Därför kan olaglig avlyssning vara befogat för oss reportrar

Ingen har rätt att överträda lagen - så fungerar det i riktiga demokratier inte i skendemokratier, vad Sverige utvecklats till kan väl inte ha undgått någon - mer behöver inte sägas.

"News of the World använde sig av telefonavlyssning för kommersiell sensationsjournalistik."
Så problemet var att den var "kommersiell" då? Inget annat?
Men när Peter Bratt gör olagliga intrång så är det för "den goda saken" eftersom det inte är kommersiellt ... eller?
Osökt dyker det gamla talesättet "När far super så är det rätt" upp i mitt huvud.
Trovärdigheten hos bloggsidor jobbar ju journalister stenhårt på att nedvärdera, trots att de som skriver där som regel backar upp sina påstående med statlig statistik, gjorda undersökningar, osv. Något som man verkligen inte kan säga att gammelmedias journalister gör. Journalister är den yrkesgrupp vars förtroende hos allmänheten sjunker snabbast och som befinner sig på rekordlåga nivåer, allt beroende på huvudsakligen en fråga samt lite på deras hållning i klimatbluffen.
Upplagesiffrorna sjunker också för gammelmedias tabloidtidningar allteftersom den vanlige medborgaren märker att reportagen inte matchar verkligheten.

Ja, Peter Bratt borde verkligen läsa kommentar nr 1, och begrunda. Olle Svensson slår verkligen huvudet på spiken.

Den här frågan handlar om sektvänsterns herrefolksattityd och sektvänsterns självupphöjda rätt att begå brott mot människor som man hatar.

Sektvänstern anser sig ha rätt att bryta mot lagen eftersom man anser sig vara moraliska övermänniskor.

När sektvänstern förstör Sverigedemokraternas offentliga möten så är det inget undantag utan regel, det är en del av kriget mot högern.

Sektvänsterns apartheidlogik är systematisk och konkret och därför skyr normala människor den.

Frågan är om sektvänstern gillar det man kommer att få skörda den dag högern sätter hårt mot hårt. Vem vet, det är kanske martyrskapet som lockar.

" -Bästa konstapeln, vill ni vara vänlig att gripa statsministern, han har skapat en hemlig organisation i strid med författningen. "
LOL. Avlyssning är ju en efterklok åtgärd. Att Sverige hade en galen maktmänniska som statsminister krävde extrema åtgärder. Det visade sig att inte ens dessa åtgärder kunde väcka patrasket som röstat fram honom. Tragiskt.

Vad är det som gör att journalister t ex ska få ägna sig åt en olaglig avlyssning? Då får väl poliser också göra det? Eller? Tja, här har vi ett exempel på en yrkesskadad journalist vars åsikter samhället verkligen bör se upp med!

Håller helt med Peter Bratt när han hävdar att det är försvarbart att använda olagliga metoder för att avslöja etablissemangets olagligheter. Det är en avsevärd skillnad jämfört med att använda olagliga metoder för att sprida skvaller, vilket är avskyvärt.

Du har fel Peter Bratt.

Vi är alla lika inför lagen, vilket även gäller journalister. Vi kan inte ha ett samhälle där några står över andra, vilket personligen ger mig kalla kårar.

Däremot kan jag tycka det är förståeligt, men definitivt inte berättigat.

Jan Dalmyr: Skojigt!:-) När blev Peter Bratt "politiskt korrekt"?

Peter Bratt glömde i sitt inlägg att berätta att det var Jan Rydströms privata våning som skulle avlyssnas, inte Östekonomiska byråns kontor som låg vägg i vägg.

Det rum som skulle avlyssnas var kort och gott Jan Rydströms sovrum.

”Syftet med den här aktionen i Gamla Stan … var att rekognosera och utröna möjligheten för att med hjälp utav tekniskt avancerad apparatur, avlyssna vad direktör RYDSTRÖM yttrade i ett utav sina rum, beläget nedanför det här rummet, där han ofta förde privata och känsliga samtal”, förklarar Jan Guillou för Säpo i förhör 26 oktober 1973.

I IB-åtalet kan man alltså läsa Bratts och Guillous olika förklaringar till varför detta sovrum var så intressant. De menar att detta var det enda rum som de hade möjlighet att avlyssna. Rydström ska ha fört hemliga yrkesmässiga samtal i sovrummet. Guillou och Bratt var intresserade av att veta hur underrättelsetjänsten resonerade kring FiB/Kulturfronts publiceringar.

Men varför skulle Rydström ha dragit sig tillbaka till sitt sovrum för att föra yrkesmässiga samtal när kontoret låg några få steg därifrån? Varför skulle han dra sig tillbaka till sitt sovrum för att tala med chefer inom underrättelsetjänsten som påstås i IB-förhören? Varför dra sig tillbaka till sitt sovrum när hans fru och barn enligt uppgift vid den här tiden bodde på annan plats i Stockholm?

”Det var alltså inte frågan om att skaffa något underlag för ytterligare kunskaper om Sven (fel, ska vara Jan) RYDSTRÖMs intima privatliv eller något sådant. Jag vill här betona att jag har sagt många gånger i våra diskussioner, både i och utanför protokollet, att även om vi i vårt insamlande av information kring de personer som är verksamma inom underrättelsetjänsten, har snuddat vid och också i vissa fall fått konkreta kunskaper om speciella personlighetsdrag, läggningar, alkoholvanor, sexuella vanor och sådant, så har jag aldrig ens drömt om att använda dom kunskaperna på något sätt”, säger Jan Guillou den 26 oktober 1973 och avslutar med ett ”Vi skulle aldrig kunna använda oss av utpressning eller något sådant.”

Jag tycker det låter som om Guillou och Bratt ligger närmre News of the Worlds värderingar och moral än vad Bratt vill få det att framstå som.

För övrigt skulle det vara intressant att veta vem den danske avlyssningsexperten var och vilken/vilka organisationer han tillhörde. Vem var det egentligen som hjälpte paret Bratt/Guillou med avlyssningen?

"Därför kan olaglig avlyssning vara befogat för oss reportrar"
Leve Makten..!!
Lyss!
En ur Den Politiska Eliten (som alltid haft sina egna regler) haver talat!!
Och att det är en "journalist", en ur den självutnämnda politiska överklassen är naturligt.

Självklart vill den senaste statsmakten ha ökade befogenheter de måste ju sprida dynga överallt. Media tror sig vara en bättre än andra vilket inte är förvånande med deras nedlåtande ton, koldioxid idiotier, PK-propaganda osv i det oändliga.
Denna artikel får mig att undra vad svensk media har att dölja kan hända de också ägnar sig åt samma svineri?

Det spelar ingen roll om vad de uppger syftet vara de ska inte kränka människors privatliv för egna syften vilket ofta är allt annat än hederliga, eller är sälja lösnummer en sak av nationell vikt?

etablissemangets olagligheter? gäller även journalister som samarbetar med KGB?

Jag blir mörkrädd av sådana inlägg. Grundlagen borde ge alla ett skydd mot journalister.

Det osmakliga i den här "News of the World"-historien är väl att ett stort mediaföretag använt sig av avlyssning mot (många) vanliga medborgare, till och med av redan utsatta brottsoffer? Medias legitimitet vilar i mina ögon på förmågan att granska de härskande klasserna, eliterna eller kort och gott "makten", inte på något annat. Att News of the World vände sitt granskande öga mot tämligen vanliga medborgare, visar att man tappat kontakten med sitt egentliga journalistiska uppdrag, till förmån för sina aktieägares intressen kan man anta.

Utan att ha läst nedanstående bok, kanske det vi nu sett är en del i vad Christopher Lasch kallat "eliternas revolution"? Jag tycker i alla fall att hela historien är ett bevis på att våra eliter inte är mogna att hantera den teknik de skaffat sig tillgång till - eller snarare: många människor i maktpositioner förmår inte respektera de demokratiska och humanistiska spelregler, som de flesta medborgare vill leva efter. Och är detta för mycket att begärt av våra enskilda politiker, chefredaktörer, polischefer etc, då får vi väl vi medborgare ta på oss en del av denna börda, och se till att vi får del av den makt dessa företrädare nu utövar. Ur beskrivningen av nämnda bok:

"Demokratin idag hotas inte av massorna, som José Ortega y Gasset hävdade i Massornas uppror, utan av eliterna. Dessa eliter rörliga och alltmer globala i sin syn vägrar att acceptera gränser eller band till en viss nation eller plats. Christopher Lasch anser att de överger medelklassen då de isolerar sig i sina nätverk och enklaver och att de splittrar nationen och sviker idén om en demokrati för alla medborgare."

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9185355771

Avlyssningen som Bratt redogör för bör väl ungefär ha varit under den tid om 5 år som hans kumpan Jan Guillou också tog emot pengar av KGB.

Lena Breitner jag håller med dig, det vore intressant att veta vem dansken var.

Dessutom att avlyssna sovrum ligger nog mycket nära etiken och moralen i News of the World (numera nedlagd). Eftersom vi nu vet vad Guillou sysslade med tillsammans med KGB så blir ju hela historien än mer tveksam i mina ögon.

Vad var det som KGB egentligen betalade Guillou för?

Sorgligt Peter! Är du verkligen bara ett år äldre än jag och jobbade vi ihop då ett tag på DN Förort när du hade (enligt etablissemanget) gjort bort dig i Geijeraffären? Fasen vad mycket vatten det har hunnit rinna under broarna sedan dess och du bor väl ute i skogen på arvegodset från farfar fortfarande? Ta inte för mycket intryck av det som sitter i väggarna där.

Tiden är en annan nu och det går inte att vila på gamla meriter, för de byter skepnad under åren. Och snart blir du lika gammal som Janne Myrdal... nog sagt.

Tror att få här inne verkar fatta vad diskussionen här inne egentligen går ut på.

Ingen hävdar att journalister står över lagen, begår de brott riskerar de också straff.

Myndigheter som begår övergrepp kan dölja dem med hjälp av hemligstämplar etc. och om ingen är beredd att medverka till lagbrott kan missförhållande aldrig avslöjas.

Det måste naturligtvis dock bara ske i extremfall och absolut inte för att ta fram kändiskvaller.

Detta är inget försvar för vidriga publikationer som News of the Week eller EXPO, men jag tror att många SD-anhängare skulle vinna på att lära sig att skilja mellan sak och person. Att en person har en märklig politisk uppfattning behöver inte betyda att han automatiskt har fel i allt han säger.

Författaren är ute på tunn is, mkt tunn is.

Visst kan det vara motiverat med olaglig avlyssning, särskilt då det är stora starka staten som behöver avlyssnas för att de håller hemligheter för oss medborgare. IB-affären var ett bra exempel på ett nödvändigt lagbrott.

Men att lämna uppgiften till journalisterna är vansinne. Dagens journalistkår är inte intresserade av något annat än att sälja.

Vi SKA alla vara lika inför lagen.
Det är grundbulten.
Dessvärre är det inte så i Sverige.

Vad ska medborgarna göra när staten inte följer lagen?
När det visar sig att lagen bara är till för medborgarna och staten fritt får bortse från den när det passar?

Om rättsstaten ska kunna upprätthållas - eller rättare sagt återupprättas - då måste statens medarbetare också rätta sig efter lagen. Annars blir det djungelns lag som kommer att råda.

Ett system där medborgare döms även om de följer lagen, därför att det av olika skäl är önskvärt för vissa maktutövare - ett sådant system är dömt att rasa samman. Mot det raset hjälper inga moralpredikningar riktade från makten till medborgarna.

För att statens medarbetare ska följa lagen krävs att de som bryter mot lagen lagförs.
Inte hålls om ryggen av korrumperade bröder som idag.

Hur stolta ideal man än har gäller att om inte staten följer lagen kommer inte heller medborgarna att göra det - och varför skulle de göra det - om lagen bara gäller medborgarna?

Det här är naturligtvis frågor som berör alla samhällsmedborgare - en del mer, en del mindre - även om det är ett fåtal som debatterar dem. Även andra samhällsmedborgare än journalister drabbas av en ohederlig stats övergrepp.

Ont ska med ont fördrivas heter det.
Tyvärr ligger det nog en hel del i det.
Mot en moraliskt degenererad och ohederlig stat kan inte medborgarna värja sig om de i sin tur iakttar total lojalitet mot en lag som staten själv sätter sig över när helst det passar.
Mot staten eller lagen i alla lägen obrottsligt lojala medborgare är diktaturens bästa vän.

Det är intressant att det bara är i England och USA som den sortens oegentligheter som ledande politiker, polisen och mediafolket på New of The World ägnat sig åt till gemensam nytta kan redas ut. Vi har samma fenomen, samarbete mellan ledande politiker och tjänstemän å ena sidan och media å den andra sidan i Sverige också. Skillnaden är att här går det inte att reda ut eftersom korruptionen är nära nog allomfattande.

Så oerhört bisarrt skrivet!
Om man ska tro Bratt så helgar målet medlen. Men vem bestämmer vad som är målet? Det är i längden det alltihop handlar om. Vilket sorts samhälle vill vi ha där journalister ser sig själva som så välgörande och där information är så dyrbart att man kan tvinga fram det genom olaglig avlyssning?
Det är så många detaljer i skandalen som får en att lyfta på ögonbrynen. Så mycet som anses ha varit av "allmänintresse". Gränserna har konstant flyttats och det är mer än oroväckande. Oavsett Bratts uppfattning om att det ska finnas en högre mening med en viss sorts avlyssning men inte annan, det är självbedrägeri från hans sida. Så nej, det finns inga omständigheter då det är befogat med någon avlyssning från journalisters sida. Tvärtom.

#1 Olle Svensson säger det så bra. Journalister ska inte ställa sig över våra lagar.

@#1 Olle Svensson, bra inlägg. När sedan en sådan organisation som Expo lever på bidrag från staten direkt, allmänna arvsfonden, svenska kyrkan bl. a då är det något ruttet i samhället.

Hur är det bara möjligt att försvara brottslighet!!

Det är gott att se att moralen är hög och att därmed oviljan mot att tillgripa olagliga metoder också är hög. Att tillgripa olagliga metoder SKA vara förenat med svåra moraliska överväganden.

Tyvärr visar Ni nog bara ena sidan av myntet.

Den andra sidan av myntet är att Ni, konfronterade med olagligheter väljer att blunda, att se bort, att titta på fötterna, att undvika konflikt och att därmed låta inbillad eller låtsad hederlighet vara ett kamouflage för vad som egentligen är vanlig feghet. Är ovilja att konfrontera direkta olagligheter och att hantera svåra moraliska överväganden tecken på en högre moral eller är det ett kamouflage avsett att inför sig själv och andra dölja vanlig ryggradslöshet?

Är det mer moraliskt rätt att låta grova olagligheter pågå för att man själv inte vill smutsa sina fingrar det minsta lilla? Eller kan det finnas situationer som kan påkalla att man själv tummar på moralen för att komma till rätta med svårare pågående moras och brottslighet?
Jag är inte säker på att livet är så enkelt att verkligheten alltid är svart och vit och att det inte finns några gråtoner.

Den metod som en del synes försvara, att alltid se bort när man konfronteras med svårigheter synes inte helt framgångsrik när den konfronteras med verkligheten. Den har konserverat grov brottslighet i statsförvaltningen i decennier. Och det är väl ändå inte det Er förment höga moral syftar till - eller?

Jag tycker att det känns som om många ännu brottas med samvetsbetänkligheter för att för att man inte gjort något - eller att man gått och gömt sig - när situationen ställt den enskilda journalisten inför svåra moraliska överväganden, som man då - rätta mig gärna om jag har fel - alltid har valt den enkla och konfliktfria lösningen på.

Alternativet till att tumma på moralen har ju som regel visat sig vara att inte göra någonting alls när något svårt eller farligt nuddat vid en. Det vill säga att man inte gjort något hederligt heller utan istället helt undvikit svåra frågeställningar. Det måste vara svårt för många journalister att leva med och att kunna se sig i spegeln varje dag utan att skämmas.

Peter Bratt är en stark och kompetent journalist. Det finns inte många. Jag ska å mina egna vägnar få be att tacka för dina samhällsinsatser.

Varje enskild människa måste givetvis ta ställning till om man vill bryta mot lagen för att avslöja maktmissbruk eller grövre brott som man har upptäckt. De som har kurage att göra så måste givetvis ta konsekvenserna av de beslut de tar. Vad jag förstår fick Bratt och Guillo göra just detta. Jag gissar att båda fortfarande anser att de gjorde rätt och då är ju alla nöjda utom de som blev avslöjade. Frågan är väl snarast om avslöjandet av det större brottet ska vara en förmildrande omständighet när det gäller straffpåföljden för avslöjaren. I extremfallet kan vi ju tänka oss att vi har kommit på en terrorgrupp som ämnar spränga ett kärnvapen och ger oss på att använda olagliga metoder för att kunna förhindra detta. Det moraliskt felaktiga i detta är svårt att se. Problemet är när man överträder lagen utan att det föreligger något större brott. Generell avlyssning, politisk avlyssning, och så vidare. Jag tycker vi ska tacka de här människorna för deras mod att avslöja sådana här brott, trots att straffet de kan se fram mot kan vara betydande. Risken att någon oskyldig drabbas finns ju givetvis och om detta händer bör givetvis straffet bli mera kännbart. Världen är inte svart och vit, Den har alla nyanser och det är inte alltid lätt att ta moraliskt riktiga beslut. Det de flesta av oss väljer att göra är att inte låtsas om något och leva med vår feghet. Det är omoraliskt att titta bort och inte göra något när vi vet att brott begås. Civilkurage kan säkert i extrema situationer innebära att vi måste överträda lagen. Det är upp till var och en att välja hur man vill agera.

Logiken i följande snilleblixt av Peter Bratt ”Därför kan olaglig avlyssning vara befogat för oss reportrar” är lika rafflande som att hävda att försäljning av stöldgods för hälare kan vara befogat med tanke på att det finns så många förmånstagare där ute, de som inte skulle ha råd med så fina prylar om de inhalades i en vanlig affär.

Skadeverkan drabbar ju en tredje part och kvitta den i sin bokföring med tanke på att det ändå finns två lyckliga även om så olagliga förmånstagare per en laglig förlorare. Poängen är endast att en som drabbas av reportrars olagliga avlyssning har ingenstans att kvitta sina förluster, varken dra i deklarationen eller i framtida vinster.

Den journalistiskt sanktionerade olagliga avlyssningen är lika bra för sanningen och förtroendet som termiter är för trähus och de boende.

Vilken lysande enfald i retorisk prestation du har att komma med, Peter Bratt!

Alla håller med om att ljuga är fel. Samhället hade inte fungerat om vi inte kan lita på att den som skrivit tidtabellen talar sanning eller inte, som exempel.

Ändå ljuger vi alla och försvarar rätten att ljuga. Vi skulle till och med säga att det är oförsvarbart att inte ljuga i vissa situationer: http://www.youtube.com/watch?v=ph7jb4humhE

(För de som inte orkar se videon så säger Christine O'Donnell att hon hade avslöjat gömda judar till nazisterna därför att det alltid är omoraliskt att ljuga. Hon hade förlitat sig på att Gud tar hand om resten.)

Samma sak gäller avlyssning.

En mer intressant fråga i dag är, vad skulle avlyssning spela för roll? Ingen har ställts till svars för brotten i Irak. Bradley Manning gav upp sin frihet för sanningen. Allt han fick i svar var en kollektiv gäspning från politikerna i Washington och Bryssels. Avlyssning är inget hot mot de som är besitter makten.

Att åberopa lagen som argument är auktoritarism. I 350 år så skyddades slaveriet av lagen. Nazisterna arbetade inom lagens råmärken när de gasade judar och zigenare. Alla andra bedömer själva företeelsen i sig.

#34 Peter H – Kommentar: ”Att åberopa lagen som argument är auktoritarism. I 350 år så skyddades slaveriet av lagen.”

Nu tror jag bestämt att du misstolkat lagens betydelse! :-)

I en demokrati är lagen en samling av regelverk och juridiskt instrument för att undvika godtycklighet vilket förhoppningsvis harmonierar med den allmänna rättsuppfattningen och i en diktatur dito fenomen som uppenbarligen harmonierar med maktelitens rättsuppfattning.

Lagen i sig har inget direkt med auktoritarism att göra utan hur mycket lagramarna de facto begränsar den personliga friheten. Att åberopa lagen är en förutsättning att vi kan minimera risken för ren godtycklighet när konsekvenserna för skadeverkan ska bedömas. Det kallas just rättssäkerhet bland annat. Och lagen i sig är inget botemedel mot slaveri lika litet som Bibeln som de facto godkänner slaveriet och påtalar vikten att trälarna ska respektera sin herre.

Däremot finns det en liten artikel i NewScientist (16 July 2011): ”The ancient roots of phone hacking” som belyser fenomenet på koncist sätt - citat: ”Social psychologists have known for decades that ordinary people can behave extraordinarily badly when immersed in a culture that says it is OK for them to do so.”

Problematiken ligger redan på nivån ”ordinary people” och i det avseendet är inte journalister så exceptionella varelser att de inte skulle påverka sina läsare (och folk i allmänhet) till uppfattningen att bristen på respekt för andra människors intimitet och integritet är helt OK!

#35 Christofer Catilan, det är inte jag som misstolkar lagen.

Det räcker inte med att läsa inlägget du svarar på. Du måste försöka förstå. :-) (Se, jag kan vara lika passivt aggressiv som du.)

Jag vet väldigt lite om lagen och det juridiska systemet i stort. Vad jag vet är att lag och moral inte har någonting med varandra att göra. Och att lag och rättvisa inte har med varandra att göra.

Vidare så vet jag att lagen är ett regelsystem och rättsstat betyder att alla lyder under ett och samma regelsystem.

De som gömde Anne Frank bröt mot detta regelsystem. Christine O'Donnell hade aldrig gömt Anne Frank utan hade istället överlämnat henne till myndigheterna, dvs nazisterna.

Som jag skrev i början av mitt inlägg så kan vi inte ha ett samhälle var folk springer runt och ljuger och bryter mot lagen. Men samtidigt så kan vi alla ge exempel på när det är rätt att ljuga och bryta mot lagen.

Som alla andra svarar jag Nej på frågan om journalister ska få använda telefonavlyssning. Men jag kan också föreställa mig situationer var det kan vara moraliskt försvarbart oavsett vad lagen säger om det. Att förstå motsägelse är ett tecken på högre kultur, enligt Nietzsche.

Jag är medveten om att grupptänkade är väldigt starkt i människan.

The Asch Experiment: http://www.youtube.com/watch?v=iRh5qy09nNw

Stanford Prison Experiment (50 minuter): http://www.youtube.com/watch?v=l2p2gNVYz_E

Ett litet exempel från The Candid Camera: http://www.youtube.com/watch?v=TS7P-eo-COo

Vi behöver inte gå längre än till upptakten till invasionen av Irak. De flesta människor ifrågasatte inte lögnerna om massförstörelsevapen och kärnvapen. Det verkligt intressanta är att där fortfarande finns människor (i USA kanske 100 miljoner) som fortfarande tror att Saddam Hussien hade massförstörelsevapen. Det finns diverse konspirationsteorier om hur Saddam gömde vapnen. Den vanligaste tycks vara att Saddam skickade de till Syrien.

"Communal reinforcement is the process by which a claim becomes a strong belief through repeated assertion by members of a community. The process is independent of whether the claim has been properly researched or is supported by empirical data significant enough to warrant belief by reasonable people."
--Robert Carroll

Att människan är så enkel att manipulera är både skälet till varför vi har religion och varför vetenskapen är så viktig. Enligt kristendomen kommer kunskapen genom personlig erfarenhet (uppenbarelser). Men vi vet båda att man inte kan förlita sig på personliga erfarenheter.

#36 Peter H – Svar: ”Att åberopa lagen som argument är auktoritarism.”

Jag tror fortvarande bestämt att du skrev detta ovan! :-)

Att åberopa lagen som argument är ett existentiellt faktum så länge som vi måste diskutera, bedöma eller analysera om ett brott har begåtts eller ej. Du kallar det resolut auktoritarism utan några som helst förtydligande (med personliga åsikter exempelvis) hur man kan komma fram till en sådan slutsats.

Däremot fick du min tolkning på auktoritarism. Moral i sig är endast en samling regler som ställer högre krav än vad lagen förutsätter. Lagen är nämligen mestadels den lagliga OMORALENS gränsmarkering innan den tolkas som olaglig. I Sverige har vi även en princip att vi bör avstå från att stifta morallagar, dvs omoralens skadeverkan måste överstiga nackdelarna med att förbjuda något i lagen. Därför är exempelvis hädelse tillåten och otrohet i äktenskap inget straffrättsligt ärende oavsett att de flesta anser det mycket omoraliskt med tanke på att äktenskap även är ett juridiskt avtal och reglerat i lagen.

Övrigt beskriver ju du just det fenomen som jag refererade till med citatet: “…ordinary people can behave extraordinarily badly when immersed in a culture that says it is OK for them to do so.”

Och det är just det som är så sorgligt och det är just därför som nazilikande regimer inte blir ”inaktuella” ens ur framtidsperspektiv med att slutgiltigt ha blivit förpassade till historiens soptipp.

P.S. ”Se, jag kan vara lika passivt aggressiv som du”? Tackar för komplimangen :-) dock såg jag ingen som helst aggressivitet i ditt inlägg, varken passivt eller aktivt…och det kanske du kan tolka som komplimang.

#37 Christofer Catilan

Peter H har rätt i det han skriver. Lagar och förordningar kan vara hur otidsenliga som helst och måste hela tiden revideras annars kan det få svåra följder. Att inte lagen skulle vara auktoritativ är ju absurt. Det måste den vara och utan någon auktoritet att att stötta den blir den meningslös. Människor som överträder lagens gränser kan göra det av olika anledningar, goda eller onda. När lagen används på ett auktoritärt sätt i maktsyften eller andra korrupta sammanhang måste den överträdas. Ju fler som gör det ju bättre är det. Till exempel så som skedde i nordafrika och just nu i Syrien. Det är varje människas moraliska plikt att ta ställning till hur lagen fungerar och används i olika länder. Förövrigt är inte moral en uppsättning regler som går längre än juridiken. Moralfilosofin har disikuterat det här i 2500 år och om man bara skulle föja regler så hamnar man i sådan omoral som just Peter H ger exempel på. Moral kräver hela tiden nya ställningstaganden och är ingen lätt uppgift då det inte alltid är så enkelt att förutse vilka följder ens handlingar kan få i framtiden. Det enda man kan göra är att försöka så gott det går.

#38 Kristian Fredriksson – Svar: ”Att inte lagen skulle vara auktoritativ är ju absurt.”

Lagen är auktoritativ, moralisk och pedagogisk men den är framför allt ett existentiellt faktum! Även andra människors förväntningar hur de ska bemötas är en auktoritativ egenskap i det vanliga umgänget mellan oss. Men det handlar inte om auktoritarism som är något betydligt mer omfattande som fenomen med det handlar om ett existentiellt faktum!

Vad som är existentiellt faktum innebär att det är något som ingen av oss i det stora hela kan undgå utan konsekvenser. Det enda skyddet är att inte bli identifierad och åka fast. Jag är min enda auktoritet för att bestämma hur intim jag ska tillåta någon annan människa bli med mig i det sedvanliga umgänget. Men det är inte ett uttryck för auktoritarism, det säger ju av sig självt.

Däremot är det redan inkluderat i den svenska lagstiftande policyn att lagar ska harmoniera med den allmänna rättsuppfattningen och lagar som inte gör det måste avskaffas, ändras/modifieras, dvs det problemet är redan löst.

Peter Bratt skriver: " Vi visste från början att IB:s själva existens stred mot grundlagen, eller författningen med ett annat ord, eller demokratin med ett tredje. Den organisation som ska stå för skyddet av författningen är säkerhetspolisen. /:/ Säpo samarbetade med IB och var en del av komplotten. Styrningen av IB utövades av den högsta statsledningen, statsministern och försvarsministern."

OM Bratt är/var upprörd över IB:s existens och göranden på 70-talet måste han ju vara minst lika upprörd idag 2011, eftersom IB existerar än idag men under namnet Kontoret för särskild inhämtning, KSI? Det finns väl inget i den organisationen som har förändrats efter Bratts/Guillous avslöjande under alla år, förutom att fler svenskar känner till denna hel- eller halvmilitära organisationens existens?

Jag förstår inte upprördheten helt enkelt.