Siewert Öholm gör kampen mot antisemitismen en björntjänst

Siewert Öholm går i sin artikel ''Ship to Gaza är ett moraliskt och politiskt haveri'' till sådana ytterligheter att han kallar Mattias Gardell och de andra som stödjer det palestinska folkets kamp för fred och självständighet och som kritiserar den israeliska staten för ''antisemiter''. Eftersom antisemitism är att likställa med hets mot folkgrupp, vilket är ett brott i Sverige, så är Öholms anklagelse oerhört allvarlig. Förmodligen mer allvarlig än han själv inser. Men dessa anklagelser har i dag blivit legio bland dem som till varje pris försvarar Israels hårdföra politik gentemot palestinierna. En person som inte kan hålla isär antisemitism med en berättigad kritik mot staten Israel har på eget grepp diskvalificerat sig i det offentliga samtalet. Personen borde också skämmas betydligt för sin oförmåga. Detta gör dock inte Öholm - istället paraderar han den öppet till allmän beskådan liksom en viss kejsare i H.C. Andersens berömda bok visade upp sina nya kläder. Mattias Gardell kanske har anledning att skämmas, det vet jag inte, och det är möjligt att han är alltför blåögd i sin syn på Hamas och politisk islam generellt, men den som verkligen visar att han inte har ett enda skamanstruket ben i kroppen är Siewert Öholm.

Innan jag börjar bör jag kanske själv deklarera min ståndpunkt i sakfrågan. Jag är inte medlem i någon intresseorganisation som stödjer endera sidan i denna konflikt. Mina sympatier finns hos alla dem som drabbas av den i grunden religiösa konflikten som råder i Israel/Palestina i dag. Men jag anser att palestinierna är mer utsatta än israelerna och att framför allt den israeliska regeringen för en politik som om den utövades av vilken annan regering som helst skulle enhälligt fördömas av världen såsom både brottslig och omoralisk.

För mig handlar det om att stödja det palestinska folkets kamp för frihet och självständighet från det förtryck och våld som i dag utövas av staten Israel. Detta innebär inte att jag på något sätt försvarar självmordsattacker på civila israeler. Det kan ju vara värt att påpeka att det även finns organiserade israeler (judar) som anser att deras egen stat begår brott mot folkrätten varje dag. Det är således inte bara utomstående och ’’antisemiter’’ som kritiserar Israels politik. Jag stödjer inte heller på något sätt det politiska islams ambitioner och jag är en konsekvent fördömare av och motståndare till allt religiöst motiverat våld och varje religiöst motiverad stat. Däremot är jag inte pacifist och anser att våld, i Clausewitz anda, ibland är ett nödvändigt medel för att uppnå ett politiskt resultat.

Människor måste ha rätten att försvara sig när de angrips, men det måste samtidigt finnas proportion i våldet. Jag tar alltså inte islamisterna i Hamas i försvar. Deras religiöst inspirerade sadism är precis lika obehaglig och vidrig som staten Israels. Det är absolut inte så att jag romantiserar vare sig Hamas eller PLO. Jag anser att det enda som kan lösa konflikten mellan Israel och Palestina är en tvåstatslösning, men för att detta skall kunna bli verklighet måste man finna ett sätt att sätta religionen och dess fanatiska förespråkare på undantag. Vi sekulära människor får inte acceptera att lämna över dessa frågor i händerna på religiösa fanatiker för då kommer blod att flyta. Religionen är en förbannelse för både israeler och palestinier. Så enkelt är det. Denna artikel bör heller inte uppfattas som ett försvar av Gardell, utan som en protest mot Öholms och andras, tendens att slänga ordet ''antisemit'' omkring sig likt konfetti vid ett överdådigt bröllop.

Jag skall också passa på att säga några ord om ''antisemitism'' och dess betydelse. Antisemitismens etymologi och historia är intressant. Trots att araberna också är ett semitiskt folk och att arabiskan är det största semitiska språket så gäller antisemitismen endast som beteckning på hat riktat mot judar. Det beror på att termen myntades 1879 av den tyske antijudiske journalisten Wilhelm Marr i skriften Der Sieg des Judentum über das Germanentum. Men rimligen, om vi applicerar Öholms egen logik på Israel/Palestinakonflikten, borde även de som kritiserar palestinierna kunna kallas antisemiter – araberna är ju också semiter. Ordets ''Antisemit'' betydelse är dock p.g.a. sin historia delvis frikopplad från ordet ''semit''. Jag tror dock att Öholm egentligen vet att hålla isär antisemiter och Israelkritiker generellt men att han väljer att inte göra det i det här fallet på grund av att han eftersöker en retorisk (och inte en faktamässig) poäng.

Men att öknamnet ’’antisemit’’ klistras på israelkritiker av en företrädare för en ideologi med en tjugo århundraden lång historia av antisemitism är snudd på komiskt, eller vore åtminstone det om det inte vore för att det var så djupt tragiskt. Låt oss bara för en liten stund leka med den kontrafaktiska tanken att situationen hade varit den omvända. Ponera att det var araberna som 1948 fördrivit 800 000 judar (bara det hade ju ansetts vara att likna vid nazisternas brott, och den som inte håller med om detta ljuger); att det var araberna som gått in i judiska flyktingläger och mördat tusentals människor; att araberna dödade hundra judar för varje arab som dött i en raket eller bombattack; att det var araberna som gång på gång ockuperat judisk mark; att araberna byggde en mur runt judarna för att ’’skydda’’ sig mot terrorism (det är för övrigt 50 år i år sedan Berlinmuren byggdes, en mur som Öholm ju nämner i artikeln, och kritiken mot denna visar att i ett fall så är en mur ett avskyvärt brott mot mänskligheten men i ett annat så är den en legitim och berättigad försvarsåtgärd), skulle verkligen ingen av dem som kallar palestiniernas försvarare för antisemiter ha ansett att judiskt motstånd var berättigat i ett sådant läge? Tänk er att araberna upprättade vägspärrar som gjorde in- och utpassage ur denna zon både tidsödande och förödmjukande; att arabisk militär sköt judiska kvinnor och barn nästan så ofta som tillfälle gavs; att araberna ströp tillförsel av den mest basala sjukvårdsutrustning till de judiska områdena innanför den gigantiska muren. Skulle inte detta ge upphov till ett ramaskri världen runt och skulle inte detta med rätta fördömas som antisemitism?

Tänk er också att det var judarna som till svar kastade sten på arabiskt pansar och utförde självmordsräder och som sköt (i jämförelse) nästan helt verkningslösa raketer mot den arabiska staten. Att judarna, med hjälp av omkringliggande judiska stater vid upprepade tillfällen hade försökt invadera den arabiska staten. Hade då inte detta försvarats av Öholm & Co? Tänk er att som svar på denna arabiska terror det växt fram militanta judiska organisationer som kämpade för judarnas frigörelse och kanske till och med ett förintande av den arabiska plågoanden. Hade inte detta varit lättare att förstå, och kanske till och med att sympatisera med, för dem som nu skriker ’’antisemit!’’ åt var och en som hävdar att palestinierna har rätt att försvara sig och som kritiserar staten Israel för dess illdåd?

Om svaren på de ovan ställda frågorna är jakande varför blir inte svaren det samma när det gäller det staten Israel gör mot palestinierna?

Den sympati som man ger staten Israel verkar faktiskt väldigt löst kopplad till de anledningar som ges till varför man hyser dessa varma känslor för en av världens mest potenta militära makter. Det sistnämnda faktumet glöms ju ofta bort när diskussioner förs om staten Israel. Hamas och palestinierna är inget Damoklessvärd som hänger över staten Israel och som riskerar att falla därför att den tråd i vilket det hänger är så skör att den när som helst kan brista. Israels existens är inte hotad och historien har bevisat detta gång efter annan. Den israeliska militären är som sagt en av världens mest effektiva krigsorganisationer (och skulle i dag säkerligen kunna upprätthålla sin effektivitet länge även utan USA:s stöd) och i ärlighetens namn så är risken att Hamas skall kunna realisera sitt mål att utplåna Israel ungefär lika stor som att en mygga skulle kunna göra en elefant anemisk. All viljestyrka i världen skulle inte kunna hindra myggan från att antingen dö av utmattning eller från att sprängas; med ett mycket lokalt blodbad som resultat. Hamas utgör naturligtvis ett säkerhetsmässigt hot mot enskilda israeliska medborgares liv, men att påstå att organisationen hotar Israels själva existens är verklighetsfrånvänt. Inte heller är det så att något arabland, eller ens någon kombination av arabländer (framför allt inte efter ''den arabiska våren''), i dag utgör ett hot mot staten Israels existens. Och trots Irans stundtals tuffa tal gentemot Israel så finns det, så vitt jag kunnat uppfatta det (och jag tror att de flesta någorlunda objektiva militära analytiker skulle hålla med mig om detta), ingen anledning att tro att Iran skulle våga göra något för att hota Israels existens ens om man hade den militär förmågan att göra det. Gjorde man det skulle man utraderas från jordens yta, och Irans ledare är trots sin religiositet fortfarande krassa realpolitiker när det gäller dessa ting.

Stödet för Israel kan således inte grundas på ett objektivt hot mot denna stats existens eftersom ett sådant hot saknas i dag. Det skulle kunna grundas på medkänsla för alla israeliska dödsoffer, men eftersom mångdubbelt flera palestinier fått sätta livet till sedan 1948 så kan det inte heller vara det som Öholm bekymrar sig över. Vidare skulle det kunna vila på sympati för den subjektiva känsla av hot som det innebär för israelerna att leva omringade av hotfulla arabstater, men eftersom palestinierna lever med samma (och på ett sätt mycket mera konkret) hot då man är inringad av israeliska armén så faller även detta motiv. Istället förefaller det ganska uppenbart att stödet till Israel ges därför att denna stat representerar just judarna. Israel förtjänar sympati oavsett vad man gör och hur man än beter sig, ty framför allt de kristna har ju genom historien uppfört sig så fruktansvärt illa mot judarna.

Att kalla kritiken mot Israels politik för antisemitism är vulgärt, oansvarigt (man gör faktiskt kampen mot antisemitismen en rejäl björntjänst genom att göra detta) och ohederligt och när Öholm skriver att Gardell är historieförfalskare (vilket säkert bara av en händelse anspelar på den historierevisionism som förnekar Förintelsen) så kröner han sin vulgaritet med en brist på självinsikt. Att påstå att Hamas är Gazainvånarnas största problem är ju i jämförelse ett mycket större exempel på historieförfalskning än Gardells påstådda förnekande av de problem som Hamas faktiskt utgör. Vi har alla våra ideologiska positioneringar som färgar vår inställning till det vi uppfattar vara av vikt, framför allt till det som är samtidens mest brännande frågor. Men kanske uppfattar sig Öholm som ett objektivt vittne sittandes på historiens murkrön som från sin upphöjda position kan utdela salomoniska domar över oss andra?

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/38147

10 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jag tycker man ska sluta kalla det antisemitism och istället kalla det judofobi, för det är ju vad det är.

Permalänk | Anmäl #1 Viktoria Larsson, 2011-07-29, 14:59

Det här är bland det mest enögda och värdelösa dravel jag läst på länge.

Brasklappen om "Vi har alla våra ideologiska positioneringar som färgar vår inställning" ter sig rätt tragikomisk...

Permalänk | Anmäl #2 Johan Diov, 2011-07-29, 19:53

#2 Johan Diov

Tänk att man kan tycka så olika. Jag anser att artikelförfattaren har skrivit utmärkt, men vad man tycker beror såklart på vilken sida man solidariserar sig med. Förtryckarna eller de förtryckta...

Permalänk | Anmäl #3 Backfire, 2011-07-30, 08:05

Man behöver inte läsa mycket för att se ren ignorans, överdrifter och hysterisk ton i artikeln.

Ett exempel:
"...Ponera att det var araberna som 1948 fördrivit 800 000 judar (bara det hade ju ansetts vara att likna vid nazisternas brott, och den som inte håller med om detta ljuger)..."

Man behöver inte ponerta; det hände. Uppåt miljonen judar fördrevs från arabländer. Fördrivningar skedde men majoriteten araber flydde av samma anledningar andra folk flyr undan krig. En minoritet araber fördrevs. Den här utbytningsstrategien och märkliga antaganden om vad Öholm eller andra skulle ha tänkt i omvända situationer är vad det är: spekulationer och hör inte hemma i sansad debatt.

Inte mycket av värde i denna artikel. Men den resonerar ju bland andra med samma syn, syndabockstänkande.

Permalänk | Anmäl #4 A-K Roth, 2011-07-30, 08:29

Allvarligt Nilsson: Är du verkligen intresserad av att motverka antisemitism? Ship to Gaza har påvisat antisemitiskt bagage: bland sponsrare (miljonären från Malaysien och hans andreman) , taleskvinnan Berlin, vänskapsband till judehatande Haniyeh i Hamas hos somliga deltagare, utbrott av judehat på Mavi Marmara, skanderande av gamla verser om att döda judar etc. etc.

Detta betyder inte att alla deltagare är antisemiter. Men om de inte reagerat på att judehatet kröp fram på många ställen, om de är tysta, då tar jag det som att de inte bryr sig, speciellt de som gav sig in på ytterligare ett äventyr med Ship to Gaza, sedan våldsamma jihadister framkallat en blodig konfrontation.

Om man gör ett misstag i att gå med i ett projekt som gynnar en rasistisk terrorgrupp en gång, må så vara. Gör man det igen, då är man, i min syn, förlorad till extremism. Somliga av de som gått med i eller öppet stött Ship to Gaza 2 visar bekymmersamma ställningstaganden och några har uttryckt sig på sätt som enligt EUs "working definition på antisemitism" i relation till kritik av Israel kan utgöra antisemitism. Ibland är det en fin skiljelinje. Herrar Gardell, Mankell, Feiler, Myrdal, Guillou, Garthon, somliga Broderskapare, förtjänar stor kritik för enögd fientlighet mot land och i somligas fall folk.

Finns det folk som vill kväsa protester mot antisemitism genom att anklaga andra för att dra "antisemitkortet"?

Permalänk | Anmäl #5 A-K Roth, 2011-07-30, 09:53

Bortsett från sakfrågan i artikeln är det värt att notera hur PM Nilsson måste ägna en god portion åt att förklara sin egen inställning och ståndpunkt i MÖ-frågan. Det ger ju en anledning att fundera över hur det är ställt med debattklimatet? Det är ju ganska sjukt att man måste ägna så mycket utrymme åt detta bara för att inte senare bli anklagad för att vara antisemit. (Vilket han sannolikt ändå blir!)

Permalänk | Anmäl #6 Karl Pedal, 2011-07-30, 17:13

Eftersom jag inte fått svar än på min fråga så ställer jag den för fjärde gången. Tidigare har du påstått att det finns fler historiska belägg för Muhammad som historisk person än Jesus. Vill du vara vänlig att denna gång redogöra för dessa?

Permalänk | Anmäl #7 Johan Arve, 2011-07-31, 16:04

PM Nilsson

"Ponera att det var araberna som 1948 fördrivit 800 000 judar ..."
" ...att det var araberna som gång på gång ockuperat judisk mark..."
"...att det var araberna som gått in i judiska flyktingläger och mördat tusentals människor..."

Så vad skriver t.ex. Wikipedia:
1. "In total it is estimated that 800,000 to 1,000,000 Jews were forced out or fled from their homes in Arab countries from 1948 until the early 1970s. Some place the emigration peak to a slightly earlier time window of 1944 to 1964, when some 700,000 Jews moved to Israel from Arab countries and were dispossessed of nearly their entire property"
2. "Arab pogroms against Jews in Yemen and Syria were particularly violent. "
3."A body representing the Jewish refugees, the World Organization of Jews from Arab Countries (WOJAC) estimated in 2006, that Jewish property abandoned in Arab countries would be valued at more than $100 billion, later revising their estimate in 2007 to $300 billion. They also estimated Jewish-owned real-estate left behind in Arab lands at 100,000 square kilometers (four times the size of the state of Israel)."

PM Nilsson gav nu ett ansikte åt dumhetens arrogans.

Sen skriver PM
"Att kalla kritiken mot Israels politik för antisemitism är vulgärt, "

Och vad kallas om att gömma sig bakom ordet "kritik" när man vädrar sitt judaehat?

Gardell, som förnekar Förintelsen, lierar sig med Ahmadinejad, David Duke, Irvin och Zundell är en renodlad antisemit. PM Nilssons försvar av honom avslöjar hans egen ställning.

Permalänk | Anmäl #8 Aris Toteles, 2011-08-01, 14:13

Vänta nu här... Förnekar Gardell förintelsen? Var finns källa för detta?

Permalänk | Anmäl #9 Michael Rastas, 2011-08-02, 00:48

Ship to Gaza är en katastrof från början till slut. Ni som höll på med det här måste ha insett att det är ett löjeväckande företag,

Delar av omvärlden kräver en Palestinsk stat, kravet är inte bara ogenomtänkt utan helt ansvarslöst.
Låt oss för en stund anta att det finns en Palestinsk Stat dvs Palestina i samband med det här så uppstår ett antal intressanta frågor: Vilken terrororganisation kommer att leda landet?
Någon form av semidemokratiskt val kommer att utlysas och samtliga terroristorganisationer kommer att ställa upp: Fatah, Hamas, Islamiska Jihad och Hizbollah samtliga understödda av Iran.
Låt oss anta att dessa "härliga" organisationer vinner valet och bildar regering i en nytt land som heter Palestina. Tror du i din enfald att de vill förklara fred med Israel? Nej givetvis inte de vill fortfarande krossa Israel och kommer således att förklara krig med Israel. Så till vilken nytta tycker du att det här ger? Palestinier lever för konflikten med Israel tro inget annat och utan konflikten inget liv.
Israel är ett lamm omgivet att vargar som enbart har ett syfte och det är att slita det i stycke.
Jag kommer aldrig låta det hända- så länge jag lever.

Permalänk | Anmäl #10 Luis Cyphere, 2011-12-10, 03:43