längre, Saab går i konkurs kommer två frågor diskuteras. Vem som bär skulden och vad som händer nu. Vad som händer är att några familjer kommer få det tufft, väldigt tufft ekonomiskt och även personligen. Andra anställda kommer få ett lyft genom gå till Volvo eller starta eget. Kanske kommer någon köpa upp så mycket som möjligt av varumärke och starta igång från grunden. Den första frågan som kommer debatteras mycket är så klart vem som bär skulden. Många vill få det till regeringen och i synnerhet Maud, andra skyller på EIB, EU. Mest omtalad kommer dock Victor Muller bli. Paul Åkerlund, kommunstyrelsens ordförande i Trollhättan började med att säga att Victor Muller inte är någon företagsledare och därför bör tillsätta en ny VD. Vi får hoppas att Mullers ego inte tog för mycket skada av det påhoppet för snart väntar ännu värre rubriker om hur oförmögen han är.

För tillfället ekar det styrelserummet hos Saab där Muller sitter själv och ser hur fantastiskt Saab är. Verkligheten utanför knackar på med kronofogden men för Muller lever drömmarna om ett starkt Saab och en världsmarknad som törstar efter de nya Saab bilarna.

I början av 80-talet var det ett annat bilmärke som hade gigantiska skulder och begärdes i konkurs, nämligen Chrysler. En förlust på 35 miljarder dollar och trots kongressens försök att hjälpa genom att betala av skulderna gjorde det ingen skillnad. Skillnaden kom med Lee Iacocca som tog över när allt såg ut att gå mot döden. Ett par år senare, 1984 så gjorde Chrysler en vinst på 2,4 miljarder dollar. Mer än vad företaget hade tjänat totalt på 50 år tidigare.

Skulle inte samma sak kunna hända med Saab, de nya bilarna är bland de snyggaste Saab har gjort på år, en målsättning på att anpassa sig till 80 000 bilar. Problemet är att Muller inte är en Lee. Vad Lee gjorde var att inse att detta inte håller och kommer gå åt helvete, han gav sig själv en årslön på 1 dollar. Därefter förhandlade han med facket så de anställda fick runt 2 dollar i timmen mindre än hos GM. Om alla slåss för överlevnad kan man överleva men det gäller att vara realistisk.

En del tror Muller är ondskan själv som stoppar pengar i egen ficka och låter Saab gå omkull. Detta tror inte jag, om Muller har visat något så är det att han inte är realistisk. Bonusar, höga löner och drömmar om Kina medan problemen och möjligheterna ligger i relationen med de anställda och underleverantörer. Det som vore intressant att få veta är hur stor del av ledningen kan skyllas på Muller och vad som skall skiljas på ledningen. Uppenbarligen har inte kostnaderna tagits på allvar förrän nu.

Underleverantörerna har hittills visat stort tålamod men det är inte att jämföra med att de arbeta tillsammans och är lojala. Tålamodet kan snarare ses som en ovilja att ge dödsstöten. Nu är det bara fanatikern Muller kvar. Många uttalar sig negativt om Saab och deras bilar, att företaget aldrig gått med vinst och är stort misslyckande. Det påminner om religiösa som ser djävulen i Harry Potter. Min slutsats är att det inte spelar någon roll vad regeringen gör eller inte gör, om Antonov släpps in eller om Saab beviljas mer lån av EIB. Det enda som skulle kunnat räddat Saab var om Victor Muller hade hittat en Lee Iacocca, men det är redan försent.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/38313

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det ligger en hel del i vad Daniel Granquist säger. Victor Muller har inte kunnat åstadkomma någon framtid för Saab. Men den viktigaste orsaken till att Saab försvinner är att bilen har för få köpare.

Permalänk | Anmäl #1 Kent Tore Olofsson, 2011-08-01, 12:25

Kent, Koenigsegg ligger runt 20 bilar. Nu går det inte direkt jämföra eftersom helt andra försäljningspris, kunder osv.

Saab skulle kunna anpassa kostnaderna efter faktisk försäljning och det skulle inte nödvändigtvis innebära ett högre pris för kunden, kanske värre valmöjligheter.

Tror nog marknaden för Saab finns, och tror möjligheten att tjäna pengar på runt 60 000 bilar finns. Det som inte finns är pengar, ledning och anpassningsförmåga.

Permalänk | Anmäl #2 Daniel Granquist, 2011-08-01, 13:05

Hur skulle en räddningsplan som Chryslers kunna genomföras i Sverige? Även om Saab hittade en Iacocca?
Man bedömde att Chrysler hade en framtid och de statliga lånen betalades stolt tillbaka.
Den fråga som måste besvaras först är just vad som gör att Saab har framtida möjligheter. Vem kan svara på den?
Om trovärdigt ja, ställs den andra frågan om vad som måste göras.
Den tredje frågan är om det som är nödvändigt är möjligt.
Vi har faktiskt ett konstruktivt exempel i Sverige. Det var frågan om stålet. Ur "stålbadet" kom världens bästa stålindustri.
Sedan har vi flera avskräckande exempel. Troligen värst var varven.
Finns det, bara för att vara enkelt konkret, en företagsledare som först ger sig själv en dollar i årslön och sedan med trovärdighet ber de anställda om att sänka sin lön med några dollar?
Är det kanske så att trovärdighetsfrågan är den allra viktigaste efter att industrialister trängts undan av - just det - statssubventionerade finansdribblare?

Permalänk | Anmäl #3 Greger Morin, 2011-08-01, 13:19

Andemeningen lite förtydligad: Finansdribblet har alltid en "framtid", anses det. Till nästa bubbla som samhället får reda ut till nästa bubbla...

Permalänk | Anmäl #4 Greger Morin, 2011-08-01, 17:45

Hur skulle en räddningsplan som Chryslers kunna genomföras i Sverige?
ALdrig...
De anställda på SAB har nu gått hemma och latat sig i tre månader MED lön... och de gnäller som stuckna grisar när lönen kommer nån dag försent...Dessutom har de mage att kräva "semester" ovanpå detta..med full betalning förstås.
Det är förvånande att ens nån vill starta och driva företag i Sverige där man som företagare enbart har skyldigheter. pga fackens styrka.
Mottot "hellre hög lön och arbetslös - än lägre lön och ha ett jobb" tycks vara devisen.
Vi bör också veta att det fordras att 100% av ingående komponenter finns tillgängliga innan man kan påbörja produktion, 99.8% räcker inte. Äver underleverantörerna har et visst ansvar.

Permalänk | Anmäl #5 Stig E-k, 2011-08-02, 17:42